Zietelos tarmės būdvardis

Z O D Ž I Ų F O R M O S I R J Ų V A R T O S E N A L I E T U V O S T S R M O K S L Ų A K A D E M I J A A. VIDUGIRIS ADJEKTIV I ZIETELOS DIALEKT1 Ordbildning I Zietelos dialekt finns det framför allt adjektiv med sekundära suffix, och dessutom skiljer sig många av dem från adjektiv med motsvarande ordbildning i standardspråket. Därför behandlas de här mest ingående. Adjektiv bildade med primära suffix och ändelser med ordbildningsbetydelse är betydligt färre; de är till största delen gamla och skiljer sig inte från motsvarande bildningar i standardspråket, t.ex.: aklas, auštas ”hög”, báltas girtas, pilnas, rūštus | rūštas ”sur”, skìstas, šáltas, šìltas, támšus m.fl.; därför behandlas de inte separat. Det finns visserligen jämförelsevis många lånord i dialekten (t.ex.: bėrdas, britkùs ”ful”, drãmnas || drãbnas ”fin, småkornig”, gãdnas ”god”, jãs nas ”klar”, krūglas ”rund”, krutùs ”brant”, kūdas ”mager”, prãstas ”rak”, prutkùs ”spänstig”, slìepas ”blind”, skùpùs || skùpas ”snål”, sliskùs ”hal”, slobùs ”svag”, tupùs ”trubbig, oslipad”, žitkùs ”snabb, livlig, glad”), men deras form och ordbildning skiljer sig inte från de litauiska. Av andra typer av ordbildning, exempelvis sammansatta adjektiv, har endast ett enda exempel noterats, och även det har ett suffix: visadė*ininis, -ė ”daglig”. Nedan grupperas suffixavledningar efter deras mest allmänna betydelser, liksom i ”Lietuvių kalbos gramatikoje”2. Inom grupperna behandlas först adjektiv med de suffix som har flest avledningar. Den alfabetiska ordningen för suffixen följs endast när lika många avledningar har noterats med vart och ett av två suffix. Avledningar med kvalitativ betydelse Det finns få avledningar med denna betydelse i dialekten, och därför behandlas tillsammans suffixadjektiv som har både en individuell kvalitativ betydelse och en generaliserad kvalitativ betydelse som ges av suffixen. Först ges avledningar med generaliserad kvalitativ betydelse, därefter de individuella, som är betydligt färre. Exempel: -ingas, -a. Adjektiv med suffixet -ingas bildas oftast av substantiv. Endast en verbavledning har noterats: dėdingas, -a, t.ex.: dėdinga višta ”en värpande höna”. 1 Artikeln ingår i ett större arbete om Zietelos dialekt. Inom dialektens morfologi har tidigare publicerats om substantivet, LKK, t. 11, 147—182; om pronomenet, LKK, t. 3, s. 113—131; om verbet, MAD, A, t. 2(11), s. 219—231; LKK, t. 14, s. 199—219. Några anmärkningar om dialektens fonetik finns i LKK, t. 2, s. 195—213. 2 Lietuvių kalbos gramatika, vyr. red. K. Ulvydas, t. I, Vilnius, 1965, p. 550—586 277 Avledningar betecknar främst ett överflöd eller en stor mängd av de egenskaper som uttrycks av grundordet, ibland även storlek, t.ex.: stenig jord, linstjälkar med många huvuden, mjölkrik ko, kådrik derevėkas ”kådrik skrift, käpp”, saftig hö ”saftigt hö”, saftigt gräs. I andra avledningar märks en annan egenskap som har samband med grundordet, t.ex.: en rolig gubbe ”en gammal man som får en att skratta”. Särskilt talrik är gruppen av avledningar som beskriver tillståndet hos ett djurhon som är eller ska bli dräktigt, t.ex.: dräktigt får ”dräktigt får, tacka”, dräktig tik, dräktig katt, dräktig märr, dräktig sugga, dräktig ko. Betydelsen hos ytterligare andra avledningar har endast ett indirekt samband med grundordets betydelse, t.ex.: maskätna bär ”maskiga, maskangripna bär”, en argsint hund ”en elak hund”, argsinta bin. -okas, -a (jfr -okus). Med denna suffix bildas adjektiv av adjektiv; de betecknar oftast inte hela, utan endast en viss grad av den egenskap som uttrycks i positiv. Deras betydelse är nära knuten till grundordens betydelse och förstås bäst utifrån sammanhanget. Suffixet -okas, -a fogas främst till adjektiv med a-stam, t.ex.: en ganska ung gubbe ”en tämligen ung gammal man”, en något bitter gurka ”en lite bitter, svagt besk gurka”, något bittert gräs, en något döv person ”en lätt hörselskadad person”, lin med fläckar, en något äldre pojke ”en åldrad pojke”, något gammalt gräs, en något våt väg, i dag är det något kallt ”i dag är det lite kallt”, något korta byxor. Varianten -okus (feminina former av denna stam har inte hörts) har noterats endast med adjektiv med u-stam, t.ex.: det var redan lite mörkt ”det var redan