Synonymy and Polysemy in Latvian Philosophical Terminology

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXXI (1994) KALBOS NORMALIZACIJOS KLAUSIMAI ZAIGA IKERE SYNONYMI- OCH POLYSEMIPROCESSER I LETTISK FILOSOFISK TERMINOLOGI Filosofisk terminologi är, som ett av språkets delsystem, i större eller mindre utsträckning underkastad alla de lexikalsemantiska processer som verkar i det litterära språkets lexikon. Här ska vi rikta uppmärksamheten mot de viktigaste av dem, nämligen synonymi och polysemi. Både synonymi och polysemi är företeelser som vid standardisering av termer kan klassificeras som negativa och som hindrar språkets vetenskapliga precision. Trots detta möter vi såväl inom området för termregistrering (dvs. i specialordböcker) som inom området för termers funktion både olika benämningar på en och samma företeelse och termer med flera betydelser. Förekomsten och beständigheten hos dessa lexikal-semantiska processer i filosofisk terminologi kan i viss mån förklaras med följande extralingvistiska faktorer. För det första begreppens självrörelse och differentiering i tankeprocessen. Denna företeelse kommer till uttryck på språkets alla nivåer och återspeglas även i detta särskilda delsystem av språket, nämligen filosofisk terminologi. För det andra är filosofi en kulturprodukt. Som resultat av hela mänsklighetens spekulativa kunskapssökande är filosofin djupt internationell, och den är inte fri – och kan i detta avseende inte vara fri – från främmande språks inflytande. Filosofins lexikon är en produkt av möten mellan och nedärvning från många kulturer. Det nationella och det internationella är här tätt sammanvävda. För det tredje är filosofi inte folklore, utan resultatet av den teoretiska tankeverksamheten hos enskilda personligheter och de skolor som uppstått under deras inflytande. En särpräglad personlighet kan för ett invariant begrepp inom ett och samma system finna en annan, annorlunda uttrycksform eller återuppliva ett ord som redan fallit i glömska i folkmedvetandet, liksom ge ett redan existerande ord en annan betydelsenyans. Om ord av samma ordklass som ligger nära varandra eller är identiska till betydelsen och uttrycker ett och samma begrepp, men skiljer sig åt genom betydelsenyans eller stilistisk färgning, kan betraktas som synonymer på språkplanet, så är synonymer på terminologiplanet, dvs. inom ett bestämt ämnes terminsystem, ord som är identiska till betydelsen. Som den lettiska språkvetaren A. Laua påpekar: ”termer har i regel inga synonymer, utom i de fall då internationella och lettiska benämningar används parallellt”1. Denna insikt är utan tvekan riktig för de flesta terminologiska system, men det filosofiska terminologiska systemet har sina särdrag, som även kommer till uttryck när det gäller synonymi. 1 Laua A. Latviešu leksikoloģija. Rīga, 1981. 191. lpp. 18 Tänkandet är en process. Tankar uttrycks inte bara med hjälp av ord; tanken tar form och utvecklas i ordet. Denna idé, som den ryske psykologen Lev Vygotskij framförde på 1930-talet, berör inte bara enskilda språkliga företeelser, utan också den roll och betydelse som varje nationalspråk har för dess talares tänkande. Sambandet mellan tänkande och språk står i fokus för såväl filosofer som psykologer och lingvister. Det är just i terminologin, som ett specifikt ordförrådsskikt, som det nära sambandet mellan begrepp och språkliga uttrycksmedel framträder tydligast. Den litauiske filosofen R. Plečkaitis skriver, när han behandlar detta samband: ”Språket, i vilket det konkreta begreppet formuleras, ingår också i begreppsbildningens struktur. Just därför är det nödvändigt, men inte alltid tillräckligt, att jämföra nationella termer med motsvarande ryska termer när vi sammanställer nationella terminologiska ordböcker. Om begreppet exempelvis först formulerades på engelska måste även den motsvarande engelska termen analyseras. Detta kommer också att vara en av aspekterna av det historiska perspektivet inom terminologiforskningen2. R. Plečkai­tis tanke understryker återigen det nära samband som råder mellan begreppsvärlden och den språkliga tillvarons värld. Språket är