Lietuvių kalbos veiksmažodžių valentingumas ir jo aprašymo principai

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXIII (1995) GRAMATIKA IR LEKSIKOLOGIJA NIJOLĖ SLIŽIENĖ LITAUISKA VERBS VALENS OCH PRINCIPERNA FÖR DESS BESKRIVNING 1. Inledande anmärkningar 1.1. Verbet är centrum i den verbala satsen. Andra satsord grupperar sig kring det, ensamma eller tillsammans med sina egna bestämningar, och bildar olika syntaktiska strukturer. Vissa ord ansluter sig ganska fritt till verbet; de kan förekomma eller utelämnas i satsen, och deras form och betydelse beror inte på verbets betydelseegenskaper utan endast på vad som behövs för att uttrycka tanken, det vill säga på vad man vill säga, t.ex.: I den här salen sjunger de varje kväll; Hon sjunger varje kväll; Hon sjunger för publiken; Hon sjunger med stark röst; Hon sjunger mycket vackert osv. Andra ords anslutning bestäms av verbets betydelse. Varje verb har vissa möjligheter att kombineras med andra ord, vilka realiseras i satsen genom att motsvarande ord och deras former fogas till det. Verbet äta kräver till exempel två substantivkasus — nominativ och ackusativ: Barnet äter ett äpple; ge kräver tre kasus — nominativ, ackusativ och dativ: Läraren gav eleven en bok, medan verbet sova nöjer sig med en enda nominativ: Fadern sover. Tillsammans med dessa ord bildar verben kärnan i verbala satser, det vill säga vissa strukturella satsmodeller. Dessa möjligheter för verb att kombineras med andra ord utgör det som i modern språkvetenskap kallas verbens valens. För att bilda en korrekt sats i alla avseenden måste man ta hänsyn till de valensegenskaper som verbet i predikatsställning har, det vill säga veta hur många och vilka ord och former som ska stå tillsammans med det, vilka former som är nödvändiga i satsen och vilka som kan utelämnas, samt vilken betydelse orden har. För att människor lättare ska kunna orientera sig i denna variation av verbbruk sammanställs särskilda ordböcker över verbens kombinationsmöjligheter. 1.2. Ordböcker som anger hur verb används tillsammans med andra ord är av ganska olika slag. Vissa visar vilka ordformer ett visst verb förekommer med i den ena eller andra betydelsen. Sådana är några ryska ordböcker över verbens (eller även andra ordklassers) kombinationsmöjligheter. I ordboken „Учебный словарь сочетаемости слов русского языка“¹ anges till exempel kombinationsmöjligheterna för verbet лить i betydelsen ”hälla” på följande sätt: ¹ Учебный словарь сочетаемости слов русского языка. Под редакцией П. Н. Денисова, В. В. Морковкина. Москва, 1978. 54 Hälla vad: vatten, mjölk, lösning... Hälla något i vad: i en balja, i en hink, i en tunna, i en tekanna, i en kopp, i ett glas, i en karaff, i en kolv... Hälla något på vad: på huvudet, på händerna, på golvet, på marken, på gräset... Hälla något från vad: från en vattenkanna, från en tekanna, från en karaff, från en hink... Hälla hur: försiktigt, långsamt, förbi, över kanten... Börja, inleda, fortsätta, be någon att hälla något, tvinga någon att hälla något Därefter ges ett eller annat illustrativt exempel. Som vi ser försöker man ta med alla ordformer som över huvud taget kan förekomma tillsammans med verbet, utan att alls ta hänsyn till vad som avgör deras koppling: verbets betydelse, dess valensegenskaper eller dess rent grammatiska förmåga att, som en viss ordklass, ansluta andra ord och deras former. I ordboken ”The Russian Verb”2 anges endast verbstyrda och vissa anslutande ordformer (kasus, prepositionsfraser, infinitiver); deras förekomst i satsen avgörs av verbens betydelse och deras valensegenskaper. Till exempel anges valensen för samma verb лить i betydelsen ”hälla” betydligt snävare: (1) transitivt, vad? vatten, vätska; vart? i en hink, i ett glas (в+В); på en tallrik, på golvet (на+В); från vad? från en kran, från en mugg (из+Р); med vad? med en mugg, med en sked. Inga exempel på satser ges. Andra ordböcker är särskilt inriktade på verbens valens. Ett exempel är en valensordbok över tyska verb, sammanställd av G. Helbig och W. Schenkel (Helbig—Schenkel 1975). I inledningen redogörs relativt utförligt för de teoretiska grunderna för verbens valens, varefter cirka 500 verb presenteras. Deras valens anges med modeller i tre nivåer. På den första nivån markeras antalet obligatoriska och fakultativa valensled, på den andra deras former och på den tredje anges valensledens betydelse och exempel ges. Betydelserna hos polysema verb är oftast förknippade med olika valens. Så här visas till exempel valensen hos verbet gehen i betydelsen ”röra sig till fots, gå” i denna ordbok (Sn — nominativ, pS — prepositionsfras, I — infinitiv; +Anim — levande varelse, Dir — riktning, Act — handling): I. gehen₁+(1) = 2 II gehen → Sn, (pS / I) III. Sn → +Anim (der Junge, das Pferd geht in der Stall.) p = in, an... (riktningsprepositioner). pS → Dir (Er geht in die Stadt.) I → Act (Er geht einkaufen.) På den första nivån markeras att verbet har ett obligatoriskt och ett icke-obligatoriskt (fakultativt) valensled, alltså är det tvåvalent. På den andra nivån 2 V. A n d r e y e v a - G e o r g, V. T o l m a c h e v a. The Russian Verb (Prepositional Government). Moscow, 1975. 55 Det anges att det obligatoriska komplementet är ett substantiv i nominativ, medan det fakultativa är en prepositionsfras eller en infinitiv. I det tredje steget förklaras betydelsen hos dessa former. Substantiv i nominativ betecknar en levande varelse, medan prepositionsfrasen anger riktningen för handlingen, eftersom den innehåller prepositioner med riktningsbetydelse. Infinitiven betecknar en handling. Här ges också exempelmeningar för varje komplement. Varje ordbok är till nytta för sina läsare, även om de skiljer sig åt i fråga om den information som presenteras, både till mängd och art. Inom lingvistiken blir valensordböcker allt vanligare (inte bara för verb utan också för andra ordklasser, till exempel substantiv och adjektiv). 1.3. För närvarande utarbetas vid Lietuvių kalbos institutas ”Lietuvių kalbos veiksmažodžių junglumo žodynas” (band I lämnades till tryck 1991, band II är under arbete). Där fastställs verbens rektion utifrån deras valensegenskaper; i grunden är det alltså en valensordbok över litauiska verb. Till skillnad från G.Helbigs och W.Schenkelis ordbok anges där inte bara formen och betydelsen hos verbets valenskomplement utan även deras semantiska funktioner (dvs. verbets semantiska valens). Beskrivningen av verbens rektion i ordboken bygger på en viss uppfattning om verbvalens, som har lagts fram i författarens tidigare arbeten (1978; 1980; 1985; 1986; 1989; 1990) samt i inledningen till den ordbok som håller på att utarbetas. Här ska vi kort ta upp endast huvudpunkterna, för att klargöra hur valens förstås i den kommande ordboken och hur den förbinds med verbens betydelse. 