Baltic Loanwords in Saami

LUCIE HOFÍRKOVÁ Masaryks universitet, Brno Forskningsområden: finsk-ugriska studier, särskilt finska, estniska och samiska. VÁCLAV BLAŽEK Masaryks universitet, Brno Forskningsområden: indoeuropeiska studier, särskilt slaviska, baltiska, keltiska, anatoliska, tokhariska och indo-iranska språk; finsk-ugriska språk; afroasiatiska språk; etymologi; genetisk klassificering; matematiska modeller inom historisk lingvistik. BALTISKA LÅNEORD I SAMISKA Baltiska lånord i samiska ANNOTATION Syftet med denna studie är att sammanfatta och tolka lexem av baltiskt ursprung i samiska inom ramen för de fenno-samiska och fenno-volgaiska relationerna. Vår slutsats är att omkring 20% av de lexikala parallellerna mellan baltiska och samiska, bland omkring 40 balto-fenno-samiska jämförelser, saknar motsvarigheter i balto-fenniskan. Det innebär att det är sannolikt att balternas och samernas förfäder hade direktkontakt. I denna studie utvärderar vi rollen hos ord av baltiskt ursprung i det samiska ordförrådet ur ett bredare fenno-samiskt och fenno-volgaiskt perspektiv. De senaste arbetena av finska forskare utgjorde våra främsta källor, såsom Aikio (2006, 2009), Häkkinen (2010), Kallio (2009), Koivulehto (2006), Sammallahti (1998, 1999), men vi beaktade också tidigare studier av Thomsen (1890), Itkonen (1961) och Korhonen (1981). Enligt Mikko Korhonen (1981) började de första kontakterna mellan samernas och de finsk-ugriska folkens förfäder vid en tid då de fenno-samiska språken redan tydligt hade skilts från de fenno-volgaiska språken och samtidigt befann sig i början av en uppdelning i balto-fenniska och samiska språk. Det fanns alltså endast en liten dialektal skillnad mellan de balto-fenniska och samiska språken. Vilhelm Thomsen (1890) daterade dessa kontakter betydligt senare, eftersom han antog att kontakterna inte hade inletts förrän vid vår tideräknings början eller strax dessförinnan. Erkki Itkonen (1961) angav som den senast möjliga tidpunkten NYCKELORD: Kontakt, lånord, inlån, grannskap, påverkan. Straipsniai / Articles 51 LUCIE HOFÍRKOVÁ, VÁCLAV BLAŽEK år 500 f.Kr. Snarare lutade han åt uppfattningen att kontakterna med talare av baltiska språk hade inletts mycket tidigare. Enligt Korhonen anser arkeologerna att balternas ankomst till Östersjöområdet sammanfaller med den snörkeramiska kulturens ankomst till området i slutet av det tredje årtusendet f.Kr. Denna datering stämmer dock inte överens med det ovan nämnda påståendet att de första kontakterna med balterna började efter uppdelningen av proto-fenno-volgaiskan (på 1800- eller 1700-talet f.Kr.) (Blažek 2010; se Appendix). Enligt Korhonen kan vi godta denna hypotes om vi tar hänsyn till flera faktorer som på något sätt påverkar dateringen. En av dessa faktorer är den tid som förflöt mellan balternas ankomst till Östersjöområdet och lånordens uppkomst. Det tog säkert en viss tid innan de två kulturellt och språkligt mycket olika folken började påverka varandra. Enligt Korhonen började de första baltiska lånorden spridas till fenno-volgaiskan mellan 1800 och 1500 f.Kr. (Korhonen 1981: 32–34). Det är dock inte nödvändigt att anta att det fenno-volgaiska kontinuumet var uppdelat vid tiden för kontakterna. Vanagas (1980: 119) definierade den baltiska hydronymiska regionens yttre gränser på följande sätt: norr – Lettlands norra gräns samt städerna Pskov, Toropec, Zubcov och Kalinin; öster – städerna Moskva, Kaluga, Orel och Kursk; söder – floderna Seim, Pripjat och Västra Buh; väster – Wisła. Balterna bodde alltså i omedelbar närhet av mordvinernas och mariernas förfäder i nordöst, och lån kunde ha skett senare, efter fenno-volgaiskans uppdelning, oberoende av balto-fenno-samiska kontakter. Detta stöds också av klassifikationsschema 2 (se Appendix), som återspeglar ett närmare släktskap mellan mari