Iš kur kilęs „kìbiras“ („kibìras“)

VINCENTAS DROTVINAS Vilnius pedagogiska universitet VARIFRÅN KOMMER KÌBIRAS (KIBÌRAS) Om ursprunget till det litauiska ordet kibiras har flera olika uppfattningar framförts. Kazimieras Būgas uppmärksamhet väcktes ordet först och främst på grund av betoningen. I ”Meddelande från redaktören för Litauiska språkets ordbok” påpekade han att de ordböcker som gavs ut inte markerade ordens betoning och de betonade vokalernas tonaccent: ”inte ens om man så ville kunde man få veta av sådana ordböcker hur ett eller annat ovanligare ord ska uttalas. Låt oss säga att någon behöver få veta hur dessa ord uttalas [...] kibirai ’hinkar’ och kibirai ’stickor’ (träflisor), spånor” (Lietuva, 1921, nr 91). Senare skrev han att ”[i] en bra ordbok skulle man finna svaret att man bör uttala [...] kibirai ’hinkar’ och kibirai” (Būga 1959: 379). Med hänsyn till skillnader i betoning och semantik anges i Lietuvių kalbos žodynas ett homonympar: 1 kibìras (kibìras) ’en liten torr kvist, risknippe, spö’ (om ursprunget, se Smoczyński 2007: 283) och 2 kibìras ’kärl för att hämta och bära vatten från en brunn’ (LKŽ V 1959: 725); om betoningen hos kibìras ’kärl som man drar upp vatten ur brunnen med’, se vidare Vitkauskas 2006: 125. Dabartinės lietuvių kalbos žodynas (1972, 1993, 2004, 2006) anger två betoningvarianter: kibìras och kìbiras. Litauens statliga kommission för det litauiska språket har beslutat att betrakta kìbiras (3b) som huvudvariant för betoningen och kibìras (2) som sekundär variant. I artikeln ”Slavisk-baltisk etymologi” förklarade K. Būga också ursprunget till detta ord: litauiska kibìras = ur-slaviska čьbьrъ. Han jämförde suffixet –ira-s med suffixet i orden inkst-iras, bimb-iras (Būga 1958: 326). En annan som försökt förklara ursprunget till ordet kibiras var Viktoras Kamantauskas, litauisk språkvetare och översättare (1899–1951). Han sammanställde Trumpas lietuvių kalbos kirčio mokslas (I–II, 1928–1929), en ordlista över lånord och deras litauiska motsvarigheter Kalbėkime lietuviškai (1933). I Trumpas lietuvių kalbos netaisyklingumų ir barbarizmų žodynėlis (1928) tar V. Kamantauskas upp en ordlista med stavnings- och betoningfel i barbarismer samt ord som språkets korrekturläsare ifrågasatte eller rättade felaktigt; den var avsedd för ”allmänheten och skolelever”. Han grundade sina rättelser på uppfattningar hos K. Būga och Rygiškių Jonas, F. Kuršaitis och P. Skardžius samt de äldre författarna M. Daukša, K. Sirvydas, S. Daukantas och M. Valančius. Om ursprunget till ordet kibiras skriver han: ”Kibiras, som språkets litauiserare vill låta ersätta det främmande or V. DROTVINAS. Iš kur kilęs kibìras (kibìras) 169 det viedrą ’hink’, är lika olitauiskt som viedras (hämtat från judarnas språk).” (Kamantauskas 1928: 35). Det dröjde inte länge innan Jonas Jablonskis kommenterade V. Kamantauskas ordlista; under pseudonymen Rygiškių Jonas gav han ut en samling kommentarer till ordlistan (Mūsų kalbos žodynėlio dalykai, 1929). Utan att närmare gå igenom J. Jablonskis enskilda anmärkningar kan man säga att språkvetaren ofta saknade en utförligare argumentation för V. Kamantauskas korrigeringar. Han kräver att denne ”utvecklar sig mer”, det vill säga ger fler levande exempel och illustrationer från språkbruket; han säger sig inte helt ha förstått korrekturläsarens argument; ibland visar han att rättelsernas upphovsman inte alltid har rätt, eftersom