Dėl sudurtinių daiktavardžių pirmojo sando neutralizacijos

LIETUVIŲ KALBOS LEKSIKOS RAIDA LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA OM NEUTRALISERINGEN AV FÖRSTA LEDEN I SAMMANSATTA SUBSTANTIV V. DROTVINAS Sammansatta ord i litauiskan uppstår i regel ur ordkombinationer. En ordkombination motsvarar endast mycket sällan, till formen hos sina beståndsdelar, leden i ett sammansatt ord: fall där ordkombinationens medlemmar redan är färdiga led (jfr kall rödbetssoppa >kallrödbetssoppa1) är mycket få. När ordkombinationens medlemmar blir led beror deras form på det sammansatta ordets strukturellt-semantiska typ. För att omvandla ordkombinationens medlemmar till led och sammanfoga dem till en strukturellt och semantiskt ny bildning används två metoder: 1) sammanfogning av leden med fogvokaler och 2) sammanfogning av leden utan fogvokaler. Fogvokalens ursprung framgår oftast av det första ledets härkomst². Det första ledet i sammansatta substantiv (liksom i andra ordklasser) omfattar inte bara den första fogstammen, utan även det medel med vilket de båda leden sammanfogas till ett sammansatt ord, dvs. även fogvokalen³. Därför är det lämpligt att undersöka vad som sker när ordkombinationens medlemmar omvandlas till led i ett sammansatt ord. I skolgrammatiker sägs det att fogvokalen förenar två ord till ett och att vi genom denna sammanfogning får en ny bildning — ett sammansatt ord. Detta är naturligtvis riktigt. Den funktion hos sättet att sammanfoga leden som först faller i ögonen är morfolo- 1 Oftare är det det andra ledet i det sammansatta substantivet som förblir oförändrat vid sammanfogningen, t.ex.: piktžolė, jfr žolė. Dessutom skiljer sig en ordkombination från ett sammansatt ord även genom att det senare har en enda betoning. 2 Mer om bildningen av sammansatta ord med avseende på de led som ingår i dem och de fogvokaler som används, se V. Urbutis, Dabartinės lietuvių kalbos sudurtinių daiktavardžių daryba, „Dabartinė lietuvių kalba“, Vilnius, 1961, p. 65—121; V. Drotvinas, XVI-XVIII a. lietuviškų raštų sudurtinių daiktavardžių daryba dėmenų atžvilgiu, „VVPI Mokslo darbai“, III, 1957, p. 203—220; V. Drotvinas, XVI-XVIII a. lietuviškų raštų sudurtinių daiktavardžių dėmenų jungimo būdai, „VVPI Mokslo darbai“, VIII, 1959, p. 59—90; V. Drotvinas, Lietuvių literatūrinės kalbos sudurtinių būdvardžių struktūriniai-semantiniai tipai (remiantis XVI-XVIII a. raštų medžiaga), „Kalbotyra“, VI, Vilnius, 1963, p. 75—97. 3 Inom den litauiska språkvetenskapen förde A. Šleicher för första gången fram begreppet fogvokal, se Litauische Grammatik von August Schleicher, Prag, 1856, p. 132. Det medel som används för att sammanfoga leder i litauiska sammansatta ord benämndes för första gången på litauiska av K. Būga år 1910; till en början kallade han det ”jungiamąja balse”. I arbetet ”Apie lietuvių asmens vardus” från 1911 använde K. Būga termen ”jungiamojo balsio”. Även J. Jablonskis bidrog till att denna term etablerades, se P. Kriaušaičio ir Rygiškių Jono Lietuvių kalbos gramatika. Etimologija, Vilnius, 1919, p. 186—187. Den senare termen slog rot och blev allmänt vedertagen inom litauisk språkvetenskap. 14* 211 logisk, konstruktiv: att förena ordkombinationens medlemmar, som omvandlas till led, till ett enda sammansatt ord. Användningen av fogvokalen (liksom den direkta sammanfogningen av led) vid ordgränsen begränsas emellertid ingalunda till denna enda, direkta funktion. För att leden i den blivande bildningen ska kunna sammanfogas måste man först ha dessa led. Mer konkret uppstår det första ledet när det första ordledet, tack vare sammanfogningen (i detta fall fogvokalen), får en form som det tidigare inte hade i litauiskan. Det vill säga: fogvokalen förenar till en bildning inte ord i sådana former