Dėl vienaskaitos galininko prieveiksmėjimo dabartinėje lietuvių kalboje

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI II LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA OM ADVERBIALISERING AV SINGULARIS ACKUSATIV I NUTIDA LITAUISKA K. ULVYDAS Om ett något närmare samband mellan ackusativ och adverb i nutida litauiska kan man tala främst med avseende på substantivets ackusativ. Singularis ackusativ av andra deklinerbara ordklasser (t.ex. adjektiv och particip, vilkas huvudsakliga funktioner i satsen är att utgöra attribut och nominaldel i sammansatt predikat, samt räkneord och pronomen, för vilka adverbialfunktion inte heller är karakteristisk) visar ingen tendens att adverbialiseras eller åtminstone semantiskt närma sig adverben (åtminstone i de fall då de står ensamma och inte bildar fraser med substantiv). Man bör dock lägga märke till att även de substantiviska ackusativer som står adverben närmast har en jämförelsevis svag adverbiell karaktär. Av alla singularis ackusativformer utmärker sig temporal ackusativ genom ett något närmare samband med adverb och en tendens till adverbialisering, men endast i den betydelse och användning där den uttrycker själva tidslängden snarare än en exakt bestämd punkt inom denna längd (”tidslinjen”). En sådan temporal ackusativ fungerar som tidsadverbial i satsen och besvarar frågorna: när? vid vilken tidpunkt? när på dagen? För denna temporala ackusativ används i litauiskan vanligen en tämligen avgränsad grupp substantiv, såsom: dag, natt, morgon, kväll, vår, sommar, höst, vinter, midnatt, middagstid, midsommar, midvinter, måndag, tisdag, onsdag osv., vilka betecknar vissa tidsintervall under dygnet och veckan samt årstider.1 De temporala ackusativerna av orden kārtas, svykis skiljer sig inte mycket från dessa substantivs temporala ackusativer vad gäller betydelse och förhållande till adverben, särskilt när de uttrycker en mycket allmän och obestämd tidpunkt för en handling, ett tillstånd eller en händelse, snarare än frekvens (jfr betydelserna hos ackusativerna kārtą och svykį i två meningspar: 1. En gång överraskade han [Mačionis] Mykolas medan denne bar upp två inte helt fulla hinkar vatten från floden Vn1P138. Bautis, som hade dykt upp i småstaden en gång och med sina berättelser ställt folk mot varandra, försvann åter ŽRII261.; 2. Antanukas, som han redan många gånger 1 Intressant nog är genitiv för nekande omöjlig vid de temporala ackusativer av alla dessa substantiv som används med den betydelse som diskuteras här. Detta kan förklaras av dessa slags temporala ackusativers mycket svaga samband med satsens verb. 75 Agnieska mokė, paėmė Palmutę už rankutės ir atsistojo skersas VnlP161., Dar sykį apsižvalgęs, šunį paglostęs, [Kurmelis] įėjo iš vidų ŽRII10. Några forskare i litauiska kallar de här nämnda substantivens temporala ackusativer för adverb. J. Otrembski betraktar till exempel de dialektala formerna dzienų, naktį, vasarų, žiemų, pavasarį, rudenį, kartų, som motsvarar litteraturspråkets former dieną, naktį, vasarą, žiemą, pavasarį, rudenį, kartą, för temporala adverb, bildade av singularis ackusativ hos substantiv med temporal funktion2. Det bör emellertid framhållas att man vid bedömningen av om ett visst ord eller uttryck i litauiska är adverbialiserat eller har adverbiell karaktär inte kan stödja sig enbart på semantisk eller syntaktisk funktion, eftersom exempelvis olika former av böjliga ord, med eller utan prepositioner — olika kasus- och prepositionskonstruktioner — kan fungera som tidsadverbial i satsen, utan att någon för den skull anser dem vara adverb. Adverbialiseringen av såväl kasus- som prepositionskonstruktioner har nästan inte berörts av forskare i litauiska, och därför är det inte förvånande att adverbet i litauiska grammatiker är en av de minst belysta ordklasserna. I litauisk grammatisk litteratur begränsar man sig vanligen, när adverb diskuteras, till pronominala adverb och sådana avledningar från andra böjliga ordklasser som har särskilda formanter som tydligt skiljer dem från de böjliga ordklasser de har utvecklats ur. Samtidigt finns det i själva språket, utöver dessa adverb, gott om sådana som saknar särskilda adverbformanter och inte heller är några stympade ord: till sitt yttre sammanfaller de helt med motsvarande former av böjliga ordklasser, men kasuskaraktären och kasusbetydelsen har bleknat i dem, och även deras lexikala betydelse har förändrats eller isolerats jämfört med grundordet (det ord ur vilket de har utvecklats); dessutom skiljer sig deras relationer till satsens övriga ord från relationerna hos böjliga ordklasser. Kasusbetydelsen kan ibland ha bleknat så obetydligt att man vid undersökning av sådana ords relation till adverb verkligen stöter på betydande svårigheter. Hur behandlas frågan om adverbialisering av böjliga ordklasser i den sovjetiska ryska lingvistiska litteraturen? Enligt A. B. Šapiro har många forskare i sina arbeten behandlat adverbialiseringen av ryska kasusformer (med och utan prepositioner), men denna process har tydligast belysts av A. M. Peškovskij3. Därför bör vi här också ta upp A. M. Peškovskijs tankar. När A. M. Peškovskij behandlar olika övergångsfall mellan ordklasser framhåller han att de förekommer allra oftast just inom adverben, eftersom alla ryska adverb utom de så kallade ”prototypiska” (sådana som здесь, там, тут, тогда, всегда, och några andra) har uppstått relativt nyligen ur adjektiv och substantiv. 2 Jan Ot rębski, Wschodniolitewskie narzecze twereckie, część I, gramatyka, 419, Kraków, 1934. 3 Проф. А. Б. Шапиро, Об образовании наречий в современном русском языке. — „Русский язык в школе“, № I, 31, 1947. 