Neopierwiastki litewskie na „-s-”

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA XLIX (2003), 103 – 129 Litauiska nybildningar på -s- WOJCIECH SMOCZYŃSKI Uniwersytet Jagielloński, Kraków Ett särdrag i litauisk ordbildning är att många suffix, främst sådana som innehåller sonoranter (l, r, m, n, v), uppenbarligen har utvecklat sigmatiska varianter, t.ex. -sla- vid sidan av -la-, -sra- vid sidan av -ra- osv. Synkront fogas den asigmatiska varianten vanligen till rötter som slutar på en obstruent, medan den sigmatiska varianten föregås av en vokal eller en diftong. I denna artikel hävdas att de skenbart sigmatiska varianterna uppstått genom omsegmentering av vissa verbformer (infinitiver på -sti, presensformer på -sta, atematiska presensformer på -sti och iterativer på -styti), där -s- uppkommer genom dissimilation före dentala obstruenter. Exempelvis gav omsegmenteringen av ēsti som ē-sti upphov till en omformad rot ēs-, som förekommer i ēsļus (som bör segmenteras ēs-lus snarare än ēd-slūs). På detta sätt har omformade rötter på -s- utvecklats vid sidan av de flesta rötter som ursprungligen slutade på dentala obstruenter. De sigmatiska varianter som i litteraturen tillskrivits många suffix kan därmed avföras. 1. Ett av särdragen i litauisk ordbildning är att man vid vissa nominalsuffix skiljer mellan en asigmatisk variant och en sigmatisk variant, som kännetecknas av att konsonanten s står före det egentliga suffixet1. På grundval av det material som samlats i Pr. Skardžius monografi (1943: 162n.) kan man säga att denna typ av variation främst förekommer hos de litauiska suffix som börjar med en sonorant (l, r, m, n, v), jfr. Asigmatisk form Sigmatisk form -la-: krėklas, mėšlas -sla-: giršlas, kaišlas, krišlas2 -lā-: dėla, eilā -slā-: gȳsla -lu-: vešļus, tukļus, suosļus -slu-: dėšļus, ešļus, gosļus3 -lē-: rėplės, nárplė -slē-: dėšlės, pūslē4 -rā-: skūdras, stipras, vāiras -sra-: gaisras, tīmsras -rā-: kaitrā, kantrā, šutrā, taukrā -srā-: [kaisrā, gaisrā]5 -ma-: kélmas, skvarmas -sma-: känslomas, garšmas, jaušmas, varšmas6 1 Villkoren för när detta s uppträder har, såvitt jag vet, aldrig preciserats. 2 Sekundära: mók-slas, pė-slas, rūk-slas, tīk-slas. 3 Sekundära: ei-slūs. 4 Sekundära: patvār-slēs, rauk-slē. 5 Formationerna hos Skardžius (1943) nämns inte. 6 Sekundära: bēg-smas, džiaug-smas, lūnk-smas, vaik-smas, veik-smas. 104 | WOJCIECH SMOCZYŃSKI -me-: dermē, rētmē, sekmē, tekmē -smē: bausmē, drausmē, giesmē, rēsmē, żosmē -na-: ālpnas, drēgnas, glēbnas -sna-: dosnas, skursnas8 -nā-: dusnā -snā-: džiūsnā, ēsnos, skursnā, varsna9 -ni-: barnis, vilnīs -sni-: kášnis, krūšnis, pusnīs10 -nu-: kaunūs, kritnūs, lepnūs -snu-: ēsnūs, skursnūs, rusnūs11 -niu-: barniūs, mižniūs, sūsniūs -sniu-: pīržnius (*pirsnius) -va-: ērdvas, mūlvas, žēlvas -sva-: bālsvas, juōsvas, kiēsvas, rūsvas12 -vā-: dirvā, kalvā, sparvā -svā-: braṣvā, lāisva, nausva13 2. Det asigmatiska suffixet fogas oftast till en rot som slutar på en klusil (p, t, k, b, d, g), jfr rēp-les, rēt-mē, krēk-las, glēb-nas, ērd-vas, drēg-nas, eller en frikativa (s, š), jfr dus-nā, suos-lūs, mēš-las, vēš-lūs14. Det sigmatiska suffixet förenas däremot – ur ett beskrivande perspektiv – med en rot som slutar på en vokal eller diftong. Jfr kort vokal i rasmē, rūysas, krišlas, pusnīs, lång vokal i kāšnis, rēsmē, gošlūs, miškē, pūšlē, diftonger i kiēsvas, juōsvas samt kaīslas, jaūšmas, sonantiska diftonger i bīlmas, gīrlas, skuršnas, varsna, tīmras, krimslē. Denna regel bryts av sekundära avledningar, där det sigmatiska suffixet förenas med vilka stammar som helst; se not 2 och följande. 3. Medan det asigmatiska suffixet tydligt avgränsas från roten, har vi i fråga om det sigmatiska suffixet att göra med en så kallad morfologisk knut: segmentet s har genom degemination utvecklats ur gruppen *s-s-, där det första fonemet utgjorde slutljud i det föregående morfemet, medan det andra var ansatsljud i det efterföljande morfemet, det vill säga suffixet. Skardžius (1943), och efter honom bland andra Otrębski (1965), rekonstruerar den äldre morfemgränsen i formen före assimilationen, nämligen som *t-s eller *d-s. Detta innebär en rot som slutar på en dental klusil och ett suffix med ansatsljudet -s-, t.ex. kīršlas < *kirt-slas, bausmē < *baud-smē. 4. Postulatet om sigmatiska suffix är oupplösligt förbundet med hypotesen att de bildar nomina från verbala stammar som slutar på en dental klusil. Det måste dock sägas att denna hypotes endast stämmer för deverbalnomina, men fallerar när man försöker utsträcka den till avledningar 7 Sekundära: ei-smē, ūk-smē, verk-smē. 8 Sekundära: kūp-snas, vīlg-šnas. 9 Sekundära: liep-snā, rēk-snā, vālk-šna. 10 Sekundära: kēp-snis, lup-snis, mīrk-snis, žīng-snis. 11 Sekundära: lak-snūs, lip-šnūs, mil-snūs (← pamiltī), ry-snūs (← ryti) 12 Sekundära: žilSvas ⇐ žīlas, žal-svas ⇐ žāl(i)as. 13 Sekundära: gausvā, ydva, našva. 