Rytų baltų fitonimų morfeminio skaidymo ypatumai (etninės žodžių identifikacijos problematika)

ROLANDAS KREGŽDYS Institutet för litauiska språket Forskningsinriktningar: jämförande grammatik i baltiska och andra indoeuropeiska språk, baltisk religion och mytologi, källforskning. SÄRDRAG I MORFEMISK SEGMENTERING AV ÖSTBALTISKA FYTONYMER (PROBLEMATIK KRING ETNISK IDENTIFIERING AV ORD) Särdrag i morfologisk segmentering av östbaltiska fytonymer (ämnen kring lexemens etniska identifiering) Till minne av baltologen och indoeuropeisten professor ALBERTAS ROSINAS (1938–2010): huic versatīle ingenium sic pariter ad omnia fuit, ut natum ad id unum diceres, quodcunque ageret (Titus Livius). S A M M A N F A T T N I N G Artikeln analyserar särdragen i morfemisk segmentering av östbaltiska fytonymer – urskiljandet av submorfem – och diskuterar deras etymologiska utveckling. Fastställandet av den minsta betydelsebärande delen av ett ord betraktas som en central faktor som avgör riktningen för lexemets etymologiska analys. Morfemstrukturen analyseras med utgångspunkt i en rekonstruktiv-pragmatisk, snarare än atomistisk, metod. Den rekonstruerade minsta generaliserade delen av ordet, dvs. dess formella variant, rekonstrueras med utgångspunkt i den predisponerande faktorns bruk: semantemernas värde. Följande fytonymer analyseras morfologiskt (dvs. etymologiskt): lit. pastēnis ”en växt i familjen nejlikväxter (Malachium)”, lit. núokana ”en giftig växt i familjen flockblommiga växter (Cicuta)”, lit. NYCKELORD: fytonym, submorfem, semantem, homofon, karmadhāraya-sammansättning, associativ, appellativ. NYCKELORD: fytonym, submorfem, semantem, homofon, karmadhāraya-sammansättning, associativ, appellativ. Diskusinės publikacijos / Discussion papers 137 ROLANDAS KREGŽDYS padaukas ”röd sopp (Leccinum aurantiacum)”, lit. pasienis ”en växt i familjen korgblommiga växter, slåtterfibbla (Hypochoeris)” / lit. posaūnis ”slåtterfibbla (Hypochoeris)”, lit. póminis ”svingel (Festuca)”, lit. pamienis ”hundäxing (Dactylis glomerata)”, lit. palėpštis / palepštis ”en flerårig prydnadsväxt i familjen ärtväxter (Cytisus)”, lit. dial. paliepa ”stor krasse (Tropaeolum majus)”, lit. padraika ”snärja (Cuscuta), lummer (Lycopodium), trampört (Polygonum aviculare)”, lit. pãtaisas ”en sporspridande flerårig skogsväxt i familjen lummerväxter med förgrenad stjälk och barrlika blad (Lycopodium)”, lett. dial. apdzīras / apdziras, apdzires, apdzirenes, apdzīru- / apdzīru-zāles ”lummer (Lycopodium)”. ANNOTATION Artikeln behandlar särdragen i lexemets morfologiska segmentering, dvs. metoden för att urskilja submorfem. Den presenterar även en etymologisk bedömning av östbaltiska fytonymer. Fastställandet av morfemets strukturella gränser betraktas som ett väsentligt moment, av största betydelse för ordens etymologiska analys. Morfemstrukturen undersöks enligt en rekonstruktiv-pragmatisk metod i motsats till en atomistisk. Rekonstruktionen av morfemet som ett formellt alternativt strukturelement grundas på semantemets betydelsevärde. Dessa fytonymer analyseras: lit. pastēnis ”en växt av släktet decandria digynia (Malachium)”, lit. núokana ”sprängört (Cicuta)”, lit. padaukas ”röd sopp (Leccinum aurantiacum)”, lit. pasienis ”slåtterfibbla (Hypochoeris)” / lit. posaūnis ”dito”, lit. póminis ”svingel (Festuca)”, lit. pamienis ”hundäxing (Dactylis glomerata)”, lit. palēpštis / palepštis ”gullklöver (Cytisus)”, lit. dial. paliepa ”stor krasse (Tropaeolum majus)”, lit. padraika ”snärja (Cuscuta), lummer (Lycopodium), trampört (Polygonum aviculare)”, lit. pãtaisas ”lummer (Lycopodium)”, lett. dial. apdzīras / apdziras, apdzires, apdzirenes, apdzīru- / apdzīru-zāles ”lummer (Lycopodium)”. 0. INLEDNING Fastställandet av ords etniska tillhörighet grundas vanligen på den synergetiska principen för lingvistisk forskning, dvs. utförs på grundval av resultaten från en jämförande analys av formella metoder (fastställande av tillhörigheten för lexikala semantiska fält i olika indoeuropeiska språk) och pragmatiska, respektive avledningsrelaterade metoder (förekomsten av element med identisk eller likartad morfologisk struktur). När lexem i olika morfologiska semantiska grupper undersöks (däribland även fytomonymer) bestäms de därför ofta utifrån en arbetshypotes om underklass (primärord, avledning (prefix-, suffix- eller flexionsavledning), sammansättning) (se vidare Urbutis 1978: 181–183, 188–194, 249–262, 279–291). Fastställandet av avledningsunderklass är avgörande för att fastställa ett ords ursprung (oavsett vilket tidsskikts lexikon det hänförs till), eftersom den morfologiska och den etymologiska nivån i vissa språkvetenskapliga verk ofta förklaras som determinativa (jfr PEŽ III 13; Откупщиков 2006: 216). 138 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Östbaltiska fytomonymers morfemuppdelning: särdrag (problematiken kring etnisk identifiering av ord) Pastaruoju metu publikuota nemaža rašinių (plg. Gliwa 2002, 2009; Gliwa, Stukonis 2008), skirtų baltų fitonimų etimologijai aprašyti, kuriuose leksemų darybinės analizės principai interpretuojami taikant logorėjos principą, mat vietoj detalios struktūrinės žodžio sklaidos pateikiami itin menkai argumentuoti, asociatyvinėmis fonetinių homofonų lyginimo prielaidomis (suponuotomis atomistinio metodo) grįsti lietuvių ir latvių augalų pavadinimų aprašai. 1. LIE. PASTĖNIS ’VÄXT I NEJLIKESVÄXTFAMILJEN (MALACHIUM)’ Fytomonymen lit. pastėnis ² ’växt i nejlikefamiljen (Malachium)’ NdŽ, Mt1, LBŽ (LKŽe) tolkas som ett kulturlån från de italiska språken och härleds därför ur ”senlat. / it. pasta ’deg, nudlar’” (Gliwa 2009: 87). En sådan hypotes vore helt godtagbar om it. pasta ’deg, makaroner, bakverk; pasta; sätt, karaktär; (med.) pulpa’ hade en fytomonymisk konnotation. Dessutom skulle Bernd Gliwas påstående att spår av detta lån bör sökas i senlatinska samlingar också vara riktigt, om medeltidslat. pasta kunde knytas till den botaniska referent som diskuteras, men så är inte fallet; jfr senlat. pasta (pastum) 108b ’deg (pol. cyasto)’ (se Erzepki 1900: 73), ’deg, degmassa; pasta; fylld höna’ (Niermeyer 1976: 770). Stellarias (Stellaria) denotativa värde kan inte förknippas med en konventionell konnotation, eftersom denna ört i nejlikefamiljen är giftig och därför aldrig har använts som livsmedel (se LTE XII 540; БСЭ IX 422); det är visserligen sant att östslaver (ryssar) mycket sällan använde den (S. graminea) som ett invärtes läkemedel mot bråck (Анненковъ 1878: 343), men oftast betecknas giftiga växter med detta namn: ry. коньский вех (Анненковъ ibd.) ↔ ry. вех ’sprängört (Cicuta)’, ry. конобой (← ry. конь ’häst’ + ry. убой ’slakt, skärande’), ry. курья / курячья слѣпота ’hönsblindhet, dvs. nattblindhet hos höns’ (Анненковъ ibd.). Örtens farmakodynamiska verkan beskrivs mycket tydligt med ett ryskt uttryck: Уверяют, что коровы траву едят безвредно, пока не коснутся сладкого её корня, от которого одуревают и вскоре околевают Tver (СРНГ IV 207), dvs. Man försäkrar att gräset är ofarligt för korna att äta tills de kommer åt dess söta rot, av vilken de blir omtöcknade och snart dör. Växtens narkotiserande verkan ledde till att den syntagmatiskt benämndes ry. пьянная трава ’berusande gräs, dvs. smalbladig stjärnblomma (S. graminea)’ (Анненковъ ibd.; БСЭ ibd.). 1 Den förste som angav en sådan botanisk term i verket Žolynas. Dalis II. Lietuvos augalų žodynas ir augalų taislas (Vilnius, 1906) var kupiškénas Povilas Matulionis (om honom se vidare LE XVII 527–529); man kan alltså anta att ett sådant lexem kan ha använts i det östaukštaitiska kupiškénasområdet. Diskusinės publikacijos / Discussion papers 139 ROLANDAS KREGŽDYS Örter med neurodynamisk verkan benämns ofta i litauiska dialekter med sammansättningar av typen karmad-hāraya: i den litauiska kupiškénasdialekten lit. dial. siùtžolė ’åker mynta (Mentha arvensis’² Mt – dess preparat användes för att lugna nerverna och lindra spasmer (Gritėnienė 2006: 136), lit. dial. pasiùtžolė 1 ’(bot.) stjälkväxt i vindefamiljen, snyltrot (Cuscuta)’ J; LBŽ, Lnkv; ’stjälkväxt i fackelblomsväxtfamiljen, fackelblomster (Lythrum salicaria)’ Mt (LKŽe); ’galinsoga (Galinsoga (denna växt är införd från den latinamerikanska kontinenten – se vidare Кернеръ фонъ-Марилаунъ II 660; LE VI 495))’ (Gliwa ibd.) (← lit. dial. pàsiutas ’vansinne, raseri, ysterhet’ Pš ↔ lit. dial. pasiutỹs 3ᵇ, pasiutìs 3ᵇ ’detsamma’ Jnšk, Šd, Rm respektive lit. siùtas 2 ’stor vrede, raseri’ NdŽ, Ds, Ps, Vl, Klov, Ll, Žsl, Adm³; ’raseri, vilt framfart’ Trgn; ’bus, ysterhet’ Jd, Kn; ’stark lust’ Slm; ’rabies’ Ds; ’en vild, snabbt reagerande person’ NdŽ, Kp (LKŽe) + lit. žolė 4 ’växt vars ovanjordiska delar inte förvedas och vissnar om vintern; foderväxter som djur äter; växter som täcker ett område, deras täcke; denna växt som foderslag; växt med någon praktisk betydelse; frön från olika växter; blomma; ogräs; läkeväxt; (pl.) infusion eller avkok av sådana läkeväxter; (pl.) trolldryck; (pl.) växter som lämpar sig som föda; (pl.) växter avsedda för riter (LKŽe⁴). Konnotationen hos detta ord tolkas uppenbarligen felaktigt av Aurelia Gritėnienė (2006: 172)⁵, eftersom fytonymens morfologisk-semantiska struktur inte motiveras av den funktionella egenskapen ’ett mycket livskraftigt ogräs som sprider sig snabbt och är svårt att utrota’ (Gritėnienė ibd.), utan av farmakodynamiska egenskaper, nämligen att påverka neurofysiologiskt; när djuren åt den blev de förgiftade (LTE II 250), och av småsnärjan ’C. epithymum’ framställdes ett preparat mot melankoli (Анненковъ 1878: 118). En fytonym med en sådan morfologisk struktur används också i det västaukštaitiska kauniškiaiområdet: lit. dial. pasiùtžolė ’en sådan ört som liknar brännässla men inte bränns; galinsoga (?)’ Guobai (KRŽ II 56). Därför kan man försiktigt anta att lit. pastėnis ’växt i nejlikefamiljen (Malachium)’ kan förklaras som en litauisk avledning, bildad ur *pas-iu-t-enis (med absorption av det radikala -iu-, jfr lit. dial. gyvenà 3ᵃ ’liv, existens’ A 1883, 2 Jfr subst. lit. siùtžolė 1 ’(bot.) åkermynta (Mentha arvensis)’ Mt, NdŽ; ’bolmört (Hyoscyamus)’ rš. (LKŽe). 3 Hänvisningarna (förkortningarna) till markerade orter och skriftliga källor är integrerade i fråga om de undersökta lexemernas utbredning inom dialektområdet (lokaliseringsaspekten), dvs. ord med olika morfologisk struktur förutsätter primära och sekundära former ur avledningssynpunkt. 4 För den semantiska extensionens avgränsning hos ord vars dialektala lokalisering inte är informativ för den aktuella problematiken, se LKŽe. 5 Plg. lie. dial. p a s i ù t dagis ‘paprastoji durnaropė (Datura stramonium)’ Krp, p a s i ù t rope ‘t. p.’ Akm darybinė semantinė struktūra nulemta augalo poveikio žmogaus ar gyvūno organizmui, t. y. juo apsinuodijus, „s t i p r i a i s u j a u d i n a m a c e n t r i n ė n e r v ų s i s t e m a, ž m o g u s t a r s i a p-k v a i l s t a“ (Gritėnienė 2006: 170–171). 