1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darybos polinkiai

LINA RUTKIENĖ Litauiska språkinstitutet BILDNINGSTENDENSER HOS SAMMANSÄTTNINGAR I BYGGTERMINOLOGIN 1918–1940 NYCKELORD: bildningstyp; sammansättning; fonetisk variant; överordnad term; morfologisk variant; byggvetenskapligt språk. INLEDNING En av de språkutvecklingstendenser som särskilt framträtt på senare tid är den aktiva framväxten av språkvarieteter knutna till vissa områden av mänsklig yrkesverksamhet. Det viktigaste lexikala skiktet i dessa varieteter utgörs av termer, som skiljer en språkvarietet från en annan. Sammansättning intar en allt viktigare position i termbildningen. Även om denna metod för termbildning beror på varje språks särdrag, uppmärksammar forskare i olika länder ofta samma fördelar med ordbildning genom sammansättning och med sammansättningar i olika språk. Det hävdas att nya termer som motsvarar principen om språklig ekonomi kan bildas genom sammansättning (Gaivenis 2014: 539; Kaulakienė 2014: 225). Viktorija Nadmidon anser att sammansättningar lämpar sig mycket väl för att benämna nya begrepp mer exakt, uttrycka fler egenskaper och ge ordet större semantisk tyngd (Надмидон 2014: 69). Peter Polenz framhåller, utöver de nämnda fördelarna, att sammansättningar lättare etableras i människans medvetande, eftersom deras semantiska motivation är tydlig (Polenz 1980: 178). Enligt Oleg Meškov kan många nya sammansättningar bildas enligt analogiprincipen genom att en av sammansättningens beståndsdelar byts ut. Som forskaren påpekar har exempelvis den engelska sammansättningen starquake bildats analogt med ordet earthquake, medan comedywright har bildats analogt med ordet playwright (Мешков 1986: 23–24). Sammansättningar undersöks ur olika perspektiv1; ett av dem är undersökningen av den formella strukturen och fastställandet av den bildningstyp2 som sammansättningen representerar. Forskarna Young Ok Jong och Chae 1 Utomlands har instrumentella metoder på senare tid blivit populära; med dem undersöks bland annat hur sammansättningar registreras av det mänskliga ögat, vilka impulser de framkallar i människans hjärna etc. (Inhoff et al. 2008; MacGregor, Shtyrov 2013). 2 Med utgångspunkt i terminologen Kazimieras Gaivenis exempel på bildningstyper skiljer denna artikel mellan bildningstyper utifrån vilken ordklass det förledande ledet tillhör. K. Gaivenis anger att följande bildningstyper är mest typiska för bildningen av sammansatta termer: substantiv + substantiv, substantiv + verb, adjektiv + substantiv. Helt atypiska är typerna adjektiv + adjektiv, substantiv + adjektiv, verb + adjektiv etc. (Gaivenis 2002: 55). BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darybos polinkiai | 2 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 Enligt Kwan Jung hjälper förståelsen av ett sammansatt ords formella struktur till att lära sig och förstå andra språk (Jong, Jung 2015: 79). Patrick Ziering och Lonneke Plas anger bland andra fördelar även dess betydelse för maskinöversättning (Ziering, Plas 2014: 1047). Ordbildningstyper måste undersökas för att upprätthålla lämpliga proportioner mellan termbildningstyperna, så att vissa typer inte tränger undan andra. När sammansättningarnas formella struktur undersöks uppstår många problematiska frågor. En av dem gäller begreppen produktivitet och aktivitet hos en ordbildningstyp. Enligt Tatjana Ivanova blandas eller likställs dessa begrepp ofta. När forskaren diskuterar kännetecknen för en ordbildningsmodell för sammansättningar3 anger hon skillnaderna mellan dessa begrepp. Enligt henne kännetecknas en ordbildningsmodell av tre egenskaper: 1) produktivitet. Detta är en kvantitativ egenskap hos modellen; 2) aktivitet. Denna egenskap förstås som att ordbildningsmodellen fylls på med nya medlemmar; 3) användning. Detta är modellens medlemmars användning i texter, det vill säga deras realisering i språkbruket (Иванова 2001). Men även när skillnaderna mellan begreppen produktivitet och aktivitet har förståtts är det fortfarande oklart om exempelvis ett enda neologism räcker för att bekräfta aktivitet (Pike 1954: 87). Zellig Harris anser däremot att frågan om produktivitet över huvud taget inte kan lösas, eftersom språket utvecklas (Harris 1951: 265). Dessa tvivel kan dock inte leda till att man avstår från undersökningar av en ordbildningstyps produktivitet, som betraktas som en av ordbildningstypens viktigaste egenskaper. I denna artikel har man valt att undersöka inhemska litauiska och hybridtermer som används i det vetenskapliga språket inom ett specifikt område – byggande – och som har bildats genom sammansättning. Sammansättningens ökande popularitet väcker också intresse för traditionerna kring denna termbildningsmetod; genom att bedöma dem kan man fastställa nya tendenser inom sammansättning och definiera riktningar för den ordbildningsmässiga utvecklingen av terminologin. Undersökningsperioden för denna artikels ämne – sammansatta termer inom byggterminologin som används i vetenskapligt språk – är 1919–1940. Perioden har valts både på grund av den historiskt betydelsefulla händelsen att den litauiska staten återupprättades hundra år tidigare och på grund av dess betydelse för utvecklingen av litauiska standardspråket och även terminologin. Den snabba ekonomiska utvecklingen under denna tid gav upphov till många nya företeelser som behövde benämnas, och för detta ändamål bildades många nya termer (sammansättningar inom byggande var inget undantag); terminologivetenskapen utvecklades också. Aldonas Pupkis betraktar åren 1918–1940 som den mest framträdande perioden i standardspråkets utveckling (Pupkis 2005: 44). Med hjälp av beskrivande metod, strukturell analys och logisk klassificering syftar artikeln till att belysa hur sammansatta termer inom byggterminologin bildades under den undersökta perioden och vilka ordbildningstyper som var mest produktiva. För att fastställa om produktiviteten och aktiviteten hos ordbildningstyperna för sammansatta termer inom byggterminologin från 1918–1940 fortfarande bestod och 3 Inom rysk språkvetenskap avses med modeller oftast det som i denna artikel kallas ordbildningstyp, det vill säga den formella strukturen (Черепанов 2004). BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darybos polinkiai | 3 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 under det sista utvecklingsskedet för byggterminologin (slutet av 1900-talet–början av 2000-talet) undersöks också, med avseende på den formella strukturen, de sammansättningar som ingår i 2002 års Statybos terminų žodyną (hädanefter STŽ). Materialet till artikeln har samlats in från 33 källor: byggläroböcker, läromedel och vetenskapliga artiklar från mellankrigstidens Litauen. Böckerna trycktes huvudsakligen 1929–1939. Utifrån denna information kan man dra slutsatsen att det krävs nästan ett årtiondes arbete för att ge ut en vetenskaplig publikation av större omfattning. Artiklar i tidskriften Technika publicerades från och med 1924. I de lästa källorna inom byggområdet hittades 262 besläktade sammansatta byggtermer. Lånade sammansättningar behandlas inte i artikeln, eftersom ordbildningsprocessen har ägt rum på ett annat språk än litauiska. Vid sammansättningar vars betydelse kan vara oklar för läsaren hänvisas till en textfotnot, där utdrag ur sammansättningens kontext återges. 