Leidinys apie prancūzų medicinos terminiją

Grupp, undergrupp | Klänningar | Kostymer | * | antal |% | antal |% | antal 2) litterära hjältar | — | — | 1 | 14,29 | 2 3) mytologiska namn | 1 | 5,00 | 2 | 28,57 | 5 4) diverse | 1 | 5,00 | 3 | 42,85 | 5 Totalt | 20 | 100,00 | 7 | 100,00 | 37 VII. Begrepp för människans andliga verksamhet och skapande: 1) musik | — | — | 1 | 50,00 | 2 2) konst | — | — | — | — | 1 3) sport | — | — | — | — | 1 4) människors sinnestillstånd, tankar och känslor | — | — | — | — | 1 5) diverse | — | — | 1 | 50,00 | — Totalt | — | — | 2 | 100,00 | 5 A. Montvilienė En publikation om fransk medicinsk terminologi Širkienė V. Prancūzų kalbos medicininė terminija. – V., 1977, 88 p. [Lietuvos TSR aukštojo ir specialiojo vidurinio mokslo ministerija. Kauno medicinos institutas]. Lärarna i främmande språk vid Kaunas medicinska institut har utarbetat och gett ut ett stort antal läromedelsordlistor över medicinska termer, avsedda för institutets studenter. En sådan verksamhet från lärarnas sida är helt berättigad och bör uppmuntras. Läromedelsordböcker och ordlistor över termer är inte bara viktig hjälplitteratur för studenterna – de kan bidra till att ordna och standardisera terminologin, införa normriktiga termer i bruk och avhjälpa terminologiska brister och klarlägga dess luckor. En väl utarbetad ordlista över termer, samordnad med specialister inom det aktuella området (i detta fall medicin) och terminologer, kan således effektivt bidra till att utveckla terminologin inom området. Detta gäller särskilt terminologin inom sådana vetenskapsområden (däribland medicin) för vilka det saknas omfattande förklarande ordböcker på litauiska och normerande översättningsordböcker mellan litauiska och respektive språk. 240 Tabell 4 (fortsättning) För kappor | Draperier | Möbler | Totalt% | antal |% | antal |% | antal |% 5,41 | 6 | 50,00 | — | — | 9 | 11,84 13,51 | 1 | 8,33 | — | — | 9 | 11,84 13,51 | 2 | 16,67 | — | — | 11 | 14,48 100,00 | 12 | 100,00 | — | — | 76 | 100,00 40,00 | — | — | 1 | 25,00 | 4 | 36,36 20,00 | — | — | 1 | 25,00 | 2 | 18,18 20,00 | — | — | — | — | 1 | 9,09 20,00 | — | — | 2 | 50,00 | 3 | 27,28 — | — | — | — | — | 1 | 9,09 100,00 | — | — | 4 | 100,00 | 11 | 100,00 Tyvärr recenseras läromedelsordböcker över termer i regel varken före eller efter utgivningen. Därför har publikationernas värde och betydelse för att ordna terminologin inom det aktuella området och för undervisningen ännu inte behandlats mer ingående. V. Širkienės ”Fransk medicinsk terminologi” är avsedd för studenter på de högre årskurserna. Publikationen består av tre avsnitt. I det första avsnittet, ”Fransk ordbildning” (s. 5–30), presenteras de viktigaste metoderna och typerna av ordbildning i franskan (framför allt för medicinska termer). Här finner läsaren ett stort antal prefix och suffix som används i franskan; de vanligaste typerna av sammansättningsbildning visas och en lista över internationella termselement som används i medicinsk terminologi ges, med exempel på ord som innehåller dem. I det andra avsnittet, med titeln ”Bilagor”, finns ett litet urval franska idiom, recept och exempel på sammanfattningar. Dessutom är listorna över förkortningar som används i recept och över sådana som förekommer i medicinsk litteratur till nytta. Det tredje och största avsnittet i häftet utgörs av ”Fransk-litauisk medicinsk ordlista”. I förordet skriver författaren att ordlistan är en fortsättning på ”Dictionnaire franco–li- 241 tuanien de médecine” från 1966 och att den innehåller