något mörkt, halvmörkt”, inte gott, något surt || lite surt ”inte gott, något surt, svagt syrligt”, något sur öl3. u-stamsvarianten håller på att försvinna, och man säger redan också något sur, -t, något surt. -ėtas, -a. De få avledningarna med detta suffix bildas främst av substantiv med ė-stam och betecknar en egenskap hos föremåls yta, t.ex.: jord med hålor, siktat bröd, siktade byxor, en hals med sårskorpor ”en hals täckt av bölder och sår”. Avledningar med samma suffix förekommer också från ord med andra stammar, t.ex.: kuperad mark, jfr det sammansatta suffixet -inėtas i ordet drobinėtas, t.ex. vi ska ta de linneklädda till dansen, och kasta ut de hampaklädda ”vi ska ta med dem som är klädda i linne till dansen, och kasta ut dem i hampakläder till gården (utomhus)”. -otas, -a. Adjektiv med suffixet -otas, -a bildas främst av substantiv med o-stam, t.ex.: skäggiga män, en lurvig hund, en fjäderfylld kudde ”en fjäderkudde”, ett grenigt träd, även om avledningar också förekommer från substantiv med a-stam, t.ex.: en bukig ko, en mustaschprydd person ”en mustaschprydd person”. -(i)uotas, -a. Adjektiv med detta suffix bildas främst av substantiv med (i)a-stam, men bildningen är inte heller konsekvent, t.ex.: en tuppkamsförsedd höna ”en höna med kam”, en bladig kvast; håriga händer, men: en fjäderförsedd bänk ”en fjäderklädd bänk”, oftare fjäderförsedd. Avledningar med suffixet -(i)uotas betecknar främst innehav av och förekomst av tillagda ytegenskaper, men med suffixet bildas också inre adjektiv som uttrycker stor mängd, t.ex.: lerig jord ”lerhaltig jord”; sandig åker ”sandig åker, odlingsmark, jord”. 3 Om suffixet -okus i andra dialekter och i äldre skrifter, se P. Skardžius, Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius, 1943, s. 134; J. Otrębski, Wschodnio-litewskie narzecze Twereckie, t. I. Kraków, 1934, s. 168; A. Valeckienė, Dabartinės lietuvių kalbos įvardžiuotinių būdvardžių vartojimas, „Literatūra ir kalba“, t. II, Vilnius, 1957, s. 291–292. 278 -iškas, -a. Med detta suffix finns det få belagda exempel. De bildas av substantiv och uttrycker likhet eller tillhörighet, vilket anges av huvudordet, t.ex.: bóbiška vãsara ”kärringasommar” (fraseologism), lietuviškos giẽsmės. I stället för detta suffix används oftare -iškis, -ė, jfr: lietuviškės giẽsmės, lietuviškei žmoni’s, vyriškis šlìkas ”en mansmössa”. -(i)vas, -a. Det finns få adjektiv med individuella kvalitativa betydelser som bildats med detta suffix. Några är avledda från adjektiv och adverb, t.ex.: anstìvas, -à ”tidig”, vėlyvas, -à; andra från substantiv, t.ex.: rūpelsìvas || rūpẽslìvas, -à ”omtänksam”. Lånord som till formen sammanfaller med de litauiska orden används ofta i dialekten, t.ex.: paršìvas, -a ”dålig, misslyckad”, utarlìvas ”pratsam, talför”, vizglìvas, -a ”arg, lättretlig”. Övriga adjektiv med individuella kvalitativa betydelser har mycket improduktiva suffix, och endast ett eller annat exempel på vart och ett har noterats. Utan särskilda studier är det numera svårt för många att ens ange vilket ord de har bildats av. I artikeln presenteras de i alfabetisk ordning efter suffixens första ljud: -anas, -a. Detta suffix förekommer i adjektivet álkanas, -à, som är avlett från ett verb. -imas, -a. Detta suffix förekommer i endast ett ord avlett från ett substantiv, svẽtimas, -à. -ynas, -à. Endast adjektivet mẽlinas, -à har detta suffix. -nykas: Endast följande adjektiv har detta suffix: arìmnìkas norãgas ”plogbill för plöjning”, ras[a]unìkai grybai ”svampar som växer under spannmålens blomning”. -onas, -a. Adjektiven geltónas, -à och raudónas, -à har detta suffix. Enstaka adjektiv bildas av en litauisk rot med ett slaviskt suffix, t.ex.: -avotas, -a: ilgavóti nasrai ”ganska långa, långsträckta käftar (nos)”. Avledningen kan ha bildats efter mönster av lånorden duplavótas mẽdžas ”ihåligt, murket träd”, parãžavóta mergà ”förlamad flicka”. -ušístas, -a: lapušìstas mẽdžas ”lövfällande träd”. Avledningar med relativ betydelse Alla adjektiv i denna grupp, bildade med olika suffix, har en särskiljande betydelse, det vill säga de skiljer de betecknade föremålen från andra liknande föremål och visar deras art. -inis, -ė. Detta är gruppens vanligaste suffix och ersätter ofta även andra, till exempel: lapìnė gìrà ”lövskog”, smalìnė màlka ”en kådrik vedpinne” och annat. Avledningar med detta suffix bildas främst av substantiv (till exempel namìnė paišštė), mer sällan av adjektiv (till exempel visadìninė rūbai) och verb (till exempel šùtinei šùlai); dessutom bildas de flesta av dem av icke-avledda ord. De viktigaste betydelserna, som vanligen särskiljs utifrån förhållandet mellan grundorden och de avledningar som bildats av dem, är följande: a) Materialet som något är gjort av eller med, till exempel: agūnìnis pìenas, añ(k)slìinė màlka, aržolìnė ašìs, avižìnis kisìlis, beržìnės šakõs; cementìnis galąstuvas, dròbinis añtas, gelažìnis norãgas, grìkinė pelai, jelaũkinės vùogos, ”enbär”, kana- 279 pinis pantis, kopūstinis kvõšas ”kålspad”, kunõdinė košė ”potatismos”, kvietinei miltai, lininei pelai, miežinės kruopos, pagaline koja ”träben”, pagalinis brentas ”träsläde”, pãkulinis audiklas, ruginė putrà ”snö-berg ”snöberg, snödriva”, šarinis šapetis, šiaudinė stribchėlė ”halmtak”, šilkinė plõštė. Vissa adjektiv med suffixet -inis, -ė i denna betydelse uttrycker tillsammans med sitt huvudord ibland ett enda begrepp, till exempel: geležinis kelas ”järnväg”, kunõdinė miltai ”stärkelse”, žirninė rugiẽna ”ärtbröd”. b) Tillhörighet till eller samband med det föremål som grundordet betecknar, till exempel: an(k)slinei pūsai ”alens knoppar”, arklinė mėsi̇ka, kaulinė dešra, vištinė mėsi̇ka, živinė vudegė ”fiskstjärt”, seserinė dukte. c) Plats där något finns, lever, sker eller förvaras; läge i rummet, till exempel: apatinis norãgas, apatinė spadnìčia ”underkjol”, kampinis daũtis, kopūstai balinei ”vitkål”, laukinis kelas ”landsväg”, laušinė pusė ”vänster sida”, pakutinis kampas ”hedershörnet, hörnet vid högsätet”, tìsnis šònas ”höger sida”, vandeninė paištė, žõdinė ratai ”bakhjul”. d) Syfte, användning eller lämplighet för det föremål som grundordet betecknar, till exempel: avìkinės žirklos ”fårsax”, pūdinis aĩtas ”grytlapp”, sėklinė kunodà ”sättpotatis”, pavasarinis ir žieminis ōbuvis ”vår- och vinterskor” šūtin ei šūlai ”trådar för sömnad”, šventinei rūbai, visadieninei rūbai. e) Någon annan särskiljande egenskap hos de föremål som grundordet betecknar, till exempel: ausinis šlikas ”mössa med öronlappar”, daržinė žėmė, dūminė pirkà, girinė obolė ”vildapel”; lapinė girà ”lövskog”, plietinė chmora ”regnmoln”, melžinė kãrvė ”mjölkko”, namìnė dùona, plaukinės kanãpės, žanikas šaudinis (|| šūdīnis) ”en oduglig friare, svärson eller man”. f) Sättet på vilket något tillverkas, till exempel: klotinės kanãpės, šūtin ei čeravikai ”sydda stövlar”. g) Stor omfattning av någon egenskap, till exempel: bõčei religinei ”religiösa föräldrar”, smalinė mãlka. i) Tid eller tidsmått som föremålet eller handlingen förknippas med, till exempel: mãtinis paršas, pavasarinis paršas, rudeninės grūšos, vasarinei ir žieminei rugėi, žiemini kviečei. Med suffixet -inis och vissa formanter inskjutna däremellan bildas sammansatta suffix. 1) -utinis, -ė. Adjektiv med detta suffix bildas av substantiv, räkneord och adverb och anger det betecknade föremålets (egenskapens eller handlingens) position, ordningsföljd eller gräns i förhållande till andra föremål, till exempel: paskutinis gražuminas, paskutinės kojos, vidutinis kampas, vidutinė dukte ”mellersta dottern (enligt födelseordningen)”, viršutinis akmūo; 2) -otinis, -ė, till exempel: savõtinis, -ė ”släkting, en av de egna”, skurõtinis, -ė ”läder-, av läder”; 3) -ujinis, -ė. Detta suffix är belagt endast med substantivet vidùs, parallellt med suffixet -utinis, -ė, t.ex.: vidujinis vaikas, vidujinė mergà (jämte vidutinis, -ė). -ykščias, -ia (dial. -yščias, -ia). Adjektiv med detta suffix bildas huvudsakligen av adverb. De skiljer vanligen ut den betecknade saken och dess sort med avseende på tid, t.ex.: dabariškas piẽnas, nu niškà putrà ”dagens soppa”, pẽrniškas šienas, vakariščios kumõdos. -iškis, -ė. Adjektiv med detta suffix, bildade av substantiv, betecknar vanligen saker eller personer utifrån deras ursprung, nuvarande eller bostadsort, eller tillhörighet, t.ex.: 280 dainaviškis kėlas, krėliškis laukas ”fältet i byn Krėliai”, kurpešiškė gira, lietaviškis (|| lietuviškis) liežyvis ”litauiska språket”, zieteliškis žmogus. -ienis, -ė. Avledningar med suffixet -ienis är sällsynta. De