76 A. M. Peškovskij ser processen där adjektiv och substantiv adverbialiseras som en ”isolering” av ett visst kasus från det allmänna böjningssystemet. Denna ”isolering”, säger A. M. Peškovskij4, skedde ytterst långsamt. Han räknar upp5 minst sju faktorer som framkallade denna ”isolering”, nämligen: 1. ”att de återstående kasusen gradvis föll ur bruk och dog ut”; 2. ”att de började användas med en annan betydelse av hela ordet än den med vilken det motsvarande kasuset används”; 3. ”att själva det motsvarande kasuset började användas med en annan betydelse än sin kasusbetydelse eller med en annan betydelse av hela ordet än den med vilken de återstående kasusen används”; 4. ”att det fick någon ljudmässig skillnad jämfört med de andra kasusen, utöver de skillnader det redan hade som ett separat kasus”; 5. ”att alla återstående kasus fick denna skillnad”; 6. ”att prepositionen sammansmälte med kasuset till ett enda begrepp och ryckte loss det ur systemet”; 7. ”att alla eller några av dessa faktorer förenades (vilket oftast också var fallet)”. A. B. Šapiro6 påpekar med rätta att alla dessa faktorer som A. M. Peškovskij lyfter fram i själva verket endast är möjliga följder av att substantiv och adjektiv adverbialiseras, inte orsaker. Det avgörande för att olika former övergår till adverb är nämligen att de används som adverbial, deras adverbiella funktion i en ordkombination. Denna adverbiella funktion överskuggar ordets objektiva betydelse, och därav följer allt det som isolerar själva kasuset och försvagar dess betydelse, vilken med tiden helt försvinner, varvid den tidigare kasusformen helt övergår till ett adverb. Dessa anmärkningar av A. B. Šapiro är också typiska för processen där böjliga ordformer adverbialiseras i litauiskan. Även här går övergången från substantiv till adverb via ordets adverbiella funktion, försvagningen av ordets objektiva och formella betydelse, kasusets isolering och slutligen dess betydelses fullständiga försvinnande. Om vi tillsammans med A. B. Šapiro betraktar de ovan nämnda faktorer som A. M. Peškovskij lyfter fram som möjliga följder av att substantiv och adjektiv adverbialiseras, är det intressant att undersöka om tidsackusativen i litauiskan, som vi sett ibland betraktas som ett adverb, på något sätt har samband med åtminstone en av dessa följder eller inte. Iakttagelserna ger här inget helt entydigt svar. Först måste det betonas att alla andra kasus också används för alla substantiv (gamla och nybildade) som förekommer i tidsackusativ. Om användningen av vissa kasus inte är intensiv eller ibland är svårare att åstadkomma, betyder det inte att de potentiellt inte existerar. Dessutom används alla dessa ords kasus i böjningssystemet med nästan samma betydelse av ”hela ordet”. Om vi till exempel tar ordet dieną ’tiden från morgon till kväll’, ser vi att ordets betydelse förblir densamma i alla de kasus som används: Prata snabbt, dagen är kort B. Dagarna är redan långa Krns. Dagtid reser sig ett berg på vägen härifrån Pč. En ond dag måste man driva bort med ogräs Sch77. 4 А. М. Пешковский, Русский синтаксис в научном освещении, изд. 4-ое, 129, М., 1934. 5 Ibid. 6 Проф. А. Б. Шапиро, Об образовании наречий в современном русском языке. – „Русский язык в школе“, №1, 31—32, 1947. 77 Den sjuke återhämtade sig igen under dagen Šlap. Under dagen kommer de att hinna besöka alla tre skolorna Grš. En sådan dag kan man inte gå ut någonstans Rm. Hälsa honom så mycket från mig KII318. Ett sådant plagg är bara för varma dagar Šlap. Den dagen var det varmt Er. Under dessa få dagar gick de igenom sin läsebok allra bäst rš. Det är inte heller något vidare arbete under sådana mulna dagar Rdm7. Exemplen visar också att ackusativen fortfarande har bevarat sin kasusbetydelse. I varje enskilt fall uppfattar vi den här som objektets ackusativ, där som tidsackusativ och här som ackusativ för ett tillstånd. Slutligen skiljer sig tidsackusativen här inte fonetiskt (genom sin betoning eller sitt tonfall) på något sätt från ordets övriga ackusativformer. Om vi på liknande sätt granskade även andra ord som används i tidsackusativ, skulle vi också se att deras tidsackusativformer inte hänger samman med de ovan nämnda följderna av substantivens och adjektivens adverbialisering. Således kan varken tidsackusativens isolering från det allmänna kasussystemet eller dess adverbialisering vara av någon större omfattning. Men även med allt detta i åtanke bör man här inte på något sätt glömma att tidsackusativformer av vissa substantiv som används utan attribut ändå skiljer sig i betydelse på vissa punkter från andra kasusformer av samma ord och även från tidsackusativformer som används med attribut. Låt oss ta sådana tidsackusativformer som används utan attribut och betecknar vissa tidsintervall under dagen eller dygnet eller årstider (dieną, naktį, rytą, vakarą, pavasarį, vasarą, rudenį, žiemą). När dessa tidsackusativformer används utan attribut råder det ingen tvekan om att deras betydelse har blivit något mer generell, man kan till och med säga att den blivit en smula abstrakt. Till exempel i meningarna: Ateik dieną, o ne vakare och Ateik kitą dieną betyder dieną i det första fallet i allmänhet ”under dagen”, inte vid någon bestämd tidpunkt på dagen; i det andra fallet framhäver uttrycket kitą dieną däremot en viss bestämd tidpunkt, och inte dagen i allmänhet. Just detta förklarar vissa språkforskares (till exempel J. Otrębskis) benägenhet att betrakta sådana tidsackusativformer med generaliserad betydelse som adverb, särskilt eftersom användningen av dessa ackusativformer enbart som adverbial här bidrar till betydelsens generalitet. Och användningen, som