Knyga apie baltų kalbas

I brev till professorn i Kraków, Wiszniewski, och till Simonas Daukantas sade han sig ha skrivit en ordbok över det samogitiska-litauiska språket. Men dessa brev innehåller osanningar. Till Wiszniewski skryter Kajetonas med att han själv hade sammanställt en liten bok om bin (1823), men under brodern Kiprijonas namn (även om språkanalysen bekräftar att Kiprijonas, inte Kajetonas, är upphovsman), att kansler N. Rumiancevas tackade honom för den översättningen (i själva verket tackade han Kiprijonas), att han hade tryckt den lilla boken Rozmyślania wieśniaka rolnika (men förteg dess författare Dionizas Poška), att Dziennik Wileński hade publicerat hans skildring av en resa genom Samogitien (fastän det som beskrivs där endast är Poškas Baublys) – de två sistnämnda fallen uppmärksammades redan av V. Maciūnas. I brevet till S. Daukantas nämnde Kajetonas, när han räknade upp sina förtjänster, varken översättningen av den lilla boken om bin eller Rozmyślania wieśniaka rolnika – han måste ha anat att Daukantas kunde känna till deras verkliga författare. I båda breven säger Kajetonas också att han hade avslutat sin ordbok, trots att det brända manuskriptet endast var skrivet fram till början av bokstaven K (V. Maciūnas). Men, som framgår av I. Loboikos brev, var det Kiprijonas som hade skrivit en ordbok endast fram till bokstaven K. Därför är det svårt att förneka att Kajetonas tyckte om att skryta med verk som andra hade skapat. Dessutom är det viktigt att Kajetonas var D. Poškas meningsfrände och samtidigt Kiprijonas konkurrent. Poška skrev: ”jag har inte sett någon bättre ortografi än [...] Kajetonas Nezabitauskas elementarbok”. Å andra sidan började även Poška skriva en konkurrerande ordbok medan Kiprijonas fortfarande arbetade på sin egen (mars 1825), det vill säga konkurrera med Kiprijonas om att skapa och införa ett skriftspråk baserat på samogitiska-litauiska. Om Kajetonas hade varit författaren, hade vännen Poška knappast låtit bli att stödja hans arbete och valt att tävla med honom i stället för att hjälpa honom. Alltså visar många argument, trots att inga manuskript finns kvar, att Kajetonas, som tyckte om att skryta och lovorda sig själv, också ville tillägna sig sin bror Kiprijonas ofullbordade litauiska ordbok. Därför bör, såsom A. Kaupūž redan har påpekat, Kiprijonas Nezabitauskas betraktas som ordbokens författare. EN BOK OM DE BALTISKA SPRÅKEN I Tyskland, med dess gamla tradition av forskning om de baltiska språken, har det under de senaste åren utkommit nya arbeten av betydelse för baltistiken. Ett av dem är en bok på tyska, skriven av tre lingvister och utgiven 1994: ”De baltiska språken. En introduktion”.1 Den vackert tryckta boken på 416 sidor består av fyra huvudkapitel. Författaren till det tämligen omfattande inledningskapitlet (s. 15–70) är lingvisten Rainer Eckert, som har gjort mycket för baltisk lingvistik och för att popularisera den. På ett mycket kortfattat, man kan säga encyklopediskt, sätt ger han den viktigaste informationen om alla baltiska språk och folk, deras namn och historia. Han behandlar de utdöda folken – de assimilerade preussarna, sudauerna, jatvingerna, kurserna, semgallerna och selerna. Det är förståeligt att störst utrymme här ägnas åt de två nu levande baltiska folken, litauerna och letterna, och åt deras historia: de mest avgörande händelserna som följt dessa folk från 1 E c k e r t R., B u k e v i č i ū t ė E.