14Från denna regel förekommer dock undantag, jfr kel-mas, bái-mē, bar-nīs, kau-nūs, dir-vā. NEOPIERWIASTKI LITEWSKIE NA -s- 105 verb som tillhör samma ordstammar. Så är till exempel, vid sidan av kirslas, vanligen tolkat som *kirt-slas, verben kiršč́ioti och kirsnóti, och det går inte att tillskriva dem strukturen *kirt-čioti, *kirt-noti. När det gäller verb som bildats med neosuffix innehållande -d-, kirsdinéti, kiršdinti, atsikirsdýti, är det osannolikt att gruppen [zd] vid den morfologiska skarven härrör från den dissimilerade gruppen *t-d. Det är enklare att här anta stammen kirs-, liksom i inf. kírsti, samt en anticipatorisk tonande realisering av s, orsakad av att ett suffix på -d- fogas till (jfr mèšdamas ⇐ mèšti); det motsvarande nomenet kiršlas är naturligare att analysera som kirs-las än som *kirt-slas. Sådana deverbalbildningar som kąśčioti, kąślioti, kąśnoti uppvisar vokalen ą, som endast är möjlig framför en frikativa, jfr inf. kąsti. Detta utesluter genast en rekonstruktion med dental klusil, *kand-čioti, *kand-lioti, *kand-noti, och talar i stället för analysen kąs-čioti, kąs-lioti, kąs-noti; det motsvarande nomenet kąśnis är lättare att härleda ur kąs-nis än ur *kand-snis. 5. Verbalderivaten av ésti bildar följande serie: ės-dinéti ės-dinti ės-terti ės-ena ės-kà ės-lùs ės-nos ės-nùs ės-tùvai ės-tùvas Det är uppenbart att stammen i hela denna serie är neoroten ės- och att denna har abstraherats ur infinitivformen ės-ti (< *ėt-ti < *ėd-ti). Neoroten ger denna serie morfologisk autonomi på samma sätt som den primära roten ėd- i förhållande till den derivationella serien ėd-inéti ėd-inti ėdž-ióti ėd-a ėd-ėjas ėd-ėnė ėd-rùs ėdž-ios 6. Om formen ėsłus nu utesluts ur serien ės- och dess stam anges som ėd- (jfr *ėd-šlus hos Skardžius 1943: 166), måste man konstatera att detta är ett interpretativt grepp som bortser från det faktum att avledningen från verb i litauiskan inte använder en enda stam, utan två: ėd- och ės- (en äldre och en yngre). Med detta i åtanke överger vi föreställningen om primära sigmatiska suffix -sl-, -sr-, -sm-, -sn- vid stammar på -t-/-d-. Vi ersätter den med begreppet en neo-rot som slutar på segmentet 106 | WOJCIECH SMOCZYŃSKI s, vilket ytterst härrör från en dissimilation av dental klusil i infinitivformen (-s-ti < *-t-ti). Denna neo-rot antar samma suffix som en primärrot med etymologiskt -s- i utljud, jfr till exempel dēs-ena som dvēs-ena (till dvēsti, dvēšē) eller tiṣ-ena (till tiṣti, tiṣo), gies-mē som ges-mē (till gēsti, gēso), ēs-tuvai eller vers-tuvē som praus-tuvē (till praūstis, praūšēs), kās-čioti som blēs-čioti (till blēsti, blēso). 7. Redan en översiktlig genomgång av den akademiska ordboken (LKŽ) stärker vår övertygelse om att nästan varje rot som slutar på en dental klusil åtföljs av en neo-rot på -s-, som uppkommit genom en omanalys av infinitiv på -sti. I regel är den belagd genom några avledningar, nominala och/eller verbala; jfr es- i § 5. Ibland är det dock endast en enstaka avledning som vittnar om att neo-roten existerar. Så är till exempel fallet med gaūs-mas ⇐ gaūsti, gos-lūs ⇐ gostì, kiēs-vas ⇐ kiēsti, mėṣ-tinis ⇐ mėšti samt triz-nā (< *tris-nā) ⇐ trišti. Liksom primärrotar genomgår även neo-rötter apofonisk variation; närmare bestämt antar de o-gradsform: vid sidan av bris- (brištine) finns bras- (brastā, brasvā), vid sidan av mis- (mišā) finns mais- (maīstas), vid sidan av kirs- (kiršlas, kirščioti) finns kars- i det isolerade substantivet karsā. 8. Ytterligare källor till nybildade rötter på s. Exempel som bāls-vas ⇐ bālsta (inf. bālti), vīkṣ-mas ⇐ vīkṣta (inf. vīkti) tyder på att det etymologiska presens på -sta- omtolkades som ett prs. på -ta- baserat på en stam på -s-, bāls-ta, vīkṣ-ta; på samma sätt förutsätter būs-ena prs. būs-ta (se § 11). – Stammen i sådana avledningar som dēs-čioti, dēs-lioti, dēs-ena osv. förklaras bäst med formen av ett atematiskt prs. dēst(i) ’lägger’, som efter mönster av infinitiver på -sti kan ha omsegmenterats som dēs-ti (se § 12). – Avledningar av typen kāusdinti, pjāusdinti genomgår en segmentering som blottlägger de nybildade rötterna kaus- och pjaus- i förhållande till de primära prym. kau- och pjau-. För att förklara dessa noemorfem på -s- måste man gå till intensiva bildningar på -styti och anta att deras segment s uppfattades som en morfologisk gräns och tolkades som den ursprungliga sekvensen *s-s: káustyti = *kaus-sty-, pjáustyti = *pjaus-sty- (§ 13). 9. Nedan presenteras en samling nybildade rötter på -s-, indelade i fyra grupper efter variationen hos de bildningar som utgjorde utgångspunkten för den morfologiska omsegmenteringen. Dessa är: 1. infinitiver på -sti, 2. praesentia på -sta, 3. atematiska praesentia på -sti, 4. intensiva på -styti. 10. Omsegmentering av infinitiver på -s-ti NEOPWK. AVLEDNING KÄLLA TILL NEOPWK. PWK. PRYMARNY aus- áus-dinti ataus-dýti áustyti15 áusti aud-, áudžiu, áudžiau 15 Genom degeminering från *aus-styti. NEOPIERWIASTKI LITEWSKIE NA -s- 107 aus-tuvė baus- baus-lys; baus-mė16; baus-tuvė baūsti baud-, baudžiu, baudžiau bels- bels-mas; béls-teleti; béls-tereti; bels-tūkas bélsti beld-, bél džiu, bél džiau bes- bes-čioti; bès-teleti; bes-tūvas; bes-tūkas bèsti bed-, bedù, bedžiau bils- bīls-čioti; bils-dénti; bils-mas17; bils-nóti bīlsti, bīlsta bild-, bilda bris- bris-nóti; bris-terti; bris-tinė bristi18 bred- / brid-, bredù, bridaũ briṣ- briṣ-teleti briṣti, briṣta19 brind-, pribrindo draus- draus-dinėti; draus-mė; draus-tinis; draustyti20; draus-tójas; draus-tùvės draūsti draud-, draudžiu, draudžiau ės- ės-dinėti; ės-dinti ėsti ėd-, ėdu, ėdžiau 16 Skardžius (1943: 206): *baud-smė. 17 Skardžius (1943: 203) wymienił wśród wyrazów na -smas, jak bèg-smas, rėk-smas, verk-smas. 18 Graden av bris- är bras-, se nedan § 10.1. 19 Redan före förändringen av urindoeuropeiskt *inS till litauiskt įS fick presensformen *brin-sta en velarisk insättning: > brinksta. Därefter omsegmenterades denna form som brink-sta, vilket beläggs av pret. brinko och inf. brinkti. På så sätt blev neопwk. brink- ’braka till, svälla, expandera’ en synonym till neopwk. briṣ-. 