som de har i den ordkombination som ligger till grund för det sammansatta ordet, utan ord i former som är kända endast som element vid ordsammanfogning. Till exempel uppfattas formerna arkli-, dango-, pigy-, žvaka- inte som kasusformer av motsvarande ord, utan endast som första led i de sammansatta substantiven arkli-gonė, dango-raižis, pigy-metis, žvaka-galis. Av detta kan man dra slutsatsen att fogvokalen vid sammanfogningen av ord i litauiskan även fyller en annan viktig funktion, nämligen att neutralisera eller isolera det första ledets grammatiska betydelse. Här bör det sägas att neutraliseringsfunktionen också berör sammansatta ord utan fogvokal. När leden sammanfogas direkt får det första ledet (även i fall med konsonantstam) likaså en grammatiskt neutraliserad form, liksom leden som sammanfogas med fogvokaler. Graden av grammatisk neutralisering hos det första ledet i sammansatta substantiv varierar. Den bestäms av fogvokalernas variation eller, mer allmänt, av det första ledets skiftande ursprung. Man kan skilja mellan fall av fullständig och partiell grammatisk neutralisering av det första ledet. Fullständig grammatisk neutralisering av det första ledet kännetecknar sådana sammansatta substantiv vars fogvokal har uppkommit analogiskt, dvs. inte beror på det första ledets ursprung, vilket vi sett i exemplen arkligonė, dangoraižis, pigymetis, žvakagalis. Även substantiv med konsonantstam som fungerar som första led i sammansatta substantiv är fullständigt grammatiskt neutraliserade: ingen kasusform i denna paradigm används som första sammanfogningsled, och den nybildade fogvokalen bildar inte heller någon kasusform, jfr šun(ia)galvis. Slutligen är det första ledet i sammansatta substantiv utan fogvokaler också fullständigt neutraliserat, eftersom former som darb- i ordet darbdavys inte förekommer självständigt och separat i litauiskan. Endast i stamavledda sammansatta substantiv är det första ledet delvis neutraliserat. Till exempel används det första ledet darba- i substantivet darbadienis praktiskt taget inte i litauiskan, men denna form är en markör för hela ordet darbass böjningsparadigm. För övrigt är de delvis grammatiskt neutraliserade första leden i sammansatta substantiv mycket vanliga, eftersom stamavledda sammansatta substantiv är betydligt fler i dagens litauiska än kasusböjda. Men hur förhåller det sig med den grammatiska neutraliseringen av det första ledet när det utgörs av en kasusform av ett nominalord? I kasusböjda sammansatta substantiv är det första ledet morfologiskt mycket lätt att identifiera, och samtidigt är det enkelt (om man bortser från ett och annat semantiskt mer komplicerat undantag) att rekonstruera själva ordkombinationen som utgör det sammansatta substantivets avledningsbas, jfr darbotvarkė ”ordning för arbete, arbeten”, darbovietė ”arbetsplats”, kojūgalis ”fotände”, rytomiegis ”morgonsömn”, vargovaikis ”fattiglapp, en människa i armod”. En sådan typ av ursprung- 212 Den fogade vokalen, som en organisk strukturell del av det ord som står som första led, fyller uppenbarligen ingen neutraliserande funktion. Följaktligen saknar vi grund för att tala om grammatisk neutralisering av det första ledet i ett sammansatt substantiv när den fogade vokalen ur den moderna språkets synvinkel sammanfaller med kasusändelsen. Vi uppfattar lätt att den fogade vokalen -ia- i det sammansatta substantivet arkliaganvs,-ė (och arkliagonis,-ė), som är vokalen i slutet av stammen hos ett substantiv med ia-stam, endast hör till det första ledet. Men de första leden i sådana sammansatta substantiv som arklaganas, arklagonė har inte längre de vokaler i stamslutet som är typiska för substantiv med ia-stam. Eftersom ingen kasusform av substantivet arklys har formen arkla-, arkli-, hör den