Apie priešdėlėtųjų veiksmažodžių reikšmių aiškinimą „Lietuvių kalbos žodyne“

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, V LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA OM FÖRKLARINGEN AV BETYDELSER HOS PREFIXVERB I ”LITAUISK ORDBOK” J. PAULAUSKAS I ”Litauisk ordbok” förs prefixverben in under motsvarande verb utan prefix, men tas separat upp i alfabetisk ordning som självständiga ord med betydelseförklaringar och illustrerande meningar1. Eftersom betydelsen hos ett prefixverb oftast beror på betydelsen hos motsvarande verb utan prefix och på prefixets betydelse, måste man vid förklaringen av prefixverbets betydelse i ordboken ta hänsyn till betydelserna hos dessa två komponenter som tillsammans bildar prefixverbet. När prefixverbet behåller betydelsen hos motsvarande verb utan prefix kan dess betydelse i många fall förklaras med antingen betydelseförklaringen till motsvarande verb utan prefix (ibland endast en del av den) eller helt enkelt med motsvarande verb utan prefix, vars betydelse förklaras på sin plats. Detta är också praktiskt och lämpligt att göra i ”Litauisk ordbok”, eftersom prefixverben, som redan nämnts, står bredvid verben utan prefix med samma rot. När prefixet helt förändrar betydelsen hos prefixverbets rot (t.ex.: ge och sälja; få och fånga; passa och passa ihop etc.), kan man inte använda verbet utan prefix eller dess betydelsedefinition för att förklara prefixverbet. Betydelsen hos varje sådant prefixverb måste definieras självständigt. Alltså måste man vid förklaringen av prefixverbets betydelse ta hänsyn till dess relation till betydelsen hos verbet utan prefix. När betydelserna hos prefixverben förklaras är det viktigt att fastställa hur olika prefix modifierar betydelserna hos verb utan prefix. För olika semantiska verbgrupper kan prefixen tillföra gemensamma betydelser; exempelvis får rörelseverb som används med prefixet į- betydelsen av riktning inåt (gå in, dra in, transportera in). Dessa prefixbetydelser kan också formuleras på samma sätt när betydelserna hos olika prefixverb förklaras. Efter att ha gått igenom många betydelseförklaringar av prefixverb i ”Litauisk ordbok 1 Så gör man från och med band III. I ordbokens två första band togs prefixverben inte upp separat under uppslagsorden, utan fördes till betydelserna hos verben utan prefix. 215 ”ordboken” kan man konstatera att prefixens betydelser definieras på tre sätt: 1) med en prepositionsfras, 2) med ett adverb, 3) med något verb. I praktiken förekommer också avvikelser, men i allmänhet försöker man hålla sig till dessa tre förklaringssätt som har vuxit fram under redigeringen av ordboken. När ett prefix endast ger verbet betydelsen av handlingens avslut och verbet därmed blir ett perfektivt verb, förklaras endast den prefixförsedda verbets rotbetydelse i ordboken. Endast till det verb som används i en sådan förklaring läggs det förklarade verbets prefix (ibland även ett annat prefix), vilket också ger det förklarande verbet betydelsen av handlingens avslut. Detta förklaringssätt används ibland också i andra fall. På så sätt ställs lexikografen, som förklarar betydelserna hos prefixförsedda verb, det vill säga formulerar förklaringen så att både verbets rotbetydelse, den betydelse som prefixet tillför och den fullbordade handling som markeras med prefixet framträder, inför en tämligen komplicerad uppgift. Först måste lexikografen fastställa prefixets betydelse och knyta förklaringen av denna betydelse till förklaringen av verbet utan prefix eller direkt till motsvarande verbform utan prefix, och dessutom se till att det verb som förklaras och det verb som används i förklaringen har samma aspekt. När betydelsen av ett prefixförsett verb förklaras måste man dessutom beakta det nära ömsesidiga sambandet mellan betydelserna hos verbet utan prefix och prefixet och bilda odelbara prefixbetydelser, eftersom betydelsen hos det prefixförsedda verbet endast under detta villkor kan uppfattas och behandlas exakt. I. Förklaringen av ett prefixförsett verbs betydelse är enklast när ett prefix — antingen det förklarade verbets eget eller något annat — läggs till det verb som används i förklaringen av motsvarande verb utan prefix. Så gör man oftast i fall där det förklarade verbets prefix endast har betydelsen av handlingens avslut. Exempel: rädda — befria, dra ur