Terminologinis Lauryno Ivinskio palikimas

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XL (1998) Albina AUKSORIŪTĖ Lietuvių kalbos institutas, Vilnius LAURYNO IVINSKIO TERMINOLOGISKA ARV Laurynas Ivinskis (1810–1881), vienas didžiųjų XIX a. Žemaičių švietėjų, dažniausiai minimas kaip pirmasis lietuviškų kalendorių rengėjas. „Metskaitliai“ buvo svarbiausias, bet ne vienintelis jo darbas. L. Ivinskis sugebėjo aprėpti nemažą įvairių sričių – paliko gamtos mokslų veikalų, leksikografijos, kalbotyros darbų, Vakarų Europos prozos ir poezijos vertimų, grožinės literatūros kūrinėlių. De flesta av L. Ivinskis arbeten, särskilt inom naturvetenskapen, är också betydelsefulla för terminologin. När han skrev om olika områden mötte han behovet av litauiska termer, eftersom han var den förste som skrev på litauiska om vissa ämnen. Denna artikel ger en översikt över L. Ivinskis arbeten av terminologiskt intresse och anger mängden litauiska termer som författaren använde samt det område till vilket termerna kan hänföras. Den första kalendern, ”Metu skajtlus ukiniszkas…”, utkom 1846, och varje år fram till 1865 gav L. Ivinskis ut en kalender, med undantag för kalendrarna för 1853 och 1854, vars tryckning förbjöds av tsarens censur. Efter tryckförbudet gav han ut kalendrarna för 1865–1866 med ryska tryckbokstäver. År 1878 utkom L. Ivinskis litauiska kalender i Sankt Petersburg; senare medverkade han i de litauiska kalendrar som gavs ut i Tilžė. I sina kalendrar presenterar L. Ivinskis inte bara systematiska förteckningar över årets alla dagar, årets kvartal, kyrkliga högtider, historiska händelser, avlat och marknader i småstäder samt tabeller, utan också olika artiklar som han fogar till som bilaga, vilken han själv kallade ”Pridėjimas”. Artiklarna i de flesta kalendrarna är indelade i två delar – en religiös och en om jordbruk. I senare kalendrar infördes också en tredje, litterär del. Jordbruksdelen innehåller många artiklar om folkmedicin och veterinärmedicin. I dem gav L. Ivinskis råd om hur olika sjukdomar hos människor och djur skulle behandlas. I dessa artiklar använde författaren omkring 180 folkmedicinska termer, varav 131 är benämningar på sjukdomar hos människor. På vissa ställen angav han synonymer samt polska eller latinska motsvarigheter till termerna, till exempel grįžielie, griezielė (ira taj didzioja rankas naria skausmas; 1851: 46)1; užmušimas nuog kraujo, apopleksėje 1 Inom parentes anges, när uppgift finns, L. Ivinskis förklaring samt kalenderns utgivningsår och sida. 32 (1878: 28); digulis, lili sza (1851: 46); tanduonis (på andra håll twiega wad in, pol. zanog-cica; 1852: 33); pektos rauplė, karbunkutas (1862: 33); pritwirtinė (1849: 31); värk i armar och ben, reumatism (1879: 40); kautajodis (det är den sjukdom som förstör huden; 1851: 46) m.m. Det finns något färre veterinärmedicinska termer – 110, varav 81 beteckningar på djursjukdomar, t.ex. patrikimas, pol. Wściekłizna (1849: 32); giwoliu peles (1849: 33); fjäderfäsjukdom, lot. Pleuro – pulmonia rheumatico exudativa (1859: 56); raupojimas awiun, pol. ospica owiec (1847: 33); užkibimas szunun uslies, pol. Nosacizna (1850: 36) m.m. I andra artiklar lärde L. Ivinskis ut hur man sköter husdjur, odlar grönsaker och spannmål samt utför andra jordbruksarbeten. I dessa och andra artiklar av praktisk karaktär finns omfattande lager av folklig terminologi. Författaren presenterade omkring 80 folkliga jordbrukstermer, t.ex. skinstasis kritimas (1862: 29); grudun sirpinimas ant tauka (1862: 30); siekhu daiginimas