och permiska språk än mellan mari och mordvinska språk. Förekomsten av baltiska lånord i mari kan alltså förklaras som resultatet av lån oberoende av de genetiska relationerna men till följd av de territoriella förhållandena (fem av de sex baltiska lånord som diskuteras för mordvinskan förekommer också i mari). PROTOBALTISKA LÅNORD 1. SaaN biebmat ‘att föda’ < PS *pēm̆mō (YSS: 936) < FS *pāmmi < PB *penima- (Sammallahti 1998: 127; 231; Aikio 2006: 40). Roten *pen- förekommer i lit. pēnas ‘mat’, penjti ‘att föda, göda’, derivatet av -m- är belagt i pēnimas ‘gödd’, pēnimis ‘gödare, gödd gris’ (LEW 569; Smoczyński 2007: 449–50). 2. SaaN buorgg’s ’förbjuden, otillåten’ < PS *puorgē < PreS *pō/arkos < PB *bārgas (jfr lett. bārgs ’sträng, ovänlig, kärlekslös’) (Sammallahti 1999: 77). 52 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Baltic Loanwords in Saami Denna jämförelse är dock semantiskt tvetydig; ordet kan också vara av skandinaviskt ursprung, jfr sv. dial. bark ’en mulaktigt elak man’, barkun ’ohyfsad, barsk’ (Pokorny 1959: 163). 3. SaaN čiehkat ’gömma’ (~ Finn. säetä id.) < PS *čēķe (YSS 146) < FS *śāke- < PB *seg(i)e/a- (jfr lett. segt ’täcka; ta på, stoppa in’) (Sammallahti 1998: 127; 234). Enligt Fraenkel (LEW II 770) hade lett. segt dock ursprungligen samma betydelse som lit. sègti ’fästa, sätta fast’, och verbet fick betydelsen ’gömma’ genom prefixbildning: apsegt = lit. apsègti ’fästa’. En sannolik besläktad form, fornp. seggīt ’göra, tillverka’, är semantiskt mer avlägsen. Hela jämförelsen är därför osäker. 4. SaaS daktere ’dotter’ (~ Finn. tytär id.) < PS *teḱtēr (YSS 1211) < FS *tüh-tär < PB *duḱtē: gen. *dukteres (jfr lit. duktė, fornp. dukti id. (LEW I 110)) (Sammallahti 1998: 121; Korhonen 1981: 30; Thomsen 1890: 167). 5. SaaN duovli ’fnöske’ (~ Finn. taula id.) < PS *tōvlē (YSS 1311) < PreS *tak-la < PB *dagla- (jfr lett. dagla ’id., fnöske av björknäver’; lit. dãglas, dėglas ’svart fläckighet’ (LEW I 86)) (Aikio 2006: 31; Korhonen 1981: 30; Sammallahti 1998: 127; Thomsen 1890: 165). 6. SaaN gahpir ’mössa’ (~ Finn. kypärä ’mössa; hjälm’) < PS *kepērē (YSS 317) < FS *küpärä < PB *kepurijā (jfr lit. kepùrė ’mössa, huvudbonad’, lett. cepure id. (LEW I 241)) (Sammallahti 1998: 127; Aikio 2009: 250; Thomsen 1890: 185). 7. SaaN geardi ’gånger’ (~ Finn. kerta id.) < PS *kērtē (YSS 391) < FS *kerta < PB *kerdā (jfr fornp. kērdan ’tid’ (LEW I 242; Toporov III 315–23), medan lit. kartas ’gånger’ (LEW I 224))1 är avvikande (Sammallahti 1998: 243; Korhonen 1981: 30; Thomsen 1890: 185–86). Jfr mordv. Mokša kyrda, Erzja kirda ’gånger’ (Thomsen 1890: 186); mari KB kerðə i uttrycket püli-yerðə ’för mycket länge sedan’ (UEW 659). 8. SaaN giehpa ’sot’ < PS *kēpw (YSS 425) < PB (jfr lett. kuêpi ’sot, rök, ånga’, kuvêpêt ’röka’, lit. kvepēti ’lukta’ (LEW I 325)) (Sammallahti 1998: 127; Aikio 2006: 40). 9. SaaN giekka ’gök’ (~ Finn. käki) < PS *kēke (YSS 418) < FS *käke < PB *gegiä (jfr lit. gėgė id., vilket förklaras som en regressiv förkortning av en längre form gegužė, lett. džeǧuze, fornp. geguse (LEW 142–43)) (?Korhonen 1981: 88; Thomsen 1890: 172). 10. SaaN guksi ’slev’ (> Finn. kuksa ’liten träskål, träslev’, vid sidan av den ursprungliga fortsättningen kauha ’slev’ – se SKES 172) < PS *kukśē < FS *kav-ša < PB *kauša (jfr lett. kaûss ’stort fat, dryckeskärl; skalle; skal’, lit. 1 Semantiskt mer avlägset är germ. *xerdō ’hjord’ < urgerm. *kerdʰā. Straipsniai / Articles 53 LUCIE HOFÍRKOVÁ, VÁCLAV BLAŽEK káu̯sas ‘skopa; skalle; skal; snäckskal’ (LEW I 231–232)) (Sammallahti 1998: 123; Thomsen 1890: 184). 11. SaaN guoibmi ‘följeslagare’ (~ Finn. kaima ‘namne’) < PS *kōjmē (YSS 504) < FS *kajma < PB *kajmā (jfr Lith. kaimýnas ‘granne’, káima(s) ‘by (med bönder)’, kiēmas ‘bondgård’; Latv. ciems ‘by’, kaimiņš ‘bybo (invånare i samma by), granne’; fornpr. caymis ‘by’ (LEW I 251–52)) (Sammallahti 1998: 127; Korhonen 1981: 30; Thomsen 1890: 177). 