en knipa, och rädda undanrädda — befria, dra ut ur en knipa; förbättra — göra bättre, rätta, fullkomna, och förbättraförbättra — göra bättre, rätta till, fullkomna; rasa — störta samman, falla sönder i delar, och rasa sammanrasa — störta samman, falla sönder i delar. Ofta använder man endast en del av förklaringen av verbet utan prefix — de verb som där används som synonymer (eller en synonym), eller endast den beskrivande förklaringen (med synonymerna utelämnade) eller en del av den. Exempel: karda — rufsa upp (ull) före kardning, karda, och karda urkarda — rufsa ur; döda — göra slut på, döda, och dödadöda — avliva; hårdna — bli hård, stelna, hårdna, bli fastare, och hårdnahårdna — bli hård; kalla någon gris — kalla någon gris, skälla ut, och skälla utskälla ut — förolämpa; stöka till — ställa till oreda; välta; packa, pressa ihop saker i en enda hög utan ordning; trampa (i stugan), och stöka ihopstöka ihop — välta ihop, kasta ihop utan ordning. Detta sätt att förklara betydelserna hos prefixförsedda verb används ibland också i fall där det förklarade verbets prefix, utöver betydelsen av handlingens avslut, framhäver någon annan betydelse. Prefixets betydelse kan lämnas oförklarad separat även när ett sällsynt verb förklaras med ett mer känt verb, eller när ett sådant mer allmänt känt verb används i förklaringen. Exempel: belamra — belamra; känna sig fram — känna sig fram; knyta löst — knyta löst, och knyta fast löstknyta löst — binda fast löst. 216 Här bör också nämnas verb där prefixen tillför en riktningsbetydelse. Som vi vet är dessa prefixbetydelser de tydligaste och kan förstås till och med utan verbet. Därför kan mindre vanligt förekommande rörelseverb med prefix som betecknar riktning också förklaras med ett mer allmänt använt verb med samma prefix. Exempel: kinklinti – gå långsamt med små steg och parkinklinti – långsamt gå tillbaka; kervinti – gå långsamt och klumpigt; keblinti, rida och atkervinti – komma, rida hit långsamt och klumpigt, komma ridande. Användningen av ett prefix i det förklarande verbet förekommer inte ofta. Utöver de nämnda fallen är det svårt att ange fler. Prefix har nämligen olika betydelser som de kan ge samma verb. Därför kan ett prefixavlett verb förklaras enbart med ett annat prefixavlett verb endast när prefixen i de båda verben har en, högst två, överensstämmande och mycket tydliga betydelser. Vanligen måste prefixets betydelse åskådliggöras genom andra formuleringar. Naturligtvis går det inte att dra en skarp gräns mellan prefixbetydelser som behöver förklaras och sådana som inte behöver det. I allmänhet är det bättre att förklara även prefixbetydelser som kan förstås utan förklaring än att lämna oklara betydelser oförklarade. Det bör sägas att det i ”Lietuvių kalbos žodynas” förekommer fall där prefixets betydelse inte har förklarats tillräckligt. Exempel: pagainioti – driva runt; pagaišti – dröja; pakemeruoti – vifta med händerna eller något annat, göra en vinkande rörelse; pajaukinti – vänja. Ordboken lyfter inte fram den diminutiva betydelse som prefixet pa- ger dessa verb, och detta är en brist i förklaringen. Även vad för betydelse prefixet pra- ger verbet pragirkščioti framgår endast av en illustration och inte av förklaringen: verbet förklaras med pragirtuati, men betyder i själva verket göra av med allt genom att supa, pragirtuati allt. Förklaringen med ett enda ord, pragirtuati, är än mindre lämplig eftersom betydelsen hos pragirtuati, ’göra av med genom att supa’, inte alls anges på sin plats, då den saknades i det material som fanns tillgängligt. I de nämnda och liknande fallen bör prefixets betydelse definieras beskrivande. II. Prefixets betydelse förklaras ganska ofta på beskrivande sätt. I början nämndes tre tydliga varianter av beskrivande förklaring av verbprefixens betydelser, vilka det är lämpligt att här granska var för sig. 1. Förklaringen av det prefixavledda verbet bygger på en prepositionskonstruktion och förklaringen av motsvarande verb utan prefix (eller en del av dess förklaring – en synonym), vars verb (eller synonym) vanligen får det förklarade verbets prefix. Exempel: joti – färdas, resa till häst och prajoti – färdas till häst förbi; kasti – gräva; böka; göra en grop … och įkasti – gräva ner, lägga ner i jorden; kelti – ta, skjuta något uppåt; lägga något på en högre plats … och užkelti – lägga bakom något eller lägga ovanpå något; dribti – falla, störta och išdribti – falla ut ur något. Detta sätt att förklara är relativt ovanligt; det används för verb som betecknar rörelse och där prefixet tillför en viss riktningsbetydelse. 