agurku (wogur-klu; 1851: 44); roputsieklė (1856: 42); siejimas ropučziu isz siektas (1856: 42) m.m. Avsnittet om hushållning innehåller många råd om hur man sköter hushållet och lagar mat. L. Ivinskis använde omkring 180 termer inom dessa områden, t.ex. nuowalimas skardiniu ta ira: bliekiniu aptukusiu indu (1847: 33); praginimas skruzdu n isz namun (1856: 47); weleji-mas drabužiu su roputiemis (1847: 28), krušzinis (en dryck av äpplen och päron kallas hos oss Krušzinis, och i främmande länder Cidaru; 1847: 30); atkajtas (kokt, kylt efter att ha frusit; kallas atkajtomis; 1847: 35); pasukas (det som blir kvar när grädden har kärnats till smör kallas pasukas; 1878: 32); pieno susitraukimas (ostmassan ska dra ihop sig, stelna, bilda klumpar och bli synlig. Detta är pieno susitraukimas; 1878: 29) m.m. Det finns också omkring 80 hantverkstermer och några ord inom folkhushållning, t.ex. klajstras (klajstras (lim) av roputčiai är användbart för limning; 1847: 32); roputinis klajstas (användbart för dem som arbetar med kläder, bokbindare, sömmerskor och andra hantverkare; 1847: 32); paprastoje skura (ännu inte bearbetat ens på enklaste sätt; 1878: 42); nagines (1878: 42); kitawonė stikla (1859:60); rengöring och slipning av järn (1878: 42); prejkalinė, kromas, lot. taberna, institoria taberna (1856: 55) m.m. I kalendrarna ges också information om astronomi, geografi och meteorologi; omkring 80 termer inom dessa områden används, t.ex. mienesia atmajnas (återgång till månens ljus, kallas Mienesia atmajnas; 1850: 9); mienesia užtemimas (när jorden kommer mellan solen och månen och skymmer dess ljus kallas det mienesia užtemimas, och detta inträffar alltid vid fullmåne; 1850: 9); užtemimas saules ratuotas (1856: 40); världen (hela vår jord där vi bor kallas Pasaulė; 1857: 10); hemisfär (jorden […] är indelad i 5 delar, kallade Pašwietiemis; 1857: 10); jordbävning (1861: 22); vulkan (på bergstoppen öppnar sig en vulkan; 1861: 24); hagel och is med vågor (1856: 41); lijundra, apskarda (1861: 27); wieputos (himlen var täckt av wieputos (torra moln); 1861: 29) m.m. 33 I kalendrarna för 1862–1864 publicerade L. Ivinskis den teoretiska artikeln ”Prigimtinė”, där han behandlar den levande och den livlösa naturen. Där presenterade han termer från botanik, zoologi, mineralogi och andra områden, till exempel delade han in fåglarna i sex grupper: 1. Rovfåglar: till denna grupp hör hök, falk, örn, kråka, skata, glada (vråk). 2. Sparvfåglar: sparv, sädesärla, lärka (trädlärka, sånglärka), näktergal, svala. 3. Hoppande fåglar: skata. 4. Hönsfåglar: tupp. 5. Långbenta fåglar: struts, stork, häger och snäppa. 6. Vattenfåglar: gås, anka, dykare (1862: 43–44). Termer från naturvetenskaperna förekommer inte bara i denna teoretiska artikel, utan också i många artiklar av praktisk karaktär. L. Ivinskis presenterade över 300 botaniska termer, huvudsakligen namn på växtsläkten och arter – 283, samt omkring 215 zoologiska termer, det vill säga namn på släkten och arter av djur, fåglar, fiskar och insekter. I L. Ivinskis ”Metskaitliai” finns sammanlagt över 1 600 termer från olika områden. L. Ivinskio veikalo „Pasauga“ (1876) buvo išspausdintas tik vienas egzempliorius, nes caro cenzūra neleido jo tiražuoti2. Šiame Gyvulių globos draugijos paskelbtam konkursui parašytame 51 puslapio darbe L. Ivinskis pirmą kartą iškelia gamtos apsaugos klausimą, gyvybės saugojimo ir globos problemą. Pabaigoje jis pateikė abėcėlinius knygelėje paminėtų zoologijos ir botanikos terminų sąrašėlius, kur nurodė ne tik genčių, bet ir