fogade vokalen i denna typ av substantiv inte organiskt till det första ledet, genom det första ledets ursprung, utan endast formellt, genom analogi med bildningar av annat slag som har den ena eller andra vokalen i det första ledet. Följaktligen är den fogade vokal som ingår i det första ledet vanligen av två slag: böjningsmässig, när den är av stam- eller kasuskaraktär, och avledningsmässig, när den uppstår analogiskt efter vokaler i andra stamslut4. Den grammatiska neutraliseringsfunktion som den fogade vokalen har i det första ledet bör dock inte överskattas. Så länge båda leden i ett sammansatt substantiv behåller sin ursprungliga strukturella form, eller med andra ord så länge de ännu inte har påverkats av deetymologisering, bestäms den grammatiska betydelsen hos leden av själva sättet på vilket orden fogas samman (närmare bestämt av en hel rad omständigheter som gör att en ordgrupp blir ett sammansatt ord), och inte av ett enda fogningselement — den fogade vokalen. Låt oss exempelvis ta två former av ett sammansatt substantiv: den äldre sielavartas PS I 106 (som för övrigt fortfarande används i den östaukštaitiska dialekten) och den nutida sielvartas. Såväl ledet siela som siel- är morfologiskt stelnat, det vill säga lika isolerat och neutraliserat. Här möter vi alltså ett fall där det första ledet är neutraliserat trots att det saknar ett formellt, morfemiskt uttryck. Som nämnts är det viktigt att dess förekommande form inte sammanfaller med den form av ordet som faktiskt används i språket. I litauiskan är det alltså möjligt med grammatiskt neutraliserade första led även utan fogad vokal. Den grammatiska neutraliseringsfunktionen i det första ledet fylls således av en fogad vokal av olika ursprung, men när denna ofta faller bort utförs funktionen också av själva sättet att foga samman litauiska ord (stammar). Det första ledet i sammansatta substantiv blir ännu mer neutraliserat när inte bara den fogade vokalen faller bort utan samtidigt också hela stavelsen i det första ledet, jfr kirvakotis > kirvkotis > kirkotis. Sådana fall hör dock till deetymologiseringen av sammansatta ord och utgör ett separat ämne; därför behandlar vi dem inte här. När vi har gått igenom den fogade vokalens funktioner i litauiska sammansatta substantiv ser vi att de inte är likartade. De är ömsesidigt beroende och betingar varandra. Vilken av dessa funktioner har störst betydelse i ordsammansättningen? Utan tvekan är det den grammatiska neutraliseringsfunktionen i det första ledet som är viktigast. Detta är förståeligt: leden kan inte fogas samman förrän den grammatiska neutraliseringen av det första ledet har utfört sin uppgift, det vill säga förrän den första medlemmen i ordgruppen genom neutralisering har blivit det första ledet i det sammansatta ordet. Man kan därför säga att neutraliseringsfunktionen är primär och att den andra funktionen — sammanfogningen av leden — i praktiken kan inträda först sedan neutraliseringen har ägt rum. 4 Den avledningsmässiga fogade vokalen -o- förekommer till exempel också i det sammansatta substantivet rankogalis, där -o- är en rest av suffixet -o- (jfr rankovgalis). 213 — funktionen att foga samman. Sammanfogningen av leden sker alltså först efter neutraliseringen och är omöjlig utan grammatisk neutralisering. Ett undantag utgörs av de första leden i sammansatta substantiv som bildats genom kasusavledning: de påverkas inte av grammatisk neutralisering, men leden fogas ändå samman. När leden i ett sammansatt ord fogas direkt, kvarstår den grammatiska neutraliseringsfunktionen i det första ledet. Därför är även sammanfogningsfunktionen möjlig. Här tycks neutraliseringsfunktionen alltså, med sitt nolluttryck i grammatiken, smälta samman med funktionen att foga samman leden. Frågan om