Prieškirtinių ilgųjų balsių ir dvibalsių „ie“, „uo“ trumpinimas žemaičių dounininkų tarmėje

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, V LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA FÖRKORTNING AV FÖRE BETONING LÅNGA VOKALER OCH DIFTONGERNA ie, uo I DEN SAMOGITISKA DOUNININKAI-DIALEKTEN B. ROKAITĖ 1. Allmänna förkortningsregler § 1. a) I det samogitiska dounininkai-området, vars gräns i väster når Paluknė och Kalnalis, i söder Lieplaukė, Lauko Soda och Tryškiai och i öster Klykoliai, kan man observera en varierande längd hos vokalerna a, e (<an, en), i, u och diftongerna ie, uo (<ė, ā). I andra samogitiska dialekter är dessa vokaler och diftonger alltid långa, medan dounininkai i det nämnda området har dem långa endast när de är betonade, med huvudbetoning – den ursprungliga (alltid) – eller med tillbakadragen betoning (i näst sista stavelsen, om ändelsen är kort). Oftast är de också långa i obetonade stavelser efter betoningen. b) Före betonade långa vokaler och diftonger ie, uo förkortas. Två fall av förkortning kan urskiljas: 1) när dessa vokaler och diftonger är obetonade; 2) när de har tillbakadragen betoning. I det andra fallet sker förkortning inte alltid. Förkortningen avgörs av antalet stavelser och ändelsens längd. Långa vokaler och diftonger ie, uo förkortas alltid när de står i tredje eller senare stavelsen räknat från ordets slut, t.ex.: lidėka ~ lydėka, krū.mālų ~ krūmalių, pėdelės ~ pėdeliūs (Lc). När a, e (<an, en), i, u och ie, uo (<ė, ā) står i näst sista stavelsen räknat från ordets slut och har tillbakadragen betoning, förkortas de endast om ändelsen är lång, t.ex.: būris ~ būrųs, žvirinū ~ žvyrynų, žolė ~ žolė, men: būrūs ~ būriūs, žuolės ~ žolės (Lc). Före betonade långa vokaler och diftonger ie, uo är förkortade när betoningen har dragits tillbaka från en kort näst sista stavelse i ändelsen, t.ex.: pirāks ~ pyrāgas, plėšėks ~ plėšīkas, krēšlōks ~ krēšliūkas (Mžč). c) Ibland förkortas även vokaler och diftonger i de mellersta stavelserna efter betoningen, ie, uo, om ordet har flera långa stavelser efter betoningen, t.ex.: pājėmiau ~ pāmėmiau, bāidomuos ~ baidomos ”vi skräms”, vēlnuomuos ~ vilnomoms ”för de ullklädda” (Trk), klāipėdio ~ Klaipėdoje, pāršodėnau ~ pārsodinau, prūosāvōjont ~ prūsavojant, sāugōjau ~ sāugojau (Mžč), išmėčėjau ~ išmėčiojau (Gd), nepāvgėm ~ nepā-vogėm (Pvr). Mycket oftare förblir de långa vokalerna och diftongerna ie, uo (<ė, ā) oförkortade i stavelser efter betoningen. 