rūšių bei eilių, kurioms tos gentys priklauso, pavadinimus. Pirmajame sąrašėlyje, pavadintame „Surašzimas giwunju dalijku minawotu toje kningoje su parodimu anun ejlos, pri kurios prigut“, yra 61 gyvūnų genčių pavadinimas, 97 rūšių bei 31 eilių pavadinimas, keletas veislių pavadinimų, iš viso 216 zoologijos terminų. Botanikos terminai pateikti sąrašėlyje „Suraszimas medziu ir zoliun minawotunju šzioje kningoje“, iš viso jų yra 150, iš jų 46 augalų genčių, 64 rūšių ir 26 eilių pavadinimai. Greta lietuviškų genties ir rūšių pavadinimų duodami ir lotyniški terminai, pvz.: Lapė, lot. Vulpes. Giwapliesže isz ejtos szunun ir diet to wadinas: szuo Lapé, lot. Canis Vulpes (p. 43)3; Piktwarłė kitaip Rupuozė, Rupkė, lot. Bufo. Stąnkis beuodegis. Pas mus tajkose: Piktwarłė pitkojė, lot. Bufo cinerea. P. žaloje arba zalėj karpuotojė, lot. B. viridis. P. kukuojentė, lot. B. igneus (lot. Bombinator igneus) (p. 44); Czesnakas. Pagal kitun Błodustas, wejslies Swoguniriu. Labiausej wartojama ira dwė wejsle: Błodustas Swognonas, lot. Allium Cepa ir Błodustas Czesnakas, lot. A. sativum (p. 47). 2 Se Tyla A. Lauryno Ivinskio knygos „Pasauga“ likimas. – Ivinskis L. Raštai, Vilnius: 1995, 395–400. 3 Anges originalets sidnummer. 34 I ”Pasauga” finns fler termer än de som återges i förteckningarna. Det rör sig om termer för naturskydd, till exempel giwolių sargintinė (s. 38); sargintuwė (s. 39); draugie pasaūgos giwolių (s. 38). Den sistnämnda termen förklaras av författaren: Ira taj žmoniun draugie, turęnte savo platę riedą, mažne wisose, didesniose karalistiese (s. 38). Där finns också geografiska termer, som oftast förklaras mer utförligt, till exempel: prigimtė dalijkaj (tur nuokentietė nuog prigimtun dalijku, kurejs ira: žemė, wanduo, oras, ugnis ir sutwierimaj giwiejey; p. 31); katnas; katwa (daugibė katnu ir katwun susitraukie iš smulkiausiu akiemis nepriregamu giwuteliu, o tiktaj par stiklinus padidinamunsius pabukus; p. 23–24) med flera. L. Ivinskis nämnde i sin lilla bok några namn på mänskliga sjukdomar, till exempel koliera (s. 21), maras (s. 21), samt namn på djursjukdomar, till exempel pažandes (s. 8); dusulis arba sinitis (s. 10) med flera. Han gav råd om hur man med olika ämnen kunde bekämpa skadedjur och parasiter. För att förgifta flugor föreslog han till exempel att man skulle ta aptiekos karcziojo medzio, wadınamo Kwasje (s. 11), bekämpa kackerlackor su swies-tu geraj sumaiszius truputį giwojo sidabro (s. 24), pruschor och kackerlackor – wirinąnt boraksą su atumi (s. 24), och loppor och vägglöss – su persiniemis dulkmiemis barstąnt trobos asta ir tową (aptiekose wadınas: Insektenpulwer) (s. 24). ”Pasauga” innehåller också namn på hästselar och andra folkliga termer. Det enda tryckta exemplaret av L. Ivinskis ”Pasauga” och manuskriptet förvaras i Rysslands centrala statliga historiska arkiv i Sankt Petersburg, och i L. Ivinskis ”Skrifter”, utgivna 1995, finns en faksimil av verket. Endast kalendrarna och ”Pasauga” trycktes; den senare nådde aldrig sina läsare, medan de andra av L. Ivinskis arbeten som är viktiga för terminologin förblev manuskript. Bland manuskripten bör först det vetenskapliga verket ”Prigimtūmenė, turentė sawieje dalijkus žemies, žoliun ir giwunun su parodimu anun wartojimo” (härefter ”Prigimtūmenė”) nämnas. Det förvaras i Kraków på Polska akademins bibliotek (Polska Akademija Umiejętności). I Kraków finns två delar av detta verk: 1. Žemiėmina, pol. Mineraty, lat. Fossilia och 2. Žoliėmina, pol. Rośliny, lat. Vegetabilia. På biblioteket vid Litauiska institutet