ord som ”ofta förekommer när man läser originaltidskrifter inom medicin: ’La nouvelle presse médicale’, ’Science et vie’ m.fl.” Publikationens struktur är väl genomtänkt av författaren. En läkarstudent och även en läkare som läser fransk medicinsk litteratur kommer gärna att använda publikationen i hopp om att hitta nödvändig information. Utan tvivel kommer hen att finna en hel del sådan information, även om den, det är självklart, är starkt begränsad i ett jämförelsevis litet häfte. Därför är urvalet av information som ska tas med i sådana publikationer särskilt aktuellt. Det är också viktigt att fastställa förhållandet till allmänna översättningsordböcker (fransk-litauiska). En läromedelsordbok över termer (särskilt en ordlista) bör komplettera den allmänna ordboken genom att framför allt ta upp den specialiserade vokabulär som inte alls, eller endast i mycket begränsad omfattning, tas med i allmänna ordböcker. Värdet av sådana läromedel beror i slutändan direkt på materialets exakthet, omsorgsfulla lexikografiska presentation och konsekvens. Det säger sig självt att man inte heller får förbise språkriktigheten. Varje läromedel bör bidra till att utveckla färdigheter i ett korrekt språkbruk, även på modersmålet. Det är därför varje författares skyldighet att säkerställa en hög språklig kvalitet i de publikationer som utarbetas. Området för terminologin, liksom det område som den vokabulär som behandlas eller presenteras hör till, ska på litauiska uttryckas med ett substantiv i genitiv, inte med ett adjektiv. Därför är publikationens titel klandervärd — ”Fransk medicinsk terminologi” vore bäst. Även de uttryck som används i publikationens ”Förord” bör korrigeras: medicinord (= medicinska ord), medicinska (= medicin-) förkortningar, medicinsk (= medicinsk) litteratur. Även titeln på det tredje avsnittet, ”Fransk-litauisk medicinsk (= medicin-) ordlista”, bör korrigeras, liksom uttrycket anatomiska (= anatomins) termer på s. 12. Det är lätt att hitta flera andra språkrelaterade saker som bör preciseras även i förklaringarna av termernas betydelser. Till exempel används ofta substantivet frånvaro, där avsaknad vore lämpligare, jfr abrachie f – avsaknad av armar1, assite f – avsaknad av aptit 50 m.fl. Inom språkvetenskapen skiljer man mellan termerna förkortning och förkortning. I recept används oftast förkortningar. Publikationen innehåller också ett litet urval franska förkortningar som används i recept, men författaren benämner dem utan grund som abbreviaturer (s. 36). I häftet används också fler misslyckade eller helt obrukliga termer inom litauisk språkvetenskap. Exempelvis kallas sådana ordbildningsdelar som auto-, -graphe ”-graf”, -logue ”-log”, macro- ”makro-”, micro- ”mikro-”, pneumo- m.fl. inom terminologisk litteratur internationella termselement. Författarens benämningar på dem som ”sammanbindningsformer i sammansatta ord av latinskt och grekiskt ursprung” (s. 3), ”sammanbindningsformer i sammansatta internationella medicinska ord” (s. 20) eller ”ordbildningsled i sammansatta internationella medicinska ord” (s. 20) är helt inexakta, stämmer inte överens med det bruk av motsvarande ord eller termer (t.ex. form) som är vedertaget i språkvetenskaplig litteratur och är därför oacceptabla. Ett annat ganska nytt inslag i dagens terminologi (som för övrigt är helt onödigt) är att ordbildning genom sammansättning, eller bildning av sammansatta ord (termer), kallas ordsammanfogning (s. 5, 19). 1 Siffrorna som anges bredvid exemplen hänvisar till sidorna i den recenserade publikationen där exemplen förekommer. 