2. Tre valensnivåer: syntaktisk, semantisk och lexikal valens 2.1. Med verbvalens avses en betydelsebestämd egenskap hos verb att öppna ett visst antal fria platser, vilka i satsen upptas av ord (eller deras motsvarigheter) med en viss betydelse och form. Valens har samband med tre nivåer: en abstrakt nivå inom logisk semantik och två konkreta språknivåer — syntax och lexikal semantik. På den abstrakta nivån fastställs antalet fria platser hos verbet och de semantiska funktionerna hos de ord som kan uppta dem (agent, patient m.fl.); på de konkreta språknivåerna väljs ord och former som kan fylla dessa platser och fungera som verbets valenskomplement. På syntaktisk nivå fastställs komplementens grammatiska form och om de är obligatoriska eller fakultativa, medan deras semantik fastställs på den lexikal-semantiska nivån (dvs. vilka semantiska ordklasser som kan fungera som komplement till verbet). Därmed fastställs verbets semantiska valens på den logisk-semantiska nivån, dess syntaktiska valens på syntaktisk nivå och dess lexikala valens på den lexikal-semantiska nivån. Detta är valensens tre aspekter, som är oupplösligt förbundna med varandra och beroende av verbets betydelse. I ordboken anges de på följande sätt3: 3 I artikeln används följande symboler för att beteckna syntaktisk och lexikal valens: Nom — nominativ (för substantiv eller dess motsvarighet), Gen — genitiv, Dat — dativ, Acc — ackusativ, Instr — instrumentalis, AdvLoc — adverbialt komplement som anger plats, plur — plural; Hum — person (även en grupp personer, institution och liknande), +Anim — levande varelse, —Anim — livlöst ting, Abstr — abstrakt företeelse. Symbolerna för beteckning av semantisk valens och deras förklaringar ges nedan, se 2.4. 56 belöna, ~r, ~de₃ Nom Acc Instr [A₁ P Con] – syntaktisk och semantisk valens Nom Hum Acc Hum Instr ±Anim lexikal valens 2.2. För att kunna fastställa ett verbs valens måste vi känna till dess betydelse. Verbets betydelse framgår vanligen i satsen, där andra satsord grupperar sig kring verbet. Betydelsen består av vissa element (så kallade semer) som kräver motsvarande komplettering. Av detta följer verbets kombinatoriska potential, vilken i satsen förverkligas av ord som ansluter sig till verbet — dess valenskomplement. Dessa ord bidrar också till att klargöra verbets betydelse. Exempelvis betyder verbet eiti i satsen Žmogus eina per lauką en rörelse längs en väg från en punkt till en annan, medan det i satsen Laikrodis eina betecknar enbart att en viss mekanism är i funktion. Dessa skillnader i betydelse hänger samman med hur många ord och vilka former som förekommer tillsammans med verbet, liksom med ordens lexikala betydelse. 2.3. Verbet tillsammans med sina valenskomplement (dvs. satsens kärna) återger en viss situation. Människan uppfattar den som en struktur av ting, deras egenskaper eller relationer. Detta är en abstrakt tankestruktur, som motsvaras av predikatet i en verbal sats med ett visst antal argument. I satsen motsvaras predikatet av verbet och argumenten av de ord som ansluter sig till verbet och fungerar som dess valenskomplement. 2.4. Relationerna mellan predikatet — verbet — och de lexikaliserade argumenten uppfattas som vissa semantiska funktioner (i den lingvistiska litteraturen, exempelvis i Ch.J.Fillmore’s arbeten m.fl., kallas de även semantiska kasus). Antalet och arten av dessa varierar avsevärt mellan olika forskares arbeten; detta beror delvis på arbetenas inriktning och de uppgifter de ställer upp. I den ordbok som håller på att utarbetas skiljer man mellan följande semantiska funktioner när verbens semantiska valens anges. A g e n t₁ [A₁] — handlingens initiativtagare och utförare (žmogus aria); a g e n t₂ [A₂] — en livlös, immateriell utförare (orsakare) av handlingen, utan initiativförmåga (trauk inys ateina, saulė a u ža); agent [A] — agentfunktion i allmänhet; a g e n t c [A꜀] — kauserad agent, dvs. en aktör som utför handlingen på initiativ av en annan person (ji kerpasi pas gerą kirpėją); p a t i e n t [P] — den som påverkas av handlingen eller bärare av ett fysiskt tillstånd (kažkas sudaužė stiklinę, stiklinė sudužo, gėlės kvepia); r e s u l t a t i v p a t i e n t [Pᵣₑz] — handlingens resultat (jie stato namą, kilo maištas); p e r c i p i e n t [Pcp] — den som upplever ett psykiskt tillstånd (vaikas nori miego, Jonui rūpi darbas); b e n e f i c i e n t [B] — adressat, mottagare, innehavare (jis parodė sūnui gandrą, Petras gavo laišką, tėvai turi sodą); k a u s a t o r [C] — initiativtagare till en handling eller ett tillstånd (ponas išskirdino mišką, tėvas brinki na ratus); k a u s a t i v [Caus] — orsak till en handling eller ett tillstånd (jie baiminosi dėl ateities, pradžia darbą gaišina); k o n t r a g e n t [CA] — en kraft som verkar mot agenten och motsätter sig denne (vilkas gynėsi nuo šunų, nuo bado; žmonės kovoja su kenkejais); k o m i t a t y- 57 vas [Com] – sekundär agent, patient, percipient, beneficient (Jonas grälar med Petrus, han ställde brodern mot systern, Marcė blev osams med Pramu, fadern delade egendomen mellan Jurgis och Antanas); resultat [R] – resultatet av ett föremåls förändring, att något förvandlas till något (vatten förvandlades till is, isen, häxan förvandlade honom till sten); contentiv [Con] – innehållet i en handling eller ett tillstånd (jag hör röster, människor väntar på klart väder, han behöver pengar, sonen utbildar sig till snickare, stranden växte igen med alar, rummet fylldes med rök); källa [O] – ursprunget till en handling eller ett tillstånd, utgångsmaterial (utgångstillstånd) (jag fick ett brev från min bror, han bygger en lada av lera, av barn görs människor); motiv [M] – grunden för en handling eller ett tillstånd (jag belönade honom för arbetet, hon straffade henne för stölden, jag arbetade i stället för min bror); instrument [I] – redskap för en handling (jag stack mig med en nål, jag åker med cykel, slipa kniven mot en sten, han rider på en häst); komparativ [Comp] – jämförelsestandard (kopian motsvarar originalet, sonen jämför sig med fadern, Agnė skiljer sig från de andra barnen); retributiv [Rt] – ersättning för något (jag köpte (sålde) boken för två rubel, jag ersatte honom med arbete); finitiv [Fin] – mål, ändamål (katten lurar på musen, jag letar efter en mus, en del av pengarna avsattes för resor); kvantitiv [Q] – kvantitet (föremåls volym, vikt, rymd, pris, handlingens varaktighet osv.) (föreläsningen varade i två timmar, brödet väger ett kilogram); modus [Mod] – handlingens kvalitet, sätt (han uppför sig vackert, lever bra; arbetet bedömdes positivt, han känner sig trött, ser ut som en sjukling, håller hästarna bundna); lokativ [L] – platsen för en handling eller ett tillstånd (det bullrar i rummet, de bor i närheten, boken ligger på bordet); direktiv [Dir] – den allmänna funktionen för handlingens riktning, med tre undertyper: a) utgångspunkt [Ab] (han gick ut ur huset, reste sig från stolen, tog bort bandaget från huvudet); b) väg [Via] (människor går längs vägen, över fältet; barnen springer runt i korridoren, klättrar uppför trappan, går förbi); c) slutpunkt [Ad] (vi kom hem, jag gick in i rummet, jag gick fram till fönstret). 