12. SaaN guovllas ‘märke på hundhalsband’ (~ Finn. kaula ‘hals’) < PS *kōvles < FS *kakla < PB *kaklas och *kaklā (jfr Lith. kāklas ‘hals’, Latv. kakls samma betydelse (LEW I 205)) (Sammallahti 1998: 127; 1999: 83). 13. SaaN já vri ‘sjö’ (~ Finn. järvi samma betydelse) < PS *jāvrē (YSS 258) < FS *jāvrā < PB *jaurjā- (jfr Lith. jáura ‘träsk’, jūra ‘hav’, Latv. jūra, jūra, fornpr. jūrin samma betydelse (LEW I 198)) (Sammallahti 1998: 249; Aikio 2009: 246). Jfr mordv. erzja erźe, mokša (j)äR’k’ä och mari KB jär, U B jer ‘sjö’ (UEW 633). 14. SaaN leaibi ‘al’ (~ Finn. leppä samma betydelse) < PS *leajpē < FS *lejpā < PB *leipā (jfr Lith. liepa, -ė, liepas ‘lind’, Latv. liepa, -e, lieps, fornpr. lipe samma betydelse (LEW I 366)) (Sammallahti 1998: 127; Aikio 2006: 40). Jfr mordv. erzja łepe, mokša łepä ‘al’ (UEW 689). 15. SaaN loapmi ‘hål’ (~ Finn. loma samma betydelse) < PS *lāmē (YSS 609) < PB *lōmā (jfr Lith. lomà ‘hål, fördjupning’, Latv. lāma ‘låglänt plats på åker eller äng’ < *lāmā, vid sidan av Latv. luôms ‘hål i ett stängsel’ < *lōma- (LEW I 385; Smoczyński 2007: 344–45)) (Sammallahti 1998: 127). Jfr mordv. mokša luṷ i uttrycket käd-luṷ ‘utrymme mellan två fingrar’; mari KB lo i uttrycket parnálo ‘utrymme mellan fingrar’ (UEW 692). 16. SaaN luossa ‘lax’ (~ Finn. lohi samma betydelse) < PS *lōsę (YSS 627) < FS *loše < PB *laššia- (jfr Lith. lašìša, lãšis, Latv. lasis samma betydelse, fornpr. lalasso, det vill säga *lasaso (LEW I 341)) (Sammallahti 1998: 127; Korhonen 1981: 30; Thomsen 1890: 194). 17. SaaN luovdi ‘träkärl’ (~ Finn. lauta ‘bräda’) < PS *lōvtē (YSS 634) < FS *lavta < PB *plautā (jfr Lith. plãutas ‘bräda som ligger i ångbadet; sidobräda i båten’, Latv. plauts ‘hylla’ < *plautas (LEW I 608)) (Sammallahti 1998: 127). Jämförelsen mellan FS-isoglosser och det samojediska materialet (UEW 239) är mindre övertygande. 18. SaaN luovvi ‘konstruktion för förvaring av förråd’ (~ Finn. lava ‘ställning, pelare; bänk i bastu; timmerinfattning i ugn’) < PS *lōvē (YSS 632) < FS *lava < PB *lāvā (jfr Lith. lóva ‘säng’, Latv. lāva ‘svettbänk’ (LEW I 387)) (Sammallahti 1998: 127; Aikio 2009: 262). 19. SaaI lyepi ‘skulderblad’ (~ Finn. lapa samma betydelse) < PS *lōpē (YSS 625) < FS *lapa < PB *lapā (jfr Lith. lāpas ‘blad, ark’, Latv. lapa samma betydelse, lāpa ‘dyna’ (LEW I 339–40)) 54 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Baltic Loanwords in Saami (Sammallahti 1998: 127). Andra paralleller från mansi, samojediska språk och jukagiriska (UEW 236) ifrågasätter det baltiska ursprunget hos samiska och finska ”bladben”, liksom den semantiska skillnaden mellan FS och B. 20. SaaL niehpē ’makas brorson eller brorsdotter’ (~ Finn. dial. nepaa, arch. nepas ’kusins barn’) < PS *n̮epē < FS *nepa- < PB *nepo(ts), acc. *nepatin (jfr Lith. nepuotis ’sonson, brorson’ < *nepōt̄ia- (LEW I 494; Smoczyński 2007: 420)) (SKES 373; Sammallahti 1998: 127; 1999: 84). 21. SaaN ráigi ’hål’ (~ Finn. reikä id.) < PS *rājkē (YSS: 1019) < FS *rVjkA < PB *raikā (jfr Lith. ri̇ėkti ’skära’, riekē ’brödskiva’, lett. riekt ’skära’, rika ’brödskiva’, rāika ’stig, fåra’ (LEW II 729; Smoczyński 2007: 514–15)) (Sammallahti 1998: 127). 22. SaaN ruoida ’ben (på ett djur)’ (~ Finn. reisi ’lår’) < PS *rōjte ’lår’ (YSS 1063) < FS *rajte < PB *rėiti̇i̇a (jfr Lith. riėtas ’lår’, kurisk lett. riėta ’ben’ < *rėit-a-/ -ā- (LEW II 731)) (Sammallahti 1998: 127; Korhonen 1981: 133; Thomsen 1890: 212). Urformen *rėiti̇i̇a stöds av Lith. parieti ’nedre delen av mellangården’ (Smoczyński 2007: 516). 23. SaaS saertie ’hjärta (som föda)’ < PS *sārde (Sammallahti 1999: 82) (*sārtē (YSS 1112)) < PB *śird- (jfr Lith. širdis ’hjärta’; lett. siṙds; fornpr. seyr id., vidare östlit. šerdis, lett. seṙde ’märg, kärna’ (LEW II 986–987)) (Sammallahti 1998: 127; Aikio 2006: 40). 