Pranas Kniūkšta lietuvių kalbos kultūros baruose

RASUOLĖ VLADARSKIENĖ Litauiska språkets institut PRANAS KNIŪKŠTA I LITAUISKA SPRÅKETS KULTURBARRIÄRER Den mångårige utgivaren och redaktören för tidskriften Kalbos kultūros firade hösten 2008 sin 75-årsdag. Pranas Kniūkšta föddes den 24 september 1933 i byn Barzdžiai, i Salantais landskommun, Kretinga län, i en stor bondefamilj. Han började sin skolgång vid folkskolan i Kausgalviai, studerade från 1946 vid Salantai gymnasium och tog examen därifrån 1954. Kniūkšta bedrev högre studier vid Vilnius universitet från 1954 till 1959, där han studerade litauiska språket och litteraturen. Den flitige och arbetsamme žemaiten hade lätt för studierna; han intresserade sig för språkvetenskapliga frågor och var en aktiv medlem i den litauiska språkklubben. De flesta av hans tentamina bedömdes med högsta betyg. Han tog examen från universitetet med utmärkelse 1959. Eftersom Kniūkšta ansågs ha fallenhet för vetenskapligt arbete var planen att han skulle arbeta vid Litauiska språkets och litteraturens institut, men han fick ett vitsord med anteckningen ”inte helt politiskt mogen” och skickades därför till Dieveniškės gymnasium (Šalčininkai distrikt). Där arbetade han först som lärare och blev redan efter ett år undervisningsansvarig. Han utmärkte sig som en engagerad pedagog och en god organisatör av metodiskt arbete och undervisning; därför utsågs han till chef för metodiska avdelningen vid utbildningsförvaltningen i Eišiškės. R. VLADARSKIENĖ. Pranas Kniūkšta lietuvių kalbos kultūros baruose 331 Den snabba pedagogiska karriären dämpade inte hans önskan att ägna sig åt vetenskapligt arbete. År 1967 började Kniūkšta arbeta vid sektionen för det nutida litauiska litteraturspråket vid Litauiska språkets och litteraturens institut. Samma år påbörjade han forskarutbildning, som han gick fram till 1970. År 1971 disputerade han för graden kandidat i filologi (numera doktor) med avhandlingen ”Adjektiv med suffixet –inis och deras grammatiska synonymer”, och 1976 gav han på grundval av den ut monografin Priesagos –inis būdvardžiai. Daryba, reikšmės, gramatiniai sinonimai. Vid institutet arbetade han först som yngre och senare som senior forskare. Vid det återupprättade Litauiska språkets institut ledde han avdelningen för språkvård från 1991 till 2000. Sedan 2002 arbetar han vid institutet på kontraktsbasis. Språkvetarens vetenskapliga verksamhet är mångsidig – han ägnar störst uppmärksamhet åt bruket av det nutida litauiska språket, språkvårdens teori och praktik samt språkpolitiken; under de senaste två decennierna även åt frågor om administrativt språk*. Han arbetar målmedvetet och svarar mot språkpraktikens viktigaste behov, och strävar efter att utföra varje uppgift klanderfritt. Han ställer höga krav på sig själv och andra, uppmärksammar principfast brister i språket och argumenterar för den skada de orsakar. Han lade en stadig grund för sin fortsatta vetenskapliga verksamhet genom att medverka i arbetet med de viktigaste litauiska grammatikerna: det akademiska verket Lietuvių kalbos gramatikos, tredje bandet, Dabartinės lietuvių kalbos gramatiką och den på ryska utgivna Грамматика литовского языка. Kniūkšta skrev flera kapitel till dessa publikationer. Han bidrog också till utarbetandet av den normerande publikationen Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba. Kniūkšta har arbetat längst med tidskriften Kalbos kultūra – från 1971 fram till i dag; den har fått det mesta av hans kraft och hjärta. Hans första kontakt med Kalbos kultūra var en artikel i häfte 13 (1967), då han just hade börjat arbeta vid Litauiska språkets och litteraturens institut. Från 1971 inleddes ett mer omfattande arbete: först hjälpte Kniūkšta till med att sammanställa häftena, senare blev han medlem av redaktionskollegiet, redaktör och ansvarig redaktör. Han utstakade tidskriftens inriktning, samlade författare, redigerade deras artiklar noggrant och lärde tålmodigt yngre kollegor att skriva