Dabartinės lietuvių kalbos vystymosi tyrinėjimas

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, VI LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA UNDERSÖKNING AV DET LITAUISKA SPRÅKETS NUTIDA UTVECKLING J. KRUOPAS Liksom många andra folks litterära språk är även det litauiska litterära språket, som nu används i pressen, skolan, teatern, amatörverksamheten, olika sammankomster och i den dagliga kommunikationen människor emellan, resultatet av en lång historisk utveckling. Det växte fram och formades ur folkspråket, sedan detta börjat användas för skönlitteratur, utbildning, vetenskap och andra kulturella ändamål, och efter att författare och språkvetare bearbetat det grammatiskt och stilistiskt och på så sätt skapat ett litterärt språk gemensamt för hela folket. Det nutida litauiska litterära språket har sina rötter i de första litauiska skrifterna, som framträdde på 1500-talet i samband med reformationen. Före deras tillkomst och under en tid även senare användes andra språk i litauiska skriftliga dokument (statliga handlingar, krönikor osv.) — fornryska, latin och polska. Även om de skrifter som skapades på dessa språk tjänade feodalherrarnas och prästerskapets intressen och användningsområdet var begränsat, bidrog de ändå positivt till landets kulturella utveckling samt till utbildning och läskunnighetens spridning. För det litauiska folket, som dignade under livegenskapen men bevarade sitt språk och sina seder, började reformationens anhängare och därefter även det katolska prästerskapet, i sin kamp mot reformationen, ge ut litauiska religiösa böcker (katekeser, postillor, psalmböcker osv.). Även om dessa religiösa skrifter till sitt innehåll var reaktionära och tjänade till att andligen underkuva folket och upprätthålla livegenskapen, spelade de ändå under den tidens förhållanden, då kyrkan dominerade alla områden av människans andliga verksamhet, en stor roll genom att föra in det litauiska språket i det offentliga livet och bidra till att det litterära språket formades och utvecklades. Utvecklingen av det litauiska litterära språket under 1500–1700-talen var långsam och dess användningsområde mycket begränsat. På det språket kungjordes myndigheternas påbud, religiösa böcker gavs ut för folket, och ordböcker samt ett fåtal försök till skönlitteratur publicerades. Det tydligaste och mest framstående exemplet på den tidens litterära språk är K. Donelaitis ”Metai”, skriven i Ostpreussen på grundval av ett gemensamt folkspråk och en skriftlig tradition. I början av 1800-talet, när Litauen införlivades med Ryssland och det progressiva ryska kulturinflytandet gjorde sig gällande, inleddes den litauiska kulturella och litterära 21 rörelsen, som också främjade det litterära språkets utveckling. De svåra ekonomiska, sociala och politiska förhållandena samt det brutala feodala och tsaristiska förtrycket hindrade emellertid ett enhetligt litauiskt litterärt språk från att växa fram under 1800-talets första hälft. Först efter livegenskapens avskaffande, när kapitalistiska förhållanden började utvecklas snabbare och den nationella befrielserörelsen växte, pågick under 1800-talets sista och 1900-talets första årtionden en intensiv formning av det nationella litauiska språket, och ett enhetligt litterärt språk grundat på de västaukštaitiska sydliga dialekterna fick allt starkare fäste i pressen, litteraturen och samhällslivet. Våra framstående språkvetare J. Jablonskis och K. Būga, liksom litteraturens klassiker Žemaitė, Maironis, V. Kudirka, V. Krėvė-Mickevičius m.fl., spelade en stor roll i utvecklingen och normeringen av det litauiska litterära språket. Under bourgeoisins styre utvidgades användningen av det litterära språket och stavnings-, grammatik- och lexikala normer fick större genomslag. Landets allmänna ekonomiska och kulturella efterblivenhet, de