24. SaaN sápmi ’samisk’ (~ Finn. Häme ’historisk region i södra centrala Finland’) < PS *sāmē (YSS 1106) < FS *šämä ’? jord, land’ < PB *žemē (jfr Lith. žemė, sydlig dial. žămė, lett. zeme; fornpr. semmē, same ’jord, land’ (LEW II 1299)) (?Sammallahti 1998: 127, 262; Korhonen 1981: 130). 25. SaaN sarvva ’älg’ (~ Finn. hirvi id.) < PS *s̨erve (YSS: 1091) < FS *sirve < PB *śir̨ua- (jfr fornpr. sirwis ’råbock’, Lith. šir̃vis ’vit häst; hare’: širvas ’grå, gråaktig’ (LEW II 989)) (Sammallahti 1998: 127; Korhonen 1981: 30, 130; Aikio 2009: 276; Thomsen 1890: 225). 26. SaaN sarvvis ’renstjur’ (~ Finn. hirvas id.) < FS *širvas < PB *śir̨uas – etymologiskt samma ord som sarvva (Sammallahti 1998: 127; Korhonen 1981: 30, 130; Aikio 2009: 276). 27. SaaN searvi ’sällskap’ (~ Finn. seura id.) < PS *sēprē- (YSS 1127) < FS *sepra < Balt. *sebra- (jfr Lith. sibras ’vän, släkting’, lett. sēbrs, sebris ’granne, följeslagare’ (LEW II 768)) (Sammallahti 1998: 127, 262; Thomsen 1890: 215). 28. SaaS sesnie ’garvat renläder’ (~ Finn. hihna ’bälte’) < PS *sęs̨nē < FS *šišna < Balt. *šikšn̄a- (jfr Lith. šikšnà ’mjukt garvat läder’, lett. siksna ’bälte’ (LEW II 981)) (Korhonen 1981: 30; Aikio 2009: 150–151). Jfr mordvinska erzja (k)šna, mokša šna ’bälte’; mari U B šüštö id. (UEW 786). Straipsniai / Articles 55 LUCIE HOFÍRKOVÁ, VÁCLAV BLAŽEK 29. SaaN siepmɑn ’frö’ (~ Finn. siemen) < PS *sēmeṇ < FS *sēmen < PB *sēmən (jfr Lith. sėmenys, Old Pruss. semen ’frö’ (LEW II 774)) (Sammallahti 1999: 85; Thomsen 1890: 216). 30. SaaN suoidni ’gräs, hö’ (~ Finn. heinä) < PS *sojne (YSS: 1171) < FS *šajna < PB *šeina- (jfr Lith. šiẽnas, Latv. siens ’hö’ (LEW II 980)) (Sammallahti 1998: 124, 127; Korhonen 1981: 30; Thomsen 1890: 223). 31. SaaN suoldni ’dagg’ (~ Finn. halla ’nattfrost på marken’) < PS *sōlnē (YSS 1176) < FS *šalna < PB *šalnā (jfr Lith. šalnà ’rimfrost, lätt frost’, Latv. salna ’nattfrost på marken’ (LEW II 960)) (Sammallahti 1998: 124, 127; Korhonen 1981: 30). 32. SaaN suolu ’ö’ (~ Finn. salo ’ödemark, djup skog’) < PS *sōlāj (YSS 1177) < FS *saloj < PB *salā (jfr Lith. salà, Latv. sala ’ö’ (LEW II 758)) (Sammallahti 1998: 124, 127; Korhonen 1981: 30; Saarikivi 2004: 204; Thomsen 1890: 214). 33. SaaN vietka ’huggmejsel’ < PS *vētkę (YSS: 1415) < PB *uedegā (jfr Lith. vedegà ’slags huggmejsel’, östlig dial. vėdegà, Latv. vędga ’bräckjärn; mejsel’, Old Pruss. wedigo ’huggmejsel’ (LEW II 1211)) (Aikio 2006: 40; 2009: 288). Den proto-baltiska rekonstruktionen *uōdegā hänför Endzelina till etymonet ’svans’: Lith. uodegà (se LEW 1164). Sambandet mellan betydelserna ’svans’ och ’yxa’ är osäkert. 34. SaaN vuoras ’gammal (om människor)’ < PS *vōres (YSS 1458) < PB. *ūāras (jfr Lith. vōras, Old Pruss. urs ’gammal’ (LEW II 1274; Smoczyński 2007: 767)) (Sammallahti 1998: 127; Aikio 2006: 40). 35. SaaU vyöy’jee ’kil’ (~ Finn. vaaja dito) < PS *vōvjē (YSS: 1477) < FS *vakja < PB *uagia- (jfr Lith. vágis, Latv. vadzis ’dito’ (LEW II 1179)) (Korhonen 1981: 30–31). KONTROVERSER 36. SaaN ga’lłe ’hur mycket’ < PS *kellē < FS *küłłä < PBS?*kʷel- (jfr Lith. kelì ’hur mycket, några’, kelìntas ’den hurte, viss, några’ (LEW I 236)). Det är dock möjligt att lånet har gått i motsatt riktning; jfr Finn. kyllä ’ja’; kylläinen ’mätt’; kyllin ’tillräckligt’ (Sammallahti 1998: 242). 37. SaaN galmmas ’kall’ (~ Finn. kylmä dito) < PS *kelme- < PFP *külmä (UEW 663) < PBS *gʷel(u)mā- (jfr Lith. gelumà, gelmuõ ’sträng frost’ (LEW I 145: gélti ’sticka’)) (Sammallahti 1998: 127, 242). Jfr Mordva Erzja keľme, Mokša keľmä ’kyla; frost’; Mari KB kalma ’frusen’ (UEW 663: *külmä). Om den fenno-volgaiska isoglossen är av baltiskt ursprung kan vokalen ü i den första stavelsen förklaras 56 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Baltic Loanwords in Saami genom kompensatorisk labialisering som orsakats av att vokalen -u- har eliminerats i den antagna baltiska källan. 