140 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Rytų baltų fitonimų morfeminio skaidymo ypatumai (etninės žodžių identifikacijos problematika) 15, BŽ 142, Ll, Rt, J, Žem; ’levnadssätt, tillstånd’ Vdk, Up, Pvn, J; ’levnadsbeskrivning, biografi’ rš. (LKŽe; DünŽ 95) ← lit. gyvén-sen-a 1 ’levnadssätt’ BŽ 305, Skd, Šts (LKŽe))⁶ ← lit. dial. pasiutas ’vansinne, raseri, vilt beteende’ Pš (↔ lit. dial. pasiutỹs 3ᵇ, pasiutìs 3ᵇ ’detsamma’) + (sekundärt) suff. *-enjo- (om detta, se Skardžius I 234–237 för en utförligare behandling), och inte namnet på en italiensk degsort – därför behöver Gliwos gissning uppenbarligen revideras i grunden. 2. LIT. NÚOKANA ’(BOT.) GIFTIG VÄXT I FAMILJEN FLOCKBLOMMIGA VÄXTER (CICUTA)’ Namnet på den litauiska växten niúokana 1 ’(bot.) giftig växt i familjen flockblommiga växter (Cicuta)’, en flerårig ört i familjen flockblommiga växter, BŽ 99; Mt, rš, LBŽ (LKŽe), som inte nämns i vare sig Ernst Fraenkels (LEW) eller Wojciech Smoczyńskis (LEŽ) etymologiska ordböcker över litauiska, förklaras av Gliwa (2002: 3) som en avledning med prefixet nuo- och roten -kan-, vilken enligt hypotesens upphovsman förutsätts av det litauiska verbet kanóti/kãnōti Brs ’förstöra, döda; plåga, pina’ G 89, Arch XVI 395, Jn, J; ’tyna bort, sjunka, dö’ Pns, Lzd; ’lida nöd, plågas av hunger och dåliga kläder’ M, Rmš; ’äta med god aptit, mumsa’ Lnkv (LKŽe). De semem som hypotesens upphovsman rekonstruerar, *’det som man lider av’, *’det som plågar’, är naturligtvis semantiskt plausibla som illustration av den giftiga växtens konnotation. Ändå kan denna gissning inte godtas på grund av bristen på morfologisk analys (Gliwa (2002: 3–5) presenterar rentav tre förklaringar till detta fytonyms ursprung: 1) prefixet nuo- + -kan-; 2) prefixet nuo- + -kand- (det senare förutsätter en synnerligen misslyckad ansats av Fraenkel (LEW 216) att belägga det litauiska verbet kanótis ursprung (se nedan)); 3) *nuok- + suff. -an-), vilket också förklarar sökandet efter en klar etymologi för detta ord. 6 Hittills har det varit vanligt att hävda att lit. dial. gyvenà är en primär deverbalbildning av det litauiska verbet gyvénti ’vara vid liv, existera; erfara, genomleva; vara på en viss plats; ha husrum, skydd’ (LKŽe) (se Būga II 68; Skardžius I 229); visserligen framförde Pranas Skardžius (I 548) den föga väl underbyggda hypotesen att detta verb skulle vara denominalt bildat av lit. dial. gyvenà. Sådana resonemang kan inte godtas av ett mycket enkelt skäl – det ytterst begränsade utbredningsområdet för lit. dial. gyvenà och det mycket vidsträckta användningsområdet för det litauiska verbet gyvénti (dvs. i alla litauiska dialekter och underdialekter (!!!)). Därför är det mer tillförlitligt att hävda att lit. dial. gyvenà ← lit. gyvénsena är en reflex av den reflexiva formen *gyvenā-si (jfr lit. dial. mùšenos ’slagsmål’ < *mušenā-si (Skardžius I 229)), vars absorberande form lit. dial. gyvenà på intet sätt kan förklaras som grund för det litauiska verbet gyvénti, eftersom den senare formen är denominalt bildad av det litauiska adjektivet gývas, -à 3 ’som har liv, levande, inte död; vaken, inte sovande, uppvaknad, uppstigen’ (LKŽe; om dess ursprung, se LEW 154–155 för en utförligare behandling), dvs. en denominal verbal semem ’vara vid liv’ måste förutsättas; jfr exempel på en identisk ordbildningsmodell: lit. adj. graudùs, -ì 4 ’rörande, fattig, sorgsen, ömklig; häftig, arg; obehaglig, sträng; grym’ (LKŽe) → lit. verb graudénti ’göra sorgsen, utarma; beklaga, sörja; hota, skrämma; klaga, jämra sig, beklaga sig, ångra sig; hota; dundra svagt, mullra; härda, göra hård’ m.fl. (se Skardžius I 549). Diskusinės publikacijos / Discussion papers 141 ROLANDAS KREGŽDYS Med utgångspunkt i en rekonstruktion av den strukturella basens arbetshypotes om ordklass kan man anta att detta substantiv är ett verbalabstrakt (nomen actionis), som med tiden genom semantisk konkretisering fått den betydelsenyans som kännetecknar ett nomen abstractum; jfr lit. dial. kānas 2, 4 ’en som plågar, en snål, girig person; slut’ (LKŽe) → lit. nuo-kana *’det som orsakar döden’ (som lit. dial. núo-maras 1 ’(med.) en sådan nervsjukdom, epilepsi’ (LKŽe) ↔ lit. māras 4 ’en mycket smittsam epidemisk sjukdom (pestis); epidemi av denna sjukdom; d ö d, a v l i d a n d e’ (LKŽe; Skardžius I 442, 454)), dvs. ett strukturellt led i bildningen, nämligen prefixet nuo-, orsakade en förändring av arbetshypotesens betydelse. Det nämnda litauiska substantivet kanas ’slut, död’, som antas ligga bakom lit. subst. kanybà ’en uttorkad, mager människa’ J II 28 (Skardžius (I 92) var osäker på dess ursprung), kan uppenbarligen inte förbindas vare sig med det litauiska verbet kąsti ’gripa, trycka, skada med tänderna; skära; sticka; äta, ta små tuggor; äta (om djur); svida; gnaga’ (LKŽe) eller med det litauiska verbet kęsti ’känna, uppleva smärta, obehag, möda, lida; ha tålamod, vänta; uthärda, stå ut, bära’ (LKŽe) (LEW 214–215; Gliwa ibd.), eftersom det återger en defektiv form med absorberad rot -pa-: lit. subst. kāpas 4 ’plats där en avliden begravts; jordhögen som lagts upp på platsen; gropens övre del, hög’ (LKŽe; om dess ursprung, se PEŽ I 270–271 för en utförligare behandling) + suff. -ana- > lit. dial. kāpana ’tynande bort, döende’ Ls (LKŽe) / lit. dial. kāpanos ’död, rädsla’ Rumbonys (Alytaus r.) (se Skardžius I 228), jfr lit. verb kâpanoti / kapanóti ’röra armar och ben liggande för att försöka komma loss, rädda sig; sprattla; arbeta hårt; gå tungt, gräva sig fram; vara mycket sjuk, vara halvdöd; dö, ta slut, självdö’ (LKŽe; Skardžius I 505). Således är lit. núokana (< prefix nuo- + ka-pa-na ’slut, död’) inte deverbal utan denominal och förutsätter en protosemem *’det som orsakar döden, dvs. dödens växt’. 3. LIT. PADUKAS ’RÖD OVANDEL (LECCINUM AURANTIACUM)’ Det litauiska substantivet padaukas ’röd ovandel (Leccinum aurantiacum)’ (LBŽ 466) härleder Gliwa (2009: 87) från det litauiska verbet padūkti, även om han konstaterar: ”Die Übertragung des Begriffs auf den Pilz ist nicht sonderlich plausibel [...]”. När man förklarar ursprunget till sentida litauiska nybildningar – och detta svampnamn är uppenbarligen ett sådant – bör en av de avgörande argumentationsfaktorerna vara en semantisk motivering; utan en sådan kan varje gissning, även den mest sofistikerade, betraktas som ett exempel på en kasuistisk analys. Namnet på denna fungonym är helt tydligt motiverat av den arbetshypotetiska basen, dvs. litauiska (lånordet) padálka (< pol. podolek, vitry. надалак) 1 ’nedre kanten på ett plagg, nederkant, fåll (↔ ’padurkas’ (Skardžius I 161)); den nedre delen av forna kvinnoskjortor, klänningsfåll; en planka som är fäst snett mot en byggnadsvägg’ (resp. lit. 142 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Rytų baltų fitonimų morfeminio skaidymo ypatumai (etninės žodžių identifikacijos problematika) dial. padálkas 1 ’nedre kanten på ett plagg, fåll, nederkant’) ↔ *padauka7 (med -al- > -au-; en sådan förändring är särskilt vanlig i lånord, jfr lit. kalniėrius (< 1e. kol-nierz) 2 [K], J, kalniėrius 1 ’krage’ ↔ lit. dial. kauniėrius 2 ’detsamma’ (LKŽe; Zinkevičius 1966: 164) < östbalt. кауне́р; lit. kaldrà (< 1e. kołdra) 4 Krok, 2 NdŽ ’sängöverkast, täcke, filt’ (resp. kaldra) ↔ lit. dial. kaudrà ’täcke, vadderat täcke’ < östbalt. кой́дра, men det förekommer också i gamla arvord: lit. alka ’offer’ / alkas ’helgedom, trädbevuxen kulle’ ↔ lit. aukà, aukas ’detsamma’ (för fler exempel, se Zinkevičius 1966: 102, 164) (om lit. aukà, se Mažiulis 2008: 92) ↔ adj. lit. dial. padurkìnis, -ė 2 ’med en fåll, förlängd med en fåll’ K I 608 (LKŽe), subst. lit. dial. padurkìniai ’korta skjortor som sedan förlängts’ Nč (Skardžius I 252), dvs. den rekonstruerade formen adj. lit. dial. (lån.) *padalkinis ’ojämn (skrynklig, eftersom den är ihopsydd) som en fåll’ > subst. lit. dial. (lån.) *padaukas ’svamp med ojämn, skrynklig fot’, eftersom röksvampens ”fot är lurvig” (LTE IX 343). Följaktligen kan man försiktigt anta att detta växtnamn hör till den lexikala gruppen lånord från slaviska språk och den ordbildningsmässiga gruppen denominala bildningar. 4. LIT. PASIENIS ’(BOT.) VÄXT I FAMILJEN KORGblommiga, DŽIUGŪNĖ (HYPOCHOERIS)’, LIT. POSAĪNIS ’(BOT.) DŽIUGŪNĖ (HYPOCHOERIS)’ Som en lingvistisk kuriositet kan man beteckna försöket att förklara ursprunget till växtnamnen lit. pasienis, posainis (se Gliwa 2009: 87–88), eftersom orden analyseras med atomistisk analysmetod. Därför rättas inte de fel som LKŽ:s redaktörer gjort, utan kasuistiska beskrivningar av lexem inte bara i baltiska språk utan även i grekiska presenteras. Även för en icke-specialist är det klart att 7 Jfr lit. dial. padaukas ’fottyg’ (< lit. dial. padalkas ’nedre kanten på ett plagg, fåll, nederkant’), som LKŽ:s redaktörer uppenbarligen felaktigt förknippat med lit. dial. padaukas ’odåga, skurk’ (ett deverbativen av verbet lit. padūkti ’bli vansinnig, rasa’), eftersom det semantiskt inte kan jämföras med det senare – dessa lexems denotativa och konnotativa värden stämmer inte överens; lit. dial. padaukas med sekundärt -au- i stället för lånordets ursprungliga -al- illustreras av rikliga fraseologiska exempel i LKŽe: į padaukùs eiti ’gå till intet, ta slut, försvinna’; nè padauko (nebeliko, neberado) ’inte ett spår, inte en doft’; padaukais eiti (išeiti, nueiti) ’gå till intet’; padaukais nueiti (išeiti) ’försvinna, ge sig av’; padaukais nunešti ’föra bort’; po padaukais ’(svordom) åt helvete’, dvs. uttrycket lit. dial. padalkais išeiti ’bli utblottad’ (resp. den synonyma frasen ubagais išeiti) förutsätter att lit. dial. padáuka 1 ’luffare, vagabond’ är en ordbildningsmässig och semantisk kontamination av två litauiska ord: lit. dial. padalkas ’fottyg’ resp. ’den nedersta delen av ett plagg’ och lit. dial. padaukas ’odåga, skurk’. Följaktligen bestäms den nedsättande konnotationen hos lit. dial. padáuka 1 ’luffare’ inte av referentens karaktärsdrag (resp. ysterhet, vildhet, eftersom den som är yster inte är en luffare), utan av den sociala ställning vars ett kännetecken är gamla, hopsydda kläder. Diskusinės publikacijos / Discussion papers 143 ROLANDAS KREGŽDYS subst. lit. pasienis ’(bot.) växt i familjen korgblommiga, džiugūnė (Hypochoeris)’ LBŽ, Mt (LKŽe), kan uppenbarligen inte förknippas med subst. lit. pasienis 1, pãsienis 1 ’plats vid en vägg inne i ett rum eller utomhus; en regions utkant, gränstrakt’ (LKŽe), trots att detta anges i LKŽ, eftersom deras referentiella konnotation skiljer sig åt: denna växt var inte en värdefull foderväxt, dvs. saftig, tät eller lik en samling tätt växande växter (en vägg⁸), utan ett gräs i torra skogar inom familjen korgblommiga (Compositae), antingen fläckig (H. maculata) eller rotad džiugūnė (H. radicata) – en gulblommig