breda arbetande massornas fattigdom och andra ogynnsamma omständigheter under den fascistiska regimen hindrade emellertid det gemensamma litterära språket från att få fast fot bland massorna, som även fortsättningsvis var tvungna att använda dialektalt talspråk. Under denna tid framträdde också två motstridiga tendenser i normeringen och utvecklingen av det litterära språket: en progressiv och en reaktionär. Våra språkvetare J. Jablonskis och K. Būga följde den progressiva linjen: de berikade det litterära språket med folkspråkets skatter (ordförråd och fraseologi), fastställde välgrundade och stabila språknormer, rensade språket från lånord från främmande feodalt-kyrklig jargong och slaviska översättningskonstruktioner, och bekämpade omotiverade språkändringar, onödiga nybildningar, puristiska tendenser och andra missförhållanden inom det litterära språket, vilka hade slagit djupa rötter i den borgerliga samhällspraktiken. De hade särskilt fått fäste i boulevardpressen, kriminalpressen och annan småborgerlig press, som gavs ut på ett förvanskat och felaktigt språk. Inte mindre skadliga för det litterära språkets utveckling var de extrema efteraparna av västerländska modernistiska litterära strömningar, som meningslöst satte samman, förvrängde och kombinerade litauiska ord. Skadliga och löjeväckande var också de puristiska strävandena hos språkets ”litauiserare” att rensa bort internationella ord ur det litauiska litterära språket (t.ex. elektra, telefonas, psichologas, geografija) och ersätta dem med ”påhittiga” nybildningar (gintra, tolkalbis, sielotyrys, žemėtyra osv.). Den litauiska bourgeoisin utgav sig för att vara det litauiska kulturarvets försvarare, men var i själva verket likgiltig inför modersmålets angelägenheter och ägnade det litterära språket föga uppmärksamhet. Språkvården sköttes främst av enskilda språkvetare, författare och andra kulturarbetare, som strävade efter att göra det litauiska litterära språket rikt, uttrycksfullt och begripligt för alla. Ett nytt skede i det litauiska litterära språkets utveckling inleds när den sovjetiska ordningen återupprättas i Litauen. Tillsammans med den sociala och kulturella revolutionen och de väldiga omvälvningarna på livets alla områden börjar också en intensiv utveckling av det litauiska litterära språket: det berikas och renas från föråldrade ord och uttryck. 22 Under sovjettiden utvidgades det litterära språkets samhälleliga funktioner kraftigt. Införandet av obligatorisk grundutbildning och utrotandet av analfabetismen, avgiftsfri och tillgänglig sekundär- och högre utbildning för alla, politisk, skönlitterär, vetenskaplig och annan litteratur som gavs ut i enorma upplagor, den oerhörda spridningen av amatörkonst, teatrar, radio, television, olika sammankomster och andra medel för kollektiv kommunikation banade väg för det litterära språket till de breda arbetarmassorna, in i hela folkets språkliga praktik. Under sovjetåren förändrades det litauiska litterära språkets lexikon mest. Där tillkom många nya ord som återspeglade den socialistiska ideologin, samhällsordningen och kulturen.1 Med utgångspunkt i ryskt och andra folks ordförråd skapades tusentals kalkeringar som väl återger innehållet i motsvarande begrepp utan att bryta mot litauiskans ordbildningslagar. Särskilt många termer bildades inom vetenskap, teknik, ekonomi, produktion och andra områden (t.ex. antstatas, komjaunimas, penkmetis, darbadienis, ūkiškaita, išdirbis, kolūkis, sankloda, savikritika). Eftersom litauiskan och ryskan har många identiska eller analoga ordbildningsmönster är bildandet av exakta och korrekta kalkeringar från ryskan ett av de mest produktiva sätten att berika det litterära språkets lexikon. Exempelvis har livet, som utvecklas i snabb takt, liksom ryskans påverkan, starkt stimulerat bildandet av nya ord med följande