20 Genom geminationseffekt av *draus-styti. 108 | WOJCIECH SMOCZYŃSKI ės-ena21 ės-kà22 ės-lùs23 ės-nos ės-nùs24 ės-terti *ės-tùs25 ės-tùvai ės-tùvas gąs- gąs-čioti gąs-dinti nuogas-lùs26 išgąs-tis išsigąsti gand-, išsigandau gaus- gaũs-mas gaũsti gaud-, gaudžiù, gaudžiaũ geis- geis-las geis-lùs geis-mas pageis-tojas geĩsti geid-, geidžiù, geidžiaũ gels- gẽls-vas27 gẽlsti, gẽlsta gelt-, pagelto girs- gĩrs-las28 gĩrs-mas gĩrsti, išgĩrsta gird-, išgirdo gys- gys-mas gỹsti, gỹsta29 gyd-, pragýdo glaus- glaus-mẽ glaus-nùs glaũsti glaud-, glaudžiù, glaudžiaũ 21 Skardžius (1943: 234) jest to deryvat z suf. -sena. Por. jednak ės-ena z deryvatami na -ena od pierwiastków zakończonych etymologicznym -s-: dvẽs-ena ⇐ dvesiù, dvesiaũ, dvẽs-ti; tĩsena ⇐ tĩsti, tisaũ, tĩsti. 22 Skardžius (1943: 124): *ėd-skā. – Adj. ėškus a. ėškus są rečiau deryvatami na -us od sb. ėškà ‘apetyt’ niželi formacją deverbalną *ėd-skas, jak chciał Skardžius (1943: 124). Por. też ėšk-ena ⇐ ėškà. 23 Skardžius (1943: 166): *ėd-slùs. 24 Skardžius (1943: 225): *ėd-snus. 25 Formationen *ės-tùs ombildades genom insättning av k till *ėktùs, därefter genom förändringen ks > kš till ėkštùs ’kräsen med maten; klen’. Formen hos Skardžius (1943) har inte beaktats. 26 Skardžius (1943: 166): *gand-slus. 27 Skardžius (1943: 377): *gelt-svas. 28 Skardžius (1943: 163): *gird-slas. 29 Jfr § 12 giesmẽ från prs. atemat. giẽst(i). NEOPIERWIASTKI LITEWSKIE NA -s- 109 glaus-tyti(s)30 priglaus-tojas glos- glos-nùs glós-teletì glóstyti31 glósti glod-, glódžiu, glódžiau gos- gos-lùs32 gosti god-, godzìu, godzìau grę̇s- grę̇s-tùvas grę̇sti grend-, gréndžiu, gréndžiau graus- graũs-mas33 graus-tìnis gráusti graud-, gráudžia, gráude griaus- griaũs-mas griaus-tìnis griaústi griaud-, griaúdzia, griaúde grįs- grįs-dinti grįs-lai grįs-mas grįs-tas grįs-tinis grįs-tójis grįsti grind-, grindžiu, grindžiau grūs- grūs-lýs grūs-mė grūs-tas grūs-tinė grūs-tis grūs-tinė grūstyti34 grūs-tùkas grūs-tùke grūs-tùvas grūs-tùvė grūs-tùvis grūs-tuvỹs grústi grūd-, grūdu, grūdau 30 Genom degeminering från *glaus-styti. 31 Genom degeminering från *glos-styti. Alternativ metaanalys av glóst-tyi bildar en neopwk. glost-: glostinėti, glostinis, medan glósty-ti leder till glósty-dinti. 32 Avledningar: gosláuti ‘vara goslig, lysten’, goslyba ‘liderlighet, lystenhet’. Skardžius (1943: 166): *god-slus. 33 Varianter: graũzmas, graũdzmas. 34 Genom degeminering från *grūs-sty-. 110 | WOJCIECH SMOCZYŃSKI gurs- gūrs-tas35 gurs-terėti gūrsti, gūrsta gurd-, gūrdo jaus- jaūs-ena jaus-lùs jaūs-mas36 jaūs-mē jaūsti jaut-, jaučiū, jaučiaī kais- užkais-dinti kais-las37 kais-rà kaisti, kaista kait-, pakaito kąs- kąs-čioti38 užkąs-dinėti kąs-dinti kąs-lioti kąs-nis/-nỹs kąs-noti kąs-telėti kąsti kand-, kándu, kándau keis- keis-dinėti keis-ena keis-lioti keis-mas keis-tinis keis-tinỹs keisti keit-, keičiū, keičiaū kęš- apkęš-dinti kęš-mas kęš-terėti kęš-terti kęšti kent-, kenčiū, kenčiaū kęs- kęs-čioti kęsėti39 kęs-las40 kęsti kėt-, kėtù, kėtaū 35 Skardžius (1943: 322): *gurd-smas. 36 Skardžius (1943: 203): *jaut-smas. 37 Skardžius (1943: 163) wymienia ten wyraz w grupie formacji z suf. -sla-. 38 Jfr äldre iterativer med kand-, kandýti och kándžioti. 39 Genom degeminering från *kės-sėti. Jfr versėti under uppslagsordet vers-. 40 Tu wyjątkowo Skardžius (1943: 163) się waha: „gali būti kilęs iš *kės-slas ir *kės-las, plg. kęsintis“. NEOPIERWIASTKI LITEWSKIE NA -S- | 111 kies- kiẽs-vas41 kiẽsti, kiẽsta42 kiet-, sukiẽto, užkiẽto kirs- kirs-čioti atsikirs-dinėti nukirs-dinti atsikirs-dýti kirs-las43 kirs-mas kirs-nė kirs-nóti kirs-tas44 kirs-telėti kirs-terėti kirs-tìnas kirs-tìs kirs-tójas kirs-tùkas kirs-tùvas kìrsti kert- / kìrt-, kertù, kirtãũ krės- krės-čioti krės-dinėti krės-nóti krėsti kret- / krėt-, krečiù, krečiãũ krims- krims-čioti krims-dinti krims-ėti krims-lė krims-nis krims-nóti krims-telėti krims-telti krims-tùkas krìmsti kremt- / krimt-, kremtù, krimtaũ45 kris- kris-dinėti kris-dinti krìsti krit-, krintù, kritãũ 41 Skardžius (1943: 377): *kiet-svas. 42 Grunden för avledningen är ett denominativt verb bildat från adjektivet med suffixet -sta-. På samma sätt förklaras adi. kiẽs-vas ’hårdaktig’; likaså balsvas ’vitaktig’, gelsvas ’gulaktig’, juõsvas ’svartaktig’, mėlsvas ’blåaktig’, raũsvas ’rosa’, žalsvas ’grönaktig’, žil̃svas ’gråaktig’. Skardžius (1943: 377) och Otrębski (1965: § 121) postulerar felaktigt suffixet -svas för hela denna grupp. 43 Skardžius (1943: 164): *kìrt-slas. – Wariant keršlas jest wtórny; wokalizm został wyrównany do prs. kertù (Skardžius l. c. postuluje *kert-slas, tj. derywację od osnowy praesentis, co mało prawdopodobne). 44 Varianten kerštas är sekundär; vokalismen har utjämnats efter prs. kertù. 45 Det finns också en motsvarande neopk. på o-stadiet, se nedan krams-, § 10.1. 112 | WOJCIECH SMOCZYŃSKI kris-las46 kris-liai kris-nóti kris-telėti leis- leis-dinėti leis-dinti leis-dyti / -dūti leis-ena leis-telėti leis-terėti leis-terti leis-tin̄iai leis-tiniai leis-tōjas apléis-tojas47 leis-tūvas léisti leid-, leídžiu, leídau lies- liés-mas liés-telėti lies-tūkas liēsti liet-, liečiu, liečiau liš- liš-dinėti nuļis-dyti liš-ena48 lišti lind-, lendū, lindau mels- mels-dinti mels-ena mels-mas užmels-tojas mels-tuvė melsti meld-, meldžiu, meldžiau mes- / mez- mes-čiōti49 mes-dinėti išmēs-dinti mes-dyti mės-liava50 mēsti met-, metù, mečiau 46 Skardžius (1943: 164): *krit-slas. 47 Dessa fornlitauiska ord, jfr z klaust-tojas SD³ 372 «frågare, percontator, rogator» till kláusiu, kláusti. 