växt på högängar, skogsbryn och i buskage (se LE V 317). Följaktligen kan ett torrt gräs uppenbarligen inte förknippas med en vägg eller något föremål som betecknar en gräns. Ursprunget till växtens namn – en associativ benämning (om termen, se Bussmann 2006: 101; Crystal 2008: 41, 349) – är uppenbarligen inte särskilt komplicerat, utan motiveras av dess hyperonymiska växtnamn, dvs. subst. lit. džiugūnė ’(bot.) ett släkte av växter i familjen korgblommiga (Hypochoeris)’ P, LBŽ (LKŽe), som inte bör härledas från verbet lit. džiaugtis ’känna glädje, roa sig’ osv. (LKŽe) (resp. lit. dial. džiūgas ’den som lätt gläder sig åt något’ ↔ džiugà ’glädje; den som lätt gläder sig åt något’ (LKŽe)), såsom Gliwa hävdar (ibid.) och anger en felaktig semantisk-ordbildningsmässig motsvarighet: gr. ὑποχαίρειν ’glädjas måttligt, känna glädje’, gr. ὑποχολoίς ’växt av cikoriasläktet (Cichorium)’ (LS 1644), vilka inte är genetiskt besläktade, trots vad Gliwa hävdar (se nedan), utan från subst. lit. dial. džiūgas ’ett typiskt samogitiskt staket, uppfört av förgrenade smågranar’ (LE V 316) ← lit. *džiu-ža-gas ’detsamma’ (med absorption av den andra komponentens rotmorfem -ža-; förkortning av -ū- till följd av att -ža- fallit bort resp. semantisk-ordbildningsmässig neutralisering av komponenterna) < *džiūt-žagas ’detsamma’ (beträffande ordbildningsmotsvarigheten, jfr subst. lit. mėšla-minỹs ’häst (som trampar mycket gödsel)’ – se Skardžius I 435) ← verbet lit. džiūti ’torka, bli torr; hårdna genom att förlora saft; försvinna genom avdunstning; vissna, tyna bort, försvinna, dö (om växter); bli mager, minska; lida av lungsot’ (LKŽe) + subst. lit. žãgas 4 ’stor hög hö, halm eller spannmål som staplats utomhus, stack, konformad hög; (pl.) stor mängd av något; ett tak som vilar på stolpar och under vilket hö, halm osv. lagras; vedstapel, bunt av käppar o.d.; hässja; stack; sammanfogning av taksparrar; grov kvist, ris, torr gren; stängsel av träd och grenar; ganska grov kvist, ris’ (LKŽe) (jfr lit. dial. žãgaras 3ᵇ ’bladlös liten gren, ris’ (KRŽ II 524), dvs. lit. džiugūnė förutsätter sememet ’torrt, förtorkat (eller benäget att torka) gräs’ (därför betecknas det också som ett gräs i torra skogar, vilket nämnts tidigare), inte ’glatt gräs’ – det är just denna konnotation Gliwa tillskriver växten. Följaktligen kan man försiktigt anta att även lit. pasienis återspeglar hyperonymreferenten och dess konnotation: *pasie-ty-nis ’sådan som en halmprydnad’ resp. ’torrt, förtorkat gräs = džiugūnė’ < prefix pa- + subst. lit. sietýnas 1 ’prydnad av halm; 8 Jfr den semantiska extensionen hos lit. siena 1: ’vertikal del av en byggnad; dess yta på insidan eller utsidan; (pl. bildl.) om en byggnad, institution; högt stängsel, mellanvägg; vertikal sidoyta på något; grundläggande del; tät, sammanhängande rad av något; mått på tygstyckets längd (fyra varptrådar); tygstyckets längd; märke som betecknar vävens kanter; åkerkant, gräns; gräns för en stat, ett land, en region’ (LKŽe). 144 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Rytų baltų fitonimų morfeminio skaidymo ypatumai (etninės žodžių identifikacijos problematika) ’en ört som växer längs flodstränder’, vilket förutsätter konnotationen TORR VÄXT respektive TORR ÖRT; jfr Reikia, kaip ažušals upė, prišienaut s i e t y n o, tai žiemą bus kuom po keltuom klot Btrm (LKŽe), dvs. man bör förutsätta sememet ’strö’: lit. dial. kél­tuoas 1 ’nötkreatur, husdjur’ ↔ kél­tuva 1, keltuõ 3ᵃ ’nötkreatur, husdjur’ (sing. collect.) en flock kreatur, boskap, nötkreatur; dragdjur; (skällsord) boskap’ (LKŽe). Subst. lit. posainis 2 ’(bot.) džiugūnė (Hypochoeris)’ NdŽ; LBŽ (LKŽe), även ett associativt namn, kan tydligen såväl ordbildningsmässigt som semantiskt knytas till subst. lit. džiugūnė med den hyperonymiska referenten subst. lit. dial. džiugas ’en žemaitisk gärdesgård av flätverk, uppförd av kvistiga smågranar’, dvs. sememet ’inhägnande, flätning’ bör förutsättas; därför kan formen *p o - s u - k a i n i s ’den som sticks in, flätas, sätts upp’ rekonstrueras (< praef. po- + verb. lit. dial. sukáinoti ’trassla ihop, fläta samman’ Brž, Ppl, J ↔ verb. lit. dial. káinioti ’sticka in, fläta, sätta upp (på ett ungefär, tillfälligt, slarvigt)’ Er, Bsg; ’täppa till väggspringor med mossa, blånor eller något annat’ BŽ 208; ’trassla in sig, flätas’ Brž; ’umgås, vara vän med’ J; ’vara sjuk, må dåligt’ Grg (LKŽe) – detta verbs ordbildningsmässiga samband med botanisk nomenklatur är belagt i LKŽ, jfr subst. lit. k a i n ė ’(bot.) Coremium’ Mt (LKŽe), dvs. den näringsförsörjande delen av svampen, bildad av en samling konidioforer) → *po-sainis ’detsamma’ (med -uk-absorption). Vad gäller det etymologiska sambandet mellan gr. ὑποχαίρειν ’glädjas, vara glad i måttlig grad’ och gr. ὑποχοιρίς ’en växt av cikoriasläktet (Cichorium)’ (LS 1644) kan man konstatera att dessa lexem inte har något gemensamt, förutom praef. ὑπο-, eftersom gr. ὑποχοιρίς inte kommer från verb. gr. χαίρειν ’glädjas, roa sig; vara nöjd’, utan från subst. gr. χόιρος ’gris; kulting’; djur utfodras med cikorians (vägvårdans) rötter och blad (LS 1732) (LE IV 29). Slaverna har översatt denna grekiska term morfem för morfem och använder flera ord som återger fyt vidnamnets morfologiska-semantiska struktur med zoonymisk betydelse: ry. dial. рыло свиное трава ‘Cichorium Intybus L.’ (Анненковъ 1878: 98), varför ry. dial. свинникъ, поросятникъ ‘Hypochoeris’ (Анненковъ 1878: 173) bör betraktas inte som konventionella lån utan som hybrida kulturlån som återspeglar den morfologisk-semantiska strukturen hos gr. ὑποχοιρίς (← praef. ὑπο- ’för att uttrycka possessiv konnotation’ + gr. χόιρος ’gris; kulting’). 5. LIT. PÓMINIS ’(BOT.) SVINGEL (FESTUCA) Lit. póminis 1 ’(bot.) svingel (Festuca)’ NdŽ; Mt, LBŽ (LKŽe) förklaras (Gliwa 2009: 83) som en deverbal avledning (av verb. lit. minti ’trampa med fötterna, trampa; sätta ner foten, ställa sig, stödja sig med fötterna; skilja fibrer från agnar; bearbeta, mjuka upp; trycka på fotbrädet, trampan; gå, stiga’ (DLKŽ⁵), lett. mīt ’trampa, trampa omkring, stampa’); sememet ’VÄXT, TÅLIG MOT TRAMP’ förutsätts. Gliwas förklaring skulle vara mer övertygande om författaren till denna gissning hade lagt fram exempel på fyt onymiska avledningar med motsvarande (pre- Diskusinės publikacijos / Discussion papers 145 ROLANDAS KREGŽDYS fixala verbbildningar (!!!)) som, enligt Skardžius analys av prefixbildningar (I 442, 446), borde återge en av tre semantiska typer: 1) nomina resultati (acti); 2) nomina actionis; 3) nomina agentia. Tyvärr förutsätter de litauiska deverbal som Gliwa uppger som påstått besläktade antingen nomen resultati (acti) med kausativ konnotation ’en växt som trampas (som måste trampas) / trampas ner, nedtrampas / mjukgörs osv.’ (jfr lit. mỹnė ’lin som ska rötas’), dvs. sememet *’den som måste trampas ner, mjukas upp’ bör rekonstrueras, eller nomina actionis: lit. mỹnė ’linberedning genom trampning’; linamynis ’detsamma’, pa-myna / pamina ’Holzteil, das die Füße einer Bank verbindet, Schemel, Stufe; Trift, vom Vieh zertrampelte Stelle’), inte det semem med motsatt konnotation som författaren till gissningen rekonstruerar, *’en växt som tål trampning’, dvs. växten bör inte förknippas med konnotatet ’tål trampning’ utan med betydelsen ’lätt att trampa ner’. Gliwa förklarar inte alls ursprunget till det flexionsformat –is, vilket inte är så oväsentligt att det kan lämnas därhän. Om den förklaring av ordets ursprung som författaren till den nämnda gissningen anger vore riktig, skulle stammen i formen återspegla konnotationen nomina loci, jfr lit. mỹnė ’kärr, Schwingrasen’ (se även Skardžius I 450; om förhållandet mellan ē-stammar och i̯ō-stammar, se närmare Endzelīns 1957: 64–65; Endzelīns 1951: 425–426; PEŽ II 17; Kregždys 2010a: 65). Ännu mer tveksam är tolkningen av rotvokalen, dvs. Gliwa (Gliwa, Stukonis 2008: 66; Gliwa 2009: 83) rekonstruerar formen *pa-mynis och hävdar att rotens *-y- är ursprunglig och har ersatt ett sekundärt förkortat -i-. En brist i Gliwas hypotes är avsaknaden av en fonologisk analys av sydžemaitiska varniški-former med praef. po- (Laurynas Ivinskis, född i byn Bimbalos, Užventis socken, nära Klovainiai, var företrädare för denna dialektzon (LE IX 198)), trots att Vytautas Vitkauskas har sammanställt en ordbok över den närliggande nordöstra žemaitiska dūnininkai-dialekten – östvarniški (DūnŽ). Detta dialektområde uppvisar en motsatt utveckling mot den som Gliwa hävdar, dvs. vokalisk förlängning (av det radikala element som följer efter praef. po-) i obetonad ställning – man bör förutsätta kvalitativ defonologisering – förlängning av vokalen⁹ (X) eller bevarande av lång (Y) respektive kort (Z) vokal i obetonad ställning: lit. dial. (žem.) pódūkraY ’styvdotter’ (DūnŽ 273), jfr subst. lit. pód ukrė ’styvdotter’ (DūnŽ ibd.) ↔ lit. dukrà 2/4, dūkrà 2 ’dotter’ m.fl. (LKŽe), pópūtisX ’en person som är mycket sjukdomskänslig och vek’ (DūnŽ 275) ← subst. lit. dial. (žem.) pópa ’sår’ (DūnŽ ibd.) + suff. (demin.) lit. -ūtjō- > subst. lit. pópūtis ’vek person som snabbt fryser och snabbt blir varm’ (se Skardžius I 362–363, 451)¹⁰; subst. lit. ⁹ Sådana förändringar bör inte sammanblandas med vokalväxlande former: adj. lit. dial. (žem.) póbùgštis, -ė ’något rädd, tämligen skygg’ (DūnŽ 273) ↔ verb. lit. dial. (žem.) baugšténti ’skrämma’ (DūnŽ 43) ↔ lit. dial. (žem.) pabūgimas ’förskräckelse’ (DūnŽ 55). ¹⁰ Redaktörerna av LKŽ behandlar tydligen felaktigt formen med lång rotvokal som ursprunglig och tar upp den först, intill rotvarianter med kort vokal, jfr subst. lit. dial. pópūtis 1, pópūtis 1, poputỹs 3ᵃ ’blåsa, böld; var, ömmande sår; en vek, ömtålig person’ (LKŽe). 146 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Rytų baltų fitonimų morfeminio skaidymo ypatumai (etninės žodžių identifikacijos problematika) dial. (syd.) póbėgisY ’snabb gång, löpning etc.’ (DūnŽ 272) ↔ lit. dial. (syd.) bė́gimas ’detsamma’ (DūnŽ 44); adj. lit. dial. (syd.) pódrūktis, –ėY ’ganska kraftig, tjock’ (DūnŽ 273) ↔ adj. lit. dial. (syd.) drūktas ’tjock, frisk, stark etc.’ (DūnŽ 76); adj. lit. dial. (syd.) pógudris, –ėZ ’ganska klok’ (DūnŽ 273) ↔ adj. lit. dial. (syd.) gùdras ’intelligent, klok’ (DūnŽ 104); adj. lit. dial. (syd.) póilgis, –ėZ ’ganska lång (om ett föremåls längd); långvarig’ (DūnŽ 273) ↔ subst. lit. dial. (syd.) ilg-liežùvis ’en som skvallrar’ (DūnŽ 107); adj. lit. dial. (syd.) pólytotas, –aY ’ganska regnig’ (DūnŽ 274) ↔ adj. lit. dial. (syd.) lýtotas ’regnig’, subst. lit. dial. (syd.) lytùs ’regn’ (DūnŽ 179); adj. lit. dial. (syd.) pósūris, –ėY ’ganska salt’ (DūnŽ 276), pósūrokas, –aY ’detsamma’ ↔ subst. lit. dial. (syd.) sūrimas ’salt maträtt’ (DūnŽ 359). Således kan man dra slutsatsen att man i denna dialektregion i obetonad stavelse tenderar att förlänga korta vokaler snarare än att förkorta långa¹¹. Därför har Gliwas (Gliwa, Stukonis 2008: 66; Gliwa 2009: 83) rekonstruerade urform *pamynis uppenbarligen aldrig existerat. Av denna anledning kan inga genetiska samband urskiljas med de nominalformer som används av östliga varniškiai: mynė ’lin som trampas; torv som trampas och pressas’, mynėjas, –a ’en som knådar, trampar (lera); en som trampar lin’, mýnimas ’trampande, nedtrampning; bråkning (av lin)’ samt verbet mýnioti ’trampa omkring’ (DūnŽ 200–201). På grund av bristande överensstämmelse mellan ordbildnings- och semantiska modeller (om Gliwas hypotes läggs till grund) bör dessa ord uppenbarligen härledas inte från en verbal utan från en nominal urform (se även Kregždys 2010a: 55–56). Man bör inte heller bortse från ett fysiologiskt faktum av avgörande betydelse: de fleråriga gräs som hör till familjen Poaceae och betecknas med fytonymen Festuca frodas endast på fuktiga platser (LTE III 367 (eraciniai- nämnda växtsamhällen (Festucetum sabulosae, Hieracio-Festucetum arenariae etc.) finns till och med vid Litauens kust, även om de numera är mycket sällsynta (Balevičienė 1995: 52–53))), och de tål inte torka (БСЭ XVIII 278). Två etymologiseringssätt är möjliga (det första skulle passa för att förklara Ivinskis nybildning, det andra för att belägga ett gammalt arvord), även om det finns ett genetiskt samband mellan dem: 1) från lit. (syd.) ortn. Pomerie (= Pamirinijes) Rt ’6 orter vid Minija, väster om Žarėnai och norr om Rietavas’ (se Būga I 232), dvs. ortn. *Paminijys ’plats vid Minija’ > *Paminys ’detsamma’ (med absorption av –ij–, jfr hidr. lit. Paneržys < *Pa-ne-ve-ržys (Vanagas 1981: 244); se även Крегждис 2009: 280–281) > lit. dial. (syd.) *Pominys, jfr lit. pa-ežerys ’plats vid en sjö’ ↔ ortn. lit. (syd.) Póžerė ’by nära Tauragė’ (se Otręb ski 1966: 327–328; Zinkevičius 1966: 130; Kregždys 2010: 209) → (appellativ) lit. dial. (syd.) pominis *’växt som växer vid en flod eller på fuktiga platser’; 11 ǔ:ū respektive ī:ī den konvergenta processen ägde rum i denna dialektregion i stavelsen före betoningen (se Zinkevičius 1966: 491). Diskusinės publikacijos / Discussion papers 147 ROLANDAS KREGŽDYS 2) lit. dial. (syd.) póminis *’växt som växer på fuktiga platser’ < lit. *po-ne-minis ’detsamma’ (med absorption av -ne- genom upprepning av fonologiskt identiska stavelser, dvs. -ne-…-ni-; -i- < -u- genom regressiv assimilation, jfr etymologin för hydronymen, vars ursprung hittills ansetts oklart: lit. Minià flod Skdv, Minija ’högra biflod till Nemunas’, Minė flod Grg etc. < *Ne-mun-ija (afäres genom upprepning av 12 ne…ni (uppenbarligen på grund av språkets ekonomiprincip); -u-…-i- > -i-…-i- (regressiv assimilation) < hidr. lit. Nẽmunas flod Kn + lit. suffix -ija (denna typ av hydronymbildning är mycket vanlig i det litauiska språkområdet, jfr Káln-ija sjö Ds ← lit. kálnas; Kaltān-ija sjö Klm ← lit. personnamn Káltanas etc. (Bilkis 2008: 204–205))13)14 < subst. lit. *po-ne-munis ’detsamma’ (substantivering) < adj. balt. *nemuna- ’sådant som kännetecknas av en fuktig plats’ (se PEŽ III 177) > lit. nemùnė 2 Ds, nemunė 3b Pn, Lkm, nẽmunė 1 Gdr, Vdšk; LBŽ ’(bot.) honungsskivling (Anmillaria mellea)’ Grv, Brsl, Pbs, Dglš, Slk, Ut, Ds (LKŽe) ↔ ’budis som växer på fuktiga platser’ (PEŽ III 177) (vad gäller den semantiska motivationen, jfr lit. personnamn Nẽmunis Vkš, Nemùnis Jnš, Pš, Žg, Nemunis V (LPŽ II: 319) ← hidr. lit. Nẽmunas flod Kn, dvs. den rekonstruerbara sememen *’boende vid Nemunas’, jfr lit. personnamn Nemunėlis Zp / Nemunáitis Luk ’detsamma’ (Butkus 1995: 322)15). Det kan antas att analogi kan ha påverkat uppkomsten av den flexiva ändelsen -is, dvs. en associering med lit. dial. (syd.) upìs ’flod’, använt i de nordliga samogitiska områdena kring Telšiai och Kretinga (se Skardžius I 54), medan det sydsamogitiska varniškiai-området, varifrån Ivinskis kom, gränsar till dessa. Det är just honom som Gliwa tillskriver upphovet till detta ord. Gliwas försök att knyta lit. póminis 1 ’(bot.) svingel (Festuca)’ NdŽ; Mt, LBŽ (LKŽe) till fytonymen lit. pamienis ’(bot.) hundäxing (Dactylis glomerata)’, uppgiven av Jonas Staugaitis, en västaukštaitis (född i byn Štratai (även kallad Omentiškiai) (LE XXVIII 474–475)), är ytterst tvivelaktigt för P. Snar (LKŽe), inte bara på grund av den botaniska skillnaden: svingel växer på mycket fuktiga platser, medan hundäxing tvärtom endast växer på måttligt fuktiga platser (se nedan), dvs. dessa ord betecknar helt olika 12 Samma förändring återspeglas uppenbarligen också i lit. personnamn Vėžinis V <? *Ne-vėžinis ’som bott vid eller kommit från Nevėžis’, dvs. det bör betraktas som ett hydronymiskt appellativ (dess ursprung förklaras annorlunda i LPŽ II 1201); Ulìnskas/Ulìnskas Šl, Alvt etc. <? *Šia-ulinskas ’med ursprung i eller boende i Šiauliai’ (annorlunda i LPŽ II 1100); Pedìšius Šmn / Pedìšius Skp <? *Klai-pedìšius ’med ursprung i Klaipėda’, jfr lit. personnamn Klaipėdùkas ’detsamma’ (Butkus 1995: 265) 13 Vanagas (1981: 217) ger en helt annan och semantiskt omotiverad beskrivning av hydronymens ursprung. 14 Jfr även (progressiv assimilation) lit. personnamn Nemenìūnas Snt ↔ lit. personnamn Nemanìūnas Šln, Tt (LPŽ II 317–318). 15 Därför är även lit. personnamnen Minìotas, Miniótas, Minìotas, Miniotas etc. (LPŽ II: 251) uppenbarligen av appellativiskt ursprung, dvs. de bör knytas till hidr. lit. Minià flod Skdv, Mìnija, Minė flod Grg etc. (om dessa, se Vanagas 1981: 217), och inte till verbet lit. miñti ’ha i åtanke, mena etc.’ (se närmare LPŽ II 249); jfr även lit. personnamn Giniõtas < hidr. lit. Gin- (-upis flod Gdž), (Prieš-) -ginis flod Kbr (om dessa, se Vanagas 1981: 116), Gin-auka sjö Dūk. (Bilkis 2008: 252) + lit. suffix -ot- (se Skardžius I 344). 148 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Rytų baltų fitonimų morfeminio skaidymo ypatumai (etninės žodžių identifikacijos problematika) olika arter av örtartade växter, utan också på grund av etymologin – deras ursprung är helt olika: lit. pamienis ”hundäxing” < *pa-ka-mienis (med absorption av det radikala -ka-, jfr lit. lajà ”helheten av trädets grenar och blad, krona” DŽ, rš, P. Snar (LKŽe) < lit. la-pi-jà ”trädens och växternas blad, bladmassa” K; R 213, K I 96, J, rš, Šv, Vrb, V. Piet, ”plats där det finns mycket löv” Tv (LKŽe) – se utförligare Kregždys 2009: 120–122; Крэгждис 2009: 280–281; Kregždys 2010b: 100, 106), dvs. praef. pa- + subst. lit. kamiẽnas 1 ”stam, stjälk på en växt eller ett träd” Š; M, S. Dauk., Mair., A. Vien., J, Sdk, Vv, BsP IV 143, BsMt I 71; ”tjockända, grov ände” J; ”(anat.) bål (Truncus arteriosus)” NdŽ ↔ kamiẽna 1 ”stam, stjälk på en växt eller ett träd” J; C II 1152, K. Būg (Ds) (LKŽe). Hundäxingens namn med identisk semantisk betydelse används i östslaviska språk: r. dial. купкова ‘Dactylis glomerata L.’ (Анненковъ 1878: 121) <? *куп-ин-кова-я, jfr r. dial. ку́пуна ”tuvor bevuxen med mossa eller gräs” Pskov, Smolensk (СРНГ XVI 101); r. dial. палочник ”hundäxing” (Анненковъ 1878: 122), jfr r. dial. па́лочник ”ung skogsdunge som huggs ned för att få käppar och störar” (СРНГ XXV 175) ↔ r. dial. палочная трава ”hundäxing” (Анненковъ 1878: 121). Uppkomsten av denna konnotation bestämdes av hundäxingens växtplats och symbiotiska egenskaper – gräset växer endast på skuggiga platser, i skogsbryn, i skogsområden och på avverkade områden, dvs. där det finns träd (БСЭ XV 486). Den hydrolokativa härledningen av detta fytonym kan beläggas med hjälp av associativa motsvarigheter i östslaviska språk, vilka hittills inte har undersökts eller jämförts med motsvarigheter i de baltiska språken (jfr Меркулова 1967; Преображенский I 568; ЭССЯ XX 191–193). Ängssvingel (Festuca pratensis Huds.) ↔ eraičìnas, eraičýnas ”(bot.) ett sådant foderväxtgräs i gräsfamiljen (Festuca)” (LKŽe)) kallades i Mogiljov oblast i Ryssland r. dial. мурогъ (Анненковъ 1878: 144). I andra ryska dialekter betecknar ordet andra växter och botaniska objekt: r. dial. му́рог / муро́г / муро́к ”trampört” (Polygonum aviculare L.); en växt i familjen slideväxter’ Brjansk; мург полевой ”gulsporre (Linaria vulgaris Mill.)” (denna växt kan inte förknippas med lin och dess beredning, eftersom den är ett ogräs som växer längs vägkanter (БСЭ XVIII 278 – av denna anledning har den förmodligen fått detta namn (se nedan))) Voronezj; муро́к ”mossa som används för att täta springor i timmerhus” Tambov; муро́к ”gräs” (jfr Весь мурок пожелтел, все вытоптали) Sverdlovsk; муро́г ”tätt gräs som frodas längs bygatans kanter” Brjansk; мурог ”lågt, finbladigt gräs; ungt gräs” Tobolsk, Brjansk, муро́к ”frodigt ungt gräs” Archangelsk; муро́г ”grässvål” Pskov m.fl., му́рог ”grönskande gräsyta” Brjansk, муро́г ”detsamma” Tiumen, ”ängsmark” Archangelsk, ”äng, stubbåker” i södra och västra Ryssland (СРНГ XVIII 358). Dessa ord härleds ur hydroleksemet subst. balt.-slav. *mãura- ”gyttja” (mask. (Reinholdas Trautmannas (1923: 172) delar upp denna form i två separata former: balt.-slav. *mãura- ”gyttja” och balt.-slav. *mãurā- ”gräs, grässvål”)) > lit. mãuras 3, 1, mãuras 4 ”(bot.) vattenväxt, andmat (Lemna); slam, gyttja” m.fl., adj. lit. mūras, Diskusinės publikacijos / Discussion papers 149 ROLANDAS KREGŽDYS –à 4 ”våt, sörjig”, subst. lit. mùras ”genomdränkt, sörjig mark” (LKŽe), lett. murît ”smutsa ned, kladda” (ME II 670), pol. muł ”ett slemmigt, trögflytande lager av bergarter och organiska rester på bottnen eller stranden av ett vattendrag; slam; träsk” (SPW XV 173; Brückner 1957: 348) (< västsl. *maula- (Trautmann ibd.)) < adj. indoeur. dial. *měu-l / rō- ”hal; genomdränkt” < verb. indoeur. *meu- / *meų̯ə- (*mū-) ”gnida bort, skölja bort (med vatten)” (IEW 741–742), vilket är besläktat med verb. indoeur. *mer- / *mṛ- ”blöta igenom (med vatten)” (se PEŽ III 134; IEW 735–736) → verb. indoeur. *merk- (med determinativet *-k-) ”detsamma” > balt.-slav. *měŕk- / *mìŕk- ”detsamma” (PEŽ ibd.; IEW 739–740; se även Urbutis 1972: 212; Фасмер III 10–11; ЭССЯ XX 191–193)). Ett annat, mycket viktigt exempel som illustrerar denna hypotes är r. dial. вожец ‘Festuca pratensis’ Archangelsk (Анненковъ ibd.) ~ ”Festuca Fenas Lag.” (СРНГ V 12) < r. dial. *вож-[i]-(н)ец ”detsamma” < adj. fornkyrkslav. воднъ ”vatten-, vattenhaltig” (om detta se Miklosich 1977: 70) + suff. (subst.) sl. -ъу- (om detta se Селищев 1952: 60; Хабургаев 1974: 199–200) (om absorptionen av -n-: r. dial. -д- + -и- /i/ + -ец (enligt sl. *di > östsl. /ж/ (< *d’ž) (se Хабургаев 1974: 153; Пивторак 1988: 134)), jfr adj. r. dial. вожанный ”? vattenhaltig” (Вожаный горох. Холодный гороховый суп, разведенный квасом) (СРНГ V 9–10). Följaktligen kan man försiktigt anta att det hydronymiska associativet, som återspeglar växtens växtplats, är det äldsta (ett otvetydigt argument för ett sådant antagande är r. dial. мур ”mögel” Voronezj (Даль II 359), vilket förutsätter en substratisk hydroforisk referens, eftersom mögel endast växer på mycket fuktiga platser (LE XXII 263)). Senare uppstod andra benämningar på växten utifrån dess växtsätt, struktur, bruksvärde och andra kännetecken: r. dial. метла ”sopkvast (Festuca elatior, rubra)”, манна луговая ”detsamma” m.fl. (se utförligare Анненковъ ibd.). 