Konstantino Sirvydo „Punktų sakymų“ spaudmenys ir rašyba

VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ Litauiska språkinstitutet Forskningsområden: historisk syntax, syntaktisk typologi, äldre skriftspråk, ortografi. KONSTANTINAS SIRVYDAS PUNKTŲ SAKYMŲ: TYPOGRAFI OCH ORTOGRAFI Typsnitt och ortografi i Konstantinas Sirvydas predikobok Gospel Points SAMMANFATTNING Artikeln behandlar typografin och de viktigaste ortografiska särdragen i Konstantinas Sirvydas Punktų sakymų (SP). Litauiska ortografin påverkades i hög grad av latin och polska. Ortografin och typografin skiljer sig ofta mellan den första (1629) och den andra (1644) delen av Punktų sakymų. Vissa typer och stavningssätt förekommer sporadiskt i båda delarna. Mångfalden av diakritiska tecken i SP är större än i Mikalojus Daukšas postilla och Jonas Jaknavičius Ewangelie Polskie y Litewskie. De flesta diakritiska tecken i SP är mycket sällsynta, men en del används tämligen konsekvent. I vissa fall markerade diakritiska tecken den betonade stavelsen eller användes för att skilja homofomer och homografer åt. Variationen i beteckningen av frikativor och affrikator kan ha uppstått både av tekniska skäl och som en återspegling av förändringar i Vilniusdialekten. Efter latinskt mönster förkortades ord och utelämningar markerades. Till skillnad från i den gotiska huvudtexten i SP användes tre olika typer för versalerna <I> och <J> i antikvans kursiv. <ł> används konsekvent. Långa vokaler markeras inte grafiskt (<y> och <ū> fyllde andra funktioner). I många fall varierar beteckningen av [e] och [ai] efter en palataliserad konsonant, återgivningen av assimilerade konsonanter och stavningen av prefixet iš- (prepositionen skrivs alltid iš). Stavningen av ord i ett eller flera ord påverkades av prosodin, förebilder från andra språk, tekniska tryckförhållanden och utgivarnas språkliga kompetens. Konsonantgrupper skrivs ofta som ett ord. Nesärskrivning och hopskrivning var också beroende av verbformen. Versaliseringen följer den latinska och polska traditionen samt den citerade källan. NYCKELORD: Sirvydas, typografi, diakritiska tecken, ortografi, latinskt inflytande. NYCKELORD: Sirvydas, typsnitt, diakritiska tecken, ortografi, latinskt inflytande. 30 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Konstantino Sirvydo Punktų sakymų spaudmenys ir rašyba ANNOTATION Denna artikel beskriver användningen av typsnitt samt de grundläggande ortografiska principerna i Konstantinas Sirvydas predikobok Gospel Points (SP). Ortografin i SP påverkades främst av latin och polska. De flesta olika diakritiska tecken används sällan, men i de flesta fall används de konsekvent. I vissa fall används dessa diakritiska tecken för att markera en betonad stavelse eller som ett sätt att skilja mellan homografer och homoformer. Variationer i markeringen av frikativor och affrikator kan förklaras både av tekniska skäl i tryckningen och av att förändringar i talet hos Vilnius invånare avspeglas. Typsnitten som användes för att markera förkortningar och utelämningar följde latinska traditioner. Tre olika typsnitt användes vid tryckningen för att markera både versalerna <I> och <J> i de textavsnitt som var satta med antikva kursiv. Inga särskilda bokstäver användes för att skilja långa vokaler från korta. Variationer är tydliga i markeringen av: (1) [e] och [ai] efter en mjuk konsonant; (2) tonande konsonanter före tonlösa och tonlösa konsonanter före tonande; (3) prefixet iš-. Principerna för att sammanfoga intilliggande ord eller skriva dem separat påverkades av prosodiska drag, liksom av grundläggande normer i andra språk och även av tryckprocessens tekniska förutsättningar samt redaktörernas och sättarnas språkkunskaper. Användningen av versaler bygger på latin och polska eller hämtas från citerade källor. Eftersom inget manuskript av Konstantinas Sirvydas Punktų sakymų (härefter SP) har bevarats är det svårt att närmare fastställa i vilken mån tryckeriets typsnittsuppsättningar och de typer som tryckarna valde motsvarade författarens egen ortografiska uppfattning och de skrivtecken han själv använde. Med andra ord är det oklart vilket förhållande som rådde mellan skrivtecknen i Sirvydas manuskript och motsvarande typer i den tryckta texten1. Här kan det vara lämpligt att erinra om den beklagan Sirvydas uttryckte i sitt förord på polska: på grund av brist på medel gavs hans bok ut utan accenttecken: ”Det litauiska språket skulle behöva vissa tecken, på latin kallade accentus, så att den som inte har litauiska som modersmål skulle kunna uttala och läsa väl, men för detta skulle det också krävas nya särskilda trycktyper, och dessutom skulle kostnader tillkomma som jag nu inte förmår täcka”2. Författaren insåg alltså att en idealisk överensstämmelse inte var möjlig. Det råder inget tvivel om att tryckare och redaktörer ingrep och anpassade sig till tryckeriets tekniska möjligheter. Detta framgår inte bara av studier av andra äldre texter (Subačius 2001: 129–152), utan är också uppenbart i själva SP: den alltför frekventa variationen av grafem i samma positioner i samma ord, förekomsten eller frånvaron av diakritiska tecken i samma omgivande ord 1 Av denna anledning används termen typ på många ställen i artikeln för att undvika att skriftliga och tryckta grafem likställs. 2 SP I [VIII]: ”Man skulle behöva vissa streck i det litauiska språket, vilka på latin kallas accentus, så att den som inte behärskar litauiska från födseln skulle kunna tala och läsa korrekt med hjälp av dem; men man skulle också behöva särskild tryckning och kostnader för detta, vilket jag nu inte har kunnat åstadkomma” (citerat på litauiska enligt: Koženiauskienė 1990: 296). Straipsniai / Articles 31 V I R G I N I J A V A S I L I A U S K I E N Ė ...svarande ord, samt en särskild förkortning av ord för att få plats inom de smala ramarna för ”punktų”. Förutom den mänskliga faktorn, som åtminstone delvis hängde samman med den tidens tryckeritekniska möjligheter, bidrog också en relativt svag och i grunden ännu framväxande skriftspråkstradition till variationen. Till skillnad från Mikalojus Daukša och Danielius Kleinas fick Sirvydas inga specialtyper tillverkade (Aleknavičienė 2006: 280, 284). Han var tvungen att hålla sig inom ramarna för de typsnittsuppsättningar (kegler) som var avsedda för tryckning av latinska och polska texter. Daukšas komplicerade ortografi i postillan (härefter DP) och en del av de typer han använde modifierades efter hand av senare bokredaktörer och tryckare i storfurstendömet Litauen, med större fokus på funktion och användarvänlighet. Vissa av Daukšas införda typer hade redan övergetts i den anonyma katekesen från 1605 (LK): <ē> används inte, <ū> skrivs ofta <uo> i stället, och på grund av dialektdrag behövdes inte nasalgrafem i katekesen (Palionis 1967: 38–39; 1995: 27). Sirvydas ortografi, som var enklare än Daukšas, fick länge fäste i den östliga och senare även den mellersta varianten av skriftspråket. 1. PUNKTŲ SAKYMŲ TYPER OCH DERAS ANVÄNDNING 1.1. Vid förberedelsen av den transkriberade texten för den kritiska utgåvan av SP3 valdes alla typer som användes där ut och systematiserades. Jämfört med de typer i DP som beskrivits av Jonas Palionis uppvisar den litauiska texten i SP uppenbart större variation av typer med diakritiska tecken (här förekommer endast inte vissa konsonanter med diakritiska tecken som användes i DP: <ǵ>, <m̄>, <ṕ>, <ṕ>, <ṙ>; och de två diftongerna <ē>, <ū>), men betydligt lägre användningsfrekvens (accentuering markeras inte). Det mindre antalet typer berodde sannolikt på att Palionis, med hans egna ord, beskrivit inte alla typer, utan endast dem som användes mer regelbundet (Palionis 1967: 33), medan alla typer valdes ut och registrerades ur SP vid sammanställningen av den ovan nämnda transkriberade texten, oavsett hur regelbundet eller ofta de användes. Vår undersökning visar att Palionis även i fråga om SP i sina böcker redovisar inte alla, utan endast de typer som användes mer regelbundet (Palionis 1967: 39–41; 1995: 28). När man ger en helhetsbild av typerna i enskilda äldre litauiska böcker bör man skilja mellan användningsfrekvensen för typer med diakritiska tecken och variationen bland dessa typer. 1.2. Den andra delen av Punktų sakymų (SP II, utgiven 1644) förbereddes för utgivning och översattes till polska av Sirvydas medhjälpare och efterföljare, jesuiten Jonas Jaknavičius. Därför framstår det som ett helt välgrundat antagande att SP, särskilt i den andra delen 3 Denna utgåva sammanställdes enligt avtal med avdelningen för språkhistoria och dialektologi vid Litauiska språkets institut av Virginija Vasiliauskienė och Kristina Rutkovska. Utarbetandet stöddes 2008–2011 av den statliga litauiska språkkommissionen. Den transkriberade texten till den litauiska delen av SP sammanställdes av Virginija Vasiliauskienė och texten till den polska delen av Kristina Rutkovska. 32 A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X I X Konstantino Sirvydo Punktų sakymų spaudmenys ir rašyba (SP II), de typer som används bör inte skilja sig nämnvärt från dem som används i Jaknavičius utgåva av Ewangelie Polskie y Litewskie (nedan JE, utgiven 1647), särskilt eftersom utgivningarna skiljs åt av endast tre år. Enligt den undersökning som Milda Lučinskienė genomfört (Lučinskienė 2005: 30) användes nästan alla typer som förekommer i Jaknavičius Ewangelie Polskie y Litewskie också i den litauiska textdelen av SP (med undantag för <ą>, <ò>, <ù>). JE:s typsnittsurval är emellertid mindre omfattande än SP:s: JE använder inte <q> och <x>, och saknar en betydande del av de typer med diakritiska tecken som förekommer i SP: <ă>, <ă>, <á>, <ã>, <č>, <ê>, <ē>, <í>, <ì>, <î>, <ī>, <ĩ>, <ȳ>, <ŷ>, <m̄>, <ń>, <ň>, <ô>, <ò>, <ō>, <š>, <û>, <ũ>, <ų>, <ŵ>, <ž>, <Ʒ> eller <Ǯ>, <Ǯ>, <Ǯ>, <Ǯ>. Dessutom används i SP även särskilda tecken som lånats från latinet, <q>, <⁹> och <°>, för att markera förkortningar i slutet av ord. 1.3. I den litauiska texten i SP används följande typer med diakritiska tecken (se fig. 1–60): a: <á>, <à>, <ă>, <â>, <ã>, <ā>, <ă>, <à>, <ā>. c: <ć>, <č>, <ċ>. e: <é>, <ê>, <ę>, <ē>, <è>. i: <í>, <ì>, <î>, <ĩ>. y: <ȳ>, <ŷ>. l: <ł>. m: <m̄>. n: <ń>, <ñ>, <ň>, <ṅ>. o: <ó>, <ô>, <ò>, <ō>, <õ>. s: <ś>, <š>, <ŝ>. u: <û>, <ũ>, <ū>, <ų>. w: <ŵ>. z: <ź>, <ż>, <z̄>. Ʒ: <Ǯ>, <Ǯ> eller <Ǯ>, <Ǯ>, <Ǯ>. Ȝ: <Ȝ>, <ȝ>. Vissa av de här uppräknade typerna med diakritiska tecken används särskilt sällan; i enstaka fall förekommer de bara en eller några gånger i hela boken eller i enskilda delar av den. I SP är diakritiken i den polska texten mer varierad och vanligare än i den litauiska (Kristina Rutkovska undersöker dem). 