redan påpekats ovan, är framför allt det som avgör kasusformernas adverbialisering. Följaktligen gör en viss generalitet i betydelsen och den uteslutande adverbiala funktionen att dessa tidsackusativformer som används utan attribut i ganska hög grad närmar sig adverben, samtidigt som de lämnas kvar i ett slags mellanstadium mellan substantivens kasusformer och adverben. När man undersöker processen där substantivens kasusformer adverbialiseras, särskilt i de fall då det råder tvivel om huruvida något substantivkasus redan helt har övergått till ett adverb, lyfter språkforskare ofta fram ytterligare ett bedömningskriterium—nämligen huruvida detta kasus kan ha adjektiviska attribut eller inte. Om användningsområdet för ett substantiv eller för en enskild kasusform av det är syntaktiskt begränsat, minskar antalet attribut som kongruerar med det8. ”En fullständig förlust av möjligheten att bestämmas av ett adjektiv innebär att substantiv- 7 Se J. Balčikonis (red.), Lietuvių kalbos žodynas, 2, 343, 1947. 8 В. В. Виноградов, Русский язык, 380, М. — Л., 1947. 78 övergången från form till adverb. En tydlig minskning av denna förmåga är ett symptom på ett övergångstillstånd”49. Låt oss nu ta de litauiska formerna av tidsackusativ och se hur, när och i vilken grad de kan bestämmas av adjektiviska och andra attribut. 1. Tidsackusativ med kongruerande attribut: a. adjektiviska: på själarnas kväll, den sista natten, på själarnas höst, den allra nattligaste natten; b. pronominella: i det ögonblicket, mitt i högsommaren, denna gång, samma dag, den dagen, nästa dag, en dag, den morgonen, en morgon, denna höst, den hösten, samma höst, den natten, en natt, den kvällen, samma kväll, mitt i arbetsperioden, nästa år, denna lilla stund, denna vinter, nästa vår, en eftermiddag; c. pronominella och adjektiviska: i en sådan högtidlig stund, en sådan vacker dag, i den lyckliga stunden, samma regniga morgon; d. participiella: nästa dag, förra hösten, sommaren före förra, den föregående natten. 2. Tidsackusativ med kongruerande och icke-kongruerande attribut: den där höstnatten, den där valvårsvåren, en vårdag, en sådan helgdag under tiden efter jul, en het sommareftermiddag. 3. Tidsackusativ med icke-kongruerande attribut: på föreställningsdagen, under skördemånaden, valvårsvåren. De exempel som redan anförts visar tydligt att ord som används i tidsackusativ i litauiskan i stor utsträckning kan bestämmas såväl av kongruerande attribut (adjektiviska, pronominella, numerala, participiella) som av kongruerande tillsammans med icke-kongruerande attribut, eller enbart av icke-kongruerande attribut. Det är självklart att när ett attribut av något slag förekommer, kan man inte tala om tidsackusativens adverbialisering, eftersom attributet i sig framhäver tidsackusativens kasusbetydelse; så länge kasusbetydelsen tydligt finns kvar har ordet ännu inte övergått till ett adverb. Kasusbetydelsen hos tidsackusativ förstärks i de anförda exemplen både av kongruerande attribut, som också står i samma kasus, och av icke-kongruerande attribut, som står i ett styrningsförhållande till tidsackusativformen. I båda fallen har vi fortfarande tydliga substantiv. Även i en fras som den allra nattligaste natten bevaras kasusbetydelsen, eftersom den här förstärks av ett särpräglat adjektiv bildat individuellt och kongruerande med ett substantiv ur samma rot. Vissa substantiv som betecknar tidsbegrepp, såsom ögonblick, liten stund, timme, vecka, månad, år osv., kan över huvud taget inte användas i tidsackusativ (inte i betydelsen tillfälle!) utan attribut. I litterärt språk används även sådana substantiv som sen eftermiddag, kvällning, kväll, arbetsperiod, eftermiddag och liknande oftast endast med attribut i tidsackusativ. Detta visar också att tidsackusativformerna är substantiviska och att deras kasusbetydelse bevaras i de fall då tidsackusativ har attribut. Om det finns något gemensamt mellan tidsackusativformer som används med attribut, å ena sidan, och adverb, å andra sidan, så är det endast deras temporala betydelse, som annars är mest karakteristisk för tidsadverb, samt deras syntaktiska funktion: både substantivets tidsackusativ och tidsadverbet används i satsen för att uttrycka ett tidsadverbial. Б. Б. Виноградов, Русский язык, 308–381, М. – Л., 1947. 79 Därmed upphör också likheten mellan tidsackusativ som används med attribut och adverb. De båda formernas natur, deras syntaktiska relationer till andra ord i satsen och ibland även deras formella egenskaper är fortfarande av olika slag. En viss grupp substantiv som nämnts tidigare och som vanligtvis betecknar tidsperioder inom dygnet, veckan och året (dieną, naktį, rytas, žiema, vasara, pavasaris, ruduo, pirmadienis, antradienis, trečiadienis...) används emellertid i tidsackusativ både med attribut och utan något attribut alls. Här skiljer sig kanske bara tidsackusativen av substantivet vakaras något; utan attribut är vi åtminstone i litterärt språk inte särskilt benägna att använda den, troligen därför att vi vid sidan av ackusativen här har tidslokativen vakare, som framför allt används utan attribut och nästan helt har blivit ett adverb. Tidsackusativ med och utan attribut används också med substantiv som kartas, sykis. När tidsackusativen av alla dessa ord saknar attribut, närmar de sig adverben mer än vid något annat bruk av detta kasus. Tidsackusativ av de nämnda substantiven som används utan attribut har en något annorlunda — mer generell och abstrakt — lexikal betydelse än i de fall då de förekommer med attribut. Ibland förstärker tidsadverb som anksti, vėlai, vakar, rytoj, vilka står framför vissa av dessa tidsackusativ, inte kasusets