5.1. Semantisk-derivativ motivation hos fytonymer med praef. pa- / po- Ett sådant ordbildningssätt, där växtnamn med praef. pa- / po- motiveras av deras lokalisering, är vanligt bland litauiska fytonymer (i synnerhet myconymer; det rör sig alltså inte om konstgjorda botaniska termer utan om ord som används i dialekter); det kan delas in i två undergrupper – primär lokaliseringsreferens (1 – den semantiska motivationen förutsätts av den primära referentens växtplats resp. dess parageneiska samband) och associativ resp. sekundär lokaliseringsreferens (2 – den semantiska motivationen förutsätts av en växtplats på den primära referenten eller av dess abessiva föreställning): 1) lit. paálksnė 2 ”(bot.) ullticka, luddticka (Lactarius torminosus); skäggriska, gråa (Lactarius trivialis)” ↔ ”plats under en al” (LKŽe); lit. paąžuolis 2 ”(bot.) en svamp i familjen rörsoppar som växer under ekar (Boletus 150 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Rytų baltų fitonimų morfeminio skaidymo ypatumai (etninės žodžių identifikacijos problematika) luridus); gallbittersopp (Boletus felleus); rödsopp, björksopp (Boletus versipellus’ (= lit. paąžuolė 2 ’detsamma’), dvs. ’sopp som växer vid ekar’; lit. pabėržis 1 ’(bot.) björksopp (Boletus scaber’ (= lit. dial. pabėržė 1, paberžė 3b ’detsamma; maskros, kremla’), dvs. ’svamp som växer längs björkar’; lit. paliępė 1 ’(bot.) ätlig svamp i skivlingfamiljen (Lactarius vellereus)’ (= lit. dial. paliepis 1 ’detsamma’), dvs. ’svamp som växer längs lindar’; lit. pakalnutė 2 ’(bot.) väldoftande, giftig och medicinalväxt inom liljefamiljen, växer i skogar och trädgårdar (Convallaria: C. majalis, C. latifolia)’ (LKŽe), dvs. ’växt i dalgångar och vid kanter’ (se BCЭ XIV 146), lit. pienažolė pajūrinė ’ört i familjen viveväxter (Primulaceae), förekommer i våta, salthaltiga växtmiljöer (Glaux maritima)’ (LE XXI 447), jfr lit. pajūrinis pelėžirnis (Lathyrus maritimus), lie. pajūrinis kadagys (Juniperus conferta) ↔ adj. lit. pajūrinis, -ė 1, pajūrinis 2 ’som finns, lever eller växer vid havskusten’ (LKŽe); lit. palazdė 3ᵇ, palazdė 2, pālazdė 1 ’(bot.) hasselört (Asarum europaeum); blåsippa (Anemone hepatica)’ ⇦ Palazdėlės växer oftare i kanterna (på branta sluttningar och släntkanter) Trgn (LKŽe) ↔ hassel (Corylus), en buske och ett träd i familjen björkväxter (Betulaceae), växer i sänkor (LE XIV 304) respektive på sluttningar (se även Gritėnienė 2006: 59); 2) lit. paalksnė 2 ’(bot.) svamp som växer på barken på en sprucken alstam, vanlig sköldskivling (Schizophyllum commune)’ (LKŽe); lit. palazdė ’majsskallra (Lathraea squamaria)’ (KLŽe) – en flerårig örtartad släkt i familjen Orobanchaceae, som parasiterar på andra växters rötter (särskilt hassel, al och lind) (LTE XII 564), ’sandstensopp (Boletus castaneus)’ (LKŽe) ↔ lit. smiltė 2 ’(bot.) sandväxt i nejlikväxtfamiljen (Arenaria)’ (LKŽe), växer på sandiga bergssluttningar, där det är torrt (LE XXVIII 185). Den andra semantiska typen av växtnamn med prefixet pa- / po- motiveras av formella kännetecken – yttre (fysiska) egenskaper eller sedvanlig (bruksmässig) nytta: 1) lit. pabėržis ’häggmispel (Rhamnus (LTE VII 361 (liksom BCЭ X 430) och LE XVIII 99 betecknar olika växter ur skilda familjer med detta fytonym, dvs. lit. medlieva), dvs. Amelanchier vulgaris (lit. paprastoji medlieva, ett släkte av buskar och låga träd i rosväxtfamiljen) ≠ Rhamnus cathartica (lit. dygioji šunobelė, ett släkte i familjen Rhamnaceae (LTE XI 15)))’ Mt (= lit. dial. pabėržė ’detsamma’ Trak); ’konvalj (Convallaria majalis)’ Rt; det första namnet har sannolikt uppkommit på grund av den likartade pigmenteringen hos bladen på dessa båda honungsväxter (dvs. bladytan är mörk och undersidan ljusvitaktig (se BCЭ X 430), och på våren är medlieva-bladen (om det rör sig om Amelanchier vulgaris) ludna (Кепнеръ фонъ-Марилаунъ I 345), liksom björkens (Betula) (LE II 442)) och har mycket likartad form (A. rotundi-folia); det är möjligt att jämförelsen mellan dessa växter berodde på deras bruksvärde (om medlieva = är Rhamnus cathartica), eftersom färgämnen framställdes både av björklöv och knoppar (LE II 443) och av getapels bär Diskusinės publikacijos / Discussion papers 151 ROLANDAS KREGŽDYS (Кернеръ фонъ-Марилаунъ II 699); sememet ’liljekonvalj’ kan tydligen kopplas till hur blomställningarna hos denna ört i liljeväxtfamiljen (Liliaceae) är placerade (LE XXI 367), respektive till deras lutning, som påminner om björkgrenarnas hängande; på grund av denna egenskap jämförs träd i björkväxtfamiljen (Betulaceae) i folkvisor med fattigdom och nöd, med sina ”hängande, daggvåta kvistar” (LE II 443); 2) lit. palėpštis 2 LBŽ, palepštis Mt ’(bot.) flerårig prydväxt i ärtväxtfamiljen (Cytisus)’ (LKŽe) < pref. lit. pa- + adj. lit. lėkštas, -à 4 ’platt, jämn, slät’ (LKŽe) (med p-k- > p-p- till följd av senare assimilation), eftersom frukten hos denna ärtväxt är en platt balja (LTE VIII 426); 3) lit. paliepsnis ’(bot.) en sådan växt’ < pref. lit. pa- + subst. lit. liepsnà 4 ’eldslåga, som stiger upp från ett brinnande föremål’ m.m. (LKŽe), jfr lit. liepsnėlė 2 ’(zool.) liten sångfågel med rött bröst, rödhake (Erithacus rubecula); (bot.) växt i nejlikväxtfamiljen med starkt färgade blommor, gaisrana (Lychnis)’ (LKŽe; LE XIV 540–541); 4) lit. dial. paliepa ’(bot.) stor nasturtium (Tropaeolum majus)’ (LKŽe), som LKŽ:s redaktörer felaktigt har hänfört till det litauiska lexikalsemantiska facket paliepà3b, pãliepa 1 ’(bot.) skott, utlöpare, tillväxt’ (LKŽe) (< verb. lit. 1. palipti ’klättra lite, en kort sträcka; förmå klättra’; 2. palipti ’fastna på undersidan’ > subst. lit. liẽptas 2 ’planka eller stock som lagts tvärs över ett dike eller en bäck för att ta sig över; planka placerad vid stranden av en flod eller sjö, att stå på när man tvättar eller hämtar vatten’ (LKŽe)) lexikalsemantiska facket: lit. dial. paliepa ’stor nasturtium’ ← *paliep-sn-a (–sn– absorption (om sådana förändringar, se vidare Креждис 2009: 281)) < pref. lit. pa- + subst. lit. liepsnà (se föregående text), eftersom blommorna på denna växt ’ofta är rödstänkta, som om de vore bestänkta med blod’ (LE XX 23); 5) lit. pósmilgė 1 ’(bot.) tuvtåtel (Deschampsia)’; ’smilguolė (Apera)’; ’smilgūnė (Eragrostis); rör (Calamagrostis)’ ↔ pasmilgė ’(bot.) tuvtåtel (Deschampsia caespitosa)’ (LKŽe; se även LE XXIII 339; XIV 385–386) < pref. lit. po- (om detta, se Kregždys 2010: 222) + subst. lit. smìlga 1, smilga 4, smilgà 3 ’(bot.) gräs i familjen Poaceae med vipplik blomställning (Agrostis); något långt och smalt; gröe (Poa); rör (Calamagrostis); grå rör (C. canescens); striepsnė (Melica)’ (LKŽe); 6) lit. palazdė ’hålsippa (Corydalis cava)’ (LKŽe) ⇦ frukten hos denna växt är en kapsel (LTE IX: 595), och har tydligen förknippats med hasselnöten. Dessa exempel är också mycket viktiga för att fastställa den ordbildningsmodell som används för växtnamn med prefixet pa- / po- – de deadjektiviska deadjektyvinis och denominala denominatyvinis typerna är belagda, inte den deverbaltyp som Gliwa postulerar utan att illustrera den med några exempel (!!!). En sådan formulering kan också underbyggas genom en morfologisk analys av litauiska och lettiska växtnamn som påstås återspegla ett verbalt ordbildningsunderlag (se Gliwa 2009: 84) (se nedan). 152 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Rytų baltų fitonimų morfeminio skaidymo ypatumai (etninės žodžių identifikacijos problematika) 6. LIT. SPRETIG ‘(BOT.) BRANTAS (CUSCUTA); PATAISAS (LYCOPODIUM); RŪGTIS TAKAŽOLĖ (POLYGONUM AVICULARE)’ Lit. padraika ‘(bot.) brantas (Cuscuta); pataisas (Lycopodium); rūgtis takažolė (Polygonum aviculare)’ LBŽ (LKŽe) (substantivering) < förled lit. pa- + adj. lit. draĩkas, -à 4 ‘utsträckt, smal’ (LKŽe) (som adj. lit. dial. (samog.) paimlùs, -ì ‘begåvad, fallen för studier’ (DūnŽ 232) (↔ adj. lit. imlùs, -ì 4 ‘som kan ta till sig, påverkas; receptiv; rymlig’ (LKŽe)), adj. lit. dial. (samog.) paplókščias, -ia ‘platt’ (DūnŽ 239) m.fl.), och inte direkt associera med verb. lit. driė̃kti ‘sträcka, dra, tänja (något långt, segt, formlöst); vara utdragen; hänga; fara iväg i oordning; rufsa till, sprida; gå, släpa sig fram; skala bark’ respektive verb. lit. padriė̃kti ‘sprida ut; skaka; lägga eller kasta oordnat; ligga utbredd; vara utdragen, sträcka sig; breda ut sig, sprida sig; falla och sträcka ut sig; växa upp, sträcka på sig’ (LKŽe), såsom Gliwa föreslår (ibid.); lit. šùn-d r a i k a 1, šundraika 1 ‘pataisas (Lycopodium)’ ↔ šundraikas 1 ‘detsamma’ som en sammansättning av två substantiv (!!) förklarade redan Kazimieras Būga (RR I 219). 7. LIT. PĀTAISAS ‘(BOT.) SPORBÄRANDE, FÖR FAMILJEN PATAISINIAI TILLHÖRANDE, PERENN SKOGSVÄXT MED FÖRGRENAD STJÄLK OCH NÅLLIKA BLAD (LYCOPODIUM)’ Lit. pãtaisas3ᵇ ‘(bot.) sporbärande, för familjen pataisiniai tillhörande, perenn skogsväxt med förgrenad stjälk och nållika blad (Lycopodium)’ Lkm, Kp, Pn, Sv, Brž, Srj, LBŽ, Mlt, Dglš, Trgn, Grl, A. Vien., Ln; ‘(bot.) jordreva (Glechoma hederacea)’ Jrb, J (LKŽe)¹⁶ härleds fortfarande ur det polysema verbet lit. tiẽsti17 (rätt- 16 Jfr även ō/ā-stammarnas växling (om uppkomsten av sådana morfologiska varianter, se mer utförligt Kregždys 2010: 51–58), varianten subst. lit. pataisà3ᵇ ’Lycopodium’ (LKŽe), använd i området för den östaukštaitiska dialekten uteniškių. 17 Jfr den semantiska räckvidden hos verbet lit. tiẽsti: ‘göra rak, räta ut, jämna; dra, förlänga; sticka in, närma; ge, räcka; göra (vanligen långt), leda, lägga; göra rakt eller rak, leda, dra en linje; sära, vidga, sprida, sträcka; dra, sträcka över något och förena två sidor; lägga på en yta; bädda, lägga, göra i ordning en bädd; täcka, hölja genom att breda ut; skaka, lägga; täcka med ett lager, lägga; sträcka sig, breda ut sig’ (jfr (refl.) P a t a i s a i p a r ž e m e t i e s i a s Klt); ‘vara utsträckt, utbredd, ligga utsträckt’; sota, hyvla, hugga, skära, slå; lägga ned, fälla, slå (till marken); falla, stupa, rasa, störta; växa kraftigt, skjuta i höjden; fortgå, vara; sträcka sig, glida; gå, springa, åka snabbt; arbeta hårt, sätta igång med arbetet; dra, slita, sjunga; löpa, para sig’ (LKŽe). Diskusinės publikacijos / Discussion papers 153 ROLANDAS KREGŽDYS farande – verbet lit. patiẽsti18), såsom Gliwa hävdar (ibid.), även om alla litauiska avledningar med roten -tais- har bildats från verbet lit. taisýti19 med en annan avljudsgrad i roten (se även Smoczyński 2007: 675–676), som förutsätter fyra semem som kan belägga fytonymens semantiska konnotation (se not 19): 1. ‘bota’, eftersom puder framställda av sporerna från läkemossan (Lycopodium clavatum) används för att behandla skavsår (se LE XXII 150; även KŠŽ 205); 2. ‘bre ut sig, sträcka sig’ – enligt växtens morfologi, dvs. sporofytens stjälk ligger längs marken och förgrenar sig med grenar riktade uppåt (LE ibid.); 3. ‘falla på längden, sträcka sig’ = semem 2; 4. ‘pryda, försköna med något’, eftersom växten är dekorativ och används till att fläta kransar (LE ibid.); av dessa är det endast två (1, 4) som förutsätts av subst. lit. pãtaisas, eftersom semem 2 och 3 inte kännetecknar verbet lit. pataisýti20, 18 Jfr den semantiska räckvidden hos verbet lit. patiẽsti: ‘göra något en smula rakare, räta ut; vila efter arbete, sträcka på sig, hämta andan; sträcka fram, lyfta, sträcka ut; göra något långt, lägga ut, ordna; flytta över, förlänga, dra över något och förena två sidor; l ä g g a u t, b r e d a u t, s t r ä c k a u t; placera efter att ha brett ut; bädda; täcka, hölja genom att breda ut; skaka, breda ut, sprida; bli tilltrasslad, breda ut sig; ligga utbredd, sträcka sig, vara utdragen; lägga ned, fälla, slå omkull; lägga sig, slänga sig, sträcka ut sig, falla omkull; göra slut på, döda, avliva, skjuta, slakta; sträcka på sig, växa; luta, vända sig, ge vika’ (LKŽe). 