External Possession in Lithuanian

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA L (2004), 25 – 33 Externt ägande i litauiska JURGITA KEREVIČIENĖ Vilnius University Kaunas Faculty of Humanities I denna artikel görs ett första försök att karakterisera de litauiska konstruktionerna med externa possessorer (som alternerar med adnominala genitivformer), med hänsyn till resultaten av den senaste typologiska forskningen om externt ägande. Endast preliminära iakttagelser görs, men det är redan möjligt att konstatera att de litauiska konstruktionerna med externa possessorer i ett europeiskt sammanhang tillhör det prototypiska området, där dessa konstruktioner är föremål för ett antal begränsningar, främst med avseende på animacitet och graden av påverkan. I detta avseende skiljer sig litauiskan markant från sitt systerspråk lettiskan. Det finns således ingen gemensam baltisk typ av externt ägande. 1. INLEDNING I den grekisk-latinska grammatiska traditionen betecknar termen dativ (DAT) ett särskilt (yt-)kasus hos substantivet, dess bestämningar eller ersättningar. I litauisk grammatik definieras dativen som ett kasus som uttrycker ett objekt (levande eller icke-levande) som kan påverkas positivt eller negativt av en viss handling eller händelse, dvs. handlingen utförs till objektets fördel eller nackdel (Ambrazas, red., 1997: 513). Nyare språkvetenskaplig forskning visar att dativkasuset kan förekomma i tämligen varierande konstruktioner där det får till synes helt olika värden. Traditionellt urskiljs flera semantiskt skilda typer av dativer. I litteraturen benämns de dativus commodi eller incommodi, dativus finalis, dativus possessivus, dativus sympatheticus, dativus ethicus osv. (Van Hoecke 1996: 3–6). De har utmärkande semantiska egenskaper, men kan också skilja sig åt vad gäller syntaktiskt beteende. När dativen får en possessiv aspekt benämns den dativus possessivus. Dess grundbetydelse är då ”att stå till någons förfogande” eller ”att ha något till sitt förfogande”, ”att äga” (Van Hoecke 1996: 13). Syntaktiskt identifieras den possessiva dativen ofta som det kasus som förknippas med externt ägande (EP), dvs. den mekanism genom vilken en possessor, som typiskt uttrycks som en adnominal possessiv bestämning, framträder som ett satsled. Till skillnad från exempelvis den etiska dativen karakteriserar den possessiva dativen nominalfraser som uppvisar alla egenskaper hos genuina satsled, och till skillnad från dativus (in)commodi kombineras den inte med nominalfraser som innehåller adnominala possessorer, såvida dessa inte syftar på samma referent som dativfrasen (Podlesskaya & Rakhilina 1999: 506; König 2001: 971). Den possessiva dativen har också identifierats och diskuterats i litauisk forskning. Såväl Šukys (1998) som Paulauskienė (1989) diskuterar exempel på dativer som alternerar med genitiv och kännetecknas av possessiv betydelse. I denna artikel görs ett försök att karakterisera det litauiska 26 | JURGITA KEREVIČIENĖ possessiv dativ med avseende på de grundläggande begrepp och typologiska klassificeringar som har introducerats i litteraturen under det senaste decenniet. 2. DEN POSSESSIVA DATIVEN 2.1. Begrepp I den senaste lingvistiska litteraturen definieras konstruktioner med en extern possessiv dativ som ”[...] konstruktioner där en semantisk relation mellan ägare och ägt uttrycks genom att ägaren kodas som en central grammatisk relation till verbet och i en satsdel skild från den som innehåller det ägda. Trots att ägarfrasen kodas som ett centralt argument licensieras den inte av själva verbrotens argumentstruktur.” (Payne & Barshi 1999: 3) Den externa possessiva dativ som avses här identifierades och beskrevs först av Havers (1911). Den term han föreslog var dativus sympatheticus, vilket återspeglar synen på denna dativ som ett kasus med vars hjälp det är möjligt att uttrycka