„Acta baltico-slavica“ / Archeologia, historia, ethnographia et linguarum scientia

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XLIII (2000) Översikter. Recensioner. Anmärkningar. Opinions. Reviews. Observations Überblicke. Rezensionen. Anmerkungen Acta baltico-slavica / Archeologia, historia, ethnographia et linguarum scientia/ XXIII. Polska Akademia Nauk, Institut Slawistyki. Warszawa: Slawistyczny Ośrodek Wydawniczy, 1996, 260 s. Fig. 1. Acta baltico-slavica omslag till volym 23 För några år sedan utkom volym 23 av publikationen Acta baltico-slavica i Warszawa. I den finner såväl lingvister som olika kulturforskare intressant språkligt och historiskt material med anknytning till Litauen och dess närmaste grannar. Redaktionens sammansättning är därefter: lingvister och historiker från Warszawa, I. Grek-Pabisowa /ansvarig redaktör/, Aleksander Gieysztor, Janas Jaskanis, Michalas Kondratiukas, Piotras Losowskis, Antonina Obrębska-Jabłońska, Jerzis Okuliczius; från Poznań, Michalis Hasiukas och Tadeusz Zdancewicz; från Kraków, Leszek Bednarczukas; från Minsk, Viktoras Martynovas; och från Vilnius, Vytautas Mažiulis. 183 Många artiklar behandlar det litauiska språket. Volymen inleds med litauistiska artiklar, varav de två första är skrivna på tyska. I artikeln ”Erweiterung und Kürzung von manchen Wörtern in den Mundarten der litauischen Sprachen” / ”Förlängning och förkortning av vissa ord i de litauiska dialekterna” / ger Žaneta Markevičienė och Vladas Grinaveckis rikligt med exempel, främst från höglandsmål, på ord från olika ordklasser i litauiskan: pronomen aš ir ašei, ašen, ašeai, ašeinos, tū ir tūjei, tūjen, tūjeinos, mán ir mánen, mánenai; skaičvardžius dù, dvi ir dùjen, dùjenai, dùjeno, dùjaino, dvìen, dvìenai, dvìenos, dvìeino; verb duóti ir dúoten, dúotenai, dúotien, dúodienai, sùkti ir sùkten, sùktenai, sùktien, sùktienai, éinai ‘eina’, sùkai ‘suka’, mylìai ‘myli’, tùrai ‘turi’, rašydavai, rašydau ‘rašydavo’, sakýdavai ‘sakydavo’; adverb, prepositioner, konjunktioner och partiklar: aplink ir aplinkui, aplinkai, aplinkais, aplinkó, aplinkos ap- linkós, aplinkuo, aplinkom, aplinkun, atgal/atgal ir atgalì, atgalìais, atgalìos, atga- lion atgalion, atgalìonai, atgalìom, atgalìaus; dabar ir dabarós, dabarčios, dabarčiaus, dabarčius, dabarčiai, dabarčiu, dabarškčiai, dabartės, dabartėlio, dabartėlios, da- bartėlės, dabarstė, dabarštėlei, dabar̃gu vid sidan av kortformerna dár, dar, likaså ar ir à dár ir dá, vėl ir vė, kodėl ir kodė, todėl ir todė, kõl, šìol, tõl ir kõlei, šiõlei tõlei, kõlia, šiõlia, tõlia, kõleik, šiõleik, tõleik med flera. I artikeln ”Zu einem Fall des Infinitivgebrauchs in den Mundarten der litauischen Sprache” / ”Om ett fall av infinitivbruk i de litauiska dialekterna” / behandlar V. Grinaveckis infinitivbruk som främst kännetecknar västra Litauen: dūgnas matyti, namai matyti, nieko nematyti, varpai girdėti, gerai išmanyti, aiškiai jausti eller jùsti. I östra Litauen används i stället vanligen presens tredje person reflexiv form: dūgnas namai mátos(i), varpai gìrdis(i) och så vidare. De flesta av de övriga artiklarna är skrivna på polska. Till de litauistiska hör också en artikel av Roman Roszko, som talar vacker litauiska. Med exempel från den lokala dialekten i Punsk behandlar han olika sätt att uttrycka upprepade handlingar; närmare