Derinamojo pažyminio vieta senojoje lietuvių kalboje

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXIII (1995) GRAMATIKA IR LEKSIKOLOGIJA VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ DET SAMSTÄMDA ATTRIBUTETS PLATS I ÄLDRE LITAUISKA 1. I modern litauiska står attributet vanligen före det substantiv som det bestämmer. Denna position är neutral och omarkerad. Det används postpositionellt när man vill betona det (Schwentner 1922: 29–30; Durys 1927: 81–82; Meškauskas 1929: 45; Girdenienė 1981: 156, 168; Ambrazas 1986: 96; Грамматика литовского языка 1985: 685–686). Det har observerats att det samstämda attributet står postpositionellt oftare i äldre texter från 1500- och 1600-talen, men dess placering i förhållande till det bestämda ordet i dessa texter har inte undersökts närmare. Man antar endast att attributet oftare placeras efter det bestämda ordet på grund av påverkan från slaviska språk — många religiösa böcker översattes från polska (Palionis 1967: 208; Ambrazas 1982: 107); om slaviska språk, se Мельничук 1958: 37 ff.; Сиротинина 1965: 12 ff.). Typologiska undersökningar av olika språk visar att den bestämmande beståndsdelens position i förhållande till det bestämda ledet hänger samman med ordföljden bland satsens kärnkomponenter (Greenberg 1963: 73 ff., Hawkins 1979: 619–620; 629 ff.). Språk där attributet används prepositionellt kännetecknas oftare av ordföljdsmönstret SOV. Prepositionen av adjektiviska (AdjN), numerala (NumN) och pronominala (PronN) attribut är typologiskt förenlig med detta ordföljdsmönster (Greenberg 1963: 73 ff.; Ambrazas 1982: 107). Inom syntaktisk typologi anges att en mycket stark implikation förbinder attributet med prepositionella konstruktioner: om ett språk har prepositionella konstruktioner, används dess attribut postpositionellt: PraepN → NGen → NAdj (Ambrazas 1986: 99). Modern litauiska kännetecknas av ordföljdsmönstret SVO och av att prepositionella konstruktioner dominerar; typologiskt är detta inte förenligt med prepositionellt attribut, och därför antar man att detta mönster kan vara nyare och nyligen ha etablerats i skriftspråket. Det har observerats att SOV- och OV-mönstren är vanligare i folklore och dialekter än i dagens standardspråk (Ambrazas 1982: 102 ff.), men det saknas fortfarande mer ingående data för att underbygga denna uppfattning. I äldre texter från 1500- och 1600-talen förekommer det samstämda attributet, som redan nämnts, oftare postpositionellt. Detta gav upphov till hypotesen att samstämda attribut i äldre litauiska kan ha använts mer regelbundet efter det substantiv som de bestämmer, och att denna postposition kan knytas till ordföljdsmönstren SVO och VO. D. Girdenienė undersökte det samstämda attributet i den samogitiska dialekten och noterade att det oftare står efter det bestämda substantivet i tilltal och disfemismer. Hon menar att sådana konstruktioner kan ha haft 124 išlikusi archaiška žodžių tvarka (Girdenienė 1981: 165 tt.). 2. Data från äldre skrifter skulle kunna bidra till att fastställa riktningen för ordföljdens utveckling. Undersökningen försvåras dock av att nästan alla äldre texter är översättningar och har påverkats betydligt av andra språk. Källan som väljs bör vara ett originalverk eller åtminstone delvis ett originalverk. I denna artikel undersöks det samstämda attributets position i K. Sirvydas ”Punktai sakymų” och J. Bretkūnas ”Postilė”. ”Punktai sakymų” är inte en översättning utan ett originalverk, först skrivet på litauiska och först därefter översatt till polska (Zinkevičius 1988: 256). Den parallella översättningen gör det möjligt att jämföra ordföljden i de litauiska och polska textdelarna. J. Bretkūnas ”Postilė” är inte heller en översättning utan ett sammanställningsverk; när författaren skrev det använde han sina egna predikningar och verk av andra protestantiska teologer (Zinkevičius 1988: 66—67). Ur stilistisk synvinkel är ingen av dessa källor helt neutral och omarkerad. Det rör sig om texter av retorisk karaktär — predikosamlingar. Detta kommer att beaktas vid användningen av statistiska data och vid försöken att fastställa den dominerande ordföljden i en neutral text (Reklaitis 1982: 371 ff.). 3. För att fastställa det samstämda attributets position i förhållande till det bestämda ordet hämtades alla meningar med attribut från den första delen av K. Sirvydas ”Punktai sakymų” och från 100 sidor i J. Bretkūnas ”Postilė”. Ordföljden undersöktes i 3447 fraser (2263 från ”Punktai sakymų”, 1184 från ”Postilė”). Den statistiska datan från båda källorna visar (se tabell 1) att preposition av samstämda attribut dominerar: i ”Punktai sakymų” används 74,3% av samtliga samstämda attribut prepositionellt, och i ”Postilė” hela 89,4%1. Tabell 1 Källa | Totalt antal | Prepositionella attribut antal% | Postpositionella attribut antal% | ”Punktai sakymų” | 2263 | 1682 | 74,3 | 581 | 25,7 | ”Postilė” | 1184 | 1059 | 89,4 | 125 | 10,6 Om det samstämda attributet står före eller efter det bestämda ordet beror direkt på vilken ordklass attributet tillhör (tabell 2). I såväl ”Punktai sakymų” som ”Postilė” används numerala och pronominala attribut oftast prepositionellt (i ”Punktai sakymų” NumN=95,2%, PronN=92,4%; i ”Postilė” — NumN=100%, PronN=93%). Adjektiviska och participiella attribut har en mer varierande placering: i ”Punktai sakymų” används 58% av de adjektiviska attributen och 30,2% av de participiella attributen prepositionellt, medan motsvarande andelar i ”Postilė” är 86% respektive 67,8%. Som vi ser, är adjektiv och particip i ”Postilė” 1De statistiska uppgifterna kommer även fortsättningsvis att presenteras i denna ordning: först från ”Punktai sakymų” och därefter från ”Postilė”. 