1. ÖVERSIKT ÖVER DET UNDERSÖKTA MATERIALETS KONTEXT Efter första världskriget, när Litauen hade återupprättat sin självständighet, utvecklades byggsektorn snabbt, bland annat. Kriget 1914–1918 orsakade byggnadsindustrin enorma skador och förstörde 13 250 bostadshus och 24 680 byggnader för andra ändamål (Macijauskas 1929: 10). Under denna period blev det viktigt inte bara att återuppbygga det som hade förstörts, utan också att modernisera byggsektorn och införa nya material och tekniker. I Kaunas uppfördes till exempel 4 149 byggnader 1919–1930, med nya kompositionsprinciper och nya konstruktioner (Butkuvienė 2001: 150, 153). Olika byggområden växte fram och utvecklades: vägbyggnad, brobyggnad, geoteknik samt tillverkning av byggmaterial och konstruktioner. Vetenskaplig litteratur blev särskilt viktig som teoretisk grund för verksamheten. Under mellankrigstiden publicerades många läroböcker och undervisningsböcker om byggande i Litauen. En del av dem var de första böckerna på litauiska om en viss byggteknik eller till och med ett helt område. År 1924 började tidskriften Technika ges ut vid Litauens universitet. I varje nummer publicerades vetenskapliga artiklar om byggande. Dessutom publicerades recensioner av vetenskapliga byggpublikationer, där man, vid sidan av ämnesspecifika frågor, också behandlade terminologin i publikationer inom byggområdet. Den intensiva byggverksamheten och utgivningen hängde också samman med utvecklingen av byggterminologin. Enskilda framstående personer hade stor betydelse för formandet av periodens byggterminologi och hela detta fackspråk: byggnadsingenjörer som arbetade i Litauen, bedrev betydelsefull forskning, skrev artiklar och böcker och undervisade unga. Bland dem kan nämnas Juozas Gabrys, Pranas Jodelė, Jonas Kiškinas, Pranas Morkūnas, Anatolijus Rozenbliumas, Jonas Šimoliūnas, Kazimieras Vasiliauskas med flera. De var bildade människor som hade studerat och/eller arbetat utomlands och kunde tillämpa god praxis BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darb os polinkiai | 4 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 i Litauen. Av litteraturförteckningarna i deras publikationer framgår att dessa ingenjörer behärskade flera främmande språk. När de skrev publikationer och läroböcker översatte de oftast från tyska, ofta från ryska och mer sällan från franska. Eftersom nya företeelser behövde benämnas med nya termer skapades många nya litauiska ord inom byggområdet vid denna tid, däribland sammansättningar. Tyskan, som kännetecknas av en stor mängd sammansättningar (i tyskan är sammansättning det mest produktiva ordbildningssättet), hade stor betydelse för arbetet med nya sammansättningar under Litauens första självständighetsperiod. I vetenskapliga byggtexter angavs ofta tyska motsvarigheter inom parentes bredvid nya litauiska termer. I förorden till sina publikationer talar författarna om bristen på litauiska byggtermer och ber läsarna om ursäkt för termer som kan behöva korrigeras. Ingenjören Jonas Gabrys, lärare vid Litauens universitet (från 1930 Vytautas Magnus-universitetet), skriver till exempel i förordet till sin lärobok: ”Denna lärobok trycks innan någon utarbetad och etablerad terminologi för broar och byggande har kommit till stånd. Därför kan kanske inte få av de termer som används här behöva korrigeras. Men dessa brister kommer vi att kunna undvika först i framtiden. Några termer som används i ritningarna (till exempel spragbalke, ledlaužys, pusiauupi uva) stämmer inte överens med texten, eftersom tryckplåtarna tillverkades innan dessa termer ändrades” (SGBT 1931: 7). När man läser publikationer från denna period är det uppenbart att användningen av termer i hög grad berodde på författarnas personliga inställning. Professor Pranas Jodelė var till exempel motståndare till Vireliūnas språkpuristiska ståndpunkter och instämde hellre med Jonas Jablonskis i att man inte i onödan skulle hitta på motsvarigheter till internationella termer. ”Vad terminologin beträffar är jag en anhängare av internationella termer”, skrev P. Jodelė i förordet Prakalboje till en av sina läroböcker (1922: Pr4). Professor Jodelė använde dock också lånord som inte är internationella termer och motiverade detta med att de hade ”förlitauiskats”. P. Jodelė var en stor auktoritet, och hans åsikter och inställning till användningen av vissa termer hade sannolikt betydande inverkan på spridningen av vissa termer eller på att de föll ur bruk (se avsnitt 3 om termen gelžbetonio). Vad gäller sammansättningarna under denna period bör det sägas att det fanns olika uppfattningar i ämnet. Terminologikommissionen under Antanas Vireliūnas ledning föreslog många sammansättningar som var översättningslån av internationella ord, till exempel: ormatis, šilčiarodis, šilčiomatis. När J. Jablonskis tog över ledningen för kommissionen återinfördes de internationella orden i stället för sådana nybildningar (Piročkinas 1978: 180). Antanas Salys kritiserade också den olämpliga och överdrivna bildningen av sammansättningar, så kallad ”hamring”, och att de fördes in i ordböcker. I sin recension av Benjamino Sereiskio Lietuviškai-rusiško žodyno (1933) skriver A. Salys: ”Men det ser märkligt ut att hamra fram sammansatta ord av räkneord. På sidan 41 finns en hel rad ord av typen aštuon(ia)amžis, aštuon(ia)galis <...>. På detta sätt kan man göra alla ord i ordboken till…” 4 Pr. – Prakalba, ej paginerat i publikationen. BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darybos polinkiai | 5 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 daiktavardžius pakartoti su visais skaitvardžiais“ (Salys 1933: 31). Ir čia pat priduria: „Taip pat nevieta žodyne: baltadančiui, baltanosiu, geltondančiui, geltonuodegiui…“ (Salys 1933: 32). Bland byggspecialister var det framför allt professor Jonas Šimoliūnas, föreståndare för byggnadstekniska institutionen vid Litauens universitet, som bidrog till delsystemet av sammansatta termer inom byggterminologin under denna period. Enbart i hans bok Statyba. Statybinės medžiagos (1937) finns 72 besläktade sammansatta byggtermer, och i boken Statyba. Žemės darbai (1939) 62 sammansättningar. J. Šimoliūnas anger ofta tyska motsvarigheter inom parentes efter de nya sammansättningarna. Utifrån dessa kan man dra slutsatsen att de nybildade sammansatta byggtermerna i huvudsak är partiella eller fullständiga översättningslån, till exempel: miltamedis (Mehlbaum) SSM 1937: 159, dribsmėlis (Fliessand, Triebsand) ŠŽD 1939: 277, čiulpklozetis (Absaugeklo全tanlage) SSM 1937: 102, gruntagražtis (Grundbohrer) ŠŽD 1939: 308, vyšniamedis (Wildkirshe) SSM 1937: 159. Av de 262 besläktade sammansatta byggtermer som påträffats i den vetenskapliga litteraturen inom byggområdet från 1918–1940 var följande termer mest utbredda: dūmtakis, dūmtraukis, gelžbetonis, perkūnsargis, pusiausvyra, skerspjūvis, statramstis, šaligatvis, vandentiekis. Deras spridning och användningsfrekvens var sannolikt bland de extralingvistiska faktorer som gjorde att alla de uppräknade sammansättningarna, med undantag för perkūnsargį, också används i senare vetenskaplig litteratur och finns med i STŽ, som utkom 2002. 