han inte urskiljer skillnader mellan dialektformer eller ordbildningsvarianter; han påminner om att lämpligheten hos vissa exempel från S. Daukantas och F. Kuršaitis bör bedömas kritiskt, och så vidare. Detta framgår också av språkvetarens uppfattning om ursprunget till kibiras.” J. Jablonskis betvivlade förklaringen av ursprunget till ordet kibiras och såg skeptiskt på författarens påstående: ”Författaren härleder kibirą, förefaller det, från judarnas språk, men säger inte från vilket nutida judiskt ord det skulle ha bildats. Denna författarens nyhet är verkligen oväntad för mig. Innan författaren så kategoriskt hävdar något om viedrą (slaviskt) eller kibirą borde han åtminstone tydligt ha underbyggt påståendet.” (Rygiškių Jonas 1929: 44–45). J. Jablonskis betraktar alltså en sådan oargumenterad förklaring av ordets ursprung som en ”nyhet”, men preciserar inte själv ordets ursprung. Som litauiska ordböcker visar är kibiras (kibìras) ett västaukštaitiskt ord, belagt i Lill-Litauens ordböcker – i den handskrivna tysk-litauiska ordboken från 1600-talet Lexicon Lithuanicum: Eymer wiedras, kibiras 33a.; Schöpffeymer kibirras 76a. I Lietuvių kalbos žodynas börjar dess beläggshistoria med 1600-talsordboken Clavis Germanico-Lithuana: Eimer. Wedras, ô. M. Kibbiras, ô. M. C I 23 (men i den bibliska illustrationen här förekommer bara wiedras, liksom i Konstantinas Sirvydas ordböcker). Ordet kibiras förekommer också i ordböcker av Jokūbas Brodovskis, Pilypas Ruigys, Kristijonas Gotlybas Milkus, Georgas Heinrichas Ferdinandas Nesselmansa, Fridrichas Kuršaitis och senare författare, i Antanas Juškas sånger och i samlingar av litauisk folklore av Augustas Schleicheris, Augustas Leskienas och Karlas Brugmannas. Ordet är även upptecknat av Jonas Jablonskis själv (LKŽ V 1959: 725) och används numera allmänt i standardspråket. Varför härledde V. Kamantauskas ordet kibiras från judarnas språk? Låt oss se vad som kan ha varit hans källa i jiddisch. Det judiska ordet emer ’hink’ (← tyska Eimer) har inte direkt förknippats med det litauiska kibiras (Jankelovičius, Kačergis 1940). Det judiska ordet ceber ’lågt träkärl med handtag’, som troligen associerades med litauiska kibiras, 170 KALBOS KULTŪRA | 83 förekommer i våra dagars jiddischordböcker, till exempel: Русско-еврейский (идиш) словарь […], 1984: 60, 619; cuber = ceber = ciber ”цэбар” (Астравух 2008: 202); jämför polskans ceber, cebr. I litauiskan är följande varianter av detta lånord kända: čābaras, càberis och cabàrkas, cèberas ”lågt träkärl med öron, laggkärl, pūskubilis”, samt cèberis, cẽberis, ceberỹs, cebẽrkas, cẽbras, cèbras 1 se ceberas, 2 bidonas (LKŽ II 1969: 8). Ursprunget till polskans ceber, cebr förklaras på olika sätt. Aleksander Brückner skriver att polskans ceber inte har något gemensamt med tyskans Zuber, Zober, utan bara är bedrägligt likt den litauiska stammen kib- ”hänga, fastna, hänga och dingla” (Brückner 1989: 56, 107). Polonismen ceber, cebr härleds emellertid från det högtyska dialektordet zuber, zuibar (en sammansättning av zwei ”två” + beran ”bära”) (Duden 2001: 952; Paul 2002: 1211); jämför även Zuber ”ett stort tvåörat kärl för vatten”, till skillnad från Eimer ”hink” (Pfeifer 1995: 1624). Enligt M. Fasmer är den slaviska formen čьbьrь besläktad med litauiskans kibiras ”ведро”. I de senaste polska etymologiska ordböckerna anges att ceber inte har något gemensamt med litauiskans kibiras; där