242 Mycket kan invändas mot förklaringen av ordbildningen. I publikationen tycks man inte helt ta hänsyn till synkronisk ordbildning i själva franskan; därför har vissa affix urskilts som inte kan förekomma synkroniskt, eftersom de berörda orden inte kan delas upp morfologiskt och följaktligen inte kan betraktas som avledningar. Detta gäller de prefix som anges i häftet: abs- (abstinence f 6), ac- (accablement m, accident m, accouchement m 6), ana- (anabiose f, anatomie f 7), ante- (antecedent, antenatal 7), apo- (apocrine, apophyse f 7), cata- (catabolisme m, catamnèse f 7), di- (diplégie f, dipode 8), méta- (métabolisme m, métaplasie f, métastase f 9), péri- (péricarde m, périoste m 10), sym-, syn- (symbiose f, synchrone, syndrome m 11) m.fl. Dessa affix särskiljs vanligtvis inte i den franska ordbildningslitteraturen, eftersom de ord som innehåller dem är odelbara lånord. Även författaren tycks i vissa fall sakna en klar uppfattning om hur vissa termer ska tolkas morfologiskt. Exempelvis betraktas termen anatomie f på ett ställe som en avledning med det icke-existerande prefixet ana- (s. 7), medan den på ett annat ställe förs till avledningar med suffixet -ie (s. 13). De franska suffixen urskiljs något mer korrekt i publikationen, men även här förekommer tydliga fel. Exempelvis har invistigateur m suffixet -ateur, inte -eur (s. 11); allaitement m, amaigrissement m och développement m ska hänföras till suffixet -ement, inte -ment (s. 14); auscultation f, dégénération f (=dégénération), excoriation f och inhalation f är bildade med suffixet -ation, inte -ion (s. 14). Avledningar med suffixet -ure, denture f, fracture f, jointure f, ligature f och teinture f, kan inte betraktas som verbalsubstantiv. Av alla ord som på s. 15 förs till detta suffix är det alltså endast brûlure f som verkligen är en avledning från ett verb (=brûlure). Avledningen denture f är en kollektiv benämning. Orden fracture f, jointure f och ligature f betraktas som lån från latinet; här urskiljs det litterära suffixet (-a)ture². Verben certifier, justifier och vivifier har inte det icke-existerande suffixet -fier (s. 18), utan -ifier. En felaktig uppfattning om de morfologiska relationerna mellan franska ord framgår också av fall där enskilda ords bildningssätt bestäms felaktigt. I häftet betraktas exempelvis comparaison f och coopération f tydligen som avledningar med prefixen com-, co- (s. 7), men dessa ord är tydliga verbalsubstantiv, bildade med suffixen -aison och -ation. Till samma bildningstyp med -ation hör även réanimation f, som i häftet anges som en avledning med prefixet ré- (s. 10), och termen transplantation f, som förs till avledningar med prefixet trans- (s. 11). Det finns också en hel del fler sådana felaktiga tolkningar av ordbildningen. Bland exemplen på adjektivsuffix finns också substantiv, till exempel: absorbants m pl ”absorberande material, uppsugande ämnen” 15, antibiotiques m pl ”antibiotika” 17, diabétique m ”diabetessjuk” 15, cardiaque m ”hjärtsjuk” 17 (det är för övrigt oklart varför det sistnämnda exemplet betraktas som en avledning med suffixet -ique). Bland exemplen på sammansatta adjektiv finns också substantiv – båda exemplen som ska illustrera typen med ett första adjektiviskt och ett andra nominalt led (clavie-voie ”öppning, mellanrum”, rouge-gorge ”domherre” 20). ² Штейнберг Н. М. Аффиксальное словообразование во французском языке. — Л., 1976, с. 62, 64. 