48 Jfr ovanstående fotnot till ės-, ēšena. 49 Detta står vid sidan av den äldre iterativen mēčioti (*mēt-iā-), liksom mētyti. Beträffande den förlängda graden, jfr lett. mētāt ’kasta, slunga’ och cs. vūmetati, pomētati. 50 Suffixet -liava abstraherades ur bildningen mēšliava ’tid för att köra ut gödsel på åkern’, närmare bestämt när den kom att relateras till vb. mēšti, mēžiu ’gödsla’. Beträffande NEOPIERWIASTKI LITEWSKIE NA -s- 113 mẽž-liava; mes-muõ51; mès-teleti; mès-tereti; mes-tùvai męs- męs-tìnis męsti ment-, menčiù, menčiãũ mis- mis-â52 mišti mit-, mintù, mitãũ53 pers- pẽrs-teleti; pers-tùvai pẽrsti perd-/ pird-, pẽrdžiu, pẽrdžiau54 pirs- pìrs-čioti; pìrs-kius; pìrs-kus56; pìrs-la / -là; pìrs-nis; pìrs-nóti; pìrs-teleti; pìrs-tereti; pìrz-nius57 *pìrsti, *pìrsta perd-/ pird-, *pirdo55 plaus- plaũs-mas; plaũs-tas58; plaũstyti59 plaũsti plaud-, pláudžiu, pláudžiau plės- plẽs-ẽnos plẽsti plet-/ plẽt-, plečiù, plečiãũ etymologiskt är mẽšliava, avlett med suffixet -iava från substantivet mẽšlas ’gödsel, dynga’ < mẽš-las; ordet var en dialektform av infinitiven mẽsti, inte av den primära verbalstammen mẽž-, såsom Skardžius (1943: 164) föreslog genom rekonstruktionen *mẽž-slas. Efter mönstret för förhållandet mẽs-tì:: mẽs-liava uppstod olika analoga bildningar, jfr. nẽšti ⇒ nẽšliava, vẽšti ⇒ vẽšliava (sekundärt vẽžliava), rìnkti ⇒ rìnkliava. 51 Variant till met-muõ, oftare plural mẽt-menys ’varp i en väv’. 52 Maltextrakt, vört, av vilken man genom jäsning framställer öl’. Motsvarar lettiska misa. 53 Jfr. den nybildade verbalstammen mais-, beträffande formen med vokalgrad o till mis-, § 10.1.. 54 Beträffande nollgrad pird-, se nedan den nybildade verbalstammen pìrs-. 55 Beträffande e-graden, se ovan den nybildade verbalstammen pers-. Nollgraden syns i pirdìnti, pirdžioti och i nominativformerna pirdà, pìrdalas, pirdùnas, pirdžius. 56 Paralelną budowę pokazuje smìrs-kus ⇐ smìrs(ti), zob. niżej. Skardžius (1943: 124) odtwarza jednak *pìrd-skus. 57 Genom sonorisering av *pìrs-nius (suffixet som i sùs-nius ⇐ sùsti). Parallell: trìznius s. v. tris-. Skardžius (1943: 226) rekonstruerar *pìrd-dnius (ett sådant suffix existerar inte!) 58 Skardžius (1943: 321): *plaud-tas. 59 Genom degeminering från *plaus-syti. 114 | WOJCIECH SMOCZYŃSKI išsiplės-ena plės-mas plūs- plūs-čioti plūs-ena plūs-mas61 plūs-teleti plūs-tereti plūsti, plūsta plūd-, plūdo60 pras- pripras-dinėti atpras-dýti supras-dýti pras-ena pras-lūs pras-mà pras-mas pras-mē pràsti prat-, prantù, prataũ pus- pus-nis62 pùs-tas pustytý63 pùsti put-, puntù, putaũ pūs- pūs-čioti64 pūs-dinti pūs-dýti pūs-lē65 pūs-lioti pūs-lýs pūs-nóti pūs-tereti pūsti put- / pūt-, pūčiù, pūčiaũ ras- ras-dinėti ràs-dinti ras-dýtis ras-lūs66 ras-mē ràsti rad-, randù, radaũ 60 Bredvid detta finns även en neopwk. plūst-: plūst-ėti, -a, -ėjo, plūstubūnis ’den som svämmar över, skäller ut, en ouppfostrad person’. 61 Om man antar en expressiv förkortning plūs- > plus- skulle man här också kunna räkna in plus-čioti ’gå omkring utan mål, ströva omkring’ (⇒ plūs-čius ’lathund, dagdrivare, kringströvare’). 62 Skardžius (1943: 221): *put-snis (tak samo Otrębski 1965: 170). 63 Genom geminatreduktion från *pus-snyt. 64 Jfr äldre pūčiōti < *pūt-ia-. 65 Skardžius (1943: 170): *pūt-slē. 66 Skardžius (1943: 166): *rad-slus. NEOPIERWIASTKI LITEWSKIE NA -S- | 115 res- / ręš- rēs-vas rēs-vas67 rēs-mē68 rēsti ret-, rēnta, rēto ręs- rēs-dinti rēs-tinis rēs-tójas69 rēsti rent-, renčiù, renčiaũ ries- ries-čiúoti ries-mē70 rēs-mas ries-tas ries-tinis ries-tùvas ries-vas71 riēsti riet-, riečiù, riečiaũ ris- ris-dinti ris-tas ris-vas ris-tùvai ris-tùvas risti rit-, ritù, ritãu rus- rus-nùs72 rùs-vas73 rùsti rud-, rundù, rudaũ sēs- sēs-lỹs sēs-lùs74 sēs-tas pasēs-tē75 sēsti sēd-, sēdu, sēdau siaus- siaũs-dinti siaus-lùs siaũsti siaut-, siaučiù, siaučiaũ 67 Skardžius (1943: 377): *rēt-svas. 68 Skardžius (1943: 206): *rēt-smē. – Por. stopień wzdużony rēt- w reimē a. retmā ‘rzadkie miejsce (w lesie)’, rētis ‘rzeszoto, sito z dużymi otworami’ (zwane też retas), rētỹs ‘człowiek małomówny’. 69 Vid sidan av ręš- finns neopwk. rąst-: rąstas. Det abstraherades fram ur intens. *rąs-yti ⇐ *ras-syti (stammen ręš-ti). 70 Skardžius (1943: 206): en bildning på -smē. 71 Skardžius (1943: 377): *riet-svas. 72 Skardžius (1943: 225): *rud-snus. 73 Skardžius (1943: 377): *rud-svas. 74 Skardžius (1943: 166): *sēd-slus. 75 Skardžius (1943: 331): *pasēd-stē eller *pasēd-tē. 116 | WOJCIECH SMOCZYŃSKI siaũs-mas siaũs-teletė siaũstyti76 siaũs-tùvas sius- sius-lùs siùs-mas sius-nà sius-tà siùs-tas siùs-teletė siùsti siut-, siunù, siutaũ sius- siųs-dinti77 siųs-lys siųs-tinis siųstyti78 sius-tùvas siųsti siunt-, siunčiù, siunčiãu skaus- skaũs-dinti skaũs-mas79 skaus-nóti skaũsti, skaũsta skaud-, skaũda, skaudžiù skers- skẽrs-dinti skers-tójas skers-tùvės80 skẽrsti skerd-, skerdžiù, skerdžiãu skės- skẽs-čioti skẽs-nóti skẽs-teletė skẽs-tinis skẽs-tùvas skẽsti sket- / skėt-, skẽčiù, skẽčiãu skirs- skirs-ena skirs-kelė skirs-mas skirs-nis skĩrsti, skĩrsta skird-, skĩrdo 76 Genom degeminering från *siatus-syti. 77 Vid sidan av detta siuntinė́ti. 78 Genom degeminering från *siųs-syti. 79 Skardžius (1943: 204) wymienił wśród wyrazów na -smas, por. wyżej uwagę do bil̄smas. 80 Den sekundära stammen skers- syns också i sb. skerstiis eller skerstùjis ’årets sista månad, december’; förklaringen