anger ursprung från det föremål som grundordet betecknar eller tillhörighet till detta föremål. I dialekten hörs sådana adjektiv när man beskriver olika slags halm, t.ex.: avižėnei (|| avižėni), kvietėnei, miežėni šaudai, men rugini (|| ruginei) miltai. Till betydelse och bildning skiljer sig adjektiv bildade av räkneord med suffixet -okis, -ia avsevärt från avledningarna i denna grupp; de anger antalet sorter av föremål, t.ex.: dvejōkis alūs ”öl av två slag”, dvejōkos suraviškos ”kremlor av två sorter”; jfr även pronomen av liknande bildning: visōkis vid sidan av visokis, visokās, visoka, sällan kitokās || kitokis, visalokās || visalokis. Ibland används adjektiv av detta slag också med suffixet -okas, -a, t.ex.: dvejōkos sōtkos ”två åkrar, två tomter kring gårdar”. Diminutiv Många diminutiva adjektiv i Zietelas dialekt bildas med andra suffix än i standardlitauiskan. -itkas, -a. Detta är ett av de allra mest produktiva suffixen. Avledningarna bildas vanligen av primära adjektiv med kvalitativ betydelse eller av adjektiv med primära suffix. De får inte så mycket en diminutiv och kärvänlig betydelse som förstärker och framhäver den egenskap som grundordet uttrycker. Avledningar med suffixet -itkas, -a bildas vanligen av adjektiv med a-stam, t.ex.: auštitkas mädžas, baltitkà drōbė, gār itkas berniukas, geltōnitki lapai, grīnitkas šōnas ”helt naken sida”, gīvitkas su nūs, jaunītkas bėrmas, kreivitki beržai, ilgitkas sūlas, līgitkas laūkas, milītkas vaikas ”älskliga lilla barn”, svīēitkos (|| sveikitkos) kunōdos ”helt friska potatisar”, svīēžitkas sviėstas, žilitkas dīedas ”lilla gamle farfar”. Med adjektiv med u-stam förekommer ibland formen -itkus, -i, t.ex.: gražitkùs bėrnas, gražitki mergà, pig itkus sviėstas, pigitku’s obᵇolėi jämte gražitkà duktė. Det är möjligt att avledningar med suffixet -itkus, -i har bildats efter de primära adjektiven med u-stam, men, som bruket av adjektiv med suffixen -okas, -okus visar, är de inte nybildningar. Det bör också sägas att vissa talare av dialekten ibland uttalar suffixet med långt i, t.ex.: graži·tkūs, māci·tkas ”liten”, žāli·tkas, žīli·tkas. Troligen bör även suffixet -ickas, -a betraktas som en variant av suffixet -itkas, -a, t.ex.: baltickà skā(p)e/ta ”liten vit huvudduk”, mackickà (mer sällan maskiskà) mergitė ”liten flicka”, trumpickas šakalūkas ”kort liten kvist”⁴. Endast enstaka adjektiv har belagts med andra suffix, t.ex.: -elis, -ė: dėdelis, didelė jämte didelė. I dialekten har det, liksom i standardlitauiskan, ingen särskiljande betydelse (grundordet didis har inte bevarats här). Till detta ord har avledningen daūgelis kommit nära både i bildning och betydelse (jfr daūgelis nvažūn Li·dōn jämte daūgis nuvāei Zietelon); enligt böjningen bör den betraktas som ett substantiv som betecknar en kvantitativ egenskap; 4 Beträffande ursprunget till ljudet c i suffixen -itkas, -a och -ickas, -a samt i ordet māckas, -a, se P. Skardžius, Lietuvių kalbos žodžių daryba, s. 123–125; jfr J. Otrębski, Gramatyka języka litewskiego, t. II. Nauka o budowie wyrazów, Warszawa, 1965, s. 273. 281 -intulis, -ė: macintulis (|| macintulis), macintulė, oftare macintulitkas, -a; -ukutas: liten mage. Särskilt framträdande är adjektiven på suffixet -ėlis, -ė, som saknar diminutiv betydelse. Avledningar med detta suffix bildas av adjektiv eller particip och har en betonande, särskiljande betydelse, t.ex.: abrizgėlis pienas ”skämd mjölk”, mergą pabuvelė ”en åldrad flicka”, pūvelė pirkā ”ett murket hus”, rūštėlė gruše ”det sura päronet”, saldėlis obolis ”det söta, söta äpplet”. Inga adjektiv med prefix har alls antecknats. Böjning Allmänna anmärkningar Genus. Adjektiv i Zietelas dialekt har, liksom i standardspråket, tre genus: maskulinum, femininum och neutrum, t.ex.: gėras, gerà, gėra, gražùs, graži, gražū, šaltōkas, šaltokà, šaltōka. Till skillnad från maskulina och feminina adjektiv saknar neutrumadjektiv kategorierna numerus och kasus. Flest belägg finns för neutrumadjektiv med a-stam, t.ex.: ča aũ(k)šta augti; kas girdėtis tavim?; ar gėra ar pikta; màn drūta be priegelo ”jag har det hårt utan kudde”; Vilnei visa kalta ”i Vilnius är allt, alla skyldiga och står i skuld”; lañgva ítari; min(k)šta gulėt; mõža ką nauja radai; nemįela bit níko dirpt; visur jō