Prano Skardžiaus laiškas Lietuvių kalbos ir literatūros instituto leidinio „Lietuvių kalbos tarmės. Chrestomatija“ (Vilnius: Mintis, 1970) sudarytojams

[Prano Skardžiaus brev till redaktörerna för Institutet för litauiska språkets och litteraturens publikation ”Lietuvių kalbos tarmės. Chrestomatija” (Vilnius: Mintis, 1970)] Washington, D. C. 1971.III.10 E. Grinaveckienei, A. Jonaitytei, K. Morkūnui, B. Vanagienei, A. Vidugiriui. Ärade herrar, Hjärtligt tack för Lietuvių kalbos tarmes, som jag fick i dag. Det är verkligen ett utmärkt och mycket värdefullt arbete: vid sidan av Z. Zinkevičius Lietuvių dialektologijos är det ett andra storverk, betydelsefullt inte bara för den litauiska standard- (litterära) språkpraktiken utan också för hela den litauiska språkvetenskapen, särskilt för forskningen om litauiska dialekter. Dessa båda arbeten utgör ett stort steg framåt, och det råder ingen tvekan om att fler specialiserade och grundligare beskrivningar och undersökningar av enskilda dialekter av detta slag kommer att publiceras framöver; sådana saknas det fortfarande så mycket av. När jag hastigt ögnade igenom hela detta arbete lade jag märke till två saker. Först och främst transkriptionen: den är densamma som i den litauiska språk atlasen och användes av många upptecknare med varierande utbildning men olika dialektografisk förberedelse, och därför förekommer vissa olikheter som ni inte längre kunde jämna ut allihop. Å andra sidan måste man beklaga något att transkriptionen, på grund av tekniska hinder eller andra orsaker, inte kunde anpassas bättre till besluten från fonetikkonferensen i Köpenhamn 1925, vilka J. Gerulis tillämpade med jämförelsevis stor framgång i sina dialektstudier (Litauische Dialektstudien), och som P. Jonikas och A. Salius sedan vidareförde i beskrivningen av Pagramantis dialekt. Men jag uppskattade att ni beslöt er för att hålla fast vid den traditionella klassifikationen. Hur det än må vara, tyckte jag mycket synd om de mellersta högditauerna och dzukerna, som A. Girdenis och Z. Zinkevičius har tänkt sig att avskaffa. Varje klassifikation är relativ, inte absolut: det beror på vilken syn på dialektindelningen som visar sig vara tydligare, mer vedertagen och praktisk. Å andra sidan, vad innebär till exempel kupiškėnai-dialekten, till vilken även subatėnai räknas, trots att dessa skiljer sig åt på många sätt, till exempel kɔːrvā ir kɔːrvæ? Redan i själva texten om Subačius-dialekten finns det en del variationer. Till exempel sade man i stället för nebėr nebaːr, i stället för mɔ-ki.n’ť’is – mɔ́ki.t’is’, aikštė: – aikštę, och så vidare. Det var allt för denna gång. Tack än en gång för den utmärkta boken, och jag önskar er alla lycka till med att även framöver ge ut fler utmärkta arbeten. Med hjärtliga hälsningar Pr. Skardžius 37