2.5. Den predikativa strukturen (F(x) eller xRy....) med angivna semantiska funktioner för argumenten är meningens semantiska struktur och samtidigt den semantiska valensstrukturen (SemVS) hos det verb som fungerar som predikat. För att kunna fastställa verbets SemVS måste man ha meningar bildade med verbet. Först i meningen framgår verbets betydelse och hur den situation vi uppfattar tolkas. Exempelvis beskriver meningen (1) Monika dukade av disken från bordet en situation med tre deltagare (referenter): personen som dukar av (aktör, eller agent), disken som dukas av (påverkade föremål, eller patient) och bordet, från vilket den dukades av (platsen där handlingen började och från vilken de påverkade föremålen flyttades, dvs. utgångspunkten). Meningssemantiken består av ett predikat och tre aktanter (dvs. argument med angivna semantiska funktioner) – agent, patient och utgångspunkt, vilka helt motsvarar referenternas roller i den situation vi föreställer oss; den semantiska strukturen är alltså i detta fall en direkt avbildning av situationen. Men med meningen 58 (2) Monika dukade av bordet beskrivs samma situation på ett annat sätt. Predikatet har här bara två aktanter – agent och patient – och de motsvarar inte rollerna hos referenterna i den situation vi föreställer oss. Bordet, från vilket disken dukas av, behandlas i denna mening som patient (dvs. som ett påverkat föremål), vilket framhäver denna deltagares relevans, medan de föremål som dukas av blir helt irrelevanta och inte har någon motsvarighet vare sig i meningen eller i dess semantiska struktur. Meningarna skiljer sig åt signifikativt: i den första sägs vad som gjordes med disken, i den andra – med bordet. Meningens semantiska struktur (liksom verbets semantiska valens) återger alltså endast vissa aspekter av den situation vi uppfattar (jfr Starosta 1978: 512–518, 522–523). Olika tolkningar av situationen återspeglas i olika semantiska valensstrukturer hos verbet: (1) [A₁ P Ab], (2) [A₁ P]. Dessa skillnader i valens hänger samman med vissa betydelseskillnader hos verbet: i det första fallet betyder verbet ”ta bort, avlägsna något från något”, och i det andra – ”göra så att något blir tomt, tömma”. Genom att ta hänsyn till verbets betydelse i meningen och till hur den beskrivna situationen tolkas kan vi alltså förutsäga de semantiska funktionerna hos verbets valensled och fastställa verbets SemVS. 2.6. Å andra sidan kan man också dra slutsatser om verbets SemVS utifrån den grammatiska formen hos dess valensled. Verbets led är syntaktiska motsvarigheter till predikatets aktanter. Det finns ett visst samband mellan kasus (ensamma eller med prepositioner, dvs. så kallade prepositionskonstruktioner), vilka är de mest typiska formerna för verbets led, och aktanternas semantiska funktioner, även om det inte finns någon fullständig överensstämmelse (1:1). Vissa semantiska funktioner uttrycks tämligen regelbundet. Till exempel motsvarar nominativ vid verb med handlingsbetydelse vanligen en agent (t.ex.: barnet gråter, flugan flyger runt i rummet), medan den vid verb med tillstånds- eller processbetydelse motsvarar en patient (t.ex.: barnet sover, glaset gick sönder), en beneficient (vid verb med betydelsen ’ha’, t.ex.: föräldrarna har ett hus, brodern vann en tv-apparat) eller en percipient (vid perceptionsverb, t.ex. höken ser bytet). Ackusativ vid verb med handlingsbetydelse motsvarar oftast en patient (t.ex. hararna gnagde på småträden) och ofta även en contentiv (handlingens innehåll, t.ex. pojkarna spelar basket), medan den vid verb med tillstånds- eller processbetydelse oftast motsvarar en contentiv (tillståndets innehåll, t.ex.: jag hör ett oväsen, laget vann matchen), och mer sällan en patient (vid sidan av en beneficient, t.ex.: de [B] fick en lägenhet, vi [B] har en trädgård). Dativ motsvarar en beneficient både vid verb med handlingsbetydelse och vid verb med tillstånds- eller processbetydelse (jfr: fadern visade sonen en stork, Jonui går det bra, huset tillföll brodern), medan den betecknar en percipient endast vid tillståndsverb (perceptionsverb; t.ex. Rimui tycker om rosor). 2.7. I ordboken anges verbets SemVS genom att argumentens semantiska funktioner markeras. Exempelvis betecknas den semantiska valensen hos verbet duoti så här: [A₁ P B]. Verbets betydelse uppfattas alltså som en relation mellan agent, patient och beneficient, och verbet är trivalent. SemVS för verbet sirgti betecknas med [P]; dess betydelse uppfattas som en egenskap hos patienten (den enda aktanten), och därför är verbet envalent. 59 SemVS anger antalet och arten av verbets aktanter på den abstrakta logisk-semantiska nivån och visar hur många valensbundna satelliter verbet har på den yttre syntaktiska nivån samt vilka semantiska funktioner de har. Satelliternas grammatiska form beror på vilka ordformer verbet förekommer tillsammans med i satsen, det vill säga på dess kombinationsmöjligheter. Jämför till exempel perceptionsverben bijoti och džiaugtis; båda har SemVS [Pcp Con], men det ena används med genitiv (bijo vilko), medan det andra används med instrumental (džiaugiasi pavasariu). Verben tillhör samma semantiska grupp, men deras kombinationsmöjligheter skiljer sig åt. Det ena verbets syntaktiska valensstruktur (SinVS) är Nom Gen, det andras Nom Instr. Verbets satelliter är endast sådana ordformer som är beroende av verbet och motsvarar dess SemVS-aktanter. Om man känner till verbets SemVS kan man åtminstone delvis sluta sig till dess SinVS, eftersom det, som vi tidigare sett (jfr 2.6), finns en viss, om än ofullständig, överensstämmelse mellan satelliternas former och aktanternas semantiska funktioner. 