Compiling of Terminological Dictionaries under Changes in the Language Status

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXXI (1994) KALBOS NORMALIZACIJOS KLAUSIMAI MAIRE RAADIK OM ATT UTARBETA FACKORDLISTOR I ETT FÖRÄNDERLIGT SPRÅKLÄGE Det estniska arbetet med fackspråk har nära 100 år på nacken, och nästan lika länge har fackordlistor sammanställts i Estland. Terminologiarbetet har visserligen pågått mer eller mindre kontinuerligt, men också det har haft sina upp- och nedgångar. Den nuvarande uppgångsperioden sammanfaller med den allmänna vitaliseringen av samhällslivet. I hopp om att Estlands självständiga republik ska återupprättas har man åter börjat väcka till liv allt det som förstördes för 50 år sedan. Sett ur språklivets perspektiv är det senaste tidens viktigaste landvinning att en språklag antogs i Estland i januari 1989 och att estniska förklarades vara statsspråk. Det estniska språklivet under det senaste halvseklet kännetecknas å ena sidan av att estniskans användningsområden har krympt och å andra sidan av att estniskan har förveneskats. Språklagen kan tyvärr bara hantera det första området, det vill säga värna om användningen av estniska i allmänhet. Den andra frågan måste lämnas åt språkvårdarna att bekymra sig över, eftersom ingen lag ännu skyddar ett språk mot främmande påverkan. I Estland finns det många livsområden där estniskan måste dela sin plats med ryskan eller inte längre har någon plats alls. Därför har också det estniskspråkiga fackspråksarbetet försummat en del områden där estniskan har gett upp sin position; under många år har man inte arbetat med terminologin inom dessa fackområden. Nu är det dags att rätta till misstagen: sätta stopp för ytterligare inskränkningar av estniskans rättigheter och användningsområden och börja återta det som hittills gått förlorat. Så länge en estländare inte kan sköta sina egna angelägenheter på estniska, eller så länge det saknas ord på estniska för att till exempel tala om arbetsfrågor, kan ingen vara säker på estniskans framtid. Att återställa estniskans ställning och rättigheter kräver förberedelser och goda förutsättningar. De som arbetar med fackspråksvård behöver inte börja helt från noll, eftersom det inte finns något område i Estland vars terminologi aldrig har bearbetats. Däremot saknas kontinuitet: om ett område under lång tid har legat utanför terminologernas synfält är det oundvikligt att områdets fackspråk blir föråldrat och att nya begrepp saknar estniska motsvarigheter, vilket tvingar även den som talar estniska att uttrycka ett eller annat begrepp med ett främmande ord, det vill säga vanligen ett ryskt ord. Om också kommunikationen på arbetsplatsen sker på ryska finns det inget som främjar utvecklingen av estnisk terminologi. Nu inser även de som tidigare inte förstått betydelsen av estnisk fackterminologi att den är viktig – eller rättare sagt, de är tvungna att inse det, eftersom det framgår av språklagen att den ställer krav på språkkunskaper: en estländare ska kunna så mycket ryska som arbetet kräver, och en ryss ska kunna så mycket estniska som behövs i arbetet. När man erinrar sig den hittillsvarande språkpolitiken är det tydligt att det först blir svårt för ryssarna— 6* 83 —som hittills har klarat sig med ett enda språk. Språklagen genomförs i huvudsak genom att man undervisar den ryskspråkiga befolkningen i estniska. För att lära sig ett språk behövs både läroböcker och ordböcker, och eftersom man förutom det allmänna ordförrådet också behöver behärska fackspråket inom sitt eget område, behövs många fackordlistor. De befintliga ordböckerna, som det finns gott om i Estland, passar inte alltid den som lär sig språket. Ordböcker som gavs ut under tidigare år är redan delvis föråldrade, och innehållet i en ordbok behöver inte heller alltid motsvara användarens behov. Det tar avsevärd tid att göra en omfattande och därmed fullständig ordbok. Den som lär sig språket skulle åtminstone till en början också vara nöjd med en mindre ordbok, särskilt om den kunde tas fram snabbt. Initiativrika institutioner och företag som behöver undervisa sina ryskspråkiga anställda i estniska har kommit på idén att själva börja sammanställa de små ordböcker som behövs. Fackordlistor och andra ordböcker kan utarbetas på två sätt: antingen genom översättning eller genom att man själv samlar in material. Det senare alternativet kan till exempel bli aktuellt när det inte går att hitta ett lämpligt verk att översätta. Bland de originalverk med fackterminologi som på senare tid getts ut i Estland bör man definitivt nämna olika fackparlörer, däribland exempelvis