betydelse det minsta, utan överskuggar den tvärtom ytterligare, som om de tillsammans med ackusativerna bildade stelnade adverbiella uttryck, till exempel: anksti rytą, rytoj naktį, vėlai rudenį, rytoj rytą; jfr också det dialektala uttrycket vidury naktį. Det bör också påpekas att sådana kombinationer av tidsackusativ som dieną naktį, dieną naktele, dieną ir naktį, rytą vakarą, žiemą vasarą, vilka vanligtvis används utan några attribut, också oftast har en mycket generaliserad betydelse och närmar sig adverben starkt, nästan helt övergående till adverbiella uttryck. Inte heller närmar sig tidsackusativ som används utan attribut adverben i lika hög grad i alla fall. Detta beror på den lexikala betydelsen hos enskilda ord eller ordgrupper. Tidsackusativ som kartą, sykį, dieną, naktį, rytą, vakarą, pavasarį, vasarą, rudenį, žiemą närmar sig exempelvis adverben mer än pirmadienį, antradienį, trečiadienį... Det är särskilt svårt att skilja tidsackusativ av orden kartas, sykis från adverb, eftersom deras betydelse är mycket generaliserad; dessutom är det bara tidsackusativen av dessa ord som har en starkare temporal betydelse, och just på grund av dessa betydelseegenskaper börjar de i viss mån isolera sig från kasussystemet. Möjligheten att ha attribut gör dock att vi inte helt kan skilja ens de ord som står närmast adverben från substantiven. Inte heller har J. Jablonskis i något av sina arbeten fört tidsackusativ som används med eller utan attribut till adverben, trots att han i övrigt förstår adverbskategorin mycket brett och i vissa fall även räknar infinitiven dit, medan han utan undantag betraktar supinum och gerundium som adverb. J. Endzelīnas betraktar inte heller dessa ackusativer som adverb; i sina verk anför han, som exempel på adverb med ackusativursprung i lettiska och litauiska, endast sådana adverb som šiandien (la. šūodien), šiąnakt (la. šūonakt), šįmet (la. šūogad), vienasỹk (la. viēnreiz), och vidare de lettiska formerna drusku, drusciņ, šūorit, 80 šiovakar, šūonedėl, šiuosasar, rīt(u), och nämner samtidigt de latgaliska formerna vosor och žiem, vilka har antingen ackusativ- eller instrumentalisursprung¹⁰. Förutom tidsackusativ fungerar även ackusativ av vissa ord som betecknar varaktighet, frekvens och vistelse som tidsadverbial för handling eller tillstånd i satsen. Med den första typen besvarar vi frågorna: hur länge? hur lång tid? (Hela den dagen och även nästa dag var det varmt och gott hos familjen Tarutis CvRVIII1118. En liten stund kunde man se hur en grupp människor dök upp på kullen ib225). J. Jablonskis urskiljer inte frekvensackusativ och använder inte heller någon sådan term, men han ger exempel på bruket av denna ackusativ när han talar om ”ackusativ för längd, avstånd och rörelsedragning”¹¹. Med frekvensackusativ besvarar vi frågan: hur ofta? (jfr Varje morgon, ännu före gryningen, lunkade nu Kerpelė, drivande boskap, genom gränden Blt¹sPvas252). Med vistelseackusativ (som J. Jablonskis behandlar separat, men som i själva verket ligger närmare ackusativen för ”längd, avstånd och rörelsedragning” än frekvensackusativen) besvarar vi frågorna: hur länge? hur lång tid? J. Jablonskis skiljer ut den enbart med hänvisning till att den används ”vanligen efter rörelse- eller förflyttningsverb, för att beteckna den tid någon drar sig undan, går ut eller stannar, lämnar för att uppehålla sig, gästa, vila …”¹² (t.ex. Vakten drog sig en liten stund bort från luckan JbL76). Man kan också tala om en tydligare närhet mellan alla dessa ackusativer och adverben endast i de fall då de saknar attribut. Men även här beror graden av denna närhet på de enskilda ordens eller ordkombinationernas karaktär. Genom sin temporala betydelse och adverbiella funktion i satsen närmar sig ackusativer eller kombinationer av dem med andra ord tydligare adverben, såsom trupūtį, trupūčiuką, galėlį, galiuką, mažumą, mažumėlę, akimirka, valandėlę, dieniukę, dienelę, kartą, sykį (ne kartą, ne sykį), kąs dieną, kąs rytą, kąs metą, kąs vakarą, kąs žiemą, kąs vasarą, visą dieną, kitą sykį och så vidare. Dessa ord och ordkombinationer närmar sig adverb och adverbiella uttryck i minst lika hög grad som de tidigare behandlade tidsackusativerna. Detta framgår av att vissa av dem, till exempel trupūtį, trupūčiuką, mažumėlę, i språket knappast alls brukar ha attribut, medan uttrycken kąs dieną, kąs rytą... tenderar att bli helt adverbialiserade (kasdieną, kasdien, kasdie...). De nämnda ackusativerna eller deras kombinationer med andra ord med en oförändrad ändelse (dieną, kitą sykį) kan dock inte betraktas som fullständigt adverbialiserade, eftersom de inte helt har lösgjort sig från kasussystemet; vid sidan av dem används fortfarande även andra kasus. Dessutom har dessa ackusativer eller kombinationer av dem inte helt förlorat möjligheten att ha attribut (även uttrycket kąs + galininkas kan ha attribut, till exempel: kąs mielą dienelę, kąs žiemą dienelę). Vid sidan av ackusativer som anger tidsmängd bör även sådana ackusativer nämnas med vilka vi uttrycker mängden av ett föremål, en egenskap eller en handling. Dessa ackusativer har ofta samma former som används för att beteckna tidsmängd, till exempel: kruopelę, kruopelytę, kruopelytę, gėlą, galėlį, galiūtį, galiuką, trupūtį, tru- 10 Se J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, 600, Rīgā, 1951, samt hans Baltu valodu skaņas un formas, 228, Rīgā, 1948. 11 Se Rygiškių Jonas, Linksniai ir prielinksniai, 74, Kaunas, 1928. 12 Se samma ställe, 75–76. 