1.4. Efter användningsfrekvens och systematik (konsekvens) kan alla typer med diakritiska tecken som används i SP I och SP II delas in på följande sätt: (1) typer med diakritiska tecken som ofta och systematiskt används i SP I och SP II: <ć>, <ł>, <ś>, <ǯ>, <ǯ>; (2) typer med diakritiska tecken som används osystematiskt men relativt ofta i SP I och SP II: <á>, <à>, <č>, <ǯ>; (3) typer med diakritiska tecken som används mycket sällan och osystematiskt⁴: SP I: <à>, <â>, <ã>, <č>?, <é>, <ê>, <ę>; <í>?, <ì>?: <î>, <ń>, <ň>, <ṅ>?, <ó>, <ô>, <ò>, <ō>, <û>, <ũ>, <ų>, <ŵ>, <ǯ> eller <Ǯ>; SP II: <à>, <ă>?, <à>?, <ā>, <ę>, <ē>, <ĩ>, <ȳ>, <ŷ>, <m̄>, <ń>, <ṅ>, <ō>, <ŝ>?, <ũ>, <ū>, <ǯ> eller <Ǯ>, <ǯ>, <ǯ>; 4 Frågetecknet markerar en typ med diakritiskt tecken som används särskilt sällan och vars avtryck är otydligt. Straipsniai / Articles 33 V I R G I N I J A V A S I L I A U S K I E N Ė (4) endast i perikoperna och punktöverskrifterna används typer med diakritiska tecken (latinsk antikva och kursiv): SP I: <š>, <ž>, <ž>; SP II: <ė>, <ž>, <ž>, <ž>. När alla typer med diakritiska tecken som används i SP har registrerats, framgår att variationen är större i SP I, medan mängden är större i SP II – den större förekomsten i SP II orsakas av det mycket frekventa <á>. 1.5. Typer som betecknar konsonanterna [š], [ž] och affrikatan [č] För att beteckna de frikativa konsonanterna [š] och [ž] används följande typer med diakritiska tecken i SP: <ś>, <š>?, <š>, <ӡ>, <ӡ>, <ӡ>, <ӡ> eller <ӡ>, <ӡ>, <ӡ>, <ź>, <ź>, <ž> (se fig. 38, 40–42, 48–58); affrikatan [č] betecknas med <ć>, <ċ>, <ċ>? (se fig. 10–12). Dessutom kan [š] också betecknas med digraferna <ß>, <ſz>, och [č] med digrafen <cȝ> (mycket sällan). 1.5.1. De stora <ӡ>, <ӡ> förekommer sporadiskt endast i SP II: Žydu SP II 162₁₉–₂₀, 202₄, 332₃; Žynio SP II 104₈, Žodžiey SP II 83₂₆. I alla andra fall används <ӡ> i stället⁵. <ś> påträffas mycket sällan i perikoperna i SP I, som är tryckta i kursiv: graši 317₈, medan det enda fallet av <č> finns i huvudtexten i SP I: lynčiuoguofna 373₁₀ (diakritikens form är här ovanlig). Även <ś> är mycket sällsynt i SP II och bör i själva verket betraktas som ett dåligt tryckt <ś>: ráßtas s. SP II 188₁₃; páráśitam 254₆, karaliśčiu SP II 14₁₆–₁₇. 1.5.2. <ź>, <ż> och <ž> används i text satt med latinsk antikva och kursiv. I SP II:s antikva liknar diakritiken ovanför typen <ž> (se fig. 50) en urholkad punkt och skiljer sig till formen från <ź> och <ż>, som används på andra ställen i texten: Nežadžia 51₁₆, Bažnīčia 153₁₇, žìames 153₁₉, Vžftokles 180₈, ażuturet 239₃. De två sistnämnda typerna används både i SP I och SP II. <ź> används konsekvent i affrikatan <dź> i SP II: żodźiey 248₂₂, żuǯwes 248₂₀, Ižkur 116₂₅, didžio 116₂₆; jfr med SP I: ižpažino 163₁₆, ižpilde 163₁₇, žodieys 244₂₁, žiames 269₉. 1.5.3. Diakritikernas form varierar mycket på typerna <ӡ>, <ӡ>, <ӡ>, <ӡ> eller <ӡ> i huvudtexten, som är satt med schwabach. (Se fig. 51–58.) På dessa typer används diakritiska tecken i form av punkt, akut accent, streck och båge och/eller hake. På grund av tryckkvaliteten är det ofta svårt att skilja dem åt: aptru- 5 Även andra versaler användes utan diakritiska tecken. Franz Specht skrev redan om detta 1929: ”In Unzialschrift stehen C, S, Z, L auch č, š, ž, ł, d. h. es fehlen die diakritischen Zeichen“ (Specht 1929: 13). 34 A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X I X Konstantino Sirvydo Punktų sakymų spaudmenys ir rašyba En accent eller ett streck kan se ut som en punkt, och en punkt som inte har tryckts tydligt kan likna en båge. I ordet žmones SP I 326₁₂ ser bågen exempelvis ut som en utsmetad punkt, medan bågen i ordet gražuolė SP II 244₂₇ sannolikt är en punkt som inte har tryckts helt. Diakritiska tecken formade som en hake eller båge ovanför <ž> och <ž> förekommer bara några få gånger i SP-texten. I SP I liknar de mer hakar, medan de i SP II liknar bågar: tulžis SP I 321₂₁; didžiu SP II 199₅–₆. I tveksamma fall försökte man förstora tryckbokstaven, men när diakritikens form förstorades mer började den skilja sig från den som kunde ses med blotta ögat. Därför hade det varit ganska riskabelt att förlita sig enbart på denna metod för att identifiera otydliga diakritiska tecken. Diakritiken ovanför <ž> i SP II (se fig. 57, 58) liknar, liksom i antikva <ž>, en horisontellt utdragen punkt (jfr fig. 50). Konventionellt återgavs den med ett streck ovanför tryckbokstaven för att skilja den från det traditionella punktformade diakritiska tecknet. En jämförelse mellan tryckbokstäver som betecknar samma grafem visar att såväl bokstäverna själva som deras diakritiska tecken skilde sig åt i tryckeriets uppsättningar; vissa <ž> skiljer sig exempelvis från varandra. Detsamma kan sägas om en stor del av de övriga tryckbokstäverna, särskilt dem med diakritiska tecken. 1.5.4. Frikativorna [š], [ž] och affrikatan [č] betecknas i SP ofta med tryckbokstäver utan diakritiska tecken <ſ>, <s>, <з>, <z>, <c>, och omvänt kan <ś> förekomma i stället för <ſ>, <s>: šilpnas SP II 12₂ och filpnas SP I 211₁₇; žiemes SP I 65₁₆ och žiemes SP I 261₁₃; žimus SP II 41₁₆–₁₇ och žimus SP I 68₈; karſčiaus SP II 50₁₆, karščiaus SP II 38₁, karſčiuole SP I 244₁₇; čielas SP I 247₁₅ och celas SP I 67₂₅; ſiurkſčiev SP II 57₁₅ och šiurkſčtibes SP II 107₂; ſzwynčiaufias SP II 89₈ och ſzwynčiausiami SP II 239₁–₂; ſirdiy SP II 16₈ och sirdiy SP II 239₂₂ samt βyrdies SP II 169₁₂; parajzie SP 217₃₀, parašie SP I 349₂₈ och parafie SP I 307₅–₆; och så vidare. Jämför också stavningen av ord med roten śvies- i SP: (fwief- / fwies- / świef- / świes- / βwief- / świes- / βwies-): fwielibes SP I 20₂₉, SP II 32₂₉; fwiesibe SP II 28₅; świeſibe SP I 353₂₄, SP II 197₁₁; świesibe SP I 354₆; βwieſibes SP I 202₆, SP II 215₇–₈; świeſibes SP I 353₂₇; świeśibi SP II 33₁₃; βwieśiaus SP II 201₂₆. Med tanke på att de uppräknade fallen inte var enstaka eller tillfälliga, och att de också förekommer i andra tryck från samma period (Palionis 1967: 37)⁷, bör åtminstone en del av dem tillskrivas de särdrag som kännetecknade användningen av tryckbokstäver i dåtidens tryckta böcker. En del diakritiska tecken på dessa tryckbokstäver kan helt enkelt ha uteblivit i trycket, men växlingen mellan tryckbokstäver med och utan diakritiska tecken i samma, ofta rentav ⁶ I Franz Spechts påstående ”Für den dentalen Sibilanten wird ſ und s promiscue gebraucht, nur pflegt ſ nicht im Anlaut zu stehen” har det sannolikt smugit sig in ett korrekturfel – det avsedda var: ”...nur pflegt s nicht...” ⁷ I Merkelis Petkevičius katekes från 1598 betecknas konsonanterna š och č med de enkla tecknen s, ſ, c eller de diakritiska enkla tecknen ś, ć. Straipsniai / Articles 35 V I R G I N I J A V A S I L I A U S K I E N Ė ord som står intill varandra (jfr SP I, s. 20 och 353) – och inte bara sporadiskt, utan genom hela SP-texten – tyder på att diakritiska tecken, åtminstone under tryckningen, inte alltid betraktades som ett väsentligt särskiljande drag hos grafemet⁸. Andra orsaker till denna variation kan ha varit att tryckbokstäver med diakritiska tecken för versaler saknades, samt det tal som påverkades av främmande språk i Vilnius, till exempel skrivs ord med roten silpn- 21 gånger med <l>, <s> och 11 gånger med <ś>. I SP II är frekvensen för dessa tryckbokstäver ungefär densamma (12 respektive 10 gånger): filpniby SP I 185₁₉, filpnina SP II 57₁₄, silpnu SP I 211₂₃, silpſta SP II 75₂₄, śilpnu SP I 61₃₁, śilpnibes SP II 218₁₃. Variationen mellan tryckbokstäver som betecknar de mjuka ljuden [s] och [ś] i samma ord är vanligare i lån från polska och belarusiska. Dessutom väljs <ś> relativt sett oftare än <s> och <ſ> i SP II, till exempel: silos förekommer 6 gånger i SP I och 3 gånger i SP II; śilos förekommer 2 respektive 3 gånger; świetas används oftare i SP II än ſwietas; i SP I är śwletas mycket ovanligt och kan betraktas som ett korrekturfel; ſmertis dominerar i båda delarna av SP; śmertis förekommer fem gånger, endast i SP II. Som redan nämnts återspeglar denna stavning sannolikt uttalsvariationer i den flerspråkiga stadens talade litauiska. Enligt Zigmas Zinkevičius hade polacker svårt att skilja mellan litauiskt [š] och [s] (Zinkevičius 1981: 30–32). I båda fallen hörde de det polska [ś], och därför stavade de mycket inkonsekvent: <s> eller <sz>. Det går inte att bekräfta eller vederlägga enbart utifrån SP-materialet om variationen mellan <ź> och <z>, <č> och <c> i samma ord kan kopplas till den starkaste oppositionen mellan [ž] och [z], [č] och [c] i dåtidens Vilniusdialekt. Således måste variationen mellan tryckbokstäver med och utan diakritiska tecken för att beteckna frikativor och affrikator ha berott på flera omständigheter: traditionen för bruket i dåtidens tryck, uttalet, avsaknaden av tryckbokstäver för versaler med diakritiska tecken samt tryckkvaliteten. 1.6. Typer med diakritiska tecken över <a> Flest diakritiska tecken av olika slag finner vi över <a>: <á>, <à>, <à>, <á>, <à>?, <á>?, <â>, <ã>, <ā> (se fig. 1–9)⁹. Av dessa används endast <á> oftare och mer systematiskt; det kan förknippas med det ”upphöjda” <á> i polska. I den litauiska texten i SP II markerar denna typ ganska ofta det korta obetonade [a]. <á> 8 I Mikalojus Daukšas postilla skrevs: dabókites, artés 16₃₃, netikéfites 16₃₆, paáugſtinos 87₁₀, Bažniczios 87₁₈, Bažniczia 87₁₉, gárſtĭczios 87₆, garſtĭczios 87₃₈ osv. 9 <à>, <â>, <ã>, <ā> beskrivs mer ingående tillsammans med andra typer med diakritiska tecken av motsvarande form (se 1.7; 1.8; 1.13). 36 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Konstantino Sirvydo Punktų sakymų spaudmenys ir rašyba och användningen av <à> skiljer sig inte i SP: kárálifti SP II 87₁₅, ážulayko 89₂₅, reykálu 103₅, Sámarítonas 119₁₄–₁₅, niekádu 120₂₈, átaimo 126₁₄, ážuláyko 149₂₃–₂₄, márindámi 155₂₃, iftáte 153₂₂, áźndingie SP I 223₁₃–₁₄, gieldžimis SP II 155₁₃–₁₄, átleyde 167₅, ádunt 177₂₀, eydámás 178₂₉, ažufirakina SP I 332₃, prieżáftu 365₄–₅. Visuellt går dessa två typer inte heller alltid att skilja åt. I SP I används de mycket mer sällan, och här väljs oftast <á> utan <à>. I SP II förekommer <à> några gånger; dess användning skiljer sig inte från användningen av <á> och <à>, medan <à>, som belagts en gång i denna del, sannolikt är ett något otydligt tryck av <á>. Också funktionen hos <à>, som används ett par gånger i SP II, är oklar – på grund av den svaga lutningen åt höger påminner diakriten om apostrof- och akutaccenttecken, och i ordet gálu SP II 247₁₃ om en punkt som sannolikt blivit något utsmetad vid tryckningen och därmed fått en förändrad form. 1.7. Typer med gravisaccent Gravis ant <à> dukart pavartotas lotyniškojoje antikvoje (Strockis 2004: 294–295): à kayre labay ilga bus SP I 240₂₀–₂₁. Gravio ženklas kituose dviejuose švabachu išspausdintuose žodžiuose atrodo neįprastai, kiek pasislinkęs į šoną (žr. 3 pav.). Be <à>, gravio formos diakritikai dar atsitiktinai gali būti pavartoti ant <č>, <è>, <ì>, <š> (žr. 12, 18, 19, 42 pav.) ir yra būdingesni lotyniškajai antikvai: <è> (SP II) ir <š> (SP I) aptinkami tik antikvoje, nelabai aiškios formos <ì> antikva ir švabachu surinktame tekste, o <č> (SP I) vienąkart pavartotas švabachu išspausdintoje teksto dalyje. 