ordlistor för restaurang- och handelspersonal. Dessa tvåspråkiga parlörer, som vanligen sammanställts av sakkunniga inom respektive område, är avsedda för en begränsad användarkrets och används oftast vid samma institution eller företag där de sammanställdes. Parlörformen passar väl både för handels- och restaurangpersonal och för servicepersonal i allmänhet, som ofta behöver kommunicera, eftersom parlören utöver facktermer också innehåller många standarduttryck som behövs i yrket. En specialist inom exempelvis handel behöver självfallet hjälp av en lingvist i ordboksarbetet, om inte tidigare så åtminstone vid redigeringen. Om en institution inte har någon initiativrik specialist till hands som kan klara av ordboksarbetet, söker man hjälp av lingvister redan i ett tidigare skede. Exempelvis hade de anställda vid sammanslutningen Eesti Toormetarne samlat ihop de ryska termer som de främst behövde, men för att översätta uttrycken, det vill säga hitta estniska termmotsvarigheter, vände de sig till terminologerna vid Keele ja Kirjanduse Instituut. Samarbetet mellan råvaruleverantörerna och terminologerna har delats upp i två etapper. Först sammanställdes en preliminär rysk-estnisk ordlista, som ännu inte uppfyller kraven på en ordbok men som genast kan mångfaldigas och användas som hjälpmedel i estniskundervisningen. Senare planerar man att utifrån det insamlade materialet sammanställa en rysk-estnisk och estnisk-rysk råvaruordbok med omkring 1500 uppslagsord. Liksom råvaruleverantörerna måste även materialförsörjarna befatta sig med begrepp från många olika fackområden, men någon heltäckande ordbok över försörjningsområdet har hittills inte sammanställts. Eesti Varustuskomiteed motiverades att inleda ordboksarbetet uppenbarligen återigen av behovet att ge språkinlärare hjälpmedel. Till skillnad från råvaruleverantörerna vågade materialförsörjarna inte sammanställa en ordbok helt på egen hand, utan tog den ryskspråkiga nomenklaturen över produkter och råvaror till förebild; den omfattar en ganska stor del av de begrepp som materialförsörjarna behöver. Den fackordlista som sammanställts för området innehåller också flera originalavsnitt, som inte alls står tillbaka för de översatta delarna i fråga om kvalitet. Under en tid har jag kunnat arbeta med den tidigare nämnda rysk-estniska ordboken för materialförsörjning 84 med redaktionell bearbetning från estnisk sida. Eftersom ryska termer har översatts till estniska av sakkunniga inom respektive fackområden ger redaktionsarbetet en inblick i den faktiska terminologianvändningen. En enda ordbok med sina 4–5 sammanställare räcker inte för att dra några allmänna slutsatser, men även här framträder en del som kännetecknar den faktiska användningen av fackspråk. Jag vill uppehålla mig närmare vid två frågor: förhållandet mellan fack- och allmänspråk samt ordagrann översättning. 1. Förhållandet mellan fack- och allmänspråk. Frågan om i vilken mån en ordboksredaktör måste följa nomenklaturen uppkommer framför allt när det gäller kemiska termer. Den rysk-estniska ordboken över kemi skiljer nämligen mellan så kallade nomenklaturbenämningar och trivialnamn. För att underlätta den rekommenderade övergången från trivialnamn till nomenklaturbenämningar tar kemiordboken upp båda, och betraktar naturligtvis nomenklaturbenämningarna som de primära. Utrustningsordboken följer denna linje endast delvis, till exempel när båda – både nomenklaturbenämningen och trivialnamnet – är lika välkända och används i samma utsträckning (natriumvätekarbonat och bikarbonat). Om en nomenklaturbenämning på grund av sin längd, komplexitet eller liknande tills vidare bara har fått fäste i ett striktare, mer vetenskapligt språkbruk, har den utelämnats ur utrustningsordboken, som har en mer praktisk inriktning. Därför anges exempelvis inte längre 1, 2, 3-propantriol vid sidan av glycerol eller glycerin. Ibland måste en benämning från allmänspråket också föredras av andra skäl, till exempel med hänsyn till ordbildningen. Sammansättningen flytande gas, som hör till fackspråket, är tämligen opraktisk ur ordbildningssynpunkt. Därför har termen i form av en fras ersatts med den sammansatta allmänspråkliga motsvarigheten gasol, som vid behov är lättare att använda i nya sammansättningar, exempelvis gasolflaskbil, hushållsgasolbehållare och andra sammansättningar. Även frågan om så kallade kortformer berör förhållandet mellan fack- och allmänspråk. I estniska har längre lånord med tiden gett upphov till mer lättuttalade kortformer, vilka också har bedömts vara lämpliga för fackspråket. Sådana kortformer har ändå fortfarande