inte bara ett medel för att uttrycka något, utan också det material i vilket detta något blir till. Därför berör förankringen av nationalspråket djupare skikt av nationens existens än enbart rent språkliga uttryck. Under den teoretiska tankens utveckling uppstår flera språkliga tecken för att uttrycka ett och samma begrepp. Under en viss tidsperiod bildas synonymlistor för att beteckna invarianter av begrepp. Synonymi i den lettiska filosofiska terminologin kan betraktas ur både ett synkront och ett diakront perspektiv. Den lettiska filosofiska tankens uppkomst och utveckling är knuten till 1800-talets 60–80-tal och de unga letter som verkade då. En av de mest framträdande bland dessa unga letter när det gäller att popularisera filosofiska skrifter är Kaspars Biezbārdis. Sökandet efter ett lettiskt filosofiskt uttryckssätt förknippas just med hans namn. Strävan att finna ett lämpligt lettiskt uttryckssätt och en lettisk beteckning för ett begrepp leder oundvikligen till att synonyma beteckningar uppstår under den fas då terminologin växer fram och formas. Som exempel uttryckte K. Biezbārdis i terminologins inledningsskede begreppet ”sinnesorgan” med följande synonyma beteckningar: ”yttre förstånd”, ”yttre sinnesförstånd”, ”sinnesförstånd”, ”sinneskrafter”. På 1920- och 1930-talen uttrycktes detta begrepp i den lettiska filosofiska vokabulären med en annan rad synonymer, nämligen: ”sinnen”, ”sinnen”, ”sinnesorgan”, ”sinnesorgan”, ”sinnesorgan”. Uppkomsten av flera betydelsefulla filosofiska termer i den lettiska filosofiska litteraturen kan beskrivas på följande sätt: under en viss period finns en synonymlista (det vill säga ord ur det litterära språket som används i terminologisk betydelse för att beteckna och uttrycka ett bestämt filosofiskt begrepp). Ur denna synonymlista utkristalliseras ett visst ord som den vanligaste beteckningen för ett konkret begrepp. Därefter kan en terminologisk ordfamilj bildas kring denna term, vilket vittnar om att termen har slagit rot i det filosofiska terminologisystemet. I den moderna lettiska filosofiska vokabulären har två ord från den senaste synonymlistan bevarats och används: ”sinnesorgan” och ”sinnen”, där 2 Плечкайтис Р. О выявлении понятий в связи с терминологической работой // Вопросы разработки научно-технической терминологии. Рига, 1973. С. 129. 2* 19 det sistnämnda har fått företräde i användningen, både inom funktionssfären och inom dokumentationssfären. Det sistnämnda har företräde eftersom det är ett enda ord och kan användas i ordbildningsmönster samt bilda en termfamilj. I en filosofisk termordbok anges till exempel följande termer: sinnlig, sinnlighet, sinnlig, sinnlighet, sinnlig tillvaro, sinnlig existens, sinnlig åskådning, sinnlig perception.3. ”Sinne” och dess avledningar ingår i sådana flerordsuttryck som: den sinnliga världen, det sinnliga livet, sinnlig bild, sinnliga varelser, sinnesföremål, sinnlighetens yttre åskådningsform, sinnlighetens rena form, den sinnliga åskådningens form4. Ett annat exempel är en filosofisk term som ”förståelse”. I Mīlenbahs–Endzelīns ordbok är detta ord märkt som en neologism. När ordboken sammanställdes förekom följande synonymrad i det allmänna ordförrådet: saprašā, saprata, saprašana, sapratne, izpratne, samt saprate i författaren A. Upītis ordbruk5. Taču 1922.g. publicētajā zinātniskās terminoloģijas vārdnīcā vārdi „sapratne“ un „sapratisks“ jau iekļauti filozofijas terminu sarakstā6. Mūsdienu filozofijas terminoloģijas leksikā šis termins izveidojis noteiktu terminoloģisko ligzdu: sapratne, iepriekšsapratne, praktiskā sapratne, spekulatīvā sapratne, vērojošā sapratne, subjektīvā sapratne, sapratisks prāts, sapratnes filozofija. En av källorna till synonymi i den filosofiska vokabulären är lån av internationella ord. Frågan om internationalismer har en särskild plats inom den filosofiska terminologin, eftersom filosofin som vetenskap är ett resultat av kulturkontakter mellan olika nationer. En analys av internationalismer i den filosofiska terminologin förtjänar en mer omfattande behandling; här nöjer vi oss därför med att konstatera att av de cirka 1 200 termer