125 står betydligt oftare före det bestämda ordet. Det är lämpligt att separat diskutera positionen för attribut som uttrycks av räkneord, pronomen, adjektiv och particip. 3.1. Som redan nämnts står räkneordet oftast före det bestämda ordet — PS 95,2%, BrP 100%. Så läser vi om kung Saul, som enligt skriften regerade över Israel i två år PS 13612–15. På den första dagen lär vi oss att hon verkligen föddes av Kristi fru Maria i Betlehem BrP 9312–14. Efter det bestämda ordet i ”Punktų sakymų” står endast 4,8% av de numeriska attributen (4 exempel). Två av dem förekommer inte i själva punkterna, utan i evangelieutdrag som uppenbarligen inte översattes av K. Sirvydas själv (Zinkevičius 1988: 256). Och han gick ut omkring den tredje timmen och fann andra stående sysslolösa på marknadsplatserna... PS 3177–8. Och kärlen var av sten, gjorda enligt judarnas reningssed... PS 21410–11. I ett fall används räkneordet prepositionellt, när ett annat attribut står före det bestämda substantivet (om sådana fall mer ingående, se 3.3.). Dessa k u s n i e y t r i s ira anie/kurjuosus... PS 37924–25. Placeringen av det numeriska attributet i förhållande till substantivet skiljer sig i den litauiska och polska texten i ”Punktų sakymų”: i tre fall motsvaras det postpositionella attributet i den litauiska delen av ett prepositionellt attribut i den polska delen. Exempel: fullständiga nio PS 8622–23 — nio fullkomligheter; kärl tre PS 3177–8 — på tredje timmen; sex kärl PS 21410 — sex krukor. 3.2. Pronominella attribut används nästan alltid prepositivt — PS 92,4%, BrP 93% (tabell 2). I båda de undersökta källorna utgör de mer än hälften av alla prepositionella attribut (PS 59,9%, BrP 50,1%; se tabell 3). Adjektiv står oftast som postpositionella attribut, men det är intressant att notera att pronominella attribut utgör hela 32% av alla postpositionella attribut som används i ”Postilė” (PS 14,3%, se tabell 4). För övrigt används demonstrativa pronomen tas, ta, šis, ši, šitas, šita, anas, ana i vissa fall på ett sätt som liknar artiklarna i moderna västeuropeiska språk. I sådana fall har A. Rosinas föreslagit att kalla dem artroider (Rosinas 1972: 84; 88—89; 1980: 96 ff.; 1988: 59 ff.). Det är dock svårt att närmare fastställa i vilken grad dessa pronomen liknar artiklar, och därför skiljs de nedan inte från andra pronominella attribut, eftersom det viktigaste är att fastställa deras position i förhållande till substantivet. De nämnda demonstrativa pronomina utgör en betydande andel av alla pronominella attribut — ungefär hälften (43,7% och 52,5%). Frekvensen för vissa attribut beror tydligen på textens dialektala särdrag (se tabell 5 och 6). K. Sirvydas använder pronomenet kitas oftare än J. Bretkūnas, men pronomenet šis mer sällan. Pronomenet tūlas är karakteristiskt endast för K. Sirvydas. I J. Bretkūnas predikningar används kożnas i stället för kiekvienas; kiekvienas förekommer bara en gång. Bet k i e k w i e n a s ż m o g u po io akim thiek stovinti BrP 8113–14. Endast ett fåtal pronominella attribut används oftare postpositionellt i båda källorna. Först och främst gäller det pronomina anas, ana (PS 15,9%, BrP 15,4%). 126 Positionen för numeriskt, pronominellt, adjektiviskt och participiellt attribut Tabell 2 Källa | Räkneordsattribut: Pr Po% | Pronominellt attribut: Pr Po% | Adjektiviskt attribut: Pr Po% | Participiellt attribut: Pr Po% | “Punktai sakymų” | 80 | 95,2 | 4 | 4,8 | 1008 | 92,4 | 83 | 7,6 | 556 | 58 | 403 | 42 | 39 | 30,2 | 90 | 69,8 | “Postilė” | 82 | 100 | – | – | 530 | 93 | 40 | 7 | 407 | 86 | 66 | 14 | 40 | 67,8 | 19 | 32,2 127 Fördelningen av prepositionella attribut efter ordklass Tabell 3 Källa Totalt antal Antal numerala attribut% Antal pronominella attribut% Antal adjektiviska attribut% Antal participiella attribut% „Punktai sakymų“ 1682 79 4,7 1008 59,9 556 33,1 39 2,3 „Postilė“ 1059 82 7,7 530 50,1 407 38,4 40 3,8 Fördelningen av postpositiva attribut efter ordklass Tabell 4 Källa Totalt antal Antal numerala attribut,% Antal pronominella attribut,% Antal adjektiviska attribut,% Antal participiella attribut,% „Punktai sakymų“ 581 5 0,9 82 14,3 403 69,4 90 15,5 „Postilė“ 125 — — 40 32 66 52,8 19 15,2 128 och själv, själv (10,8% och 12,2%). De tenderar att användas postpositionellt, uppenbarligen i syfte att starkare betona substantivet. Tabell 5 Förhållandet mellan preposition och postposition för de pronominella attribut som används oftare i K. Sirvydas ”Punktai sakymų” Pronominellt attribut Prepositionell användning Postpositionell användning Före% Efter% Tas 384 97 12 3 Visas 192 97 6 3 Kitas 123 99,2 1 0,8 Tūlas 72 75,8 23 24,2 Visoks 65 95,6 3 4,4 Anas 37 84,1 7 15,9 Toks 28 90,3 3 9,7 Pats 33 89,2 4 10,8 Kiekvienas 21 91,3 2 8,7 Šis 17 100 — — Koks 2 11,1 16 88,9 ...således skådar vi r i k e t av den kommande Gud Fadern/ den helige Ande och Sonen. Guds PS 337₁₆–₁₉. Luther och Calvin har inga stora bevis för Kristus själv/ inte heller för någon annan stadga från honom PS 275₃₁ – 276₁–₃. Han förvandlas till b r ö d/ välsignat i kött BrP 66₅–₆. Man kan också notera att dessa pronomens postposition i ”Punktai sakymų” oftare förekommer före en paus. Detta hänger samman med omständigheten att den näst sista positionen betonas starkare i litauiskan (Girdenienė 