för litteratur och folklore (härefter LTIБ), där den största samlingen av L. Ivinskis manuskript finns, förvaras också den första delen av ”Prigimtūmenė”, Žemietras, lat. Fossilia, som är den första versionen av denna del. Den första delen i Kraków är en kompletterad och reviderad andra version av samma del, med en betydligt utvidgad inledning. På institutets bibliotek förvaras också termregister till ”Žemėtrai”: Surašimas žemiėminu, lat. Index Fossiliorum, pol. Spis minerałów, ty. Verzeichniss der Fossilien. I den första delen av ”Prigimtūmenė” beskrev L. Ivinskis den livlösa naturen, det vill säga bergarter, jordarter, metaller, de högsta bergen i Žemaitija, floder, sjöar med mera. I huvuddelen, som följer efter inledningen, upptog han över 400 geografiska och mineralogiska termer. Till varje litauisk term anges en latinsk motsvarighet och på många ställen även polska och tyska motsvarigheter, till exempel Gargżna, lat. Glarea, pol. Żwir, ty. Kies (s. 12); Ragajnis, lat. Silex corneus, pol. Rogowiec, ty. Horn- 35 stein (s. 21); Łaukākaotas paprastasis, lat. Astrios vulgaris. Spathum scintillans, pol. Feldspat pospolity, ty. Der Feldspath oder Orthoklas (s. 22); Ratėnis skarotasis, lat. Actinotus fibratus, pol. Promieniec włóknisty, ty. Der asbestartige Strahlstein (s. 24) med flera. På några ställen angav L. Ivinskis också synonymer till de litauiska termerna, till exempel Skarūnis arba Amjōntas, lat. Asbestos. Amiantus. Linum montanum. Asbestus flexibilis, ty. Der Amiant. Kitajp wadinas dar Katnālinis (s. 24–25); Raszmuōskiltis, lat. Schistus pictorum. Schistus graphicus, ty. Zeichenschiefer; paprastaj Juòd k reidė (s. 26); Pàtakšztis arba Patàkstis, lat. Atizoēs micans, pol. Mika, ty. Der Glimmer. Kitur wadin katies sidabru, ty. Katzensilber, pol. Kocie srebro (s. 26); Sàkalo druska arba battasis witriōlus, lat. Cadmia sulphurata. Zincum sulphuratum, pol. Siarczan cynku, ty. Die Blende (s. 40). Författaren angav inte bara synonymer utan lade ofta också till olika förklaringar av vad ämnet består av, var det förekommer eller vad det används till, till exempel Skīt mēlis, lat. Schistus communis, mensalis, tegularis, durus, pol. Łupek gliniany, ty. Thonschiefer, på annat sätt kallad Raszmenis, lat. Schistus tabularis, pol. Łupek pisarski, iz ano dirb lenteles rasz imuj ir iz to paties raszikles (s. 4); Uōtas sąnkietrines, lat. Montes transitorii. Maž te ture suakminiejusiu žoliu, wienok gana ira Minksz tgiwiu (vok. Weichthiere, lenk. Mięczakow) ir gatwakôju (vok. Kopffüssler, lenk. Głowonogich), o tabiausej Kotrajniu, lot. Orthoceratites, tarp kiautiniu ir wiežiniu ira: Trigube, lot. Trilobites (s. 9); Sidōklis, lat. Gypsum, pol. Gips, ty. Die Gypse. Daugel ano ira Paneviežio pawiete ties Biržies, kur wadin: Sidoklis ir Žemajčiu apikajmiese ties Szwieksznos, kurin wadin: Gipsas (s. 32–33) med flera. I den andra delen, ”Žolėmina”, finns en systematisk förteckning över växter4, med namn på 219 familjer och över två och ett halvt tusen namn på växtsläkten som hör till dem, till exempel: Draugmie XC. Kartpienùmena, lat. Euphorbiaceae, pol. Ostromleczowate, ty. Wolfsmilchgewächse, Rieżtas 1. Kār p pienes, lat. Euphorbieae, pol. Ostromlecze. Kārtpienė, lat. Euphorbia, pol. Ostromlecz, ty. Wolfsmilch (s. 150); Ugmėnė, lat. Basella, pol. Wyćwiklin (s. 158); Twdjūrinis, lat. Murucuja (s. 190); Kwietėnis, lat. Malabaila, pol. Malabaile (s. 196); Spęgntas, lat. Piscidia, pol. Smorzewka (s. 210); Liėnis, lat. Linaria, pol. Lnianka, ty. Leinkraut (s. 222); Kliėszmuō, lat. Rubia, pol. Marzana, ty. Krapp (s. 249). L. Ivinskis sammanställde register över litauiska, latinska, polska och tyska termer för båda delarna av ”Prigimtūmenė”. Av verkets titel och det exemplar som förvaras i Kraków 4 Se vidare J a n k e v i č i u s K., J a n k e v i č i e n ė R. Några nya uppgifter om L. Ivinskis arbeten inom litauisk botanisk terminologi. – Botanikos klausimai, Vilnius, 1962, II, 151–163; J a n k e v i č i e n ė R. Laurynas Ivinskis – skaparen av litauiska växtnamn. – Lauryno Ivinskio Kalendoriaus 150-mečiui, Vilnius, 1997, 40–46; A u k s o r i ū t ė A. Terminologisering av allmänna ord på 1800-talet (L. Ivinskis ”Prigimtūmenė”). – Lituanistica 3(31), Vilnius, 1997, 44–53. 36 Av inledningen till den första delen framgår att författaren tänkte skriva även en tredje del, ”Gyvūninas”, om djur, men det finns inga uppgifter om huruvida denna del skrevs. L. Ivinskis intresserade sig också mycket för mykologi. År 1873 sammanställde han en atlas med svampteckningar och vetenskapliga beskrivningar av dem. Författaren skickade atlasen till botanistkongressen i Warszawa, där detta utställningsföremål valdes ut och skickades till världsutställningen i Wien. Det är bara beklagligt att L. Ivinskis svampatlas försvann någonstans i Wien, men det är känt att författaren senare sammanställde en sådan atlas på nytt5. Det är möjligt att en del av den nya atlasen, eller utkast till den gamla, finns i LTIB:s manuskriptsamling. I LTIB förvaras två delar – Agaricus aeruginosus III Pratella ir Scaurus Agaricus rufo divaceus (samlingarna F1–660 och F1–661), sammanlagt 226 sidor med 769 svampteckningar utförda av L. Ivinskis själv. L. Ivinskis ägnade en separat liten mapp åt varje svamp. På dess första sida angav han namnet på latin, följt av namnet på litauiska och polska och ibland även på tyska, tjeckiska eller ryska, till exempel, lat. Isaria mucida. Weliėmina kerietojė pol. Włóknica pleśniowata. ty. Keulenschopf. lat. Agaricus rubens. Amanita rubescens. Agaricus pustulatus. Amanita. musmiris raudunis. lenk. Muchomor czerwony. Bedłka szaro – czerwono walub siwa. rys. Красноватый пластиночник ček. Sediwa muchomorka. ty. Röthlicher Blätterschwamm. Mapparna innehåller teckningar och svamparna beskrivs på polska. Svampens stjälk, hatt, fjäll, färg, lukt och smak beskrivs, och det anges var och när svamparna hittades. De flesta samlades in 1870–1873 och 1876. För terminologin är de 82 litauiska svampnamn som L. Ivinskis angett av intresse. L. Ivinskis hade också sammanställt ett arbete om folkmedicin, ”Būdas gydymo ligų žmonių ir gyvulių” (”Sätt att behandla människors och djurs sjukdomar”), men detta manuskript har gått förlorat6. I LTIB finns ett 86 sidor långt manuskript av L. Ivinskis med råd om behandling av människor och djur. Manuskriptet är skrivet på blad av olika format och innehåller många överstrykningar; det är sannolikt ett utkast. Kanske är det ett utkast till arbetet ”Būdas gydymo ligų žmonių ir gyvulių”. I det arbete av L. Ivinskis som förvaras i LTIB anges vilka sjukdomar som ska behandlas och hur, med hjälp av olika växter eller ämnen. Några terminologiska exempel ur manuskriptet: Meilisa paprastoje, lat. Dracocephalum Moldavica; giwatė, lat. Vipera Berus, Python Berus; mietswajnis wabatas [...] kitaip wadinams siustwabalis, 5 Se P e t k e v i č i ū t ė D. Laurynas Ivinskis, Vilnius, 1988, 93–95. 6 Se P e t k e v i č i ū t ė D. a.a., 138. 