Gramatinių formų vartojimas lietuvių kalbos moksliniame stiliuje

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA XLVI (2002), 173–183 Användningen av grammatiska former i litauiskans vetenskapliga stil VIDA ŽILINSKIENĖ Lietuvos teisės universitetas, Vilnius Artikeln presenterar frekvensdata för de grundläggande ordklasserna (substantiv, adjektiv, verb) och deras böjningsformer som används i litauiskt vetenskapligt skrivande. Den bygger på Frequency Dictionary of Modern Written Lithuanian (Grumadienė & Žilinskienė 1997) och, mer specifikt, på dess elektroniska version med data om vetenskapligt språkbruk (Grumadienė & Žilinskienė 1996). Dessutom jämförs ordklassernas frekvens i vetenskapliga texter med deras frekvens i språkvarieteter som används i facktexter och publicistiskt skrivande. I dag, när litauiska i allt större utsträckning används i informationssamhället, blir undersökningar av olika stilar och till och med texter inom specifika tematiska grupper i en och samma stil, på olika språkliga nivåer alltmer aktuella. Detta gäller framför allt statistiska undersökningar av enskilda språkliga nivåer (lexik, morfologi, ordbildning). Efter att den morfologiska strukturen i litauiskans publicistiska stil och fackstil har beskrivits och skillnaderna och likheterna i användningen av ordklasser och deras grundläggande grammatiska former har påvisats (se Žilinskienė 2002: 106–116), är det viktigt att klarlägga hur dessa former används även i vetenskaplig stil. Om det kunde fastställas att användningen av vissa grammatiska former är stabil i texter av olika stilar, medan användningen av andra tydligt skiljer sig åt, skulle det stå klart vad man främst behöver uppmärksamma vid undersökningar av automatisk igenkänning, översättning och andra närliggande frågor. Såväl i undersökningen av den morfologiska strukturen i publicistisk stil och fackstil som i föreliggande studie användes den vetenskapliga stilens datorversion av Frequency Dictionary of Modern Written Lithuanian (Grumadienė, Žilinskienė 1997) (Grumadienė, Žilinskienė 1996). Texterna för frekvensordboken över denna stil hämtades från vetenskapliga publikationer (monografier, artiklar, referat, vetenskapliga tidskrifter) som gavs ut i Litauen 1990–1995, eller från arbeten som godkänts av vetenskapliga institutioner (avhandlingar, referat av doktorsavhandlingar, rapporter, patent). I några fall fick texter hämtas från en något tidigare period, eftersom det fanns forskningsområden där mycket få arbeten publiceras på litauiska1, till exempel saknades vetenskapliga artiklar och konferenssammandrag på litauiska från den aktuella perioden inom vissa områden av kemi och biologi 1 En strikt princip följdes: urvalen (sammanhängande textavsnitt med 1 000 ordtoken) för frekvensordboken skulle endast hämtas från renodlat vetenskapliga publikationer och inte från läroböcker, populärvetenskapliga publikationer och liknande. 174 | V I D A Ž I L I N S K I E N Ė områden2, och inom teologin lyckades man inte hitta en enda monografi på litauiska, varför endast artiklar fick tas med. Den vetenskapliga stilen representerades av åtta tematiska grupper: 1) agrarvetenskaper (agronomi, skogsbruk, veterinärmedicin, husdjursvetenskap); 2) naturvetenskaper (astronomi, biologi, kemi, geografi, geologi och mineralogi, fysik); 3) humaniora (arkitektur, konstvetenskap, etnologi, filosofi, folkloristik, historia, språkvetenskap, litteraturvetenskap, musikvetenskap, teatervetenskap); 4) matematiska vetenskaper (matematik, logik, statistik, datavetenskap, systemvetenskap), 5) medicinska vetenskaper (medicin, farmaci, odontologi); 6) samhällsvetenskaper (pedagogik, ekonomi, statsvetenskap, psykologi, sociologi, juridik, företagsekonomi, biblioteks- och informationsvetenskap); 7) tekniska vetenskaper (jordbruks- och