1971: 41; 1981: 162–163). Således gav själen den/ och sov den sömn/ som talades om honom PS 284₂₇–₂₉. Först är tecknet det där/ som var och en ser PS 190₁₆–₁₇....var och en kan simma mot himmelriket... men simmar rakt mot själva h e l v e t e t PS 276₅–₆. Det postpositionellt använda pronomenet pats, pati bildar inte alltid en attributiv fras: det kan också stå i appositionell relation till substantivet (Valackienė 1984: 117–118; 123). Detta och några andra postpositionellt använda pronomen (visas, visa, tas, ta) hänvisar åter till det föremål som uttrycks med substantivet: 129 Tabell 6 Förhållandet mellan preposition och postposition hos pronominella attribut som används oftare i J. Bretkūnas ”Postilė” Pronominellt attribut Prepositionellt använda Postpositionellt använda Pr % Po % Den 121 98,4 2 1,6 Denna 111 96,5 4 3,5 Alla 105 96,3 4 3,7 Själv 36 87,8 5 12,2 Den här 35 100 — — Annat 30 96,8 1 3,2 Var och en 17 94,4 1 5,6 Den där 11 84,6 2 15,4 Vilken 8 32 17 68 Och Kristus själv talar så BrP 72₁. Därför kommer det på den yttersta dagen att vara svårt för var och en att svara inför Gud själv BrP 99₁₉–₂₀. Eftersom alla människor verkligen är Guds tjänare PS 322₆–₈. Döden och jorden ska låta alla döda människor förmultna BrP₁₉–₂₀. Ty för de själar som först levde i kroppen, vilka genom Guds makt hade förts tillbaka till sina kroppar PS 88₂–₆. Oftare än de tidigare nämnda pronomenen används tūlas postpositivt, vilket på senare tid har föreslagits betraktas som ett adjektiv (Rosinas 1986: 30 ff.). Tūlass postpositiva användning är till sin frekvens (23%) jämförbar med vissa adjektiv (jfr baisus — 23,5%, geras — 24,6%), men liksom hos de nämnda pronomina framhäver dess postposition det bestämda ordet — substantivet: Det vill säga: en stig där många stjärnor lyser och många sjukdomar PS 355₁–₂. I själarna finns förmågor att minnas människor och deras fria vilja, och återigen finns där många lärdomar PS 292₃–₆. Tūlass postposition har ytterligare ett kännetecken: detta pronomen står ännu oftare än anas efter det bestämda ordet, före en paus (se även de föregående exemplen): Krig är hunger, pest och många sjukdomar PS 260₂₉–₃₀. Pronomenet tūlas i prepositionell användning har inte en lika tydligt avgränsad position i satsen: De höll bröllop eller fest och ordnade stora måltider och drycker PS 227₅–₈. Därigenom visar Gud... att han gör många saker både i himlen och på jorden PS 96₁₀–₁₅. 130 Bland andra pronomen skiljer sig pronomenet koks tydligt genom sin position. Det står efter det bestämda ordet ännu oftare än före det (PS 88,9%, BrP 68%). Sonen får sin fars rikedomar inte på grund av några arbeten, utan därför att han är son PS 323₃₀ – 324₁–₃. ...och så småningom fångar vi något av dess andra verkliga egenskaper, och som ett tomrum skrapar vi loss något guld PS 209₂–₆. När en sådan människa dukar eller ställer fram bordet, bjuder på sådana gäster eller vill äta tillsammans med sin familj BrP 64₂₆–65₁–₂. Då ger Kristus oss sin kropp och sitt blod som något slags nådetecken BrP67₂₀–₂₁. För det första kan denna användning av pronomenet ha påverkats av dess obestämda betydelse, enligt vilken det motsvarar det pronomen som för närvarande dominerar, koks nors. För det andra används koks endast postpositionellt i förbindelserna kažin koks, bet koks, maža koks och liknande, där det har en appositionell funktion som liknar den hos det redan nämnda pats. Detta talar för att postpositionen hos det obestämda pronomenet koks är en relikt, och att konstruktioner där pronomenet används enklitiskt efter ett mer betonat substantiv har bevarat ett äldre tillstånd. Pronomenet används oftast prepositionellt när substantivet det bestämmer också har andra bestämningar: ...och ni tar de mäktiga män som har några av Guds söner med sig PS 173₃–₆. Jag är varken Kristus eller Elias, inte heller någon annan sådan profet BrP 40₂₃–₂₄. Ur Nya testamentet... hörde vi att Kristus verkligen... föddes i Betlehem och, liksom något annat vanligt barn, lades i en krubba BrP 70₁–₆. Pronomenens position kan skilja sig åt mellan den litauiska texten i ”Punktų sakymų” och den polska översättningen: i denna predikosamling finns 9,6% fraser där ett pronomen som i den litauiska texten står efter det bestämda ordet (NPron) står före det i den polska delen av texten (PronN), till exempel: sutwerimo kiekwieno PS 79₂₃–₂₄ — każdego stworzenia; widurins pačius PS 87–8 — samych wnętrzności; dienomis šitomis PS 370₂₂–₂₃ — te dni; taymiby tokiu PS 38₂₇ — takie szczęście; mariu wisu PS 209₁₀–₁₁ — wszystkiego morza. Sådana fraser där litauiskan har PronN och polskan NPron är mycket få (0,8% av alla prepositionellt använda pronomen), till exempel: to swęto PS 108₂₆ — swiata tego; tasay žodis PS 341₂₈ — słowo to; wisi žmones PS 358₂₀ — lud wszytek. Därför kan pronomenets postposition inte förklaras med polskt inflytande. Det var relevant för författarna att betona vissa textelement, eftersom själva texterna (predikosamlingarna) var avsedda för muntligt framförande. Ibland ser vi också varierande position inom samma mening. Ty även alla människor och alla änglar skulle vilja veta när eller vid vilken tid Herren Jesus ska komma en andra gång från himlen för att döma alla människor BrP 21₉–₁₂. Inte någon vanlig människa har kommit på detta, inte heller någon stor doktor eller påve eller någon kejsare, inte heller Guds ängel BrP 63₂₂–₂₅. Till och med samma pronomen används ofta på två sätt tillsammans med samma substantiv, till exempel: kiekwienam daiktuy PS 99₂₆–₂₇ — dayktuy kiekwienam PS 99₃₁–100₁; šitomis dienomis PS 365₁₅ — dienomis šitomis PS 370₂₂–₂₃; wisokiu 131 turtu PS 378₂₄ — turtu visokiu PS 376₆–₇; prarakas koksai BrP 42₂₅ — koksai prarakas BrP 40₂₄; patsai Kristus BrP 41₁–₂ — Kristus patsai BrP9₁₄; wissas szmones BrP 10₂₁ — szmones wissas BrP 19₂₀ osv. Således är pronominens postposition uppenbarligen ett för litauiskan typiskt fenomen. Ett pronominellt attribut används postpositionellt för att betona substantivet; dess postposition kan också ha betingats av satsens intonation. Dessutom står pronomenet efter substantivet när det är knutet till det genom en appositionell relation. 