38. SaaN luokta ’vik’ (~ Finn. lahti samma betydelse) < PS *lōḱte (YSS 619) < FS *lakte < Balt. (jfr Lith. lañkstas ’böj’, lañktis ’handtag’, Latv. jūras līcis ’havsvik’ (LEW 356–57)) (Sammallahti 1998: 127; SSA II 36). Fenno-saamiska isoglossen jämförs dock med de ob-ugriska parallellerna med samma betydelse i UEW 234. 39. SaaN muohta ’snö’ < PS *mōttē ’snöa’ (YSS 696) (~ Est. matma ’begrava’) < FS *matta- < PBS *mat- (Sammallahti 1998: 255; Koivulehto 2006: 185). Den förväntade baltiska källan bör vara en avledning av verbet belagt i Lith. mès-ti ’kasta’: āt-mata ’avfall’, iš-mata, -mota ’skrot; avfall’, pā-matas ’bas’, prie-mota ’puts’; Latv. mest ’kasta’, at-mats ’stöd’, pa-mats, -mata ’bas’; fornpruss. pomests ’underställd, underkastad’, metis ’kasta’ (LEW 442–43); av exemplen framgår dock tydligt att betydelsen ’snö’ inte förekommer i de baltiska språken. Slaviska ord som russ. metel’ ’snöstorm’, pol. zamieć ’snödriva’ < fornslav. *metati ligger närmare. Rumänska omát, omete ’snö’ är också av slaviskt ursprung (jfr russ. dial. omét ’klump’). Den närmaste parallellen finner vi dock i osset. iron. mīt, digor. met ’snö’ (Abaev II 124). Motsvarigheten iron. ī: digor. e återspeglar diftongen *ai, som kan vara ursprunglig (mīzyn: mezun ’flyta’ ~ avest. maēz- < iran. *maiz-) eller sekundär (iron. mid-: digor. med- ’inuti’ ~ avest. maidiia- ’mitten’ < iran. *maḍia-). Om diftongen är sekundär kan de ossetiska formerna iron. mīt, digor. met ’snö’ härledas ur protoformen *maṭia-, som är förenlig med PS *mōttē. 40. SaaN šearrat ’klar’ < PS *šeàreḍē < *sērā- < PBS *źer- (jfr Lith. žėrėti ’lysa, flamma’ (LEW II 1301)) (Sammallahti 1999: 79). Det samiska ordet med š- kan dock vara relativt sent, liksom i fallet med SaaN šūvon ’vältränad hund’. 41. SaaN šūon ’vältränad hund’ < PS *šúouŋje < FS *śōoŋji ~ *śáoŋji < PBS śūōn(i)- (jfr Lith. šuõ ’hund’, gen. šuñs, fornlt. gen. šunès, och särskilt lith. dial. (Šiauliai, Grodno) nom. šovà, (Samogitien) šovà; vidare lett. suns, gen. suņa, fornlätt. gen. suns; fornpruss. sunis samma betydelse (LEW II 1033)). Sammallahti (1999: 79) påpekar att samiskans š- motsvarar en annan reflex än anpassningen av baltiskt *š-, som övergår i Saa s- och Finn. h- (SaaN sarvvis ’renoxe’ ~ Finn. hirvas samma betydelse < FS *širvas). Sammallahti antar att orsaken är ett äldre kronologiskt låneskikt. Jaakko Häkkinen (Häkkinen 2010) och Petri Kallio (Kallio 2009: 35) lutar dock åt uppfattningen att de två ovan nämnda orden (SaaN šearrat och SaaN šūvon) är senare lån från ett sådant baltiskt språk där fonemet växlar med š-. Straipsniai / Articles 57 LUCIE HOFÍRKOVÁ, VÁCLAV BLAŽEK språk. (t.ex. litauiska). De grundar detta på såväl ordens begränsade utbredning (SaaN šearrat förekommer endast i lule-, nord- och enaresamiska; SaaN šūvon förekommer i syd-, ume-, lule- och nordsamiska) som ordens fonologiska struktur. De menar att orden lånades in i samiskan efter det att sekundärt *š uppstått i proto-samiska. Detta sekundära *š bevaras i dagens samiska, medan ursprungligt *š (som förekommer i de senaste baltiska lånen) ändrades till *s i proto-samiska (liksom i dagens samiska språk). Denna lösning förefaller enklare och därmed sannolikare än Sammallahtis förklaring. Kallio har däremot fel om han använder projektionen av Lith. šuo < Balt. *šō(n). Om vi beaktar liknande nominativformer som ved. śvā́, śúvā́ och gr. χύων, återger även den litauiska formen fortsättningen av IE *ḱu̯uō(n) > Balt. *śu̯ō. Lith. dial. šòva ’hund’ kan också ha uppkommit genom intern utveckling från denna protoform. Häkkinen tillägger att PS *śuovunje lånades in i samiskan före vokalrotationen, medan PS *śeareḍē (Häkkinen: *śeareṯē) kan ha lånats in även senare. Enligt honom stöds detta påstående av den icke-etymologiska vokalkombinationen *ea-e (regelbundet: tidig PS *e-a > sen PS *ea-ē och tidig PS *e-i > sen PS *ie-e, men aldrig *ea-e) (Häkkinen 2010; Kallio 2009). 