6. Kalbotyros klausimai II. 81 putėli, trupučūka, truputytį, šmotą (<polska szmat) osv., jfr även de i skriftspråket oanvända och överflödiga formerna biški, biški, biškėlį, biškutį, biskiučiuką (<tyska bischen). Dessa ackusativformer, som i satsen fungerar som kvantitativa sättsadverbial, närmar sig också avsevärt adverben, men adverbialiseras inte helt, liksom ackusativformerna som används som tidsadverbial och saknar attribut. På så sätt ser vi att substantivets ackusativformer, som används för att uttrycka satsadverbial, visserligen närmar sig adverben avsevärt, särskilt i de fall då de saknar attribut, men att de i dagens litauiska inte förmår bilda någon någorlunda tydligt etablerad typ av enkla (icke-sammansatta) ackusativadverb. Om dessa ackusativformer kan man som mest säga att de utan tvivel befinner sig i ett mellanstadium mellan substantiv och adverb. Över huvud taget bör det understrykas att substantivets ackusativ (både singular och plural) är en av de kasusformer som, även när de används som adverbial, i sin fullständiga form (med bibehållen ändelse) inte tenderar att adverbialiseras, med undantag för fall där formen förkortas och särskilt där den fogas samman med andra ordklasser eller ord (kart¹³<kartą, vakar<vakarą¹⁴, šiandien, šiandieną<šian dienan, šįnakt<šią naktį, vienąkart<vieną kartą, šįmet<šį metų, anąsyk<aną sykį, visadien<viesą dieną...). För övrigt härleder A. Leskynas¹⁵, J. Endzelynas¹⁶ och andra språkforskare till och med vakar från singularens inessiv. K. Būga har emellertid gjort följande anmärkning i frågan: ”Att adverbet vakar... skulle härstamma från inessiven vakarė, det kommer knappast någon i Litauen att tro på Leskynas. Det är klart för alla att vakar är en avnött ackusativform av vakarą. Av vakarė skulle vi få vakar”¹⁷. Det bör påpekas att det i litauiskan finns mycket få substantiviska ackusativformer med bortfallen ändelse som har adverbialiserats utan att ha smält samman med andra ordklasser eller ord: det rör sig bara om enstaka former (jfr kart, vakar, om det senare adverbet verkligen härstammar från ackusativ). Sammansatta ackusativadverb är betydligt vanligare i språket. De har ett första led som är ett pronomen, adjektiv, räkneord, mer sällan substantiv eller adverb, och ett andra led som är ett substantiv (vanligen ett substantiv i ackusativ med bortfallen ändelse och mer sällan med bevarad ändelse). Låt oss därför nu uppehålla oss en stund vid tendenserna i bildningen av dessa adverb och dela in dem i åtminstone några grupper. 1. Pronominalt + substantiviskt led Sådana bildningar, där det första ledet är ett pronomen och det andra består av substantivets ackusativ med en avkortad, deformerad eller (ibland) bevarad ändelse, intar den främsta platsen bland sammansatta adverb bildade av ackusativformer. 13 Jfr: Kommer han någonsin att få förstånd? d. 14 Här bör det inte förbigås att vakar med samma säkerhet också skulle kunna härledas från genitivformen vakaro. 15 A. Leskien. Litauisches Lesebuch mit Grammatik und Wörterbuch, 177, Heidelberg, 1919. 16 J. Endzelīns. Baltu valodu skaņas un formas, 228, Rīgā, 1948. 17 K. Būga. Kalba ir senovė, 1, 160, Kaunas, 1922. 82 a. Pronomenet kàs och substantivets ackusativ¹⁸: kasdiẽną, kasdiẽn, kasdiẽ, kasnãkt, kasvãkar, kasšiẽm. b. Pronomenet tà, dess ackusativ och substantivets ackusativ med avkortad eller deformerad ändelse: tandẽn, tandẽj, tañdėj, tandẽi, tądien, tądien, tądien, tąkart, tąnakt, tąnedėl hybridform ”den veckan; den söndagen”, tąžiem. c. Pronomenet anàs, anà i oböjd eller avkortad och deformerad ackusativform samt ett substantiviskt led: anañčės hybridform ”den gången”, anañdien, anańdė, anańdė, anãdien, anãdie, anãdėj, anańdėj, anańdienai, anańdai, anańdai, anańdies, anańdienais, anąkart, anąmẽt, anąmẽt, anąryt, anąšįk, anąvakar. d. Pronomenet šìs, šì:s ackusativ och ett substantiviskt led: ši̇̀kart, ši̇̀met, ši̇̀ryt, ši̇̀syk, šįvakar¹⁹, šiandieną, šiandien, šiande, ši̇̀ndei, šiandei (= šiandei?), šianđėj, šiañdie, šiandiej, ši̇̀nakt, šiąnakt, šiąnedėl hybridform ”den här veckan; den här söndagen”, šiąvakar, ši̇̀žiem. Ibland förekommer här i dialekterna också mer ovanliga fall av ordsammansättning; jfr det samogitiska šianpadiẽną. e. Pronomenet šiokià i ackusativ och substantivet dienà i ackusativ med avkortad eller deformerad ändelse: šiokiandėj (šiokiandėi?), šiokiādien. f. Pronomenet kurì och substantivet dienà med avkortad ackusativändelse: kuriādien. g. Pronomenet kìtas, kìta i ackusativ och ett substantiviskt led: kitandien, ki-tandie, kitądien, kitādie, kitañdei, kitañdie (jfr även den ännu inte sammansmälta ordgruppen kitą dieną, där båda ordens accenter fortfarande är bevarade), kitąkart, ”nästa gång; en gång i tiden, förr i tiden”, kitąmet, kitąmėt, kitąnedėl hybridform ”nästa vecka; nästa söndag”, kitąsyk, ”inte nu, nästa gång; en gång i tiden; fordom; ibland; tidigare”. Ibland förkortas det första ledets ändelse här: kitsyk. h. Pronomenen varje, vilken som helst, hela i ackusativ och ett avkortat substantiviskt led: kiekvienąkart, kelintąsyk, visąčės hybr. visądien. 2. A d j e k t i v i s k t + s u b s t a n t i v i s k t l e d Först kommer här adjektivets ackusativ (vanligen med bevarade ändelser), och därefter ett avkortat substantiv: amžinądien ”inte på något sätt, inte ens med livet som insats, aldrig; på intet sätt”, amžindė ”detsamma”, amžindẽn ”detsamma”²⁰, prāstandei ”en vanlig dag, en arbetsdag”, šventądien. 3. N u m e r a l i s k t + s u b s t a n t i v i s k t l e d a. Räkneord och avkortat substantiv: vienadien, vienaṅkart, viena-syk, šešìskart, šešìssyk, šimtąkart. 18 Det är värt att notera att den andra leden i dessa avkortade adverb i vissa fall också kan ha sitt ursprung i nominativ. 