2. ORDBILDNINGSTYPER FÖR SAMMANSÄTTNINGAR I BYGGTERMINOLOGIN Enligt Stasys Keinys kännetecknas bildningen av litauiska sammansatta termer av alla de grundläggande typerna av sammansättningsbildning i modern litauiska. Forskaren, som undersökte sammansättningar i 11 terminologiska ordböcker utgivna 1954–1971, anger 16 bildningstyper (se Keinys 2005: 131–132). En undersökning av sammansättningarna i byggterminologin från 1918–1940 visar att de har bildats enligt 10 bildningstyper. De mest produktiva ordklasserna är substantiv, verb och adjektiv. Det finns endast några få sammansättningar där den ena leden utgörs av ett adverb, ett räkneord eller ett pronomen (se fig. 1). Även om samma ordklasser deltar i bildningen av sammansättningar i mellankrigstidens litauiska byggterminologi som i termbildningen under andra hälften av 1900-talet, kännetecknas alltså sammansättningsbildningen i den byggterminologi som behandlas i denna artikel inte av någon stor variation i kombinationerna av dessa ordklasser. BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darybos polinkiai | 6 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 FIG. 1. Fördelningen av sammansättningar i byggterminologin från 1918–1940 efter bildningstyper5 Inom litauisk språkvetenskap betraktas den andra leden vanligen som sammansättningens semantiska och grammatiska centrum. Av det undersökta materialet framgår att den andra leden i de flesta sammansättningarna i den tidens byggterminologi är ett substantiv. Som det anges i Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje (hädanefter DLKG): ”Sammansättningar med ett substantiv som andra led utgör nästan tre fjärdedelar av alla sammansatta substantiv i modern litauiska” (DLKG 1997: 151). I byggterminologin från den behandlade perioden utgör sådana sammansättningar en ännu större andel – hela 85 procent av samtliga sammansättningar. Betydligt färre sammansättningar har ett verb som andra led, och endast en har ett adjektiv som andra led. Bland alla bildningstyper dominerar bestämmande sammansättningar: oftast bestämmer den första leden den andra och begränsar eller specialiserar dess betydelse. 2.1. Sammansättningar med substantiv som andra led Den mest produktiva skriftliga bildningstypen för sammansättningar i byggterminologin är substantiv + substantiv Den omfattar nästan hälften – 139 – av de besläktade sammansatta byggtermerna från den undersökta perioden, t.ex. akmengruntis ŠŽD 1939: 435, akmenkaltis ŠŽD 1939: 281, ąžuolmedis SSM 1937: 172, basliašulis SSM 1937: 161, darbavietė KPĮ 1939: 20, drenažgriovis ŠŽD 1939: 306, dujavamzdis ŠŽD 1939: 438, dūmtakis ŪP 1934: 10, durpiagruntis ŠŽD 1939: 305, gontvinė SSČ 1935: 25, 5 DD – substantiv + substantiv, BD – adjektiv + substantiv, VD – verb + substantiv, SD – räkneord + substantiv, PD – adverb + substantiv, ĮD – pronomen + substantiv, BV – adjektiv + verb, DV – substantiv + verb, PV – adverb + verb, SV – räkneord + verb, DB – substantiv + adjektiv. BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darbų polinkiai | 7 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 gruntagražtis SŽD 1939: 308, kalkakmenis MSUP 1938: 59, kniedtarpis GK 1933: 55, krumpliaratis SSM 1937: 90, lajamedis SSM 1937: 156, laukakmenis PSD 1932: 120, mediensiulė SSM 1937: 267, medžplytė SSM 1937: 156, moliasmėlis SŽD 1939: 355, motorpiūklis SSM 1937: 168, parkietpušė SSM 1937: 153, perkunsargis GTS 1930: 80, plentkraštis DS 1929: 10, plentvolis PSD 1932: 117, plienbetonas GTS 1930: 28, polgalis SŽD 1939: 433, pongalis KS 1936: 121, ratlankis SGBT 1931: 304, skliautarkė SŽD 1939: 357, skliautsija SGBT 1931: 111, skylvamzdis SŽD 1939: 450, špuntlentė SGBT 1931: 147, orpumpis SSM 1937: 2015, stoglangis KS 1936: 38, stoglovis SSM 1937: 228, tinkbalanė KS 1936: 31, ugniasienis ŽŪS 1929: 75, vandენpumpis SBTĮ 1922: 100, vyšniamedis SSM 1937: 159, žemėvietė6 SGBT 1931: 141, žemsiurb lis SŽD 1939: 277, žieviapluoštis SSM 1937: 121, žvyrduobė KS 1936: 8, žvyrsmėlis SSM 1937: 14. Produktiviteten, om än betydligt mindre, kännetecknar ytterligare en avledningstyp – verb + substantiv. I den granskade vetenskapliga litteraturen inom byggområdet från 1918–1940 hittades 61 sammansättningar av denna avledningstyp, till exempel: masugn SSM 1937: 85, drūtg alis SŽD 1939: 325, järnväg GTS 1930: 65, juodad arbis SDTSS 1930: 70, juodgrindys KS 1936: 27, juodlubės KS 1936: 27, juodmedis SSM 1937: 172, juodžemė PMST 1923: 17, laibgalis KS 1936: 6, minkštamedis SSM 1937: 161, plokščia geleilė SS 1940: 530, plongalis GTS 1930: 82, SŽD 1939: 309, raudonmedis SSM 1937: 267, sauskelis DS 1929: 6, skersbalkis KS 1936: 28, skersija MT 1929: 45, skersjėga MT 1929: 63, skystagruntis SŽD 1939: 355, skystastiklis SŽD 1939: 508, skystsmėlis SŽD 1939: 277, smailagalys SŽD 1939: 446, statramstis GTS 1930: 82, viešbutis TŽ 1920: 71, vieškelis DS 1929: 6, žaliašerd is SSM 1937: 150, žaliatvorė KS 1936: 245. Keletas dūrinių atstovauja veiksm až. + daikt. darybos tipui: čiulp klozetis SSM 1937: 102, gaubmeškė7 SŽD 1939: 441, gręžk altis SŽD 1939: 316, gręžma išis8 SŽD 1939: 367, gręžskylė SŽD 1939: 307, jungiamalūnis9 SŽD 1939: 469, klijuotmedis SSM 1937: 267, klotsienė SŽD 1939: 352, spraustpolis SŽD 1939: 412, spraustsienė SŽD 1939: 349. Beveik visi (išskyrus važtapinig ius) rasti J. Šimoliūno knygose. Kadangi tokio darybos tipo dūriniai vartoti (gal ir padaryti?) vieno mokslininko, kyla klausimas, ar šie dūriniai sudaryti remiantis tuo pačiu darybos polinkiu, ar stichiškai. Atkreiptinas dėmesys į tai, kad J. Šimoliūno vartoti dūrinių pirmieji sandai remiasi 6 ”På en markplats som inte är permanent täckt av vatten (med ett lager som inte är tunnare än 0,5 m) måste grundsulan föras ned i marken så långt att jorden som ligger direkt under sulan inte fryser på vintern.” SGBT 1931: 141. 7 ”Express är en påle med avrundningsanordning a, en bottenplatta k, en ringflottör d, en tvådelad pålkappa b samt lyftlinor e och k (se a–g v.).” SŽD 1939: 441. Meška är en anordning för pålning. 8 ”Jorden under dammen schaktas bort med hinkar, skopor, borrmaskiner, indiska spadar, slevar, gripskopor, transportörer och andra verktyg och anordningar.” SŽD 1939: 367. 