suffix: -ininkas (grandininkas, paukštininkas, cementininkas, autotransportininkas, kombainininkas...), -ystė (narystė, visavaldystė, grūdininkystė, linininkystė...), -umas (užimtumas, kryptingumas, kolektyviškumas, lygiat eišiškumas, tam asoliškumas), -ietis (kolūkietis, šešupietis, pergalietis, inkarietis...), -tuvas (maišytuvas, skaldytuvas, nukreiptuvas, ribotuvas, rūšiuotuvas...), -iklis, -eklis (skutiklis, leidiklis, sriegiklis, žymeklis...) och så vidare. Det rör sig huvudsakligen om benämningar på nya yrken och verksamheter, produktionsredskap, medlemmar i olika kollektiv, nya abstrakta begrepp och annat. Även suffixet -istas (metalistas, radiistas, tankistas...) används i större utsträckning. Ryska adjektiv med suffixen -nij, -skij har kraftigt utökat bildandet av litauiska adjektiv med -inis (kolūkinis, gamybinis, leidyklinis, medicininis, bendraitinis...). Under sovjetåren intensifierades inte bara bildandet av ord med prefix och suffix utan även av sammansatta ord avsevärt. De bildas inte bara enligt gamla ordbildningsmönster (bangolaužis, naftotiekis, jėgomatis, pelkėtyra, daugiastaklininkas, kelmarovė, kelialapis, prekystalis...), utan också enligt nya, potentiellt möjliga ordbildningstyper (aeronuotauka, gerošvyturys...; patvaldystė, pilnavaldystė...; savitarpa, saviaukla, saviduka...; bendrabūvis, bendražygis...; užimtumas, išskirtumas...). Olika förkortningar används i stor utsträckning (TSRS, LTSR...; komjaunimas, profsąjunga, agitpunktas...) liksom fullständiga sammansatta ord (marksizmas-leninizmas, idėjinis-politinis, klubas-skaitykla...). Ordförrådet utökades också med lånord, särskilt internationella ord hämtade från ryskan (bolševikas, artelė, kosmonautas, kombainas...). 1 Se A. Lyberis och K. Ulvydas, Lietuvių literatūrinės kalbos leksikos praturtėjimas tarybinės santvarkos metais, ”Literatūra ir kalba”, bd 3, Vilnius, 1958, s. 31—110. 23 Betydande förändringar inträffade också i ordens semantik. Många termer inom filosofi, politik och samhällsliv fick en ny innebörd som motsvarade den marxist-leninistiska ideologin. Vissa vedertagna ord började användas i en vidare betydelse (įdiegti, kovoti, aukštas...). Ord som hörde samman med den gamla borgerliga samhällsordningen och ideologin övergick till passivt ordförråd (ponas, policininkas, viršaitis...). Det sovjetiska livet berikade inte bara det litterära språkets lexikon, utan även dess syntax, fraseologi och stilistik. Nya syntaktiska konstruktioner, uttryck och fraseologismer uppstod i språket, hämtade från talspråk och dialekter eller översatta från ryska och andra språk. De flesta syntaktiska nyheter återfinns i periodisk press och skönlitteratur. En del av dem (priklausomai, nepriklausomai nuo ko nors; sutinkamai su ankstesniu nutarimu; imtis (griebtis) atitinkamų priemonių; lygiuotis į pirmaujančius...) har, liksom välbildade nya ord, etablerats i det litterära språket; andra, som inte följde litauiskans syntaktiska lagar (to rezultate, pasekoje; išnaudojimas žmogaus žmogumi...), ersattes med korrekta syntaktiska konstruktioner (to rezultatas, paseka, dėl to; žmogaus išnaudojimas žmogaus...); en tredje grupp (veikti į ką; atitikimas kam...) befinner sig fortfarande på försöksstadiet. I dag undersöks deras spridning i språket, deras förenlighet med litauiskans syntaktiska lagar och utvecklingstendenser samt deras förhållande till parallellt använda konstruktioner och liknande. Det bör också påpekas att det litterära språkets utveckling och berikande även tar sig uttryck i en stilistisk differentiering av språkliga uttrycksmedel och i att språkliga stilars särdrag formas. Skönlitteraturens språk har vuxit mest och framträtt genom olika genrestilar, och nått hög konstnärlig nivå inom poesi och prosa. Tillsammans med den omfattande sovjetiska pressen utvecklades det publicistiska språket