1.8. Typer med cirkumflex Diakritiska tecken i form av cirkumflex används enstaka gånger i SP I över <â>, <ê>, <î>, <ô> och <û> (se fig. 7, 14, 20, 38, 43): kuriâs (ack. pl.) 171₂₆, 373₁₉, gieriâus (adv. komp.) 198₁₇, mariâs (ack. pl.) 269₁₈, iiêmus (dat. pl.) 367₂₅; čía 267₉, marios (nom. pl.) 268₇, takiuôs (ack. pl.) 367₁₁, iuôs (ack. pl.) 198₂₄, tuôs (ack. pl.) 367₂₄, kuriûo (instr. sg.) 368₁₁, punciûofna (ill. pl.) 373₈, kuriû (instr. sg.) 352₈, Iûoda (nom. sg.) 229₂₃, gieriaûs 199₂₃, 360₁₈, perfḳrodûs 14₁₉, perfmegiûs 14₂₁. Med dem markeras oftast betonade stavelser i pronomenens plural ackusativ, ibland i singular instrumental. Dessa stavelser är oftare långa än korta. I andra enstaka ord och i obetonade långa stavelser är förekomsten av denna diakrit sannolikt tillfällig eller bör betraktas som ett korrekturfel (funktionen hos <î> är oklar). I vissa ord kan typen med denna diakrit ha markerat inte bara betonade stavelser, utan också bidragit till att skilja homografer och homoformer åt (t.ex.: gieriâus, gieriaûs, kuriâs, mariâs, perfḳrodûs, Straipsniai / Articles 37 VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ perſmegiùs). Man bör också uppmärksamma distributionen av detta diakritiska tecken – det är inte jämnt fördelat i hela texten, utan koncentreras ofta till vissa ställen och sidor i texten, där även andra typer av diakritiska tecken (akuter, cirkumflexer, streck) förekommer oftare. 1.9. Övriga enstaka typer med diakritiska tecken Enstaka typerna <ó> och <ò> kan ha markerat en betonad stavelse eller särskiljt former: wiró (gen. sg.) 219₂₁, ó¹⁰ 175₂₄, Maldõs (nom. pl.) 67₂₄, Iõnuy (jfr. Iãnowi) 140₁₇, neflidabōdami 84₃₀. Det är omöjligt att fastställa mer preciserade funktioner för <ó>, <ò> och <ô> (se 1.8.) i SP, såsom exempelvis i Baltramiejus Vilentas texter (Kabašinskaitė 2005: 56–62), på grund av det alltför ringa antalet exempel. Akut accent över <é> markerar en betonad, oftast lång stavelse: kuriuosé (loc. sg.) 177₁₁, kurié (nom. pl.) 162₈, praiéwu (gen. pl.) 177₂₆, gaylétus (cnd. 3) 158₁₉, apé 176₁₁; men ett par fall förekom också i en obetonad lång stavelse: Wiéta (nom. sg.) 203₇ och éſſibi (acc. sg.) 171₃. I SP förekommer vid ett par tillfällen två konsonanttyper med akut accent <ń> och <ẃ> samt en konsonanttyp med punkt <ṅ>. I dessa särskilt sällsynta fall markerar typerna <ń> och <ṅ> oftast ett mjukt [n], liksom i polska. Diakritikens funktion i illativändelserna i orden fkrinion SP I 369₃₀ och kloniñ SP II 248₁₈ är oklar: <ń> kan ha förväxlats med ett streckliknande diakritiskt tecken över en vokal, eller så kan detta <ń> ha lagts till senare när en tidigare förkortning återställdes (jfr peklõ SP I 279₁₂, wietō SP II 247₂₁). Två gånger förekommer typen <ẃ> i SP I, sannolikt av misstag, i orden wúnduo 264₅ och wífi 286₁₁. Dess funktion är oklar. 1.10. Typer med diakritiska tecken och betoning Som nämnts redan i inledningen användes i SP inga särskilda typer med diakritiska tecken som enbart skulle markera betoning. De sällsynta fall av betoning som antas i avsnitten 1.6, 1.7, 1.8 och 1.9 är sammanflätade med andra funktioner som dessa typer har och är inte konsekventa eller entydiga om man betraktar alla tillgängliga exempel på användningen av något enskilt diakritiskt tecken tillsammans. Eftersom diakritiska tecken som används sällan eller särskilt sällan är koncentrerade till avgränsade ställen i texten, är det mycket möjligt 10 Diakritiska tecken finns i detta fall även över motsvarande ord i den polska delen av texten, jfr: mężą 219₂₁ och á. 38 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Konstantino Sirvydo Punktų sakymų spaudmenys ir rašyba det faktum att de kan ha kommit hit från andra, troligen handskrivna, källor som Sirvydas kan ha använt. På grund av deras sällsynthet, deras sammanblandning med andra funktioner och bristen på konsekvens var det omöjligt att urskilja och exakt definiera användningen av typer med diakritiska tecken för att markera betoning. 1.11. Typer med tvärgående hake I SP förekommer typer med tvärgående hake några gånger: <a>, <ę> och <ų> (endast SP I; se fig. 15 och 44). De markerade inte nasalljud, som DP, eftersom nasalljuden redan hade försvunnit i den östaukštaitiska dialekten vid den tiden; de kan alltså ha kommit in i Sirvydas text av en slump från den polska textdelen eller ha varit avsedda för andra funktioner. Funktionen hos typen <ų> i orden geriaus 36826 och fų 3708 är oklar (markerar den en lång betonad stavelse?). Även användningen av <ę> i ordet metu (instr. sg.) SP I 14 och i orden βwęčiaufi SP I 3698 och paļipeneimo (den tvärgående haken på <ę> är otydlig) SP II 1763 bör sannolikt betraktas som korrekturfel; där upprepas markeringen <n> i ordet. I de tre övriga fallen betecknar <a> och <ę> utelämnade <n>: Kadąg I 9622, nutrėkimu SP II 3411, bedrautumite SP II 1682. 1.12. Typen <ł> I hela SP-texten betecknar typen <ł> relativt konsekvent och systematiskt ett hårt (1) eller depalataliserat (2) [ł] före vokaler av typen [e], [ei], [ė], [i] (Palionis 1967: 84–85): (1) łūsis SP I 29521, fumala SP I 3106, mieláśirdingus SP II 2728, łaymibe SP II 247); (2) łeyzdawos SP I 1286, łeydźiaji SP II 927, łeyftu SP I 34318, naßle SP I 3148, nupleßt SP II 2475–6, łepinimay SP I 3014–5, gayłeimu SP I 14131, pergałeimas SP II 22910, łingwa SP I 5130, SP II 361. Efter det hårda [ł] betecknas de förändrade vokalerna ofta med <a>, <y> (oftare i SP II11): pałayftułe SP I 3749, pełanuołe SP II 17928, ʃłankfti SP II 17915, ne ápłayft SP II 17721, ápłaydus 17724, apłayʒdamas 17727, nułynkiame SP II 1486, nułynkias SP I 10524, ßakieły SP I 36930. Den bakre vokalen [ė] betecknas med <e>: pergałeio SP I 18517, parpuołe SP I 604, gułeio SP I 2692 saute SP II 427, tiłetu SP II 7324. 11 I SP II kan även andra konsonanter hårdgöras, till exempel: graytay 619; trácias 7612, žynot 19622, prywerʃt 18627, ßytkuose 17930, ßyrdies 16912, men även i SP I förekommer: žynklina 2527. Straipsniai / Articles 39 VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ [ł] förblir hårt i vissa konsonantkluster: [łpn] före vokalism av typen [e] och [i]: filpniby SP I 18519, filpnefnio SP II 9714, filpniem us SP II 6931, filpnina SP II 5714, šilpnesnia SP II 129, šilpni SP II 976, šilpnefnio SP I 12919, Silpnibe SP I 1837 (det mjuka <ł> är utskrivet endast i tre av de 20 belagda rotformerna av silpn-); [łb] före vokalism av typen [e]: kalbet SP I 21321, SP II 635, kalbefis SP I 22727, kalbedami SP II 2408, kalbečia SP 1203, kalbeio SP 20210 (det mjuka <ł> är utskrivet endast i två infinitivformer av rotord med kalb- i SP II), giebek SP I 27829, gialbeio SP II 16528–29. Det finns inte många fel i markeringen av [ł]. De fall där hårt <ł> används felaktigt är mer tillförlitliga, eftersom överstrecket på <ł>, det vill säga markeringen av hårdhet, inte alltid går att urskilja på grund av tryckkvaliteten. I Franz Spechts förteckning över korrekturfel i SP (Specht 1929: 48–61) anges följande felaktigheter i markeringen av <ł> (SP I 1–100): (1) [ł] hårdhet omarkerad: ßalmu 138, puolys 355, tulus 404, apfiwilko 551, dungalu 5511, nulei 7229, waldo 7521, klaufiamas 7925, klausia 8210, klaußikime 8317, labay 8931; (2) [ł] hårdhet felaktigt markerad: wėlinas 143, tuofas 3127, wilties 401, karalaufp 458, ilgiaujius 5225, weł 5611, gayliftawimu 575, karalu 7227, familios 7526, pagal 911. Ordet fuodele (instrumentalis singularis) SP I 3615, där [ł] är markerat som hårt, kan rättas på två sätt: fuodele och fuodely (med återställning av dialektformen). Specht föredrar den senare. I det SP-original som Specht använde, på vilket den faksimilutgåva (ŠPS 1929) som han sammanställde byggde, går det inte överallt att urskilja det snedstreck som markerar att <ł> är hårt. I vissa ord som tagits upp i hans fellista var hårdheten dock markerad och syns tydligt i andra bevarade exemplar av SP¹², till exempel: algoia SP I 2027, bilo SP I 721, pelenays SP I 8512, tulu SP I 9713. Denna mycket utförliga fellista återspeglar i stora drag kunskapsläget vid den tiden när det gäller undersökningen av äldre skrifter och dialekter, den dåtida synen på korrekturfel samt särdragen hos det original som faksimilutgåvorna framställdes från (i alla exemplar har inte små tryckdetaljer, särskilt diakritiska tecken, tryckts lika tydligt). 12 Plg. Lietuvos diplomatui Jurgiui Šauliui (1879–1948) priklausiusį ir šiuo metu Pensilvanijos universitete saugomą Punktų sakymų konvoliutą: Annenberg Rare Book and Manuscript Library, University of Pennsylvania; Location: Rare Bk & Ms Library RBC; Call Number: 491.922 Si78.2. 40 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Konstantino Sirvydo Punktų sakymų spaudmenys ir rašyba 1.13. Typsnittstecken med tildeformade diakritiska tecken som liknar ett streck och/eller en cirkumflex Diakritiska tecken på vokaltecken som påminner om en cirkumflex (SP I) och ett streck (SP II) <ã>, <ā>, <ē>, <ĩ>, <ȳ>, <ȳ>, <õ>, <ō>, <ū>, <ǖ> (se fig. 8, 9, 17, 21–24, 38, 39, 45, 46) markerar konsekvent, men inte särskilt ofta, utelämnade tautosyllabiska [m] och [n] i SP-texten (Palionis 2005: 31–33; Strockis 2004: 294–295)13 och bör betraktas som tildetecken – särskilda förkortningstecken: darbūp6 SP I 526, nuteriojųiā SP I 14929, bud{ūlp SP I 28713, peklō SP I 27912, wietō SP II 24721, füti SP II 94–5, pafkūdoy SP II 1537, idāt SP II 3425, ūt SP II (10x), pafjrētū SP II 9727, βwētas SP II 7327, trūpay SP II 4611, βw{ȳ}tas SP II 815. I två fall markeras också utelämnat [n] i SP II med ett typsnittstecken med tvärstreck <ę> (se 1.11.). Däremot betecknar <ñ> (i SP I sannolikt <ñ>) och <m> (se fig. 29, 33, 34) oftast geminata i lånord: Paños (jfr pol. 3 Pānny) SP I 6716, Hofāna (jfr gr. hōsanna) SP II 14410, fūmu (jfr lat. summa) SP II 1642. Förkortningstecknen infördes med latin som förebild för att vid behov spara utrymme på de smala raderna i SP. 1.14. Typsnittstecken för förkortningar i ordslut Till sådana typsnittstecken hör: <g>=us, <ᵍ>=us, <ᵒ>=go, <ĝ>=go14 (se fig. 61, 62, 63) samt kolon (vanligen i SP II): Tūlg SP I 25110, mg SP I 10028, Chrift9 SP I 10023, Kaln9 SP II 394, kitiem9 SP II 2817, žimčiū9 SP II 2713, širg9 SP II 25718, Wieβ: SP II 14613, Wieβp: SP II 16512, Pfal: SP II 5211, Pfa: SP II 14912, Dowid: SP II 1224. 1.15. Typsnittstecknen <I>, <J>, <J> och <j> I SP:s huvudtext, tryckt med gotisk stil, används en och samma versal för att beteckna ljuden [i] och [j] i början av ord (Subačius 2003: 227–228)15. Antikva 13 Användningen i SP:s litauiska text av diakritiska tecken (tildetecken) i form av en cirkumflex och/eller ett streck har övertagits från latinet, där tildetecken användes för att beteckna utelämnade tautosyllabiska <m> och <n>. Sådana markeringar förekommer också rikligt i de latinska marginalanteckningarna i SP (Petreikis 2011: 67–85). 