som togs upp i den rysk-lettiska ordboken över filosofiska och etiska termer, publicerad 1987, översattes 30 termer parallellt med ett internationellt ord och en lettisk beteckning. Några ord till om synonymer som skiljer sig morfologiskt men är begreppsmässigt identiska. Sådana är till exempel ”erfarenhet” och ”erfarenhetsmässig”, ”medvaro” eller ”samtidig närvaro”. Det sistnämnda förekommer i bruk och dess uppkomst har uppenbarligen påverkats av det lettiska mönstret ”samtidig existens”. Sammansatta termer och flerordstermer förekommer också samtidigt som synonymer. För närvarande finns det inom den filosofiska terminologin såväl ”den yttre världen” som ”yttervärlden”, såväl ”världsförståelse” som ”världsåskådning”. På motsvarande sätt förekommer parallellt både ”närvaro” och ”samvaro”, samt ”världsåskådning” och ”världssyn”. Eftersom lettiskan är mycket flexibel när det gäller syntaktisk bildning av determinativa sammansättningar7, återspeglas detta fenomen också i den filosofiska vokabulären. Det finns en tendens att gå från en flerordsterm till en sammansatt term, eftersom det senare gör det lättare att bilda term 3 Se: Konsultants // Palīglīdzeklis valodas praksē. 6. laid. Rīga, 1987. 5.—33. lpp. Turpmāk: Konsultants. 4 Se: Kants I. No vācu val. tulk. R. Kūlis. Rīga, 1990. 5 Sk.: Upīts A. Vēstules. Rīga, 1977. 83. lpp. 6 Zinātniskās terminoloģijas vārdnīca. Rīga, 1922. 3. lpp. 7 Mūsdienu latviešu literārās valodas gramatika. Rīga, 1959. 1 sēj. 200. lpp. 20 bo. Till exempel har följande termer bildats av den nämnda sammansättningen ”pasauluzskats”: ”pasauluzskatiskie ideāli” och ”pasauluzskata kategorijas”. Låt oss granska den andra viktiga lexikal-semantiska processen – polysemi. En del språkvetare anser att polysemi inte är aktuell vid standardisering av termer, men den förekommer ändå och är ett uttryck för lexikala utvecklings naturlagar. Kravet på entydighet hos termer är en aktuell fråga även inom filosofisk terminologi. Till exempel ställde den tyske filosofen V. Leibnics kravet att filosofiska termer skulle vara lika precisa som matematiska symboler. Denna önskan kröntes dock inte med framgång, eftersom det finns vissa lagbundenheter som verkar i motsatt riktning. För att förstå polysemins särdrag inom filosofisk terminologi måste man förstå det begreppssystem som terminologin återspeglar. Här är två aspekter viktiga: för det första är filosofi en historisk vetenskap. Filosofin uppstod inte först när en viss samhällsordning etablerades, och dess begrepp uppstod inte under en enda bestämd tidsperiod, utan är resultatet av den historiska utvecklingen av den samhälleliga tillvaron. För det andra är filosofi inte en homogen vetenskap, utan består av flera olika riktningar. Varje filosofisk riktning återspeglar en viss företeelse i människors föreställningssystem. Således fanns det på 1900-talet både marxistisk filosofi och analytisk filosofi, liksom hermeneutik och moralfilosofi. Alltså fylls samma språkliga tecken med olika innehåll inte bara på dia kronisk nivå, utan också på synkron nivå. Som exempel tar vi en av filosofins centrala termer – ”esamība”. Den första filosofiska uppfattningen om tillvaron formulerades av filosofer redan före Sokrates; därefter behandlades begreppet av både Platon och Aristoteles. Praktiskt taget alla filosofiska riktningar har berört förhållandet mellan den objektiva världen och medvetandet och därmed gett sina egna tolkningar av begreppet. Om vi endast granskar definitionerna från 1900-talet ser vi skillnader i tolkningen av begreppet, till exempel mellan den marxistiska riktningens filosofi och analytisk filosofi. Den senare betraktar ”esamība” som en egenskap hos allt som existerar. Inom marxistisk filosofi har termen ”esamība” två betydelser. Ordet ”esamība” i betydelsen existens dök upp i slutet av 1800-talet i den unga lettiska publikationens ”Pūrs”.12 För tydlighetens skull ska vi först jämföra semantiken hos ordet ”esamība” som ett ord i det allmänna ordförrådet – sådan den återges i den moderna lettiska litterära ordboken – med dess användning som term. Med anledning av att termen ”esamība” är mångtydig bör en intressant företeelse som framträder i lettiskan nämnas. Termen ”esamība” betecknar ett av filosofins grundbegrepp, och därför strävar människans tanke här efter att undanröja risken för missförstånd. För närvarande märks i lettiskan en tendens att använda ett separat ord – ”esība” – för betydelsen ”existens i allmänhet” av ”esamība”. I nuläget – i början av 90-talet – 8 Se: Konsultants. s. 14. 