243 Författaren betraktar termer med internationella termselement som sammansatta ord, men bland exemplen finns även suffixavledningar, till exempel: cardiaque ”hjärt-”, cardiaque m ”hjärtpatient” 21, entérite f ”inflammation i tunntarmen” 22. Sättet att förklara betydelsen hos dessa element är mycket tvivelaktigt – i publikationen översätts ordled som fungerar som morfem till svenska ord, till exempel: -algie ”smärta, värk” 20, anthropo- ”människa” 20, auto- ”själv” 22, bio- ”liv” 21, -fuge ”egenskap” 22, -gene ”ursprung” 22 etc. Det väcker också uppmärksamhet att en viss andel (i vissa fall en jämförelsevis stor andel) av exemplen i arbetets avsnitt inte är medicinska termer, till exempel: condisciple m ”skolelev” 7, illettré ”olitterat, analfabet” 6, contradiction f ”motsägelse” 8, Géorgien m ”georgier” 11, Italien m ”italienare” 11, Lituanien m ”litauer” 11, courtoisie f ”artighet” 13, colossal ”kolossal” 15, développement m ”utveckling” 14, blanchâtre ”vitaktig” 16, grisâtre ”gråaktig” 16, annuel ”årlig” 16, pensif ”eftertänksam” 17, barbu ”skäggig” 17, poilu ”hårig, lurvig” 17, balayer ”sopa” 17, caractériser ”karakterisera, beskriva” 18, douzaine ”dussin” 18, vingtaine ”ett tjugotal, tjugo år” 18, millénaire ”tusenårig, tusen år” 18, triple ”tredubbel” 18, batterave ”rödbeta” 19, timbre-poste ”frimärke” 19, portemanteau ”klädhängare” 19, après-midi ”eftermiddag” 20, hexagone ”hexagon” 23, insectivore ”insektätare” 30 etc. I ett särskilt läromedel vore det tydligen mer användbart att ge exempel på ordbildning för ett större urval av termer. En stor mängd icke-terminologiskt ordförråd kan också vilseleda den som söker svar på oklara frågor i ett sådant häfte – alla ord som behövs kan ändå inte tas med. För övrigt kan samma invändning riktas mot den ordboksdel som utgör en större del av publikationen. Även här har man tagit med jämförelsevis många allmänna vetenskapliga termer och till och med vanliga ord, som lätt kan hittas i allmänna översättningsordböcker, men utan vilka en student eller legitimerad läkare inte kan klara sig, inte ens med den granskade publikationen till hands. Exempel: amplifier ”utvidga, öka” 49, anfractueux ”vindlande, ojämn, krokig” 49, assurance f ”försäkran, garanti; försäkring” 50, attrait m ”attraktionskraft” 51, bab(e)urre m ”kärnmjölk” 51, bénéficier ”ha nytta av” 51, by-pass m ”kringgående; omväg” 52, bref ”kort” 52, chaux f ”kalk” 53, chute f ”fall, ras” 53, compte-rendu m ”rapport, protokoll” 54, craquement m ”knakande, sprakande” 55, crépitations f ”1. knastrande, knarrande; 2. rassel” 55, déclenchement m ”början, uppkomst” 56, dôme m ”kupol, valv” 58, embarras m ”svårighet, hinder” 59, envisager ”förutse” 60, équin ”häst-” 60, estival ”sommar-” 61, état m ”tillstånd, läge” 61, ethnie f ”nation” 61, jouissance f ”njutning, förlustelse” 68, laps m de temps ”kort tidsrymd” 69, mesure f ”1. mätning; 2. mått; storlek; 3. åtgärd” 71, monstre m ”monster” 72, moyen m ”medel” 72, moustique m ”mygga” 72, néfaste ”olycklig” 73, obsédant ”påträngande” 74, plan ”jämn, plan” 77, plat ”platt, jämn” 77, quadragénaire ”fyrtioårig” 79, qualité f ”kvalitet” 79, quantité f ”kvantitet” 79, récent ”nyligen inträffad, nylig, senaste, ny” 79, souche f ”stam” 82, taux m ”1. procent; 2. proportion; 3. koefficient; 4. takt” 83, volupté f ”vällust” 85, zéro m ”noll” 86 etc. 244 Användaren kommer förmodligen inte ens att tänka på att leta efter många sådana ord i denna ordlista. Med tanke på att ordlistan är mycket liten – den förklarar endast knappt 1 100 franska ord – förefaller det bästa ha varit att endast