starkt, utmärkt av en rik och särpräglad fraseologi, korta och slagkraftiga rubriker, en saklig och levande framställning av tankar och andra kännetecken som återspeglar sovjetmänniskornas skapande entusiasm, framåtanda och kamp för kommunismens uppbyggnad. Den snabba utvecklingen av den sovjetiska vetenskapen berikade i hög grad terminologin och den specialiserade fraseologin inom enskilda vetenskaps- och teknikområden och bidrog till att den litterära vetenskapliga stilen utvecklades och berikades. Ryskan, det mest utvecklade och rikaste språket och alla sovjetiska folks mellannationella språk, har ett stort positivt inflytande på det litauiska litterära språkets utveckling. De baltiska och slaviska språkens inbördes språkliga förbindelser sträcker sig långt tillbaka i forntiden; dessa indoeuropeiska språk kännetecknas av stora lexikala och grammatiska likheter. De politiska, kulturella och litterära förbindelserna mellan det litauiska och det ryska folket har gamla och djupa rötter, och därför har ryskans inflytande på litauiskan varit och är fortfarande mycket starkt. Under århundradenas lopp har ett stort antal ord lånats från ryskan eller andra slaviska språk; de har fått fast fotfäste i det litauiska litterära språket (knyga, agurkas, alavas, asilas, bačka, botagas, bažnyčia, blogas, blynas ir t. t.). Under de senaste årtiondena har ett stort antal internationella termer hämtats från ryskan, eller många ryska ord och uttryck översatts, vilket har berikat det litauiska språkets 24 ordförrådet och fraseologin. Ryska språket stimulerar och aktiverar starkt ordbildningen i litauiskan och mobiliserar språkets inre resurser när man söker litauiska motsvarigheter till ryska ord och syntaktiska konstruktioner. I enskilda fall lyckas man inte genast finna goda litauiska motsvarigheter till ryska ord eller uttryck; det förekommer också okreativa och misslyckade översättningslån, som med tiden ersätts av lämpligare former som inte strider mot litauiskans lagar. Om man behärskar både sitt modersmål och ryska väl, känner till likheterna och skillnaderna mellan de båda språkens sätt att bilda, kombinera och använda ord och på ett kreativt sätt tar till vara den rika ryska skönlitteraturen, vetenskapliga, tekniska och övriga litteraturen, kan man alltid skapa goda motsvarigheter som inte bryter mot den litauiska litteraturspråkets normer och berika litteraturspråkets uttrycksmedel med dem. Det socialistiska samhällssystemet skapade således de gynnsammaste förutsättningarna för att litauiskan som litteraturspråk skulle utvecklas och blomstra. Under sovjetperioden utvidgades litteraturspråkets samhälleliga funktioner och användningsområde, litteraturspråksnormernas inflytande stärktes och ordförrådet och fraseologin berikades avsevärt. Litauiskan som litteraturspråk, det viktigaste kommunikationsmedlet, kan i dag tillgodose alla den litauiska socialistiska nationens behov inom samhällslivets, kulturens, litteraturens och andra livsområden. Vilka är framtidsutsikterna för litauiskan som litteraturspråk? När den utvidgade uppbyggnaden av kommunismen inleddes, vars riktlinjer fastställdes i det nya SUKP-programmet, blev utvecklingen av vårt lands nationella språk ännu intensivare, mångsidigare och mer målmedveten. I programmet sägs att man ”även i framtiden måste säkerställa en fri utveckling av Sovjetunionens folks språk, fullständig frihet för varje sovjetmedborgare att tala, uppfostra och undervisa sina barn på vilket språk som helst, utan att ge några privilegier eller införa begränsningar och utan att tvinga någon att använda det ena eller andra språket. Under förhållanden präglade av folkens broderliga vänskap och ömsesidiga förtroende utvecklas de nationella språken på grundval av jämlikhet och ömsesidigt berikande2.” I detta sammanhang måste våra sovjetiska språkvetare