pilna; kap saũsa, tai geràst ”när det är torrt är det bättre”; nesvįeka, kap karšta ”när det är varmt är det ohälsosamt”; chõts žãma, ale išdžūs ”fastän det är lågt kommer det att torka”. Neutrum av adjektiv med u-stam används också ganska ofta, t.ex.: baisù vūžo, kab neinkaištu; be galo brangù visa; itep gilu bit; gražù, kap po ražù; nerūštù sa visù; gardù visa; visa pigù bit; paždarė tàmsù; labai tankù pìrkų musìm. Färre belägg finns för neutrumadjektiv med ia-stam, t.ex.: visa naũja reika bit pìrkt ”allt nytt behövde köpas”; šlãpa bit visa ”allt var ständigt blött”; mušìm vãsarai žãla, gražù ”hos oss är det grönt och vackert på sommaren”. Neutrum finns också hos många adjektiv med a-stam och suffixen -itkas (-itkus), -okas (-okus), -onas m.fl., t.ex.: šìltitka, kab sãule žìbina ”det är varmt när solen skiner”; visa žãlitka ”allt är grönt”; gražìtkù ča; nu'nãik šaltōka ”i dag är det ganska kallt”; jaũ tàmsokù bit ”det hade redan blivit lite mörkt”; geltōna, mėli'na ir raudōna. Adjektiv med ia-stam och suffix saknar helt neutrumformer. Dessutom lyckades man inte belägga neutrumformer av adjektiv med a-stam och suffixen -anas, -ėtas, -imas, -ingas, -iškas, -yvas, -otas, -uotas, liksom av suffixlösa adjektiv grìnas, -à, jáunas, -à, kurčùs, -à, plōnas, -à, trùmpas, -à m.fl. Det finns dock adjektiv som bara har neutrum, t.ex.: ar verta pìrkinėt ”är det värt att köpa”; do ir vargù màn būt ”och det är besvärligt för mig att leva”. Neutrumformer används ganska ofta i stället för adverb, t.ex.: gràita atài ”kom snabbt”; ar ilga tu ča suksìs; gražù padarita visa ”allt är vackert gjort”; pigù ùdavė ”lämnade bort det billigt”; visa lìgu ”likväl”. Det verkar som om detta inte är ett gammalt språkdrag, utan en nyhet som uppkommit genom påverkan från de slaviska språken, eftersom exempelvis vitryssar inte skiljer neutrum från adverb. 282 Adjektiv med de särskilda suffixen -ingas, -a, som betecknar ett visst tillstånd hos hondjur, förekommer endast i femininum, till exempel: dėdingà višta ”värpande höna”, jėringà avìka, kalingà kãlė, katė katingà, kumelingà kumãlė, paršingà kaũlė, telìngà kárvė. Maskulinum förekommer endast i jämförelser, till exempel: ãnas vaišioja kap telìngas ”han är mycket bukig, fet”. Numerus. I den beskrivna dialekten har adjektivet två numerus: singular och plural, t.ex.: bãltas, bãlti, bãltà, bãltos, jaunãšnis, jaunèsni. Dualisformer förekommer endast tillsammans med räkneorden du, dvi: dù gražù bérnu nuvažàvō Pólščun ”två stiliga pojkar reste till Polen”; jaíp dvì gražì mergìti bit ”hon hade två vackra flickor”. Kasus. Adjektiv har inga särskilda former för allativ och vokativ. Det finns alltså sammanlagt åtta kasus. Singularis adesiv används huvudsakligen om levande ting. Dialekten saknar dock helt pluralformer av detta kasus. I dialekten finns inga pronominella adjektiv. Att sådana tidigare funnits antyds endast av de bevarade instrumentalisformerna i femininum singularis, vilka generaliserats till alla nomen (jfr sa bãltai || baltài, gražù, kurčài, pūvėlai, širdingai || širdingái⁵), liksom av rester av pronominella former i andra kasus⁶. För att uttrycka framhävda eller särskiljande egenskaper används vanligen olika avledningar med suffix, t.ex.: armìni: kas norãgas, dievė mãno áušìtkas, jaunitkas (|| sėnitkas) bērnas, rūštėles ũgos, šaldēlei obolei. Gradbildning Adjektivet i Zietela-dialekten har två grader: komparativ och superlativ. Komparativ bildas av positivformen med suffixet -esnis, -ė (efter palataliserade konsonanter -asnis, -ė), t.ex.: gardèsnis, gardèsnė, gerãsnis, gerãsne, mažãsnis, mažãsne, plonãsnis, plonãsne. Superlativ bildas oftast av adjektivets komparativ med den slaviska partikeln nai (som vanligen är betonad), t.ex.: náididẽsnė gīrà, náiplonãsnis, náisveikẽsnė, náisenẽsnis, náišaltãsne, náimažãsnis. Superlativ bildad från adjektivets positivform med suffixet -ausis || -ausias förekommer endast sporadiskt, t.ex.: vesėj ãnas senãusis bit; macnãusas mãdžas áržolas. Även den allra högsta graden används; den bildas av komparativformen och pronomenet pats, t.ex. põnai jėdė pãča gerãšnė-silkà, išdaužė mažãsni· pãti: ”hon slog ihjäl den allra minsta (brodern)”, eller av superlativformer med suffixet -ausis, -ausias och partikeln nai, t.ex. pakinkino náigerãusa· árkli; náigražãusis bérnas, náigražãusa mergìtė. Många adjektiv med suffix och kvalitativ betydelse kompareras också, t.ex.: an(k)stīvas, -à, an(k)stīvesnis, -ė, nãian(k)stīvesnis, -ė, vėlyvas, -à vėlivėsnis, -ė, náivėlivėsnis, -ė, širdingas, -à, širdingẽsnis, -ė, raudõnas, -à, raudo-nẽsnis, -ė. Adjektiven artẽsnis, -ė, nãjartẽsnis, -ė, tau-lãsnìs || tolãsnìs, -ė, nãitaulẽsnis, -ė saknar positivformer. Att sådana en gång funnits framgår av adverbialiserade substantiv- 5 Jfr LKK, t. 11, s. 166—167. 