9 ”Från den tredelade lokalen (9–10) leds klinkern med tillsatser in i en förbindelsekvarn (Verbundmūle), där cementen framställs. Den lyfts med en elevator till cementsilon (13), varifrån den i den nedre delen (14) fylls i säckar eller små tunnor.” SŽD 1939: 470. BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darybos polinkiai | 8 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 primära verb utan växling av rotvokal (čiulpklozetis SSM 1937: 102, gaubmeškė SŽD 1939: 441, gręžkaltis SŽD 1939: 316, gręžmaišis SŽD 1939: 367, gręžskylė SŽD 1939: 307, jungiamalūnis SŽD 1939), och av passiva particip i preteritum (klijuotmedis SSM 1937: 267, klotsienė SŽD 1939: 352, spraustpolis SŽD 1939: 412, spraustsienė SŽD 1939: 349). Som det sägs i DLKG bildas sammansatta substantiv oftast med particip av prefixverb (DLKG 1997: 159). De insamlade exemplen visar att byggtermer under mellankrigstiden bildades enbart av particip i preteritum av prefixverb. Formen på den verbala leden i rent verbala (icke-participiala) sammansättningar visar inte om den bygger på en preteritumstam eller en presensstam (jfr: čiulpklozetis: čiulpia, čiulpė; gaubmeškė: gaubia, gaubė; gręžkaltis, gręžmaišis: gręžia, gręžė; jungiamalūnis: jungia, jungė). I allmänhet bedömer lingvister bildningen av sammansättningar med verbala leder på olika sätt. S. Keinys knyter sådana sammansättningar formellt till motsvarande verbs finita former, medan han betydelsemässigt knyter vissa av dem (som exempel nämner han termerna gręžvietė, lydroštis, siurbvamzdis) till presensparticip i passiv form. Forskaren motiverar kopplingen mellan termen gyvenvietė och ett presensparticip i passiv form med synonymen gyvenamoji vieta som anges i ordboken (Keinys 2005: 159–160). Mycket få sammansättningar i byggterminologin tillhör ordbildningstypen räkneord + substantiv – fem sammansättningar av denna typ hittades: tribalkis SDTSS 1930: 76, trikojis SŽD: 438, trišakis SDTSS 1930: 76, vienkiemis DS 1929: 11, vienratis SŽD 1939: 290. Det bör noteras att de första leden i sammansättningar av denna typ endast bygger på räkneorden ett och tre. Inte en enda sammansättning hittades vars första led skulle vara förbundet med något annat räkneord. Det är intressant att inte heller den byggnadstekniska ordboken STŽ, utgiven 2002, innehåller en enda generisk term sammansatt med en led baserad på något annat räkneord än ett och tre. Däremot används alla räkneord upp till tio som led i arttermer. Tik du dūriniai – šaligatvis SDTSS 1930: 48 ir pusiaulet ena10 ŽŪS 1929: 88 – atstovauja priev. + daiktv. darybos tipui ir tik vienas – savikaina KPĮ 1939: 59 – įvard. + daiktv. darybos tipui. Terminas savikaina turi nekeistą galūnę, Vincas Urbutis teigia, kad dūriniai su pirmuoju įvardiniu sandu savi-, o antruoju daiktavardiniu yra artimi dūriniams, turintiems antrąjį veiksmažodinį sandą: savimyla, savišalpa ir pan. (Urbutis 1961: 105). Det bör noteras att de flesta sammansättningar i byggterminologin från 1918–1940 bildades av ordklasser med en morfologiskt odelbar stam. Få sammansättningar hittades där leden skulle 10 ”I hörnen sammanfogas kransarna med halvslitsar (se fig. 132), och mitt på väggen förbinds deras bjälkar med ett universalbeslag (fig. 133).” ŽŪS 1929: 88. BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darybos polinkiai | 9 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 galima skaidyti darybiškai, pvz., medienšiulė SSM 1937: 267, geležinkelis GTS 1930: 65, nuolaidometras PMST 1923: 21, grąžtasukis SŽD 1939: 309. I dagens litauiska terminologi beror sammansättningars genus oftast på genus hos det substantiv som den andra leden bygger på: sammansättningen behåller i regel substantivets genus. För vissa sammansättningar i byggterminologin från 1918–1940 tillämpades dock inte denna regel ännu: t.ex. ugniasienis11 ŽŪS 1929: 79, vandenspumpis SBTĮ 1922: 100, šaligatvis SDTSS 1930: 48, trišakis SDTSS 1930: 76. Exemplen visar att även om substantivet som den andra leden bygger på är feminint, får sammansättningen maskulint genus. Inga motsatta fall har belagts, det vill säga att en sammansättning skulle vara feminin medan substantivet som den andra leden bygger på är maskulint. Vad gäller ändelsen kan sägas att de flesta sammansättningar följer det systematiska ordbildningsmönstret: feminina sammansättningar med en nominal andra led får oftast ändelsen -ė, medan maskulina får -is, -ys. I den lästa vetenskapliga litteraturen inom byggområdet har dock ett fåtal exempel påträffats där den feminina ändelsen -a bibehålls, dvs. samma ändelse som hos det feminina substantiv som den andra leden bygger på, t.ex.: skliautsija SGBT 1931: 111, skersija MT 1929: 45, skersjėga MT 1929: 63. 2.2. Sammansättningar med en verbal andra led Som nämnts har 15 procent av sammansättningarna en verbal andra led. De flesta av dem, dvs. 37, tillhör ordbildningstypen substantiv + verb, t.ex.: akmenskaldė DS 1929: 10, akmenskaldys SSM 1937: 3, dulkėgauda TŽ 1920: 16, dūmčiulpis SSM 1937: 228, dūmtraukis T 1930: 348, gartraukis SDTSS 1930: 87, grąžtasukis SŽD 1939: 309, kaminbrėtys KS 1936: 79, kirvialaužis SSM 1937: 160, lentpiūvė KS 1936: 7, lytlauža12 PMST 1923: 73, orlaidis SDTSS 1930: 79, poliakalis SSM 1937: 3, poliarovis SSM 1937: 3, stogdengis SDTSS 1930: 70, takoskyra13 SGBT 1931: 20, ugniagesa TŽ 1920: 67, vandentie kis BŽV 1925: 6, vandent raukis SBTĮ 1922: 11, žaibolaidis KS 1936: 254, žemkasys SDTSS 1930: 70. Några sammansättningar med verbal andra led representerar ordbildningstypen adverb + verb: greitmaišė SSM 1937: 87, greitpylis SSM 1937: 92, PMST 1923: Įž., pusiau piova PMST 1923: 73, pusiau svyra SGBT 1931: 7. Endast en sammansättning påträffades, nämligen viensėdis KS 1936: 3, 11 ”Enligt byggnadsreglerna från det tidigare litauiska återuppbyggnadskommissariatet <...> kallas hela murade väggar utan fönster och dörrar, avsedda att skydda mot brand, för ‘ugniasieniai’.” ŽŪS 1929: 79. 12 ”För att skydda brostöd mot drivande is byggs isbrytare.” PMST 1923: 73. 13 ”På ena sidan avgränsas bassängen av en väg, på den andra av en linje som skiljer vatten åt, eller en vattendelare (ritn. 26).” SGBT 1931: 20. BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darbų polinkiai | 10 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 som representerar ordbildningstypen räkneord + verb. Fortsatta undersökningar bör bekräfta eller vederlägga denna ordbildningstyps låga produktivitet eller, med O. Meškovs term, dess slutenhet. V. Urbutis påpekar i sin undersökning av litauiska sammansättningar att ”[d]en andra, verbala, leden bygger i regel på primära eller blandade verb utan prefix. Även de fåtaliga verbala leden som har samband med sekundära verb saknar vanligen de suffix som är typiska för dessa, t.ex.: <...> naktivalka (: valkiotis), saulėkaita (: kaitinti) <...> žemėnauda (: naudotis)” (Urbutis 1961: 109). Av sammansättningarna i byggterminologin i skrifterna är det endast termen ugniagesa TŽ 1920: 67 vars andra led bygger på ett verb med suffix, gesinti. När termen ugniagesa bildades utelämnades dock verbet gesintis suffix -in – den andra leden bygger på en förkortad stam. Det rör sig alltså om ett fall av så kallad stamintegration (om integration, se Urbutis 2009: 234–242 för en utförligare behandling). I alla övriga sammansättningar har den verbala leden samband med primära och blandade verb. I några sammansättningar sammanfaller vokalen i den verbala ledens rot med vokalen i verbets presensstam: takoskira SGBT 1931: 20 (: skiria), žemsemė SŽD 1939: 277 (: semia), pusiausvyra SGBT 1931: 7 (: svyra), och i några sammansättningar sammanfaller vokalen i den verbala ledens rot med vokalen i verbets preteritumstam, t.ex.: pusiaupiova PMST 1923: 73 (: pjovė), greitpylis SSM 1937: 92 (: pylė). Det går dock knappast att hävda att de nämnda sammansättningarna bygger just på dessa verbformer. V. Urbutis påpekar att en sådan vokalöverensstämmelse kan ha uppstått inte genom att sammansättningarna bygger på preteritum- eller presensstammar, utan ”genom rotvokalväxling i den rot som deltar i ordbildningen av sammansatta ord” (Urbutis 1961: 109). Några sammansättningar i byggterminologin har belagts där stammarnas vokaler inte sammanfaller med rotvokalen i någon av verbets former, t.ex.: lentpiūvė KS 1936: 7 (jfr: pjauti, pjauna, pjovė), orlaidis SDTSS 1930: 79, žaibolaidis KS 1936: 254 (jfr: leisti, leidžia, leido). Detta är tydliga fall av rotvokalväxling; denna typ av sammansättningsbildning påminner om avledningsbildning med ändelse (jfr pjūvis, laida). Det bör nämnas att ändelsen -a oftast förekommer i sammansättningar med abstrakt betydelse, medan ändelserna -ė, -is, -ys förekommer i sammansättningar med konkret betydelse. 