2.8. Aktanternas semantiska funktioner är nära förbundna med verbets satelliters lexikala betydelser; vilka semantiska klasser ord som kan fungera som satelliter till verbet tillhör beror i hög grad på dessa betydelser. Agent, recipient, beneficient och kausator förknippas till exempel vanligen med en levande varelse och motsvaras därför oftast i satsen av konkreta substantiv som betecknar levande ting. Kontentiv förknippas mycket ofta med abstrakta företeelser och motsvaras i satsen av abstrakta substantiv, bisatser i komplexa meningar, infinitiver och annat. Men även varje verbs lexikala betydelse och dess möjligheter till semantisk kompatibilitet med andra ord spelar stor roll. Därför säger vi till exempel hunden skäller, katten jamar, hästen gnäggar och grisen grymtar. Verbets möjlighet att kombineras med ord av en viss betydelse, eller dess möjlighet till ömsesidig semantisk kompatibilitet med andra ord, kallas vanligen dess lexikala valens. Den lexikala valensen bestämmer verbets hela omgivning i satsen, eller dess lexikala distribution (det vill säga alla ord som kan ansluta sig till verbet), medan dess valensbundna satelliter endast utgör en del av denna: det är de ord och former som verbets betydelse kräver och som ingår i satsens kärna. Endast denna del av den lexikala valensen är relevant vid beskrivningen av verbens valens. I en ordbok beskrivs verbens lexikala valens genom att ange vilka semantiska ordklasser som kan fungera som valensbundna satelliter till verbet. Verbet bijoti har till exempel SinVS Nom Gen, och dess lexikala valens beskrivs så här: Nom + Anim, Gen ± Anim, Abstr; det betyder att nominativformen används för ord som betecknar levande varelser, medan genitivformen används för ord som betecknar såväl levande varelser som livlösa ting och abstrakta företeelser (t.ex. vaikas bijo šunies, diržo, tamsos). I vissa fall anges även konkreta ord, till exempel när en satellits lexikala realisering är mycket begränsad eller när synonyma verb skiljer sig åt endast genom den lexikala realiseringen av en satellit (vid verbet dėti kan till exempel, när det gäller fåglar, ormar och vissa djur, endast substantivet kiaušinis stå i ackusativposition). 60 3. Verbets obligatoriska och fakultativa satelliter 3.1. De satelliter till ett verb som inte kan utelämnas i en sats utan att satsen blir ofullständig och ogrammatisk kallas obligatoriska. Satelliter som kan utelämnas utan att satsen därmed upphör att vara grammatisk kallas fakultativa. Satelliternas obligatoriska eller fakultativa status fastställs med hjälp av en elimineringstransformation: genom att i tur och ordning utelämna olika satsled avgör man vilka som är obligatoriska och vilka som är fakultativa. 3.2. Det finns högst tre obligatoriska komplement, men oftast är de ett eller två. I ett vidare sammanhang kan meningar också användas utan obligatoriska komplement, om informationen de förmedlar ändå är tydlig, känd och redan nämnd. I dialog kan det ibland till och med vara nödvändigt att utelämna obligatoriska komplement för att undvika kommunikativ redundans, t.ex.: ”Jurgaičiai har köpt en ny television.” – ”Vi ska också köpa en” (det är uppenbart att det gäller en television). Den strukturella nödvändigheten hos verbens valenskomplement i en mening skiljer sig från andra satsleds kommunikativa nödvändighet. Ett eller annat ord kan vara nödvändigt för verbet endast i en viss mening; om det utelämnas blir meningen meningslös, t.ex.: (3) Du ersätter för mig alla världens skatter. (4) En bra höna ersätter också en gås. Om man tar bort ordet man får mening (3) (Du ersätter alla världens skatter) en annan betydelse. 3.3. Fakultativa komplement motsvarar, liksom obligatoriska, verbets SemVS-aktanter och ingår i dess valensantal — när den kvantitativa valensen fastställs räknas de tillsammans med de obligatoriska komplementen. I exempelmening (5), Männen tvinnar rep av hampblånor, har verbet vyti tre komplement och är alltså trivalent, även om prepositionsfrasen är fakultativ och kan utelämnas: (6) Männen tvinnar rep. När syntaktiska valensmönster skrivs anges fakultativa komplement inom parentes. I detta fall är verbet vytis SinVS Nom Acc (iš Gen). Meningar utan fakultativa komplement betyder ungefär samma sak som meningar med dem (jfr Храковский 1974: 350; Helbig 1971: 276; 1977: 65; 1979: 70; Viehweger 1977: 350), eftersom de beskriver en viss del av den situation vi uppfattar. Semantiskt tolkad blir denna del en del av verbets SemVS och ingår i mycket allmän form i verbets betydelse. Om vi till exempel hör meningen (7) Fadern [A₁] sålde en häst [P] vet vi redan att någon köpte hästen och att en viss summa pengar betalades för den. De fakultativa komplementen beskriver en del av situationen som är mindre relevant för verbets betydelse. När denna information blir viktig för talaren preciseras den genom att de fakultativa komplementen uttrycks, t.ex.: (8) Fadern sålde hästen till grannen [B]. (9) Han sålde hästen för två tusen litas [Rt]. I en personlig mening kan nominativpronomenet i första eller andra person saknas, eftersom pronomenens betydelse är inbegripen i betydelsen hos verbformerna i första och andra person, jfr: Jag säljer hästen — Säljer hästen; Ni åk hem — Åk hem 61 hem. I andra fall är subjektets nominativ nödvändig i satsen, och satser utan den behandlas som självständiga opersonliga satsmodeller. Objektets ackusativ är fakultativ ganska sällan, eftersom de viktigaste aspekterna av den beskrivna situationen vanligtvis uttrycks i satsen med den, liksom med nominativ. Tautologiska nominativ- och ackusativformer (det regnar ett regn, lida ett lidande) är överflödiga i satsen och räknas inte som fakultativa satelliter. 4. Fria led 4.1. De satsord som varken är nödvändiga eller fakultativa verbssatelliter är fria led. Deras förekomst i satsen avgörs inte av verbets betydelse, utan av dess rent grammatiska förmåga att ansluta ord, vilken är karakteristisk för det som en viss ordklass. Fria led kan ganska fritt läggas till eller utelämnas i satsen, men hänsyn tas till deras semantiska samspel med verbet. Man säger till exempel inte ligger, sover, skrattar plötsligt eller hoppade, högg, dödade länge, eftersom betydelserna momentant och durativt inte passar ihop här. Till skillnad från fakultativa satelliter har fria led inget stöd i verbets semantiska valensstruktur, och när de tas bort ur satsen försvinner därför omedelbart den information de tillför (jfr Храковский 1974: 9). I satsens predikativa struktur motsvarar de inte predikatets argument utan enskilda predikat, och på syntaxnivån kan de därför betraktas som förkortade satser och ersättas med bisatser i sammansatta meningar, halvparticip- och gerundivkonstruktioner, självständiga meningar och så vidare. Exempel: (10) Vi åker hem på kvällen ← Vi åker hem när det blir kväll/när kvällen har kommit; Vi åker hem. Det blir kväll då. Fria led nämns i valensordboken endast i vissa fall, när de mycket ofta används tillsammans med ett visst verb och tycks ersätta verbets valensbundna satelliter, till exempel: (11) Jag hörde det helt annorlunda (jfr något annat). (12) Så (jfr det) ville fadern. (13) Aldutė tyckte inte om på dagis (jfr dagis) . (14) Angliją kasykloje (plg. kasyklai) jis atidavė visą savo sveikatą (LKŽ). (15) Familjen satte sig till frukost (jfr vid bordet, runt bordet). Men även i sådana fall förs de fria leden inte in i de syntaktiska modellerna, utan anges i sidoanmärkningar. 4.2. Den så kallade fria dativen ingår inte heller i verbens semantiska valensstruktur. Den behövs ändå i satsen, eftersom ett annat substantiv kräver den semantiskt. Mellan dem råder ett del–helhetsförhållande (possessivt), vilket i andra fall uttrycks med genitiv, jfr: (16) Mina händer fryser. (17) Jag fryser om händerna. Att dativ, och inte genitiv, används visar att dativformen här bestäms av verbet, inte av substantivet. Dativ står alltså i satsen i en dubbel relation: den är semantiskt knuten till substantivet och syntaktiskt till verbet. Därför betraktar vissa forskare den som ett valensled till verb- 62 lentiniu palydovu (Erben 1968: 120). Iš tikrųjų tam nėra pagrindo, nes naudininkas, matyt, yra ne veiksmažodinio sakinio branduolio, o viso sakinio sintaksinės struktūros elementas, reiškiantis veiksmu suinteresuotą asmenį, rečiau daiktą, kuriam kas nutinka (beneficientą). Valentingumo požiūriu jis laikomas laisvuoju nariu ir dėl to veiksmažodžių junglumo žodyne tarp valentinių palydovų nenurodomas4. Tačiau visada reikia prisiminti, kad sakinyje normaliomis, įprastinėmis sąlygomis jis būtinas, jeigu kuris nors veiksmažodžio palydovų yra visumos dalį reiškiantis daiktavardis. 4.3. Till verbens SinVS räknas en sådan dativ som verben styr och som i satsens semantiska struktur motsvarar patienten, jfr: (18) a. Ett bi stack mig [P]. b. Biet stack mig [B] i pannan [P]. (19) a. Husbon­den slog hästen [P] med en piska. b. Han slog hästen [B] över ryggen [P]. I satserna (18) a och (19) a är dativen ett obligatoriskt led till verben, eftersom den övertar patientfunktionen från de prepositionskonstruktioner som verben styr och som betecknar en direkt påverkad del av en helhet. I satserna b är dativen ett fritt led, eftersom patienten realiseras genom prepositionskonstruktioner. Dessa, trots att de inte har någon semantisk självständighet, uppfyller verbets valens, och satsens predikation förefaller fullständig. På så sätt används verb som kan styra antingen en dativ eller en prepositionskonstruktion enligt två syntaktiska valensmodeller, t.ex.: (18) a. Nom Dat [A₁ P] b. Nom mot Acc [A₁ P] Som vi ser är de semantiska valensstrukturerna för verbet att sticka desamma i båda satserna; endast deras syntaktiska motsvarigheter skiljer sig åt. I sådana fall slås olika syntaktiska modeller ofta samman i ordboken till en enda modell med alternativa former, t.ex.: Nom Dat/įAcc [A₁ P]. 5. Verbens betydelse och valens, och hur deras inbördes förhållande återspeglas i verbens valensordbok 5.1. Eftersom verbens valens beror på deras betydelse måste samma verb, använt i olika betydelser, i varje enskilt fall ha olika valens, om inte syntaktisk så semantisk eller åtminstone lexikal. Valensordbokens uppgift är att visa hur verbets betydelser hänger samman med dess valens. Låt oss se hur detta görs genom att konkreta verb tas upp i den5. góbti, ~ia, ~ė 1. gobti (ap-, už-)₃ täcka, svepa in med något Nom Acc (Instr) [A₁ P Con]. 4 Plačiau apie laisvąjį naudininką, taip pat literatūrą šiuo klausimu žr. Slizienė 1986: 60—62. 5Källförkortningarna som förekommer i de illustrativa satserna nedan är desamma som i den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas” (själva ordbokstiteln förkortas LKŽ). Symbolerna för syntaktisk och lexikal valens förklaras i fotnot 3, och symbolerna för semantisk valens i listan över semantiska funktioner (se 2.4). 63 Nom Hum | Kvinnor sveper in bruden i en slöja; Ap- Acc ±Anim | svep in mitt huvud; Svep in barnet varmt; Instr −Anim | Det är kallt i sängen, svep in mig i en päls 2. gobti (už-)₃ täcka, svepa in, binda (på något) a) Nom Acc Dat [A₁ P B] b) Nom Acc antGen [A₁ P Ad] Nom Hum | a) Kvinnor brukade svepa in bruden i en slöja; Du svepte in fel- Acc −Anim | mig i en sjal; b) Kvinnor brukade svepa in bruden på Dat Hum | huvudet i en slöja; Svep en päls om mina axlar antGen −Anim | 3. gobti (ap-)₂ vara täckt; täcka Nom Acc [Con P] Nom −Anim | Hennes huvud täcktes av stort, tjockt hår; Barnet täcktes av varma Acc ±Anim | pälsar; Ett svart moln täckte solen Varje betydelse av verbet gobti är förknippad med en annan syntaktisk, semantisk och lexikal valens. rikta uppmärksamheten, -ar, riktade uppmärksamheten 1. vända sig, rikta om, vända mot Nom Acc till Acc [A₁ P Ad] Nom +Anim | Flickan riktade sitt tårfyllda ansikte mot henne (Grigienė) Acc ±Anim | Krėv; Tigern riktade sina blottade gap mot oss; Pakin- įAcc ±Anim | spänn för hästarna och rikta [dem] mot porten JV 2. rikta (uppmärksamheten, koncentrationen osv.), koncentrera Nom Acc till Acc [A₁ P Ad] Nom +Anim | Bönderna riktade uppmärksamheten mot hampa, mot hampans Acc Abstr | odling; Rikta blicken mot den här avelshingsten; įAcc ±Anim, | Hunden riktade genast uppmärksamheten mot prasslet bakom dörren Abstr 3. dra till sig (andras uppmärksamhet osv.) Nom Acc (till Acc) [C/Caus P Ad] Nom ±Anim, | Men i samma ögonblick drog Einžukas allas uppmärksamhet till sig Abstr | Simon [C]; Hans märkliga beteende Acc Abstr | [Caus] väckte allas uppmärksamhet; Min blick riktar sig mot įAcc į sig själv | två tallar som står bakom trädgårdens staket [Caus] Tre verbbetydelser urskiljs, även om den syntaktiska valensen är helt densamma i de två första fallen, medan den i det tredje fallet endast skiljer sig genom att prepositionskonstruktionen är fakultativ. De två första betydelserna skiljer sig inte heller åt semantiskt vad gäller valensen; deras skillnader hänger endast samman med lexikal valens. Den tredje betydelsen skiljer sig mer: i detta fall skiljer sig, förutom den syntaktiska, även den semantiska och den lexikala valensen. 5.2. Man bör inte tro att en annan syntaktisk valens redan visar att verbet används i en annan betydelse. Långt ifrån alltid är det så. 64 Jfr. (20) a och b, där verbet atsikratyti används i samma betydelse, medan dess SinVS skiljer sig åt i de båda fallen: (20) a. Senis [B] atsikratė posūnio [Con]. Nom Gen b. Den gamle [B] gjorde sig av med styvsonen [Con]. Nom Instr I detta fall är den semantiska och lexikala valensen, liksom verbets betydelse, densamma. Olika SinVS fungerar som parallella modeller. Sådana fall är dock ovanliga. Oftare används ett verb i samma betydelse i olika syntaktiska strukturer därför att den situation vi uppfattar tolkas semantiskt på olika sätt och därför att en deltagare i situationen lyfts fram i det ena fallet och en annan i det andra. Jfr. (21) a och b: (21) a. Sigutė [Pcp] prisiminė vaikystę [Con]. Nom Acc b. Sigure [Pcp] mindes barndomen [Con]. Nom Dat I den första meningen framhävs Sigutė [Pcp] mer genom nominativformen, i den andra däremot barndomen [Con]; samtidigt betonas tillståndets spontanitet starkare. Det förekommer också verb vars användning enligt olika syntaktiska valensmodeller hänger samman med ganska subtila betydelsenyans­er, eftersom samma situation beskrivs och dess semantiska tolkning är densamma. Jfr. (22) a och b: (22) a. Jurgis [Pcp] abejoja savo draugais, jų pažadais [Con]. Nom Instr b. Jurgis [Pcp] tvivlar på sonen, på jorden [Con]. Nom dėlGen I den första meningen vill man säga att Jurgis inte litar på sina vänner och deras löften, medan man i den andra vill säga att han inte vet hur han ska hantera sin son och sin jord. Vissa verb används i samma betydelse enligt två (eller fler) syntaktiska valensmodeller som hänger samman med olika lexikal valens, vilken motsvarar vissa skillnader i den beskrivna situationen, till exempel: smeka, ~o, ~ė (pa-)₂ Nom Acc/perAcc [A₁ P] Nom Hum Barnen smeker katten; Med sin lilla hand smekte [Severiutė] Acc ±Anim Mykoliuką över ansiktet Vaižg; Fadern smekte barnet perAcc –Anim huvudet; Juozapas smekte henne med handen över huvudet Žem Enligt modellen med konstruktionen perAcc används verbet endast när det handlar om att smeka ett livlöst föremål (vanligen en kroppsdel). Olika modeller för syntaktisk valens som motsvarar samma semantiska valensstruktur sammanförs i regel i ordboken till en modell med alternativa komplement, mellan vilka ett snedstreck (/) skrivs. I grund och botten är samma betydelse ibland möjlig även när både den syntaktiska och den semantiska valensen skiljer sig åt. I sådana fall anges två eller flera valensmodeller i ordboken i samma punkt under en och samma betydelsedefinition, t.ex.: bli kvar₁(₂) bestå, inte försvinna, inte gå under a) Nom [P] 65 b) Nom (från)Gen [P O] c) Nom AdvLoc [P L] Nom ±Anim, Abstr | a) Tjänsten förblev som förr Myk-Put; Kvarvarande spår av händelser; b) Av hela skatten återstod bara glasögonen för mig (av)Gen ±Anim, Abstr Sruog; Men av hundarna återstod bara tre (hundar); Sådana ord finns nu knappt mer än ett enda kvar; Nu hade hon bara en son kvar; c) Bara några krokiga småtallar blev kvar på den kala åkern Baran; Här återstår bara spåren efter honom; Deras namn kommer alltid att finnas kvar i folkets minne AdvLoc Även om en gemensam betydelse har angetts för alla tre fallen, finns det vissa betydelsenyancer som hänger samman med skillnader i semantisk valens och beror på ett något annorlunda synsätt på den beskrivna situationen. 5.3. Precis som en skillnad i syntaktisk valens ännu inte visar att verbet används i olika betydelser, visar inte heller samma syntaktiska valens att det används i samma betydelse. Enligt en viss modell för syntaktisk valens kan ett verb användas i minst flera betydelser, vilka hänger samman med skillnader i semantisk eller lexikal valens och i ordboken oftast anges som separata punkter. Ex.: 1. marinti (nu-)₂ göra livlös, död; förinta Nom Acc [A P] Nom ±Anim, Abstr | Sjukdomar dödar människor; Katten lekte tills den dödade musen; Det där papperet dödar flugor; Fukt dödade lätt de känsliga barnlungorna rš; Hösten dödar blommorna Acc +Anim, −Anim (växter, djurdelar) 2. marinti (nu-)₂ vaka över en döende, betjäna honom Nom Acc [A₁ P] Nom Hum | Min farbror passade på gumman, passade på henne, och hon blev bara friskare LKŽ; Sonen lät modern dö i sina armar Acc Hum 3. döda, förinta, besjäla Nom Acc [C P] Nom Hum | Kära du, ska du nu också låta oss svälta vid bordet? Cv Acc +Anim Anmärkning. I meningen är det överflödiga Instr med svält vanligt, t.ex.: På grund av sin snålhet lät han både djuren och familjen svälta. 4. marinti (nu-)₂ övermanna, besegra (om sömnen) Nom Acc [A₂ P] Nom sömn | Efter middagen började alla bli sömniga; Så snart Ilgis satte sig ner sövde den ljuva sömnen honom Krėv Acc Hum 5. söva (nu-)₂ dämpa, stilla Nom Acc [A₁ Con] 66 Nom Hum Du får henne att somna, stilla hungern; Vi stillade törsten; Du måste Acc Abstr stilla dina laster I alla de här exemplen skiljer sig både verbets semantiska och lexikala valens. När den syntaktiska valensen är densamma och verbets betydelser ligger så nära varandra att de kan beskrivas på samma sätt, anges ibland olika modeller för semantisk valens bredvid varandra under samma uppslagsord i ordboken, för att spara utrymme, eller slås samman till en genom alternering. Vid behov slås även modeller för lexikal valens samman till en, t.ex.: vagga gunga, svänga Nom a) [P]; b) [A₁] Nom a) ± Anim a) Vågens tunga börjar vagga rs; Folkmassan [...] b) +Anim vaggar och dånar Bil; Varför vaggade du medan du dansade? I det ena fallet (a) talar man om ett föremåls tillstånd, i det andra (b) om en levande varelses handling. Dessa betydelseskillnader visas av olika modeller för semantisk valens. svälta ihjäl (iš-, nu-)₂ (av hunger) plåga, pina; döda Nom Acc [A/C P] Nom ±Anim, Du [C] svälter korna med sådant foder (du kommer att svälta ihjäl dem); Någon [A₁] svälte ihjäl vår hund; Tillagad flugsvamp Acc +Anim [A₂] dödar flugor; Hunger och sjukdomar [A₂] dödar människor I ordboken anges dock oftare i sådana fall även betydelseskillnader på samma ställe, när de hänger samman med olika verbvalens, t.ex.: förändra (at-, pa-)₂ a) göra annorlunda, ändra; b) bli annorlunda Nom Acc a) [A P]; b) [P Con] Nom ±Anim, a) Mikas ändrar med flit rösten; Den vita slöjan förvandlar ansiktet tts; Olyckan förändrar människan Kud; b) Det verkade som om även klockorna hade förändrat sin klang rs; domherren byter färg på vintern färg Inte bara den syntaktiska utan även den semantiska verbvalensen kan vara densamma, medan betydelseskillnaderna kan vara förknippade enbart med olika lexikal valens. Jfr: 1. springa (pra-)₁ gå, glida fram (om tiden) Nom [P] Nom Abstr Tiden går; Sommaren, året, två dagar har gått; ungdomen 2. bėgti a) vara otät, släppa igenom vätska; b) (ut-) tömmas när den kokande vätskan rinner över kanten Nominativ [P] Nom −Anim a) Den kokaren springer; magasinets tak springer; barnets näsa rinner; b) Grytan springer, täck över; Grytorna rann ut och släckte elden 67 I det första fallet förekommer abstrakta substantiv i nominativform, vilka betecknar tid; i det andra substantiv som betecknar livlösa ting. Man bör också uppmärksamma att verbets användning med prefix som uttrycker händelseaspekt skiljer sig åt i dessa fall: i den ena betydelsen används verbet med ett prefix, i den andra med ett annat eller endast utan prefix. Ibland, när verbets betydelser endast skiljer sig åt i fråga om lexikal valens, förs de upp under samma punkt; då anges också skillnaderna i lexikal valens på ett och samma ställe (olika lexikala valensstrukturer sammanförs till en), till exempel: 3 apsodinti sätta någon på plats: a) få någon att sätta sig runt något, b) besätta något helt och hållet Nominativ ackusativ instrumentalis plural [C P Con] Nom Hum a) Vi kommer att sätta gäster runt hela bordet; Den gamla kvinnan satte hedervärda gäster runt sig; b) Vi satte gäster på alla bänkar och stolar Acc a) ± Anim b) — Anim Instr Hum Ibland är inte bara den syntaktiska och semantiska valensen densamma, utan vid första anblicken även den lexikala. Då kan verbets olika betydelser vara förbundna med ganska subtila skillnader i lexikal valens, vilka oftast anges i definitionen av verbets betydelse eller i den lexikala valensstrukturen. Jfr till exempel det tidigare nämnda bėgti 2 och det nedan presenterade bėgti 3: 3. bėgti (nu-)l a) smälta, försvinna (om snö); bli snöfritt; b) gå sönder, maska sig (om maskor i spets) Nom [P] Nom — Anim a) Snön håller redan på att smälta (har smält bort); Vägen smälter (snön på den smälter bort); b) Maskorna i strumpan löper (har löpt) Bland annat används verbet med de sistnämnda betydelserna (se bėgti 3) även med ett annat prefix som uttrycker händelseaspekt (jämfört med bėgti 1 och bėgti 2). Det bör dock sägas att subtiliteter i lexikal valens inte alltid anges i ordboken; då får läsaren själv dra slutsatser om dem utifrån de exempelmeningar som ges, till exempel: hålla sig₂ a) stå stadigt, hänga, vara fäst vid något; b) befinna sig någonstans, bo, vistas Nom AdvLoc [P L] Nom ±Anim a) Jag står knappt på benen; Skjortan sitter inte längre fast på ryggen; Tavlan hänger på spiken; Mannen satt stadigt i sadeln; Rågen står knappt kvar i kärvarna; b) Stumsvansade apor håller till i bergen, på klipporna rš; Föräldrarna bor hos dottern; Vad finns det som lever på land och i vatten? rš Skillnaden mellan de angivna betydelserna hos verbet hänger samman med mycket subtila skillnader i den lexikala realiseringen av den lokativa betydelsekomponenten. I det andra fallet betecknar denna komponent, till skillnad från i det första, en mer eller mindre stadigvarande vistelse- eller bostadsort, ett område. 68 5.4. Förhållandet mellan verbets betydelser och dess valens är alltså tämligen komplicerat. Den syntaktiska valensen, som språkbrukaren först lägger märke till, visar i sig själv varken att verbbetydelserna är identiska eller att de skiljer sig åt. Verbets enskilda betydelser är närmare knutna till dess semantiska än till dess syntaktiska valens; dessutom är de mycket nära förbundna med verbets lexikala valens. När den semantiska valensen skiljer sig åt används verbet oftast i olika betydelser, men i sådana fall märks ofta endast skillnader av signifikativ karaktär, vilka uppstått genom att den beskrivna situationen semantiskt tolkas på olika sätt. Som vi har sett av de anförda exemplen anges verbens enskilda betydelser i ordboken, och i varje fall uppges verbets syntaktiska, semantiska och lexikala valens. Vanligen framträder någon form av valensskillnader: om den syntaktiska valensen är densamma skiljer sig den semantiska valensen eller både den semantiska och den lexikala valensen; om både den syntaktiska och den semantiska valensen är densamma skiljer sig åtminstone den lexikala valensen. Mycket ofta skiljer sig den syntaktiska, semantiska och lexikala valensen åt. 5.5. När verbens valens fastställs och deras kombinationsmöjligheter därigenom klarläggs, utgår ordboken från de betydelsebeskrivningar av verben som återges i ”Dabartinės lietuvių kalbos žodyne” (II papild. leidimas, 1972) och i den akademiska ”Lietuvių kalbos žodyne” (t. 1—15). Här och där justeras indelningen i betydelser eller beskrivningen av dem något. 6. Om ordbokens struktur 6.1. Verben presenteras i den ordbok som håller på att utarbetas i alfabetisk ordning, med angivande av tre huvudformer: infinitiv, presens och preteritum. Om ett verb bara har en betydelse eller endast tas upp i sin vanligaste betydelse, anges valensindexet omedelbart efter den sista formen och någon betydelsebeskrivning ges vanligen inte. På nästa rad skrivs den syntaktiska valensstrukturen och bredvid den, inom hakparenteser, den semantiska valensstrukturen. På raden därunder anges den lexikala realiseringen av verbets medled, det vill säga vilka övergripande semantiska klasser de ord som fungerar som medled tillhör (lexikal valens). Illustrativa meningar ges också. Ex.: beklä, beklär, beklädde Nom Acc Instr [A1 P Con] Nom människaSkeppens botten beklädde de med tunna blyplåtar; Acc —Anim Hantverkarna klädde stugan med brädor Instr —Anim Efter huvudformerna hos ett polysemt verb anges dess enskilda betydelser i tur och ordning, och valensen uppges i varje fall. Verbet skrivs i infinitivform, följt av valensindexet och en betydelsebeskrivning. Därefter skrivs, liksom efter formerna av ett enbetydigt verb, de syntaktiska och semantiska valensstrukturerna, och den lexikala realiseringen av verbets medled anges. Ex.: gräva upp, gräver upp, grävde upp 1. gräva fram2 gräva upp, frilägga; rengöra genom att gräva 69 Nom Acc [A₁ P] Nom +Anim Hunden grävde upp ett ben; Barnen grävde upp en stor daggmask; väktaren Acc ±Anim grävde upp stigen 2. gräva bort genom att gräva avlägsna, ta bort (jord, sand, snö) Nom Acc frånGen [A₁ P Ab] Nom Hum Väktaren grävde bort snön från stigen Acc −Anim nuoGen −Anim Fakultativa satelliter anges inom parentes i strukturerna för syntaktisk valens. I exempelavsnitten illustreras fakultativiteten med meningar både med och utan fakultativa satelliter, eller också anges de fakultativa satelliterna inom parentes. Symbolerna som betecknar semantiska funktioner anges i strukturerna för semantisk valens i samma ordning som formerna för de valensbundna satelliter som motsvarar dessa funktioner i strukturerna för syntaktisk valens. 6.2. I alfabetisk ordning anges i ordboken verb utan prefix och sådana verb med prefix som skiljer sig från motsvarande verb utan prefix inte bara i aspekt utan också i lexikal betydelse (t.ex. köra, anlända med fordon, köra ut, köra över, samköra; slå, slå på, slå av, slå igen osv.). De verb med prefix som skiljer sig från verb utan prefix endast i aspekt anges tillsammans med dessa (t.ex. göra färdigt tillsammans med göra, blanda sönder tillsammans med blanda osv.). Prefix anges inom parentes efter infinitivformen vid enskilda betydelser, eftersom ett verb som används i olika betydelser mycket ofta står i aspektuell relation till olika verb med prefix, eller saknar motsvarigheter med perfektiv aspekt för vissa betydelser. T.ex.: gélti, gélia, gėlė 1. sticka (in-)₂ låta gadden tränga in, sticka Nom (Acc/Dat/įAcc) [A₁ P] Nom +Anim Mygg sticker; en fluga stack hästen; en geting stack mig Acc +Anim i benet; Före regnet sticker myggen mycket Dat +Anim įAcc −Anim 2. gelti₁ kunna, ha för vana att utsöndra gaddar Nom [P] Nom +Anim Bin, myggor och ormar sticker 3. gelti (su-)₁ göra ont Nom/Acc/AdvLoc [P] Nom −Anim Alla ben (alla benen) gör ont på mig; Hon blev stucken efter Acc −Anim i bröstet (i magen) AdvLoc Prefix anges vid betydelsedefinitionerna om två eller fler betydelser som motsvarar olika aspektuella prefixvarianter av händelsen anges tillsammans, t.ex.: 70 stryka a) (nu-) genom att stryka göra bar; b) (iš-) rengöra (skorstenen); c) (į-, už-) tända (en tändsticka) Nom Acc [A₁ P] Nom Hum a) Barnet stryker (stryker av) kvistar och ger dem till farfar; Acc —Anim b) Han stryker skorstenarna väl (stryker ut dem); c) Stryk (stryk in, stryk över) en tändsticka, lys upp Prefix som passar alla betydelser eller ett verb som anges med endast en betydelse placeras efter verbets uppslagsformer, efter den sista, dvs. preteritumformen, t.ex.: öka, ~r, ~de (pa-)₁ mångfaldiga, ~r, ~de (pa-) 1. mångfaldiga göra så att det blir fler, öka antalet 2. mångfaldiga utföra multiplikation 6.3. Reflexiva verb som används parallellt med motsvarande icke-reflexiva verb utan betydelseskillnad anges i ordboken tillsammans med dem, t.ex.: minnas, minns, mindes₂; komma ihåg, kommer ihåg, kom ihåg₂ frukta(s), fruktar, ~de 1. frukta(s) (pa(si-))₂ känna, uppleva rädsla inför någon 2. frukta(s) (pa(si-))₂ vara rädd, oroa sig för något 3. frukta(s) (pa-)₂ inte tåla, inte stå ut med Reflexiva verb som endast skiljer sig från motsvarande icke-reflexiva genom den direkta eller indirekta reflexiva betydelsen, dvs. markerar att handlingen riktas mot den handlande själv eller utförs till dennes fördel (jfr: Modern badar barnet — Modern badar; Hon plockade (åt mig) en blomma — Hon plockade sig en blomma), tas i regel inte upp i ordboken. Denna skillnad gentemot icke-reflexiva verb är regelbunden och därför irrelevant vid valensbeskrivningen. 6.4. Ordboken planeras innehålla omkring 2 000 verb. Man strävar efter att välja ut de verb vars användning är mer varierad och komplicerad, samtidigt som hänsyn tas till variationer, misstag och liknande. Som predikat i de illustrerande meningarna står den beskrivna verbets finita form eller dess infinitiv (mer sällan perfektparticip av aktivum) tillsammans med den finita formen av ett fas- eller modalverb (dirba, pradėjo dirbti, liovėsi dirbęs, gali dirbti). Man utgår från uppfattningen att ett fas- eller modalverb endast modifierar betydelsen hos den handling som infinitiven betecknar, och att infinitiven därför inte är dess valenskomplement, utan tillsammans med verbets finita form bildar meningens verbala centrum. 7. Avslutande anmärkningar 7.1. Syftet med den planerade ”Ordboken över litauiska verbs kombinatorik” är att ge grundläggande information om verbens användning tillsammans med andra ord och konstruktioner. Där skiljer den sig både från ”Litauiska språkets samtida ordbok” och från den akademiska ”Litauiska ordboken”, där man strävar efter att så väl som möjligt belysa verbens betydelse, medan deras kombinatorik 71 mer eller mindre framgår först av de anförda exemplen. I den akademiska ordboken anges om verb är transitiva eller intransitiva, men detta räcker inte alltid för att använda ett visst verb korrekt och bilda felfria meningar med det. 7.2. Verbens kombinatorik beskrivs i den nämnda ordboken med utgångspunkt i deras valens. I beskrivningen av varje verb anges tre valensstrukturer — syntaktisk, semantisk och lexikal. Av dem framgår vilka former och betydelser dess valenskomplement har, vilka tillsammans med verbet bildar den verbala meningskärnan, vilka av dessa komplement som är nödvändiga i meningen och vilka som är fakultativa, samt vilka semantiska funktioner de har. 7.3. De flesta av de angivna verben är polysema. Ordboken redovisar verbens huvudsakliga betydelser, de som oftast används i standardspråket, och anger deras samband med alla tre valensnivåer (syntaktisk, semantisk och lexikal valens). Skillnader i betydelse kan vara knutna till alla tre valensvarianterna eller endast till en eller två av dem. ”Ordboken över litauiska verbs kombinatorik”, som utarbetats enligt de nämnda principerna, bör belysa mångfalden och normerna för användningen av verb i litauiskan. LITERATŪRA 1. E r b e n J. Deutsche Grammatik. Frankfurt am Main, 1968. 2. H e l b i g G. (Hrsg.). Beiträge zur Valenztheorie. Halle (Saale), 1971. 3. H e l b i g G. Zur semantischen Charakteristik der Argumente des Prädikats. — In: Probleme der Bedeutung und Kombinierbarkeit im Deutschen. Leipzig, 1977, S. 40—92. 4. H e l b i g G. Zum Status der Valenz und der semantischen Kasus. — Deutsch als Fremdsprache. H. 2, 1979, S. 65—78. 5. H e l b i g G., S c h e n k e l W. Wörterbuch zur Valenz und Distribution deutscher Verben. Leipzig, 1975. 6. S l i ž i e n ė N. Veiksmažodžių valentingumo klausimu. — Kn.: Lietuvių kalbotyros klausimai, T. 18, 1978, p. 107—123. 7. S l i ž i e n ė N. Subjektyvimo ir objektinimo vaidmuo nustatant lietuvių kalbos veiksmažodžių sintaksinį valentingumą. — Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. A serija, T. 1(70), 1980, p. 93—105. 8. S l i ž i e n ė N. Lietuvių kalbos veiksmažodžių valentingumas ir sintaksinė klasifikacija. — Kn.: Lietuvių kalbotyros klausimai. T. 25, 1986, p. 45—96. 9. S l i ž i e n ė N. Lietuvių kalbos veiksmažodžių reikšmė ir valentingumas. — Baltistica. III (2) priedas, 1989, p. 414—420. 10. S l i ž i e n ė N. Rašomas veiksmažodžių junglumo žodynas. — Kalbos kultūra. Nr. 59, Vilnius, 1990, p. 73—77. 11. S t a r o s t a S. The One Per Cent Solution. — In: Abraham W. (ed.). Valence, Semantic Case and Grammatical Relations. Amsterdam, 1978, p. 459—575. 12. V i e h w e g e r D. u. a. Probleme der semantischen Analyse, als: Studia Gramatica XV. Berlin, 1977. 13. С л и ж е н е Н.К. К вопросу о переменной валентности глаголов литовского языка. Кн.: Baltu valodas senāk un tagad. Rīgā, 1985, c. 167—174. 14. Х р а к о в с к и й В.С. Пассивные конструкции. — В кн.: Типология пассивных конструкций. Диатезы и залоги. Ленинград, 1974, с. 5—45. 72 LITHUANIAN VERB VALENCE AND PRINCIPLES OF ITS DESCRIPTION Summary The present article deals with principles and methods of investigating verb valence and its description in a Dictionary of Lithuanian Verb Valence the first volume of which has already been finished and at present is in print, the second one is still in preparation. The aim of this dictionary is to present general information about the use of Lithuanian verbs with other words and constructions. This information is necessary to ensure the grammatically and syntactically correct use of the particular verb in the sentence. Verbs ability to take words and constructions in this dictionary is described on the ground of their valence. Syntactic, semantic and lexic valence structures are given. They indicate the right grammatical form and the semantic meaning of the words to be taken as certain complements by the particular verb, distinction between obligatory and optional complements is also made and their semantic functions are defined. All the three valence structures are furnished with examples. The majority of the verbs presented are polysemantic. The dictionary reveals links between the meanings of verbs and differences in syntactic, semantic and lexic valence. The dictionary is assumed to include about 2000 verbs. 73