171 2. Förkortning av enskilda vokaler (och diftongerna ie, uo) a) i˙, u˙ § 2. Förtoniska i˙, u˙ förkortas på två sätt: till halvlånga och till korta. i, u förekommer mest i det nämnda områdets mellersta del — Židikai, Leckava, Laižuva, Mižaičiai, Gadūnavas, Nevarėnai, Pavirvytė (nära Tryškiai), Eigirdžiai, Lauko Soda, t.ex.: a) Obetonade: lidėku ~ lydėku, murė. nė ~ mūrinė (Žd), linio ~ lynoja, rudīnu ~ rūdynų, rupėjė ~ rūpėjo (Žb), pušinėlė ~ pušynėliai, rikštėlė ~ rykštėlė, savvinioje ~ savyniojo, druktešnis ~ druktešnis, sunėlis ~ sūnelis (jämför: ku.zavėlis ~ kūzavėlis ”en sådan bikupa”, palu.kiek ~ palūkėk, Lc), patilėtė ~ patylėti, ritėli ~ rytelį, žydėtė ~ žydėti, krumė.lis ~ krumėlis (Lž), grįžau ~ grįžčiau, rilūo ~ ryliuoja ”sjunger”, rukščiausis ~ rūkščiausis (Mžč), nusigivėna ~ nusigyveno, musėjė ~ mūstėjai ”våra”, (Pvr.), virešnijoji ~ vyresnioji, kūlės ~ kūlėjas (Eig), pilūtis ~ pyluntis, pjūklėlis ~ pjūklėlis (Gd), skilėlė ~ skylėlė, lupėlė ~ lūpėlė (Lks). b) i˙, u˙ med indraget betoning är också ibland förkortade till korta och uttalas med kort accent när slutstavelsen är lång och den indragna betoningen ligger på näst sista stavelsen. Dessutom förkortas de alltid till korta när den indragna betoningen ligger på en tidigare stavelse, t.ex.: tilūoms ~ tylomis, būris || bū.ris ~ būrys, grūdā ~ grūdai (Lc), grinūos ~ grynōs, rūšū ~ rūšių (Lž), givātės ~ gyvatės, kilė ~ kyliai, ritūo ~ rytōj, rišis ~ ryšys, skilė ~ skylė, drūktā ~ drūktai, rūšė ~ rūšiai, trūktėnā ~ trūktinai (Mžč), kūlie ~ kūlė, sūnaūs ~ sūnais (Gd), givūos ~ gyvōs, piplis ~ pyplūs ”en sådan fisk, vijūnas” (Lks). § 3. a) Kortheten hos i, u (< i˙, u˙) med indragen betoning skulle kunna tyda på att förtoniska i˙, u˙ möjligen förkortades redan innan de fick huvudbetoning och förblev korta därefter (jfr också e, o < ie, uo < ē, ō under samma omständigheter). Detta framgår också av exempel med korta i, u (< i˙, u˙) och e, o (< ie, uo), när betoningen dragits tillbaka från en kort sekundär ändelse (jfr pirāks ~ pyrāgas, plėšėks ~ plėškas). Förkortningen av de långa vokalerna måste ha skett samtidigt, dvs. den indragna betoningen fann i båda fallen de långa vokalerna (och diftongerna ie, uo) redan förkortade, eftersom tillbakadragandet av betoningen från en kort sekundär ändelse, som bekant¹, sammanfaller med tillbakadragandet av betoningen från en lång ändelse till en lång stavelse. b) i˙, u˙ < i˙, u˙ förekommer mest i områdets västra och östra delar (Paluknė, Ylakiai, Kalnalis, Klykoliai), även om det inte går att dra någon helt skarp gräns mellan korta och halvlånga i, u < i˙, u˙ (förtoniska), eftersom de ofta blandas ihop (t.ex. säger man i Tirkšliai i˙, u˙, men e, o < ie, uo). b) ie, uo ~ ē, o § 4. I Lk. uttalar žemaitier ē, o som ie, uo. Det nämnda dounininkai-området förkortar dessa ie, uo i samma fall som i˙, u˙. Framför allt förkortas förtoniska ie, uo (< ē, ō), liksom i˙, u˙, i områdets mellersta del — Židikai, Leckava, Laižuva, Tirkšliai, Mižaičiai, Gadūnavas, Pavirvytė, Nevarėnai, Želvaičiai (Telšių raj.), Eigirdžiai, Lauko Soda. Här monoftongiseras ie, uo och uttalas som e, o, t.ex.: 1 Se V. Grinaveckis, ”De nordvästra dūnininkai-dialekternas betoning”, ”Lietuvių kalbotyros klausimai”, bd 1, Vilnius, 1957 s. 114. 