19 Till dessa bildningar hör även formen šiapavasar. som förekommer i Dusetos dialekt. Här har, sannolikt under inflytande av de adverb vars första led är femininum, ackusativ av femininum använts i stället för maskulint pronomen, eftersom genusbetydelsen har bleknat. 20 Ibland, särskilt när det första ledets ändelse har fallit bort, är det omöjligt att avgöra om det rör sig om ett adverb i ackusativ, nominativ eller slutligen instrumentalis; jfr den fraseologiska förbindelsen amžina diena ”inte på något sätt, som en levande, mycket, oerhört” i meningen Amžina diena nenorėjo slv. 83 b. Ordningstal och avkortat substantiv: pirmąkart, pirmąsyk, antrąkart, antrądie, antrądien, antrandien, antrandien, antrąryt, antrąsyk, trečiąroz hybr., aštuntądien 21. 4. Substantiv eller adverb + substantiv I mer sällsynta fall utgörs det första ledet av ett substantiv i ackusativ eller ett adverb, det andra av ett substantiv i ackusativ (med bibehållna eller avkortade ändelser): põrąkart, põrąkart, rytorytą ”på morgonen”, vãkarryt ”i går morse”, vãkarnakt ”i går natt”. Den här översikten över sammansatta, avkortade adverb visar att vissa typer av dem (t.ex. pronomen + substantiv) är mycket vanliga. Ett gemensamt drag hos alla de sammansatta former som behandlas här är att den andra leden oftast är avkortad. Medan de första leden här är ganska varierande, är antalet andra led särskilt begränsat. Som andra led förekommer främst avkortade ackusativformer av substantiven dieną, naktis, rytas, vakaras, vasara, pavasaris, kartas, šykis. Som vi ser är detta samma ackusativformer som även annars, när de inte smälter samman med andra ord utan fungerar som tidsadverbial, kommer närmast adverben, men inte förmår övergå helt till dem. Vårt undersökningsmaterial visar alltså tydligt att ett substantiv i singularis ackusativ, som på grund av sin starka objektbetydelse inte kan adverbialiseras fullständigt (inte ens i de fall då det fungerar som adverbial och saknar attribut), ändå övergår till adverb, fast på andra vägar och i en annan form (genom att smälta samman med ackusativformer av andra ordklasser eller med andra ord och oftast förlora sin ändelse och deformeras). När man studerar detta material framträder ytterligare ett synnerligen intressant fenomen. Vi har redan sett att tidsackusativer med attribut, det vill säga sådana som bildar fraser, är ännu mindre benägna att adverbialiseras än de som saknar attribut, eftersom attributet alltför mycket förstärker och framhäver kasusbetydelsen. Men som vi lätt kan konstatera är de sammansatta adverb i ackusativ som behandlas här i själva verket inget annat än attribut och deras huvudord som har smält samman. Således kan även ackusativer med attribut som fungerar adverbialt, under vissa omständigheter adverbialiseras tillsammans med sina attribut. Detta avgörs framför allt av deras adverbiala funktion. Sådana fraser med substantiv i ackusativ som fungerar adverbialt och pronomen, räkneord eller adjektiv som bestämmer dem lexikaliseras i adverbialiseringsprocessen genom att smälta samman till ett enda sammansatt ord, vars andra led oftast deformeras (dess ändelse faller bort eller förändras på annat sätt). Denna deformation eller förändring av ändelserna sker sannolikt av fonetiska skäl, på grund av betoningen och uttalets bekvämlighet. Den viktigaste orsaken till att ändelserna förändras och deformeras är dock här själva adverbialiseringsprocessen: när ett kasus adverbialiseras förlorar dess ändelse funktionen att markera kasusbetydelse och blir därför lätt föremål för fonetiska förändringar och deformation. 21 Intressant nog bildas av den här typen av avkortade sammansatta adverb i vissa dialekter, tycks det, även former från genitiv, jfr. vienokart, pirmokart, (Vienokart skrenda pulkas krunkų [kråkornas] Bien. Pirmokart nuvė vyresnysai sūnus vartuit [vakta] ib.). Vienokart, pirmokart har här sannolikt utvecklats ur fraserna vieno karto, pirmo karto. 84 Slutligen bör det också påpekas att de adverb som har undersökts här samtidigt är vittnen om en grå forntid. Den ibland bevarade gamla ackusativändelsen i deras första led (jfr. kitandie<kitan dienan) visar att adverb av denna typ har bildats i litauiskan sedan mycket lång tid tillbaka, redan när de gamla ackusativändelserna med ljudet n ännu var intakta. Till de sammansatta adverben med avkortad ackusativ hör också sådana bildningar där det första ledet är prepositionen per och det andra en avkortad ackusativform av ett substantiv, till exempel: percien dial. (<per cienia) ”för mycket”, perdien pergavėn dial. ”under fastan”, pernakt, pernákį, pernedėl dial. ”under veckan; på söndagen”, perryt ”hela morgonen”, pervá­sar, peržiem, paržiem. Och här, som vi ser, utgörs det andra ledet huvudsakligen av avkortade ackusativformer av substantiv som betecknar tidsperioder av dagen, dygnet eller veckan eller årstider. Eftersom prepositionen per i vissa dialekter – till exempel i Kaniava (Varėna) – används med dessa substantivs nominativformer (per rudū, per žiemą, per vāsarą osv.), skulle det i enskilda fall också kunna röra sig om ett nominativiskt ursprung för de nämnda adverben. Det bör också nämnas prepositionsfraser, på vars bekostnad den jämförelsevis lilla gruppen adverb i singularis ackusativ har uppkommit i språket. Det första ledet i dessa fraser utgörs av en preposition, det andra av ett substantiv i ackusativ (i mindre vanliga fall av ett adjektiv i neutrum nominativ–ackusativ eller ett adjektiv i maskulinum ackusativ), och ibland till och med av ett substantiv med ett attributivt adjektiv eller av ett ord från någon annan ordklass, t.ex.: į valią ”tillräckligt, helt och hållet”²², per dalį ”lite grann, en smula”, per plauką ”med knapp nöd”, per šalį ”från sidan”, per