37 lat. Melvė proscarabens; sakala druska, lat. Zinkum oxydatum; kalkstenas, mielinasis akmenelis, lat. Cuprum oxydatum; kosulis sausas; karvies krutininės pliewies karštis och så vidare. På vissa ställen anges också det latinska namnet bredvid termen, medan endast latinska namn anges här och där i slutet av manuskriptet. I arbetet nämns 113 namn på människosjukdomar och 16 på djursjukdomar, 163 växtnamn och 45 djurnamn samt 72 namn på olika ämnen som används för att behandla sjukdomar. Den samogitiske folkbildaren sammanställde även allmänna ordböcker⁷. Hans största sammanställda polsk-samogitiska ordbok (Słownik polsko-żmudzki), som omfattar bokstäverna A–R och har 2060 sidor, förvaras på Polska vetenskapsakademiens bibliotek i Kraków. Fragment av den rysk-litauiska ordboken (1193 s.) och den rysk-litauisk-latinsk-polska ordboken (96 s.) påträffades i Geografiska sällskapets arkiv i Sankt Petersburg. Dessa allmänna ordböcker innehåller ett varierat ordförråd, däribland en del termer, ibland försedda med förklaringar⁸, till exempel Akacija –čj.ž.– Akàcije –es.m. (medis) turės žiedus kaipo žirnių (s. 4). Bedla, bąta, –y.f.– Kėmpinė, grįbas su apacze kėmpinieta (s. 43). Buchta, –ty.f.– Atsiàuta, –tõs.m. Wandens ing žiames tãrpa Gkiszulis (s. 93). Gtóg, –u.m.– Gūdobełė, –es.m. krūmas diguotas (lot. Mespilus Oxyacantha) (s. 315). Mašluk, –a.m.– Rièbėsis kazaliekas, grįs: (lenk. Huba Mašluk), lot. Boletus luteus (s. 565). Rzepa, –py.f. – Rõpė, –pies.m. Żoliė darzowini, lot. Brassica Rapa (s. 2048). Artiklarna av L. Ivinskis som trycktes i ”Metskaitliai”, ”Pasauga” och hans tidigare nämnda manuskript kan delas in i tre grupper: 1) artiklar av praktisk karaktär, 2) populärvetenskapliga arbeten och 3) vetenskapliga verk. I de praktiskt inriktade artiklarna som trycktes i kalendrarna använde L. Ivinskis många och varierande folkliga termer. Många av dem återfinns också i kalendernas populärvetenskapliga artiklar, i ”Pasauga” och i manuskriptet om behandling av människors och djurs sjukdomar. De folkliga terminologiska lager som finns dolda i L. Ivinskis arbeten är viktiga för terminologin och bör undersökas som en av källorna till skapandet av vetenskaplig terminologi. I de populärvetenskapliga artiklarna om naturen och dess företeelser i ”Metskaitliai”, i det vetenskapliga arbetet ”Prigimtūmenė” och i fragmenten av ”Grybų atlasas” använde L. Ivinskis vetenskaplig terminologi. Han var ofta tvungen att själv skapa vetenskapliga termer, eftersom han var den förste som skrev på litauiska om vissa ämnen inom astronomi, geografi och andra naturvetenskaper. De flesta mineral- och växtnamnen i ”Prigimtūmenė” skapade författaren själv. Därför är L. Ivinskis arbeten och deras termi- ⁷ Se närmare K r u o p a s J. L. Ivinskis lexikografiska arbeten. – Lietuvos TSR Mokslų akademijos darbai, serie A, 1(8), 1960, 191–198; V i t k a u s k a s V. Språkliga särdrag i Laurynas Ivinskis skrifter. – Lituanistika 3(27), Vilnius, 1996, 23–24. ⁸ Exempel ur den polsk-samogitiska ordboken. 38 arvet är viktigt att undersöka inte bara genom att behandla hans verksamhet och arbetsresultat som vetenskapsman, utan också i ett vidare perspektiv – som ett av skedena i den vetenskapliga terminologins utveckling. L. Ivinskis arbeten är i dag viktiga inte bara för studiet av terminologins historia. Vissa termer som han skapade och använde, särskilt inom botaniken, har fått fäste även i dagens terminologi. Översikt över L. Ivinskis arbeten 1. ”Kalendorius arba metskaitlus ukisżkasis”, 1846–1852, 1855–1864, 1868, 1878. 2. ”Pasauga kiek wieno giwo sutwierimo, taj ira: pamokimaj, kajp rejke pasigajlietinaj apsiejté su ászwinejs ir galwijejs, idant anus pagirtinu budu ąnt sawo naudos wartoté”, Petropilieje, 1876. 