2.3. Sammansättning med ett adjektiviskt andra led Ett enda substantiv + adjektivbildningstyp har påträffats: termen halvrund14 ŽŪS 1929: 191. Detta är ett mycket ovanligt sätt att bilda en sammansatt genusterm för den perioden – oftast med 14 ”På vissa platser i Württemberg använder man långa spån för taktäckning, från 0,85 till 1,10 m långa och från 13 till 16 cm breda: de spikas med träspik på läkten, som tillverkas av halvrunda (423 mots.).” ŽŪS BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darybos polinkiai | 11 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 med ett substantiviskt led halv-, medan man vid den aktuella tiden med ett annat adjektiviskt led bildade beståndsdelar i specifika byggtermer, jfr: halvstyvt skrivsätt ŽŪS 1929: 17, halvren bräda KS 1936: 6, halvgrov sand SŽD 1939: 340, halvkallt hus KS 1936: 9. Även om adjektiv som fungerar som beståndsdelar i sådana specifika termer i terminologernas arbeten oftast hänförs till bildningstypen substantiv + adjektiv, är de nämnda beståndsdelarna i specifika termer, utifrån sin ordbildningsbetydelse, närmare besläktade med adverbet halvt, jfr: halvstyvt – ett halvt styvt skrivsätt; halvren – en halvt ren bräda, halvgrov – halvt grov sand, halvkal – ett halvt kallt hus. En undersökning av sammansättningarna med ledet pus- i STŽ, utgiven 2002, visar en tendens: även i denna ordbok är ledet pus- i sammansatta genustermer närmare besläktat med substantivet hälft: halvbåge STŽ 2002: 463, halvstock STŽ 2002: 464, halvsort STŽ 2002: 464, halvtegel STŽ 2002: 464, medan led i specifika termer är besläktade med adverbet halvt: halvglatt skruv STŽ 2002: 698, halvmjukt stål STŽ 2002: 421, halvtorr blandning STŽ 2002: 342, halvgenomskinlig beläggning STŽ 2002: 101, halvstyv anslutning STŽ 2002: 454. V. Urbutis kallar pus- ett prefixoid och betonar att ”pus- oftare anger att det som avses är ofullständigt eller osäkert (i jämförelse med det som uttrycks av det andra ledet)” (Urbutis 1961: 74). 3. FONETISKA OCH MORFOLOGISKA VARIANTER AV SAMMANSÄTTNINGAR I de undersökta källorna påträffades sammansättningar av mycket varierande slag och, som nämnts, användes många av dem endast i en viss text och förekom inte i andra lästa vetenskapliga texter inom byggområdet. Denna variation berodde på att olika byggområden utvecklades i det återupprättade Litauen och att vetenskapliga publikationer inom olika områden gavs ut. Det finns få belägg för termer som återkommer i olika källor, och därför är fonetiska och morfologiska varianter inte särskilt talrika i byggterminologin från denna period. Bland de mest spridda termerna med variantformer bör framför allt nämnas armerad betong. Termen har tre varianter: armerad betong GTS 1930: 9, SĮRG 1933: 3, T 1935: 95 – armerad betong SDTSS 1930: 10 – armerad betong DS 1929: 10, MGN 1933: 100, KS 1936: 8, SŽD 1939: 453. Det aktuella begreppet diskuterades i bygglitteraturen. Författaren till den första läroboken på litauiska om detta byggmaterial Geležbetonis15 (1930), J. Kiškinas, använde den korrekt bildade termen geležbetonis. Professor P. Jodelė tyckte emellertid inte om denna typ av termbildning, och 1929: 192. ”För att tillverka en låda för förvaring av kött, 2 m bred, 2 m lång och 1 m hög, behöver man använda: <...> halvrunda, 22,5 cm breda <...>”. ŽŪS 1929: 434. 15 I den nutida bygglitteraturen har lärobokens titel korrigerats till: J. Kiškinas. Geležbetonis. BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darbosポlinkiai | 12 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 I en recension av J. Kiškino lärobok kritiserade han den aktuella termen: ”Var det verkligen värt att byta ut det redan väl inarbetade ordet gelžbetonas mot ordet geležbetonis? Korrekthet går inte alltid att tillämpa, och det är lättare att uttala gelžbetonas än geležbetonis” (Jodelė 1930: 362). Den term som P. Jodelė föreslår är snarare ett så kallat sammandraget ord med oförändrad ändelse än en egentlig sammansättning. J. Kiškinas tog inte hänsyn till P. Jodelės rekommendation utan använde även fortsättningsvis termen geležbetonio i sina böcker och artiklar. I senare litteratur (från 1937–1939) förekommer dock fler sammansättningar bildade på samma sätt som gelžbetoniui: gelžbalkis SŽD 1939: 347, gelžkelis GTT 1922: 75, gelžstiklis SSM 1937: 237, gelžžvyris SŽD 1939: 317. Dessa sammansättningar kännetecknas av elision16 – den långa vokalen e faller bort (observera att efter halvvokalen l faller samma vokal bort som den som står före halvvokalen), så att två stavelser ersätts av en. Elisionen i termen geležbetonis berodde sannolikt på kravet att termer skulle vara korta. Under den undersökta perioden dominerade korta sammansättningar: något mer än hälften (55 procent) är trestaviga och något mindre än hälften (40 procent) fyrastaviga. Som framgår uppvisar termen gelžbetonis både fonetisk och morfologisk variation (båda variationstyperna kännetecknar även termerna dūmatakis – dumtakis). De flesta sammansättningar i byggterminologin från den undersökta perioden med varierande uttrycksform uppvisar dock antingen enbart fonetiska eller enbart morfologiska skillnader. Det finns endast fem serier av fonetiska varianter (även om de flesta av dem också skulle kunna betraktas som stavningsvarianter). I tre fall skiljer sig den första leden åt genom rotvokalens längd: dūmatakis ŪP 1934: 10 – dumtakis ČSV 1936: 3; dūmtraukis ČSV 1936: 7, GTS 1930: 125, KS 1936: 38, MSUP 1938: 36, SDTSS 1930: 9 – dumtraukis T 1930: 348; trišakis SDTSS 1930: 76 – tryšakis VSD 1931: Įžn.; perkunsargis GTS 1930: 80, ŽŪS 1929: 49 – perkūnsargis PTŽ 1925: 23, SBTĮ 1922: 11. I två fall varierar vokalen i den andra leden: pusiauupiova PMST 1923: 73 – pusiauupiūva PMST 1923: 33; vandenpompis SŽD 1939: 138 – vandenpumpis SBTĮ 1922: 100. Ingen variation av konsonanter har noterats. 