ägna särskild uppmärksamhet åt undersökningen av de mest aktuella språkproblemen, som hänger samman med den fortsatta utvecklingen av sovjetisk vetenskap och den dagliga språkliga praktiken. De viktigaste av dessa nämndes i en rapport av SUKP:s centralkommittés sekreterare, akademikern L. Iljtsjov3, vid Sovjetunionens vetenskapsakademis plenarsammanträde den 19 oktober 1962, då uppgifterna för samhällsvetenskapernas utveckling under perioden av den utvidgade uppbyggnaden av kommunismen behandlades. De var: språk och samhälle; språk och tänkande; nationella litteraturspråk och dialekter; de nationella språkens utveckling och ömsesidiga berikande; vägar till närmande mellan de nationella språken och kulturerna i vårt land; samt frågor om terminologi, språkvård och annat. Alla dessa mångskiftande, omfattande och komplicerade problem måste undersökas planmässigt, organiserat, systematiskt och noggrant, så att sovjetisk språkvetenskap kan inta en ledande ställning inom alla språkvetenskapens grenar och knytas så nära som möjligt till den flernationella språkliga praktiken under perioden av den utvidgade uppbyggnaden av kommunismen. 2 Tarybų Sąjungos Komunistų Partijos Programa, Vilnius, 1961, p. 93. 3 Se ”Kommunistas”, 1962, nr 12, s. 26—27. 25 Ett av dagens mest aktuella problem, som undersöks kollektivt och samordnat på unionsnivå, är de nationella språkens utvecklingslagbundenheter i samband med de socialistiska nationernas utveckling. Även sovjetiska litauiska språkvetare deltar i undersökningen av detta problem och försöker fastställa lagbundenheterna för litauiskans fortsatta utveckling samt bidra till att berika och normera litteraturspråket och höja språkkulturen. När man undersöker litauiskans utveckling som litteraturspråk under förhållanden då kommunismen byggs utvidgat, bör man uppmärksamma den fortsatta utvidgningen av språkets samhälleliga funktioner, ordförrådets, de syntaktiska konstruktionernas och fraseologins rikedom, språkets stilistiska differentiering, normeringen av litteraturspråket samt litauiskans samverkan med andra sovjetiska folks språk, särskilt grannfolkens. Detta är de huvudsakliga riktningar i vilka litauiskan kommer att utvecklas under den närmaste framtiden, under förhållanden av fri utveckling, ömsesidig samverkan och ömsesidigt berikande mellan de nationella språken. Det råder inget tvivel om att litauiskan som litteraturspråk även fortsättningsvis kommer att påverka det dialektala talspråket starkt och få ännu större utbredning inom den litauiska nationens alla verksamhetsområden och i hela den språkliga praktiken. Dialekterna kommer under litteraturspråkets inflytande gradvis att jämnas ut och förlora sina tydliga fonetiska, grammatiska och lexikala särdrag, medan litteraturspråket berikas med enskilda dialektord, konstruktioner och uttryck. I samband med den intensifierade växelverkan mellan litteraturspråket och det dialektala talspråket vore det lämpligt att våra språkvetare klarlade vilka dialektdrag som försvinner snabbast och vilka som består längre; hur dialektalt uttal, accentuering, ordbildning och böjning, syntaktiska konstruktioner och ordförråd påverkar litteraturspråket; hur litteraturspråksnormens inflytande på det dialektala talspråket kan påskyndas; vilka stilistiska funktioner kvarvarande dialektala element kan ha, och så vidare. Det framåtskridande livet i snabb takt och nya framgångar i det kommunistiska samhällsbygget kommer även fortsättningsvis att berika litauiskans ordförråd som litteraturspråk med nya ord och termer samt nya ordbildningsmodeller. I samband med vetenskapens och teknikens utveckling, som har fått en internationell karaktär, kommer vårt språk i framtiden att få ännu fler internationella termer, vilka ingår i alla folks gemensamma ordförråd och underlättar kommunikationen mellan dem. Våra