påpekas att kibiras endast är ”ett öskar som ständigt hänger vid brunnens hävstång” (Bańkowski 2000: 109). Alltså är kibiras (kibiras) utan tvekan ett litauiskt ord. LITERATŪRA Bańkowski A. 2000: Etymologiczny słownik języka polskiego. Tom I, A–K, Warszawa: Wydawnictwo naukowe. Brückner A. 1989: Słownik etymologiczny języka polskiego, Warszawa: Wydawnictwo wiedza powszechna. Būga K. 1958: Славяно-балтийские этимологии. – Rinktiniai raštai 1, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. Būga K. 1959: Lietuvių kalbos žodyno redaktoriaus pranešimas. – Rinktiniai raštai 2, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. Duden 2001: Duden das Herkunftswörterbuch. Etymologie der Deutschen Sprache, 3. völlig neu bearbeitete und erweiterte Auflage. Duden Verlag. Fraenkel E. 1962: Litauisches etymologisches Wörterbuch, Heidelberg–Göttingen. Jankelovičius Ic., Kačergis S. 1940: Kišeninis Lietuvių Kalbos Raktas. Žydiškas–lietuviškas Žodynas. Stud. Ic. Jankelovičiaus ir S. Kačergio leidinys, Kaunas: C. Kagano spaustuvė. Kamantauskas V. 1928: Trumpas kalbos netaisyklingumų ir barbarizmų žodynėlis, Kaunas: Valstybės spaustuvė. LKŽ 1969: Lietuvių kalbos žodynas 2. Atsak. redaktorius J. Kruopas, Vilnius. LKŽ 1959: Lietuvių kalbos žodynas 5. Atsak. redaktorius K. Ulvydas, Vilnius. V. DROTVINAS. Iš kur kilęs kibiras (kibiras) 171 Paul H. 2002: Deutsches Wörterbuch. Bedeutungsgeschichte und Aufbau unseres Wortschatzes. 10. überarbeitete und erweiterte Auflage von Helmut Henne, Heidrun Kämper und Georg Objartel, Max Niemeyer Verlag, Tübingen. Pfeifer W. 1995: Etymologisches Wörterbuch des Deutschen, Deutscher Taschenbuch Verlag, München. Rygiškių Jonas 1929: Mūsų kalbos žodynėlio dalykai. Atskiras pastebėjimas dėl V. Kamantausko „Trumpo kalbos netaisyklingumų ir barbarizmų žodynėlio“, Kaunas: Tulpės B-vės leidinys. Smoczyński W. 2007: Etymologiczny słownik języka litewskiego, Wilno. Vitkauskas V. A. 2006: Žodžių istoriją iškreipiame. – Acta Linguistica Lithuanica 55, 125–126. Астравух А. 2008: Идыш-беларускі слоўнік, Мінск: Медисонт. Фасмер М. 1986: Этимологический словарь русского языка. Том II, Москва: Прогресс. Gauta 2010 10 26 ON THE ORIGIN OF KÌBIRAS (KIBÌRAS) Summary The article discusses the origin of two Lithuanian homonyms, namely, 1. kìbiras, kibìras ‘a small dry twig, a dry branch’, and 2. kibìras ‘a container to carry water and draw it from a well’ (Lietuvių kalbos žodynas, 1959, vol. V). The Dictionary of Contemporary Lithuanian (Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, 2006) gives two stress variants for the second homonym: kìbiras, kibìras. The dictionaries of Lithuanian provide convincing evidence testifying to the Lithuanian origin of the word. This word originates in the Western Highlanders (Aukštaitian) subdialect, it has also been traced in some dictionaries that were published in the 17th c. in the Prussian Lithuania, or Lithuania Minor, is found in dictionaries and folklore collections. Moreover, the word belongs to the general lexicon of current Lithuanian. Etymologists K. Būga (1958, 1959), E. Fraenkel (1962), A. Brückner (1989), M. Vasmer (1986), and A. Bańkowski (2000) suggest different interpretations of its origin: OSlav. čьbьrъ (< OHG zwibar) and Lith. kib-ti „an.?“, kyb-oti „an.?“ VINCENTAS DROTVINAS Vilniaus pedagoginis universitetas T. Ševčenkos g. 31, LT-03111 Vilnius [email protected] 172 KALBOS KULTŪRA | 83