6 Jfr LKK, t. 3, s. 129—130. 283 Substantivets lokativformer arti, toli bredvid tauli. Formernas vyresnis, náiviresnis komparativform är sannolikt ett tidigare substantiv vyras. Även adjektiv i neutrum kompareras. Deras komparationsformer är precis desamma som adverbens, till exempel: lañgva, langvẽst eller langváust, náilang-váusa. I dialekten finns, liksom i 1k., också många adjektiv som inte kompareras, till exempel: bã-sas, -à, darbùs, -ì, liksom avledningar med suffixen -inis, -ė, -yščias, -ià, -ėtas, -otas, -uotas. Böjning Maskulinum a-stam Singular Plural N. gyvas, ligitkas gi·vì, ligitkì G. gyvo, ligitko gi·vų, ligitkų D. gi·vám, ligitkám⁷ gi·viemi, ligitkiemì A. gi·vą, ligitką gi·vùs, ligitkùs I. gi·vù, ligitkù gi·vaĩs, ligitkaĩs L. gi·vañ, ligitkañ gi·vùos(à), li·gitkùos(à) Ill. gi·vañ, ligitkañ gi·vùosna, ligitkùosna Ad. gi·vám(p), ligitkám(p) Singularens inessivformer har förkortats genom utjämning av paradigmet; någon form med oförkortad ändelse har inte alls noterats. Även singularens adessivändelse är förkortad, till exempel gi·vám, gerám, mer sällan jaunámp, senámp (< jaunámpi). Den betonade ändelsens tonaccent är oftast akut, men ibland uttalas den också cirkumflext, till exempel rodnam̃p bočip būstu ”jag bor hos min riktige far”. Den vanliga pluraländelsen i dativ är -iemi (naujíemi, širdingíemi ”till de onda”, žilitkíemi). Ibland förekommer diftongen ie i denna ändelse monoftongerad och förkortad, till exempel: gerimi žmonėmi geraì būt ”det är gott för goda människor att leva”, jaunìmi tai geraì, o senìmi tai blogaì. Förutom pluraländelsen i instrumentalis -ais, används ibland också -mi, till exempel nėr kur būt sa mažìemi ”det finns ingenstans att bo med små (barn)”. Ändelsen -mi har här sannolikt generaliserats från personliga pronomen och vissa substantivstammar i plural instrumental⁸. Adjektivet mažūkutas, böjs som ett substantiv; jämför singular dativ mažukùtu vaĩku pãmetė nėkiek asmóku ”åt ett litet barn lämnade [han/hon] lite pengar”, plural dativ abaronkàs išdaildinėj mažukùtami vaikaĩmi ”delade ut kringlor åt små barn”. 7 Former med två accenttecken visar att de kan betonas på två sätt, det vill säga på stammen (ligit-kam) och på ändelsen (li·gitkám i plural). Fastställandet av paradigmformerna möjliggjordes av Katryna Žukelytė—Jodienė, tidigare lärare vid Zasečių folkskola. 8 Jfr. LKK, t. 3, p. 117, 127—128; LKK, t. 11, p. 167—168. 284 ia-stam Singular Plural N. šlāpas, sāldēlis šlāpi, sāldēlei G. šlāpō, sāldēlō šlāpų, sāldēlių D. šlāpām, sāldēlų šlāpėmi, sāldēlami A. šlāpa·, sāldēli· šlāpus, sāldēlius I. šlāpù, sāldēlù šlapeis, sāldēleis I. šlāpām, sāldēli· šlāpūos(a), sāldēlūos(a) Ill. šlāpān, sāldēlan || -in šlāpūosna, sāldēlūosna Adv. kurčām(p), didelip Vissa ia-stamsadjektiv har i bredvid ändelsevokalen (i)a, till exempel: sg. nom. šlāpis, sg. ack. šlāpi·, sg. instr. laūšim ”vänster” (jfr sg. nom. lāušis || laušis), sg. ill. laušin. Denna ändelse har troligen uppstått efter mönster av sådana adjektiv som girinis, gražāšnis, sg. ack. girini·, gražāšni· etc. Flers-staviga adjektiv har vid sidan av substantivets pl. nom.-ändelse (jfr an(k)slinei pušai ”alpumpurarna”, kvietinei miltai, dabariščei arkleĩ, nāisenėšnei mažžei) ofta en adjektivändelse, till exempel: girini žmonės ”vilda människor”, avižėni šaudai, pērni·sči burōkai, pirmutini atvažāu zasečiški virškei, liksom tvåstaviga adjektiv (balti, geri, žili). Flers-staviga adjektiv med suffixen -ēlis (t.ex. abrizgēlis, pūvėlis), -elis (dāugetelis), -int-ūlis (macintūlis) böjs som adjektivet sāldēlis, det vill säga substantiviskt. Avledningar med suffixet -iškis har ändelser av båda slagen (både adjektiviska och substantiviska), jfr sg. dat. dainaviškam, zasečiškam och pagirišku, zietelišku. Alla andra