42. SaaN vuos’si ’handtag’ (~ Finn. ansa ’snara’) < PS *vōssē (YSS: 1470) < FS *ansa < PB *ansā, men endast en enda form är belagd: *anšas (jfr Lith. vą̃šas ’handtag’, samogitiska ą̃šas samma betydelse (LEW II 1207)) (Sammallahti 1998: 127). Alternativt härleddes Finn. ansa ’snara’ (> SaaN hansā- ’bräda’) ur den baltiska källan som representeras av Lith. ąsà ’Handgriff, Handhabe, Henkel’, lett. ùosa, ùoss samma betydelse, fornpruss. ansis ’Kesselhaken’ (LEW I 18), se Thomsen 1890: 159; SKES 19. I SSA I 77 härleds både SaaN vuos’si ’handtag’ och Finn. ansa ’snara’ ur Lith. ąsà etc. SLUTSATS Ord av baltiskt ursprung förekommer i alla finsk-volgaiska språk, omkring sju i mari (fem i vår minikorpus) och tretton i mordvinska (sex i vår minikorpus); tre av dem har ingen motsvarighet i de baltisk-finska språken (Sammallahti 1984: 140). Det är mycket svårt att avgöra om vissa ord kom direkt in i samiska eller via baltisk-finska, eftersom vi kan förvänta oss endast små skillnader mellan det proto-baltisk-finska och det församiska språket 58 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Baltic Loanwords in Saami vid den tid då lånorden började tas upp. Därför hade inga större ljudförändringar ännu inträffat. Vissa av de uppräknade baltiska låneorden (åtta av fyrtio om vi räknar bort ##39, 40, kanske 19) har ingen motsvarighet i de baltisk-finska språken. Även om det bara är 20%, kan vi dra slutsatsen att balterna inte enbart levde i omedelbar kontakt med de baltisk-finska folken, utan också med samernas förfäder, som måste ha varit deras grannar under en viss (men inte lång) tid. Vi kan anta att samernas förfäder brukade bo nära Finska viken och floden Neva vid tiden för kontakterna med balterna. Detta överensstämmer också med Tacitus beskrivning av fennierna2, vilken sannolikt bättre kan tillämpas på samerna än på de finska folkens förfäder. Av de knapphändiga geografiska uppgifterna kan vi utläsa att Tacitus fennier under det första århundradet e.Kr. bodde någonstans i östra Östersjöområdet, norr om aestierna, som anses ha baltiskt ursprung. De ord som har motsvarigheter i baltisk-finska språk lånades sannolikt in i samiska under den proto-baltisk-finska perioden eller ännu tidigare, under den finsk-samiska perioden. Dessa ord är fyra gånger fler än de samisk-baltiska parallellerna, så vi kan med fog anta att de baltiska befolkningarna hade närmare och mer långvariga relationer med sina nordliga grannar än med samernas förfäder under den baltisk-finska eller finsk-samiska perioden. Flera tiotal ord av baltiskt ursprung är kända endast i nordliga baltisk-finska språk (finska, karelska, ingriska och vepsiska) och i samiska; å andra sidan förekommer omkring tio baltiska lånord endast i sydliga baltisk-finska språk (estniska, votiska och liviska). Det är sannolikt att de baltisk-finska folkens förfäder bodde på båda sidor om Finska viken vid tiden för kontakterna med balterna, och att orden av baltiskt ursprung lånades in oberoende av varandra (Sammallahti 1984: 140). 2 Fennis mira feritas, foeda paupertas: non arma, non equi, non penates; victui herba, vestitui pelles, cubile humus: solae in sagittis spes, quas inopia ferri ossibus asperant. Idemque venatus viros pariter ac feminas alit; passim enim comitantur partemque praedae petunt. Nec aliud infantibus ferarum imbriumque suffugium quam ut in aliquo ramorum nexu contegantur: huc redeunt iuvenes, hoc senum receptaculum. Sed beatius arbitrantur quam ingemere agris, inlaborare domibus, suas alienasque fortunas spe metuque versare: securi adversus homines, securi adversus deos rem difficillimam adsecuti sunt, ut illis ne voto