lexikografers och lexikologers uppgift är att registrera detta nya ordförråd, undersöka det och, när lämpliga former har hittats, göra dem tillgängliga för allmänt bruk i förklarande och specialiserade ordböcker. Även systemet av syntaktiska uttrycksmedel kommer att fortsätta utvecklas. Man kan till exempel anta att användningen av prepositionskonstruktioner kommer att öka i fall där parallella nominalfraser med kasus (äldre) och prepositioner (nyare) förekommer (t.ex.: tre gånger om dagen — tre gånger per dag; förvandlas till vad — förvandlas till något; avstå från vad — avstå från något osv.). Det verkar som om sådana inessivformer även fortsättningsvis kommer att tränga in i litteraturspråket, till exempel: i hans person förlorade vi en framstående person; verket bevarades i manuskript; vann i löpning; under århundradenas lopp; i en rad fall; hamna i minoritet och liknande. Dessa uttryck visar att användningen av inessiv blir allt vidare. 26 Nya particip- och adverbiella konstruktioner, parentetiska, samordnande och andra ordkombinationer samt satser uppstår. Användningen av nominaliserande konstruktioner, bestående av verb och verbalsubstantiv med suffixet -imas (-ymas), blir särskilt livlig, till exempel: uttala ett strängt fördömande av lättingar och slarvare; förbereda sig för kemisk ogräsbekämpning; inge soldaterna en gränslös hängivenhet till fosterlandet och kommunistpartiet; organisera spannmålstorkning; förbättra utnyttjandet av tekniken osv. I den litauiska fonetikens och morfologins utveckling kan man iaktta en process där ändelser förkortas, olika förändringar i betoningen och vissa andra företeelser. Alla dessa aspekter av språkets utveckling måste noggrant följas, undersökas och tas till vara för att utveckla det litterära språket. Språkets intensiva utveckling, dialekternas och andra broderfolks språkens påverkan på det litauiska litterära språket samt de nya företeelser som uppstår i språkbruket i samband med detta förpliktar våra språkvetare att ägna det litterära språkets normering ännu större omsorg, att på ett eller annat sätt bedöma allt nytt som framträder i språket, i vissa fall se över, komplettera och precisera de äldre normerna samt aktivt och målmedvetet påverka språkbruket. När man följer och undersöker det nutida litauiska litterära språkets utveckling är det viktigt att undersöka dess samspel med andra sovjetiska folks språk, särskilt grannfolkens. Ständiga språkkontakter kommer till uttryck i blandade bosättningar och fabriker, där företrädare för olika språk möts varje dag, i gränsområden och på andra håll. Skönlitteratur, vetenskaplig och teknisk litteratur, gemensamma möten, överläggningar och andra former för umgänge mellan företrädare för broderliga sovjetfolk spelar en stor roll i språkens inbördes förhållande. I de sovjetiska folkens ständiga och allt intensivare kontakter är ryska det gemensamma språket för kommunikation och ömsesidig förståelse. Det gör det möjligt för de mångspråkiga folken i vårt vidsträckta land inte bara att kommunicera med varandra utan också att utbyta de mest betydelsefulla landvinningarna inom den sovjetiska kulturen och världskulturen. Ryska är ett mäktigt medel för de nationella kulturernas utveckling och berikande. Dessutom gör de sovjetiska folkens litterära och kulturella landvinningar, via ryskan som i dag blivit ett av världens mest spridda språk, tillgängliga för hela mänskligheten. Detta framgår tydligast av översättningarna till ryska av de litauiska litterära klassikerna, vilka banar deras väg ut i den vida världen. Sovjetmänniskor, liksom progressiva grupper i utlandet, lär sig ryska med kärlek och respekt; språket hjälper folken att närma sig varandra, utbyta kulturella värden och samla sina krafter i kampen för mänsklighetens framsteg och fred i hela världen. Lenins princip om frivilligt lärande av ryska är tydligt formulerad i TSKP:s program: ”Den process som pågår i samhället, där man frivilligt lär sig ryska vid sidan av sitt modersmål, har en positiv betydelse, eftersom den hjälper till att utbyta erfarenheter och gör det möjligt för varje nation och nationalitet att ta del av alla andra folk i TSRS kulturella landvinningar och av världskulturen. Ryska har i praktiken blivit det gemensamma språket för kommunikation och samarbete mellan alla TSRS folk4.” 