16I ordboken över lingvistiska termer förklaras elision som bortfall av en vokal i slutet av ett ord när nästa ord börjar med samma eller en liknande vokal (Gaivenis, Keinys 1990: 56). I 2007 års ordbok över internationella ord definieras elision på liknande sätt: ”bortfall av en vokal som står före en likadan vokal i början av nästa ord, t.ex. litauiska neesu >, franska ’fr. le enfant > l’enfant (barn)’” (TŽŽ 2007: 291). I den ordbok över internationella ord som utkom 2013 har man emellertid utelämnat det litauiska exemplet – sannolikt eftersom frånvaron av ett e i ordet neesu snarare bör betraktas som ett fall av kontraktion. På senare tid har begreppet elision utvidgats: i litauiska fonologers arbeten avses med elision varje bortfall av en vokal (Bacevičiūtė 2007). I utländsk litteratur finns arbeten där elision definieras som bortfall av en vokal eller konsonant (Underhill 2016). BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darybos polinkiai | 13 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 Det finns fler morfologiska varianter. Några fall gäller variation i genus: gontvinė SSČ 1935: 25 – gontvinis (jfr gontviniais) KS 1936: 40; juodžemė PMST 1923: 17 – juodžemis SGBT 1931: 138; lytlauža SGBT 1931: 199 – lytlaužas T 1930: 341. En del sammansättningar inom byggterminologin har samma genus men en annan ändelse: gelžbetonas SDTSS 1930: 10 – gelžbetonis DS 1929: 10, KS 1936: 8, MGN 1933: 100, SGBT 1931: 9; smailagalis SŽD 1939: 432 – smailagalys SŽD 1939: 446; stogdengys ŽŪS 1929: 191 – stogdengis KS 1936: 38. Ytterligare några variantserier består av sammansättningar både utan och med fogevokaler: buchsmedis SSM 1937: 145 – buchsamedis SSM 1937: 159, dūmtakis ŪP 1934: 10 – dūmatakis SDTSS 1930: 10, TŽ 1920: 16, ŽŪS 1929: 344; skerspiūvis ABSS 1929: 40, GK 1933: 27, PSD 1932: 103 – skersupiūvis SĮRG 1933: 7; viensėdis MS 1928: 1 – vienasėdis KS 1936: 3. Det är förståeligt att uttrycksformen för samma termer varierade under den aktuella perioden, eftersom delsystemet av sammansättningar inom den vetenskapliga byggterminologin då ännu bara hade börjat ta form. 4. SAMMANSÄTTNINGAR I BYGGTERMINOLOGIN FRÅN 1918–1940 I DAGENS VETENSKAPLIGA SPRÅK INOM BYGGOMRÅDET Att en term har bildats enligt en produktiv ordbildningstyp garanterar inte att den kommer att etableras i bruket. Liudmila Morozova presenterar följande schema för en terms livscykel: 1) uppkomst; 2) snabb utveckling, förknippad också med bildandet av andra ord med termen som grund; 3) stabilitetsperiod, utvidgning av relationerna till andra lexikala grupper; 4) kris, tillbakagång, förlust av terminologisk karaktär (Морозова 1993). Många sammansättningar i mellankrigstidens byggterminologi förblev så kallade texttermer, använda endast av en författare i en enda av dennes publikationer. De nådde inte ens det andra steget i det nämnda schemat. Dessa sammansättningar är värdefulla som en del av det passiva litauiska ordförrådet och därmed också av terminologin. Det kan finnas olika skäl till att en term inte längre används: den företeelse som sammansättningen betecknar är inte längre aktuell; sammansättningen har en hybridbildning, särskilt om ett lånled bygger på ett icke-rekommenderat ord; den har en osystematisk bildning osv. För att kunna bedöma betydelsen av byggterminologiska sammansättningar från 1918–1940 för dagens byggterminologi och förändringarna i ordbildningstyper valdes sammansatta byggtermer av släktordstyp ut ur STŽ, där helheten av dagens byggterminologi bäst framträder, och jämfördes med sammansättningarna i mellankrigstidens litauiska byggterminologi med avseende på ordbildningstyper. Av de 377 sammansatta släkttermer som påträffades i STŽ överensstämmer 38 med dem i den vetenskapliga litteraturen inom byggområdet från 1918–1940 BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darybos polinkiai | 14 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 vartotais gimininiais statybos terminais dūriniais, pvz.: akmenskaldė STŽ 2002: 16, dribsmėlis STŽ 2002: 277, drūtagalis STŽ 2002: 128, dūmtakis STŽ 2002: 131, gruntkelis STŽ 2002: 183, juodmedis STŽ 2002: 530, kryžkelė STŽ 2002: 291, medvilnė STŽ 2002: 331, plentuolis STŽ 2002: 418, pusiausvyra STŽ 2002: 463, pusrūsis STŽ 2002: 464, šaltkalvis STŽ 2002: 607, savikaina STŽ 2002: 503, smagratis STŽ 2002: 532, stoglovis STŽ 2002: 585, trikojis STŽ 2002: 659, žalvaris STŽ 2002: 723. Šis sutapimas nėra atsitiktinis: pagrindinis STŽ rengėjas akademikas A. Kudzys teigia, kad, rašydamas žodyną (jį rašė 20 metų), naudojosi tarpukario Lietuvos mokslininkų veikalais (Kudzys 2002). Matyti, kad, atrenkant terminus STŽ, buvo paisoma ne tik dūrinio aktualumo, bet ir darybos taisyklingumo bei sandų lietuviškumo. Visi minėti terminai aktyviai vartojami šiuolaikiniuose statybos srities moksliniuose tekstuose. FIGUR 2. Jämförande diagram över den kvantitativa fördelningen av ordbildningstyper för sammansatta byggtermer från 1918–1940 och 2002 Som framgår av figur 2 är de huvudsakliga tendenserna i den morfologiska strukturen hos sammansättningarna från 1918–1940 och 2002 desamma: de flesta sammansättningarna är bildade av ett substantiv, ett verb och ett adjektiv. Adverb, räkneord och pronomen uppvisar mycket låg produktivitet. Alla produktiva ordbildningstyper består och är fortfarande aktiva, kompletterade med nya medlemmar. En tydlig skillnad är att verbets produktivitet vid bildandet av sammansatta byggtermer har ökat. I byggterminologiska ordboken från 2002 finns mer än dubbelt så många sammansättningar med ett substantiviskt första led och ett verbalt andra led som i materialet från 1918–1940. Dessutom tillkommer två nya ordbildningstyper, båda med ett verbalt andra led: adj. + verb och pronomen + verb. Hittills BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darybos polinkiai | 15 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 kan man inte hävda att dessa ordbildningstyper är produktiva, eftersom de representeras av få sammansättningar. DLKG (1997: 161) konstaterar att ”[s]ammansättningar vars andra led är verbalt utgör ungefär en fjärdedel av alla sammansatta substantiv.” Av uppgifterna i figur 2 framgår tydligt att byggterminologins ordbildning av sammansättningar, vad gäller verbets produktivitet, avviker från de allmänna tendenserna för bildandet av enkla sammansatta ord i litauiskan – sådana sammansättningar blir allt fler inom byggterminologin. I den undersökta ordboken från 2002 hittades inte en enda sammansatt byggterm som representerade de improduktiva ordbildningstyperna räkneord + verb och substantiv + adjektiv. Detta bekräftar det ovan nämnda antagandet om att sammansättningar med en sådan morfologisk struktur är osystematiska. SLUTSATSER 1. Under Litauens första självständighetsperiod, 1918–1940, skapades ett stort antal byggtermer, däribland sammansättningar, i takt med byggsektorns expansion och framväxten av sektorns olika delområden. Under denna period var utvecklingen av byggterminologin nära knuten till den vetenskapliga stilens och även yrkesspråkets – som en av språkets varieteter – framväxt och etablering. 2. Kvantitativa uppgifter om de sammansatta byggtermer som samlats in från 30 publikationer och artiklar inom byggvetenskaplig stil visar att sammansättning var ett viktigt sätt att bilda byggtermer under mellankrigstiden: i den lästa litteraturen hittades 262 sammansatta byggtermer. De tyska motsvarigheter som anges bredvid vissa sammansättningar ger anledning att betrakta dessa litauiska sammansättningar som partiella eller fullständiga översättningslån. 