14 Förkortningar i ordslut markeras med dessa tecken ännu oftare i den polska SP-texten och i de latinska marginalanteckningarna. Detta sätt att förkorta ordslut har övertagits från latinet. 15 I texter tryckta med gotisk stil skildes inte <I> och <J> åt. När man i Litauen övergick till antikva höll tryckarna under en tid fast vid den gotiska stilens traditioner och skilde inte heller mellan <I> och <J>: de valde ettdera typsnittstecknet för att beteckna båda ljuden [i] och [j], eller använde dem omväxlande. Straipsniai / Articles 41 V I R G I N I J A V A S I L I A U S K I E N Ė I de kursiverade perikoperna används tre olika typer av trycktyper för att beteckna dessa båda ljud¹⁶: <I>, <Ƒ>, <J> (se fig. 25, 26, 27; Gelumbeckaitė 2003a: 81–82; 2003b: 302; jfr Juda 2001). I SP I används endast de två första: i nio perikoper endast <Ƒ> i samtliga fall (SP I: 1, 69, 122, 214, 234, 262, 281, 296, 317), i en perikop endast <I> i samtliga fall (se SP I: 195) och i fyra perikoper <I> och <Ƒ> omväxlande (se SP I: 32, 163, 338, 358), till exempel: SP I 32: fžgirdis, Jonas, Jezus, Jonuy, Jefus, fonu; SP I 338: IezauIp, fƀeio, fr 2x, fumus, fra; SP I 195: Iezus, Ierozolimu, Jezus, Ierozolimoy, Jeruzalem, Ir 4x, Jezus; SP I 122: fudeios, ftureios, fonop, fr 2x, fordano, flaiiofias. I de tre första perikoperna i SP II används <I> och < Ƒ> också omväxlande (se SP II: 1, 21, 43–44), men i de sju sista förekommer ytterligare en hittills oanvänd trycktyp med en annan form, <J> (SP II 77–78, 108–109, 143–144, 172–173, 225, 235–236, 248–249): SP II 1: IEZVS, Jezus, IEzus, fr, fey 2x; SP II 77–78: Iezus, Jezus, Iž, Jeme, Jog, Jra; SP II 143–144: Jezus, Ieroſolimosъ, Jezus, Jezus; SP II 172–173: Jezus, fr, Iudaƶius, Iƀkarioto, Ir, Jezus 2x, fey, Ius, Jey. Av exemplen framgår att alla tre behandlade trycktyper kunde beteckna såväl [j] som [i] och inte var knutna till endast ett av ljuden; deras funktioner var alltså inte åtskilda. I SP I kan man skönja försök att bemästra användningen av två olika trycktyper genom att begränsa variationen i texten och oftare välja <Ƒ> för båda funktionerna. I SP II tycks variationen betraktas som norm och begränsas inte på något sätt. En av orsakerna till att beteckningen av [i] och [j] inte åtskiljs i den antikvabaserade SP-texten måste utan tvivel ha varit den omgivande gotiska texten – det var gotisk stil, inte antikva, som utgjorde SP:s huvudsakliga textstil (Aleknavičienė 2006: 286). En annan orsak som måste ha bidragit till förvirringen var det protetiska [j] i början av ord före främre vokaler, typiskt för dialekterna i östra och mellersta Litauen (Palionis 1995: 50; Zinkevičius 1996: 102) (i perikoperna: Jeme SP I 358₃, Jeme SP II 21₃, Jeme SP II 78₁₃, i predikotexten: iiebƀoio SP II 97₃₀₋₃₁). I SP I används inte <j>. I SP II förekommer denna trycktyp 20 gånger (se fig. 28). Nästan alla belägg är samlade på s. 1–47: i perikoperna rör det sig oftast om former av pronomenet jis: ijƀai 1₈, (2x), ij 1₁₆ (ack. sg.) (6x), jiemus 21₇, juos 44₂, priima 44₃¹⁷; men i predikningarna, ¹⁶ I SP skiljer sig dessa trycktyper något till formen från de motsvarigheter som valts för att beteckna dem i artikeln. Den första trycktypen har en strikt form av romersk etta, den andra har en förlängd, något böjd vertikal stapel och ett horisontellt streck tvärs över mitten, och den tredje har en förlängd, något böjd vertikal stapel. ¹⁷ JĘ skrivs på motsvarande ställen: ijƀai 40₁₆, ii 40₂₃, iemus 42₂₀, juos 46₁₃, priima 46₁₆. 42 A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X I X Konstantino Sirvydo Punktų sakymų spaudmenys ir rašyba utan ij 34₁₈ (6x), med <j> skrivs fortfarande igija 6₂₃ och kalaviju SP II 18₇. Ett par gånger har <j> registrerats i senare avsnitt av predikotexten (inte perikoperna): bijos SP II 52₅, wienatij SP II 215₂₉. I alla ord följer <j> efter <i>: <ii> skrivs¹⁸ (Jolanta Gelumbeckaite 2009:19), och därför uppstod under forskningsarbetet frågan om ij¹⁹ skulle kunna vara den pronominala formen av pronomenet jis, jįjį, men denna stavning förekommer även i icke-finala positioner i ordet och i andra ord. De pronominala former av pronomen som förekommer i SP II skrivs i regel med <y>: toy (nom. sg.) 60₄, 100₂₇, tiey 1₇, 132₁₈, nekuriey 4₁₁, 42₂₀. På sidorna 1–47 i SP II, som omfattar nästan de tre första predikningarna (inklusive perikoperna), gjordes alltså sporadiskt ett försök att skilja mellan beteckningarna [i] och [j] genom att införa gemena <j>. Dessutom utmärker sig denna textdel, som redan nämnts, också genom att <I> inte används i dess perikoper. I SP I används <j> varken i den gotiska huvudtexten eller i de perikoper som tryckts med antikva. Här motsvarar [i] och [j] alltid <i>, <I> i text satt med gotisk stil och <i>, <I>, <j> i latinsk antikva. 1.16. Exempel på typsnitt som används i SP FIG. 1. SP II 65–5 FIG. 2. SP I 364–3 FIG. 3. SP I 333–24 FIG. 4. SP II 170–32–4 FIG. 5. SP II 179–2 FIG. 6. SP II 191–23 FIG. 7. SP I 198–17 FIG. 8. SP I 149–29 FIG. 9. SP II 73–23 FIG. 10. SP I 35–6 FIG. 11. SP I 303–29 FIG. 12. SP I 373–10 ¹⁸ I Jonas Rėzas Psalmtere Dowido (Der Psalter Davids Deutsch und Litawisch [RPs 1625]) <ij> och <gh> är allografer av <j>. ¹⁹ Pronomenformen i SP II jį skrivs på tre sätt: oftast ii, sporadiskt ij och gi. I SP betecknas [j] med <i>, <y>, sporadiskt även i SP II med <j> (s. 1–47) och <g> (SP II s. 53–58; 112–113; 121–126 och en gång i SP I 211₃₁, om det där verkligen inte är partikeln gi). Straipsniai / Articles 43 V I R G I N I J A V A S I L I A U S K I E N Ė 1 3 P A V. SP I 162-8 1 4 P A V. SP I 367-25 1 5 P A V. SP II 34-12 1 6 P A V. SP I 372-30 1 7 P A V. SP II 73-27 1 8 P A V. SP II 236-12 1 9 P A V. SP I 332-2 2 0 P A V. SP I 268-7 2 1 P A V. SP II 104-18 2 2 P A V. SP II 172-10 2 3 P A V. SP II 103-4 2 4 P A V. SP II 14-3 2 5 P A V. SP II 75-22 2 6 P A V. SP II 76-10 2 7 P A V. SP II 76-19 2 8 P A V. SP II 1-16 2 9 P A V. SP II 164-2 3 0 P A V. SP I 369-30 3 1 P A V. SP II 242-18 3 2 P A V. SP I 373-16 3 3 P A V. SP I 93-7 3 4 P A V. SP II 70-19 3 5 P A V. SP I 219-21 3 6 P A V. SP I 140-17 3 7 P A V. SP I 367-24 3 8 P A V. SP II 235-4 3 9 P A V. SP II 247-21 4 0 P A V. SP II 40-12 4 1 P A V. SP II 188-13 4 2 P A V. SP I 317-18 44 A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X I X K onstantino Sirvydo Punktų sakymų spaudmenys ir rašyba 43 FIG. SP I 373–8 44 FIG. SP I 368–26 45 FIG. SP II 108–25 46 FIG. SP II 138–23 47 FIG. SP I 264–5 48 FIG. SP I 318–9 49 FIG. SP II 78–19 50 FIG. SP II 153–17 51 FIG. SP I 380–17 52 FIG. SP I 321–21 53 FIG. SP I 326–12 54 FIG. SP II 199–6 55 FIG. SP I 298–17 56 FIG. SP II 15–3 57 FIG. SP I 355–5 58 FIG. SP II 56–5 59 FIG. SP II 104–8 60 FIG. SP II 202–4 61 FIG. SP I 194–13 62 FIG. SP II 39–4 63 FIG. SP II 27–13 2. PUNKTŲ SAKYMŲ stavning 2.1. SP:s ortografi påverkades framför allt av den viktigaste vetenskapsspråket under denna period – latin, och först därefter av polska. Denna påverkan måste ha skett i två steg: (1) genom att de nämnda språken användes för vetenskapliga ändamål och kommunikation övertogs deras stavningsprinciper naturligt och anpassades till litauiskan; (2) genom typerna – genom att systematisera, generalisera, kombinera eller dela upp skrivtecknens funktioner enligt tryckpressarnas tekniska möjligheter. Det första steget hör i högre grad samman med själva skrivprocessen, det andra med anpassningen av manuskriptet för tryck. Därefter kan man också tala om den tryckta textens återverkande påverkan på stavningssystemet (Subačius 2001: 129–152). Straipsniai / Articles 45 V I R G I N I J A V A S I L I A U S K I E N Ė 2.2. Markering av långa och korta vokaler I SP, liksom i andra katolska skrifter från samma tid, skildes långa och korta vokaler oftast inte grafiskt åt. Dubblering av vokaler för att markera långa vokaler omfattar inte hela verket. Den förekommer främst sporadiskt mitt i texten i del II av SP och betraktas som ett ingrepp av en anonym redaktör: tiiko 142₁₄, prekii 26₂₂, iir 170₉, Karaluus (nom. pl.) 202₁₄, kuu 78₁₀, geruu darbuu (gen. pl.) 175₁₃ (Zinkevičius 1971: 153–167; 1972: 79–100; 1977: 237–244; 1988: 257–259). Sällan och inkonsekvent kan även <y> markera en lång vokal: piktyby (acc. sg.) SP I 147₁₅, świełbyby (acc. sg.) SP I 138₁₁, żalty (acc. sg.) SP I 182₉, didy (acc. sg.) SP II 13₂; det förekommer också fall av sammanblandning: dydi (acc. sg.) SP II 206₁₂. I ordet ybklaujfiu SP I 198₉–₁₀ betecknar <y> sannolikt inte [i], utan [ii] (tillsammans med ett tillagt [j]). Oftast och mest konsekvent används <y>: 1. I diftongerna <ay>, <ey>, <uy>: łaymingay SP I 280₁₀, weydu SP I 352₁, żmoguy I 58₂₉; pageydimay SP II 188₈; exempel med <i> är enstaka: kaip SP I 205₆; funkiei SP I 234₁₃ (i perikoperna!). Ur Sirvydas grafikperspektiv skulle de senare kunna betraktas som korrekturfel. En jämförelse mellan perikoperna i SP och motsvarande texter i JĖ skulle här peka på den mest sannolika beröringen av Jaknavičius hand. När markeringen av dessa diftonger inte överensstämmer i perikoperna i SP och på motsvarande ställen i JĖ, skrivs vanligen <ai>, <ei>, <ui> i JĖ. 2. (a) I reducerade lokativändelser i positionen [i] (mer systematiskt i SP I): śirdiy SP I 138₂₃, naktiy SP II 66₃₂; ugniy SP I 160₆; żodiy SP I 354₁₄; żmogifłey SP I 138₁₁; pakaũy SP I 370₁₀; i SP II förekommer ibland redan <i> i positionen [i], medan <y> markerar en lång vokal: śirdyi 29₁₈, 63₃₁, żodyi 61₅; (b) i positionen [ii] i pronominalformer i SP II: Seniey 134₁₃, tikroy tieła 141₁₉, wirefniey 54₂₀, świetifβkiey Vkiniḱay 54₂₁. <y> används mindre konsekvent: 1. Efter depalataliserade konsonanter (särskilt SP II): prywało SP I 5₁₂, ſtypray SP I 7₂₃; nułynkias SP I 105₂₄, ſtyprafnis SP II 146₁₂, Sżytays SP II 18₈, βyłkuoſe SP II 179₃₀, Żynoio SP II 104₇, niepryimtinas SP II 137₅, βyrdies SP II 169₁₂, żyba SP II 184₁₇. 2. I singularens lokativändelse: paguldimy SP I 83₃; puody SP II 107₅; raβty SP I 13₅; daykty SP II 98₁₃; <i> förekommer också i denna position, men inte ofta: paguldimi SP I 332₂₀, daykti SP II 112₄, raβti SP I 47₁₆. I SP I finner vi vanligen <y>, medan <i> är vanligare i SP II (jfr kuny 11x i SP I och 2x i SP II; kuni 9x i SP II). 3. I lånord: żywatas SP II 59₁₈, tyranay SP I 13₂₆, żyday SP I 138₂₆, Synagoga SP I 333₃, herezya SP I 254₁₄. I SP II har <y>s funktion jämfört med SP I blivit mer begränsad. I många fall kan <i> användas i samma positioner som <y>. 46 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Konstantino Sirvydo Punktų sakymų spaudmenys ir rašyba <u> användes för att beteckna både kort [u] och långt [ū]²⁰. Dubblerat <uu> för att beteckna ett långt ljud förekommer endast sporadiskt i SP II och är av samma typ som <ii>: Karalus (nom. pl.) SP II 202₁₄; geruu darbuu (gen. pl.) SP II 175₁₃. Typsnittet <ū> med ett streck i SP betecknar utelämnade tautosyllabiska [m] och [n] (se 1.13.). 