4 Tarybų Sąjungos Komunistų Partijos Programa, Vilnius, 1961, p. 93. 27 Rysskans växande roll i kommunikationen mellan de sovjetiska folken innebär på intet sätt att användningen av de nationella språken inskränks eller begränsas, eller att de hotas av tvångsassimilering. Sådant kan inte förekomma i sovjetlandet, där leninistisk nationalitetspolitik konsekvent genomförs. TSKP:s program garanterar att de nationella språken även fortsättningsvis fritt används och utvecklas på grundval av jämlikhet och ömsesidigt berikande. Ryska har spelat och spelar en viktig roll i de nationella språkens utveckling. Med sina urgamla skriftspråkstraditioner och som det rikaste mellanfolkliga litterära språket är det en outsinlig källa till ord och uttryck, ur vilken alla nationella språk hämtar nödvändiga termer och fraseologi, i synnerhet de som ännu inte har gamla skriftspråkstraditioner. Många nya ord och syntaktiska konstruktioner skapas efter rysk förebild. Ryskan hjälper till att blottlägga och kreativt ta till vara de nationella språkens potentiella uttrycksmedel (möjliga mönster för ordbildning och ordförbindelser, sätt att bilda satser osv.). Detta har illustrerats med konkreta exempel i diskussionen om det litauiska litterära språkets utveckling under sovjettiden. I framtiden kommer ryskans påverkan på litauiskans utveckling att bli ännu större, eftersom alla invånare i republiken kommer att lära sig och använda ryska väl och tvåspråkighet (och ofta även flerspråkighet) blir ett normalt inslag i vårt samhälle. När flera språk används ökar deras ömsesidiga påverkan, särskilt det mellanfolkliga språkets inflytande. Språkvetarnas uppgift är att noggrant följa och undersöka hur tvåspråkighet (flerspråkighet) tar sig uttryck under våra levnadsförhållanden, hur processen med språkens ömsesidiga berikande och närmande fortskrider, vilka former ryskans påverkan tar och vilka resultat den får. Detta bör tillföra nya aspekter, material och slutsatser till den traditionella undersökningen av de baltisk-slaviska språkförbindelsernas problem, som alltjämt ägnas stor uppmärksamhet inom den sovjetiska språkvetenskapen. I framtiden bör de nutida baltiska och slaviska språkförbindelserna undersökas bredare och mer ingående. Således skapar det gemensamma uppbyggandet av kommunismen, det broderliga samarbetet mellan de sovjetiska folken, den fortsatta snabba utvecklingen av de socialistiska nationernas kulturer, deras ömsesidiga påverkan och närmande gynnsamma förutsättningar för de nationella språkens utveckling och för en ökning av det gemensamma mellanfolkliga ordförrådet, fraseologin och andra språkliga medel. Därför måste sovjetiska litauiska språkvetare ägna särskild uppmärksamhet åt att undersöka det nutida litauiska språket och dess utveckling. Först när det litauiska språkets utveckling under perioden då kommunismen byggs i stor skala har undersökts grundligt och allsidigt och dess fortsatta utvecklingslagbundenheter har fastställts, blir det möjligt att på rätt sätt påverka språkbruket, höja språkkulturen och göra språket till ett verkningsfullt redskap för uppbyggandet av det kommunistiska samhället. Vilnius NÅGRA FRÅGOR OM UTVECKLINGEN OCH STUDIET AV DET MODERNA LITAUISKA SPRÅKET Й. КРУОПАС S a m m a n f a t t n i n g Det moderna litauiska litteraturspråket har sina rötter i en äldre litterär tradition, men