3. Ordbildningen av sammansättningar inom byggterminologin 1918–1940 följde typer som historiskt etablerats i litauiskan. Flest sammansatta byggtermer tillhör den vanligaste gruppen av litauiska sammansatta substantiv med två substantiviska led – sådana sammansättningar utgör hela 52,9 procent. Substantiviska led förekommer också i sammansättningar av andra ordbildningstyper som utmärker sig genom sin stora förekomst: sammansättningar med ett adjektiviskt första led och ett substantiviskt andra led utgör 23,2 procent av alla sammansatta byggtermer, medan sammansättningar med ett substantiviskt första led och ett verbalt andra led utgör 14,1 procent av dessa termer. Generellt kombineras ett substantiviskt led med led som grundas på alla de tidigare nämnda ordklasserna. 4. Jämfört med substantivet uppvisar verbet lägre produktivitet: under den undersökta perioden kombineras ett verbalt led oftast med ett substantiviskt led (det verbala ledet kan vara antingen det första (4,6 procent) eller det andra (14,1 procent) ledet), och mycket sällan med ett adverbiellt BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darybos polinkiai | 16 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 (endast den andra leden är verbal (1,5%)), särskilt sällan – med en numeralsammansatt led (endast den andra leden är verbal (0,4%)). 5. Kvantitativa uppgifter visar att sammansättningar med en adjektivisk led är mycket vanliga inom byggterminologin under mellankrigstiden, men adjektiv brukar inte bilda sammansättningar av olika avledningstyper: en adjektivisk led kombineras endast med en nominal led (23,2%) och står nästan alltid först (med undantag för den ovan diskuterade termen pusapvalis). 6. De flesta sammansättningarna inom byggterminologin har bildats av ordklasser med stammar som inte kan delas upp morfologiskt. Dessutom behåller en sammansättning med en nominal andra led oftast genus hos det substantiv som den andra leden bygger på. I detta avseende skiljer sig sammansättningsbildningen inte från de allmänna tendenserna i bildningen av sammansättningar i modern litauiska. Endast några få sammansättningar med förändrat genus har påträffats: substantivet som den andra leden bygger på är feminint, medan sammansättningen är maskulin. Någon motsatt förändring har inte observerats. 7. Sammansättningarna i byggterminologin i mellankrigstidens Litauen uppvisar inte någon stor fonetisk eller morfologisk variation. Främst varierar rotvokalen och dess längd (fonetisk variation, i vissa fall även stavningsvariation) samt genus och ändelse (morfologisk variation). 8. Även om många av de sammansättningar som användes i vetenskapliga texter inom byggområdet 1918–1940 förblev så kallade textuella termer, används en del av sammansättningarna också i dagens vetenskapsspråk och tas upp i termordböcker och andra terminografiska resurser – de har blivit en del av den normativa standardspråkets ordförråd. ŠALTINIAI ABSS – Vasiliauskas K. 1929: Apskritimo būdas statybos statikoje, Kaunas: Spindulys. BŽV – Čechavičius P. 1925: Bendrosios žinios apie vandentiekius, Kaunas: Valstybės spaustuvė. ČŠV – Jasiukaitis J. 1936: Centralinis šildymas ir vėdinimas, Kaunas: Varpas. DS – Šimoliūnas J. 1929: Danijos sauskeli[a]i ir jų su mūsų keliais palyginimas, Kaunas: Spindulys. GK – Grinkevičius S. 1923: Geležinės konstrukcijos, Kaunas: Spindulys. GTS – Kiškinas J. 1930: Geležbetonis: teorija ir skaičiavimai: vadovėlis, Kaunas: Spindulys. GTT – Jodelė P. 1922: Geologiniai tyrinėjimai technikos žvilgsnius su Lietuvos geologiniais daviniais ir šulinių gręžiniais, Kaunas: Švietimo ministerijos knygų leidimo komisija. BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos durinių darbų polinkiai | 17 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 KPĮ – Maslenikovas B. F. 1939: Kaimo plytinės įrengimas. Laisvai vertė T. Šilutis, Kaunas: Adomavičiaus spaustuvė. KS – Degutis S., Drąsutis P., Gaižutis P., Gudzinskas L., Juška J., Kalita P., Kersnauskas E., Švipas V. 1936: Kaimo statyba, Kaunas: Žemės ūkio rūmai. MGN – Švipas V. 1933: Miesto gyvenamieji namai: jiems statomi reikalavimai ir jų projektavimas, Kaunas: Varpas. MS – Reisonas K. 1928: Molio statyba, Kaunas: Valstybės spaustuvė. MSUP – Mūrinės statybos ugdymo planas. Rengė V. Juodeika ir V. Švipas, Kaunas: Spindulys. 1938. MT – Grinkevičius S. 1929: Mediniai tiltai, Kaunas: Lietuvos universiteto technikos fakultetas. PMST – Paprasčiausiųjų medinių sijinių tiltų tipai, Kaunas: Valstybės spaustuvė. 1923. PSD – Grinkevičius S. 1932: Pastatams skaičiuoti dariniai, Kaunas: Spindulys. PTŽ – Šliogeris J. 1925: Perkūnsargiai (trobų nuo žaibo apsaugojimo būdai), Kaunas: Valstybės spaustuvė. SBTĮ – Zubauskas K. 1922: Statybos ir butų tvarkymo įstatymai, taisyklės: atstatymo apžvalga ir kritika, Kaunas: n. d. SDTSS – Dušauskas-Duž K.: 1930: Statybos darbams technikinės sąlygos, sutartys ir kainos (gelžbetonas, kanalizacija, vandentiekis, centralinis apšildymas, elektros šviesos instalacija ir t. t., Kaunas: A. Bako spaustuvė. SGBT – Gabrys J. 1931: Sąskėliai. Gelžbetoniniai ir betoniniai tiltai, Kaunas: Spindulys. SĮRG – Kiškinas J. 1933: Skėlimo įtempimų reikšmė gelžbetonio pastatus projektuojant, Kaunas: Spindulys. SS – Šimoliūnas J. 1940: Statyba. III tomas. Sienos, Kaunas: Spindulys. SSČ – Kalita P. 1935: Stogai: skardos, čerpių, gontų, skiedrų, lentelių ir tolio stogų savybės, jų dengimas ir dengimo normos, Kaunas: Spaudos fondo dirbtuvė. SSM – Šimoliūnas J. 1937: Statyba. I tomas. Statybinės medžiagos, Kaunas: Spindulys. STŽ 2002 – Statybos terminų žodynas. Parengė A. Kudzys, A. Rosinas, B. Kudzienė, Vilnius: Lietuvos mokslas. SŽD – Šimoliūnas J. 1939: Statyba. II tomas. Žemės darbai, Kaunas: Spindulys. T 1930 – Technika. Nr. 6. Redaktorius V. Mošinskis, Kaunas: Kauno universiteto Technikos fakultetas. BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos kūrinių darbės polinkiai | 18 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 T 1935 – Technika. Nr. 8. Redaktorius V. Mošinskis, Kaunas: Kauno universiteto Technikos fakultetas. TŽ 1920 – Macijauskas A. Techniko žodynėlis, Kaunas: Valstybės spaustuvė. ŪP – Švipas V. 1934: Ūkininko pirtis, Kaunas: Spindulys. VSD – Vamzdžių sujungiamosios dalys, Kaunas: J. Kuznickio ir L. Beilio spaustuvė. 1931. ŽŪS – Gimbutas L. 1929: Žemės ūkio statyba: bendroji dalis: statybos medžiagos ir trobesių dalys, Kaunas: Spindulys. 1929. LITERATŪRA Bacevičiūtė R. 2007: Balsių kontrakcija ir elizija lietuvių kalbos vakarų aukštaičių kauniškių šnektose. – Valoda 2007: Valoda dažādu kultūru kontekstā. Zinātnisko rakstu krājums XVII, Daugavpils: Daugavpils Universitāte, 11–17. Butkuvienė A. 2001: Lietuvos kultūros istorijos metmenys, Kaunas: Technologija. DLKG 1997 – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. V. Ambrazas, 1997, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Gaivenis K. 