miljöteknik, kemisk teknologi, elektronik och elektroteknik, energiteknik och värmeteknik, styrning och informationsteknik, mekanik, materialvetenskap, metrologi och mätteknik, transportteknik, byggteknik); 8) teologiska vetenskaper (fundamentalteologi, dogmatisk teologi, moralteologi, bibelvetenskap (den heliga Skrift), patrologi (den tidiga kyrkans traditioner), kyrkohistoria, pastoralteologi, kanonisk rätt). Dessa tematiska grupper valdes med hänsyn till klassificeringen av vetenskapsområden och forskningsinriktningar, som godkändes genom Litauens ministerråds beslut nr 739 den 7 oktober 1992. Ur publikationerna inom de uppräknade vetenskapsområdena och forskningsinriktningarna (med hänsyn även till att det fanns mycket många publikationer inom vissa vetenskaper, till exempel humaniora och teknik, och mycket få inom andra) valdes 300 urval slumpmässigt ut, det vill säga avsnitt med 1 000 ordtoken i sammanhängande text3, och frekvensordlistor sammanställdes för varje urval, därefter för varje tematisk grupp och slutligen en frekvensordbok för den vetenskapliga stilen. Vid beräkningen av ordens (lexemernas) frekvenser räknades även frekvenserna för ordens grammatiska former ut; dessa ska vi nu diskutera. Låt oss först undersöka ordklassernas användning i vetenskapliga texter (se tabell 1). TABELL 1. ORDKLASSERNAS ANVÄNDNING I VETENSKAPLIG STIL Ordklass Antal ordtoken Ordtoken (%) Substantiv 121 696 43,73 Verb 50 958 18,31 Adjektiv 32 806 11,79 2 Tidigare publicerade många forskare inom vissa områden sina arbeten endast på ryska, medan en del av dem nu ger sig i kast med att skriva endast på engelska. På så sätt uppstår ett dubbelt problem: för det första skrivs inga eller nästan inga vetenskapliga texter på litauiska, vilket innebär att terminologin inom motsvarande område varken utvecklas eller skapas; för det andra vore det intressant att veta vilken nivå engelskan i dessa texter håller. 3 En sammanhängande text visar just den faktiska användningen av ordklasser och deras grammatiska former. GRAMATINIŲ FORMŲ VARTOJIMAS MOKSLINIAME STILIUJE | 175 Ordklass Antal ordförekomster Ordförekomst (%) Konjunktion 21 247 7,63 Pronomen 18 899 6,79 Preposition 12 073 4,34 Adverb 11 753 4,22 Partikel 5 963 2,14 Räkneord4 2 863 1,03 Interjektion 48 0,02 Ljudhärmande ord 5 0,002 Som vi ser av dessa uppgifter används substantiv mest i vetenskaplig stil; nästan hälften (43,73%) av orden i vetenskapliga texter är alltså substantiv. En betydande del av de vetenskapliga texterna (30,10%) utgörs också av ord som tillhör de två andra ordklasserna – verb och adjektiv. Således upptar ord från endast tre ordklasser nästan tre fjärdedelar (73,83%) av de undersökta texterna. Med hjälp av datorbaserade frekvensordböcker för vetenskaplig, sakprosa- och publicistisk stil (Žilinskienė 2002: 106–116), sammanställda enligt samma metod (om detta mer ingående, se Žilinskienė 1998: 219–227) utifrån texter utgivna 1993–1995, kan vi jämföra användningen av ordklasser i texter inom dessa stilar, eftersom det är jämförelsen som bäst kan visa det verkliga läget (se tabell 2). Av uppgifterna i tabellen framgår: 1) i texter inom alla tre stilar dominerar substantiv mycket tydligt; substantivisk språkstil kännetecknar alltså samtliga jämförda stilar, även om publicistiska texter har färre substantiv än texter inom de två andra stilarna; 2) variationen i ordförrådet inom alla dessa stilar bestäms framför allt av samma två ordklasser – substantiv och verb; funktionsord och pronomen (som ur statistisk synvinkel alltid fungerar som en funktionsordsklass), där endast några tiotal olika ord (inte ordförekomster) har påträffats i texter inom samtliga stilar, det vill säga vilka utgör en mycket liten del av ordförrådet, upptar ungefär en fjärdedel till en femtedel av texterna (20,90% i vetenskaplig stil, 22,59% i sakprosastil och 26,13% i publicistisk stil); 3) i texter inom alla stilar är verb den näst mest använda ordklassen 4 I enlighet med vanlig praxis vid sammanställning av frekvensordböcker registrerades här endast de räkneord som skrevs med bokstäver; räkneord skrivna med arabiska eller romerska siffror togs endast med i beskrivningen av den statistiska strukturen. 176 | VIDA ŽILINSKIENĖ … medan användningen i de jämförda stilarna skiljer sig föga; 4) användningen av adjektiv skiljer sig åt: de förekommer främst i vetenskapliga5 texter, medan de är påtagligt färre i publicistisk och sakprosaorienterad stil; 5) alla nominalord utgör 63,34%, 62,34% respektive 56,54% i vetenskapliga texter, sakprosatexter och publicistiska texter; 6) överlag ligger vetenskapliga texter närmare sakprosatexter när det gäller användningen av samtliga ordklasser. TABELL 2. ANVÄNDNINGEN AV ORDKLASSER I VETENSKAPLIG, SAKPROSAORIENTERAD OCH PUBLICISTISK STIL Ordklass Vetenskaplig stil Sakprosaorienterad stil Publicistisk stil Antal ord förekomster Ordförekomster (%) Antal ord förekomster Ordförekomster (%) Antal ord förekomster Ordförekomster (%) Substantiv 121 696 43,73 126 520 45,27 109 724 38,54 Verb 50 958 18,31 54 491 19,50 59 814 21,01 Adjektiv 32 806 11,79 22 462 8,04 20 175 7,09 Konjunktion 21 247 7,63 23 706 8,48 22 973 8,07 Pronomen 18 899 6,79 22 438 8,03 27 346 9,61 Preposition 12 073 4,34 12 354 4,42 14 272 5,01 Adverb 11 753 4,22 9 817 3,51 16 541 5,81 Partikel 5 963 2,14 4 629 1,66 9 806 3,44 Räkneord 2 863 1,03 2 778 1,00 3 695 1,30 Interjektion 48 0,02 299 0,11 328 0,12 Ljudhärmande ord 5 0,002 11 0,005 13 0,005 5 Kaip matome, šie rezultatai atitinka A. Bitinienės (žr. Bitinienė 1995: 11–19) padarytą išvadą, kad moksliniame stiliuje teksto informatyvumą, be daiktavardžio, didina ir būdvardis, t. y. abi šios kalbos dalys padeda perteikti faktinę informaciją. GRAMATINIŲ FORMŲ VARTOJIMAS MOKSLINIAME STILIUJE | 177 Låt oss undersöka kasusbruket hos den allra vanligaste ordklassen – substantivet – som presenteras i tabell 3. TABELL 3. KASUSBRUK HOS SUBSTANTIV I VETENSKAPLIG STIL Singular Plural Substantivets kasus Antal ord förekomster Ordförekomster (%) Antal ord förekomster Ordförekomster (%) Genitiv 37 703 46,47 18 546 45,85 Nominativ 18 391 22,67 9 355 23,13 Ackusativ 10 763 13,27 5 828 14,41 Lokativ 5 534 6,82 2 068 5,11 Instrumentalis 5 488 6,766 2 939 7,27 Dativ 3 234 3,999 1 685 4,17 Vokativ 19 0,022 29 0,07 Av uppgifterna i tabell 3 framgår att genitivens användning tydligt utmärker sig bland substantivens kasus i vetenskapliga texter – närmare hälften av alla substantivkasus står i genitiv. Den höga frekvensen av genitivformer hänger framför allt samman med att genitiver i texterna oftast fyller relativa adjektivs funktion, vilket framgår av att vissa substantiv (en del av dem används mycket ofta, t.ex. kultūra, duomenys, lietuviai, mokslas, veikla, šalis, energija m.fl.) förekommer oftare i genitiv än i andra kasus. Även två andra kasus har hög frekvens – nominativ och ackusativ, även om nominativ, som tabellen visar, är nästan dubbelt så vanlig som ackusativ. Således utgör de tre vanligaste kasusen i vetenskapliga texter över 80% av alla substantivkasus. De tre mindre frekventa kasusen (med undantag för vokativ) bildar en jämnare grupp. Dessutom påträffades 113 förekomster av oböjliga substantiv i de undersökta vetenskapliga texterna. Vid en jämförelse av de absoluta frekvenserna för kasus i singular och plural (tabell 3) framgår att varje enskilt kasus i singular är ungefär dubbelt så vanligt som motsvarande kasus i plural. Det samlade förhållandet mellan substantivformer i singular och plural är följande: singular – 81 132 (66,73%), plural – 40 450 (33,26%), dualis – 1 (0,001%). 178 | VIDA ŽILINSKIENĖ I vetenskaplig stil används alltså substantivets singularformer dubbelt så ofta som pluralformerna. Denna användning hänger först och främst samman med att singular är oppositionens omarkerade led; för det andra tenderar man, trots att många substantiv används i både singular och plural, ändå att använda många ord i singular, särskilt sådana som betecknar material, processer eller abstrakta begrepp och vars pluralform ofta får en specifik betydelse (t.ex.: elementas, medžiaga, vanduo, kultūra, veikla, matavimas, santykis, valdymas, sluoksnis, masė, gamyba, visuomenė m.fl.). I texter i den undersökta stilen används substantiv i maskulinum betydligt oftare än i femininum: maskulinum – 73 296 (60,28%), femininum – 48 287 (39,72%). Denna användning hänger naturligtvis också samman med att maskulinum är oppositionens omarkerade led. Som framgick av uppgifterna i tabell 1 är verbet den näst vanligaste ordklassen i vetenskaplig stil. De vanligaste verben i sakprosa är: būti, galėti, turėti, vadinti, sudaryti, naudoti, nustatyti, pateikti, skirti, nebūti, priklausyti, atlikti, gauti, reikėti. Redan utifrån ett dussin av dessa verb kan vi förstå vad vetenskapliga texter huvudsakligen handlar om. Förhållandet mellan de enskilda verbformerna redovisas i tabell 4. TABELL 4. ANVÄNDNING AV VERBFORMER I VETENSKAPLIG STIL Verbform | Antal förekomster av ordformer | Formernas förekomst (%) Finita former | 20 483 | 41,20 Particip | 19 180 | 37,64 Infinitiv | 7 266 | 14,26 Halvparticip | 3 365 | 6,60 Gerundium | 659 | 1,29 Adverbialparticip | 5 | 0,01 Av denna tabell framgår att det i vetenskapliga texter används flest personböjda verbformer och endast något färre particip. Den förhållandevis frekventa användningen av particip i vetenskaplig stil tyder uppenbarligen på att sammansatta tempus används i stor utsträckning i dessa texter GRAMATINIŲ FORMŲ VARTOJIMAS MOKSLINIAME STILIUJE | 179 tempus, till exempel: Vissa komplex, komponerade enligt barockarkitekturens principer, uppfördes på platser där byggnader eller kvarter hade rivits efter kriget. För att fastställa intervallet för mätvärdena ändrades förhållandena mellan zonernas längsgående resistanser. Som väntat dominerar indikativformerna tydligt bland de personböjda verbformerna: indikativ – 19 328 (94,36%), konditionalis – 1 015 (4,96%), imperativ – 140 (0,68%). Utifrån undersökningar av grammatiska formers användning i andra litauiska stilnivåer kan man förvänta sig att olika stilnivåer kännetecknas av en viss användning av verbtempus (se Žilinskienė 2002: 106–116). Fördelningen av indikativens tempus i texter i vetenskaplig stil presenteras i tabell 5. TABELL 5. ANVÄNDNING AV VERBTEMPUS I VETENSKAPLIG STIL Verbtempus | Antal förekomster av ordformer | Formernas förekomst (%) Presens | 12 901 | 66,75 Preteritum | 5 475 | 28,33 Futurum | 780 | 4,04 Iterativt preteritum | 172 | 0,89 Som framgår av denna tabell används presensformer oftast i vetenskapliga texter; de förekommer alltså mer än dubbelt så ofta som formerna av det andra huvudtempuset, preteritum. Detta hänger uppenbarligen samman med att vetenskaplig stil oftast beskriver verklighetsfenomen som existerar hela tiden, deras samband och regelbundenheter, redogör för tillverkningsprocesser eller experiment och så vidare. Till exempel: De samhällen av blöta laguner, kärr och sänkor som har ett täcke av lösa, sköra vitmossor drabbas hårdast av trampning. Öster om palatset breder parterren ut sig; i norr ligger kontorsbyggnaden intill den, i söder magasinet, och bredvid magasinet står stallet. Om en tjänsteman, som är skyldig att göra det, inte hindrar brottet... Liknande resultat, det vill säga att presens är mycket vanligare än preteritum i vetenskapliga texter, har publicerats av A. Bitinienė, som undersökte 38,5 tusen ord (se Bitinienė 1995: 11–19). Även lettiska språkforskare fann presens i hela 93,1 procent av de vetenskapligt-tekniska texter som undersöktes 1966 (292 tusen ordförekomster) (se Jakubaite ir kt.1968: 122). Användningen av personformer i indikativens tempus presenteras i tabell 6. Av tabellen framgår att tredje person tydligt dominerar, vilket visar dess särskilda ställning i personssystemet. Därför är vissa språkforskares uppfattning uppenbarligen helt välgrundad (Žulys 1974: 83– 180 | VIDA ŽILINSKIENĖ 92), att denna form inte kan betraktas som en personform; dessutom är den högre frekvensen av första person plural än av övriga personer påfallande. Detta hänger troligen samman med att även en enskild författare ofta använder plural i vetenskapliga texter när hen beskriver ett försök, kommenterar erhållna forskningsresultat eller drar slutsatser, t.ex.: vi förenar, sammanställer, observerar, kallar, undersökte, fastställde. TABELL 6. ANVÄNDNING AV VERBENS PERSONFORMER I INDIKATIV I VETENSKAPLIG STIL Verbets person Presens Preteritum enkel form Futurum Preteritum frekventativ form Antal förekomster av ord Ord förekomster (%) Antal förekomster av ord Ord förekomster (%) Antal förekomster av ord Ord förekomster (%) Antal förekomster av ord Ord förekomster (%) Sing. 1:a pers. 45 0,35 27 0,49 7 0,89 – – Sing. 2:a pers. 19 0,15 4 0,07 8 1,03 – – Plur. 1:a pers. 522 4,05 190 3,47 275 35,26 7 4,07 Plur. 2:a pers. 2 0,02 2 0,04 3 0,38 – – 3:e pers. 12 313 95,44 5 252 95,93 485 62,44 165 95,93 Som vi såg av uppgifterna i tabell 4 används, utöver finita former, även particip flitigt i vetenskaplig stil. Deras fördelning efter diates är följande: aktiva particip – 4 539 (23,67%), passiva particip – 14 641 (76,33%). Det är alltså tydligt att passiva particip används tre gånger oftare än aktiva particip i vetenskapliga texter. Användningen av tempusformer hos particip av båda diateserna visar en liknande tendens som tempusformerna hos finita verbformer (se tabell 7), dvs. presensformer används oftare än preteritumformer, men här är skillnaden inte lika markant. GRAMATINIŲ FORMŲ VARTOJIMAS MOKSLINIAME STILIUJE | 181 TABELL 7. ANVÄNDNING AV PARTICIPENS TEMPUFORMER I VETENSKAPLIG STIL Participtempus Aktiv diates Antal förekomster av ord Ord förekomster (%) Passiv diates Antal förekomster av ord Ord förekomster (%)Presens 2 608 57,46 8 275 56,52; Preteritum enkel form 1 923 42,37; Preteritum frekventativ form 3 0,07; Preteritum 6 060 41,39; Futurum 5 0,11 30 0,20; Necessitetsparticip 276 1,89 Låt oss undersöka ytterligare en viktig ordklass – adjektivet. I vetenskapliga texter används oftast följande adjektiv: stor, varierande, huvudsaklig, ny, viktig, gemensam, liten, social, separat, olika, verklig, karakteristisk, hög, lika, vetenskaplig, politisk, den sistnämnda, ekonomisk, god, särskild. Låt oss diskutera frekvensen hos adjektivets grammatiska kategorier. Användningen av adjektivens kasusformer presenteras i tabell 8. TABELL 8. ANVÄNDNING AV ADJEKTIVENS KASUSFORMER I VETENSKAPLIG STIL Adjektivets kasus Singular Antal förekomster av ord Ord förekomster (%) Plural Antal förekomster av ord Ord förekomster (%)Nominativ 6 406 34,23 4 136 30,52; Genitiv 6 066 32,41 4 962 36,62; Ackusativ 2 992 15,99 2 102 15,51 182 | VIDA ŽILINSKIENĖ Singularis Pluralis Adjektivets kasus Antal förekomster av ord Ordens användning (%) Antal förekomster av ord Ordens användning (%)Instrumentalis 1 667 8,91 1 196 8,83 Lokativ 903 4,82 657 4,85 Dativ 672 3,59 498 3,68 Vokativ 10 0,05 – – Av tabellen framgår att man, liksom för substantiv, kan urskilja grupper av adjektivkasus som används ofta (nominativ, genitiv och ackusativ – tillsammans utgör de över 80% av alla adjektivkasus) respektive sällan (instrumentalis, lokativ och dativ). Adjektivets genitiv är dock inte lika vanlig som substantivets genitiv, som i texter förekommer i stället för ett relativt adjektiv. Dessutom skiljer sig användningen av motsvarande singular- och pluralformer av adjektiv inte lika mycket åt som hos substantiv (jfr tabell 3). Det totala förhållandet mellan adjektivformer i singular och plural är följande: singular – 18 716 (58,00%), plural – 13 551 (42,00%). Som väntat används maskulinum oftare än femininum i texterna i den undersökta stilen: maskulinum – 18 200 (55,48%), femininum – 14 067 (42,88%), genusneutral form – 539 (1,64%). Eftersom adjektivens och andra adjektiviskt använda ordklassers bestämda former i litauiskan främst används i termer för att ange den väsentliga (markerade) egenskapen hos termen som uttrycks med ett substantiv, kan man förvänta sig att bestämda former skulle vara vanligare i texter i vetenskaplig stil. De förekommer också i texterna: 7,01% av alla adjektiv, 12,47% av presensparticipen, 2,61% av preteritumparticipen och 27,59% av futurum6 passivparticipen. De genomförda undersökningarna visar alltså vilka grammatiska former hos de viktigaste ordklasserna som är mest typiska för vetenskapliga texter på litauiska, det vill säga vilka grammatiska former specialister inom automatisk igenkänning och automatisk översättning i första hand behöver uppmärksamma. 6 Endast participets futurum olika kasusformer (se tabell 7). GRAMATINIŲ FORMŲ VARTOJIMAS MOKSLINIAME STILIUJE | 183 SLUTSATSER 1. I texter på litauiska i vetenskaplig stil är substantiv den vanligaste ordklassen och står för nästan hälften (43,73%) av textens ord. De två andra viktigaste ordklasserna, verb och adjektiv, utgör 30,10% av texten. 2. I texter i vetenskaplig stil delas substantivens kasus (med undantag för vokativ) efter användningsfrekvens in i en huvudgrupp (genitiv, nominativ och ackusativ) och en perifer grupp (lokativ, instrumentalis och dativ). Genitiven utmärker sig med särskilt hög frekvens: i texter i denna stil är nästan hälften av kasusformerna genitivformer. 3. I vetenskaplig stil används flest finita verbformer (41,20%), och något färre particip (37,64%). 3.1. I texter i vetenskaplig stil används finita verbformer och particip i presens oftare än former eller particip i preteritum (detta gäller särskilt de finita formerna). 3.2. I denna stil dominerar tredje person tydligt bland verbens personformer. Bland de övriga, sällan använda personformerna utmärker sig första person plural genom en högre frekvens. 4. Adjektivens kasus i vetenskaplig stil fördelas, liksom substantivens, i grupper av ofta respektive sällan använda kasus, men adjektivets genitiv är inte lika vanlig som substantivets genitiv. 5. I texter i vetenskaplig stil dominerar singular och maskulinum hos substantiv och adjektiv, som omarkerade medlemmar i oppositionerna. 6. Med avseende på ordklassernas användning ligger vetenskapliga texter närmare sakprosa. LITERATŪRA BITINIENĖ, A. 1995: Mokslinio stiliaus morfologinės ypatybės. Terminologija 2, 11–19. GRUMADIENĖ, L., ŽILINSKIENĖ, V. 1996: Dažninis dabartinės rašomosios lietuvių kalbos žodynas: mokslinis stilius (kompiuterinis variantas). GRUMADIENĖ, L., ŽILINSKIENĖ, V. 1997: Dažninis dabartinės rašomosios lietuvių kalbos žodynas: mažėjančio dažnio tvarka, Vilnius: Mokslo aidai. JAKUBAITĖ, T., e.a. 1968: Latviešu valodas biežuma vārdnīca. I- sēj., 2 daļa, Rīga: Zinātne. ŽILINSKIENĖ, V. 1998: Dažninis dabartinės rašomosios lietuvių kalbos žodynas: pirmieji tyrimo rezultatai. Lietuvių kalbotyros klausimai 39, 219–227. ŽILINSKIENĖ, V. 2002: Lietuvių kalbos morfologijos formos dalykinio ir publicistinio stilių duomenimis. Lituanistica 1 (49), 106–116. ŽULYS, V. 1974: Trečiojo asmens nėra. Kalbotyra 25 (1), 83–92. Vida Žilinskienė Lietuvos teisės universitetas Ateities g. 20, 2057 Vilnius, Lietuva [email protected] Gauta 2002 04 09