av formanten vållar emellertid svårigheter. NEOPIERWIASTKI LITEWSKIE NA -S- | 117 skirs-nùs skirs-telėti81 sklęs- sklęs-tas sklęsti sklend-, sklendžiu, sklendžiau skros- skrós-dinti skrós-tinis skros-tójas skros-tùvas skrósti skrod-, skródžiu, skródžiau skurs- skurs-dinti skurs-nà82 skurs-nas83 skurs-nùs84 skursti, skursta skurd-, skùrdo skus- 1 skùs-čioti skùs-terėti skùsti skud-, skùnda, skùdo skus- 2 nuskùs-dinti skùs-terti skùs-tis skus-tójas skus-tùkas skus-tùvas skùsti skut-, skùtu, skutau skųs- apskųs-dinti skųs-mas skųs-tis skųs-tójas skųsti skund-, skùndžiu, skùndžiau slys- slýs-čioti slýs-dinti slýs-mas slýs-terėti slýsti, slýsta slyd-, sýdo smirs- smìrs-dinti smìrsti, smìrsta smird-, pasmìrdo85 81 Den metanalyserade prs. skirsta som skirt-a hör däremot samman med drw. skirsč-iotis, skirt-ė, skirt-yti, skirst-ùkas, skirst-ùs. 82 Skardžius (1943: 220) wymienił wśród wyrazów z sekundarnym sufiksem -sna, jak lùp-sna, kup-sną, liep-sną. 83 Skardžius (1943: 219): *skurd-snas. 84 Skardžius (1943: 225): *skurd-snus. 85 Se nedan neopwk. på o-stadiet: smars-, § 10.1. 118 | WOJCIECH SMOCZYŃSKI smirs-nóti smirs-telėti smirs-telti smirs-terėti smirš-kus86 spaus- spaus-dinėti spáusti spaud-, spaudžiu, spaudžiau spáus-dinti spáus-ena spáus-mas spáus-muõ spáus-tai / spáuš- spáus-telėti spáus-terėti spáustyti87 spáus-tojas spaus-tūkai spaus-tūvai spaus-tùvė spraus- spraus-lė spráusti spraud-, spraudžiu, spraudžiau spraus-mas spraus-mė spraus-muõ spraus-tas spraus-tūkas spraus-tūvai88 spręs- spręs-dinti spręsti sprend-, sprendžiu, sprendžiau spręs-ena spręz-lis89 spręs-mas spręs-tūvai spręs-tūvas svies- svies-dýti sviesti svied-, sviedžiu, sviedžiau svies-tas90 86 Jfr ovan pirš-kus. 87 Genom degemination ur *spaus-styti. 88 Från pwk. praus- ’tvätta (sig)’, med etymologiskt -s-, motsvaras det av praustuvė eller praustuvė ’tvättfat’. 89 Ur *spręz-lis, med sonorisering av gruppen sl liksom i mėzliava < mės-liava (se s. v. mes-/mez-), kremzlė vid sidan av kremslė ’brosk’ (neopwk. krims- / krems-). 90 Otrębski (1958: § 471): *svied-tas. NEOPIERWIASTKI LITEWSKIE NA -s- 119 svies-teleti svies-tinė svies-tynės svys- svýs-teleti svýs-terėti svýsti, svýsta svyd-, svýdo šus- šūs-dinti šūs-tiniai šūs-tinis šūs-tūkai šūsti šut-, šuntù, šutaũ šveis- šveis-čiūoti šveis-dinti šveis-tinis nušveis-tójas šveis-tūkas šveis-tūvas šveis-tùvė šveisti šveit-, šveičiu, šveičiau švies- švies-à91 švies-as švies-dinti švies-dyti švies-ė švies-ėti švies-inti / -inti švies-is švies-tùvas švies-ulýs švies-umà švies-ùmas švies-ùs šviėsti šviet-, šviečiu, šviečiau tris- triz-nà *tristi trid- / tried-, *trindù, *tridaũ; sekundärt trýstu < *trind-stu, trýdau, trýsti92 Skardžius (1943: 310): *šveit-sa. Wbrew Skardži­usowi (1943: 219) wyraz triznà ‘biegunka; osoba na nią cierpiąca’ nie może być wyprowadzony z prototypu *trid-dna z tej prostej przyczyny, że składnik -dna nie pojawia się jako sufiks w żadnym wyrazie litewskim. Bardziej naturalny będzie tutaj wywód triznà z praformy trišnà, mianowicie przy uwzględnieniu antycypacyjnej sonoryzacji sn > zn. To nieregularne zjawisko fonetyczne dokumentują takie paralele, jak z jednej strony užnaĩ < uõsnaĩ, nuolaižnùs < nuolaišnùs, z drugiej strony grazmẽ < grasmẽ, graũžmas < graũšmas, juozmuõ < juośmuõ. Formacja *tris-nà tak się ma do inf. triš(ti) jak sius-nà do 120 | WOJCIECH SMOCZYŃSKI vers- vers-čiūkas vers-dinėti vèrs-dinti pérvers-dyti vèrs-ena versėti93 vers-las vers-mas vers-tuvē vèrsti vert-, verčiù, verčiaũ ves- ves-dinėti vès-dinti ves-dýti vès-imas / -imà ves-tùvės vèsti ved-, vedù, vedžiaũ vès- vès-à vés-čioti atvès-dinėti vès-dinti atvès-inti vès-ulys vès-umà vès-ùmas vès-ùs vésta, véstivèd-, védo žais- 1 žàis-las94 žàis-mas žàis-tojas žàisti ‘leka’ žàid-, žaidžiù, žaidžiaũ žais- 2 žàis-tis95 žàiz-dė žàisti ‘forma av lera’ žàid-, žaidžiù, žaidžiaũ96 siùs(ti) och likaså dziùs-nà till dziùs(ta) och fornlit. duos-na till pres. atemat. dúos(ti). – Drw. trznius ’person som lider av diarré’ kan härledas till *triz-nius. Att det också här rör sig om sekundär sonorisering visas av parallellen piržnius ’fisare’ från *pirs-nius, detta från pirs- ← *pìrsti (se ovan). Jfr sùsnius från sùsti. Annorlunda Otrębski (1965: § 298), där urformerna föreslås vara *trid-snius i *pird-snius, med ett sigmatiskt suffix som dock knappast kan betraktas som gammalt och/eller primärt. 93Genom geminationens upplösning från *vers-sėti. Jfr ovan kešėti s. v. kès-. 94Skardžius (1943: 164): *žàid-slas. 95’plats vid brödugnen, platsen intill ugnen’ (LKŽₓₓ 88). Ett besläktat ord här är žàidas ’smedja’. 96Dialektalt žàisti förhåller sig till litterärt žiešti ’forma, tillverka av lera’ ungefär som dialektalt žàisti ’såra’ förhåller sig till žeisti ’detsamma’. Med hänsyn till o-graden kan žàisti, žaidžia tolkas som ett kvasiprimärt verb, dvs. ett verb som etablerat sig i stället för iterativen *žaidyti, som böjs i presens med suffixet -ia-: žaidžia (jfr fornlit. presenstypen mó́kia till mókyti, ró́dzia till ró́dyti, Otrębski 1965: § 639). NEOPIERWIASTKI LITEWSKIE NA -S- 121 ž aiz-dē97 žaiz-rà žaizdrà98 žis- žis-čioti žis-dinti žis-lioti žis-loti žis-tūkas žisti žind-, žindu, žindau žos- žos-čioti žos-las žos-mė99 žos-tė žosti žod-, žódžiu, žódau 10.1. Tillägg: formationer på o-grado bras- bras-tà brās-tas100 bras-và bras-tvà bristi bred- / brid-, bredù, bridau braṣ- braṣ-à101 braṣ-và102 braṣ-tvà brésti, brésta brend- / brind-, pribřendo, pribřindo gais- gais-as103 *gisti, *gysta104 *gied- / gid-, jfr giedras, gaidrùs 97 Variationen av ordet žais-tis (LKŽXX 90). Den kan härledas från *žais-lė genom sporadisk sonorisering efter i. Detsamma gäller ordet žaizdà eller žaizdė ’sår’, < *žais-tal-tė ⇐ dial.