som nationellt litteraturspråk tog det form först i slutet av XIX och början av XX århundradet. Under denna period standardiserades det litauiska litteraturspråkets ortografi samt fonetiska och grammatiska system, och dess ordförråd och fraseologi utökades. Efter att det litauiska folket slagit in på socialismens väg började det litauiska litteraturspråket utvecklas, berikas och fulländas intensivt och allsidigt. Kännetecknande för dess utveckling är: en utvidgning av de samhälleliga funktionerna och användningsområdena; ett starkare inflytande från den litterära normen på dialektalt och vardagligt tal samt en närmare anpassning av vardagsspråket till litteraturspråket; en berikning av lexikon, semantik, fraseologi och syntax med nya ord och syntaktiska konstruktioner; en tydligare stilistisk differentiering av språkliga uttrycksmedel. Det ryska språket utövar ett stort inflytande på utvecklingen av det moderna litauiska litteraturspråket. Det är språket för kommunikation och samarbete mellan alla folk i СССР och ett kraftfullt redskap för ömsesidigt utbyte av kulturella värden mellan dem. Som ett mer utvecklat, rikt och globalt utbrett språk tjänar ryskan som en av de viktigaste källorna till berikandet och den fortsatta utvecklingen av litteraturspråken hos folken i СССР. Eftersom de slaviska och baltiska (litauiska, lettiska och fornpreussiska) språken är mycket närbesläktade och har mycket gemensamt i fråga om ordförråd och grammatisk struktur, och eftersom de slavisk-baltiska språkliga, kulturella, litterära och andra förbindelserna har djupa rötter, har det ryska språket spelat och spelar en särskilt framträdande roll i det litauiska litteraturspråkets utveckling. Under sovjettiden pågår en kontinuerlig kalkering av ryska ord och uttryck. Ryskan stimulerar och aktiverar ordbildningen med hjälp av det egna språkets resurser och mobiliserar dess inre resurser för att skapa nödvändiga ord och termer. Det litauiska språket berikas också med kalkerade ryska syntaktiska konstruktioner, fraseologismer, uttryck och så vidare. Ett kännetecken för det moderna litauiska litteraturspråkets tillstånd är förekomsten av många parallella ord, termer, former och konstruktioner med ursprung i olika litauiska dialekter 29 språket, en äldre litterär tradition eller sådana som lånats från andra språk och ibland skapats artificiellt. Studiet av olika slags parallellism, deras semantiska och stilistiska differentiering samt urvalet av en av de parallella varianterna som norm för allmänt bruk – allt detta utgör en av uppgifterna vid normeringen av det litauiska litteraturspråket. Det fortsatta arbetet med normeringen av det litauiska litteraturspråket är mycket aktuellt även av flera andra skäl. Den snabba processen att utöka ordförrådet, fraseologin och andra språkliga medel väcker också ständig uppmärksamhet kring frågor om normeringen av det litauiska språket, får oss att studera nya företeelser och tendenser i språkets utveckling, pröva befintliga normer och i det fortsatta arbetet med normeringen av det litauiska litteraturspråket införa lämpliga tillägg, preciseringar och korrigeringar. Det moderna litauiska litteraturspråket används inom alla områden av den litauiska socialistiska nationens liv och verksamhet. Under sovjettiden nådde det en hög utvecklingsnivå och blev hela det litauiska folkets egendom. Dess fortsatta utveckling kommer att gå i riktning mot ett allt starkare samband med ryskan och andra broderfolksspråk inom USSR, mot en ytterligare utvidgning av dess samhälleliga funktioner och ett berikande av dess ordförråd, fraseologi, syntax och stilistik. Studiet av utvecklingslagbundenheterna hos det moderna litauiska litteraturspråket i samband med utvecklingen av den litauiska socialistiska nationen är en av de viktigaste uppgifterna för litauiska språkforskare.