3.3 Adjektiv används postpositionellt oftare än räkneord och pronomen (PS 42%, BrP 14%). Frekvensen av postposition hos räkneord och pronomen är densamma i båda källorna, medan den skiljer sig markant för adjektiv (skillnad: 28%). Adjektiviska attribut är inte särskilt varierade; en stor del av dem återkommer ständigt. Detta gör det möjligt att fastställa olika användningstendenser för olika lexem (se tabellerna 7 och 8). Tabell 7 Förhållandet mellan preposition och postposition för de adjektiviska attribut som oftast används i K. Sirvydas ”Punktai sakymų” Adjektiviskt attribut Prepositionellt använda Postpositionellt använda Pr% Po% Stor 104 67,5 50 32,5 God 49 75,4 16 24,6 Evig 41 62,1 25 37,9 Liten 26 81,3 6 18,7 Verklig 26 65 14 35 Arg 24 68,6 11 31,4 Tung 24 66,7 12 33,3 Helig 20 16,7 100 83,3 Hög 14 61 9 39 Fruktansvärd 13 76,5 4 23,5 Gammal 11 68,8 5 31,2 Kär 9 39 14 61 I K. Sirvydas ”Punktai sakymų” är postpositionen vanligare än prepositionen för endast två adjektiv — kär (Po 61%) och helig (Po 83,3%). Åtta av de fjorton gångerna står adjektivet kär som attribut till samma substantiv — sten kär: 132 Dessa ting... kallas guld/ silver/ pärlor/ ädelstenar/ rikedom/ skatt PS 366₁₁–₁₈. Jag älskade dina bud mer än guld och topas, den dyrbara stenen PS 354₂₂. Vanligen står adjektivet helig efter det substantiv som det bestämmer i olika terminologiserade uttryck: raztas szwintas, Dwasia szwinta, Ionas szwytas, Bažničia szwynta och så vidare. Andra språk (latin, polska) har uppenbarligen påverkat adjektivets postposition; från eller via dessa språk kom de sakraliserade kyrkliga fraserna med motsvarande ledordning (jfr lat. spiritus sanctus, pol. duch święty och så vidare). Så svarade han den helige Johannes, som ropade, liksom till sig själv, inte mindre än till dem som han kallade PS 139₂₄–₂₇. Åt honom ensam och allena är Anden given, det vill säga den heliga Andens gåvor utan mått PS 178₁₉–₂₃. De skrivande är själva människans sanna hjärta... de är heliga änglar, de är djävlar, och det finns också andra skapelser PS 5₁₇–₂₅. Den prepositionella frekvensen hos alla andra adjektiviska attribut som förekommer oftare varierar ungefär mellan 60% och 75%. I ”Postilė” används adjektivet mielas något oftare postpositionellt (Po 25%), särskilt när det står tillsammans med ett oböjligt pronominellt attribut: Tabell 8 Förhållandet mellan preposition och postposition hos de adjektiviska attribut som används oftare i J. Bretkūnas ”Postilė” Adjektiviskt attribut | Använt prepositionellt | Använt postpositionellt | Pr% | Po% | Helig 87 88,8 11 11,2 | Stor 60 89,6 7 10,4 | Sudnas 32 100 — — | Evig 31 86,1 5 13,9 | Dålig 28 90,3 3 9,7 | Sann 20 83,3 4 16,7 | Kär 16 88,9 2 11,1 | God 15 88,2 2 11,6 | Glad 10 91 1 9 | Kär 9 75 3 25 Och mångas hjärtan, som älskar dig, Gud, skulle återvända och för evigt bli frälsta BrP 13₂₀–₂₂. Nu, Gud Fader, beskydda oss genom Jesus Kristus, din käre Son BrP 6₉₈–₉. 133 Frekvensen för alla övriga adjektiviska attribut som oftare används prepositionellt i ”Postilė” varierar mellan 83% och 91%. I ingen av de båda källorna finns det något adjektiviskt attribut som används oftare och som är enbart prepositionellt eller enbart postpositionellt. Adjektivets placering i förhållande till substantivet sammanfaller i regel i de litauiska och polska delarna av texten ”Punktų sakymai”. Det finns mycket få avvikelser. Sådana fraser där det i den litauiska delen står AdjN och i den polska delen NAdj utgör 2,7%; till exempel: durmo wiro PS 321₃ — męża głupiego; umżinu iżganimu PS 144₂₄ — zbawienie wieczne; biauriu palaydu PS 345₂₉–₃₀ — brźydkich rozpust; paganiszko dziewayčio PS 42₂₉–₃₀ — bożka poganskiego; wienatiji Sunu PS 66₂₇ — Syna iednorodzonego och så vidare. Sådana fraser, där den litauiska delen har NAdj och den polska AdjN, utgör 4%: gieydulu piktu 232₂ — złych żądź; luosibes piktos PS 71₉–₁₀ — złey wolności; szwyntibes retos PS 75₇–₈ rzatkey swątobliwosći; warnu uodu PS 85₂₈ — czarna wrona; pagundimu sunkiu PS 24₂₅–₂₆ — ciężkich pokus och så vidare. Av dessa avvikelser framgår att placeringen av ett prepositionellt adjektiv i den litauiska textdelen ändras mycket sällan vid översättning till polska (2,7%); däremot översätts NAdj till AdjN något oftare (4%). Adjektivets postposition kan alltså inte förklaras med påverkan från polska. I den första litauiska grammatiken skrev D. Kleinas: ”Litauiska adjektiv kongruerar, liksom latinska och grekiska adjektiv, i genus, numerus och kasus. De skiljer sig från tyska genom att litauiska adjektiv står både före och efter sitt substantiv. Det vore alltså korrekt att säga: piemū geras ir geras piemū” (Pirmoji lietuvių kalbos gramatika 1957: 512). Att adjektivet kunde användas före eller efter det substantiv det bestämmer, och att placeringen därmed kan