žais(ti) ’såra’. 98 ’smedja’, mer allmänt känt som mask. žaizdras (LKŽXX 90–91). I žaizrà har vi att göra med en avledning med -ra- från inf. žais(ti), dvs. *žais-ra. Vårt exempel skiljer sig från ett fall som kais-rà ⇐ kaisti (se ovan) genom att s har blivit tonande (jfr i detta avseende sprēžlis s.v. sprēs- samt triznà s.v. tris-). En yngre variant är däremot namitodrā, som uppkommit genom tonande från *žaist-ra (< *žais-ra-t- inskjutet, som t.ex. i gaistras ’glöd på himlen’, efter tonande: gaizdras). Skardžius (1943: 301) förklarar det helt annorlunda: *žaiddras, med ett fiktivt suffix -dra- (varianten žaizdra har inte beaktats i detta sammanhang). I S. Ambrazasas monografier (1993, 2000) finner jag inte orden žaizrà, žaizdrà, žaizdras (inte heller kaisrà, sprēžlis, triznà, gaizdras). 99 Skardžius (1943: 206): *žod-smė. 100 För båda dessa avledningar på -t- talar vi om ett ablautande förhållande bras- ⇐ bris-. Avsaknaden av en intensivbildning *brastytì utesluter möjligheten att analysera *bras-à, *brast-as. 101 Skardžius (1943: 310): *brand-sa. 102 Skardžius (1943: 378): *brand-sva. 103 Skardžius (1943:310): *gaid-sas. Wyrazowi litewskiemu odpowiada łot. gàiss ‘powietrze’. 104 Pres. *gysta kan förstås som en förnyelse av ett gammalt pres. med infix (*gind-sta ⇐ *ginda ’det ljusnar, det klarnar upp’) analogt med exempelvis išvysta (*vind-sta ⇐ *vinda ’uppfattar, lägger märke till’), där ys- utgör stammen för grad o av vais-, se nedan vaìskus. 122 | WOJCIECH SMOCZYŃSKI gais-rà105 gais-ras106 gais-ùs gars- garš-as garš-inti gars-inti garš-mas107 gìrsti, išgìrsta gird-, gìrdi, išgìrdo kars- kars-à108 kìrsti kert- / kirt-, kertù, kìrtau krams- kráms-čioti109 krams-ėti krams-lė krámz-lė krams-lȳs krams-lùs krams-nóti krams-óti kráms-telzti / -telti kráms-terėti kramstyti112 krams-tùkas krams-ùs krìmsti kremt- / krimt-, kremtù, krimtàu110 ląs- las-tà ląs-tas113 ląs-tis lįsti lend- / lind-, lendù, lindàu lais- láis-čioti lais-dinti léisti leid-, lėdžiu, lėidau 105 Bildning som kaisra ⇐ kaiš(ti), se ovan under kais-. 106 Skardžius (1943: 301): *gaid-sras. 107 Skardžius (1943: 203): *gard-smas. 108 Skardžius (1943: 310): *kart-sā. Co do apofonii por. niżej narsà, tamsà, vešà oraz brąsà s.v. brąs-. 109 Obok tego krám-čioti ‘kasać; przeżuwać’. Zdaniem Skardžiusa (1943: 519) kráms-čioti derywowano sufiksem -ioti od wykrzyknika krámst. – Jeśli kogoś nie przekonuje derywacja krams- od krims- formy infinitivi, to może sięgnąć do intensiwum kramstyti, by drogą reanalizy *kram-sty- wydobyć zeń potrzebny nieopierwiastek (paralelę na to wymieniono niżej w § 13). 110 Jfr ovan neopkw. krims-. 111 En variant med tonande konsonant, jfr ovan spręžlis. 112 Genom degeminering från *krams-sty- ⇐ krims-. Jfr lett. krāmstīt ‘försöka få tag på något ätbart med tänderna, gripa, hugga efter något; ta till sig, stjäla’. 113 Skardžius (1943: 321): *land-las. NEOPIERWIASTKI LITEWSKIE NA -s- 123 láis-va114 làis-vas115 làistyti116 laizdyti117 mais- mais-tas118 mìsti mit-, mintù, mitaũ mas- sumastyti119 mèšti met-, metù, mečiãu nars- nars-à120 nar̃s-as sunìršti, -nìrsta nert- / nirt-, nìrto smars- smárs-as121 smìrsti, smìrsta smird-, pasmirdo švais- švais- à122 švais-čioti švais-ìnti švais-ýti švaistyti124 švais-ùs švìsti šviet- / švit-, šviečiù; švintù123 vais- vàis-kus125 išvýsti, išvýsta vyd-, išvýdo vars- vars-nà126 var̃s-mas ver̃šti, vìršti vert- / virt-, verčiù; virstù 11. Omsegmentering av presensformer på -s-ta NEOPWK. DERIVAT AV PRS. PÅ -sta FORM PRT., INF. bals- bãls-vas127 bãlsta bal-, bálo, bálti 114 Skardžius (1943: 378): *laid-sva. – Co do stopnia o przy sufifugowaniu -va por. kalvà od kélti s, narvà od kélti s, narvà od nérti, spanvà od spirti. 115 Skardžius (1943: 377): *laid-svas. 116 Genom degeminering från *làis-sty- ⇐ léis-. 117 ’bränna med eld’ (DP). Fonetisk stavning för lais-dyti. 118 Skardžius (1943: 321): *mait-tas. Por. wyżej neopwk. w formie stopnia zanikowego mis-. 119 ’fläta, vrida, tvinna’, genom degeminering från *mas-sty- ⇐ mes-. Jfr mėtm enys ’varp i en väv.’ 120 Skardžius (1943: 310): *nart-sa. 121 Por. wyżej nars-as ⇐ nirš(ti). Skardžius (1943: 310): *smard-sas. 122 Skardžius (1943: 310): *švait-sa. 123 Jfr nedan gais-ma ’sång’ från gies-ti 3:e person ’sjunger’ (pwk. gied-), § 12. 124 Genom degeminering från *švais-sty-ti ⇐ švies-. 125 Budowa jak pìrs-kus ⇐ pìrs(ti), smìrs-kus ⇐ smìrs(ti), zob. wyżej. Skardžius (1943: 124): *vaid-skus. Co do stopnia o por. vaidinti, vaidéntis, vaìdilas, vaiduõklis. 126 Skardžius (1943: 220): *vart-sna. 127 Jfr nedan žals-vas till žalsta. 124 | WOJCIECH SMOCZYŃSKI būs- būs-ena būsta128 bū-, būvo, būti džiūs- džiūs-kis džiūs-lā džiūs-nā džiūs-na džiūs-nas129 džiūsta džiū-, džiūvo, džiūti girs- girs-čiōti girs-nóti131 girs-telti girsta ger- / gir-, apgìro, gìrtì130 links- links-ėti links-mas links-nē links-nis links-óti links-tē links-tinis links-tis linksta lenk- / link-, lìṅko, lìṅkti132 miṣ- įmišt-i133 pamišt-i134 miṣ-lē135 *mišta < *min-sta min-, *mìno, *mìnti rūks- rūks-ena rūksta136 rūk-, rūko, rūkti 128 Vid sidan av būs- finns neopwk. būst-, som abstraherats genom omanalys av prs. bū-sta som būst-a. Jfr sådana derivat som būst-as, būst-inė, slit. būst-imas DP, būst-imė DP. – När bū-sena vid ett visst utvecklingsskede började förknippas med būti i stället för med būsta, uppkom segmenteringen bū-sena (den överensstämmer med den nuvarande språkintuitionen). 