2. Oftare förklaras verbprefixets betydelse med ett adverb. Adverb och en synonym till det förklarade verbet med samma prefix kan användas för att förklara verb med riktningsbetydelse. Exempel: atlėkti – flyga hitåt; išvaryti – driva, fösa ut; nukarinti – sänka neråt; apkrauti – lägga något runtomkring. För att förklara samma verb med riktningsbetydelse kan man använda både en prepositionskonstruktion och ett adverb. Exempel: prikeverzoti – komma nära fram till något. 217 Adverb används särskilt ofta vid förklaringen av prefixavledda verb med olika sekundära prefixbetydelser. För att definiera verb där prefixet ger diminutiv, intensifierande och andra betydelser utgår man från förklaringen av det oprefixerade verbet, men lägger till, förutom det adverb som behandlar den aktuella sekundära prefixbetydelsen lite, en aning, mycket och dylikt, även prefixet till det verb som förklaras. Exempel: krėsti — lägga, sleva upp något tjockflytande, och atkrėsti — lägga undan, sleva upp lite av något tjockflytande; kratyti — hälla eller kasta något löst, och nukratyti — hälla av lite; kratyti — skaka kraftigt från sida till sida, ruska, och užkratyti — skaka ihjäl; krauti — lägga i en hög ovanpå något eller någonstans, och prikrauti — lägga på mycket; karšti — karda och kamma ull med särskilda redskap före spinning, och pakaršti — karda ullen lite. Verb vars prefix uttrycker diminutiv, intensifiering, överträffande och andra betydelser förklaras ofta med ett adverb och ett verb med samma rot, men med ett annat prefix som i regel lyfter fram betydelsen av handlingens slut. Exempel: pergąsdinti — skrämma mycket; prikentėti — utstå mycket; užkelti — lyfta för mycket, alltför högt; prakepti — grädda lite och i all hast; pagrubti — bli lite sträv; apginti — ha drivit ut någon tidigare för något; prakelti, užkelti — ha stigit upp tidigare för något; apgerti, nugerti — dricka mer än någon; pergyventi — leva längre än någon; persikerėti — kisa sig alltför mycket. I ”Lietuvių kalbos žodynas” förekommer också förklaringar av prefixavledda verb där verbaspekten hos det verb som förklaras inte har beaktats. Exempel: pakiauknoti — skälla lite (= skälla lite, gläfsa till); parglūdinti — gå hem (= glida, traska hem); iškezlinėti — gå och vagga en stund (= gå omkring en stund med vagglig gång). Inte heller är en sådan förklaring lämplig där det ena förklarande verbet saknar prefix och har imperfektiv aspekt, medan det andra har prefix och perfektiv aspekt, liksom verbet som förklaras. Exempel: paglamžuoti — krama lite, smeka (= smeka lite, klappa ömt). 3. För att förklara betydelsen hos ett verbprefix används ett annat verb, som i vissa fall tillsammans med formen av det motsvarande oprefixerade verbets gerundium, i andra fall med dess infinitiv, förklarar betydelsen hos det prefixavledda verbet. a) Betydelsen hos det prefixavledda verbet förklaras med gerundiumformen av motsvarande oprefixerade verb och ett annat verb som framhäver prefixets betydelse. Prefix kan, utöver riktningsbetydelse, även ge rörelsebetydelse åt verb vars rotbetydelse inte betecknar rörelse. I definitionen får det verb som används för att förklara verbet ett prefix. Exempel: įdainuoti — gå eller åka in medan man sjunger; parbildėti — återvända med dån; atklegoti — komma skrikande; kemėruoti — vifta eller gestikulera med händerna eller något annat, och įkemėruoti — gå in medan man viftar med något föremål. Denna metod att förklara betydelserna hos prefixavledda verb används i stor utsträckning vid definitionen av verb med olika sekundära prefixbetydelser. Prefix kan ge ett verb betydelserna förstöra, trötta ut, döda eller dö, även om betydelsen hos motsvarande oprefixerade verb inte alls liknar en sådan tilläggsbetydelse. Dessa prefixbetydelser förklaras med verb, men deras prefix behöver inte vara detsamma som det som det förklarade verbet har. Exempel: išbristi — förstöra genom att vada; perdžiūti — förstöras genom att torka; pradainuoti 218 (rösten) – förstöra genom att sjunga; blåsa sönder (liansar) – förstöra genom att blåsa; stå lutad (med armarna) – bli trött av att