en sympatisk inställning till den person som genomgår den handling som verbet beskriver. Enligt Havers växlar dativus sympatheticus med den mer ”objektiva” genitiven, som endast anger att det finns en possessiv relation. I den nyare lingvistiska litteraturen brukar denna användning av dativ kallas extern possession (EP). Under de senaste åren har den varit föremål för omfattande typologisk forskning. I sin inledning till en samling studier om detta ämne konstaterar Payne och Barshi att extern possession är ett karakteristiskt drag i många språk, inte bara inom den indoeuropeiska språkfamiljen utan också i många så kallade exotiska språk, däribland språk i Sydostasien, Sydamerika, Nord- och Mellanamerika, Australien och Afrika, språk i Stillahavsområdet samt semitiska och kaukasiska språk (Payne & Barshi 1999: 3). De baltiska språken, särskilt litauiskan, bör inte utgöra något undantag. Litauiskan hör naturligtvis till de indoeuropeiska språk som Havers nämner, men det material han hade tillgång till var begränsat. Fraenkel, författaren till den första monografin om kasusens syntax i litauiskan, nämner dativus sympatheticus som en separat typ (och följer därvid Havers). Han noterar dock att de baltiska språken ofta föredrar adnominell genitiv där andra indoeuropeiska språk (särskilt slaviska och germanska) skulle använda dativ (Fraenkel 1928: 57–60). Som Holvoet (2001: 202) påpekar grundade Fraenkel emellertid sina slutsatser huvudsakligen på forn litauiska skrifter och tog inte hänsyn till de lettiska förhållandena. 2.2. Grundläggande typer Trots en viss grundläggande enhetlighet uppvisar olika språk olika mönster för possessiv dativmarkering. Det måste finnas två huvudled, nämligen en possessor och ett possessum. Haspelmath (1999: 110) benämner fyra prototypiska mönster för extern possession i europeiska språk: EXTERNAL POSSESSION IN LITHUANIAN 27 Ägare Ägt föremål a. SUBJ V DAT OBJ b. SUBJ V DAT OBJ PP c. SUBJ V DAT PP d. V DAT SUBJ Haspelmath (1999: 110) characterizes the dative of external possessor as a clause-level dative-marked NP argument, while the possessum is a direct object, a locative argument marked by a prepositional phrase, or an unaccusative subject. These facts suggest that European languages require a dative or a dative-like prepositional phrase for the possessor, whereas the possessum may vary depending on the individual language. A broader typological perspective is taken by Payne and Barshi, whose attempts at formulating a language-independent generalization are necessarily less specific as to the formal properties of the construction: They state that in the possessive construction the possessor (PR) may be expressed as ”subjekt, direkt objekt, indirekt objekt eller dativ, eller som ergativ eller absolutiv beroende på språktype. Det vill säga att PR kan uttryckas som ett direkt, styrt argument till en av de tre universellt belagda grundläggande predikattyperna (intransitiv, transitiv eller ditransitiv). I vissa språk kan PR också uttryckas genom ett pronomen eller ett pronominellt affix inne i den NP som innehåller possessumet; men kodning inuti genitiv-NP:n kan inte vara det enda uttrycket för PR. Dessutom kan relationen mellan possessor och possessum inte ligga i ett possessivt lexikalt predikat såsom have, own or be located at, och den lexikala verbroten har inte heller på något annat sätt en PR inom sin kärnargumentram.” (Payne & Barshi 1999: 3) För denna artikels syfte är Haspelmaths definition tillräckligt generell. Vi ska nu försöka formulera prototypiska egenskaper hos possessiv dativ. 