172 a) Obetonade: melẽnė ~ melẽnė ”blåbär, Vaccinium Myrtillus”, protìpkas ~ protìngas (Žd), sėklẽlės ~ sėklẽlės, romẽlė ~ romẽliai ”ramar”, skõlìks ~ skõlingas (Žb), rẽtėlìs ~ rẽtėlis, nedrovẽkės ~ nedrovẽkis, pocìenė ~ Pocienė (Lc), krẽslėlė ~ krẽslėlio, perẽmuos ~ perẽmos ”övertagande”, porẽlis ~ porẽlis ”par” (Lž), lėlãčių ~ Lėlaičių (k.), lẽtenė ~ Lẽteniai (k.), džovẽn ~ džiovina (Trk.), mėgìšo ~ mėginšiu, notìena ~ Notėnai (k., Mž), vėžãutė ~ vėžáuti, motìnėlė ~ motynẽlė (Gd), nemokėjãu ~ nemokėjau, vokiẽjės ~ Vokytijos (Pvr), tẽvinė ~ tẽvynė, lɔvėlė ~ lovẽlė (Eig), sėdiete ~ sėdėti, klɔję.ma ~ klɔjimą (Lks). b) Med betoning med indraget accent: vėžìs || vẽžis ~ vẽžys, kɔkẽi || kʷɔkẽi ~ kokiẽ (Žd), tẽvų ~ tẽvų, blɔgã ~ blogai, špɔkã ~ špokai (Žb), sėklẽlės ~ sėklẽlės, vėdarã ~ vėdarai, vɔbɔlã ~ obulai (Lc), bėglù ~ bėglių, krɔklys ~ kroklys ”skrikare” (Lž), besėdùnti ~ besėdanti, pėdùos ~ pėdõs, pãlovie ~ palovėje (Trk), klẽbis ~ klėbỹs, vẽlã ~ vẽlai, žɔplis ~ žioplys, žmõgaũs ~ žmogaus (Mžč), melẽnės ~ melẽnės, vɔvẽrė ~ voverė (Eig), grẽblis ~ grėblỹs, trɔbùo ~ troboje (Lks). § 5. a) ę, ǫ < ie, uo (< ē, ā), när de har betoning med indraget accent, är korta, och kortheten hos ę, ǫ visar att de måste ha fått huvudbetoningen först efter att ha förkortats. Om ie, uo, medan de ännu var oförkortade, hade fått huvudbetoningen (den indragna accenten), skulle de inte ha kunnat förkortas, liksom de inte heller förkortas när de har den ursprungliga huvudbetoningen. b) Vid sidan av ę, ǫ < ie, uo uttalas former med knappt hörbara i, u (ę, ǫ), såsom: vėžìs || vẽžis ~ vẽžys (Žd), raudùonɔji ~ raudonóji (Trk). Oftare har ie, uo som förkortats på detta sätt betoning med indraget accent. Sådana ę, ǫ finns i den östra och västra utkanten av området (Viekšniai, Ylakiai, delvis Paluknė), även om de betoningsförkortade ie, uo (< ē, ā) i själva den västra och östra utkanten av det nämnda området inte har förkortats, och endast i enskilda ord har de monoftongerats och uttalas som ę, ǫ, t.ex.: mɔtėjáuskis ~ Motiejáuskis (pvd.), vesokẽšnių ~ visokẽšnių, drɔbėnė ~ drɔbiniai (Plk), dɔbẽlėina ~ dobilẽna (Kal, Ms), jerãtė ~ erãičiai, jɔniẽnė ~ Joniẽnė, vɔverìkštė ~ voverỹkštė ”regnbåge” (Klk). På så sätt försvagas förkortningen, som är starkast i områdets mitt (jfr § 4), mot öster och väster. Diftongerna ie, uo vid sidan av ę, ǫ skulle kanske tyda på att förkortningen av betoningsförkortade ie, uo ännu inte har avslutats. § 6. Förkortningen av ie, uo < ē, ā (sėdiete ~ sėdėti, trobẽlė ~ trobẽlė) visar bäst när vokalförkortningen ägde rum. Korta ę, ǫ kunde ha uppstått endast ur ē, ā som redan hade dragits samman. Följaktligen måste förkortningen av obetonade vokaler i dounininkai-dialekterna ha skett senare än sammandragningen av ā, ē > uo, ie. Om de obetonade vokalerna hade börjat förkortas före sammandragningen av ā, ē, skulle även ā, ē