ha varit motiverad, framgår av dess varierande position (på liknande sätt som för ett pronominellt attribut). Ofta används adjektivet på båda sätten tillsammans med samma substantiv; exempel: aukszto kalno PS 377₁₀ — kalno aukszto PS 310₃₁; brungiu prekiu PS 365₂₀ — prekiu brungiu PS 366₈; didžiu rupeščiu PS 144₂₆–₂₇ — rupeščiu didžiu PS 134₂–₃; piktus Anielus PS 373₂₁–₂₂ — anielus piktus PS 259₂₃; tikru Diewu PS 30₂₂ — Diewu tikru PS 62₁₈; amsžinu karaliumi BrP 9₂₁–₂₂ — karalumi amsžinu BrP 12₅; czistos panos BrP 6₁₇ — Pannos czistos BrP 16₁₂; grieschnoio szmogaus BrP 8₉₈ — szmogaus grieschnoio BrP 7₆₂₀; prastas szmogus BrP 4₆₁₈ — szmogus prastas BrP 6₃₂₂ och så vidare. Även i en och samma mening varierar adjektivets position: Tays žodžeys žada Diewas iż g i m i n e s a u k s z t o s karalu/ kuriu wadina a u k s z t u C e d r u/ duot Christu aba Mesiaśiu/ kuris iż pradžios bus m a ž a s z a k i e l e/ iauna/ tayba/ a potam užaugs C e d r u tabay d i d ž i u PS 311₆–₁₅. Wisas s w i e t a s d i d i s ira stebuklingas/ bet ir m a s ž a s s w i e t a s/ tay ira žmogus/ kuriami surakino aba sukrowe Diewas d i d i s s w i e t u/ ir padare iż sumbariomis d i d ž i o s w i e t o/ tot stebuklingiesnis ira PS 176₁₅–₁₄. Maria ira m e r g a c z i s t a/ pirm usžigimimo/ patime usžigimimme ir passiliekt c z i s t a m e r g a/ po pagimdimo sawa BrP 57₁₉–₂₀. De nämnda uppgifterna visar alltså att både adjektivets preposition och dess postposition i förhållande till det bestämda ordet är ett gammallitauiskt särdrag. Därför är det viktigt att fastställa när ett kongruerande adjektiviskt attribut står före substant- 134 substantiv, och när det används efter det. Här är det lämpligt att uppmärksamma några fall: 3.3.1. Adjektiviskt attribut före substantivet är oftast obetonat: Med stor kärlek visar han dem/ som under vintern genom att plågas blir slagna och piskas i himlens högsta region PS 562₆—₅₇₂. Liksom ingen behöver förtvivla över sin enkla härkomst, så behöver ingen heller yvas över sin förnäma härkomst BrP ₈₂₆–₇. 3.3.2. Adjektiviska prepositiva attribut betonas mest när de skiljs från sitt huvudsubstantiv av något annat ord (detta kallas distanspreposition, se avsnitt 4). Ett sådant attribut förmedlar enligt D. Girdenienė (1981: 159) vanligen väsentlig information: ...och detta gör de ofta mot dem/ som inte har stor vaksamhet i sitt hjärta PS 200₈–₁₁. ...för att Herren Gud Fader ska ge Kristus, sin Son, god välsignelse BrP ₄₁₈–₂₀. 3.3.3. Adjektivet används oftast efter huvudordet för att uttrycksfullt betona vissa ord eller ordgrupper i texten och framhäva satsens retoriska intonation och rytm (Степанов 1989:228). På vissa ställen kan postpositionen också ha betingats av satsens grammatiska struktur eller av påverkan från andra språk. 3.3.3.1. Ett adjektiv efter huvudordet kan självt vara betonat: Varje dag lägger han på bordet levande bröd PS 227₁₄–₁₆. På hård sten vilar det, det ordet PS 343₉–₁₁. Han dömer sitt förståndiga folk PS 22₁₄–₁₆. D. Girdenienė har också lagt märke till att adjektivet, när det flyttas efter huvudordet, framhävs och betonas starkare (Girdenienė 1981: 159). 3.3.3.2. Adjektivet kan stå efter huvudsubstantivet när detta också har ett pronominellt prepositivt attribut: Om det finns något större än en kung... en stor sak/ hur mycket större... att ha en far de högsta majestät PS 103₁₅–₂₃. Att i haven/ man måste söka pärlor/ och dyrbara stenar alla heliga goda gärningar PS 189₂₁–₂₅. Den som trampar på den fasta marken har ett starkt hopp PS 278₁₀–₁₁. Hela världen är stor och underbar PS 176₁₆–₁₇. Konstruktioner av denna typ är karakteristiska endast för en av de undersökta källorna — ”Punktai sakymų”. 3.3.3.3. Adjektiviskt kongruerande attribut används också ofta postpositivt i konstruktioner med mer komplicerad struktur: huvudsubstantiv–possessivt pronomen–adjektiviskt attribut: Till sist... Herren Jesus Kristus... visade vilka ting han sagt, och hans gudomliga gärningar BrP ₆₁₉–₂₀. På tredje dagen hörde vi själv Gud Fader genom sin helige ängel om sin sons födelse... apsakidinoṙusi BrP ₁₈–₁₉. ...så levde Herren så länge han bodde på jorden, hade i sig sin heligaste och glädjefyllda själ 135 … medan han betraktar Guds sötma PS 309₁₅–₂₀.... det brödet är det heligaste sakramentets kropp på altaret PS 227₁₈–₂₀. I ”Punktai sakymų” är det oftast adjektivet šventas ’helig’ som fungerar som kongruerande attribut i sådana sammansatta konstruktioner, till exempel: akinu szwenčiausiu PS 364₈; Bažnicia io szwenta PS 203₂₃–₂₄; koiose io szwenčiausiose PS 337₉. 3.3.3.4. Adjektivet används mycket ofta postpositivt i slutet av en mening eller före en paus mitt i meningen, vanligen markerad med ett skiljetecken. En sådan postpositiv placering av attributet är karakteristisk för båda de undersökta källorna. Och sådan vishet är för människan i världen följd av död och f ö r d ä r v PS 382₇–₁₀. Herren Jesus Kristus, Gud och människa, är för oss levande b ö c k e r PS 18₁₃–₁₆. Det finns många t u n g a s y n d e r, som människan själv endast genom sitt hjärta inser PS 147₂₁–₂₄. Eftersom han är vår k o n u n g, som rättfärdiggör oss inför sin himmelske Faders ögon och frälser oss för evigt BrP 12₄–₇. Och därför sjunger den döpta k y r k a n: ”Barnet, välsignat, är fött åt oss” BrP 71₂₃–₂₅. Det har också noterats att man tenderar att använda ett adjektiviskt attribut efter det ord det bestämmer när endast någon av flera samordnade satsdelar har ett sådant attribut: Han river sönder sina händer, eftersom han under dessa dagar överger g o d a g ä r n i n g a r, kyrkbesök, böner och att lyssna till den heliga mässan PS 364₁₇–₂₁. Dessa profeter är själva människans verkliga hjärta... de är h e l i g a ä n g l a r, de är djävlar, och de är också andra skapade varelser PS 5₁₇–₂₅. Då kan han inte ta något annat än bröd och vin, det vill säga vanlig mat och d r y c k BrP 65₂–₄. Ett adjektiv före en paus betonas vanligtvis inte. Den sista positionen i frasen är, i jämförelse med en likadan position i början av frasen, generellt omarkerad, medan frasens fokus i talspråket oftast ligger i den näst sista positionen (Girdenienė 1981: 161–162). När adjektivet står före en paus betonas alltså det substantiv som det bestämmer. 