quidem opus esset. ”Fennierna är märkligt djuriska och skamligt fattiga; de har varken vapen eller hem; deras föda är örter, deras kläder skinn, deras bädd jorden. De förlitar sig helt på sina pilar, som på grund av bristen på järn har spetsar av ben. Jakten försörjer männen och kvinnorna lika; ty kvinnorna följer alltid med och kräver en del av bytet. De små barnen har inget skydd mot vilda djur och oväder annat än ett täcke av sammanflätade grenar. Sådana är de ungas hem, detta är de gamlas viloplats. Ändå anser de detta vara större lycka än att sucka över åkerarbetet, slita med husbyggen och väga sina egna och andras öden mellan hopp och fruktan. Oberörda av människor, oberörda av gudar, har de uppnått det svåraste av allt: att inte ens behöva en önskan.” (Germania §46; översatt av A.J. Church et alii). Straipsniai / Articles 59 LUCIE HOFÍRKOVÁ, VÁCLAV BLAŽEK BILAGA (1) Modell för de baltoslaviska språkens divergens baserad på ”omkalibrerad” glottokronologi (se Novotná & Blažek 2007): Anmärkning: *Inklusive ”Narew-dialekten”. (2) Den traditionella modellen för de uraliska språkens divergens, med mordvinska och mari som representanter för den volgaiska grenen (jfr Collinder 1960, 11; Hajdú 1985, 173; se även OFUJ 1974, 39): 60 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Baltic Loanwords in Saami (3) Resultat av det glottokronologiska testet som tillämpats på finsk-ugriska språk, med användning av ”omkalibrerad” glottokronologi (se Blažek 2010) REFERENCES Abaev II – Абаев Василий И. Историко-этимологический словарь русского языка 2. Ленинград: Наука, 1973. Aikio Ante 2006: On Germanic-Saami contacts and Saami prehistory. – Journal de la Société Finno-Ougrienne 91, 9–55. Aikio Ante 2009: The Saami loanwords in Finnish and Karelian: Academic dissertation. Available: http://cc.oulu.fi/~anaikio/slw.pdf. Álgu – Saamelaiskielten etymologinen tietokanta. Available: http://kaino.kotus.fi/algu/ Straipsniai / Articles 61 LUCIE HOFÍRKOVÁ, VÁCLAV BLAŽEK Blažek Václav 2010: Was there a Volgaic unity within Fenno-Ugric? (Contribution presented at the Conference of Finno-Ugric Studies Association of Canada, Montreal, May 2010). Collinder Björn 1960: Comparative Grammar of the Uralic Languages. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Hajdú Peter 1962: Finnugor népek és nyelvek. Budapest: Gondolat – quoted after the Russian translation of E. Xelimskij: Xajdu, Peter. 1985. Uralskie jazyki i narody. Moskva: Progress. Häkkinen Jaakko 2010: Jatkuvuusperustelut ja saamelaisen kielen leviämien (osa 2). Helsingin yliopisto. Available: http://www.mv.helsinki.fi/home/jphakkin/Jatkuvuus2.pdf. Itkonen Erkki 1961: Suomalais-ugrilaisen kielen- ja historiantutkimuksen alalta. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Kallio Petri 2009: Stratigraphy of Indo-European loanwords in Saami. – Máttut – máddagat: The Roots of Saami Ethnicities, Societies and Spaces/Places, ed. by Tiina Äikäs. Oulu: Giellagas-instituutti, 30–45. Available: http://www.mv.helsinki.fi/home/petkalli/mattut.pdf. Koivulehto Jorma 2006: Wie alt sind die Kontakte zwischen Finnisch-Ugrisch und Balto-Slavisch? – The Slavization of the Russian North: Mechanisms and Chronology (Slavica Helsingiensia 27), ed. by Juhani Nuorluoto, 179–196. Korhonen Mikko 1981: Johdatus lapin kielen historiaan. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. LEW – Fraenkel Ernst 1962–1965: Litauisches Etymologisches Wörterbuch 1–2. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht. Novotná Petra, Blažek Václav 2007: Glottochronology and its application to the Balto-Slavic languages. – I. Baltistica 42(2), 185–210; II. Baltistica 42(3), 323–346. OFUJ – Василий И. Лыткин, Клара Е. Майнтинская, Кароли Ре́дей 1974: Основы финно-угорского языкознания 1. Москва: Наука. Pokorny Julius 1959: Indogermanisches etymologisches Wörterbuch. Bern-München: Francke. Saarikivi Janne 2004: Über die samischen Substratennamen in Finnland und Russland. – Finnisch-Ugrische Forschungen 58, 162–234. Sammallahti Pekka 1984: Saamelaisten esihistoriallinen tausta kielitieteen valossa. – Suomen väestön esihistorialliset juuret. Tvärminnen symposiumi 17.