en vardaglig klang och man vågar inte använda dem som termer, trots att både ackumulator och acku är lämpliga, liksom både transformator och trafo, samt både laboratorium och labb. 2. Ordagrann översättning. Ordagrann översättning, det vill säga översättning med ett ord av samma ursprung, är visserligen bekväm men visar sig tyvärr ofta vara ett förenklat tillvägagångssätt, särskilt när ett ryskt ord har flera motsvarigheter på estniska, bland vilka det så kallade ordagranna alternativet kanske inte ens finns. En rysk term kan motsvaras på estniska av ett par bestående av ett inhemskt ord och ett lånord. För den som lär sig språket är det lättare att tillägna sig ett ord med samma ursprung (vilket ur estnisk synvinkel vanligen är ett lånord), medan ett inhemskt, det vill säga estniskt, ord är mer genomskinligt för den som har estniska som modersmål. Om det inhemska ordet och lånordet används som likvärdiga alternativ bör båda tas upp i ordboken, till exempel införsel och import, matningsanordning och doserare, rulltrappa och eskalator. Inhemska termer behövs definitivt när lånetermer av någon anledning, till exempel på grund av likhet, riskerar att blandas ihop, såsom ökonoomia ‘sparsamhet (hushållning)’ och ökonoomika ‘ekonomi’. Ordagrann översättning räcker inte heller för flertydiga termer, såsom de ryska материал, техника, автоматика, vilka tyvärr ofta återges helt enkelt som material, teknik och automation. Så lämpar sig till exempel termen 85 materjal ska på estniska materjaliks översättas som ämne, råvara (ehitusmaterjal, katuse(katte)materjal), medan kiudaine däremot bör användas, inte kiudmaterjal (ru. волокнистый материал). Det ryska материал kan också beteckna tyg: нетканый материал betyder lausriiet, inte lausmaterjali. Det finns också skäl att avstå från ett lånord, till exempel när dess betydelse tenderar att bli oklar på grund av frekvent och delvis okunnig användning, och särskilt när det börjar tränga undan ett lika bra inhemskt ord. I sådana fall kan en ordbok nöja sig med den inhemska motsvarigheten, till exempel (töö)riist, inte instrument (ru. инструмент), veotaar, inte transpordi-taara (ru. транспортная тара), müü­dud toodang, inte realiseeritud toodang (ru. реализованная продукция). Bland de ordagranna översättningarna utgörs en särskild grupp av termer vars korrekta estniska motsvarigheter helt enkelt är okända, eftersom de fortfarande hör till de så kallade nytermerna. Rättare sagt är flera av dessa nytermer rekommendationer från ett par decennier tillbaka, men de väcker fortfarande motstånd. Den helt ryskspråkiga kommunikationen i arbetslivet har säkert också en del av skulden till detta, eftersom den inte har uppmuntrat till kännedom om estnisk terminologibildning. Om man inte känner till att utspridning eller utjämning av jord är laajamine och att motsvarande anordning är en laajur, kallar man dem mekaniskt för planeerimiseks ja planeerijaks (ru. планировать ja планировщик). På estniska har planeerimine, förutom betydelsen utjämning, flera andra betydelser, framför allt ’att göra upp en plan’. Av okunskap gör man det ryska маркетинг (jfr engelska marketing) till estniska marketingiks, trots att ordet turundus också finns. Vissa termer, som inte heller går att översätta ordagrant, saknar i praktiken en estnisk motsvarighet, eftersom åtminstone leverantörerna inte tycks veta att поверка on taatlus, образцовая мера — taatlemõõt, eller att поставить inte betyder hankima, utan tarnima. Förresten går härvan kring hankima-tarnima tillbaka ända till 1930-talet. Vid sidan av ordagranna översättningar görs också översättningar tecken för tecken: insener-tehniline personal (ru. инженерно-технический персонал) i stället för inseneride ja tehnikute, teaduslik-tehniline progress (ru. научно-технический прогресс) i stället för teaduse ja tehnika progressi. Försörjningsområdet kan inte betraktas som helt ryskspråkigt — det finns säkert redan sådana även i Estland — men en betydande del av ärendehanteringen sker också på ryska bland leverantörerna, och detta har satt sina spår: även ester känner inte till den estniska fackterminologin inom sitt område. Säkert behöver också ester, tillsammans med personer med annan bakgrund, lära sig estniska, däribland fackspråket inom sitt eget område, om de inte vill hamna efter dem när det gäller kunskaper i estniska. Nu när intresset för språkfrågor har ökat kan man ändå hoppas att språkvetarnas möda inte bara ska resultera i pappersprodukter. SAMMANSTÄLLNING AV TERMORDLISTOR I FÖRÄNDRINGENS SPRÅKLIGA STÄLLNING Santrauka I den estniska SSR:s språklag, som antogs i januari 