9 Sk.: Kūle M. Ceļš saprašanas labirintos. Rīga, 1989. 21. lpp. 10 Даниленко В. П. Русская терминология. М., 1977. С. 180. 11 Sk.: Lacey A. R. Dictionary of Philosophy. London, 1976. P. 16. 12 Se: Baltiņa M. Esamība, esība, esme, esotība. I: Latviešu valodas kultūras jautājumi. 13:e häftet. Riga, 1977. s. 46. 21 Varande Allmänspråkligt ordförråd Terminologi 1. Filos. Den objektiva värld, materien, som existerar oberoende av medvetandet. 1. Ett filosofiskt begrepp som betecknar den objektiva världen, materien, som existerar oberoende av medvetandet. 2. Förekomst, existens13. 2. Det mest allmänna och abstrakta begreppet, som betecknar att något över huvud taget existerar14. Varande och tillvaro Allmänspråkligt ordförråd Terminologi 1. Filos. Den objektiva världen 1. Den objektiva världen 2. Existens, förekomst = tillvaro → 2. Existens, förekomst i allmänhet I detta fall förekommer fenomenet endast på språknivå och har inte fått någon strikt terminologisk status. I det lettiska litteraturspråket användes ordet ”esība” med betydelsen ’existens, förekomst’ redan på 1920- och 1930-talen. Ordet förekommer även i lettiska filosofers verk från den tiden som synonym till ”esamība” med betydelsen ’existens i allmänhet’. Till exempel: En man kännetecknas av sitt arbete, en kvinna av sitt varande, sin personlighet. Kvinnan är som ljuset. ”Ljuset behöver inte anstränga sig för att lysa, och ändå blomstrar tingen i alla sina färger i dess strålar. Så påverkar också kvinnan utan ansträngning, enbart genom att utstråla sitt varande i omgivningen”15. Att ordet ”esība” strävar efter att vinna termstatus framgår av att det förekommer inte bara inom användningssfären, dvs. i filosofernas språkbruk, utan även inom termregistreringens sfär. Exempel på användning av detta ord i betydelsen ’existens i allmänhet’ i filosofiska skrifter: I sanning finns Kosmos inom oss och vi finns i det. Men endast den som är medveten om denna odelbarhet förmår träda in i den kosmiska esība i hela dess fullhet. I sitt skapande försöker H. Rēriha finna svar på mänsklighetens grundläggande frågor om esība16. Eposet återger, skriver Šacs-Aniņš, poetiskt företeelsernas plastiska ordning och symmetrin i människornas esība17. 13 Mūsdienu Latviešu literārās valodas vārdnīca. Rīga, 1973. 2 sēj. 509. lpp. 14 Filozofijas vārdnīca. Rīga, 1964. 111. lpp. 15 Mauriņa Z. Sievišķības ideāls pagātnē un tagadnē. Grām.: Pārdomas un ieceres // Eseju krājums. Rīga, 1934. 10. lpp. 16 No Helēnas Rērihas vēstulēm (1929.—1938.) // Sieviete, 1990. Nr. 2. 4. lpp. 17 Mauriņš A. Lāčplēsi — spaciistu vai temporalistu? // Literatūra un Māksla. 1989 g. 23. decembrī. 22 Vad gäller registreringssfären finns i den redan nämnda rysk-lettiska ordboken över filosofiska och etiska termer följande motsvarigheter: субъективное ничтожество — subjektīvā neesība, ничтожность в себе — neesība par sevi, ничтожество, ничтожность — neesība, niecība18. När man skriver om semantiken hos ordet ”esība” kan man inte låta bli att nämna ytterligare en egenhet hos ordet, som återspeglas i en särskild betydelsenyans, nämligen ’existens som en separat subjektiv existens’. Vår folkpoet Imants Ziedonis har uppfattat och fångat denna egenskap hos ordet: Känslan av esība hos människan är konstens allra första tema. På lettiska får ordet ”esība” en särskild betydelseförstärkning, eftersom innebörden av ordet ”būt” sammanfaller med innebörden av ordet ”es”. Dessa ord projiceras på varandra och ger ordet ”esība” ett mångtydigt djup: jag är på samma sätt som allt är; allt är med mig, allt kan framträda genom mig19. För närvarande är denna betydelsenyans inte upptagen i ordböcker; den kan bara anas som ett kännetecken, som en tendens som också kan försvinna. På grund