ha förkortats och sammanfallit med de korta a, e, såsom i vissa östlitauiska dialekter. § 7. Obetonade i, u och ie, uo har också förkortats i lånord, t.ex.: sỹlės ~ sylõs, skùpautė ~ skùpauti ”vara snål”, trùbėlės ~ trùbėliais ”med rör”, bednìstė ~ biednỹstėje, čekáunės ~ ciekáunios ”nyfikna”, merùosem ~ mierùosiam ”vi ska mäta”, švẽžėš.nių ~ šviẽžesnių, bagõtiesnis ~ bagõtesnis, šmõtėli ~ šmõtėlė ”en liten bit”. c) ǫ, ę ~ a, e § 8. Även obetonade ǫ, ę har förkortats < an, en. Diftongerna ǫu, ęi < an, en i det nämnda området (Mosėdis, Skuodas, Klykoliai) skulle kunna tyda på att dessa diftonger redan fanns vid tiden för förkortningen. Obetonade ǫ, ę < an, en har oftast blivit helt korta; ibland är de halvlånga, t.ex.: 173 a) Obetonade: drąsę, snis || drusesnis ~ drąsesnis, grožėn ~ gražina, kosmėlė ~ kasnėlio, žūsitis ~ žąsytis, žąsinėlis ~ žąsnėlis, grėžė ~ grėžėi, tėvėšnės ”laibesnės”, tesė ~ tesėi (vid Trk: ku.snelis ~ kašnėlis, žo.šėlė ~ žąsėlė, ti.vībė ~ tėvībė ”laibumas”, ti.sīs ~ tesīs ”tesies”). b) Betonade med tillbakadragen accent: drūšū ~ drašū, žūšū || žošū ~ žąsū, žošnėlis ~ žąsinėlius, žošėis ~ žąsies, tēvā ~ tēvai, tēvūms ~ tēvoms ”laibomis”. § 9. Tendensen till förkortning av förbetonade långa vokaler och diftongerna ie, uo (< ē, ā) är, som vi sett, starkast ungefär mitt i det nämnda området — Židikai, Leckava, Mažeikiai, Laižuva, Seda, Nevarėnai, Telšiai, Eigirdžiai, Lauko Soda. Detta är liksom ett centrum, från vilket förkortningen avtar. Området med förkortning av förbetonade långa vokaler sammanfaller till stor del med området för regressiv vokalassimilation; det är möjligt att det finns något samband mellan förkortningen och vokalassimilationen. Förkortningar Eig — Eigirdžiai, Telšių r. Gd — Gadūnavas, Telšių r. Kal — Kalnalis, Kretingos r. Lž — Laižuva, Mažeikių r. Lks — Lauko Soda, Mažeikių r. Lc — Leckava, Mažeikių r. Mžč — Mižaičiai, Mažeikių r. Ms — Mosėdis, Skuodo r. Plk — Paluknė, Skuodo r. Trk — Tirkšliai, Mažeikių r. Žb — Žibininkai, Mažeikių r. Žd — Židikai, Mažeikių r. Förkortning av förbetonade långa vokaler och diftongerna ie, uo i den žemaitiska dounininkai-dialekten B. ROKAITĖ Sammanfattning För den norra och mellersta delen av de žemaitiska dounininkai-dialekterna (Židikai, Leckava, Mažeikiai, Laižuva, Seda, Telšiai, Lauko Soda) är förkortning av de förbetonade långa i, u, o ~ a, e ~ e och ie ~ ē, uo ~ o karakteristisk. Långa vokaler och diftongerna ie, uo förkortas endast i obetonad ställning eller under retraktionsaccent. Vokalerna i, u och o ~ a, e ~ e förkortas till korta eller halvlånga (givenā ~ gyvenā ”du levde”, būrīs ~ būrȳs ”folkmassa”, grēžē ~ grēžēi ”du borrade”, žūsītis ~ žąsītis ”gåsunge”), medan ie ~ ē, uo ~ o oftast blir monoftonger och uttalas som e, o (tēvinē ~ tēvȳnē ”fädernesland”, vēlā ~ vēlai ”sent”, protīngs ~ protīngas ”intelligent”, blōgā ~ blogai ”dåligt”).