den fogade vokalens asemantiska karaktär är också nära förknippad med dess grammatiska neutraliseringsfunktion i det första ledet. Bland språkvetare råder ingen enighet om den fogade vokalens funktioner. Vissa språkvetare ignorerar mer eller mindre gärna den grammatiska neutraliseringsfunktion som den fogade vokalen har i det första ledet och tillskriver den endast en hjälpfunktion, nämligen att sammanfoga två led. Dessa språkvetare anser att den fogade vokalen saknar semantik i ordet och föreslår att den ska betraktas som ett ”asemantiskt morfem”. Hur förhåller det sig då med den fogade vokalens semantiska karaktär i litauiska sammansatta substantiv? Den beror på den fogade vokalens ursprung. När den fogade vokalen är en kasusändelse saknar vi grund för att tala om att den är asemantisk. Att betrakta en sådan fogad vokal som ett asemantiskt morfem skulle innebära att även kasusändelser, som uttrycker ordens relation i satsen, betraktades som asemantiska. Men som vi har sett är de fogade vokalerna i litauiska sammansatta substantiv av olika ursprung. Därför är alla fogade vokaler som uppkommit genom analogi naturligtvis asemantiska, även om också de fyller både den grammatiska neutraliseringsfunktionen i det första ledet och funktionen att sammanfoga leden. Den fogade vokalens asemantiska karaktär är obestridlig även när en förändring eller ett bortfall av vokalen inte påverkar ordets betydelse. Den fogade vokalens asemantiska karaktär är alltså ett tydligt kännetecken för litauisk ordfogning5. Avslutningsvis kan vi dra följande korta slutsatser: 1) den fogade vokalen är ett av de morfologisk-strukturella (inte fonetiska) kännetecknen för fogning av substantiv (och i allmänhet ord) i litauiskan; den beskriver det första ledets karaktär i sammansatta ord och särdragen i hur de båda leden fogas samman till en enda bildning; 2) den fogade vokalen (eller dess frånvaro av vissa skäl, det vill säga själva den direkta sammanfogningen av leden) fyller två funktioner vid ordfogning: a) grammatisk neutralisering av det första ledet och b) att foga samman leden till en enda bildning; och 3) den fogade vokalens semantiska karaktär avgörs av dess ursprung, medan huruvida den måste ingå som en strukturell del av det sammansatta ordets första led beror både på den fogade vokalens ursprung och på de fonetiska lagar som påverkar hela det sammansatta ordet. 5 I andra språk, till exempel tyska, förändrar bortfall av fogningselementet (vanligen en konsonant) det sammansatta ordets betydelse, medan fogade vokaler i ryska över huvud taget inte kan förändras, variera eller falla bort, såsom de kan i litauiskan. I ryska förekommer bara enstaka sammansatta ord utan fogad vokal, jfr дурачок, поклонка, ночлег. 214 OM FRÅGAN OM NEUTRALISERING AV FÖRSTA LEDEN I SAMMANSATTA SUBSTANTIV В. ДРОТВИНАС Sammanfattning Artikeln behandlar det faktum att formen på det första ledet i sammansatta substantiv i litauiskan ofta skiljer sig från formen på det första ledet i den ordgrupp som det sammansatta ordet har bildats av. Sättet att bilda sammansättningar kännetecknar också det första ledets natur. Därför fyller sammansättning i allmänhet, och i synnerhet sammansättning med en fogevokal, inte bara en ”tjänande” funktion genom att förena leden till ett ord, utan också en funktion av grammatisk neutralisering av det första ledet. Fogevokalens semantiska innehåll beror också på dess grammatiska natur; den är vanligtvis ett asemantiskt morfem (utom i de fall då fogevokalen är en kasusändelse). Fogevokalens asemantiska karaktär bekräftas inte bara av dess natur, utan också av en sådan egenskap hos litauiska sammansatta ord att fogevokalen helt kan utelämnas eller ersättas med en annan utan att detta påverkar det sammansatta ordets semantik. 215