flers-staviga adjektiv böjs på samma sätt som tvåstaviga, till exempel: sg. gen. dabariščo, sg. dat. girinam, sg. ack. kvietini || kvietinin·, mu·ni·šća, sg. instr. paskutiniū, sg. ill. pērni·ščam, sg. ill. pirmutīnan || pirmutinin, sg. adv. senāušam(p) || nāisenāušam(p), pl. dat. senesnēmi m.fl. u-stam Singular Plural V. gardùs, gražitkùs gárdu·s || gardi, gražitkùrs || -itkì K. gardauš || gárd(ž)o, gražitkaūš || grārd(ž)ū, gražitkū N. gard(ž)ām, gražitkām gard(ž)ēmi, gražitkēmi G. gárdu·, gražitku·, d ž. -itka· gard(ž)ūs, gražitkūs Įn. gard(ž)ū, gražitkū gard(ž)eis, gražitkais Įn. gard(ž)ām, gražitkām gard(ž)ūos(a), gražitkūos(a) Il. brangūn, gražitkān gard(ž)ūosna, gražitkūosna Ad. gard(ž)ām(p), gražitkām(p) Detta är en av de svagaste stammarna. Vid sidan av genitiv singularis gardauš || gárdo || gárdžo, dativ singularis gardžām || gardām osv. förekommer även genitiv singularis gárdo, sāldo, dativ singularis gardām, instrumentalis singularis sāldū, illativ singularis li·gan, allativ singularis brangām(p), genitiv pluralis sāldū, det vill säga rent a-stammande former. Helt och hållet (ibland också sporadiskt) har övergått till a-stammen 285 Adjektiv aštras, gūdras, rūštas ~ rūgštas, stipras, sūras, tiesas (|| tiesas ”höger”. Av flerstaviga adjektiv med u-stamsändelser förekommer oftast maskulinum singularis nominativ och neutrumformer, t.ex.: gražitkūs, pigitkūs, rūštokūs, gražitkų, pigitkų, rūštokų, tamis[k]ių, tamsokų. Deras övriga former är sällsynta. Femininum Adjektiv i femininum av alla stammar (o, io, ė) böjs ungefär på samma sätt som motsvarande substantiv. Som jämförelse återger vi en paradigm. Singularis N. gi·va, šlapà, gardì, sáldelė, gražitkì || gražitkà G. gi·vōs, šlapōs, gard(ž)ōs, sáldelės, gražitkōs D. gi·vai, šlapei, gard(ž)ei, sáldelai, gražitkai A. gi·vą, šlapą, gard(ž)ą, sáldelą, gražitką I. gi·vai, šlapái, gard(ž)ai, sáldelai, gražitkai I. gi·vōj, šlapōj, gard(ž)ōj, sáldelēj, gražitkōj L. gi·vōn, šlapōn, gard(ž)ōn, sáldelēn, gražitkōn A. gi·vìi(p), šlapēi(p), gražitkāip Plural V. gi·vos, šlapōs, gard(ž)os, sáldelės, gražitkos K. gi·vū, šlapū, gard(ž)ū, sáldelū, gražitkū N. gi·vomi, šlapōmi, gard(ž)ōmi, sáldelēmi, gražitkōmi G. gi·vàs, šlapàs, gard(ž)às, sáldelas, gražitkàs Įn. gi·vomi, šlapōmi, gard(ž)omi, sáldelēmi, gražitkomi Įn. gi·vosà, šlapōsà, gard(ž)osà, sáldelēsà, gražitkosà Il. gi·vósna, šlapósna, gard(ž)ósna, sáldelēsna, gražitkósna Utifrån singularis nominativformen gražitkì skulle man konsekvent vänta sig även andra former med io-stam, men de är mycket sällsynta (singularis genitiv gražitkōs, singularis instrumental gražitkái, pluralis nominativ gražitkos), medan former med o-stam används nästan uteslutande. Vid sidan av de vanliga pluralformerna i nominativ med ė-stam förekommer ibland även former med io-stam, till exempel: mi·žūnos krū·pos, rudenìnos grūšos. Accentuation Adjektivens accentuering i Zietelas dialekt är ganska oregelbunden. Eftersom zietelaborna talar denna dialekt mer sällan än belarusiska har de därför glömt många regelbundna drag i sin egen dialekt. De flesta accentuella avvikelser beror på analogi. Troligen accentueras många former med akut stam (accentklass III) ofta efter adjektiv med cirkumflex eller kort stam (accentklass IV), t.ex.: sg. nom. an(k)stìva, dabarìščà, nu·ni·ščà, sulingà, širdingà, vėli·và, rč. an(k)stìva, dabarìšča, širdingà; sg. dat. baltái || baltái, gri·nai, li·gitkai || báltai, grinai, lígitkai; sg. instr. blogù, -ái, drùtù, -ái „hård, -t“, girtù, -ái, min(k)štù, -ái, nu·ni·ščù, -ái, širdingù, -ái, vėli·vù, -ái, rč. blogù, -ai, drùtu, -ai, nu·ni·šču, -ai, širdingu, -ai, vėlivu, -ai; pl. 286 nom. an(k)sti'vi, galvingi, ratoki, raudoni || an(k)štivi, galvingi, ratoki, raudóni; pl. ack. baltùs, -às, girtùs, -às, nunìščius, -às, širdingùs, -às, vėlivùs, -às, rč. bál-tus, -as, girtus, -as, nunìščius, -as, širdingus, -as, vėlivus, -as, predikativform neutrum. ru'(g)štokù, tamsokù || ru'(g)štokù, tamsokù. Alla former i adjektivets paradigm didelė accentueras på två sätt, dvs. i stammen och ändelsen. Av alla dessa exempel framgår en tydlig tendens att generellt accentuera nästan alla adjektiv på ändelsen, dvs. enligt accentklass IV. Ibland förekommer former av vissa avledningar med suffixet -itkas med den