3.3.3.5. I J. Bretkūnas ”Postilė” kan det obestämda pronomenet koks stå mellan ett postpositivt adjektiv och det ord som adjektivet bestämmer: ... inte se några dyrbara kärl av guld, utan åsnor / och all slags synd och lättja BrP 9₂–₃. Han kan inte stå ut med det, varför det förundrar honom att det kära Barnet, i en sådan storhetstid, inte är i någon stad BrP 10₂₁–₂₂. 3.3.3.6. I K. Sirvydas och J. Bretkūnas skrifter är kongruerande attribut oftare postpositiva när texten återger innehållet i den heliga skrift eller andra kyrkliga verk: Och jag skall ta en hög ceder från hjärtat och sätta den högst upp på dess grenar, och jag skall bryta av en ung kvist och plantera den på ett högt och upphöjt berg. På Israels höga berg skall jag plantera den, och den skall skjuta skott och bära frukt, och bli en stor ceder PS 310₂₅–311₃. I dag är Frälsaren född åt er.... Kristus blir inkarnerad genom den Helige Ande av Jungfru Maria. Och därför sjunger den döpta k y r k a n: ”Det v ä l s i g n a d e B a r n e t” 136 det/ är vårt hjälpmedel. Likaså. Vi är födda/ födda av en orörd jungfru. Och Kristus själv talar så/ Så älskade Gud världen/ att han gav sin enfödde Son BrP 71₂₀–72₂. Den kongruerande attributivets placering kunde i detta fall ha påverkats av inflytande från latinska eller polska kyrkliga verk och av retoriska motiv — en strävan att lyfta fram och betona vissa begrepp i de sakrala texterna. 3.3.3.7. Adjektivet står oftare efter det bestämda substantivet när det tillsammans med detta bildar en terminologiserad förbindelse: szmogus grieschnas BrP 68₃; Basznicze krikschczonischka BrP 71₂₄; Dwasia szwunta PS 175₃–₄ osv. I motsvarande latinska och polska uttryck står adjektivet i liknande fall efter det bestämda ordet, så även här kan dessa språk ha påverkat. Som redan nämnts står adjektivet efter det bestämda ordet betydligt oftare i K. Sirvydas ”Punktai sakymų” än i J. Bretkūnas ”Postilė” (PS 42%, BrP 14%). Denna tydliga skillnad uppstod sannolikt av flera orsaker. K. Sirvydas använde rikligt med retoriska uttrycksmedel i sina predikningar. Hans predikningar är skrivna i en utsmyckad, expressiv stil som är typisk för barocken, och därför förekommer många fall av inversion i dem. Mycket hjälp ger de goda vägarna åt dem/ som går genom haven PS 279₁–₃. En eld av onda begär brinner i alla PS 232₁–₃. J. Bretkūnas predikningar är skrivna i en enklare, mindre högstämd och känsloladdad stil; de använder färre retoriska uttrycksmedel. Den postpositiva adjektivanvändningen i ”Punktai sakymų” kan också ha främjats av polskans inflytande. Eftersom adjektiviska attribut på tyska vanligen står före det bestämda ordet, kan tyskan inte direkt ha påverkat den postpositiva adjektivanvändningen i ”Postilė”. Man kan också anta att skillnaden i adjektivets placering kan ha betingats av författarnas dialekt. 3.4. Participiellt kongruerande attribut används postpositivt ännu oftare än adjektiviska attribut — i ”Punktai sakymų” dominerar postpositionen, med 69,8%, medan andelen i ”Postilė” är 32,2%. Efter det bestämda ordet står det participiella attributet i liknande fall som det adjektiviska: Vårt frälsningsskydd kallas en skatt som är gömd/ med pärlor/ dyrbara stenar PS 186₂₀–₂₅. Elden som brinner där nere förtär allt PS 240₁–₃. Så blev Helis son uppfostrad i ett fult sätt PS 212₂₆–₂₈. Andra mödrar föder med smärtor som inte kan uttryckas/ men fru Maria födde sin son med en outsäglig glädje PS 169₂₀–₂₄....se till att också du inte glömmer det Guds ord som du hört BrP 99₁₁–₁₃. Men kom nu, Herre Gud, och hjälp de uttröttade människorna BrP 91₁₈–₁₉. Han sände mig... för att jag skulle hela de förkrossade hjärtana BrP 34₂₀–₂₂. Den dag du äter av det förbjudna trädet/ skall du dö BrP 73₁–₂. Flersstaviga particip (tre eller fler stavelser) tenderar oftare att användas postpositivt. I ”Punktai sakymų” utgör particip med prefixen ne-, nu- en betydande grupp av sådana postpositiva attribut: nemirsztuntis, nepermamomas, neviensituntis, neiszmanuntis, neiszsakomas, neissemtamas, nukriziavotas, numiletas, nurimstantis. 