129 I denna grupp förekommer också en (expressivt) förkortad vokalism: džiūsas, džiūsna, džiūsnis, džiūsnius, džiūsra, džiūsris. Segmentet -s- bör i varje fall betraktas som prefixalt, såsom i den synkrona stammen džiūs-ta. Annorlunda S. Ambrazas (1993: 125, 133), som använder syntagmatiska suffix -sn- och -sr-. 130 apgìrti ’bli berusad’, prigìrti ’dricka sig till fördärv, bli alkoholist’ (LKŽIII 350–351). 131 Skardžius (1943: 220), który przemilcza obecność girs-čiōti i girs-telti, tłumaczy girsnóti jako girsn-óti, tj. czasownik denominatywny od *gir-snā ‘picie’. 132 Jfr nedan neopwk. lanks-, § 11.1. 133 Inf. ’gissa, lösa (en gåta)’. 134 Inf. ’ställa en gåta’. Från denna inf. på -sti abstraherades pwk. miṣ-, synligt i prs. miṣa ’gissar gåtor’. Jfr As mišì mišlė. Mišles beminsant radau. Nebus dorai, jei neįmįsi. Aš pamiščiau, ans ančiktum. Se LKŽVIII 284, där dock felaktiga prs.-former anges: miñčia eller minsia och prt.-formen mintė (det saknas belägg i exempelmeningar). 135 Om allomorfen på o-stadiet o, se nedan s.v. mąs-, § 11.1. 136 En parallell omanalys av rūkst-a (prs. på -a-) genererar neopwk. rūkst-, synligt i sådana bildningar som rūkst-ėti (kaminas rūkstėja), rūkst-énti (rūkštėna pirtis), rūkst-otas (diena rūkstota). – När rūksena vid ett visst skede började förknippas med rūkti i stället för med rūksta, uppkom segmenteringen rūk-sena. NEOPIERWIASTKI LITEWSKIE NA -S- 125 rūks-ėti rūks-mas rūks-noti sprogs- sprógš-ena sprógš-ena138 sprógš-mas139 sprógsta137 sprog-, sprógo, sprógti tims- timš-ras140 timš-ras142 *timsta / témsta tem- / tim-, sutėmo, témti141 ūks- ūks-mė143 ūks-na ūks-nė ūkšyti144 ūksta ūk-, ūko, ūkti vyks- vỹks-mas vỹks-nis vỹks-telėti vỹksta vyk-, vyko, vykti žals- žālš-ganas žālž-ganas žāls-telėti žāls-telti / -terti žāls-vas145 žālsta žal-, žālo, žālti žils- žīls-ganas žīls-telėti žīls-terėti žīlsta žil-, žīlo, žīlti 137 När sprógšena vid någon tidpunkt började förknippas med sprógti i stället för med sprógsta, uppstod en ny segmentering: spróg-sena. 138 Tillfällig förändring [ks] > [kš]. 139 Vid sidan av detta finns sprog-mė ’en tom plats, obevuxen av buskar’. 140 Por. gais-ras od *gis(ti), kais-rā od kais(ti). Skardžius (1943: 301) analizuje ten wyraz jako tim-sras. Uderza pominięcie timšras w monografii S. Ambrazasa (1993: 132–133) (sufiksy -(s)ra, -(s)ris). 141 Eftersom segmentet s i de nämnda avledningarna har samband med metaanalysen av presensbildningar på -sta- (→ *tims-ta, *tėms-ta), kan sambandet mellan de litauiska formerna tamsa och tīmšras och det urindoeuropeiska temat på *es-/s- ifrågasättas. Jfr vediska tāmas-, loc. sg. tāmasi ’i mörkret’, lat. temere ’på måfå’, vediska tāmisraḥ ’mörker’; se närmare Smoczyński (2001: 106). 142 LKŽXVI 365, med den tillfälliga förändringen msr > mšr. – Förutom tims-, som förutsätter ett ingressivt presens *tim-sta ’det skymmer’ till tėmti, har vi ytterligare två neorötter: tems- (se nedan tamsà, § 11.1) och temst- (jfr témsta ’skymning, mörker’). De bygger på en dubbel metaanalys av det (nya) presenset témsta: som tém-s-ta eller som témst-a. 143 Skardžius (1943: 206): ūk-smė från ūkti. 144 Genom degemination från *-uks-ty-. 145 Skardžius (1943: 377) uważa za drw. denominalny z suf. -svas od žāltas ‘zielony’. 126 | WOJCIECH SMOCZYŃSKI žils-terti žils-vas146 11.1. Tillägg: bildningar på o-stadiet lanks- lanks-čioti147 liṅksta lenk- / link-, liṅko, liṅkti148 lanks-mas lanksýti149 mąṣ- mąṣ-lė150 *mįsta < *min-sta min-, *mino, *minti (wtórnie mįšti) mąṣ-lùs mąṣýti151 tams- tams-à152 *timsta / témsta tem- / tim-, sutėmo, témti153 11.2. Särskilda fall på -š nirš- som nyrot till nirt-: inìršta, niršo, niršti ’ta sig an något med hetta, häftigt; bli envis; bli ivrig’. Detta paradigm bygger på presensformen inìršta (preteritum -nirto, niršti osv.), där ett fonetiskt rs har ersatts av rs genom rš. širš- som nyrot till šird-: preteritum širšo talar för en analys av presens širšta som en bildning på -ta: širš-ta. Gruppen rš kommer här av en förändring av rs. Den aktuella nyroten är alltså en variant av širs-, jfr širšta < *širdsta, širdo, širšti ’bli arg, vredgas’ (denominativ av širdìs ’hjärta’). 12. Resegmentering av atematiska presensformer på -s-ti NYROT. DERIVAT PRES. PÅ -sti FORM PRET., INF. dės- dės-čioti dėst < dėsti dė-, dė́jau, dė́ti 146 Skardžius (1943: 377) uważa za drw. denominalny z suf. -svas od žilas ‘siwy’. 147 Alternativ översättning: *lanks-tì-a-, iterativbildning av nyroten lanks- liksom i lankst-yíti. 148 Jfr ovan nyroten links-. 149 Synkront kan det analyseras som *lanks-stytii = liṅks(ta). Diakront: lankst-yíti, dvs. en iterativ-kausativ avledningsform på o-grad till stammen linkst- liksom i intransitiv presens liṅkst-a (<= link-sta). 150 Jfr LKKŽVII 893–894: Nu ska jag säga en sådan gåta att ingen kan gissa den. Jag gissar, gissar gåtan, katten bär på en blåsa. 151 Åtminstone i betydelsen ’gissa gåtor’ härstammar det genom degemination från *mąṣ-sty- <= mąṣ(ti) ’gissa’ (se ovan nyroten miṣ-). Jfr Jag tänker om jag inte ska gissa vem som gjorde det. Han tänker ut gåtor. Låt oss tänka ut gåtor. Däremot kan mąstyti i betydelsen ’tänka, begrunda’ härledas ur *man-styti <= menù, mìn̄ti ’minnas’. 