3. ”Prigimtumėné turenté sawjeje dalijkus žėmies, žoliun ir giwunun su parodimu anun wartojimo. Spis mineralów, roślin i tworów zjyących (zwierzęcych)” (handskrift). a) Del 1. Część 1. Žemiėmina. Minerały. Fossilia, Krokuwa, 61 s. b) Del 2. Część 2. Żoliėmina. Rośliny. Vegetabilia, Krokuwa, 43–261. Förteckning över växter, det vill säga växter och träd ordnade efter släktens ordning. Index plantarum. Regestr roślin. Verzeichniss der Pflanzen, 176 s. 4. ”Prigimtumené. Taj ira: suras'žimas dalijku žėmies, žoliun ir giwolių su parodimu anun wartojimo” (žėmietras. Fossilia). (Handskrift), 42 s. 5. Förteckning över mineraler. Index Fossiliorum. Spis mineralow. (Handskrift), 64 s. 6. ”Agaricus aeruginosus III Pratella” och ”Scaurus Agaricus rufo divaceus” (Svampatlas, handskrift), 1870–1873, 1876. 7. Arbete om folkmedicin (utan titel, handskrift), 86 s. 8. Slownik polsko–żmudzki (polsk–samogitiskt lexikon). (Handskrift), 2060 s. 9. Rysk–litauiskt lexikon (handskrift), 1193 s. 10. Rysk–litauisk–latinsk–polskt lexikon. (Handskrift), 96 s. Mottaget 1998 06 19 FÖRKORTNINGAR tjeck. – tjeckiska pol. – polska lat. – latin LTIB – Litauiska institutets för litteratur och folklore bibliotek ry. – ryska ty. – tyska 39 LITERATŪRA Jankevičienė R. 1997: Laurynas Ivinskis – augalų lietuviškųjų vardų kūrėjas. – Lauryno Ivinskio Kalendoriaus 150-mečiui, Vilnius, 40–46. Jankevičius K., Jankevičienė R. 1962: Kai kurie nauji duomenys apie L. Ivinskio darbus lietuviškos botaninės terminijos srityje. – Botanikos klausimai 2, Vilnius, 151–163. Kruopas J. 1960: L. Ivinskio leksikografiniai darbai. – Lietuvos TSR Mokslų akademijos darbai, serija A, 1(8), Vilnius, 191–198. Petkevičiūtė D. 1988: Laurynas Ivinskis. Vilnius. Petkevičiūtė D. Mokslo žinių žurnale L. Ivinskio kalendoriuose: 1. Medicina. – Lietuvos TSR Mokslų akademijos darbai, A serija, 3(40), 1972, 115–124. 2. Astronomija. – Ten pat, 4(41), 1972, 123–135. Tyla A. 1995: Lauryno Ivinskio knygos „Pasauga“ likimas. – Ivinskis L. Raštai, Vilnius, 395–400. Vitkauskas V. 1996: Lauryno Ivinskio raštų kalbos ypatybės. – Lituanistica 3(27), Vilnius, 17–26. THE TERMINOLOGICAL HERITAGE OF L. IVINSKIS Summary In this paper the works of L. Ivinskis, the Samogitian enlightener of the 19th century, are reviewed from the standpoint of terminology. The number of Lithuanian terms, used by Ivinskis, and their field are specified. In his calendars Ivinskis presented many articles about popular medicine, veterinary practice, agriculture and housekeeping, passed on knowledge about astronomy, geography and history. In these articles he used more than 1,600 various Lithuanian terms. Ivinskis was the first to rise the question about the protection of nature in his work „Pasauga“ (1876). At the end of this book he gave a list of Lithuanian terms which included 216 terms of zoology and 150 terms of botany. An other work of Ivinskis „Prigimtūmenė“ is also a matter of terminological interest. Two parts of this manuscript were found. In the first part of it Ivinskis described inanimate nature (rocks, soils, metals, etc.) and in the second part he presented a systematic description of plants, including 219 names of families of plants and over 2,500 names of genera. In the surviving manuscript of the atlas of mushrooms 82 Lithuanian names used by Ivinskis can be found. Ivinskis also prepared general dictionaries and wrote more works in different fields, which, unfortunately, have not survived to the present day. 40