4. Det kongruerande attributet kan också ha en icke-kontaktposition, dvs. det kan skiljas från substantivet av andra ord. Distansprepositionen är- 137 dinga 5,1% av de prepositionsställda attribut som används i ”Punktuose sakymų” och 2% i ”Postilėje” (se tabell 9). Fall där det bestämda substantivet skiljs från det kongruerande attributet av ett genitivattribut utan kongruens eller av något annat kongruerande attribut räknas inte som distansposition, det vill säga när alla dessa attribut hör till samma bestämda ord. Vid distansposition bildar det kongruerande attributet och det bestämda ordet en ramkonstruktion. Distanspreposition är vanligast för adjektiviska attribut (PS 8,8%, BrP 3,4%); numerala (PS 5,1%, BrP 2,4%) och pronominella attribut (PS 3,2%, BrP 1%) används mer sällan i distansställning, medan distanspreposition är ovanlig för participiella attribut – endast ett exempel påträffades (se tabell 10). Ett kongruerande attribut i preposition kan skiljas från sitt bestämda ord av ett verb, ett verb med tillhörande ord, ett adverb, ett attribut utan kongruens uttryckt genom en prepositionsfras eller ett lokativ. I båda de undersökta källorna utgörs nästan två tredjedelar av konstruktionerna av fall där ett verb – ensamt eller tillsammans med tillhörande ord – ingår i ramen. Man bör vid bekännelsen känna till syndernas antal och svårighetsgrad, för att kunna påta sig en så s t o r gottgörelse som möjligt PS 146₂₁–₂₇. Hur kan ni då ana de långt m e r f r u k t a n s v ä r d a plågor som Guds förtrampade Son PS 156₁₈–₂₁. Ty mellan dessa två synder är skillnaden i n t e l i t e n... eftersom stöld av ett heligt föremål bär på en o n d s k a PS 147₁₀–₁₅. Och många människor bad vid den tiden till Gud, att Herren Gud Fadern skulle ge sin Son Kristus en g o d välsignelse BrP 4₁₇–₂₀. Här hör vi först att Kristus inte kom för att skryta, utan i en e n k e l förklädnad BrP 605–6. På liknande sätt kan även ett adverb ramas in: Man bör tacka Gud efter syndabekännelsen för den s t o r a nåd han har visat PS 249₈–₁₁. Denna övergivenhet från Gud, genom vilken Fadern och den helige överger honom, inträffar av t v å s ä r s k i l d a s k ä l PS 199₃₀ – 200₃. Låt oss lära av denna fråga, så att alla handlar så... v a r j e människa därefter blir husbonde och fader eller uppfostrare BrP 32₂₀–₃₀. Övriga fall av distanspreposition är mycket varierande; oftast står långa ordgrupper mellan det kongruerande attributet och substantivet, till exempel: V a r j e n Kristus, vår Herre, vill ha som å h ö r a r e PS 50₁₀–₁₃. Ingen kan säga hur s v å r a deras gärningar blir på grund av sina synder PS 161₂₇–₃₀. Jungfru Marias hus, hur h e l i g t, hur g o d Herren Gud hade från början låtit människan vara BrP 99₂₃–₂₆. I ”Punktuose sakymų” intar vissa attribut utan kongruens, uttryckta genom prepositionsfraser och lokativ, en ovanlig position: de skjuts in mellan det kongruerande attributet och det bestämda ordet:...men stor eller bred, eller vid floder och g o d a g å v o r PS 301₂₈–₃₁. A l l t s å d a n t b e r o r p å- 138 Tabell 9 Kontaktuell och distant preposition av kongruerande attribut Källa | Kontaktuell preposition av kongruerande attribut: ack. |% | Distant preposition av kongruerande attribut: antal |% | ”Punktai sakymų” | 1596 | 84,9 | 86 | 5,1 | ”Postilė” | 1037 | 98 | 22 | 2 Tabell 10 Den distanta prepositionens förhållande till ordklasserna Källa | Pronominella distanta attribut: antal |% | Numerala distanta attribut: antal |% | Adjektiviska distanta attribut: antal |% | Participiella distanta attribut: antal |% | ”Punktai sakymų” | 32 | 3,2 | 4 | 5,1 | 49 | 8,8 | 1 | 2,6 | ”Postilė” | 5 | 1 | 2 | 2,4 | 14 | 3,4 | – | – 139 n i u/ med tvekan och med fattigdom en fråga eller questiiu/ skyndsamhet PS 306₅–₈. En annan d i d e d a r b y k a r s z t i b e eller flit/ önskan att visa upp lågor PS 330₂₈–₃₁. Deras position före substantivet är markerad. 5. I det protoindoeuropeiska språket och i äldre indoeuropeiska språk fogades olika obetonade eller svagt betonade småord till betonade ord med självständig lexikal betydelse och intog den andra positionen i satsen (Wackernagel 1953; Степанов 1989: 225). I ”Punktai sakymų” kan partiklarna jau, tik, vėl (12 exempel) fogas till det kongruerande attributet eller det substantiv som bestäms; mer sällan fogas adverbet tada (3 exempel) eller pronomenet tai (1 exempel) dit. Partiklarna fogas oftast till pronomen och adjektiv som står i början av satsen: Och de andra skapelserna har inte själva människan och ängeln som mått PS 325₂–₅. Med egen tro säger jag att jag ska bli frälst PS 258₈–₉. Sådan är Guds och bekännelsens väg, Christus PS 341₁₈–₂₀. Och hur kort är vägen till den världen PS 242₃₀–₃₁. De onda gärningarna är små och synderna lättare PS 314₂₇–₂₉. Adverbet tada fogas till ett substantiv som står i början av satsen: Jonas hade då upphöjts och lät sig inte väljas till Messias PS 73₈–₁₀. Då upphöjdes Herren högst, och Josef, eftersom de tog väl hand om honom, förundrades PS 190₄–₇. Pronomenet tai är fogat till ett adjektiv: Liten, så mager, kan jag inte bli mätt När de nämnda enklitikerna infogas mellan attributet och det bestämda ordet, blir dessa senare mer betonade. Här fyller förändringarna i litauiskans ordföljd en liknande funktion som i många besläktade språk under äldre perioder av deras utveckling. SLUTSATSER I ”Punktuose sakymų” och ”Postileje” dominerar attributets preposition (PS 74,3%, BrP 89,4%). Användningen av attribut före eller efter det bestämda ordet beror direkt på vilken ordklass attributet tillhör. Räkneord och pronomen används oftast prepositionellt (”Punktuose sakymų” NumN 95,2%, PronN 92,4%; ”Postileje” NumN 100%, PronN 93%). Adjektiviska och participiella attribut används oftare postpositionellt: i ”Punktuose sakymų” används 42% av de adjektiviska och 69,8% av de participiella attributen postpositionellt, medan motsvarande siffror i ”Postileje” är 14% och 32,2%. Postpositionen av pronominala och adjektiviska attribut kan inte förklaras enbart av påverkan från andra språk. Pronominala attribut används postpositionellt för att betona substantivet. Deras postposition