ta med specialiserade medicinska termer, med särskild uppmärksamhet på dem som saknas i allmänna fransk-litauiska översättande ordböcker. Ett sådant urval av termförrådet (de termer som tas upp i ordboken) skulle vara mycket ändamålsenligt och användbart för användaren – denne skulle tydligt veta vad man ska leta efter och var. Den icke-terminologiska lexik och de allmänna vetenskapliga termer som lagts till i en liten ordlistas termförråd minskar publikationens informationsvärde när det gäller terminologin inom det aktuella området och därmed också dess värde. Följaktligen måste termförrådet i fackordböcker och andra specialordböcker, även läroböcker, sammanställas genom en mycket noggrann gallring av den tillgängliga lexiken. Samma princip för sammanställning av denna typ av ordbok frångås också när urval inte görs bland litauiska motsvarigheter till ord på det andra språket (här franska). Som bekant är ord oftast mångtydiga. Det är inte lämpligt att i en specialiserad termordbok ange alla betydelser hos ett ord som tagits med i termförrådet. Här bör endast de terminologiska betydelserna inom det aktuella området tas med; med andra ord ska en term på det ena språket ges en motsvarighet på det andra. Det är självklart att detta inte innebär att varje fransk medicinsk term nödvändigtvis måste ha bara en litauisk motsvarighet. På grund av att terminologiska system har utvecklats under olika förutsättningar, att ordens betydelser har olika omfattning och att språken själva har särdrag vad gäller lexik och benämningar, finns det ofta flera motsvarigheter; betydelserna hos de termer som översätts måste delas upp och så vidare. Å andra sidan måste man oundvikligen ta hänsyn till etablerade synonymer eller dubbeltermer, och även dessa förhållanden är ofta varken helt lika eller kan vara helt lika i olika språk. De motsvarigheter som tas med måste dock höra till samma terminologi eller dess gren, medan andra betydelser, framför allt icke-terminologiska, bör utelämnas. I V. Širkienės ordlista ”Prancūzų kalbos medicininė terminija” missbrukas detta visserligen inte särskilt mycket, men det förekommer ändå fall där betydelser av ord (inte längre termer) som inte hör till den medicinska terminologin också anges, t.ex.: attitude f ”1. kroppsställning; 2. hållning; beteende; 3. inställning” 50, concevoir ”1. bli gravid, vara havande (=gravid); 2. uppfatta, förstå” 54, débordement m ”översvämning, flod” 56, délai m ”1. försening; hinder; kvarhållande; 2. tid, tidsfrist” 57, dénuement m ”1. brist; 2. fattigdom” 57, dépôt m ”1. förvaringsplats; 2. avlagring” 57, écaille f ”1. fjäll; 2. hinna” 58, nébuleux ”1. molnig, disig; 2. dyster, sorgsen” 73, terrain m ”1. terräng; 2. jord; 3. (organismens) konstitution” 83, tournesol m ”1. solros; 2. lackmuspapper” 84, tranche f ”skiva; platta; kant” 84 och så vidare. En betydande brist i den granskade läroboken är att man relativt ofta ger förklaringar i stället för litauiska motsvarigheter till franska termer. Detta görs inte bara när det saknas en litauisk term (i sådana fall bör en språklärare inte sammanställa termer utan hjälp av medicinska specialister. Redaktören bör inhämta förslag som godkänts av de främsta specialisterna inom området och av terminologikommissionen), utan också när etablerade och allmänt använda termer finns. Publikationens författare bör klandras för att hon uppenbarligen inte rådfrågade spe- 245 cialister och slutligen för att hon i principerna för ordbokens sammanställning inte förklarade (för övrigt tog hon inte