2.3.1. Beteckning av [e] efter en mjuk konsonant Beteckningen av [e] efter en mjuk konsonant varierar mycket: i SP I skrevs oftare <e> eller <ie> (med ytterligare markering av konsonantens mjukhet), medan även <ia> förekom i SP II (på vissa ställen genomgående) (Specht 1929: 17)²¹. Detta skulle tyda på att den dialekt som låg till grund för SP II:s redaktörers arbete hade ett öppnare [e] än Sirvydas dialekt och en mer intensiv palatalisering av konsonanterna (Zinkevičius 1996: 100–101). Om man betraktar båda delarna av SP tillsammans finner man följande varianter: de / dia-: degina SP I 302₂₀, diaǧina SP II 76₂₀, diagintu SP II 160₂, dešine SP I 241₈, SP II 244₂, diaβne SP II 186₃₀, deβne SP II 229₂₅–₂₆, deftis SP I 370₂₃, SP II 70₁₆, diaftis SP II 170₄; ge- / gie- / gia-: geria SP I 46₁₆, gieria SP II 50₁₅, giaria SP II 92₁₄, gema SP I 104₂₂–₂₃, SP II 51₁₇, gema SP I 22₃, SP II 123₂₅, giema SP I 106₂₉, SP II 97₂₀, geray SP II 184₂₉, giera (adj. nt.) SP I 284₁₇, gieras SP I 201₁₉–₂₀, giara SP I 172₂₆, SP II 186₃₁, giaras SP II 55; kie- / kia-: kielo SP I 161₁, SP II 240₃₂, kialo SP II 87₉, kieltis SP I 178₂, SP II 228₁₆, kialtis SP II 158₁₁, kieltuwu SP I 269₃, SP II 157₆, kialtuwu SP II 95₁₃–₁₄, βakiele SP I 311₁₂, βákialu SP II 171₂₀ (det finns inga ord som börjar med ke-); me- / mie- / mia-: metas SP I 331₅, SP II 140₂₈, miatas SP II 169₂₃, medžiu (instr. sg.) SP I 310₂₀, SP II 65 (acc. sg.), miadžiu (gen. sg.) SP II 170₃₀–₃₁, ftameni SP I 103₄, ftamenio SP I 76₉, akmenimis SP I 186₂₃, SP II 45₁₆, akmienimis SP I 377₉; ne- / nie- / nia-: nuniaβa SP II 188₁₁–₁₂, nendres SP II 99₈, niendri SP II 166₇, niandri SP II 166₁₁, neprietelaus SP I 25₂, SP II 12₃₀, niepretelaus SP II 74₂₀–₂₁; pe- / pie- / pia- / pea-: péciu SP II 204₂₀, pécio SP I 194₇, piéciu SP II 218₁₆, piácio SP II 205₂, pekłos SP I 275₁₁, SP II 52₈, pieklįβkay SP II 42₂₀–₂₁, piakliβkas 20 I enlighet med den latinska språktraditionen betecknas [u] i början av ord vanligtvis med typsnittet <v>. <u> förekommer i början av ord endast 8 gånger och bör betraktas som ett korrekturfel: užgimimo SP II 124₁₆; uolos SP I 270₁; uolas SP I 50₂₁; uoga SP I 321₂₀; uoday SP I 260₁₈; 316₁₂; unt SP II 200₈; 204₁₄. 21 Artikelförfattaren har noterat den största koncentrationen av <ia> i SP II 166–183. Franz Specht har också uppmärksammat detta (1929: 17). Den förste som lade märke till och beskrev denna variation var dock en annan tysk lingvist, Richard Garbe, i sin utgåva av SP I från 1884. Enligt honom skrivs <ie> oftast efter konsonanterna <g>, <k>, <š>, <ž>, medan det efter andra konsonanter förekommer sällan (Garbe 1884, 13). Straipsniai / Articles 47 V I R G I N I J A V A S I L I A U S K I E N Ė SP II 206₂₄–₂₅, piakłos SP II 75₃₂, Petras SP I 49₈, SP II 207₁₅, Piatras SP II 17₂₈, Peatras SP II 186₁₁, 207₁; re- / rie- / ria-: retos SP I 75₇–₈, Riatas SP II 182₂₈, regiedami SP I 19₆, SP II 34₁₀, riegiedamas SP II 48₁₉, riag SP II 177₁₅; se- / sia-: fenu (ack. sg.) SP I 56₁₃, SP II 123₃–₄, fianu SP 171₂₆; ste- / stia-: ftebįli SP I 329₂₈, II 71₅, ftiabili SP II 176₁₉; šie- / šia-: šiesielis SP I 125₂₇, plišieli SP II 27₆, kaŭšielis SP I 314₁₄, šieši SP I 214₁₀, šiaßtu SP I 317₁₀ (perikoper) (det finns inga ord som börjar med <še>); we- / -wie- / wia-: welinas SP I 293₃, SP II 46₁₂, wialinas SP II 77₁₇–₁₈, wede SP II 95₆, wiade SP II 177₃₁, giwena SP I 308₁₃, giwiena SP I 308₂₂–₂₃, giwianimo SP II 169₂₁; že- / žie- / žia-: žemes SP II 138₄, žiames SP I 12₇, SP II 151₃₂, žiemes SP II 246₁₄, žemibe SP II 216₂₅–₂₆, žiemay SP II 48₂, žiamious SP II 183₂₅, nužemintus SP II 47₁₄, nužiamintays SP II 47₁₇–₁₈, Nužiemindawau SP II 67₃. SP I [e] återges mer enhetligt, oftast som <e> eller <ie>; <ia> förekommer huvudsakligen koncentrerat till ett avgränsat ställe i SP II-texten; i den övriga texten skiljer sig beteckningen av [e] i huvudsak inte från SP I. [k] måste ha palataliserats mest konsekvent framför [e] – efter <k> skrivs alltid ett mjukhetstecken (Palionis 1995: 30). Mjukhetstecken skrivs också efter [š], som betecknas med tryckbokstaven <š>; <ß> i två ord var troligen avsett att beteckna ett velariserat [š], eller också har ett korrekturfel uppstått här: βeymina SP II 181₆ och βeymina SP I 317₅ (perikoper), jfr šiey-min- skrivs 5 gånger, oftast i SP I. 2.3.2. Markering av [ai] efter en mjuk konsonant Diftongen [ai] efter en mjuk konsonant markeras på fyra sätt: <ey>, <iey>, <iei>, <iay>: pageydimu SP II 140₃₁, pagieydimus SP I 266₁₀, SP II 259₁₀, pagiaudimuołe SP II 178₂₁–₂₂, gieyde SP I 127₃, SP II 27₈, geyde SP II 180₂₃, weydo SP I 90₁₀, SP II 148₄, wiaydo SP II 219₁₉, wieykiey SP I 268₁₀, weykiey SP I 52₂₉–₃₀, SP II 106₂–₃, meyłes SP I 89₂₀, SP II 107₂, miayłes SP II 184₁, funkiey SP I 198₂₇, SP II 88₂₅, funkiei SP I 234₁₃ (perikoper), βeymina SP II 181₆, šieymiu SP I 254₁₁–₁₂. Den vanligaste varianten är <iey>; <iay> är karakteristisk för vissa ställen i SP II-texten. 2.4.1. Markering av tonande och tonlösa konsonanter i kontakt Vid assimilation skrivs konsonanterna oftare enligt den morfologiska principen, men ingen enskild princip följs konsekvent: pabaygtu (4x) SP II 62₂₆–₂₇, pabaiktu SP II 182₁₃–₁₄, àžudingie SP II 18₂₂–₂₃, àžudingt SP I 255₂₆, àžudingta SP I 48 A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X I X Konstantino Sirvydo Punktų sakymų spausdmenys ir rašyba 310₁₇–₁₈, užjudenktu SP II 18₂₇, ažudinktu SP II 40₁₀, ažudinkta SP II 209₃₂–₃₃, apjidenktumite SP II 175₂₁, ažudegtas SP I 144₉–₁₀, prabyngtay SP I 53₂, prabinktay SP I 273₂₁, užjudegtas SP II 76₅–₆, ažudektu SP II 240₁₃–₁₄, ažudirbtu SP I 323₂₅, dirbt SP I 330₁ (4x), dirps SP II 35₂₆, Dirpkite SP II 177₃₂, iżwerβtu SP I 85₁₃, iżweržto SP I 13₁₇. Andra person singularis imperativ i SP II skrivs två gånger: nunuoging 169₂₉; saugog 141₈ (-k + g(i) = g: nunuogink gi?). Deltagandeformer skrivs mycket ofta enligt den fonetiska principen: nuleyzdama SP I 333₁₈, pamezdami 258₅, ibrizdami 187₂, drauždami 258₄, žiždamas 213₁₉; fuleyzda-mas SP II 12₈, žayzd amas 58₃, melždami 103₁₃, rauždami 176₁, fkuzdamafis 142₅, melždamies 202₁₀–₁₁. Men även exempel med <s> förekommer: fukdamafis SP II 55₁₅, ibmesdamas SP II 72₁₀, Ibland kan två konsonanter som tillhör olika morfem stå intill varandra vid gränsen mellan stam och suffix, utan att de smälter samman: apjidingkite SP II 132₅, Džiaugkites SP I 326₂, biegkt SP II 172₁₇ (jfr per bekt SP II 217₁₉), nulaužsiu SP I 310₂₈. Mot bakgrund av Sirvydas språkliga kompetens syftade detta sannolikt till att synliggöra den process genom vilken verbformer bildas, en process som döljs av assimilationen (jfr iżližios SP I 7₆, užJet SP I 285₅). Detta kan ha varit ett av de föreslagna sätten att stava – att bevara morfemen intakta och oförändrade vid deras gränser. Det är oklart om följande enstaka fall bör tillskrivas korrekturfel eller försök till ortografisk normering (hyperkorrektioner): ungβtu SP II 104₁₂, lisdus SP I 305₁, mafgot SP II 173₅ (jfr mazgofi 173₁₀ på samma sida). Sammantaget skrivs konsonanterna oftare fonetiskt i SP II. 2.4.2. Beteckning av [š] och [s] framför [č] Både [š] och [s] i position framför [č] betecknades inte alltid med hänsyn till deras ursprung (jfr tuščias och skai tus), och beteckningen varierade kraftigt. Dessutom betecknades även affrikatan [č] på olika sätt i den uppkomna konsonantgruppen. Det är tydligt att återgivningen av dessa konsonanter med skrifttecken måste ha vållat dåtidens författare och bokutgivare problem, vilket ledde till en avsevärd variation. I SP förekommer följande varianter: [š] i position framför [č]: <fc>, <lć>, <lċ>, <sć>, <ść>, <ść>, <śċ>, <lcз> <lcзć>, <βć>: karfciomis SP I 232₁₃, tufcias SP II 40₁₂–₁₃, karfciaus SP II 50₁₆, kumfciomis SP II 199₂₃, Krikfcionis SP II 202₁₀, tewikfcion SP II 187₂₈, karfčiuofe SP I 244₁₇, krikfcionie SP I 162₁₀, tewikfčiu SP I 217₂₈, tufčiu SP II 156₄, krikfčioniu SP I 320₁₁–₁₂, waykčioia SP I 351₄, paukčiey SP I 308₁₂, paukśiey SP I 311₄, karśčiaus SP I 65₂₂, tusčias SP I 44₂₂, krikścionimus SP I 360₂₁, tewikścion SP I 343₇–₈, paukś-cio SP I 107₁₈, krikścionis SP I 112₁₆, paukśiey SP I 189₂, tusčiey SP II 6₂₇, krikś- Straipsniai / Articles 49 VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ čionis SP I 239₁₈, SP II 179₃₀, tuščio SP I 244₁₉, tułczus SP II 202₁₃, namikfčėiey SP II 186₉, brikfčionie SP II 232₂–₃, karbčio SP I 329₁₇; [s] i position framför [č]: <lc>, <lć>, <sć>, <ść>, <sć>: rupefčiu SP I 134₂, rufcioy SP I 105₂₇, fkayfčiaufi SP II 271, karalifciu SP I 134₁₇ (jfr DP: rupefčiu 16₃₄, ižgafcio 13₂₀), rupefčiu SP I 248₄–₅, fkayfčiaufia SP I 211₂, karalisčiu SP I 132₁₄, rusčiaufia SP I 272₂₉, rupesčiu SP I 144₂₇, SP II 62₁₀, ižwerščiey SP II 14₃, wagiščiu SP I 147₁₁, karališčiu SP II 154₁₅–₁₆, fkaiščiaus SP II 38₂₂, karališčiu SP II 14₁₆–₁₇. De mest sannolika orsakerna till denna stavning har redan nämnts tidigare – inkonsekvent användning av samma typer med och utan diakritiska tecken (se 1.5.4.) och avsaknaden av mer precisa stavningsnormer. Vid beteckningen av de nämnda konsonanterna följdes varken den morfologiska eller den fonetiska principen konsekvent. Även andra orsaker bör beaktas i detta fall: denna beteckning kan ha återgett särdrag i uttalet hos Vilniusborna – dialektala eller sådana som uppkommit genom språkinterferens och omfattade frikativor och affrikator. 2.4.3. Beteckningen av [š], [ž] i skarvarna mellan prefixen iš-, iš-, už- och andra morfem Stavningen av prefixen iš-, iš-, už- i skarvar med andra morfem (särskilt med reflexivpartikeln si) varierar: i{ž}liveržtu SP II 48₂₅, i{ž}taria SP II 5₁₃, išpa{ž}ini-mo SP II 172₄, ižleyzdawo SP II 28₂₂–₂₃, ižtrinta SP II 163₂₃, iβtrint SP II 231₂₈, Ižjim{á}no SP II 83₇, iβsimano SP I 332₂₃, iɪmano SP I 228₂₃, i{ž}naykinta SP II 154₄, iβnaykie SP I 185₂₁–₂₂, iβfimano SP I 305₁₈, iβfikalbet SP II 53₁₅, iβluoia SP II 72₉; ižlipilde SP II 220₁₂–₁₃, ižagtas SP I 174₂, iſſipildis SP I 1₁₈, ižizios SP I 7₆, if{ž}iotu SP II 69₂₅–₂₆, i{ž}metimo SP II 61₁₉–₂₀, ižmeft SP II 56₃, iβmes SP II 57₃, vžfet SP I 285₅, vži̇kielunčio SP I 310₃₀, vžtekiet SP I 347₇, vž{ž}ingг SP II 234₃₂, vſimatis SP II 177₁₂, vſimeftu SP II 176₈, VJžwefdamas SP II 37₆, vβžerſi SP I 349₂. På grund av stavningsvariationen är det inte alltid tydligt vilket verb som används: įstatyti eller išstatyti: På grund av syndens frestelse gav Gud kvinnan åt SP I 232₃–₅. Ty han gav kyrkan såsom ett rike åt någon SP II 151₁₇–₁₈. I SP finns tydliga försök att beteckna de aktuella prefixen på samma sätt i olika positioner, men variationen kunde ändå inte undvikas, och därför kan deras stavning inte betecknas som helt konsekvent (Palionis 1995: 30). Exemplen visar att det var svårast att urskilja och återge dessa prefix när de smälte samman med reflexivpartikeln si. Även då valdes dock oftast varianten užsi-. I SP används två former av prefixet iš-: iż-, iż-, iż-, iż, iz-, iż-, iż- (med <ž>) eller isz-, iβ- (med <š>). Valet av den ena eller den andra beror på rotens begynnelse 50 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Konstantino Sirvydo Punktų sakymų spaudmenys ir rašyba fonetiskt uttryck: isz-, iβ- skrivs inte före tonande konsonanter, medan iž- kan påträffas i nästan alla positioner (har inte hittats före ey, e: IS3eio SP 350₂₉, iβeyt SP I 39₁₅, SP II 121₅, iβeymay SP I 351₁₁, iβeykite SP II 168₈, Iβeiau SP II 242₂₁), därför varierar stavningen av vissa ord som börjar med en tonlös konsonant eller halvvokal: ižkaktu SP I 352₁₅, ižkako SP II 243₂₂, ižkafa SP I 208₂₄, SP II 209₂₆, iβkafa SP I 208₂₀, ižmanimu SP I 251₂₄, iβmanimu SP I 94₁₉, ižmintis SP II 215₃–₄, iβmintis SP I 63₂₂, SP II 156₁₉, ižreyβkia SP I 128₁₂, iβreyβkia SP I 82₁₈, SP II 12₁₂, ižfakit SP I 159₈, iβfakit SP I 161₂₈, ižkayto SP I 126₁₄, SP II 149₁₃ iββkayto SP I 333₂₇, SP II 122₁₆, ižwidis SP I 129₂₇, SP II 18₂₄, iβwidis SP I 209₂₈. iβ- förekommer betydligt oftare än iž-... före halvvokaler. När det gäller prepositionen iš spelar positionen ingen roll – i SP skrivs den konsekvent med <ž>: iž, iz, iž, iž, iz, iž, iž. De tre beläggen med iβ (SP I 95₂, 310₂₅, SP II 172₂₄ (perikoper)) bör betraktas som tillfälliga. 