19 Jfr den semantiska räckvidden hos verbet lit. taisýti: ‘avhjälpa fel, göra något brukbart igen; göra något körbart genom att avlägsna ojämnheter; göra rakt; täppa till sprickor och hål, l a g a; avlägsna fel, inexaktheter, misstag och störningar; ersätta ett dialektord med ett standardspråkligt ord; undanröja, utrota (missförhållanden); förbättra något dåligt eller försämrat; göra bättre, förädla; göra mer fruktbar, gödsla; b o t a; plombera (en tand); bli frisk, läka; återställa (en ur led); massera, gnida (nacken); lägga på sig, bli tjockare; göra prydligt, jämnt, passande; (jämna), rengöra; kamma eller locka håret på ett visst sätt, ordna frisyr, utvecklat: sträcka ut, sprida; b r e u t s i g, s t r ä c k a s i g; f a l l a p å l ä n g d e n, s t r ä c k a s i g; ordna, sköta; lyfta upp en vagn som vält; bearbeta, rensa, rengöra; fästa, sätta in; binda in (en bok); förse med omslag; sätta in i ram, rama in; bädda (en säng)’ NdŽ, Brs, Trkn, Žr, Slnt, Mžš, Kair, N 123, LLD III 275 (Grz), Mžš, Rm; ‘klä, klä på; bära, ha på sig; förse med kläder; täcka, lägga ut; klä i vackra, prydliga kläder; p r y d a, f ö r s k ö n a m e d n å g o t; göra utseendet vackrare; göra, tillverka ett föremål; anlägga (en väg); sätta upp (ett staket); bygga, ordna (ett bo, en lya o.d.); ge något en viss form, forma; samla, odla; bilda en helhet av ljud; bygga, uppföra (en byggnad); utföra inredningsarbeten; skapa, grunda, ordna; tillaga, servera (mat, dryck, foder); tillverka för ett visst arbete eller ändamål; utforma i enlighet med det avsedda syftet, försöka anpassa; försöka; bete sig; låtsas, verka; hitta på (skämt, upptåg, obehagligheter o.d.); förtala, baktala; förbereda, ordna (för en resa, verksamhet, händelse); ha för avsikt, vilja, mena, planera (att göra något); närma sig början, framträda genom märkbara tecken på något kommande fenomen; ordna, förbereda (redskap, verktyg eller annat hjälpmedel) så att det kan användas; öva, träna; anpassa; ladda ett skjutvapen; förbereda för sådd, bruka (jorden); sköta om, förse; skaffa, förvärva, köpa; samla, stapla, lägga; se till att någonstans komma in eller bli mottagen; hålla (bröllop, fest); organisera, ordna; samlas, mötas; sikta (på ett mål); rikta åt rätt håll; närma sig med avsikt att göra något; närma sig, försöka vinna, hålla sig till (något man tycker om); uppkomma, visa sig, bryta ut (om sjukdom, smärta); äta glupskt, hugga in; slå, banka; förstöra; ta dyrt betalt, skinna, pressa’ (LKŽe). 20 Jfr den semantiska räckvidden hos verbet lit. pataisýti: ‘avhjälpa fel, göra brukbar; göra körbar genom att avlägsna ojämnheter; laga; göra om på annat sätt, korrigera; avlägsna eller påpeka fel, misstag och störningar; undanröja missförhållanden; förbättra något avstannat, olämpligt; förädla, uppfostra på nytt; klarna upp; b o t a; p l o m b e r a (e n t a n d); t i l l f r i s k n a, l ä k a; å t e r s t ä l l a (e n u r l e d); massera bort, gnida bort; göda upp, utfodra; lägga på hullet; f å k r a f t e r, å t e r h ä m t a s i g; gö 154 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Rytų baltų fitonimų morfeminio skaidymo ypatumai (etninės žodžių identifikacijos problematika) från vilket den nämnda bildningen med ō-stam skulle kunna härledas (om det är ett deverbat), se not 20). En konventionalisering av den terapeutiska funktionen skulle dock förutsätta en rekonstruktion av hyperonymen ’läkeväxt’, vilket är föga sannolikt med tanke på växtens ringa farmakoterapeutiska värde: med den behandlades endast hudåkommor av exogent ursprung som inte hotade människans biologiska existens, medan man med varunice (L. annotinum) behandlade nuomaris (LE ibd.). Att just denna art av Lycopodium benämns lit. šundraika ’detsamma’ talar emellertid för att växtens morfologi (jfr Gritėnienė 2006: 183), snarare än dess konnotativa användningsvärde, är viktig; det är alltså konnotativa betydelser som ’krypa, släpa sig fram längs marken’ som bör förutsättas, eftersom huvudstammen hos Lycopodium (Lycopodium) är en liggande jordstam (LE XXII 150). Jfr lit. dial. valkata šniūrininkė, som på grund av sin krypande stam liknar ”[...] Lycopodium – en medicinalväxt i skogen med en lång, utbredd stam” (Gritėnienė ibd.). Rekonstruktionen av uzema ’smycke’ är också tvivelaktig, eftersom lexemets semantiska extensional inte återspeglar en sådan betydelse. Hypotesen att det är ett deverbat med ō-stam bildat till verbet lit. pataisyti (om denna avledningstyp, se närmare Skardžius I 26–36) är tvivelaktig på grund av sambandet mellan detta verbs avledningsmönster och semantiska värde; de betydelser som återspeglas är nämligen beteckningar av typen nomen instrumenti: lit. dial. pãtaisas ’verktyg, anordning’ (DūnŽ 249) ↔ (avledning med suff. *-lō-) lit. dial. pãtaisalas mask. (3⁴ᵇ) ’verktyg, anordning’ Trš; ’(kollektivt) lagade, serverade maträtter’ J. Balt. (LKŽŽe). Ursprunget till det aktuella växtnamnet kan enkelt förklaras med utgångspunkt i den redan nämnda icke-associativa21 lit. dial. valkata šniūrininkė ’jordmurgröna (Glechoma)’, som förut- sätter följande betydelser: göra prydlig, jämn, passande; göra rak, räta ut; sträcka ut sig på längden; städa, rengöra, plantera; bädda (en säng); klä på sig, ta på sig (kläder); byta om till något; pryda; tillverka ett föremål; bildas, uppstå; anlägga (en väg); sätta upp (ett staket, en inhägnad o.d.); rulla ihop, bygga (ett bo); göra något i en viss form, forma; uppföra (en byggnad); inrätta, installera; grunda, etablera; förbereda, sammanställa; tillaga (mat, dryck, foder o.d.), servera; tillverka för ett visst arbete eller ändamål; åstadkomma på konstlad väg, låtsas; göra sig till något; utge sig för att vara något, låtsas; orsaka obehag; råka hända; träffa rätt, hamna någonstans; ske; förbereda (för en handling, verksamhet, händelse); ställa in sig, ha för avsikt (att göra något); ordna, förbereda så att något lämpar sig för användning; göra i ordning för arbete (ett redskap, verktyg, kärl etc.); smida ränker; bruka (jorden); skaffa, förvärva; välja, spara; utse, ange vad någon ska göra eller vara; hålla (bröllop, fest); framkalla ett fenomen; dra över sig (en olycka); styra i en viss riktning; äta lite, ta sig en bit; slå; slå ihjäl, döda; förföra, bedra (en flicka); stjäla; göra av med, förbruka (LKŽŽe). 21 Jfr de k o n n o t a t i o n e r som växtens morfologiska struktur ger upphov till: subst. lit. drieka 1 ’växtdel som lämpar sig för vävning, fiber, växtfiber; nättyg; en viss mängd (fiber), en nypa; (bot.) Lycopodium, driekana, rietena, šarkakojis (Lycopodium)’ / driekana 1 ’(bot.) krypande ogräs i trädgårdar’ samt, med en annan apofonisk grad, det redan nämnda lit. padraika ’(bot.) brantas (Cuscuta); Lycopodium (Lycopodium); åkertistel (Polygonum aviculare)’ LBŽ (LKŽŽe), liksom deras genetiska a s s o c i a t i o n e r: subst. lit. padraika 1 ’lösaktig kvinna, sköka’ / padráika 1, pãdraika 1, ’en lättsinnig person, en slarver; lång och smal, gänglig person’ (LKŽŽe). Det är särskilt viktigt att skilja mellan dessa semantiska nivåer, eftersom vissa forskare tolkar associationer som primära deverbat, trots att de bör betraktas som denominativ, jfr lit. patárška / patérš-ka ‘Briza media’, som Gritėnienė (2006: 61) förknippar med ljudet av de hängande småaxen som vinden framkallar (jfr lit. patárška Diskusinės publikacijos / Discussion papers 155 ROLANDAS KREGŽDYS som representerar den andra semantiska, produktiva typen av växtnamn med praef. pa- / po-, motiverad av formella drag – värdet hos yttre (fysiska) egenskaper: stjälken hos denna ört i familjen Labiatae (Labiatae), krypande jordmurgröna (G. hederaceae)22, liknar Lycopodium (Gritėnienė ibd.); det horisontella växtsättet hos växtens huvudsakliga ovanjordiska del och bladens motsvarande morfologi ligger alltså till grund för att namnen på två olika växtarter förs samman och ger upphov till parallella semantem och morfologiska strukturer (jfr förekomsten av abstrakta nomen agentis av adjektiviskt ursprung: lit. válkata ’vandrare’ (Skardžius I 336) ← adj. lit. valkùs, -i 4 ’s e g, e l a s t i s k, mjuk, klibbig, seg; s m i d i g, b ö j l i g, spänstig, e l a s t i s k; böjlig, smidig (vanligen om en person eller kroppsdelar); stel, svår att klyva, hård, seg; spröd, smulig; lat, trög; slemmig, klibbig, tjock; stark, hållbar, uthållig (om människa eller djur); som inte sinar på länge, ger mycket mjölk (om en ko)’ (LKŽe) + suff. -at-). Det går alltså att med säkerhet hävda att lit. pãtaisas ‘Lycopodium’ inte är ett deverbat utan ett d e n o m i n a t i v, att betrakta som en hypernormalism (med rotvokalen -ai- i stället för den etymologiska -ą-; om dess ursprung, se närmare Urbutis 1998: 55–56), och som kan förknippas med subst. lit. p a t ą s a i pl. 3b ’(bot.) en sporbildande flerårig skogsväxt av familjen Lycopodiaceae, med förgrenad stjälk och barrlika blad (Lycopodium)’ Švnč, Kli (LKŽe) < praef. lit. pa- + adj. lit. dial. *taisus ’smidig, böjlig’ (hypernormalism) ↔ adj. lit. tąsùs, -i 4 ’som kan sträckas och dras ut, tänjs, inte brister; e l a s t i s k, s m i d i g, seg, svår att klyva; hård; klibbig; långvarig, utdragen’ (LKŽe) eller subst. lit. tąsà 4 ’(av s a m m a f ö r e m å l) f ö r l ä n g n i n g e n f o r t s ä t t e r, f ö r t s ä t t n i n g; att något utförs, görs eller pågår vidare, fortsättning eller fortgående’ (LKŽe) ~ subst. lit. patąsa (scom.) 1, patąsà3b ’v a n d r a r e, luffare, lösdrivare; l ä n g s t a m, lång och smal person’ (jfr växtnamnets konnotation: Tėvas patąsa, motina pamplė, vaikai čiūčiurukai (’ärta’) Kos 84) (LKŽe), subst. lit. dial. patąsai pl. 2 ’blånor blandade med skävor, som erhålls när lin bereds’ Prng, Dv (LKŽe)23. Man kan alltså rekonstruera sememet ’växt som, när den dras, sträcks ut och tänjs’. 