-J., H i n z e F. Die baltischen Sprachen. Eine Einführung. Langenscheidt. Verlag Enzyklopädie. Leipzig, Berlin, München, 1994. 213 från forntiden fram till vår tid. Med stöd i andra forskares arbeten och konkreta lingvistiska data lyfter R. Eckert fram de baltiska språkens plats i den indoeuropeiska språkfamiljen och deras förhållande till språken i de närmaste grupperna, de slaviska och germanska. Han behandlar de viktigaste skriftliga minnesmärkena på fornpreussiska, litauiska och lettiska samt hur de litauiska och lettiska standardspråken har formats. Han gör till och med några anmärkningar om lettiska och litauiska folkvisor och nämner de främsta insamlarna av visor samt de samlingar de sammanställt och gett ut. Tre kapitel i boken beskriver vart och ett litauiska (s. 71–245), lettiska (247–382) och fornpreussiska (383–406). Elvyra-Julija Bukevčiūtė (litauisk och lettisk fonetik, betoning av litauiska substantiv och adjektiv, pronomen, räkneord), Rainer Eckert (litauiska substantiv och adjektiv – allmänna frågor och deklination, adverb i litauiska och lettiska) och Friedhelmas Hinze (litauiska verb och prepositioner samt lettiska substantiv, adjektiv, pronomen, räkneord, verb och prepositioner) beskriver de fonetiska, accentologiska och morfologiska systemen i litauiska och lettiska standardspråk synkront och följer i stort sett samma strikta upplägg för presentation och förklaring av uppgifterna. Författaren till kapitlet om fornpreussiska är R. Eckert. Genom att jämföra med motsvarande uppgifter för de östbaltiska språken (litauiska och lettiska) behandlar han de mest karakteristiska dragen i fornpreussisk betoning, vokalism och konsonantism samt vissa morfologiska frågor – substantivens deklination, adjektivens komparation och deklination, räkneord, pronomen och verbböjning. Hela boken är skriven på ett mycket metodiskt sätt. Den innehåller flera kartor över västbaltiska områden och deras tidigare utbredning samt över de litauiska och lettiska dialekternas utbredning. Många lingvistiska uppgifter om de baltiska språkens fonetik och morfologi presenteras i sammanfattande tabeller: kapitlet ”Litauiska” innehåller 52 tabeller och kapitlet ”Lettiska” 46. Betydelsen och användningen av de beskrivna grammatiska formerna (som inte alltid har direkta motsvarigheter på tyska) illustreras ofta med fraser eller meningar hämtade från olika källor. Jämför några exempel från kapitlet om litauiska: Han kastade den blå med vita ränder bland de fladdrande huvuddukarna och kände genast igen den och skilde ut den bland alla likadana eller åtminstone liknande. ‘Unter den flatternden Kopftüchern sah er das blaue mit den weißen Streifen, und er erkannte es sogleich und unterschied es unter der Zahl der gleichen oder ähnlichen’. (Användning av bestämda adjektiv.) Ytterligare en treårsperiod kommer att gå. ‘Es werden ungefähr noch drei Jahre vergehen’. (Användning av kollektiva räkneord.) Om man inte känner vägen är det svårt att hitta hem till oss. ‘Wenn man den Weg nicht kennt, ist es schwer, sich zu uns herzuzufinden’. (Användning av particip.) Det förekommer visserligen, utöver de fina, levande exemplen, också en och annan artificiell form som inte används i naturligt språk. Jämför paradigmen för presens och preteritum av reflexiva verb: žiopsauši, žiopsai, žiopsomės, žiopsotės (s. 183); žiopsojausi, žiopsojaisi, žiopsojomės, žiopsojotės (s. 184). I beskrivningen av litauisk och lettisk fonetik återges alla exempel med dessa