vetenskapliga artiklar. Som häftets redaktör och senare ansvarige redaktör värnade han om tidskriftens principer och följde dem konsekvent även i sitt eget artikelskrivande. Enligt Kniūkšta bör tidskriften Kalbos kultūros ta upp, diskutera och lösa språkfrågor som är viktiga för alla; framför allt bör man rikta uppmärksamheten mot nya språkfenomen, undersöka dem och bedöma dem. * Litauiska språkets institut har gett ut en bibliografi över språkvetarens arbeten: Pranas Kniūkšta. Bibliografija, Vilnius, 2008, 48 s. 332 KALBOS KULTŪRA | 81 Kniūkštas artiklar i Kalbos kultūroje kan delas in i flera grupper. De mest betydelsefulla är de som behandlar principerna för språkvård och tar upp teoretiska frågor om språkkultur. Många sådana överväganden finns i artiklar som ägnas åt att diskutera själva tidskriften. När lingvisten skriver om arbeten av personer som gjort stora insatser för språket och dess kultur (Kazimieras Būga, Antanas Salys, Juozas Balčikonis, Kazys Ulvydas, Kazimieras Gaivenis med flera) och om deras betydelse, ger han också uttryck för sin syn på det normerande språkarbetet. Den största gruppen utgörs av artiklar om kansli- och förvaltningsspråk; det finns 25 sådana. De behandlade frågorna spänner över ett brett fält: bildning och betydelser hos enskilda ord och ordkombinationer, kommentarer till språket i olika slags dokument samt det litauiska kanslispråkets utveckling. Mycket har skrivits om namn på företag, institutioner och organisationer; bildning, förkortning och böjning av egentliga och symboliska namn har undersökts ingående, och mer komplicerade fall av språkbruk har förklarats. Vid sidan av artiklarna om förvaltningsspråk bör även nämnas texter om den svåra väg litauiskan fick gå för att bli officiellt språk och senare om problemen med att befästa denna status, liksom om Litauiska språknämndens verksamhet. Kniūkšta fördjupade sig i ordavbildningens vindlingar i flera nummer av Kalbos kultūros; hans skrifter i ämnet sammanfattas i artikeln ”Regelbundenheter, regler och enskilda språkfakta” (1980, nr 38, s. 23–37). Särskilt bör nämnas en serie artiklar om adjektiv med suffixet -inis. Tidskriften Kalbos kultūros är en av lingvistens viktigaste plattformar. Sammanlagt har han skrivit 90 kortare och längre artiklar för tidskriften – nästan en tredjedel av alla hans artiklar som publicerats i tryck. Vi hoppas att antalet fortsätter att öka för varje år. Kniūkšta drogs alltid också till litteraturen, närmare bestämt till de språkliga uttrycksmedlen. Han skrev artiklar om författares och poeters språk, höll föredrag vid konferenser och gav 1981 ut boken Rašytojas ir žodis. När lingvisten undersöker författares språk försöker han förena litterära och lingvistiska perspektiv på språket. Han är själv en skicklig ordkonstnär och visar gärna detta vid olika evenemang, där han fångar åhörarna med ett uttrycksfullt och målande språk, inte sällan med inslag av den žemaitiska dialekten. I sitt arbete med språknormering befinner sig Kniūkšta alltid mitt i de mest aktuella händelserna. Åren 1987–1991 var han sekreterare för Litauiska språknämnden och 1992–1999 ledamot av Statliga litauiska språknämnden under Republiken Litauens parlament. Han gjorde stora ansträngningar för att den litauiska språkets ställning som officiellt språk skulle befästas inte bara rättsligt utan också i praktiken. Han utarbetade reglerna för bildning av företagsnamn (1992) och deras bilaga ”Namnens genus R. VLADARSKIENĖ. Pranas Kniūkšta lietuvių kalbos kultūros baruose 333 žodžių vartojimas ir rašymas“ (1995), kuriuos Kalbos komisija patvirtino kaip oficialius dokumentus. 1990 m. lietuvių, lenkų ir rusų kalbomis išleido knygelę Vilniaus kraštas ir lietuvių kalba, ją rašant pravertė Dieveniškėse ir Eišiškėse įgyta patirtis. Lingvisten deltog aktivt i Statliga litauiska språknämndens överläggningar om frågor rörande litauisk interpunktion. Han arbetar kontinuerligt för att det offentliga språket ska vara korrekt och är en aktiv ledamot av den rådgivande kommissionen för språkfrågor i Vilnius stad. I arbetet med att normera språket erkänner Kniūkšta det levande språkets företräde framför konstlade, systematiska regler. Han varnar sina lingvistkollegor för faran med överdriven normalisering: ”När vi arbetar med språkvård måste vi lämna utrymme också för språkets frihet. Normvarianter och deras gradvisa förändring måste erkännas; större (egentliga) och mindre (kodifierings-)fel måste skiljas åt, liksom olika krav för olika användningsområden och stilar, prestigeformen och det vardagliga standardspråket samt idealnormerna och standardspråkets faktiska bruk” (Målet med språkvården är att utveckla språket. Kalbos kultūra, nr 68, 1996, s. 38–39). Under de senaste drygt två decennierna har Kniūkšta också forskat om och normerat det litauiska förvaltningsspråket. Som expert bedömer han språket i dokumentutkast, skriver språkliga expertutlåtanden åt domstolar och talar vid seminarier om kanslispråk. De viktigaste arbetena på detta område är Kanceliarinės kalbos patarimai, som utarbetats tillsammans med medarbetare (boken har utkommit i fem upplagor och den sjätte är en nätutgåva), samt den sammanfattande monografin Administracinė kalba ir jos vartosena (2005). Samtidigt som Kniūkšta ägnade sig åt vetenskapligt arbete och språknormering glömde han inte heller skolans behov: ”Samhällslivet kräver att skolan lägger grunden för språkkunskaper och utvecklar den språkmedvetenhet som människor förr fick från familjen och sin omgivning. Den tid är förbi då lärarens viktigaste uppgift var att lära eleverna läsa, skriva och behärska grammatiken. Nu måste man också undervisa i själva språket” (Det litauiska språkets tillstånd och skolan. Literatūra ir menas, 15 oktober 1988). Eftersom lingvisten väl insåg skolans stora ansvar för att utveckla samhällets språkkultur kunde han inte stå vid sidan av. År 1983 utarbetade han Mokomąjį lietuvių kalbos rašybos ir kirčiavimo žodyną (tillsammans med A. Lyberis). Detta läromedel gavs ut på nytt i reviderad och utökad form nästan tio gånger. En annan populär och flera gånger återutgiven publikation, avsedd för och uppskattad av elever, är Lietuvių kalbos žinynas. Kniūkšta sammanställde den och skrev tre avsnitt. 334 KALBOS KULTŪRA | 81 Lingvisten har publicerat vetenskapliga artiklar om språkbruk, sociolingvistik, skönlitterärt språk och administrativt språk i Mokslo akademijos darbuose, Lietuvių kalbotyros klausimuose med mera. De mest betydelsefulla av dem har samlats i artikelsamlingen Kalbos vartosena ir tvarkyba. Kniūkšta strävar efter att sprida språknormerna så brett som möjligt och förklara dem ingående för vanliga språkanvändare. Därför har han publicerat många artiklar om aktuella frågor kring språkvård och språkpolitik i olika tidningar (Tiesa, Tarybinis mokytojas, Lietuvos aidas, Lietuvos žinios, Literatūra ir menas, Savivaldybių žinios med flera) och tidskrifter (Mūsų kalba, Gimtoji kalba, Gimtasis žodis med flera). Han har också gett ut flera små böcker för allmänheten: Įstaigų, įmonių ir organizacijų pavadinimai (2004), Viešieji užrašai: po dokumentus ir Vilniaus gatves pasižvalgius (2006), Naujosios skyrybos taisyklės. Ką jos duoda ir ką patiems reikia suvokti (2007), Dokumentų rengimo taisyklių naujienos. Pataisymai ir nutaisymai (2007). Kniūkšta framhåller ständigt att språkvetenskapligt arbete måste bygga på praktik och att man i första hand bör undersöka de mest aktuella företeelserna. Hans ständiga strävan att förena språkteori, praktik och användarnas behov har gjort lingvistens arbeten värdefulla inte bara för språkvetenskapen utan också nödvändiga för samhället, vilket de upprepade utgåvorna (ibland flera gånger om) av verk som Kniūkšta har redigerat vittnar om. Med anledning av den högtidliga jubileumsdagen vill man önska den ståndaktige žemaiten, som har uträttat många betydelsefulla verk, nya inspirationskällor, skapande energi och god hälsa. R. VLADARSKIENĖ. Pranas Kniūkšta lietuvių kalbos kultūros baruose 335