av denna nyans har man emellertid, vid översättningen till lettiska av den engelske subjektive idealisten G. Berkeleys verk, varit tvungen att använda just ”esība”, inte ”esamība”, för att återge engelskans ”being”, eftersom det senare ordet i dagens språk implicerar existensens objektiva karaktär20. Språket är ett föränderligt och bestående fenomen. Även filosofins terminologi förändras och omvandlas som ett delsystem av språket, och återspeglar den teoretiska tankens utveckling och enskilda personers världsuppfattning. På lingvistikens nivå återspeglas dessa förändringar som de fenomen av synonymi och polysemi som kännetecknar filosofisk terminologi. SYNONYMI OCH POLYSEMIPROCESSER I LETTISK FILOSOFISK TERMINOLOGI Sammanfattning Filosofins terminologi som ett delsystem inom det allmänna språket påverkas av samma lexikalisk-semantiska processer som det allmänna språkets lexikon. Artikeln ger en översikt över de viktigaste av dessa — synonymi och polysemi. Synonymi och polysemi kan förklaras av att filosofin som vetenskap inte bara integrerar framsteg inom andra vetenskapliga discipliner, utan också är en vetenskap där människans kognitiva förmågor och det vetenskapliga tänkandet utvecklas. ”Tanken uttrycks inte bara, utan förkroppsligas också i ord”, skrev den ryske psykologen Lev Vygotskij på 1930-talet. Detta psykologiska fenomen hänger samman inte bara med problemen kring synonymi och polysemi i språket, utan också med modersmålets betydelse för människans tänkande. Utvecklingen av progressivt filosofiskt och samhällspolitiskt tänkande samt framväxten av filosofisk litteratur på lettiska hänger samman med ungletterrörelsens verksamhet under 1870–1890-talen. Kaspars Biezbardis, en av de mest framstående unglettererna, förklarade filosofiska begrepp för den lettiska läsaren. Kollisionen mellan språkets uttrycksmedel och begreppen, liksom sökandet efter ett lämpligt ord för att uttrycka ett begrepp under terminologins tillkomst- och utformningsskede, gör synonymi oundviklig. Några språkliga 18Konsultant. s. 16. 19 Ziedonis I. Garainis, kas veicina vārīšanos. Rīga, 1976. 70.lpp. 20 Sk.: Bērklijs Dž. Traktāts par cilvēka izziņas principiem. Trīs sarunas starp Hīlasu un Filonusu /No angļu val. tulk. Z. Ikere. Rīga, 1990. 23 Förekomsten av uttryck som betecknar ett och samma begrepp är i detta skede ofta rentav oundviklig, när det gäller filosofin, ett komplext och abstrakt område inom det vetenskapliga tänkandet. Exempelvis betecknades begreppet ”sinnesorgan” under framväxten av den lettiska filosofiska vokabulären med följande synonymer: ārējie prāti, ārējie jūšanas prāti, jūšanas prāti, jūšanas spēki. Man kan urskilja följande skeden i utvecklingen och bildandet av vissa lettiska filosofiska termer: det finns en synonymrad ur vilken ett ord träder fram och oftast används som term; med denna term som grund bildas ett terminologiskt fält. Bildandet av ett terminologiskt fält är ett tecken på att termen har etablerats inom den lettiska filosofiska terminologin. Begreppet ”sinnesorgan” (under detta sekels tredje–fjärde årtionden) uttrycktes med följande synonymrad: jutekļi, jūtekļi, jutekļa orgāni, maņu orgāni, sajūtu orgāni. I dagens lettiska filosofiska vokabulär används endast två termer ur denna synonymrad: sajūtu orgāni och jutekļi, där den senare används oftare. Det är just kring den som det terminologiska fältet bildas. En av synonymins källor är lån. Till den filosofiska terminologin hör också internationalismer, som har motsvarigheter i det egna språket i form av absoluta synonymer. I den rysk-lettiska förteckningen över filosofiska och etiska termer, som publicerades 1987, finns omkring 1 200 termer; cirka 30 av dem har översatts med både inhemska och internationella synonymer. Utöver de redan nämnda absoluta synonymerna finns det termer som endast skiljer sig morfologiskt, till exempel: ārpus-pieredzisks | ārpuspieredzes ”icke-erfarenhetsmässig”, līdzesamība | līdzāsesamība ”händelse”. Ibland används ett sammansatt ord och en ordgrupp synonymt för att beteckna samma begrepp, till exempel: ārējā pasaule | ārpasaule ”den yttre världen”, pasaules uzskats | pasauluzskats ”världsåskådning”. Även om entydighet krävs inom terminologin är polysemi också relevant för den lettiska filosofiska terminologin. Detta gör det nödvändigt att skapa ett system av filosofiska termer där termerna skulle likna mycket logiska matematiska tecken. Denna tanke framfördes av den tyske filosofen V. Leibniz. Detta mål har dock inte kunnat uppnås, och en filosofisk term är fortfarande mångtydig – en förening av ett språkligt tecken och flera definitioner. Detta kan förklaras med extralingvistiska faktorer. För det första är filosofin nämligen en historisk vetenskap. Den börjar och slutar inte i takt med att en viss samhällsordning uppkommer. För det andra återspeglar filosofin utvecklingen av det mänskliga tänkandet, som består av många mycket olika strömningar. Artikeln behandlar termen esamība ”vara”. Den första filosofiska uppfattningen om varat framfördes av de försokratiska filosoferna, och begreppet användes på olika sätt i olika skolor. Om vi undersöker vilka betydelser det har i dag ser vi att företrädare för olika filosofiska strömningar även i vår tid använder det i skilda betydelser. Inom den marxistiska filosofin har termen būtis två betydelser: 1) ett filosofiskt begrepp som betecknar den objektiva världen, materien, vilken är oberoende av det mänskliga medvetandet; 2) det mest allmänna och abstrakta begreppet, som betecknar existensen av något över huvud taget. Varje vetenskaplig disciplin kräver precision, och den kan uppnås endast genom en tydlig och entydig definition. I lettiskan finns en tendens att beteckna den andra betydelsen av termen būtis med ett separat ord, esība, det vill säga esība ”existens, varande i allmänhet”. Detta ord, som tillhör det allmänna ordförrådet, får gradvis status som term i den lettiska filosofiska terminologin i denna betydelse. Språket förändras ständigt. Den filosofiska vokabulären utvecklas också som ett delsystem av standardspråket. Denna utveckling återspeglas i de aktuella processerna av synonymi och polysemi inom den filosofiska vokabulären. SYNONYMI OCH POLYSEMI I LETTISK FILOSOFISK TERMINOLOGI Sammanfattning Filosofisk terminologi utgör ett skikt i språksystemet och genomgår samma lexikosemantiska processer som språket i allmänhet. Föreliggande artikel fokuserar på två av dessa processer, nämligen synonymi och polysemi i lettisk filosofisk terminologi. Filosofin behandlar utvecklingen av abstrakt tänkande. Ordet är inte bara ett tekniskt redskap för att kommunicera idéer. Idéer mognar inom ordet – såsom den ryske psykologen 24 Lev Vygotskij hävdade. Själva tankeprocessen och sökandet efter det mest adekvata sättet att beteckna ett visst filosofiskt begrepp är källan till att synonyma benämningar uppstår för det. Synonyma termer förekommer både under den lettiska filosofiska terminologins etableringsperiod och i dess nuvarande skede. När den lettiska filosofiska terminologin utvecklades (med början under andra hälften av 1800-talet) fanns det för vissa begrepp grupper av synonyma benämningar. Som regel kom ett ord ur den befintliga synonymserien att användas oftast och fick gradvis egenskaperna hos en särskild term. Därefter bildades andra avledningar och kollokationer från den term som användes oftast för att uttrycka begrepp med anknytning till det ursprungliga begreppet. Lånord är en välkänd källa till synonymer. Internationella och inhemska ord förekommer som synonyma termer i filosofisk terminologi. En annan grupp synonyma termer består av termer som skiljer sig morfologiskt, t.ex. pieredzisks| pieredzes (empirisk); det vill säga ett adjektiv och ett substantiv i genitiv. Ytterligare en grupp synonymer utgörs av termer – sammansatta ord – och termer – kollokationer, t.ex. pasauluzskats| pasaules uzskats (världsåskådning). En filosofisk term kan förmedla mer än ett begrepp. Polysemi förekommer alltså i filosofisk terminologi. Detta beror på att filosofin har en lång utvecklingshistoria och består av olika riktningar. I artikeln presenteras en analys av ett av filosofins grundläggande begrepp, nämligen ”esamība” (varande), som exempel på en polysemisk filosofisk term. 70