språks nuvarande stavning och i den transkription som antagits av Internationella fonetiska föreningen. De litauiska exemplen i hela boken är försedda med accenttecken (transkribe- 214 endast den betonade stavelsen markeras i dessa ord, medan accenttypen inte anges), även om betoningen (med tecknet för motsvarande accenttyp) i ett eller annat ord inte har markerats, jfr.: šešiasdešimt (s. 153) = šešiasdešimt, kóvo (158) = kóvo, dvidešimt (158) = dvidešimt. Läsaren kan dessutom vilseledas av felaktigt angiven betoning i ett ord, accenttyp, betoningens paradigm och dylikt. Bland sådana exempel på litauiska som bör rättas finns: atvykšite (s. 146), Atvỹko (193) = atvỹksite, Atvỹko, dieną (158, 2 ggr) = dieną, švárraštis (106) = švárraštis, tirpti (107) = tir̃pti, per liepą (107) = per̃ liepą, vilktis (107) = vil̃ktis, ar̃klas (109) = ar̃-klas, ir-štvą (betoningsparadigm 4, 109) = ir-stvą (betoningsparadigm 3), kilómetrų (160), kilómetro (232) = kilómetrų, kilómetro, raũda (177) = raũda, draug-áv-o, keli-áv-o (177) = draug-áv-o, keli-áv-o, rėngi-a: reng-ė (179) = rengia-a: reng-ė, ne-si-gin-si-u (185) = ne-si-gin-si-u, Kuršiai, gyvuliui (189) = Kuršiai, gyvuliui, išsiuntęs, krėpšio (190) = išsiuntęs, krėpšio, bučiáu-tis (191) = bučiáutis, ap-si-ovil-k-o (191, 2 ggr) = ap-si-ovil-k-o, nulaužtas, stovinčioji (199) = nulaužtas, stovinčioji, atėjo (206, 228, 231), Atėjo (231) = atėjo, Atėjo, at-nėš-ti (208, 220) = at-nėš-ti, Keliaudami, Jeruzalės, priimtų nutarimų (210) = Keliaudami, Jeruzalės, priimtų nutarimų, vaikystė, kryžkelė (212) = vaikystė, kryžkelė, leis-ki-me (214) = léis-ki-me, rytój, arklius, atsikėlęs (217) = rytój, arklius, atsikėlęs, baronienės (219) = baronienės, mūtinai (220) = mūtinai, dingusio brólio, jei dar gyvas (221) = dingusio brólio, jei dar gyvas, ciésarų, į vestuvės (222) = ciésarų, į vestuvės, paėjo (224) = paėjo, juó tolyn, juokómis (225) = juó tolyn, juokómis, aiškiai (227) = aiškiai, knygos (229), knyga (230) = knygos, knyga, (su)pykti (229) = (su)pykti, Nuėjau, laišką (230) = Nuėjau, laišką, savo (231, 2 ggr) = savo, mokyklą (231) = mokyklą, studentų, pirkti (232) = studentų, pirkti. Ett och annat annat korrekturfel har också lämnats okorrigerat, till exempel: Palūžė, Biržiai (44) = Palūšė, Biržai; Kaip čia gražu pasidėti (133) =...pasėdėti; jūs (146) = jūs; Parduotuvė atidaryta nuo devintos iki aštuoniolikos valandos (158) =...aštuonioliktos valandos; devyniose dešimtosiose (162) = devyniose dešimtosiose; kilšči-o-ja, kilšči-o-ju (175) = kilšči-o-ja, kilšči-o-ju; ēm-e (178) = ēm-ė; praėjusieji metai (199) = praėjusieji metai; Ateisančios žiemos ilgumo nežinome (204) = Ateisančios...; džau-ki-s (214) = džiau-ki-s; mokusi, mokúsios (219) = mokíusi, mokúsios (jfr. rašyti, rašė: rašiusi, rašiusios); žiūrėti (225) = žiūrėti; gatvėje (228) = gatvėje; plugų árti (228) = plūgų árti. För den som är mer intresserad av baltistik eller av något enskilt baltiskt språk är även de bibliografiska uppgifterna till stor nytta. Varje kapitel avslutas med en översikt, sammanställd av R. Eckert, över de viktigaste arbeten som publicerats om kapitlets ämne. Till exempel nämns i slutet av inledningskapitlet, utöver namnen på den historisk-komparativa språkvetenskapens grundare F. Bopp (1791—1867) och R. Rask (1787—1832), vilka inleder översikten över publikationer av betydelse för hela den baltiska språkvetenskapen, ytterligare flera tiotal forskare från olika folk — tyska, franska, danska, nederländska, norska, finska, tjeckiska, bulgariska, polska, italienska, amerikanska, japanska, ryska, ukrainska och naturligtvis lettiska och litauiska — som forskat i de baltiska språken. På motsvarande sätt ges separata översikter också över 215 de viktigaste arbetena som beskriver och undersöker litauiska, lettiska och fornpreussiska. Utöver dessa översikter finns längst bak i boken också en utförlig (184 poster) allmän litteraturförteckning: verk av enskilda författare eller samlingsverk utgivna i Litauen, Lettland och andra länder, fortlöpande publikationer eller tidskrifter som ägnas både åt allmänna frågor inom baltisk språkvetenskap och åt ett av språken — litauiska, lettiska eller fornpreussiska. Ett och annat mindre korrekturfel bör visserligen rättas även i litteraturförteckningen: J. GERULIS. Senieji lietuvių skaitymai (s. 408; post 20) =... skaitymai; P. JONIKAS. Lietuvių bendrinės rašomosios kalbos kūrimasis antroje XIX a. pusėje (412; 119) =... kūrimasis antrojoje XIX a. pusėje; V. PAULAUSKAITĖ (412; 151) = V. PAULAUSKIENĖ; A. UBEKAITĖ (413; 176, 177) = A. UBEIKAITĖ. De nämnda eller andra mindre felen minskar inte på något sätt värdet av den publikation som här diskuteras. ”Baltų kalbos. Įvadas” är en mycket omsorgsfullt utarbetad och behövlig bok. Den är en utmärkt lärobok för dem som studerar baltiska språk vid högre lärosäten i Tyskland och andra länder, för dem som intresserar sig för språkens historia och vill lära sig modern litauiska och lettiska på egen hand. Även Litauiska språkets institut är tacksamt mot författarna för det stora arbete de utfört och för att ha fått ett av de första exemplaren av boken direkt ur deras händer. Kazys Morkūnas ETT MINNESMÄRKE ÖVER JAN SAFarewicz Lyckliga är de lärare som har goda och tacksamma elever. Den berömde polske språkforskaren, professorn vid universiteten i Vilnius och Kraków och hedersdoktor vid dessa universitet, Jan Safarewicz (1904—1992), hade en stor skara sådana elever och lämnade bland annat djupa spår även inom litauistiken. Men den främste bland dessa tacksamma elever bör ändå först och främst nämnas: Woǰciech Smoczyński, vars arbete och organisatoriska förmåga resulterade i det imponerande verk som tillägnats J. Safarewiczs minne, ”Analecta Indoeuropaea Cracoviensia Ioannis Safarewicz Memoriae Dicata” (Edenda Curavit Wojciech Smoczyński, Cracoviae MCMXCV). Det är en samling artiklar som beskriver J. Safarewiczs personlighet och hans insatser inom olika grenar av språkvetenskapen, samt separata studier av problem som låg den berömde polske forskaren nära. En stor del av de publicerade artiklarna består av föredrag som hölls vid symposiet ”Språk i tid och rum”, vilket ägde rum i Kraków den 5—6 april 1993 med anledning av det första årsdagen av J. Safarewiczs död. Sammanlagt publiceras hela 56 artiklar, därtill en bibliografi över J. Safarewiczs arbeten och litteraturen om honom, mycket omsorgsfullt sammanställd av W. Smoczyński. Artiklarna är publicerade på latin, engelska, franska och tyska. Det är naturligtvis omöjligt att i en kort annotering inte bara diskutera utan också räkna upp alla artiklar som publiceras här. Vi nämner endast dem som kan vara av särskilt intresse för den som forskar i litauiska och dem som har direkt anknytning till J. Safarewiczs vetenskapliga arv. Från det sistnämnda området publiceras: en artikel av Mariano Plezia (Plezia) om J. Safarewiczs forskning i grekiska och latin (”De Ioannis Safarewicz 216