152 Här bortser man från former som tamsìnti, tamsúoti, tamsùs, eftersom dessa är avledningar av tamsā. – Förhållandet mellan tams- <= tims- / tems- liknar det mellan krams- <= krims- / krems- (se ovan). Som paralleller till abstraktum på -à ligger två bildningar gjorda av infinitiver på -s(ti) nära till hands: kar-s-à <= kirstì, nars-à <= niršti. – Skardžius (1943: 310) analyserar tam-sà med témti angivet som stam. 153 Jfr ovan nyroten tims-, tìmsras, § 11. NEOPIERWIASTKI LITEWSKIE NA -s- 127 dés-ena dés-lės dés-li dés-lioti dés-ni154 duos- dúos-ena duos-lùs duos-na duos-nis duos-nùs156 dúost < dúosti155 duo-, daviaũ, dúoti gais- gais-ma157 giest < ĝiesti gied-, ĝiėdu, giedóti gies- gięs-ena158 gies-mē160 gies-nóti giest < ĝiesti159 gied-, ĝiėdu, giedóti 13. Omsegmentering av verb på -styti NEOPWK. VERBALAVLEDNING PÅ -styti. PRIMÄR PWK. kaus- káus-dinti kaus-ena161 kaūs-tē / -tē162 káustyti = *kaus-sty-163 kau-, káuju, káuti nars- nars-la náršyti = *nars-sty-163 ner-, nerìu, nérti 154Vid sidan av dés- finns en neopwk. dést-: déstelėti, destinéti. Den har abstraherats från intensivformen dést-yti ⇐ dé-styti (stam dėti). 155När dúosena vid någon tidpunkt började förknippas med inf. dúoti i stället för med atematisk prs. dúost(i), uppstod en ny segmentering dúo-sena. 156Vid sidan av duos- finns en neopwk. duost-: dúost-eleti, dúost-urti. Den har abstraherats från intensivformen dúost-yti ⇐ dúo-styti (stam dúoti). 157’sång, sjungande’ (hos Dowkont, LKŽIII 35). Morfemet gais- är en allomorf på o-graden till gies- såsom i gięs-ti 3 pers. ’sjunger’ (se nedan gies-mē§ 12). Avledningen ai ⇐ *ei, lit. ie illustreras till exempel av förhållandet švais-à ⇐ šviės(ti), šviečìu. Vid sidan av detta har vi en äldre allomorfism gaid-:: gied-, jfr gáidà ’melodi, musiköra’, gaidas fornt. ’sångare’, gáidys ’tupp’ som avledningar av roten gied-, ĝiėdu, giedóti ’sjunga’. 158 Skardžius (1943: 234) wymienił ten wyraz w grupie formacji na -sena, wraz z ei-sena, jó-sena oraz aug-sena, bég-sena. 159Jfr ovan gysmas av gysti, gýsta, § 10. 160 Skardžius (1943: 206): *gied-smē. – Paralela z pierwiastkiem na -s-: ges-mē ‘ledwo tlący się żar’ ⇐ gēso, gēsti. 161När kausena vid någon tidpunkt började förknippas med káuti i stället för med káustyti, uppstod en ny segmentering káu-sena. 162I betydelsen ’låda med verktyg för att sko hästar’. Även analysen kaust-ē och tillhörighet till neopwk. káus- är möjlig, vilket då följer av omsegmenteringen káu-styti som káust-yti. 163En alternativ metaanalys *nár-st-yti ger upphov till neopwk. narst-, vilket syns i narš-as eller panaršt-is ’piska, läderdelen av en piska, det som fästs vid piskhandtaget’, panáršta ’batoga sunarstymas. kad būtų trumpesnis; narplė, narstas’ (LKŽIX 325). 128 | W O J C I E C H S M O C Z Y Ń S K I panārs-la164 nars-lai pjaus- pjāus-dinti pjāustyti = *pjaus-sty- pjau-, pj áunu, pj áuti165 pjāus-ena166 sklās- sklās-ta *sklāstyti = *sklās-sty- sklęsti, sklendžiu, sklendžiau sklās-tas sklās-tis167 sklās-tūvas spąs- spąs-lai168 spąstyti = *spąs-sty- spęsti, spéndžiu, spéndžiau, spąs-nos jfr iter. spāndyti sprąs- sprās-tis169 sprąstyti = *sprąs-sty- spręsti, spréndžiu, spréndžiau, jfr iter. sprāndyti uos- uos-lė170 ūostyti = *uos-sty- úosti, úodžiu, úodžiau uos-lýs uos-lùs uōs-nai uōs-tai úos-telėti FÖRKORTNINGAR adj. – adjectivum gwar. – dialektal inf. – infinitivus neopwk. – neopierwiastek prs. – praesens prt. – praeteritum pwk. – pierwiastek sb. – substantivum suf. – suffix vb. – verbum 164 S. Ambrazas (1993: 98): suffixet -sla-. 165 Vid sidan av pjaus- finns neopwk. pjaust-: pjāust-inti, pjaust-inėti, pjaust-iklis, pjaust-inys. Det abstraherades fram ur intens. pjāust-yti ⇐ pjāu-styti (stammen pjāuti). 166 När pjāusena vid någon tidpunkt började förknippas med pjāuti i stället för med pjāustyti, uppstod en ny segmentering: pjāu-sena. 167 Skardžius (1943: 330): *skland-stis eller *skland-tis. 168 Skardžius (1943: 164): *spand-slai. 169 Skardžius (1943: 330): *sprand-stis eller *sprand-tis. 170 Wyraz nie uwzględniony u Skardžiusa (1943: 163) ani u S. Ambrazasa (1993: 99). NEOPIERWIASTKI LITEWSKIE NA -S- | 129 KÄLLOR LKŽ – Litauiska språkets ordbok I–XX, Vilnius 1941–2002. DP – CZESŁAW KUDZINOWSKI, Indexordlista till ”Daukšos Postilė” 1–2. Poznań: Adam Mickiewicz-universitetet, 1977. (Seria Filologia bałtycka, 2.) SD³ – Dictionarium trium linguarum... [3:e uppl.], Vilnae M.DC.XLII. Citerat efter K. PAKALKA (red.), Pirmasis lietuvių kalbos žodynas. Vilnius: Mokslas, 1979. BIBLIOGRAFIA AMBRAZAS, S. 1993: Daiktavardžių darybos raida 1. Lietuvių kalbos veiksmažodiniai vediniai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. AMBRAZAS, S. 2000: Daiktavardžių darybos raida 2. Lietuvių kalbos vardžodiniai vediniai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. OTRĘBSKI, J. 1958, 1965: Gramatyka języka litewskiego 1. Wiadomości wstępne. Nauka o głoskach. 2. Nauka o budowie wyrazów, Warszawa: Państwowe Wydawnictwo Naukowe. SKARDŽIUS, P. 1943: Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius: Lietuvių mokslų akademija. Lietuvių kalbos institutas. (Wznowione w reprodukcji fotograficznej jako t. 1 wydawnictwa Pranas Skardžius, Rinktiniai raštai, red. Albertas Rosinas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1996.) SMOCZYŃSKI, W. 2001: Język litewski w perspektywie porównawczej, Kraków: Wydawnictwo Uniwersytetu Jagiellońskiego. (Baltica Varsoviensia, 3.) Wojciech Smoczyński Uniwersytet Jagielloński Zakład Językoznawstwa Indoeuropejskiego al. Mickiewicza 9/11, PL-31-120 Kraków [email protected] Gauta 1003 11 20