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Gaivenis K. 2014: Rinktiniai raštai, sud. J. Gaivenytė-Butler, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Gaivenis K., Keinys S. 1990: Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa. Harris Z. 1951: Methods in Structural Linguistics, Chicago: University of Chicago Press. Inhoff A. W., Starr M. S., Solomon M., Placke L. 2008: Eye movements during the reading of compound words and the influence of lexeme meaning. – Memory & Cognition, 36. Prieiga internete: https://link.springer.com/article/10.3758/MC.36.3.675 (žiūrėta 2019 m. sausio–kovo mėn.). Jodelė P. 1922: Geologiniai tyrinėjimai technikos žvilgsniu su Lietuvos geologijos daviniais ir šulinių gręžiniais, Kaunas: Švietimo ministerijos knygų leidimo komisija. Jodelė P. 1930: Inž. Kiškinas. Gelžbetonis: recenzija. – Technika 6: 362. Prieiga internete: http://www.epaveldas.lt/object/recordDescription/LNB/C1C1B0000831470 (žiūrėta 2019 m. sausio–kovo mėn.). BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos durinių darbų polinkiai | 19 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 Jong Y. O., Jung Ch. K. 2015: Pedagogical Significance of Morphological Awareness in Korean and English. English Language Teaching 8 (8), 79–93. Prieiga internete: https://files.eric.ed.gov/fulltext/EJ1075489.pdf?fbclid (žiūrėta 2019 m. sausio–kovo mėn.). Kaulakienė A. 2014: Terminologija. Terminografija. Terminija. Straipsnių rinkinys, Vilnius: Technika. Keinys S. 2005: Dabartinė lietuvių terminologija, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Kudzys A. 2002: Kad susikalbėtume. – Mokslo Lietuva 19 (265). Prieiga internete: http://mokslasplius.lt/mokslo-lietuva/2002-2004/200219/20021902.htm (žiūrėta 2019 m. sausio–kovo mėn.). MacGregor L. J., Shtyrov Y. 2013: Multiple routes for compound word processing in the brain: evidence from EEG. – Brain and Language 126 (2), 217–229. Macijauskas A. 1929: Civilės statybos darbų apžvalga. – Technika ir ūkis 1. Pike K. L. 1954: Language 1, California. Piročkinas A. 1978: J. Jablonskis – bendrinės kalbos puoselėtojas, Vilnius: Mokslas. Polenz P. 1980: Synpleremik I: Wortbildung. – Lexikon der germanistischen Linguistik 2, 169–179. Pupkis A. 2005: Kalbos kultūros studijos, Vilnius: Gimtasis žodis. Salys A. 1933: B. Sereiskis. Lietuviškai-rusiškas žodynas. Recenzija. – Gimtoji kalba 2, 31–32. Prieiga internete: http://www.epaveldas.lt/object/recordDescription/LNB/C1B0004135373 (žiūrėta 2019 m. sausio–kovo mėn.). TŽŽ 2007 – Tarptautinių žodžių žodynas. Ketvirtas pataisytas ir papildytas leidimas, sud. V. Vaitkevičiūtė, Vilnius: Žodynas. TŽŽ 2013 – Tarptautinių žodžių žodynas, red. taryba A. Kaulakienė ir kt., Vilnius: Alma litera. Underhill A. 2016: Assimilation or elision? Prieiga internete: http://www.adrianunderhill.com/2016/04/18/qa-assimilation-or-elision (žiūrėta 2019 m. sausio–kovo mėn.). Urbutis V. 1961: Dabartinės lietuvių kalbos sudurtinių daiktavardžių daryba. – Dabartinė lietuvių kalba, 65–121. Urbutis V. 2009: Žodžių darybos teorija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos durinių darb... LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos durinių darbys polinkiai | 21 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 1918–1940 COMPOUND FORMATION TRENDS IN CONSTRUCTION TERMINOLOGY Summary The article deals with the compound constructional terms in scientific literature, published between 1918 and 1940. In Lithuania, during the interwar period, the construction sector was rapidly expanding, there were many new realities, which called for many new terms, including compounds. Exclusive personalities were very important for the development of construction terms of this period and for the formation of this professional language: Kazimieras Vasiliauskas, Jonas Šimoliūnas, Pranas Morkūnas, Anatolijus Rozenbliumas, Pranas Jodele, Jonas Kiškinas, Juozas Gabrys and others. Not only did these construction engineers carry out significant research, writing articles and books, teaching young people, but also enriched construction terminology. Quantitative data of related terms from 33 scientific papers and articles on construction indicate that during the interwar period compounding was an important way of developing construction terms: in the literature read, 262 related compound terms were found. The German equivalents presented in addition to some of the compounds make the assumption that the Lithuanian compounds are to be regarded as partial or full evaluations. Although general types of Lithuanian compound terms are characterized by the same major types of compounding found in the the present Lithuanian language, analyzing the period from 1918 to 1940 construction terminology compounds, it is determined that they are made according to 10 types of production. The most productive parts of the language are nouns, verbs, and adjectives. There are only a few of the compounds, of which of one part would be based on an adverb, a numerical character and pronoun. Thus, while all of the same language parts play a role in the development of Lithuanian construction term compound development as they did in the second half of the 20th Century, the terms of the discussed period do not possess a wide array of combinations of these language parts. It has been determined from the investigated material that the second part of most of the construction terminology compounds of that time is noun. Such compounds make up as much as 85 percent of all compounds. There are much fewer compounds that would contain a verb as the second part of it and only one containing a adjective. The following types of construction terminology compounds have been identified following the examination of the material and the following quantitative data have been obtained: for the type of the noun. + noun made up 52,9% of all compounds recorded; adjective + noun – 23,2% of all compounds; noun + verb – 14,1% of all compounds; verb + noun – 4,6% of all compounds; BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 LINA RUTKIENĖ. 1918–1940 m. statybos terminijos durinių darbų palinkiai | 22 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.03 adverb + verb – 1,5%, adverb + noun – 0,8%; pronoun + noun – 0,4%; noun + adjective – 0,4%; numeral + verb – 0,4%. There are few terms that are repeated in different sources, and therefore the phonetic and morphological variants in the terminology of construction of that period are not abundant. Of the most common and distinguished variants, the aforementioned reinforced concrete is mentioned. Although many of the compounds used in 1918–1940 scientific construction literature remained so-called textual1 terms, part of the compounds are used to this day in modern scientific language, are included in glossary terminology and other terminological resources. Thus, the compounds of the analyzed period are important not only for the history of the language, the development of terminology, but also for the modern construction terminology. KEYWORDS: type of word formation; compound; phonetic variant; related term; morphological variant; construction science language. LINA RUTKIENĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius [email protected] BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204