velnią ”mycket, oerhört”, per ilgą ”med tiden, under lång tid”, per ilgą ”detsamma”, per visą pilvą ”mycket, helt och hållet (med adjektivet kvailas ’dum’)”, per vieną ”tillsammans, gemensamt, i en hög”, per savę ”helt ensam, med egna krafter”, per visądien, per visąnakt, prõ ankštą, prõ auštrą, prõ dieną, prõ naktį, prõ tamsą, prõ pirštus ”mycket tidigt, i gryningen eller ännu tidigare”, ”precis före gryningen”, ”i skymningen, när mörkret faller”, ”ytligt, genom att se utan att reagera (med verbet žiūrėti ’titta’)”, nė prõ šalį ”inte illa”, už dyką ”gratis, för intet”. Ackusativen med bibehållen ändelse kan, då den ensam inte kan bli helt adverbialiserad, tillsammans med prepositioner eller andra kasus också bilda sådana adverbiala uttryck som dieną į dieną ”varje dag”, kamp̃s į kampelį ”i varje liten vrå”, rýts į rytą ”varje morgon”, tvõrą į tvõrą ”mycket nära, i grannskapet”, niẽką gyvą ”nästan ingenting”, gyvą velnią ”väldigt mycket”. Jämför dock dessa sistnämnda uttryck med sådana yttranden som Gyvas kelmas čia tų akmenų Krtn., Šiemet grybų gyvą balą Slm., Ožų laike gyvus kelmus Ggr., där uttrycken gyvas kelmas, gyvą balą kan böjas och till och med variera i numerus (jfr. gyvus kelmus); i sådana fall bör de inte betraktas som adverbiala. Efter att ha undersökt singularisackusativens förhållande till adverben och dess adverbialiseringsfall kommer vi fram till följande slutsatser: 22 Jfr. pluralfraser som fungerar som sätts- eller mängdadverbial: į valias ”tillräckligt mycket” (Anie visą ko turi valias Užv.), į pietas ”vid middagstid, vid middagstid” (Šį pietas pašokusį G²².), per akis ”inför ögonen, synligt” (Per akis meluoja Ds.), ”tillräckligt, mycket” (Per akis bus [užteks] Alk.). 85 1. Singularisackusativen är på grund av sin starka objektbetydelse, även när den fungerar som satsadverbial, obenägen att bli helt adverbialiserad. 2. Om vi alls kan urskilja ett något närmare samband mellan ackusativen och adverben, så gäller det endast substantiv som betecknar tidsperioder av dagen, dygnet eller veckan eller årstider (dieną, naktį, vakarą, rytą, vasarą, žiemą, rudenį, pavasaris...) eller en mycket allmän, obestämd tid (kartas, sykį...). 3. Men även dessa sistnämnda substantivs ackusativformer avlägsnar sig åter från adverben när de har ett attribut, eftersom attributen förstärker deras betydelse som kasusformer. 4. Dessa substantivs ackusativformer kan komma in i adverbkategorin endast som led i sammansatta ord. 5. När de sammanfaller med sina attribut – ackusativformer av ord i andra ordklasser (främst pronomen) – deformeras de nämnda substantivens ackusativformer vanligen: de förkortas eller förändras fonetiskt. Denna deformation orsakas av adverbialiseringsprocessen, där ändelsen upphör att ange kasusbetydelse. 6. I vissa sammansatta adverb med avkortad ackusativ bevarar det första ledet, skyddat av det andra ledet, den gamla ackusativändelsen med konsonanten n ända fram till våra dagar. Detta fenomen visar tydligast att processerna där ackusativformer använda i temporal betydelse sammanfaller med sina attribut och adverbialiseras och lexicaliseras, började redan i grå forntid, senast då ackusativformerna av böjliga ord fortfarande hade den gamla intakta ändelsen med ljudet n. 7. Den jämförelsevis lilla gruppen sammansatta adverb i singularis ackusativ utökas av ordkombinationer som håller på att adverbialiseras eller redan har adverbialiserats, särskilt prepositionskonstruktioner där ackusativen bär frasens huvudsakliga betydelse. 8. Även i dessa fraser är det betydelsebärande huvudledet oftast ett substantiv. 9. Singularisackusativformer av andra ordklasser (inte substantiv) blir inte heller nästan alls adverbialiserade på egen hand, om man inte räknar pronomenets ackusativform ką som adverbial i sådana uttryck som ką mums rūp Plaučiūns? Dn., ką mums mačys priprovas, ką mūsų triūšeliai? ib.23. Även denna pronomenform i ackusativ, ką, blir helt adverbialiserad endast som led i uttrycken tik ką ”nyss”, ką tik ”detsamma” (Tìk ką išėjo i vė sugrįžo Šlap. Ką tik mačiau jį einant pro šalį ib.)24. 23 Žr. E. Fraenkel, Syntax der litauischen Kasus. – „Tauta ir žodis“, V kn., 84 – 85, Kaunas, 1928. 24 Jfr. samma ställe. FÖRKORTNINGAR Alk – Alksnėnai, Vilkaviškis distrikt. B – Lexikon Lithuanico – Germanicum et Germanico – Lithuanicum,... von Jacobo Brodowski,.. (handskrift från början av 1700-talet [1713–1745], två band). 86 Bien—Bieniūnai, Dūkštas distrikt. BtšPvas—Juozo Baltušis, Parduotos vasaros, roman i noveller, 1, Valstybinė grožinės literatūros leidykla, Vilnius, 1957. (Siffrorna anger sidor). CvR—Petras Cvirka, Raštai, I—XI bd., Valstybinė grožinės literatūros leidykla, 1949—1953. (Siffrorna anger band och sidor). d. — folkvisa. Dn—Kristijonas Donelaitis (1714—1780), ett ord eller en mening ur hans skriftspråk. Ds—Dūsetos. Ėr—Ėriškiai, Ramygala distrikt. G—Litauische Studien, Auswahl aus ältesten denkmalern... von Dr. Leopold Geitler, Prag, 1875. (Siffrorna anger sidor). Ggr—Gegrėnai, Seda distrikt. Grš—Grįškabūdis, Naumiestis distrikt. hibr.—hybrid. ib—ibidem, på samma ställe. K—Deutsch-litauisches Wörterbuch von Friedrich Kurschat, 2 Teile, Halle a. S., 1870—1874. (Siffrorna anger delar och sidor). kn.—bok. Krns—Kriaūnos, Obelių r. Krtn—Kretingą. la.—lettiska (språket). Pč—M. Pečkauskaitė-Šatrijos Ragana (1878—1930), ett ord eller en mening ur hennes skriftspråk. r.—distrikt. Rdm—Rudaminą, Lazdijų r. Rm—Ramýgala. rš—ett ord eller en mening ur språket i nyare skrifter, tidningar eller tidskrifter. Sch—Litauisches Lesebuch und Glossar von A. Schleicher, Prag, 1857. (Skaičiai rodo puslapius). Slm—Salāmiestis, Vabalninko r. Slv—Slavikai, Šakių r. Šlap—Šlapabėržė, Kėdainių r. t.p. — samma, samma betydelse. Užv—Užventis. VnlP—A. Vienuolis, Puodžiūnkiemis, Valstybinė grožinės literatūros leidykla, 1952. (Skaičiai rodo puslapius). ŽR—Žemaitė, Raštai, I—IV t., Valstybinė grožinės literatūros leidykla, 1948. (Skaičiai rodo tomus ir puslapius). OM ADVERBIALISERINGEN AV SINGULARIS ACKUSATIV I MODERN LITAUISKA К. М. УЛЬВИДАС Sammanfattning 1. Ackusativ singularis och pluralis i modern litauiska är ett av de kasus som uppvisar den svagaste tendensen till adverbialisering. Den tydliga objektiva betydelsen förhindrar en fullständig adverbialisering av ackusativ singularis— 87 även i de fall då den används som adverbial. 2. Av alla former av ackusativ singularis uppvisar tidsackusativen den tydligaste tendensen till adverbialisering, men oftast endast när den betecknar själva tidsförloppet och inte någon bestämd punkt i detta förlopp (på ”tidslinjen”). En sådan ackusativ används i satsen som tidsadverbial och besvarar frågorna: när? vid vilken tid? 3. Gruppen av substantiv vars ackusativ i tidsbetydelse i större eller mindre grad närmar sig adverb är mycket begränsad. Endast ackusativformer i singularis av substantiv som betecknar avgränsade tidsavsnitt, dvs. delar av dagen, dygnet och veckan (rytas ”morgon”, vakaras ”kväll”, dieną ”dag”, naktį ”natt”, vidurdienis ”middag”, vidurnaktis ”midnatt”, pirmadienis ”måndag”, antradienis ”tisdag”…), årstider (pavasaris ”vår”, vasara ”sommar”, ruduo ”höst”, žiema ”vinter”) eller obestämd tid (kartas, sykis ”gång”), när de används som tidsadverbial, närmar sig i hög grad adverb och intar åtminstone en mellanställning mellan substantiv och adverb, om de inte helt övergår till denna kategori. 4. Ackusativ singularis av de nämnda substantiven fjärmar sig emellertid från adverb när den kombineras med ett eller flera attribut (ankstyba rytą ”tidigt på morgonen”, vieną gražią dieną ”en vacker dag”, pati vidurnaktį ”mitt i natten”, perėita žiemą ”förra vintern”), eftersom attributet eller attributen här förstärker substantivets kasusbetydelse. 5. Ackusativ singularis av de nämnda substantiven övergår helt till adverbkategorin endast som huvudled i sammansatta ord. Med hjälp av ackusativ singularis av dessa substantiv bildas en hel rad sammansatta adverb, vars första led är a) pronomenet kas ”vad”, b) ackusativformer av pronomenen tas ”den, denna”, anas ”den där”, šis ”denna”, šioks, toks ”sådan”, kuris ”vilken”, kitas ”annan”, kiekvienas ”varje”, visas ”hela”, c) ackusativformer av vissa adjektiv eller räkneord, d) ibland adverbet eller till och med prepositionen per, exempelvis: kasdieną (>kasdien>kasdie) (<kas dieną) ”dagligen”, anąkart (<aną kartą) ”den gången”, ši vakar (<ši vakarą) ”i kväll”, šiąžiem (<šią žiemą) ”denna vinter”, kitamet, kitamėt (<kitą metą) ”nästa år”, kiekvienąkart (<kiekvieną kartą) ”varje gång”, visądien (<visą dieną) ”hela dagen”, šventądien (<šventą dieną) ”på en helgdag”, antrąsyk (<antrą sykį) ”andra gången”, rytoytą (<rytoj rytą) ”i morgon bitti”, pervasar (<per vasarą) ”hela sommaren” osv. 6. Som framgår av de just anförda exemplen bildas alla adverb av den nämnda typen ur ordkombinationer, vars andra (och i sällsynta fall även första) led vanligen förlorar sin ändelse under adverbialiseringen och sammansmältningen till ett ord. Ibland observeras till och med— 88 Deformeras inte bara ändelsen på den andra komponenten, utan även själva roten, och dessutom faller den första komponentens ändelse bort eller förändras. Ett tydligt exempel på sådan deformation är sammansatta adverb som består av former i singularis ackusativ av pronomenet anàs ”den där” och substantivet dienà, t.ex.: anandien, anande, anądien, anądie, andien, andie, anandiej, anandien, anandienai, anandai, anandai, anandies, anandienais<anan dienan ”den dagen”, jfr. även šįpavasar (i stället för šįpavasar< šį pavasari) ”i vår”. 7. Det faktum att den första komponenten i adverb av denna typ i vissa fall bevarar den äldre fullständiga singularisackusativändelsen (med den slutliga nasalkonsonanten -n) visar att dessa adverbs ordbildningstyp uppstod för länge sedan (senast på 1500–1600-talet), då singularisackusativ fortfarande hade den äldre fullständiga ändelsen med nasalkonsonanten -n. Gruppen av sammansatta adverb bildade av singularis ackusativ utökas med adverbialiserade fraser eller fraser som håller på att adverbialiseras, särskilt prepositionskonstruktioner som innehåller ackusativ, t.ex.: į vãlią ”så mycket man vill, tillräckligt”, pér pláuką ”med en hårsmån”, pér vélnią ”mycket”, pér ilgą ”med tiden”, prõ diẽną ”mycket tidigt, i gryningen, före gryningen”, prõ aũstrą ”i gryningen”, ryts į rytą ”varje morgon”, tvord į tvorą ”mycket nära, staket mot staket” osv. 9. Den huvudsakliga komponenten (bäraren av huvudbetydelsen) i de nämnda fraserna är oftast ett substantiv. 10. Om singularisackusativ av substantiv som betecknar tid i vissa fall uppvisar en viss tendens till adverbialisering, kan detta inte sägas om andra deklinerbara ordklasser. Ett undantag är pronomenets ackusativ kàs ”vad” i uttryck som ką mums rúp Plaučiūnas? ”Vad har vi för intresse av Plaučiūnas?” (K. Donelaitis), ką mums mažys pripro vos, ką mūsy trūšeliai? ”Vad hjälper våra förberedelser och vårt besvär oss?” (ibid.)25. Formen blir emellertid helt adverbialiserad endast i kombinationerna tìk ką, ką tìk ”nyss”, jfr.: Tik ką išėjo į vė sugrįžo ”Han gick nyss ut och kom tillbaka igen” (Kėdainiaiområdet, byn Šlapaberžė)., Ką tik mačiau jį einant pro šalį ”Jag såg honom nyss gå förbi” (ibid.)26. 25 Se E. Fraenkel, Syntax der litauischen Kasus. — ”Tauta ir žodis”, V kn., 84—85, Kaunas, 1928. 26 Jfr. ibid.