2.3 Prototypiska egenskaper I de europeiska språken skiljer man mellan två huvudtyper av possessorer: den ADNOMINALA eller INTERNA POSSESSORN och den EXTERNA POSSESSORN. Generellt sett är den huvudsakliga skillnaden mellan dem att interna possessorer vanligtvis uttrycker både alienabel possession (som i Onos mašina ’Anns bil’) och inalienabel possession (som i Onos ranka ’Anns hand’), medan en extern possessor prototypiskt är possessor till ”den relevanta kroppsdelen, uttryckt av ett separat satsled i dativ som inte ingår i samma fras som possessumet” (König 2001: 970). (1) Tyska Mir zittern die Hände. Lit. Man dreba rankos. mig:DAT skakar händerna:NOM. ’Mina händer skakar.’ 28 | JURGITA KEREVIČIENĖ (2) Tyska Ich habe es ihm ins Gesicht gesagt. Lit. Aš tai jam į akis pasakiau. Jag det honom.DAT i-ansiktet sade ‘Jag sade det rakt i ansiktet på honom.’ Ur syntaktisk synvinkel är possessum vanligtvis ett direkt objekt, medan possessor kan vara ett direkt/indirekt objekt. Det finns dock en stor variation av konstruktioner i olika språk. I svenskan kan till exempel possessor (PR) vara en typ av lokativ; i andra språk kan det vara ett inkorporerat substantiv eller uttryckas som ett objekt (Payne & Barshi 1999: 6–8). Den prototypiska konstruktionen med extern possession måste uppfylla det STRIKTA PÅVERKANSVILLKORET, dvs. externa possessorer är endast möjliga om possessorn anses vara mentalt påverkad av den beskrivna situationen. Eftersom påverkansvillkoret inte är lika starkt i olika språk, framlägger Haspelmath (1999: 113) fyra implikationella hierarkier som återspeglar de olika egenskaper med hänvisning till vilka ”påverkansstyrkan” kan formuleras: a. ANIMACITETSHIERARKIN, (där EP-konstruktioner föredras om possessorn är) första/andra personens pronomen ⇒ tredje personens pronomen ⇒ egennamn ⇒ annan animat referent ⇒ inanimat referent. b. SITUATIONSHIERARKIN, (där EP-konstruktioner föredras om predikatet är) patientpåverkande ⇒ dynamiskt, icke-påverkande ⇒ statiskt. c. OÖVERLÅTLIGHETSHIERARKIN, (där EP-konstruktioner föredras om possessum är) kroppsdel ⇒ klädesplagg ⇒ annat kontextuellt unikt föremål. d. HIERARKIN ÖVER SYNTAKTISKA RELATIONER, (där EP-konstruktioner föredras om possessums syntaktiska relation är) prepositionsfras ⇒ direkt objekt ⇒ oackusativt subjekt ⇒ oergativt subjekt ⇒ transitivt subjekt. Här innebär påståendet ”EP-konstruktioner föredras” att om en EP-konstruktion är möjlig för en position någonstans i hierarkin, så är samma EP-konstruktion också möjlig med alla positioner högre upp i hierarkin. När det gäller alla dessa hierarkier ställer europeiska språk tämligen strikta krav på sina EP-konstruktioner. Många språk verkar till exempel, vad gäller Animacitetshierarkin, begränsa sina EP-konstruktioner till animata possessorer. Vad gäller Situationshierarkin förekommer vanligtvis endast verb som betecknar en händelse i denna konstruktion. Vad gäller Oöverlåtlighetshierarkin är dativiska EP-konstruktioner ibland begränsade till situationer där possessum är en term för en kroppsdel och possessorn därmed är maximalt påverkad. Vad gäller Hierarkin över syntaktiska relationer är possessum i allmänhet en prepositionsfras, ett direkt objekt eller ett oackusativt subjekt (Haspelmath 1999: 112–115). Med hänsyn till det föreslagna systemet av EP-hierarkier går det att jämföra de syntaktiska och semantiska särdragen hos EP-konstruktioner i de enskilda europeiska språken. På så sätt bör det också vara möjligt att göra några preliminära uttalanden om den litauiska externa possessiva dativens position på alla fyra relevanta skalor. EXTERNAL POSSESSION IN LITHUANIAN | 29 3. KONSTRUKTIONER MED EXTERNA POSSESSORER I LITAUISKA 3.1. Syntaktiska egenskaper De ovan nämnda beskrivningarna av den prototypiska possessorn i konstruktioner med extern possession (Haspelmath, Payne och Barshi) tycks passa de litauiska konstruktionerna perfekt. Det är lätt att lägga märke till att den litauiska possessorn alltid är ett slags indirekt objekt, medan det som ägs är subjekt, direkt objekt eller en oblique fras, jfr: (3) Vincukui kūnas iš karto sušalo į ragą. Vincukas:DAT kropp frös genast till benet ‘Vincukas kropp frös genast till benet.’ (4) Norėjau paprašyti švarkui alkūnę užlopyti. Jag ville be att laga jacka:DAT armbåge:ACC ‘Jag ville be dig laga armbågen på min jacka.’ (5) Bitė įgelė žmogui į ranką. bi stick person:DAT i hand ‘Biet stack en person i handen.’ När verbet är transitivt finns följande möjligheter: det som ägs anges antingen med direkt objekt (6, 7) eller med en prepositionsfras (8, 9): (6) Ji sulaužė jam kairę ranką. hon bröt han:DAT vänster arm. ‘Hon bröt hans vänstra hand.’ (7) Okulistas pritaikė močiutei akinius. oculist anpassade mormor:DAT glasögon. ‘En ögonläkare anpassade mormors glasögon.’ (8) Jis sušnibždėjo jai kažką į ausį. han viskade henne:DAT något i öra ‘Han viskade något i hennes öra.’ (9) Jis sviedė pagalvę vaikui į veidą. han kastade kudde:ACC barn:DAT i ansikte ‘Han kastade en kudde i barnets ansikte.’ Ett litet antal verb uppvisar en konstruktion som avviker från det prototypiska mönster som formulerats ovan. Detta förekommer också i tyskan. Det rör sig om fall där possessorn till synes kan uttryckas inte bara med dativ, utan också med ackusativ. Växlingen kan illustreras med följande exempel: (10) a. German Er küsste sie auf die Wange. b. German Er küsste ihr auf die Wange. 30 JURGITA KEREVIČIENĖ (11) a. Lith. Jis pabučiavo ją į skruostą. he kissed her:ACC on cheek. b. Lith. Jis pabučiavo jai į skruostą. he kissed her:DAT on cheek. ”Han kysste henne på kinden.” Skillnaden tycks vara att ackusativ med ”kyssa” implicerar en patient som är medveten om och påverkas av processen. Med dativ påverkar processen i första hand en kroppsdel (objekt-NP:n), och strukturen är i grunden centrerad kring delen. Med ackusativ är strukturen däremot centrerad kring helheten, dvs. possessoren (objekt-NP:n) påverkas i första hand, medan delen anges i ett oblikt (lokativt) kasus (Lamiroy & Delbecque 1998: 40). I detta fall kan kroppsdelen eller possessum utelämnas när possessoren uttrycks med ackusativ. Om possessoren däremot uttrycks med dativ är possessum obligatoriskt, och meningen skulle vara ogrammatisk utan det på litauiska, jfr: (12) Jis pabučiavo ją į skruostą. he kissed her:ACC on cheek ”Han kysste henne på kinden.” (13) Jis pabučiavo ją. he kissed her:ACC ”Han kysste henne.” (14) Jis pabučiavo jai į skruostą. he kissed her:DAT on cheek ”Han kysste henne på kinden.” (15) *Jis pabučiavo jai. he kissed her:DAT ”Han kysste henne.” Det som är särskilt med strukturer som (10b, 11b) är att de, till skillnad från de flesta konstruktioner med en extern dativpossessor, saknar exakta motsvarigheter med en intern genitivpossessor. Om en intern possessor används står possessum vanligtvis som direkt objekt snarare än som en oblik fras: (16) Er küsste ihre Wange. (17) *Er küsste auf ihre Wange. (18) Jis pabučiavo jos ranką. han kysste hennes hand:ACC (19) *Jis pabučiavo į jos ranką. han kysste på hennes hand Konstruktioner som (14) är belagda endast i ett begränsat antal språk. Vanligtvis förekommer oblik (lokativ) markering av possessum tillsammans med DO-markering av possessoren (men då har konstruktionen ingen extern possessor i betydelsen av en dativ som alternerar med en adnominal genitiv); konstruktionen med en extern dativpossessor kräver att possessum står i DO-position, jfr följande exempel från ryska: EXTERNAL POSSESSION IN LITHUANIAN (20) On poceloval ee v ruku. han kysste henne:ACC på handen (21) On poceloval ej ruku. han kysste hennes:DAT hand:ACC ’Han kysste hennes hand.’ I detta fall finns det en liknande semantisk distinktion som den som formulerades för (12), (14), nämligen att (20) är helhetscentrerad, medan (21) är delcentrerad. Eftersom den typ av fokusering som avses här är förknippad med DO-markering kan vi hänvisa till den obliqua markeringen av possessum i (20) och den dativiska markeringen av possessor i (21) som defokusering. Detta skulle innebära att de tyska och baltiska konstruktioner som diskuteras här kombinerar en typ av markering med ”defokusering av possessor” och en med ”defokusering av possessum”. Denna markering är redundant, vilket skulle förklara dess relativa sällsynthet. Sammantaget har litauiskan alltså, trots de avvikande fall som diskuterats ovan, prototypiska konstruktioner med externa possessiva dativer. Vad gäller de perifera typerna påpekar König med rätta att ”ytterligare mönster tycks vara en följd av den specifika betydelse (possessorns påverkan av något som händer med possessum) som typiskt förknippas med den semantiska rollen” (König 2001: 975); pragmatiska faktorer kan också spela in. 2.5 Semantiska egenskaper Semantiska egenskaper bör undersökas med avseende på alla tre komponenterna i konstruktioner med EP: possessorn, possessum och det lexikala predikatet. När det gäller possessorn nämns animacitet ofta som en av de viktigaste begränsningarna. Även i den litauiska litteraturen har det påpekats (Šukys 1998: 157) att possessorer med animacitet krävs för att konstruktioner med extern possession ska vara acceptabla. Detta kan förstås på två sätt: dativ används inte för substantiv som grammatiskt är markerade som inanimata (20), men även när substantiv är markerade som animata används dativ inte om hänvisningen gäller en avliden person (23a, b): (22) Norėjau surasti puodelio (*puodeliui) lėkštutę. Jag ville hitta kopp:GEN (*kopp:DAT) fat:ACC ’Jag ville hitta fatet som hör till den här koppen.’ (23) a. Pabučiuok senelei (*senelės) ranką. kyss:IMPER mormor:DAT (*mormor:GEN) hand:ACC ’Kyss mormors hand.’ b. Vaikai bučiavo mirusios senelės (*senelei) Barnen kysste den döda mormodern GEN. (mormor:DAT) bara handen. bara hand:ACC ”Barnen kysste bara sin döda mormors hand.” (vid en begravning) 31 32 | JURGITA KEREVIČIENĖ Prototypical external possessors, according to König (2001), are most typically animate, human and even speech-act participants. For Lithuanian as well as for the other European languages investigated, the animacy constraint may be formulated in terms of the well-known animacy hierarchy: ANIMACITETSHIERARKIN: 1:a/2:a personens pronomen ⇒ 3:e personens pronomen ⇒ egennamn ⇒ annan animat referent ⇒ inanimata substantiv. Om en konstruktion med extern possessor är möjlig för en typ av possessor som står lågt i hierarkin, är den också möjlig för varje possessor högre upp på skalan (Haspelmath 1999: 113). På litauiska är alla dessa typer möjliga, men den sista är ganska ovanlig och brukar förknippas med metaforisk användning, jfr (24), (25): (22) Vaikai sulaužė Onai akinius. barn bröt Ann:DAT. glasögon:ACC ”Barnen hade sönder Anns glasögon.” (23) Jis nukirto medžiui šaką. han högg av träd:DAT gren:ACC ”Han högg av en gren från trädet.” Possessorns semantiska egenskaper beror på vissa universella semantiska hierarkier. Den vanligaste hierarkin är inalienabelt ⇒ alienabelt; Payne och Barshi föreslår följande utvidgade version av Haspelmaths hierarki: INALIENABILITETSHIERARKIN: kroppsdel ⇒ del–helhet ⇒ annan inalienabel relation ⇒ alienabel + närbelägen ⇒ klädesplagg ⇒ alienabel + avlägsen ⇒ icke-possessibel ⇒ annan kontextuellt unik referent (Payne & Barshi 1999: 14). Beträffande de verbtyper som förekommer med externa possessorer kan vi urskilja några karakteristiska typer, som i allmänhet motsvarar dem som Lamiroy och Delbecque (1998: 43–44) urskiljer: ✦ dynamiska verb, dvs. verb som uttrycker fysiska handlingar, såsom suduoti (slå), perplėšti (riva sönder), sudaužyti / sulaužyti (ha sönder), sviesti (kasta); ✦ kausativa verb, dvs. verb som uttrycker aktiviteter som får objektet att genomgå en viss förändring, t.ex. nupjauti / nukirsti (skära/hugga av), nuskinti, nugnybti (plocka av, nypa av), amputuoti (amputera); ✦ rörelseverb, dvs. verb som uttrycker en förändring av position, t.ex. pakelti (höja), nuleisti (sänka), pasukti (vrida); ✦ inkoativa verb, dvs. verb som uttrycker en aktivitet med en viss punkt som sammanfaller med början på ett nytt tillstånd, t.ex. sustorėti (bli tjock), (iš)rausti (rodna); ✦ statiska verb som uttrycker tillstånd av lidande, t.ex. skaudėti (värka, göra ont). 3. SLUTSATS I denna artikel undersöks två aspekter av extern possessor-dativ. För det första formuleras ett allmänt begrepp, och den viktigaste skillnaden i förhållande till andra användningar av EXTERNAL POSSESSION IN LITHUANIAN 33 dativ diskuteras kortfattat. Därefter tillämpas de teoretiska insikter som vunnits i artikelns första del på det litauiska materialet. Redan utifrån de preliminära observationer som gjorts i denna artikel blir det tydligt att Haspelmaths (1999) påstående behöver revideras, enligt vilket de baltiska språken, tillsammans med östslaviska språk, balto-finska språk och ungerska, tillhör periferin av det prototypiska området för extern dativpossessor i europeiska språk. Haspelmaths material tycks endast omfatta lettiska, som i detta avseende skiljer sig väsentligt från litauiska. Faktum är att litauisk extern possessor-dativ stämmer tämligen väl överens med den europeiska prototypen. Denna artikel är endast ett första försök att analysera litauiska konstruktioner med extern possession. Ytterligare forskning behövs för att på ett mer precist sätt formulera begränsningarna i fråga om animacitet, påverkan med mera. REFERENCES AMBRAZAS, V., ed., 1997: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika. 2nd edition, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. FRAENKEL, E. 1928: Syntax der litauischen Kasus, Kaunas: Valstybės spaustuvė. HASPELMATH, M. 1999: External possession in a European areal perspective. In: Payne, Barshi, eds., 1999, 109–135. HAVERS, W. 1911: Untersuchungen zur Kasussyntax der indogermanischen Sprachen, Strassburg: Karl J.Trübner. HOLVOET, A. 2001: Zur Variation des possessiven Dativs mit dem adnominalen Genitiv im Baltischen (besonders im Lettischen). Boeder, W., Hentschel, G., eds., Variierende Markierung von Nominalgruppen in Sprachen unterschiedlichen Typs, Oldenburg: Bibliotheks- und Informationssystem der Universität Oldenburg (Studia Slavica Oldenburgensia, 4), 201–217. KÖNIG, E. 2001: Internal and external possessors. Haspelmath, M. et al., ed., Language Typology and Language Universals. An International Handbook, vol. 2. Berlin, New York: De Gruyter, 970–978. KÖNIG, E., HASPELMATH, M. 1998: Les constructions à possesseur externe dans les langues d’Europe. In: Feuillet, J., ed., Actance et valence dans les langues de l’Europe, Berlin-New York: Mouton de Gruyter, 525–606. LAMIROY, B., DELBECQUE, N. 1998: The possessive dative in Romance and Germanic languages. Van Belle, W., Van Langendonck, W., eds., The Dative, vol. 2: Theoretical and Contrastive Studies, Amsterdam: John Benjamins (Case and Grammatical Relations Across Languages, 3), 29–74. PAULAUSKIENĖ, A. 1989: Gramatinės lietuvių kalbos žodžių kategorijos, Vilnius: Mokslas. PAYNE, D. L., BARSHI, I. 1999: External Possession: What, where, how, and why. Payne, Barshi, eds., 1999, 3–29. PAYNE, D. L., BARSHI, I., eds., 1999: External possession, Amsterdam: John Benjamins. (Typological Studies in Language, 39.) PODLESSKAYA, V. I., RAKHLINA, E. V. 1999: External possession, reflexivization and body parts in Russian. Payne, Barshi, eds., 1999, 505–521. ŠUKYS, J. 1998: Lietuvių kalbos linksniai ir prielinksniai: vartosena ir normos, Kaunas: Šviesa. VAN HOECKE, W. 1996: The Latin dative. Van Belle, W., Van Langendonck, W., eds., The Dative, vol.1, Descriptive Studies, Amsterdam: John Benjamins (Case and Grammatical Relations Across Languages, 2), 3–38. Jurgita Kerevičienė Gauta 2004 03 08 Vilniaus universitetas Kauno humanitarinis fakultetas Muitinės g. 12, 44280 Kaunas, Lietuva