2.4.4. Beteckning av [n] före [b], [p] Prefixformen im- används ganska konsekvent före [b] och [p]: imbers SP II 107₉, impuola SP I 108₂₀ (sammanlagt 23 belägg i verbformerna ipulti och ipuldinėti), medan inpuolys SP II 75₅ bara skrivs en gång. 2.5. Främmande konsonanter, digrafer och geminater <f> och <h> används i internationella ord, medan <x> används i litauiska ord och lånord för att beteckna konsonantkombinationen [ks]: affektays SP I 294₁₅, Iozafu SP I 181₂₃, heretikay SP I 204₁₁, hijtoríu SP I 205₁₃, herefiju SP I 251₁₂, holofe SP I 255₂, džiauxmu SP I 201₁₂, linxmibes SP II 97₂, paduxi SP II 99₉, uxnoy SP II 243₃, uxufo SP II 163₁₅, auxi SP II 36₂₄, axtinays SP II 63₂. <Ch> används i främmande egennamn – personnamn och folkbenämningar: Chrijtus SP I 367₂₆; SP II 242₆, Chaldaycзykų SP II 168₇–₈, Chaneneus SP II 7₁₄, Cherubinay SP II 197₁₆–₁₇, Chrijtoftomas SP II 47₁₀–₁₁. <C> och <c> skrivs i stället för <k> i lånord från latinet eller ord som kommit in via latinet: cedrus SP I 141₅, Casus SP I 306₂₁, cometa SP II 140₂₁, Cyrillus SP II 93₇. I latinism förekommer också <q>: queftiiu SP II 306₈. I internationella ord med latinsk och grekisk grund skrivs <Th>, <th> och <rh>: theologay SP I 238₂₆, katholiku SP I 226₆, Thomas SP I 99₇, Theophilaktus SP II 178₃₁, myrrhu SP I 225₂₅. Av samma skäl kan <y> användas eller konsonanter dubbleras: tyrannu SP II 146₂₇ (jfr lat. tyrannus), affektays SP I 294₁₅ (jfr lat. affectus). Geminaterna <fs> och <ff> i presensformerna av verbet būti har sannolikt också uppstått genom latinskt inflytande Straipsniai / Articles 51 VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ under påverkan av verbet esse: efsi (27 belägg), effi (15 belägg), efsiby SP I 17211, effuntiemus SP I 27817, efsigu SP I 8214. I ord av främmande ursprung förekommer också andra geminater (se tidigare exempel i detta avsnitt)22. 2.6. Sammanskrivning och särskrivning av ord I avsaknad av grammatiker och normer kodifierade i dem påverkades sammanskrivning och särskrivning av ord av flera inre och yttre faktorer: (1) prosodi; (2) förebilder från andra språk; (3) trycktekniska förutsättningar och sidans utformning samt sättarnas och förläggarnas språkliga kompetens. SP:s stavning följer på många håll den naturliga känslan för det egna språkets intonation och dess växlingar samt betydelsenyans, varför ordkombinationer ganska ofta skrivs som ett ord när fasta regler saknas, medan enstaviga ord utan egen betoning (enklitikon och proklitikon) naturligt fogas till längre ord med intonatorisk och betydelsemässig självständighet. Intonationspauser, ordföljd och kontrastbetoning väljs mer medvetet och har starkare samband med predikningarnas retorik. Adverb eller adverbialiserade kombinationer kan skrivas som ett ord; sådana kombinationer består av en preposition och ett indirekt kasus (1), en kombination av pronomen och indirekt kasus (2), en kombination av prepositionen be och pronomen (3), eller kombinationer av pronomen och av pronomen och partiklar (4): (1) I SP I skrivs be ihop (med ett undantag) i uttryck med kvantitativ betydelse: begalo (14 belägg), be galo (1 belägg) SP I 20414, bemieros SP I 1711–2, beikayčiaus SP I 31326; i SP II skrivs däremot be galo (8 belägg) med två ord (de flesta sådana belägg återfinns på s. 211–218 i SP II). I uttryck med kvalitets- och platsbetydelse: ižtolo SP II 18718; ižkur SP II 18420. (2) I SP I tuometu (15 belägg), tuo metu (9 belägg); i SP II tuometu (2 belägg), tuo metu (17 belägg). (3) Ne turi įbmonios / ney luofo noro / a beto ne deftis ne vienas nufideimas SP I 28321. (4) kunorint SP II 15132, kokinoris SP I 8829, kokiaf=norint SP II 19830, iogipaties (dvs. jo gi paties) SP II 2068, kurys giwienas (dvs. kuris gi vienas) SP II 8631. Prepositionen be skiljs tydligare i SP I från den andra leden nebe i det sammansatta partikeln be: Inte utan lockelse eller förförelse lämnade hon sig själv SP I 9714. Ty utan någon anledning sade hon inte till evangelisten: ”Kasta ut djävulen” SP II 616. 22Bland de sällsynta, oregelbundna stavningsfallen bör vi räkna darīsime SP I 1409. Detta ord förekommer i ett citat ur Vulgata (Lk 3,14). Därför kan vissa oklara och komplicerade frågor om stavningen i SP besvaras mer precist först när citaten (som kan utgöra 20–25 procent av hela SP-texten) skiljs från författartexten och de båda textnivåerna undersöks separat. 52 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Konstantino Sirvydo Punktų sąkymų spaudmenys ir rašyba I pronomenens dualformer skrivs räkneordet du inte ihop till ett enda ord med pronomenen: När dessa två lärjungar talade om den frälsande Kristi lidande, bad de att Herren skulle komma till dem SP II 240₇. Så blev dessa två lärjungar, när de lyssnade till Herren som utlade skrifterna, upplysta i tron SP II 240₂₆. Det antas att den separata skrivningen av ne från verb uppkommit genom påverkan från polska (Palionis 1995: 31). Men ne skrivs inte lika ofta separat med alla verb, än mindre med alla verbformer (särskilt passiva particip). Dessutom är variationen här inte heller obetydlig, till exempel i SP I: negal (52x), ne gal (19x), negali (4x); SP II: negal (7x), ne gal (32x), negali (1x), ne gali (3x); SP I: nežino (15x), ne žino (6x); SP II: nežino (3x), ne žino (1x); ne kinčia SP II 216₂, ne kinčia SP I 117₇; nebiokites SP I 87₂₈, ne biodamies SP I 64₇. Ne skrivs samman med reflexiva verb: nefirado SP I 49₆, nefileyde SP II 242₁₅. Vid ett tillfälle har ne sannolikt av misstag skrivits separat: ne įf̄augo SP I 372₁₄. Med passiva particip skrivs ne oftare ihop i adjektiviska exempel än med finita verbformer: neižagtas, neižāgtas (SP I 2x; SP II 1x); ne i(n)žagtas (SP II 2x); neįßlakitas, neižßlakitas (SP I 12x; SP II 2x); ne ibßlakitas, ne ižßlakitas (SP I 7x; SP II 7x); SP I: neful̄twertas (4x), ne futwertas (2x). I SP II skrivs Ne oftare separat från verb. Med vissa verb skrivs ne oftare ihop, med andra separat utan någon tydlig motivering. I SP II kan prepositioner och prefix förväxlas: prepositioner skrivs ihop med de ord som följer efter dem (1), medan prefix skrivs separat från resten av ordet (2): (1) ápekuri 231₁₇, ážuniekų 208₉, ižmielto 220₂, iždungaus 80₂₃, ižkielmo 65₁₂, iždebelies 21₁₂, ižnauio 173₁₈, ižpaminetu 221₁₉, ižnumirušiu 226₁₇, ižparodimo 40₁₁ (2x), ižwirbaus 36₃₁, pernuopehus 30₁₆, polungu 102₁₂; (2) ažu ſm̄augie ir ſu drafkie 256₂₆, ſu plefi 200₂₇, iž leydžia 166₂₂, ſu eyga 162₆, ažu laykis 120₄, be žadis 73₁₅, iž kif̄t 48₁₀. Även i SP I förekommer fall där prepositioner skrivs ihop (ižkuriu 153₂₉, pawundeni-mis 269₂₈), men koncentrationen av dem är betydligt större i SP II. Dessutom förekommer här även det omvända fenomenet – att prefix skrivs separat. En av orsakerna till förväxlingen mellan prefix och prepositioner bör man förmodligen se i tryckarnas och redaktörernas otillräckliga kunskaper i litauiska och deras språkliga kompetens i allmänhet. Man bör inte heller glömma att SP II inte förbereddes för tryck av författaren själv. Andra orsaker är tekniska: (1) ändring av stället för orddelning när texten sätts för tryck från handskriften (delningstecknets position ändras eftersom raderna inte sammanfaller): Straipsniai / Articles 53 VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ fu=manim SP II 22923, iš=giditoiu SP II 22319, I=eyk SP II 2588, I=eyt SP II 8520, fu wieninta SP II 1137 etc. (se även de tidigare uppräknade). (2) mellanrum av varierande storlek mellan enskilda ord på samma rad; det är inte alltid möjligt att avgöra om det finns ett mellanrum mellan orden eller inte; ibland finns det inte tillräckligt med plats för ett avstavningstecken på en smal rad. I de flesta fall behåller orden sina fasta strukturer genom hela SP-texten och flyter inte samman med de omgivande orden. Återgivningen av sammansättningar som ett ord motiveras ofta av lexikalisering (begalo, ištolo, tuometu etc.). Som redan nämnts hämtades vissa regler för sär- och sammanskrivning från polskan, men i detta fall vore det också mycket viktigt att undersöka ett möjligt inflytande från latinet, eftersom detta inflytande är obestridligt inom vissa andra områden av stavning och bruk av trycktyper. Frågan kan besvaras mer precist först när biblĭnes och andra citat översatta från latin har skilts ut ur SP-texten och deras stavningsegenskaper undersökts separat. 