med några sådana principer över huvud taget) hur och i vilka fall en betydelse förklaras och hur detta anges i ordboken, så att det inte förväxlas med verkliga motsvarigheter. Författaren själv borde naturligtvis inte ha skapat eller utformat nya termer eller infört lånord ens om sådana begrepp som betecknas med franska termer inte skulle ha benämningar i den litauiska medicinska terminologin, t.ex. abréaction f ”återkomst av bortglömda känslor till medvetandet” 47, aéropéritoine m ”ansamling av luft eller gas i bukhålan” 48, atélectase, atélectasie f ”brist på luft i lungalveolerna” 50, catamnèse f ”uppgifter om patienten efter utskrivning från sjukhuset” 53, dipsomanie f ”sjukligt alkoholbegär, periodiskt supande” 58, électrocution f ”skada på kroppen orsakad av elektrisk ström, död genom elektrisk ström” 59, gâtisme m ”oförmåga att hålla urin eller avföring” 63, hypoxémie, hypoxie f ”otillräcklig syrehalt i vävnaderna” 66, kopiopie f ”snabb uttröttning av ögonmusklerna vid betraktande av föremål på nära håll” 68, linkage m ”koppling mellan två eller flera gener på samma kromosom” 69, monopagie f ”huvudvärk endast på ett ställe” 72, oestromanie f ”sjukligt sexuellt begär hos kvinnor eller män” 74, péripwème m ”bildning av en böld runt ett organ” 76, réinversion f ”återställande av ett organ till normal position” 80 och så vidare. Konsultation med välrenommerade medicinska specialister är dock nödvändig även i sådana fall — de kan åtminstone hjälpa till att klargöra exakt om det finns någon term som används för detta ändamål3. Det är helt oförsvarligt att använda termförklaringar även när det finns vedertagna termer (ibland mycket allmänt kända sådana). Exempel: déontologie f — läkarens etik, vetenskapen om läkarens rättigheter och skyldigheter 57 (=deontologia), écologie f — vetenskapen om organismens förhållande till omgivningen 59 (=ekologia), électrophorèse f — förflyttning av elektriskt laddade kolloidpartiklar orsakad av elektrisk ström; läkemedels tillförsel till kroppen med hjälp av elektrisk ström 59 (=elektrofores), gériatrie f — vetenskapen om ålderdomens sjukdomar 63 (=geriatrik), orgasme m — den högsta graden av lustkänsla 75 (=orgasm), zoonoses f pl — smittsamma djursjukdomar som överförs till människor 86 (=zoonoser). Det finns gott om sådana exempel också i avsnittet om ordbildning, t.ex.: amylase f — enzym som bryter ned stärkelse 12 (=amylas), asystolie f — störning i höger kammares funktion 13 (=asystoli), carboxylase f — enzym som avskiljer kolsyra från ketosyror 12 (=karboxylas), cardiogramme m — grafisk återgivning av hjärtats rörelser 21 (=kardiogram), cytologie f — vetenskapen om celler 22 (=cytologi), diabétique m — person med diabetes 17 (=diabetiker), gastroscope m — instrument för undersökning av magsäcken 28 (=gastroskop), gynécologue m — specialist på kvinnosjukdomar 23, läkare för kvinnosjukdomar 24 (=gynekolog), hémoglobine f — blodets färgämne 23 (=hemoglobin), otoscope m — instrument för undersökning av öronen 28 (=otoskop), pédiatrie f — vetenskapen om barnsjukdomar 27 (=pediatrik), pharmacopée f — farmaceuternas officiella handbok 27 (=farmakopé), stomatologie f — vetenskapen om sjukdomar i munhålans organ 29 (=stomatologi) och så vidare. Ett sådant ignorerande av välkända och allmänt använda termer (en del av dem används ständigt även i vardagsspråket), deras 3 För övrigt återger ”Medicinos terminų žodynė” av V. Astrauskas, S. Bizulevičius, S. Pavilonis m.fl. (V., 1980) internationella termer i nästan alla de här nämnda fallen. Följaktligen är både begreppen och deras benämningar välkända för specialisterna. 