bestämt undersöker han betydelsenyansskillnader mellan verbens preteritum frequentativum / būdavo, eidavo, rašydavo / och preteritum / buvo, ėjo, rašė, rašinėjo /. Genom detta arbete bekräftar författaren uppfattningen att det så kallade preteritum frequentativum endast är en av preteritumsformerna. En av Polens främsta baltister, Wojciech Smoczyński, undersöker varianterna av de parallella artiklarna stess: steis i fornspråket preussiska. Genom att tolka beläggen morfologiskt menar författaren att artikelns böjning bygger på två stammar, stes- ir steis-, av vilka diftongstammen är en nybildning som uppstått genom oppositionen pluralis stei-: singularis ste-. Lingvisten Jolanta Mędelska från Toruń redovisar säregna interjektioner och ljudhärmande ord i polskt kulturspråk i Vilniusområdet, använda i den polskspråkiga pressen i Litauen. En stor del av dem är litauiska lån, till exempel: am-am, au-au, apshi ‘apsik’, capt, ciu-ciu, čirkšt, čiuk, dzingul, ga-ga, gurkt, jukš, kar, op(a), paplak, pokšt, put-put, šast, šlep(t), štiš, tarkšt, zur(u) med flera. 184 Denna språkforskares andra artikel har titeln ”Den polska kulturdialekten i Litauen efter andra världskriget: ’de äldres’ och ’de ungas’ språk”. Även här undersöks, med utgångspunkt i den polska pressen i Litauen, det litauiska och ryska språkets inflytande på den lokala polskan. Det hävdas att den äldre generationens språk innehåller betydligt fler belarusismer. Den yngre generationens intellektuellas språk ligger närmare normen för det polska standardspråket. Detta bekräftar många forskares uppfattning att litauerna i de sydöstra utkanterna först blev belarusifierade och först därefter började gå över till polska. Warszawas språkforskare Malgorzata Ostrówka, Norbert Ostrowski och Anna Zielińska diskuterar ”Den aktuella språksituationen bland polacker i Lettland/Daugavpilsområdet/”, vilken inte på långa vägar motsvarar situationen för polackerna i Litauen. I artikeln ”Ur problematiken kring den polska utbildningen i Litauen 1993–1994” konstaterar M. Ostrówka att antalet polska skolor och polska elever har ökat i sydöstra Litauen och att deras situation har förbättrats. Stefania Walasek från Wrocław presenterar i den första artikeln historiska uppgifter om det belarusiska gymnasiet i Kleck och i den andra om ödet för en privat gymnasieskola med matematisk inriktning (realskola) i Naugardukas, där undervisningsspråken var belarusiska och ryska (1921–1927). Rigas filolog Boris Infantjevs artikel ”Ryssen och polacken i lettiska sånger” innehåller många exempel ur den sjungna folkloren, där lexemen ofta förekommer: krievs ’ryss’, krieviņš ’liten ryss’, krieviete ’rysk kvinna’, polis ’polack’, poliete ’polsk kvinna’ och så vidare. Man menar att omnämnandet av ryssar och polacker i sångerna är en del av det historiska arvet och återspeglar såväl deras tillfälliga eller permanenta vistelse på lettiskt territorium som deras vänskapliga eller fientliga kontakter, förr och nu, under många århundraden. En artikel av Warszawabon Piotr Borawski ägnas åt tatarerna, som i Storhertigdömet Litauen hade en roll motsvarande kosackernas. Minskbon Svetlana Prochorova informerar läsarna om den elfte internationella slavistkongressen, som hölls i Bratislava /Slovakien/ den 30 augusti–8 september 1993, och om det dominerande temat där, ”slavo–baltica”. I avdelningen för diskussion och polemik framför Vilniusbon Artūras Dubonis i artikeln ”Leitis i det litauiska samhället /1200–1500-talen/” tanken att de leičiai som nämns i litauiska historiska källor var en av bondegrupperna, direkt underställda storhertigens hov och hans domän. De språkliga resonemang som följer är dock än så länge inte särskilt övertygande. I recensionsavdelningen går Janas Jurkiewiczius igenom den tredje boken i ”Det gamla Litauens litteratur”, Devynioliktan amžiun įžengus, Vilnius: Pradai, 1994. Kronikavdelningen består av artiklar till minne av de båda framstående litauiska språkforskarna Aleksandras Vanagas och Vladas Grinaveckis samt en av de mest framstående polska historikerna om Litauen, Jerzis Ochmański. Om A. Vanagas liv, hans viktigaste arbeten och deras betydelse skrev den avlidnes nära vän, den polske onomastikern Michalas Kondratiukas. Vytautas Vit- skildrade V. Grinaveckis liv och arbete. 185 kauskas, och den väg J. Ochmański tillryggalagt inom vetenskapen presenterades på ett vackert sätt av den avlidnes kollega Janas Jurkiewiczus. Aloyzas Vidugiris Aloyzas VIDUGIRIS Litauiska språkets institut Antakalnio g. 6 LT-2055 Vilnius, Litauen Mottagen 2000-01-12 IN MEMORIAM TATJANA BULYGINA (1929–2000) Den 19 april 2000 avled Tatjana Bulygina (Šmeliova) i Moskva efter en svår sjukdom. Vi har förlorat en framstående forskare i litauiska och en uppriktig vän till vårt folk. T. Bulygina föddes den 16 maj 1929 i Moskva. År 1951 tog hon examen med engelska som huvudämne vid Moskvas universitet. Bland hennes närmaste studiekamrater fanns de senare berömda ryska forskarna, välkända även i Litauen: orientalisten Tatjana Jelizarenkova, indoeuropeisten Viačeslav Ivanov och Vladimir Toporov, som samma år avslutade sina studier i slavistik. Under professor Michail Petersons handledning skrev T. Bulygina sin kandidatuppsats om konstruktioner med genitiv i det moderna litterära litauiska språket. Hon publicerade också en artikel om avhandlingens ämne i „Lietuvių kalbotyros klausimai“ (1959, 2, s. 90–108). Efter att ha försvarat sin avhandling 1960 ägnade T. Bulygina sig särskilt åt teoretiska frågor inom språkvetenskapen. År 1964 publicerade hon en studie om Pragskolan inom lingvistiken (i: Osnovnye napravlenija strukturalizma. M., 1964, s. 46–126). År 1968 trycktes hennes undersökning om problem kring grammatiska oppositioner (i: Issledovanija po obščej teorii gramatiki. M., 1968, s. 175–231). För forskare i litauiska är T. Bulyginas arbete „Dabartinės lietuvių literatūrinės kalbos morfologinė žodžio struktūra“ särskilt viktigt (i: Morfologičeskaja struktura slova v indoevropejskich jazykach. M., 1970, s. 7–70), där man för första gången försökte beskriva den morfologiska strukturen hos litauiska ord på ett strukturellt sätt. År 1977 utgavs T. Bulyginas viktigaste verk, „Morfologinių modelių teorijos problemos“, som en separat bok (Problemy teorii morfologičeskich modelej. M., 1977). I detta verk valde författaren ryska och litauiska som det huvudsakliga lingvistiska materialet. År 1980 tilldelades T. Bulygina graden doktor i filologiska vetenskaper för detta arbete. T. Bulygina publicerade intressanta artiklar om frågor inom satssemantik och semiotik. Tillsammans med sin son Aleksej Šmeliov översatte hon semiotikens 186