kan, liksom adjektivets, ha betingats av satsens intonation. I vissa fall står pronomenet efter det substantiv det bestämmer och är kopplat till det genom en appositionell relation. Adjektivet står efter det bestämda ordet för att mer uttrycksfullt betona vissa ord eller ordgrupper i texten. Det adjektiviska attributet står ofta efter det bestämda ordet i slutet av satsen eller före en sats paus. 140 Ordföljden i vissa sakraliserade kyrkliga fraser kan ha påverkats av andra språk (latin, polska). Dessutom används adjektiviska attribut oftare postpositionellt när texten återger innehållet i andra kyrkliga verk. Adjektivet kan stå efter det substantiv det bestämmer när detta också har något annat prepositionellt eller postpositionellt attribut. I ”Punktuose sakymų” står adjektivet efter det bestämda ordet betydligt oftare än i ”Postilėje”, kanske eftersom K. Sirvydas använde rikligare de retoriska uttrycksmedel som kännetecknar barockepoken. Det kongruerande attributet kan ha en icke-kontaktposition. Den är mer typisk för ”Punktams sakymų”. Vid distansposition bildar det kongruerande attributet och det bestämda ordet en ramkonstruktion. Det prepositionella kongruerande attributet skiljs oftast från det ord det bestämmer av ett verb. Enklitiska partiklar jau tik vėl intar den andra positionen i satsen; de ansluter sig till ord med starkare betoning (det kongruerande attributet eller det bestämda ordet). LITERATŪRA 1. Am brazas V. Dabartinės lietuvių kalbos žodžių tvarkos modeliai. — Lietuvos mokslų akademijos darbai. A Ser. T. 3(96), 1986, p. 92—102. 2. Ambrazas V. Žodžių tvarka ir baltų kalbų sakinio tipo rekonstrukcija. — Baltistica. T. 18(2), 1982, p. 100—118. 3. Durys M. Lietuvių kalbos sintaksė. K., 1927. 4. Girdenienė D. Aktualioji skaida ir jos vaidmuo bei reiškimo būdai lietuvių kalboje. — Kalbotyra, T. 22(1), 1971, p. 35—47. 5. Girdenienė D. Derinamojo pažyminio vieta tarminėje ir bendrinėje lietuvių kalboje. — Baltistica. T. 17(2), 1981, p. 156—169. 6. Greenberg J. Some universals of grammar with particular reference to the order of meaningful elements. — Universals of language. Cambridge, 1963, p. 73—114. 7. Hawkins J.A. Implicational universals as predictors of word order change. — Linguistics. V. 55, N 3, 1979, p. 618—648. 8. Meškauskas P. Lietuvių kalbos sintaksė. K., 1929. 9. Palionis J. Lietuvių literatūrinė kalba XVI—XVII a. V., 1967. 10. Park F. Typology and word order change. — Linguistics. V. 18, 1980, p. 269—288. 11. Pirmoji lietuvių kalbos gramatika. V., 1957. 12. Reklaitis J.K. The PIE word order controversy and word order in Lithuanian. — Papers from the 3rd International Conference on Historical Linguistics. Amsterdam, 1982, p. 369—385. 13. Rosinas A. Žymimasis artikelis lietuvių kalbos tarmėse ir senuosiuose raštuose. — Kalbotyra. T. 24(1), 1972, p. 83—90. 14. Rosinas A. Dar kelios mintys dėl baltų kalbų artikelio, arba artroido. — Kalbotyra. T. 31(1), 1980, p. 96—98. 15. Rosinas A. Dėl tūlas statuso ir kilmės. — Mūsų kalba, 1986, Nr. 2, p. 30—33. 16. Rosinas A. Baltų kalbų įvardžiai. V., 1988. 17. Schwentner E. Die Wortfolge im Litauischen. Heidelberg, 1922. 18. Wackernagel J. Kleine Schriften. Bd.1. Göttingen, 1953. 19. Valeckienė A. Lietuvių kalbos gramatinė sistema. Giminės kategorija, V., 1984. 20. Zinkevičius Z. Lietuvių kalbos istorija. T. 3. V., 1988. 21. Грамматика литовского языка. В., 1985. 141 22. Мельничук А.С. Порядок слов и синтагматическое членение предложения в славянских языках. Киев, 1958. 23. Сиротинина О.Б. Порядок слов в русском языке. Саратов, 1965. 24. Степанов Ю.С. Индоевропейское предложение. М., 1989. THE POSITION OF ATTRIBUTES IN CONCORD IN OLD LITHUANIAN Summary Attributes of Modern Lithuanian precede the noun. They follow the noun only in the case of inverted word order. In Old Lithuanian the attribute followed the noun more often. Modern Lithuanian has the SVO order of the major sentence constituents. By implicational universals of Greenberg if any language has the SVO word order, the genetive and the adjective follow the noun. Modern Lithuanian is inconsistent with these implicational universals. The article deals with the position of the attribute in concord in K. Sirvydas ”Punktai sakymų” and J. Bretkūnas ”Postilė”. Statistical data show the dominance of prepositional attribute (PS 74,3%, BrP 89,4%). The pronoun and the numeral precede the noun more often than adjective (in ”Punktai sakymų” Adj N 58%; in ”Postilė” AdjN 86%). The postposition of attributes in Old Lithuanian writings can’t be explained only as a result of the influence of Slavonic languages. A pronoun follows the noun in such cases: when the noun is stressed; when the pronoun is connected with the noun by appositional relations; it can follow the noun as a result of the intonation and rhythm of the sentence. An adjective goes after the noun in such cases: when the adjective is stressed; when it is used in constructions with other attributes (pronoun or genetive); when it goes at the end of the sentence or before the pause. The position of the adjective in some frozen constructions of religious phraseology can be the result of Polish and Latin influence. The position of adjectives can be motivated by genre and style, e.g. postpositional adjectives in ”Punktai sakymų” are more often used for rhetorical reasons. The usage of enclitical words in the position between the attribute and the noun is being explained in connection with the law of Wackernagel. 142