2.7. Användning av versaler Man följde oftast den latinska och polska traditionen för användning av versaler. Egennamn och beteckningar skrivs med versal, liksom de många bibliska namnen. Dessutom skrivs folkbeteckningar, olika religiösa riktningar och rörelser med versal efter latinskt och polskt mönster: Murinas SP I 29420, Tatariev, Turkay SP I 3468, Ziday SP I 4812, Zyday SP II 9322, Amonitu SP I 3529, Afsironis SP I 17015–16, Aegipcianus SP I 26020, Aegypčionu SP II 2084–5, Chaldavczyku SP II 1687–8, Philitinų SP I 22619, Korinthianump SP I 475–6, Medanus SP II 15022–23, Madionitu SP II 91, Niniwityav SP II 5718–19, Pharizeußav, Lewitas SP I 8123, Arionay, Eutichionay, Monothelitay SP I 20514–15, Neftoriany, Lut-heranu SP 2901–2, Luteru ir Kalwinu SP I 25121. Den stilistiska användningen av versaler är inte alltid konsekvent. Mest konsekvent skrivs ordet Dievas med versal (att gemen förekommer endast fyra gånger bör betraktas som korrekturfel). Ordet skrivs med gemen när det motiveras av att det syftar på hedniska gudomar: Teyp ir Ziday telu iš aukfo Jaw nuleii diewu ii dare SP I 7229. I båda delarna varierar skrivningen av ordet bažnyčia mer: SP I: Bažnićia 63x, bažníčia 57x; SP II: Bažníčia 28x, bažníčia 5x. Ord skrivs oftare med versal av stilistiska skäl eller av en tillfällighet i SP II. Till exempel skrivs substantiven kunigas och kunigaikštis med gemener i SP I, 54 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Konstantino Sirvydo Punktų sakymų spaudmenys ir rašyba I SP II skrivs kunigas redan i en fjärdedel av fallen med stor begynnelsebokstav, medan kunigaikštis oftare skrivs med stor än med liten bokstav. Även stavningen av Velykų, velino varierar på liknande sätt i SP II (i SP I skrivs velinas endast med liten bokstav). Velinas skrivs med stor begynnelsebokstav i citat ur Johannes Chrysostomos (Homiliae LV in Acta apostolorum. XLI; PG 60: 293) (1) och Petrus första brev (1 Pet 5:8) (2): (1) Nufideimas piktefnis / ira negi Welinas / nes welinas daro žmones nužemintus. Er ne regite apfleftuiu / kad pafweykfla ába luofays nuog pikto Welino tumpta kaip ira nužamintays SP II 4712–17. Daemone gravius est peccatum; ille namque humiles reddit. Annon videtis daemoníacos, quando a morbo recreantur, quam sint demissi. (2) Neprietelus / iufų Welinas / kayp lewas rekdamas fukafi / iefbkodamas ku praritu SP II 25629–32. Ordet demonas används av Johannes Chrysostomos i det grekiska originalet; det har också bevarats i den latinska översättningen av detta verk. I de intilliggande polskspråkiga citaten skrivs detta ord också med stor begynnelsebokstav. Men i det första citatet behandlas det ord welinas, som översättaren har lagt till (det saknas i den grekiska och latinska texten), på olika sätt: på polska har det översatts annorlunda – inte Dyabel, utan czárt, medan det i det litauiska citatet skrivs med liten bokstav, jfr: Grzech / gorby ieft / niž Dyabel / bo czárt czyni ludzie pokorne. A zá nie widzićie opełtánych / gdy do zdrowia przychodzą / y wolnemi od Dyabłá ftáją się / iáko są pokorni SP II 4711–15. I SP I används versaler mer systematiskt, konsekvent och sparsammare än i SP II. I SP II verkar användningen av versaler i texten i vissa fall vara slumpmässig, och bruket av dem har inte blivit helt enhetligt under utgivningsprocessen: iop priſigrįbt / Nes ne wieno daykto futwerto ne regieio SP II 1143–4; kuríu Dáwe CHRyſtufas taridamas SP II 926–7; Ir todrin ſtebiſi S. Auguſtinas / Krikſčionies to durnibey SP II 714–6; iž kalno aba iž Pilies prieβ neprietelus muβáſi SP II 1924–26. SLUTSATSER 1. De uppsättningar typsnitt som anpassats för latinska och polska texter kunde inte fullt ut återspegla Sirvydas ortografiska konception. Man var tvungen att anpassa sig till tryckeriets möjligheter. Av denna anledning gavs begreppet typ prioritet när skrifttecknen som används i SP behandlades. Syftet var att inte likställa skrivna och tryckta grafem, eftersom samma typ kunde beteckna flera skrivna grafem och omvänt. Straipsniai / Articles 55 VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ I DP används typer med diakritiska tecken i stor omfattning, men variationen är större i SP. Även jämfört med JE används fler och mer varierade typer med diakritiska tecken i SP. Här förekommer omkring 51 typer med diakritiska tecken av olika slag. De flesta är mycket sällsynta och tillfälliga, men några används konsekvent, om än sällan. Endast 9 typer med diakritiska tecken används ofta: <ć>, <ł>, <ś>, <ź>, <ž>, <á>, <à>, <č>, <ȥ>. Variationen av typer med diakritiska tecken är större i SP I, medan frekvensen är högre i SP II tack vare <á>. Typerna <è>, <š>, <ź>, <ž>, <ž̄> används endast i text satt med latinsk antikva och kursiv. Diakritikernas form varierar kraftigt på <ź>, <ž>, <ȥ>, <ž> eller <ž>. Den största variationen och osäkerheten gäller beteckningen av frikativor och affrikator. Här blandas typer med och utan diakritiska tecken. Enbart utifrån undersökningen av SP är det för närvarande svårt att säga om denna sammanblandning uppkom av tekniska skäl (ouppmärksamhet vid sättningen, tryckkvalitet, hanteringen av diakritiska tecken) eller om den återspeglade vissa språkfenomen och processer som pågick i språket (språkkontakt, spår av någon dialekt). I SP II används <á> mycket ofta i obetonad stavelse. Diakritiska tecken i takform, <â>, <ê>, <î>, <ô> och <û>, kan ha betecknat en betonad stavelse eller fungerat som särskiljande medel mellan ord och deras former. De förekommer för sällan för att man ska kunna dra mer allmänna slutsatser. Typerna <ę> och <ų> kom av en tillfällighet in i den litauiska texten i SP och betecknade inte nasala ljud. <ę> fyller ibland samma funktion som <ē>. Typen <ł> betecknar tämligen konsekvent ett hårt eller depalataliserat [l]. Vokaltyper med tecken i form av bindestreck och cirkumflex (tilde) betecknade, efter latinskt mönster, konsekvent utelämnade tautosyllabiska <m>, <n>. Från latinet övertogs också vissa typer för förkortning i slutet av ord. På grund av att de är sällsynta, överlappar med andra funktioner och saknar konsekvens går det inte att urskilja och närmare definiera de fall där typer med diakritiska tecken används för att markera betoning. Diakritiska tecken betraktades då troligen inte alltid som ett väsentligt särskiljande kännetecken hos en typ. I SP:s huvudtext, tryckt med gotisk stil (schwabach), används en enda typ för att beteckna versalerna <I> och <J>. I antikvans kursiv betecknas <I> och <J> av tre olika typer. <j> används sporadiskt på s. 1–47 i SP II. 2. Latinet, tidens viktigaste vetenskapsspråk, har haft störst inflytande på stavningen i SP, följt av polskan. Vokallängd markeras inte grafiskt i SP. <y> används ofta i positionen för <j>: nästan systematiskt i diftongerna <ay>, <ey>, <uy>, men också efter depalataliserade konsonanter, i reducerade lokativändelser och i lånord. <u> betecknar både kort och lång vokal. Dubblerade typer har använts för att beteckna långa vokaler endast några få gånger i SP II. 56 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Konstantino Sirvydo Punktų sakymų spaudmenys ir rašyba [e]-markeringen efter en mjuk konsonant varierar mycket: i SP I skrivs <e> och <ie>, medan i SP II även <ia> (den största koncentrationen av <ia> finns på s. 166–183 i SP II). [ai] markeras oftast med <iey> och <iay>, mer sällan med <ey> och <iei>. Markeringen av konsonanter i möten mellan tonande och tonlösa konsonanter varierar: överlag följer man oftare den morfologiska principen; i SP II tillämpas den fonetiska principen oftare än i SP I; halvparticip skrivs ganska ofta enligt den fonetiska principen. Markeringen av [š] och [s] före [č] varierar särskilt mycket. Denna variation kan ha uppstått till följd av den redan nämnda osystematiska användningen av diakritiska tecken, eller också ha betingats av vissa förändringar i frikativernas och affrikatornas system i den tidens vilniusbornas uttal. Skrivningen av prefixen iž-, iš-, už- varierar också i möten med andra morfem. Svårast var det att bevara prefixformen oförändrad intill den reflexiva partikeln si. I SP används två former av prefixet iš-: iž-, iž-, iš-, iš, iz,- iš-, iż- (med <ž>) eller isz-, iƀ- (med <š>). Varianter med <š> används aldrig före tonande konsonanter, medan varianter med <ž> kan förekomma i alla positioner. Prefixets iš position är neutraliserad, och det skrivs i samtliga fall med <ž>. Konsonanterna <f> och <h> av främmande ursprung används i internationella ord, medan <x> också används i litauiska för att beteckna konsonantkombinationen [ks]. Enligt den latinska traditionen kan även <c>, <th>, <rh>, <fs> och <ff> användas (i presens av verbet būti). Flera inre och yttre faktorer påverkade sär- och sammanskrivningen av ord i SP: (1) prosodin; (2) förebilder i andra språk; (3) trycktekniska egenheter och form samt sättarnas och förläggarnas språkliga kompetens. Oftast behåller orden sina fasta strukturer genom hela SP-texten och smälter inte samman med andra omgivande ord. Återgivningen av ordkombinationer som ett enda ord motiveras ofta av lexikalisering. Att prepositioner skrivs ihop med andra ord, medan prefix i SP II skrivs isär, skulle kunna förklaras av sättarnas och förläggarnas språkliga kompetens. I SP I varierar mellanrummen mellan orden särskilt mycket. Ne skrivs oftare separat från verb i SP II. Med vissa verb eller verbformer skrivs ne oftare ihop (särskilt med passiva particip), med andra skrivs det isär utan någon tydligare motivering. Vid bruket av versaler följde man den latinska och polska ortografiska traditionen. Utöver de fall som redan är vanliga för oss skrivs etnonymer med versaler i SP, liksom namn på olika religiösa rörelser och riktningar samt, om än inte helt konsekvent, de viktigaste religiösa begreppen. Det stilistiska bruket av versaler varierar. Versaler används mer konsekvent i SP I. I SP II förekommer många korrekturfel och misstag. I vissa fall övertogs Sirvydos bruk av versaler från den citerade grekiska eller latinska källan. Straipsniai / Articles 57 V I R G I N I J A V A S I L I A U S K I E N Ė KÄLLOR OCH LITTERATUR A l e k n a v i č i e n ė O n a 2006: [Rec.:] Om de gamla trycktyperna i Litauen. – Knygotyra 46, 279–294. BIBELN, eller DEN HELIGA SKRIFT. Ekumenisk utgåva. GT översatt från hebreiska, arameiska och grekiska av Antanas Rubšys, NT översatt från grekiska av Česlovas Kavaliauskas. Vilnius: Litauens bibelsällskap, 1999. DP – Poltilla CATHOLICKA. Tái éłt: Iżguldimas Ewangelìu kiekwienos Nedelos ir ßwetęs per wiłłús metús. Per Kúnigą MIKALOIV DAVKSZĄ Kanonîką Mėdnikų, iż łėkibło pergūldita. Su walá ir daláīdimu wîreuliuių. W Wilniui / Drukárnioi Akadėmios SOCIETATIS IESV, A.D. 1599. G a r b e R[i c h a r d] 1884: Szyrwid’s punkty kazań: (punktay sakimu) vom Jahre 1629: mit einer grammatischen Einleitung. – Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht. G e l u m b e c k a i t ė J o l a n t a 2003: Pirmas lietuviškas pamokslų rinkinys – Wolfenbutelio postilė (1573). Rankraščio kritinio komentuoto leidimo principai ir tyrimo strategija. – Archivum Lithuanicum 5, 51–96. G e l u m b e c k a i t ė J o l a n t a 2009: Lietuvių kalbos ortografijos reformos (Mažoji ir Didžioji Lietuva). – Lietuvos Didžiosios Kunigaikštystės kalbos, kultūros ir raštijos tradicijos. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 17–27. JE – POLSKA OCH LITAUISKA EVANGELIER, både för söndagarna och alla högtider som under hela året läses i den katolska kyrkan enligt den romerska ordningen. Utgiven med de äldres tillstånd. [...] i VILNIUS. I Jesu sällskaps akademis tryckeri, år / 1647. J u d a M a r i a 2001: Pismo drukowane w Polsce XV–XVIII wieku. – Lublin: Wydawnictwo Uniwersytetu Marii Curie-Skłodowskiej. K a b a š i n s k a i t ė B i r u t ė 2005: Diakritiniai ženklai Baltramiejaus Vilento Enchiridione ir Evangelijose bei Epistolose (1579): <ũ>, <ô>, <ò>, <ó>. – Archivum Lithuanicum 7, 45–66. K o ž e n i a u s k i e n ė R e g i n a 1990: Förord och dedikationer från 1500–1700-talen. Vilnius: Mokslas. LK – KATHECHISMAS ABA PAMOKIMAS WIENAM KVRIAMGI KRIKS CZONIVY RAYKIAMAS PARASZITAS Nuog D. IOKVBO LEDESMOS Theologo Soc: IESV. E pergulditas Lietuwißkay / ir Vntrnkárt ißßáultas WILNIVY Drukórnioy Acadėmios SOCIETATIS IESV, Metūlu vźgimimo Wießpatės / 1605. L u č i n s k i e n ė M i l d a 2005: Jonas Jaknavičius ir 1647 metų katalikiškos Evangelijos lietuvių kalba. – Jono Jaknavičiaus 1647 metų „Ewangelie polskie y litewskie“, par. Milda Lučinskienė. Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. 58 A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X I X Konstantino Sirvydo Punktų sakymų spaudmenys ir rašyba Palionis Jonas 1967: Lietuvių literatūrinė kalba XVI–XVII a. Vilnius: Mintis. Palionis Jonas 1995: Lietuvių rašomosios kalbos istorija. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Palionis Jonas, Strockis Mindaugas 2005: Jono Rėzos 1625 m. psalmy no kirčiavimas. – Baltistica 40(1), 31–44. Petreikis Tomas 2011: Marginalijos kaip knygos istorijos šaltinis: istoriografinis aspektas. – Knygotyra 57, 67–85. PG – PATROLOGIA GRAECA 60: S. P. N. JOANNIS CHRYSOSTOMI, ARCHIEPISCOPI CONSTANTINOPOLITANI, OPERA OMNIA QUAE EXSTANT, VEL QUAE NOMINE CIRCUMFERUNTUR, AD MSS CODICES GALLICOS, VATICANOS, ANGLICOS, GERMANICOSQUE; NECNON AD SAVILIANAM ET FRONTONIANAM EDITIONES CASTIGATA, INNUMERIS AUCTA; NOVA INTERPRETATIONE UBI OPUS ERAT, PRAERFATIONIBUS, MONITIS, NOTIS, VARIIS LECTIONIBUS ILLUSTRATA; NOVA SANCTI DOCTORIS VITA, APPENDICIBUS, ONOMASTICO ET COPIOSISSIMIS INDICIBUS LOCUPLETATA OPERA ET STUDIO D. BERN. DE MONFAUCON, MONACHI BENEDICTINI E CONGR. S. MAURI. EDITIO NOVISSIMA, IIS OMNIBUS ILLUSTRATA QUAE RECENTIUS TUM ROMAE, TUM OXONII, TUM ALIBI, A DIVERSIS IN LUCEM PRIMUM EDITA SUNT, VEL JAM EDITA, AD MANUSCRIPTORUM DILIGENTIOREM CRISIM REVOCATA SUNT, ACCURANTE ET DENUO RECOGNOSCENTE J.-P. MIGNE, BIBLIOTHECAE CLERI UNIVERSAE, SIVE CURSUUM COMPLETORUM IN SINGULOS SCIENTIAE ECCLESIASTICAE RAMOS EDITORE. TOMUS NONUS. VENEUNT 18 VOLUMINA 160 FRANCIS GALLICIS. EXCUDEBATUR ET VENIT APUD J.-P. MIGNE EDITOREM, IN VIA DICTA D’AMBOISE, OLIM PROPE PORTAM LUTETIAE PARISIORUM VULGO D’ENFER NOMINATAM, SEU PETIT-MONTROUGE, NUNC VERO INTRA MOENIA PARISINA. 1862. SP I – PUNKTER FÖR PREDIKNINGAR från advent till pingst / på litauiska, med förklaring på polska, AV prästen KONSTANTY SZYRWID / teolog vid Jesu sällskap / UTGIVEN MED DE ÄLDRES TILLSTÅND. I VILNIUS, i Jesu sällskaps akademis tryckeri, år 1629. SP II – PUNKTER FÖR PREDIKNINGAR FÖR FASTAN på litauiska av herr Konstanty Szyrwid, teolog vid Jesu sällskap, sammanställda. Och nu översatta till polska / samt utgivna på båda språken. Med de äldres tillstånd. I Vilnius / i Jesu sällskaps akademis tryckeri. Herrens år 1644. Specht Franz 1929: Šyrwids Leben und Schriften. – Šyrwids Punktay sakimu (Punkty kazan), Teil I: 1629, Teil II: 1644, litauisch und polnisch mit kurzer grammatischer herausgegeben von Dr Franz Specht, Professor an der Universität Halle-Wittenberg. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht, 7–61. Strockis Mindaugas 2004: Graikų ir lotynų kirčiavimo įtaka lietuvių kirčio žymėjimui. – Baltistica 39(2), 289–307. Straipsniai / Articles 59 V I R G I N I J A V A S I L I A U S K I E N Ė S u b a č i u s G i e d r i u s 2001: Tryckeriernas inverkan på stavningen och dess standarder. – Archivum Lithuanicum 3, 129–152. S u b a č i u s G i e d r i u s 2003: Grafemen <I> och <J> i litauiska texter från 1700- och 1800-talen. – Archivum Lithuanicum 5, 227–262. ŠPS – Šyrwids Punktay sakimu (Punkty kazan), Teil I: 1629, Teil II: 1644, litauisch und polnisch mit kurzer grammatischer herausgegeben von Dr Franz Specht, Professor an der Universität Halle-Wittenberg. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht, 1929. Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 1971: Om tillkomsten och språket i K. Sirvydas ”Punktų sakymai”. – Baltistica 7(2), 153–167. Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 1972: De östliga språkdragen i 1600-talets litauiska skriftspråk, deras ursprung och försvinnande. – Baltistica 8(1), 79–100. Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 1977: Om ursprunget till litauernas skriftspråk. Baltistica 13(1), 237–244. Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 1981: Sirvydas eller Širvydas? – Baltistica 17(1), 28–41. Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 1988: Lietuvių kalbos istorija 3. Senųjų raštų kalba. Vilnius: Mokslo. Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 1996: The History of the Lithuanian Language. – Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Typsnitt och ortografi i Konstantinas Sirvydas predikosamling „Evangeliepunkter“ S A M M A N F A T T N I N G De typsnitt som fanns tillgängliga vid Vilnius universitets tryckeri kunde inte fullt ut återge Sirvydas ortografiska idéer. De var huvudsakligen anpassade för tryckning av böcker på latin och polska. Sirvydas var tvungen att ta hänsyn till tryckeriets tekniska begränsningar. Med detta i åtanke använder vi substantivet ”typsnitt” för att skilja tryckta från handskrivna bokstäver när vi talar om grafem i SP. Samma tryckta bokstavstyp kunde motsvara flera olika handskrivna bokstäver, och samma handskrivna bokstav kunde tryckas med olika typsnitt. I de äldsta böckerna som trycktes på litauiska varierar diakritikernas mångfald och användningsfrekvens. Diakritiska tecken används mycket ofta i Daukšas predikosamling, men i SP är variationen större. SP:s ortografi påverkades främst av latinet, som vid den tiden betraktades som det grundläggande vetenskapliga standardspråket. Det polska inflytandet var mindre betydande. I SP används fler olika typsnitt än i Jonas Jaknavičius „Evangelie Polskie y Litewskie“: i denna bok används 51 typsnitt med olika diakritiska tecken. De flesta av dem 60 A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X I X Konstantino Sirvydo Punktų sakymų spaudmenys ir rašyba användes sällan, men trots detta var användningen konsekvent. Endast 9 diakritiska tecken förekommer mycket ofta: <č>, <ł>, <ś>, <ź>, <ż>, <á>, <à>, <ċ>, <ž>. Variationen av diakritiska tecken är större i SP I, men de förekommer oftare i SP II (främst på grund av det särskilt frekventa <á>). <è>, <š>, <ź>, <ż>, <ž> används endast i texter som satts med antikva. Diakritiska teckens utformning på bokstäverna <ź>, <ż>, <ž>, <ż> eller <ž> varierar avsevärt genom hela texten. De flesta inkonsekvenserna och oklarheterna gällde markeringen av frikativor och affrikator. Bokstäver med och utan diakritiska tecken växlade utan någon uppenbar anledning. Det är svårt att utifrån enbart uppgifter från SP avgöra om inkonsekvenserna berodde på tryckningens tekniska särdrag eller återspeglade djupare processer i språket, såsom interferens eller spår av olika dialekter. <á> förekom oftast i en obetonad stavelse. <â>, <ê>, <î>, <ô> och <û> kunde markera betonade stavelser eller användas för att skilja mellan ordformer. Dessa diakritiska tecken förekommer dock alltför sällan för att man ska kunna dra säkra slutsatser om deras verkliga funktioner. <ę> och <ų> markerade inte nasala ljud och förekom tillfälligt i den del av SP-texten som trycktes på litauiska. I vissa fall används <ę> som <ê>. <ł> markerar konsekvent den hårda eller depalataliserade konsonanten [l]. Vokaler med diakritiska tecken i form av ett streck och en tilde användes för att markera ett utelämnat <m>, <n>, liksom i latinet. Ett sätt att markera förkortade ändelser hämtades också från latinet. På den tiden tog vissa sättare förmodligen inte särskilt stor hänsyn till om en typ hade ett diakritiskt tecken eller inte. I SP:s huvudtext, som trycktes med schwabachertyp, användes endast en bokstav för att markera både <I> och <J>. Vid tryckningen användes tre olika bokstäver för att markera både versalerna <I> och <J> i de textavsnitt som var satta med antikvakursiv. En liten bokstav <j> användes ibland i SP II, s. 1–47. 2. I SP skildes långa vokaler inte på något sätt från korta. <y> användes på följande sätt: (1) för att markera <j>; (2) i diftongerna <ay>, <ey>, <uy>; (3) efter depalataliserade konsonanter; (4) i reducerade lokativändelser. <u> användes för att markera både en kort och en lång vokal. Geminater som markerar långa vokaler förekommer endast några få gånger i SP II. Sättet att markera [e] efter en palataliserad konsonant varierar: i SP I markeras det som <e> eller <ie>, och i SP II även som <ia> (den största koncentrationen av <ia> finns i SP II, s. 166–183). [ai] markeras oftast som <iey> och <iay>, ibland även som <ey> och <iei>. Markeringen av tonande konsonanter före tonlösa och tonlösa före tonande varierar ofta, men i stavningen användes oftast den morfonologiska principen. I SP II markeras konsonanter oftare enligt den fonologiska principen än i SP I, särskilt vid skrivning av halvparticip. Det mest inkonsekventa sättet att markera [š] och [s] är när de står före [č]. Sådana inkonsekvenser kan ha orsakats av en osystematisk användning av diakritiska tecken samt av vissa förändringar i uttalet hos invånarna i Vilnius. Markeringen av prefixen iž-, iš-, už- är också inkonsekvent vid deras gräns mot andra morfem, särskilt när prefixen föregår reflexivmarkören si. Prefixen skrevs på två olika sätt – med <ž> (iž-, iž-, iš-, iž, iz-, iż-, iż) och med <š> (isz-, iż-). Prefix med <š> förekommer aldrig före tonande konsonanter, medan prefix med <ž> kan förekomma i alla positioner. Prepositionen iš återges alltid som iž i SP. Dess position är här neutraliserad. Straipsniai / Articles 61 VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ De två konsonanterna av främmande ursprung <f> och <h> används i internationella ord. <x> används också i litauiska ord för att beteckna konsonantgruppen ks. Bokstäverna <c>, <th>, <rh>, <ſs> och <ſſ> (i verbet būtis presens) kan användas enligt latinsk tradition. Om närliggande ord skrevs ihop eller var för sig berodde på några faktorer: (1) prosodi; (2) påverkan från andra språk; (3) trycktekniska begränsningar och sidans utformning; (4) redaktörernas och sättarnas språkkunskaper (kompetens). I SP varierar avståndet mellan orden mycket. Ne skrivs oftare ihop med verb i SP II än i SP I. Det finns dock ingen tydlig förklaring till varför ne oftare skrivs ihop med vissa verb (såsom passiva particip), medan det i andra fall skrivs separat från andra verb. Versaler kan användas på liknande sätt som i latin och polska. Utöver den traditionella användningen av versaler i modern litauiska användes de också för etnonymer, religiösa riktningar och grundläggande religiösa begrepp. Dessa bokstäver användes mer konsekvent i SP I. I SP II förekom fler fel och fler sättningsfel i korrekturen. Den stilistiska användningen av versaler varierar. I vissa fall använde Sirvydas versaler i citat från grekiska eller latinska källor. Inlämnad den 17 december 2013. VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ Lietuvių kalbos institutas Minties Rato g. 19–3, LT-50277 Kaunas e-post: [email protected] 62 Acta Linguistica Lithuanica LXIX