stå lutad; slita ut sig – bli trött av att stöta; slå ihjäl – döda genom att slå; hugga ihjäl – döda genom att hugga; hänga – (dö) genom hängning. På samma sätt förklaras också prefixverb som uttrycker att överträffa i något avseende, att återgälda och liknande. Exempel: överharva – överträffa genom harvning; tala illa om, tala ut – övervinna genom att tala; ropa över – övervinna genom att ropa; svampförtjäna – få, tjäna genom att plocka svamp; vada ihop – tjäna genom att vada; ligga sig till – förtjäna, vinna genom att ligga; dricka sig i skuld – skuldsätta sig genom att dricka; räfsa till sig – återgälda genom att räfsa och så vidare. b) Betydelsen hos ett prefixverb förklaras med infinitivformen av motsvarande verb utan prefix och ett annat verb som framhäver prefixets betydelse. Det bör noteras att det finns få sådana fall där förklaringen, vid sidan av infinitivformen utan prefix av det verb som ska förklaras, använder verb som uttrycker prefixets betydelse, men alla dessa fall är tydliga. När ett prefix ger verbet betydelsen av handlingens avslut kan den förklaras med verbet (slut)föra. Exempel: tala färdigt – sluta tala; äta färdigt – sluta äta; mogna färdigt – sluta mogna; sörja färdigt – sluta sörja; komplettera – sluta komplettera. Förklaringsformlerna sluta tala, sluta äta och så vidare kan ha en vidare betydelse än de prefixverb tala färdigt, äta färdigt och så vidare som de förklarar. Att sluta tala betyder inte bara att handlingen upphör, utan också att den är på väg att upphöra. I det första fallet framträder den avslutade handlingens aspekt och sammanfaller därmed med verbet i förklaringen, som betecknar en avslutad handling. I det andra fallet betecknar att sluta tala den pågående aspekten. Trots en viss aspektuell bristande överensstämmelse mellan verbet som förklaras och förklaringsorden kan denna formulering användas, eftersom det förklarade verbet, med den tydliga betydelse av handlingens avslut som prefixet ger, inte kan förstås som ett verb med pågående aspekt utifrån förklaringen att sluta tala. När verbprefixet anger handlingens början förklaras prefixverben vanligen med verbet börja eller ta till och infinitivformen utan prefix av verbet som förklaras eller av en synonym till det. Exempel: börja se – börja se; börja gunga – ta till att gunga; ta upp (en sång) – börja leda; insjukna – ta till att vara sjuk; börja röra sig – ta till att röra sig; börja lysa – börja lysa. Prefixverb som uttrycker förmåga eller möjlighet att utföra den handling som det enkla verbet betecknar förklaras också med infinitivformen utan prefix av verbet tillsammans med verb med pågående aspekt kunna, förmå, behärska eller ha möjlighet. Prefixverb med den betydelsen behåller den pågående aspekten, liksom motsvarande verb utan prefix, och därför måste också deras betydelse förklaras med verb med pågående aspekt. Exempel: kunna berätta – kunna berätta (bra); kunna valla – förmå valla; kunna stå – ha möjlighet att stå; kunna skälla – behärska att skälla; kunna fängsla – förmå fängsla; kunna gå vaggande – kunna gå med en klumpig, vaggande gång. Det bör sägas att betydelserna hos långt ifrån alla prefixverb kan förklaras med hjälp av några på förhand uppställda regler. Många prefixverb har specifika betydelser vars förklaringar inte kan inordnas under några regler och som måste definieras var för sig. Exempel: läka ut – gå över, om någon sjukdom på kroppens yta; lura till sig – ge bedrägligt; klippa till mönster – skära ut tygdelar med sax, vilka sedan ska sys ihop till ett plagg. 219 OM TOLKNINGEN AV BETYDELSERNA HOS PREFIXVERB I ”LITAUISKA SPRÅKETS ORDBOK” Й. ПАУЛАУСКАС Sammanfattning Artikeln handlar om tolkningen enbart av sådana prefixverb som behåller sina ”rotbetydelser”. Tolkningen av sådana verb består vanligen av två nära sammanhängande komponenter. Vid tolkningen av prefixverbets ”rotbetydelse” används tolkningen av betydelsen hos motsvarande oprefixerade verb eller den oprefixerade formen av samma verb. Verbprefixets betydelse tolkas med en prepositionskonstruktion, ett adverb eller något annat verb. Dessutom får verbet som används i tolkningen ett prefix, så att det tolkade verbet och tolkningsverbet inte skiljer sig åt vad gäller aspekt. Artikeln ger flera konkreta metoder för hur betydelserna hos prefixverb formuleras i ”Litauiska språkets ordbok”.