1 ’en som pratar mycket, pladdrar’ ↔ patérška 1 ’detsamma’ (LKŽe)), och Gliwa (2009: 84) förklarar det både som en verbal avledning från verbet lit. tarškìti ’frambringa ett rasslande ljud, skramla; färdas med rasslande ljud; slå, knacka till; prata, pladdra; skrapa’, respektive verbet lit. patarkštì ’rassla lite, knastra; småprata, pladdra’ (LKŽe), och som en denominativ avledning från subst. lit. tárška 1 ’pratmakare, pladdrare’ ↔ teršà 4 ’detsamma’ (LKŽe), även om lexemet förs till underklassen deverbat. 22 Jfr subst. lit. pataisiniai 2 ’(bot.) klass av s p o r b i l d a n d e kärlväxter (Lycopodineae)’ LBŽ (LKŽe). 23 Dessa deverbat är avledda från verbet lit. tąsýti ’dra i något, rycka, slita; dra så att något släpar eller kryper fram, släpa; få något att röra sig i en viss riktning genom att skjuta på det, flytta, knuffa, dra; reta, knuffa, riva, plåga; trötta ut genom arbete; dra i ett föremål som sitter fast eller är svårt att nå; sträcka ut och lägga ut genom att dra; bära tungt, lyfta; transportera tungt; förlänga, dröja, förhala; fortgå’ m.m. (LKŽe) ↔ verb lit. patąsýti ’rycka lite i något, dra lite; mjölka lite; knuffas, slåss lite; dra lite medan man släpar, släpa en bit; knuffa; slita sönder; förstöra; sträcka ut och lägga ut genom att dra; breda ut sig, bli rufsig; uttala något lite utdraget; täcka sig, dra något över sig’ m.m. (LKŽe). 156 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Rytų baltų fitonimų morfeminio skaidymo ypatumai (etninės žodžių identifikacijos problematika) 8. LA. DIAL. APDŽIRAS, APDŽIRAS, APDŽIRES, APDŽIRENES, APDŽIRŲ- / APDŽIRŲ-ŽALĖS ’PATAIS (LYCOPODIUM)’ La. dial. apdžiras, apdžiras, apdžires, apdžirenes Jaungulbene (410), apdžirų- / apdžirų-žales Lielauce (112) ‘pataisas (Lycopodium)’ kilmė iki šiol neišaiškinta (plg. Gliwa 2009: 83–84). Remiantis Karlio Miūlenbacho žodyne (ME I 84) pateikiama medžiaga, galima spėti latvių kalbos šnektose įvykus fitoniminę šio augalo pavadinimo panmiksiją (lingvistinę), būdingą ir lietuvių šnektoms. Dėl Miūlenbacho nurodomo šios leksemos lietuvių kalbos atitikmens apgirios ‘čemer ys (Veratrum)’ galima daryti prielaidą apie skirtingų rūšių augalų pavadinimų hiperonimizaciją (pagal 1-ąjį darbybinį semantinį – lokalizacijos – tipą), plg. lie. dial. atgirė ‘toks miško augalas (Lycopodium selago)’ (DūnŽ 34), t. y. ‘atgirinis arba pelkinis pataisas’ (LE XXII 150), nors Vitkausko (DūnŽ ibd.) nurodomi iliustraciniai leksemos pavyzdžiai suponuoja čemerio (Veratrum) konotaciją – šio augalo skyščiu (‘čemeryčių vandeniu’) naikinamos utėlės (!!!). Fitonimų maišymą nulėmė, matyt, lokalizacinis identiškumas, t. y. augimo vieta – miškas (pataiso), pamiškė – čemerio (plg. apdžiras aug(u)ot priežu mežuos un esuot lidzigas staipekļiem (ME ibd.), t. y. „čemer ys auga pamiškėse ir yra labai panašus į pataisą“) – ir uzualinė vertė, mat abu augalai yra vaistiniai, tik naudojami skirtingoms ligoms gydyti. Taigi šio žodžio etimologinė analizė nesudėtinga: la. apdžiras *‘pagirio, pamiškės augalai resp. pamiškiniai’ < praef. la. ap- ‘(žymi daiktą, esantį aplink ką nors)’ + subst. la. dzira (dzīre) ‘miškas’ (žr. ME I 555). Todėl Gliwos (ibd.) teiginys, neva šis denominatyvas yra veiksmažodinis vedinys, traktuotinas kaip liaudies etimologijos pavyzdys. 9. SAMMANFATTNING På grundval av den korta analysen av de granskade fytonymerna kan man utan förbehåll instämma med Albertas Rosinas, som formulerade den metodologiska principen att undvika fantasmagoriska tolkningar respektive kasuistiska argument (1997: 73): ”[...] när man löser komplicerade frågor om morfologins utveckling måste man avstå från tillfälliga undersökningsmetoder och tillfälliga jämförelser med andra indoeuropeiska språk, vars data, om deras interna utvecklingsmotiv inte har undersökts, ofta kan leda vilse. Fakta i varje språk måste undersökas med avseende på systemiska samband inom språket (eller dialekten); de inre motiven till förändringarna bör sökas i språkets (eller dialektens) eget system med hänsyn till brukskontexter och pragmatik.” Diskusinės publikacijos / Discussion papers 157 ROLANDAS KREGŽDYS 10. SLUTSATSER 10.1. Den väsentliga faktor som avgör riktningen för lexemets etymologiska analys är fastställandet av den minsta betydelsebärande delen av ordet, identifierad med den rekonstruktionspragmatiska metoden. 10.2. Frånvaron av en minsta generaliserad orddel, respektive dess formella alternativ, måste rekonstrueras med stöd av semantemernas bruksvärde. 10.3. Följande morfologiska (respektive etymologiska) utveckling hos litauiska och lettiska fytonymer har fastställts: 10.3.1. lit. pastēnis ’växt i nejlikväxtfamiljen (Malachium)’ ← *pas-iu-t-enis (med absorption av det radiala –iu-) ← lit. dial. pāsiutas ’vansinne, raseri, ysterhet’ (↔ lit. dial. pasiutýs, pasiutìs ’detsamma’) + (sekundärt) suff. *-eniō-; 10.3.2. lit. dödsört ’giftig växt i flockblommiga familjen (Cicuta)’ ← pref. nuo- + subst. lit. dial. kãnas ’ände’ (< lit. dial. kāpana ’ljusnande, gryning’) < pref. nuo- + lit. ka-pa-na ’slut, död’ (← *’det som orsakar död resp. dödens växt’); 10.3.3. subst. lit. padaukas ’rödskivling (Leccinum aurantiacum)’ < subst. lit. dial. (lån.) *padaukas ’svamp med ojämn, skrynklig (”lurvig”) fot’ < adj. lit. dial. (lån.) *padalkinis ’ojämn (skrynklig, eftersom den är ihopsydd) som en fåll’ ← lit. (lån.) padálka ’nedre klädkant, nederkant, fåll’ (med –al- > -au-, karakteristiskt för lånord); 10.3.4. lit. pasienis ’växt i korgblommiga familjen, džiūgunė (Hypochoeris)’ < *pasie-ty-nis ’sådan som en sietynas’ resp. ’torrt, förtorkat gräs = džiūgunė’ < pref. pa- + subst. lit. sietýnas ’halmprydnad; ett sådant gräs som växer längs flodstränderna’; 10.3.5. lit. posainis ’džiūgunė (Hypochoeris)’ ← *po-su-kainis ’den som sticks in, flätas, sätts upp’ (med absorption av –uk-) < pref. po- + verb. lit. dial. sukáinioti ’tova ihop, trassla till’ ↔ verb. lit. dial. káinioti ’sticka in, fläta, sätta upp (på måfå, tillfälligt, slarvigt)’; ’täta springor i väggar med mossa, blånor eller något annat’ m.m. (~ subst. lit. kainė ’(bot.) Coremium, dvs. den svampfödande delen, bestående av en ansamling av konidioforer’); 10.3.6. lit. póminis ’svingel (Festuca)’ ← a) (appellativ) lit. dial. (sam.) pominis *’växt som växer vid flodstränder respektive på fuktiga platser’ < top. lit. dial. (sam.) *Pominys (< *Paminys ’detsamma’ (med absorption av –ij- och –a- > -o-; jfr lit. pa-ežerys ’plats vid en sjö’ ↔ top. lit. (sam.) Pó-žerė ’by nära Tauragė’) < top. *Paminijys ’område vid floden Minija’ < top. lit. (sam.) Pomenie (= Paminijės) ’sex platser vid floden Minija, väster om Žarėnai och norr om Rietavas’; b) lit. dial. (sam.) póminis *’växt som växer på fuktiga platser’ < lit. *po-ne-mìnis ’detsamma’ (med absorption av –ne- på grund av upprepning av fonologiskt identiska stavelser, dvs. –ne-...-ni-; -i- < -u- genom regressiv assimilation) < subst. 158 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Rytų baltų fitonimų morfeminio skaidymo ypatumai (etninės žodžių identifikacijos problematika) lit. *po-ne-munis ‘detsamma’ (substantivering) < adj. balt. *nemuna- ‘det som kännetecknas av en fuktig plats’; 10.3.7. lit. pamenis ‘hundäxing (Dactylis glomerata)’ ← *pa-ka-mienis ‘gräs som växer endast på skuggiga platser, i skogsbryn, vid skogskanter och på hyggen, dvs. där det finns träd’ (med absorption av det radikala -ka-) < pref. pa- + subst. lit. kamiėnas ‘en växts eller ett träds stam, stjälk’ osv.; 10.3.8. lit. palėpštis / palepštis ‘flerårig prydnadsväxt i baljväxtfamiljen (Cytisus)’ ← *palėkštis ‘växt som får platta baljor’ (med p-k- > p-p- till följd av fjärrassimilation) < pref. lit. pa- + adj. lit. lėkštas, -à ‘platt, jämn, slät’; 10.3.9. lit. dial. paliepa ‘stor indiankrasse (Tropaeolum majus)’ < ← *paliep-sn-a ‘växt med rödstänkta blommor, som om de stänkts med blod’ (-sn- absorption) < pref. lit. pa- + subst. lit. liepsnà ‘eld som slår upp från ett brinnande föremål’ ↔ lit. liepsnėlė ‘(bot.) växt i nejlikfamiljen med starkt färgade blommor, brinnande blomma (Lychnis)’; 10.3.10. lit. padraika ‘snärjväxt (Cuscuta); mattlummer (Lycopodium); åkerskräppa (Polygonum aviculare)’ < pref. lit. pa- + adj. lit. draīkas, -à ‘utbredd, smärt’; 10.3.11. lit. pãtaisas ‘flerårig sporbärande skogsväxt i lummerfamiljen med en grenig stjälk och barrlika småblad (Lycopodium)’ – hypernormalism (med rotens -ai- i stället för etymologiskt -ą-), associerad med subst. lit. patašai ‘(bot.) flerårig sporbärande skogsväxt i lummerfamiljen med en grenig stjälk och barrlika småblad (Lycopodium)’ < pref. lit. pa- + adj. lit. dial. *taisus ‘böjlig, elastisk’ (hypernormalism) ↔ adj. lit. tąsùs, -ì ‘som sträcks ut när det dras, blir längre; elastisk, böjlig, seg, inte spröd’ osv.; 10.3.12. lett. dial. apdžiras, apdziras, apdzires, apdzirenes, apdziru-/apdziru-zāles ‘mattlummer (Lycopodium)’ < pref. lett. ap- ‘(betecknar ett föremål som befinner sig runt något)’ + subst. lett. dzira (dzīre) ‘skog’. ŠALTINIAI Būga I–III – Būga Kazimieras. Rinktiniai raštai 1–3, sudarė Z. Zinkevičius. Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1958–1961. DunŽ – Vitkauskas Vytautas. Šiaurės rytų dunininkų šnektų žodynas. Vilnius: Mokslas, 1976. IEW – Pokorny Julius. Indogermanisches etymologisches Wörterbuch 1–2. Bern und München: Francke Verlag, 1959–1969. KRŽ I–II – Pupkis Aldonas. Kazlų Rūdos šnektos žodynas 1–2. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008–2009. Diskusinės publikacijos / Discussion papers 159 ROLANDAS KREGŽDYS KŠŽ – V i l u t y t ė A n g e l ė. Kaltanėnų šnektos žodynas. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008. LATŽ – Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo žinynas 2. Vilnius: Mintis, 1976. LE I–XXXVII – Lietuvių enciklopedija 1–37. Bostonas: Lietuvių enciklopedijos leidykla, 1953–1985. LEW – F r a e n k e l E r n s t. Litauisches etymologisches Wörterbuch, 1–2. Heidelberg: Vandenhoeck & Ruprecht, 1962–1965. LEŽ – S m o c z y ń s k i W o j c i e c h. Słownik etymologiczny języka litewskiego. Wilno: Printer Polyglott, 2007. LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas (t. 1–20, 1941–2002). Prieiga internete: www.lkz.lt. LPŽ I–II – Lietuvių pavardžių žodynas 1–2. Vilnius: Mokslas, 1985–1989. LS – L i d d e l l H e n r y G e o r g e, S c o t t R o b e r t. A Greek-English lexicon. New York & Cincinnati: American Book Company, 1882 (eighth edition). LTE I–XIII – Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 1–13. Vilnius: Mokslas, 1976–1985. ME I–IV – M ū l e n b a c h s K ā r l i s. Latviešu valodas vārdnīca 1–4, red. Jānis Endzelīns. Rīga: Izglītības ministerija (t. 1), Kultūras fonds (t. 2–4), 1923–1932. PEŽ I–IV – M a ž i u l i s V y t a u t a s. Prūsų kalbos etimologijos žodynas 1–4. Vilnius: Moks-las (t. 1), Mokslo ir enciklopedijų leidykla (t. 2, 3), Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas (t. 4), 1988–1997. Skardžius I–V – S k a r d ž i u s P r a n a s. Rinktiniai raštai 1–5, parengė Albertas Rosinas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1996–1999. SPW XV – Słownik Polszczyzny XVI wieku 15. Wrocław & Łódź: Wydawnictwo Polskiej Akademii Nauk, 1984. БСЭ I–XXXI – Большая советская энциклопедия, ред. Б. А. Введенский. Москва: Большая советская энциклопедия, 1969–1981. Даль I–IV – Д а л ь В л а д и м и р. Толковый словарь живого великорусского языка 1–4. Москва: Русский язык, 1989–1991. Кернеръ фонъ-Марилаунъ I–II – К е р н е р ъ ф о н ъ - М а р и л а у н ъ А. Жизнь растений. С.