ursprungliga accentueringen (oftast från ett ord med cirkumflex stam), t.ex.: sg. instr. ligìtkai, šalditkai, sg. ill. grìnitkan, ligìtkan, pl. nom. geltónitki, lịgitki, pl. gen. ìlgit-kù, ligìtkù, pl. ack. báltitkus, jaũnitkus. Sådana accentueringsfall har dock noterats i ojämförligt mindre antal. Därför får de anses vara atypiska för dialekten. Några ord bör också sägas om accentueringen av adjektiv med suffixet -inis, -ė. De flesta avledningarna med detta suffix accentueras på suffixet, dvs. enligt accentklass II, t.ex.: an(k)slìnis, apatinis, arklinis, aržolinis, avbkinis, beržinis, drobinis, geležinis, kopustinis, miežinis, naminis, pagãlinis ”av trä”, ruginis, vištinis, žirninis. Vissa avledningar som bildats av substantiv i accentklass I och II accentueras visserligen fortfarande ganska ofta på stammen, dvs. med fast accent, t.ex.: agù'ninis, dù'oninis, kaũlinis, ku-uõdinis ”potatis-”, mė̃tinis, mõlinis, pãkulinis, pù'ūdinis, sėklinis, švẽtinis. Även macìntulis || macìntulis har fast stamaccent. Komparativ- och superlativformer av adjektiv accentueras vanligtvis också på ändelsen, dvs. enligt accentklass IV, t.ex.: sg. dat. geresnám, náigeresnám, pl. nom. gražãsni, náigražasni, pl. gen. senesnìų, náisenesnìų, pl. dat. svi'kesniemi, náisvi'kesniemi, pl. instr. žamesnẽis, náižamesnẽis, pl. instr. žamesnẽsà, náižamesnẽ-sà, žamesnùos, náižamesnùos, rč. žamesniù'sà, náižamesniù'sà. Fast stamaccent har endast adjektiven aršasnis ”fulare, fräckare”, vìrasnis, náiaršasnis, náivìresnis. Sammanfattningsvis bör det sägas att adjektiven i Zietelas dialekt bland alla de publicerade ordklasserna sannolikt har minst ”exotiska” drag. Ett av dialektens mest karakteristiska särdrag i adjektivbildningen är det relativt stora antalet avledningar med suffixet -itkas, -à, mer sällan -ickas, -à. Den senare suffixvarianten används också i andra sydöstliga randdialekter av litauiskan, t.ex. kring Dieveniškės, Lazūnai, Rodūnia m.fl. Formerna på vissa adjektivstammar och deras accentuering varierar tämligen mycket. Detta är sannolikt fenomen av interferenskaraktär, orsakade såväl av att den lokala litauiska dialekten håller på att försvinna ur aktiv användning som av den lokala belarusiskan, som är i aktiv kontakt med den. Av exemplen på adjektivbildning och böjning framgår dialektens fattigdom. Å andra sidan måste man dock erkänna att denna utdöende litauiska dialekt ännu långt ifrån har undersökts fullständigt, och att ytterligare, mer detaljerade och djupgående studier skulle kunna ge mer värdefullt material, vilket möjligen skulle ändra den här presenterade bilden av adjektivbildningen och böjningen i betydande grad. Gauta 1973.IV.16 287 А. ВИДУГИРИС ADJEKTIV I ZIETELADIALEKTEN Sammanfattning I artikeln beskrivs ordbildningen och böjningen hos adjektiven i Zieteladialekten. För dialekten är adjektiv med suffixet -itkas, -a särskilt typiska (t.ex. báltitkas, -à, grínitkas, -a, žilitkas, -a), ibland även med -ickas, -a (t.ex. balticka, mãčkickas). Varianten -ickas, -a är känd även i andra litauiska dialekter, huvudsakligen i det litauiska språkområdets sydöstra utkanter, t.ex. i dialekterna kring Dieveniškės, Lazūnai, Rodūnia m.fl. Adjektivens superlativ bildas vanligen med hjälp av den slaviska partikeln nai ”mest”, t.ex. náididėsné, náiplonėsnis, naigeráusa, naigražáusis. Former av singularis adessiv används, t.ex. gi˙vám || gi˙vám, gi˙vaip, kurčámp, didelip, didelaip. Eftersom litauiskan i Zietela håller på att upphöra att användas aktivt, uppvisar dialekten stor variation i morfologiska former och särskilt i betoningens placering, t.ex. nominativ singularis didelė || didelė, didžáusas || náididėsnis, genitiv singularis didelės || dideles, nominativ pluralis kvietinei || kvietininėi || kvietini, miežinės || miežinos, ackusativ pluralis baltūs, -às, širdingūs, -às || baltūs, širdingus osv. Av de få exempel som ges i avsnittet om ordbildning kan man sluta sig till dialektens fattigdom (många adjektiv har ersatts av slaviska ord, jfr drãmnas || drãbnas, gãdnas, krūglas, krutūs, slobūs). Å andra sidan måste man dock erkänna att denna utdöende dialekt ännu inte alls har undersökts fullständigt och att en mer ingående undersökning kan ge mycket värdefullt kompletterande material. Mottaget 16.IV.1973 * 263