1989, förklarades estniska vara statsspråk. Även om arbetet med att utveckla språket, liksom vetenskapens och teknikens språk, inte hade upphört i Estland ens under den tid då estniska inte skyddades av lagen, kan den nuvarande språksituationen ändå inte anses tillfredsställande. Framtiden för det estniska språket måste tas på allvar, ja, till och med frågan om det kommer att kunna bestå som ett allmänspråk som framgångsrikt fungerar inom livets alla områden. Ty även om det fjärde de- 86 Under århundradets andra hälft hade estniska redan utvecklats till ett fullt utvecklat skriftspråk, men under de senaste årtiondena har dess användning begränsats kraftigt. Exempelvis måste den nästan fullständiga utträngningen av estniska ur den administrativa dokumenthanteringen bedömas mycket negativt i detta avseende. På senare tid har vissa institutioner och företag börjat intressera sig mer seriöst för språkfrågor, liksom för terminologin inom sina verksamhetsområden. Detta förklaras av behovet att lära anställda med andra modersmål än estniska språket, vilket har lett till behov av såväl universella läromedel som termordböcker. Estlands vetenskapsakademis Institut för språk och litteratur har ingått flera avtal enligt vilka institutet åtar sig att ordna terminologin inom olika specialiteter. Vissa företag och institutioner har på egen hand sammanställt den terminologi de behöver, så terminologernas uppgift återstår endast att ordna termerna i det insamlade materialet. Vanligen blir resultatet av ett sådant samarbete en tvåspråkig ordbok som kan användas som ett kompletterande hjälpmedel vid undervisning i estniska. Bland de största arbeten som pågår för närvarande bör nämnas arbetet med att ordna terminologin för anskaffning och leverans av råvaror. Den rysk-estniska ordboken för materiell och teknisk försörjning är i huvudsak färdigställd. Eftersom ordboken utarbetades av specialister inom området kan man utifrån den få en viss uppfattning om det faktiska läget för den estniska terminologin. Det måste sägas att det finns ett stort antal estniska termer som esterna själva inte känner till, trots att sådana termer sedan länge har tagits upp i olika ordböcker. Att ryska används på många håll i arbetskollektiven hindrar den estniska terminologin från att spridas. OM SAMMANSTÄLLNINGEN AV TERMINOLOGISKA ORDBÖCKER I EN FÖRÄNDERLIG SPRÅKSITUATION Sammanfattning I januari 1989 förklarades estniska vara Estlands statsspråk genom språklagen. Trots att det kontinuerliga arbetet med att ordna språket, däribland vetenskapens och teknikens språk, fortsatte även under de år då estniska inte åtnjöt rättsligt skydd, kan den nuvarande språksituationen inte anses tillfredsställande. Man bör på allvar tänka över estniskans framtid och huruvida den kommer att kunna bevaras som ett litterärt språk som fungerar framgångsrikt inom alla områden. Även om estniska i slutet av 1930-talet fungerade som ett fullt utvecklat litterärt språk, har dess användningsområde begränsats avsevärt under de senaste årtiondena. Den nästan fullständiga frånvaron av ärendehantering på estniska visar detta tydligast. På senare tid har intresset för språkfrågor, däribland terminologiska problem inom den egna branschen, börjat märkas vid vissa institutioner och företag. Detta intresse kan förklaras av behovet för arbetare med andra modersmål än estniska att lära sig estniska, vilket medför ett behov av både allmänna läromedel och terminologiska ordböcker. Vid Institutet för språk och litteratur vid Estniska SSR:s vetenskapsakademi har redan flera avtal ingåtts om att ordna terminologin inom olika specialiteter. Vissa företag och institutioner har på egen hand sammanställt den ordlista de behöver; terminologernas uppgift är att ordna det insamlade materialet. I regel är målet med ett sådant samarbete en tvåspråkig ordbok som kan användas som ett kompletterande läromedel vid undervisning i estniska. På senare tid har ett omfattande arbete bedrivits med terminologin för försörjning och leverans av råvaror. Den rysk-estniska ordboken för materiell och teknisk försörjning är i huvudsak färdig. Eftersom ordboken om materiell och teknisk försörjning har sammanställts av specialister inom området gör en granskning av den det möjligt att förstå det faktiska läget för den estniskspråkiga terminologin. Det bör noteras att det finns en rad estniska termer som esterna själva inte känner till, trots att dessa termer sedan länge har ingått i olika ordböcker. Slutsatsen bör dras att kommunikation på ryska inom arbetskollektiven uppenbarligen inte främjar tillägnandet av estnisk terminologi. 87