-Петербургъ: Просвѣщение, 1896. Преображенский I–IV – П р е о б р а ж е н с к и й А л е к с а н д р Г р и г о р ь е в и ч. Этимологический словарь русского языка. Москва: Типография Г. Лисснера и Д. Совко, 1910–1914 (т. 1–2); Москва & Ленинград: Издательство академии наук СССР, 1949 (т. 3). 160 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Rytų baltų fitonimų morfeminio skaidymo ypatumai (etninės žodžių identifikacijos problematika) СРНГ I–XLIII – Словарь русских народных говоров 1–43. Ленинград (Санкт Петербург): Наука, 1965–2009. Фасмер I–IV – Фасмер Макс. Этимологический словарь русского языка 1–4. Москва: Прогресс, 1986–1987. ЭССЯ I–XXXII – Этимологический словарь славянских языков 1–32, отв. ред. О. Н. Трубачёв. Москва: Наука, 1974–2005. LITERATŪRA Balevičienė Janina 1995: Flora ir fauna. – Lietuvininkų kraštas. Kaunas: Litterae universitatis, 45–63. Bilkis Laimutis 2008: Lietuvių helonimų daryba. Priesaginiai ir priesagėtieji helonimai. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Brückner Alexander 1957: Słownik etymologiczny języka polskiego. Warszawa: Wiedza powszechna. Bussmann Hadumod 2006: Routledge Dictionary of Language and Linguistics. London & New York: Routledge. Butkus Alvydas 1995: Lietuvių pravardės. Kaunas: Æsti. Crystal David 2008: A Dictionary of Linguistics and Phonetics. Oxford: Blackwell Publishing. Endzelīns Janis 1957: Baltų kalbų garsai ir formos. Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. Endzelīns Jānis 1951: Latviešu valodas gramatika. Rīga: Latvijas valsts izdevniecība. Erzepki Bolesław 1900: Słownik Łacińsko-Polski Bartłomieja z Bydgoszczy. Poznań: Drukarnia dziennika Poznańskiego. Gliwa Berndas 2002: Nuodingų augalų nuokana ‘Cicuta Virosa L.’ bei nuokanis ‘toks grybas, Lactarius Turpis Weinm.’ pavadinimai lietuvių kalboje. – Onomasiology Online 3, 1–7. Gliwa Bernd 2009: Pflanzennamen mit Präfix pa- und Angrenzendes im Litauischen und Lettischen. – Baltistica 44(1), 77–90. Gliwa Bernd, Stukonis Vaclovas 2008: Etymologisches zu den Namen der Schwingel (Festuca spp.). – Baltu filoloģija 17(1/2), 61–72. Gritėnienė Aurelija 2006: Augalų pavadinimų motyvacija šiaurės panevėžiškių patarmėje. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Kregždys Rolandas 2009: Ide. suff. *-ko- semantinė sklaida baltų kalbose. – Res humanitariae 6, 112–132. Diskusinės publikacijos / Discussion papers 161 ROLANDAS KREGŽDYS Kregždys Rolandas 2010: Baltų kalbų leksinės semantinės gretýbės (paveldėtieji ō/ā kamienų kūno dalių pavadinimai). Vilnius: Lietuvos kultūros tyrimų institutas. Kregždys Rolandas 2010a: M. Stryjkowskio veikalo Kronika Polska, Litewska, Żmódzka i wszystkiej Rusi teonimai: Chaurirari. – Acta Linguistica Lithuanica 42–43, 50–81. Kregždys Rolandas 2010b: Prūsų dievybė Curche. – Kultūrologija. Istorinės vietos, atmin-tys, tapatumai. Vilnius: Lietuvos kultūros tyrimų institutas, 90–106. Mažulis Vytautas 2008: Dėl kuršių kalbos palikimo. – Baltistica 43(1), 91–99. Miklosich Franz von 1977: Lexicon palaeoslovенico-graeco-latinum. Darmstadt: Scientia Verlag Aalen. Niermeyer J. F. 1976: Mediae Latinitatis lexicon minus. Leiden: E. J. Brill. Otrębski Jan 1966: Lit. Žārasas, Zarasaĩ (pl.). – Beiträge zur Namenforschung. Band 1, Heft 3. Heidelberg, 327–330. Rosinas Albertas 1997: Dėl Latgalės „giliųjų šnektų“ daugiskaitos kilmininko su -ūs kilmės. – Baltistica 32(1), 71–75. Smoczyński Wojciech 2001: Język litewski w perspektywie porównawczej. Kraków: Wydawnictwo Uniwersytetu Jagiellońskiego. Trautmann Reinhold 1923: Baltisch-Slavisches Wörterbuch. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht. Urbutis Vincas 1972: (rec.) Этимология 1968... – Baltistica 8(2), 207–213. Urbutis Vincas 1978: Žodžių darybos teorija. Vilnius: Mokslas. Urbutis Vincas 1998: Lie. pãšinas ir (trm.) pašãiza – bendrašakniai sinonimai. – Baltistica 33(1), 49–57. Vanagas Aleksandras 1981: Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas. Vilnius: Mokslas. Zinkevičius Zigmas 1966: Lietuvių dialektologija. Vilnius: Mintis. Анненковъ Николай 1878: Ботаническій словарь. Санкт Петербургъ: Типографія императорской академіи наукъ. Креждис Роландас 2009: Прусс. Curche: этимология теонима, функции божества; проблематика установления культовых соответствий на почве обрядовой традиции восточно-балтийских, славянских и других индоевропейских народов. – Studia Mythologica Slavica 12, 249–320. Меркулова Валентина Антоновна 1967: Очерки по русской народной номенклатуре растений. Москва: Наука. 162 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Rytų baltų fitonimų morfeminio skaidymo ypatumai (etninės žodžių identifikacijos problematika) Откупщиков Юрий Владимирович 2006: Об этимологии гидронима Ловать. – Индоевропейское языкознание и классическая филология – X. Материалы чтений, посвященных памяти профессора Иосифа Моисеевича Тронского. 19–21 июня 2006 г. Санкт-Петербург: Наука, 215–219. Півторак Г. П. 1988: Формування і діалектна диференціація давньоруської мови. Київ: Наукова думка. Селищев Афанасий Матвеевич 1952: Старославянский язык. Тексты. Словарь. Очерки морфологии. Москва: Государственное учебно-педагогическое издательство министерства просвещения РСФСР. Хабургаев Георгий Александрович 1974: Старославянский язык. Москва: Просвещение. Morphological segmentation peculiarities of Eastern Baltic Phytonymes (ethnical identification topics of the lexemes) S U M M A R Y The article deals with the analysis of lexemes’ morphological segmentation peculiarities, i.e. methodology of the submorphs discernment. Determination of the structural verges of morpheme is handled as the essential element, which is of the most importance of the etymological analysis of the words. The morpheme structure is tested in accordance with reconstruction-pragmatic method in opposition to atomistic. Reconstruction of morpheme as formal alternative structural element is based on the semanteme significant value. Due to the etymological analysis of the Phytonymes, these conclusions are drawn: 1) Lith. pastēnis ‘a plant of a genus decandria digynia (Malachium)’ ← *pas-iu-t-enis (with the absorption of radical -iu-) ← Lith. dial. pāsiutas ‘fury, rabidity, tear’ (↔ Lith. dial. pasiutȳs, pasiutìs ‘ditto’) + (secondary) suff. *-enìō-; 2) Lith. núokana ‘cowbane (Cicuta)’ ← pref. nuo- + subst. Lith. dial. kānas ‘death’ (< Lith. dial. kāpana ‘dying’) < pref. nuo- + ka-pa-na ‘death, passing’ (← *‘that, which fates to die resp. plant of dissolution’); 3) Lith. padaukas ‘orange-cap boletus (Leccinum aurantiacum)’ < subst. Lith. dial. (loan) *padaukas ‘fungus of uneven, crinkly, shabby stipe’ < adj. Lith. dial. (loan) *padaukinis ‘uneven (crinkly be cause of being crappy) as a skirt’ ← Lith. (loan) padálka ‘tuck’ (with the shift of -al- to -au-, which is characteristic feature of borrowings); 4) Lith. pasienis ‘cat’s ear (Hypochoeris)’ < *pasie-ty-nis ‘the same as Lith. sietýnas’ resp. ‘dry, sear grass = cat’s ear’ < pref. pa- + subst. Lith. sietýnas ‘straw decoration; riverbank growing grass’; Diskusinės publikacijos / Discussion papers 163 ROLANDAS KREGŽDYS 5) Lith. posāinis ‘cat’s ear (Hypochoeris)’ ← *po-su-kainis ‘used for wattling, pleatching’ (with the absorption of -ūk-) < pref. po- + v. Lith. dial. sukáin(i)oti ‘tangle, snarl’ ↔ v. Lith. dial. káinioti ‘to pop, fence, wattle (tol-lol; fair-to-middling)’; ‘to caulk interstice of walls with moss, gasket’ etc. (~ subst. Lith. kainė ‘(bot.) Coremium’); 6) Lith. póminis ‘fescue (Festuca)’ ← a) (appellative) Lith. dial. (Samogitian) pominis *‘riverbank and soaks growing plant’ < Toponym Lith. dial. (Samogitian) *Pominys (< *Pam-inys ‘ditto’ (with the absorption of -ij- and -a- shift to -o-, cf. Lith. pa-ežerys ‘lakeside’ ↔ Toponym Lith. dial. (Samogitian) Pó-žerė ‘village near Tauragė’) < Toponym *Pamin-ijys ‘terrene near river Minija’ < Toponym Lith. dial. (Samogitian) Pomenie (= Paminijės) ‘6 terrenes near river Minija (westward from Žarėnai and northward from Rietavas’; b) Lith. dial. (Samogitian) póminis *‘soaks growing plant’ < Lith. *po-ne-minis ‘ditto’ (with absorption of -ne- due to repetition of phonologically identical clusters, i.e. -ne-…-ni-; -i- < -u- by virtue of regressive assimilation) < subst. Lith. *po-ne-munis ‘ditto’ (substantivisation) < adj. Balt. *nemuna- ‘appropriate to soak’; 7) Lith. pamienis ‘orchard grass (Dactylis glomerata)’ ← *pa-ka-mienis ‘outskirts, shady places and slash growing grass, i.e. arboreal terrenes plant’ (with absorption of radical -ka-) < pref. pa- + subst. Lith. karnėnas ‘shaft, stem’ etc.; 8) Lith. palėpštis / palepštis ‘bean-trefoil (Cytisus)’ ← *palėkštis ‘legume with a tabular pod’ (with a shift of p-k- to p-p- due to incontiguous assimilation) < pref. Lith. pa- + adj. Lith. lėkštas, -à ‘tabular, smooth, equal’; 9) Lith. dial. paliepa ‘great Indian cress (Tropaeolum majus)’ ← *paliep-sn-a ‘freckled in red (like blood sloppy) blooming plant’ (with absorption of -sn-) < pref. Lith. pa- + subst. Lith. liepsnà ‘blaze’ ↔ Lith. liepsnėlė ‘(bot.) a plant with gaily colored blossom of a genus decandria digynia (Lychnis)’; 10) Lith. padraika ‘dodder (Cuscuta); club-moss (Lycopodium); knotgrass (Polygonum aviculare)’ < pref. Lith. pa- + adj. Lith. draikas, -à ‘sprawling, slender’; 11) Lith. pãtaisās ‘club-moss (Lycopodium)’ is to be interpreted as an atypical formation (with a radical -ai- instead of inherited -ą-), correlative with subst. Lith. patąsai ‘(bot.) club-moss (Lycopodium)’ < pref. Lith. pa- + adj. Lith. dial. *taisus ‘supple, ductile’ (atypical formation) ↔ adj. Lith. tąsus, -ì ‘supple, ductile; resilient, tough’ etc; 12) Latv. dial. apdziras, apdziras, apdzires, apdzirenes, apdzīru- / apdzīru-zāles ‘club-moss (Lycopodium)’ < pref. Latv. ap- ‘(used for denotation ‘to be around of smth.’)’ + subst. Latv. dzīra (dzire) ‘wood’. Įteikta 2011 m. spalio 20 d. ROLANDAS KREGŽDYS Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, Vilnius LT-10308, Lietuva [email protected] 164 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV