Apie K. Širvydo žodyno pirmojo leidimo pavadinimą

IŠ LIETUVIŲ KALBOTYROS ISTORIJOS LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XX (1980) K. PAKALKA OM TITELN PÅ DEN FÖRSTA UPPLAGAN AV K. ŠIRVYDAS ORDBOK När Vilnius universitets 400-årsjubileum högtidlighålls, vilket sammanfaller med 400-årsminnet av födelsen för Konstantinas Širvydas (1579—1631), en framstående skapare av den äldre litauiska skriftkulturen och den första språkforskaren, ökar intresset ytterligare för universitetets tidiga historia och dess första professorers arbeten, liv och verksamhet. Olika krig och de återkommande bränderna i Vilnius under fyra århundraden har förstört många kulturskatter och böcker. Av Širvydas verk har hans litauiska grammatik („Clauis linguae Lituanicae“) inte nått vår tid; inte heller finns ett enda exemplar kvar av den andra upplagan (1631) av den polsk-latinsk-litauiska ordboken, medan endast ett exemplar av den första upplagan har överlevt, utan början och slut. Det finns inga exakta uppgifter om när Širvydas började sammanställa ordboken och grammatiken, vilka han främst umgicks med, vilka som fortsatte hans arbete eller vilken titel ordbokens första och andra upplagor hade. Det är inte heller känt var Širvydas begravdes, och mer detaljerade biografiska uppgifter om honom saknas. Om Širvydas härkomst vet vi endast att han utan tvivel kom från den adliga släkten Širvydas, vars gods under 1500-talet låg i Dabužiai och Grėžionys, nära Anykščiai1. Även språkliga egenheter i hans skrifter stöder antagandet om Širvydas östliga härkomst. Här vill vi framföra vår uppfattning om vad Širvydas ordboks första upplaga kan ha kallats och även uppmärksamma de felaktigheter som i våra dagar upprepas beträffande ordningföljden mellan språken i Širvydas ordbok, upplagornas karaktär och liknande. Om titelbladet och titeln på Širvydas ordboks första upplagor kan man dra vissa slutsatser utifrån uppgifter lämnade av de tre första bibliograferna över författaren, P. Alegambe, N. Sotvelas och S. Rostovskis, samt rubrikerna på polska ordböcker från 1500- och 1600-talen. De första bibliograferna kallade Širvydas ordbok „Dictionarium“ och angav dess tre språk: P. Alegambe — Dictionarium Latino—Polono—Lithuanicum2, N. Sotvelas och S. Rostovskis — Dictionarium Polono—Latino—Lituanicum3. På titelbladen till alla tre bevarade upplagorna (den tredje till den femte) står „Dictionarium trium linguarum“, det vill säga språken räknas inte upp, utan man nöjer sig med den allmänna titeln – ordbok på tre språk. De nämnda bibliograferna återger inte Širvydas ordboks titel, utan räknar upp ordbokens språk: N. Sotvelas och S. Rostovskis anger att ordboken är polsk-latinsk— 1 Jablonskis K. Steponas Jaugėlis—Telega. — Kn.: Lietuvių kultūra ir jos veikėjai, V., 1973, p. 215. 2 Alegambe P. Bibliotheca scriptorum Societatis Jesu. Antverpiae, 1643, p. 84. 3 Sotvellus N. Bibliotheca scriptorum Societatis Jesu. Romae, 1676, p. 157; Rostowski S. Lituanicarum Societatis Jesu historiarum provincialium. Pars prima. Vilnae, 1768, p. 457. 4. 599 97 det litauiska språket, medan P. Alegambė i sin bibliografi satte det latinska språket främst. Kanske gjorde P. Alegambė medvetet om ordningen mellan språk i ordboken: för att ge det latinska språket, som vid den tiden dominerade vetenskapen, en särställning nämnde han det särskilt först. Eftersom P. Alegambė inte hade sett något originalexemplar kan han naturligtvis också helt enkelt ha misstagit sig. De första bibliograferna nämner följande arbeten av Širvydas: ”Puncta [Concionum]...”, ”Dictionarium...”, ”Clauis linguae Lituanicae”. Detta faktum ger anledning att tro att Širvydas sammanställde tre separata verk: predikningarna, på latin kallade ”Puncta Concionum...”, ordboken ”Dictionarium...” och grammatiken ”Clauis linguae Lituanicae”. Eftersom grammatiken inte har bevarats och exemplaret av ordbokens första upplaga saknar början och slut, vet vi ännu inte vad Širvydas själv kallade sin ordbok. J. Balčikonis ansåg att ”Clauis linguae Lituanicae” kan ha varit namnet på Širvydas första ordboksupplaga och att det aldrig hade funnits någon grammatik. Som belägg hänvisade J. Balčikonis till titeln på en ordbok som utkom i Basel i Schweiz i början av 1700-talet: ”Clauis linguae Latinae Basileae, 1716”. Den nämnda uppfattningen saknar dock starkare grund. För det första. Om den första upplagan av Širvydas trespråkiga ordbok hade haft titeln ”Clauis linguae Lituanicae”, skulle de första bibliograferna ha betraktat ”Clauis...” och ”Dictionarium...” som en och samma bibliografiska post. I alla upplagor av Širvydas ordbok var språkordningen nämligen densamma: polska—latin—litauiska. För det andra. Före Širvydas fanns det ingen tradition att kalla en ordbok ”Clauis...”. Polska lexikografer på 1400–1600-talen gav inte någon av sina ordböcker det namnet. Den vanligaste titeln på polska och andra folks ordböcker var däremot ”Dictionarium”5. De polska lexikograferna Mikalojus Folkmaro—Baltazaro Fontano och Grzegóžas Knapskis ordböcker hade stort inflytande på Širvydas. Som vi redan har konstaterat sammanställde Širvydas den första upplagan av sin trespråkiga polsk—latin—litauiska ordbok med utgångspunkt i delen ”Polonicolatina” i Folkmaro—Fontanos ”Dictionarium quatuor linguarum...” (1613). Širvydas hämtade från M. Folkmaro — B. Fontano inte bara det polska och latinska ordregistret, utan troligen också titeln ”Dictionarium”. Senare utgivare ändrade inte titlarna på de enskilda upplagorna av ordboken, utan behöll den första. Även om registret till den andra och tredje upplagan hämtades från G. Knapskis ordbok ”Thesaurus polonolatino-graecus”, förblev titeln ”Dictionarium”. Titeln ”Thesaurus” hade dessutom varit olämplig för Širvydas ordbok, eftersom den sistnämnda var betydligt mindre omfattande (Širvydas och hans efterföljare tog inte med många av orden i G. Knapskis ordbok). 4 Balčikonis J. Rinktiniai raštai. V., 1978, t. 1, p. 279. 5 Murmelius J. Dictionarium variarum rerum tam adultis utilissimus, germanica atque polonica interpretatione adjecto etiam vocabularum et capitulorum indice. Cracoviae, 1526, 1528, 1533, 1540, 1541. På 1600-talet utgavs denna ordbok flera gånger med en ändrad titel — Dictionarium trium linguarum. Cracoviae, 1615, 1625, 1626, 1628. Mymerus F. Dictionarium trium linguarum, latinae, teutonicae et polonicae potiora vocabula continens. Regimonti, 1529. Volckmar N. Dictionarium trilingue ad discendam linguam latinam polonicam et germanicam accomodatu(m). Gedani 1596; Dictionarium quatuor linguarum, latine, germanice et polonice, per Nicolaum Volckmarum... Gedani, 1613. 98 Endast en ordbok benämndes ”Lexiconu” av polska lexikografer6. Därför kunde Širvydas knappast heller ha kallat den första upplagan av sin ordbok ”lexicon”. Det är klart att så länge vi ännu saknar nya och mer exakta uppgifter om Širvydas grammatik och exemplar av de två första upplagorna av hans ordbok inte dyker upp, kommer vi i många fall att få nöja oss med antaganden när vi talar om dessa verks historia. I vår tid har Širvydas ordbok blivit en bibliografisk raritet. Endast något fler exemplar av den sista (femte) upplagan har bevarats. Därför förväxlar de som skrivit om Širvydas ordbok, ibland utan att känna till den senaste forskningen, ofta ordningsföljden mellan ordbokens språk: de betraktar den som en ordbok över latin—polska—litauiska7, litauiska—polska—latin8 eller polska—litauiska—latin9 språk. Genom att kasta om språkens ordningsföljd förvanskas alltså ordbokens karaktär och läsarna vilseleds. Så länge man (fram till 1972) ansåg att 1629 var datumet för den första upplagan av Širvydas ordbok, hävdade vi att källan till den polska och latinska delen i denna upplaga var delen ”Polonicolatina” i den fjärde upplagan (1623—1624) av M. Folkmars ”Dictionarium quadrilingue”10. Denna del är densamma i alla fyra upplagor av M. Folkmar—B. Fontanos ordbok: I — 1596, II — 1605, III — 1613, IV — 1623—1624. Nu när man med hjälp av vattenmärken har fastställt ett tidigare och mer exakt tryckår för Širvydas första upplaga (omkring 1620)11 måste vi se något annorlunda på källan till den polska och latinska delen i nämnda upplaga. Širvydas kan ha använt någon av de tre tidigare upplagorna av M. Folkmar—Fontanos ordbok (I — 1596, II — 1605, III — 1613). Man får anta att den tredje upplagan (1613) kan ha varit den mest lättillgängliga för honom. К. ПАКАЛКА OM TITELN PÅ DEN FÖRSTA UPPLAGAN AV K. ŠIRVYDAS ORDBOK Sammanfattning Av den första upplagan av K. Širvydas trespråkiga polsk-latinsk-litauiska ordbok (omkring 1620) har endast ett defekt exemplar (utan början och slut) bevarats till våra dagar. Därför finns det inga direkta belägg för ord- 6 Mączyński J. Lexicon latino-polonicum ex optimis latinae-linguae scriptoribus concinnatum. Królewiec, 1564. 7 Litauiska SSR:s historia / Redaktionskollegium: Jablonskis K., Jurginis J., Žiugžda J. V., 1957, bd 1, s. 298; Jurginis J. Renässans och humanism i Litauen. V., 1965, s. 261; Jurginis J., Merkys V., Tautavičius A. Vilnius stads historia från äldsta tider till oktoberrevolutionen. V., 1968, s. 136; Historia nauki polskiej. Wrocław—Warszawa—Kraków, 1970, bd 2, s. 65, 200. 8 Акстинас Б. Знакомьтесь: Литва. Вильнюс, 1977, с. 137. 9 Čepaitienė J., Dėjus T., Jankevičienė S. Lietuvių kalbos vadovėlis mokyklų dėstomąja rusų kalba IX klasei. V., 1969, p. 8—9. 10 Pakalka K. Dėl K. Širvydo „Dictionarium trium linguarum“ lenkiškosios—lotyniškosios dalies šaltinio. — Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai. A serija, 1960, t. 1(8), p. 217—221. 11 Pakalka K. Apie defektinį trikalbį K. Širvydo žodyną, Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai, A serija, 1973, t. 4(45), p. 131—142; Balašaitis A., Pakalka K. Dar dėl K. Širvydo defektinio žodyno leidimo datos. — Baltistica, 1976, t. 12(2), p. 171—175. 4* 99 bokens början saknas. Utifrån anteckningarna av K. Širvydas första bibliografer (F. Alegambe, N. Sotwel, S. Rostovski) och de vanliga titlarna på polska ordböcker från 1500- och 1600-talen kan man dra slutsatsen att den första upplagan av K. Širvydas ordbok hade titeln ”Dictionarium trium linguarum”.