246 Att ersätta dem med förklaringar vilseleder utan tvekan den mindre insatte läsaren (till exempel en student) — man kan tro att dessa internationella termer av någon anledning inte används i litauisk medicinsk terminologi (för övrigt förekommer nästan alla dessa termer i den allmänna „Internationella ordboken över främmande ord“ (V., 1969) och används i populärvetenskaplig litteratur och tidskrifter). Således motverkar denna praxis att ta upp de aktuella termerna i ordlistan införandet och inlärningen av normerade termer. Eftersom framställningen av termerna och förklaringarna av deras betydelser i publikationen inte är lexikografiskt åtskilda, kommer det att vara oklart för studenten om de tillagda förklaringarna är någon sorts utvidgade synonymer till termerna eller inte (för övrigt är det oklart hur författaren själv uppfattar detta). I publikationen skiljs mycket åt med kommatecken, vilket skapar en hel del förvirring. Exempel: aéropathie f — sjukdom orsakad av förändringar i atmosfärstrycket, tryckfallssjuka 48, cafard m — dyster sinnesstämning, depression 52, caquesangue f — blodig diarré, dysenteri 53, cinération f — kremering av ett lik, kremering 53, clearance f — njurarnas filtrationskoefficient, clearance 54, sepsis f — allvarlig infektionssjukdom, blodförgiftning 81, cardiologue m — kardiolog, hjärtläkare 24, éthologie f — etologi, vetenskapen om karaktären 61, incrétologie f — endokrinologi, vetenskapen om de endokrina körtlarna 67, intercadense f — hjärtklappning, störning i hjärtrytmen 67, mogiphonie f — kramp i stämbanden, svårigheter att tala 71, sudamina m pl — svettutslag, utslag med vitaktiga blåsor 82 med flera. Om man antog att dessa termer skulle vara obegripliga för publikationens användare och därför behövde förklaras, varför görs detta då så inkonsekvent (i vissa fall kommer termen först, i andra förklaringen), och varför presenteras förklaringarna (om författaren själv skiljer dem från termerna) på samma sätt som termerna? Detta är en stor brist i utformningen av den aktuella publikationen. Publikationen innehåller en handfull fraseologismer. Författaren nöjer sig med att förklara deras betydelse och söker inte alls efter svenska motsvarigheter. Detta hjälper naturligtvis den studerande att förstå fraseologismer på ett annat språk, men hjälper inte till att lära sig översätta dem till litauiska. I det här fallet utför publikationen alltså bara halva arbetet (detta gäller naturligtvis endast egentliga fraseologismer; alla exempel som ges i publikationen är inte fraseologismer, och översättningen av de sistnämnda medför uppenbarligen inga ytterligare svårigheter). Den lärobok som V. Širkienė har sammanställt har alltså brister och luckor i det lexikografiska arbetet. Till detta måste också läggas att de litauiska motsvarigheterna inte är accentuerade. Med tanke på läkarnas tämligen svaga accentueringskultur kan det under inga omständigheter ursäktas att publicera ordlistor utan accentmarkeringar. Även om den recenserade publikationen är avsedd för undervisning i ett främmande språk, är den i allmänhet ett hjälpmedel för språkinlärning. Publikationer av detta slag bör hjälpa till att lära sig inte bara ett korrekt främmande språk utan också ett föredömligt modersmål. Avslutningsvis bör det tilläggas att läromedel av detta slag är mycket behövliga, och det är verkligen glädjande att universitetslärare tar sig an uppgiften att sammanställa dem. St. Keinys 247