–19.1. 1980. Helsinki 62 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Baltic Loanwords in Saami (Bidrag till Kännedom av Finlands Natur och Folk 131), ed. by J. Gallén. Helsinki: Societas Scientiarum Fennica, 137–156. Sammallahti Pekka 1998: The Saami Languages. An Introduction. Kárášjohka: Davvi Girji. Sammallahti Pekka 1999: Saamen kielen ja saamelaisten alkuperästä. – Pohjan poluilla. Suomalaisten juuret nykytutkimuksen mukaan. Finska Vetenskaps-Societeten, 70–90. SKES – Suomen kielen etymologinen sanakirja 1–7, ed. by Y.H. Toivonen et al. (Lexica Societatis Fenno-Ugricae 12), Helsinki: Suomalais-Ugrilainen Seura, 1955–1981. Smoczyński Wojciech 2007: Słownik etymologiczny języka litewskiego. Wilno: Uniwersytet Wileński. SSA I–III – Suomen sanojen alkuperä. Etymologinen sanakirja 1–3, ed. by Erkki Itkonen, Ulla-Maija Kulonen. Helsinki: Kotimaisten kielten tutkimuskeskus ja Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, 1992–1995. Tacitus Cornelius Publius 1942: Complete Works of Tacitus, ed. by Alfred J. Church, William J. Brodribb, Lisa Cerrato. New York: Random House. Available: http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text?doc=Perseus:text:1999.02.0083. Thomsen Vilhelm 1890: Beröringer mellem de finske og de baltiske (litauisk-lettiske) Sprog. En sproghistorisk Undersøgelse. Kobenhavn: Lunos. Toporov III – Топоров Владимир Н. Прусский язык 3. Москва: Наука, 1980. UEW – Uralisches etymologisches Wörterbuch, ed. by Károly Rédei. Budapest: Kiadó, 1986–88. Vanagas 1980: Александрас Ванагас. Максимальный ареал балтской гидронимии и проблема происхождения балтов. – Этнографические и лингвистические аспекты этнической истории балтских народов. Рига: Зинатне, 119–123. YSS – Lehtiranta Juhani. Yhteissaamelainen sanasto. Helsinki: Suomalais-Ugrilainen Seura, 2001. ABBREVIATIONS Avest. Avestan; Balt. Baltic; Digor. Digorian; Est. Estonian; Finn. Finnish; FS Fenno-Saamic; Gmc. Germanic; Gr. Greek; IE Indo-European; Iran. Iranian; Iron. Ironian; KB Kos-modemjansk (hill) dialect of Mari; Lith. Lithuanian; Latv. Latvian; Oset. Ossetian; PB Proto-Baltic; PBS Proto-Balto-Slavic; PFP Proto-Fenno-Permic; Pol. Polish; Pruss. Prussian; PreS Pre-Saami; PS Proto-Saami; PSl. Proto-Slavic; Russ. Russian; Saa Saami: I Inari, N North, S South, U Ume; Sw. Swedish; U B Uržum-Birsk dialect of Mari; Ved Vedic. Straipsniai / Articles 63 LUCIE HOFÍRKOVÁ, VÁCLAV BLAŽEK Baltų skoliniai samių kalboje SANTRAUKA Šiame straipsnyje pateikiamos kelios identifikuotos ir menamos samių baltiškos kilmės leksemos, siekiant nustatyti platesnius samių ir Volgos upės baseino finų interferencinius ryšius. Reziumuojant daroma išvada, kad 8 lyginami samių ir baltų žodžiai iš tirtų 40 baltų, samių ir Volgos upės baseino finų leksinių atitikmenų nesuponuoja baltų ir finų izoleksų. Vadinasi, galima iškelti hipotezę, kad baltų ir samių protėviai, bent jau trumpą laiką, tiesiogiai kontaktavo. Interferencinė teritorija gali būti apibrėžta Nevos upės baseinu. ACKNOWLEDGEMENT The present study was prepared in cooperation with the Centre for Interdisciplinary Research of Ancient Languages and Older Stages of Modern Languages (MSM 0021622435) and thanks to the grant GAAV, Nr. IAA901640805. Įteikta 2011 m. kovo 14 d. LUCIE HOFÍRKOVÁ Masaryk University, Brno A. Nováka 1, 60200 Brno, Czech Republic [email protected] VÁCLAV BLAŽEK Masaryk University, Brno A. Nováka 1, 60200 Brno, Czech Republic [email protected] 64 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV