Frydrichas Vilhelmas Hakas. „Vocabvlarivm Litthvanico–Germanicvm, et Germanico–Litthvanicvm… Nebst einem Anhang einer kurtzgefaßten Litthauischen Grammatic“ (1730)

VINCENTAS DROTVINAS Litauens universitet för pedagogik Frydrichas Vilhelmas Hakas VOCABVLARIVM LITTHVANICO-GERMANICVM, ET GERMANICO-LITTHVANICVM... NEBST EINEM ANHANG EINER KURTZGEFASSTEN LITTHAVISCHEN GRAMMATIC (1730) I. Kritisk utgåva; redigerad av Vilma Zubaitienė. Vilnius: Vilnius universitetsförlag, 2012, 789 s. II. Studie, index, register; redigerad, studien skriven och indexen och registren sammanställda av Vilma Zubaitienė. Vilnius: Vilnius universitetsförlag, 2012, 335 s. ISBN 9786-09-158-7 Den första utgåvan av Frydrichas Vilhelmas Hakas tvåspråkiga ordbok (litauisk–tysk och tysk–litauisk) med ett tillägg om litauisk grammatik beskrev Georgas Heinrichas Ferdinandas Nesselmannas, författaren till ”Litauiskans ordbok” (Wörterbuch der Littauischen Sprache. Königsberg, 1851), som lexikalt fattig. På liknande sätt bedömde den i Königsberg utbildade Kazimieras Būga den: det var enligt honom ”en liten ordbok av ringa värde”, skrev han i förordet till första häftet av Lietuvių kalbos žodyno år 1924. För att läsaren bättre ska förstå varför en sådan källa undersöks och ges ut på nytt, bör man åtminstone kort erinra om vilka historiska och kulturella förhållanden som ledde till att litauiska ordböcker och grammatiker kom till i kungariket Preussen under 1700-talets första hälft. Här var det framför allt de litauiska distrikten som drabbades av den stora pest- och hungersnöden 1709–1711; omkring en tredjedel av deras invånare dog, och mer än 20 kyrkor blev utan predikanter. För att återställa landets ekonomiska styrka verkade kung Friedrich Wilhelm I för att utbyggnaden av utbildningen av kvalificerad arbetskraft skulle främjas. På kungens befallning grundades 1718 i Königsberg ett litauiskt språkseminarium, som arbetade för att utbilda evangelisk-lutherska präster för litauiska församlingar och för att ge ut religiösa skrifter på litauiska. Recenzijos / Reviews 183 VINCENTAS DROTVINAS Ett liknande seminarium i litauiska (Littauisches Seminar, Seminarium Lithuanicum), med målet att utbilda lutherska evangeliska predikanter och lärare med pietistisk inriktning, började verka vid universitetet i Halle 1727. Fram till 1740 studerade där omkring 40 blivande präster från Litauen mindre. En del av dem kom från en litauisk miljö, det vill säga från Litauen mindre; några hade redan studerat litauiska vid universitetet i Königsberg. Även vid Halles seminarium i litauiska undervisades man i litauiska med ett praktiskt syfte. För framgångsrika studier behövdes lärare i litauiska samt grammatiker och ordböcker. Litauiska kunde studeras med hjälp av en av de tre litauiska grammatikerna (Daniel Klein, Grammatica Lithuanica, 1653; Compendium Lithuanico-Germanicum, 1654; och Sapūnas–Schultz, Compendium grammaticæ lithvanicæ, 1673). Fram till dess hade det emellertid inte tryckts någon litauisk ordbok lämpad för tyskspråkiga. Därför skickade universitetet i Königsberg till Halle en handskriven tysk-litauisk ordbok av okänd författare; en avskrift av den förvaras nu i handskriftsavdelningen vid Franckestiftelsernas bibliotek (Franckesche Stiftungen) vid Martin Luther-universitetet Halle-Wittenberg. Ordboken renskrevs den 18 juni 1728 och tillskrivs seminarieläraren Johann Richter. Denna ordbok tycks dock inte ha tillgodosett seminariets behov av undervisningsmaterial i litauiska. När man insåg behovet av en lämpligare ordbok, sammanställdes och gavs därför tämligen snabbt ut Vocabularium... (Halle, 1730) av Frydrichas Vilhelmas Hakas, docent vid seminariet i litauiska. I ordbokens förord redovisade pietisternas ledare i Halle, Gotthilfas Augustas Francke, resultaten av seminariet i litauiskas tre framgångsrika verksamhetsår: tio personer arbetar redan som predikanter i litauiska församlingar, och ytterligare tretton studenter bedriver studier. Han framhöll också verkets betydelse och ordbokens källor samt berömde offentligt docent Hakas insats. Även om ordboken med grammatiken underlättade studierna i litauiska, säkerställde den inte seminariets fortsatta utveckling – det var svårt att rekrytera nya studenter till dess diaspora, och de mest aktiva personerna såg inga fortsatta karriärmöjligheter vid seminariet. Richter återvände till Litauen mindre sommaren 1728. På liknande sätt valde F. V. Hakas, som utsetts att ledsaga Salzburgkolonisterna till Litauen mindre, en litauisk församling 1732 och prästvigdes. Trots Franckes besvikelse över att förlora läraren vid seminariet i litauiska återvände han inte till Halle. Den recenserade utgåvan består av två band. Band I inleds med sådant som krävs i en kritisk utgåva: förord (s. 6–7), utgivningsprinciper (s. 8–9), därefter ordbokens latinska förkortningar (s. 10–11), grammatikens latinska förkortningar (s. 13) och grammatikens innehållsförteckning med hänvisningar till originalets sidor (s. 14–15). Huvuddelen av bandet utgörs av faksimil av Vocabularium... (exemplaret vid Vilnius universitetsbibliotek, med handskrivna diakritiska tecken, användes) och diplomatiska transkriptioner. Vilma Zubaitienė har utarbetat transkriptionen av ordboken samt textkritiska och kritiska kommentarer (s. 17–487), liksom transkriptionen av grammatiken med sakkommentarer (s. 489–789). Förordet till ordboken översattes från tyska av Liucija Citavičiūtė, och grammatiken (s. 701–789) av 184 Acta Linguistica Lithuanica LXX Frydri̇chas Vilhelmas Hakas Vocabularium Litthvanico-Germanicum, et Germanico-Litthvanicum… Nebst einem Anhang einer kurtzgefaßten Litthauischen Grammatic (1730) Lina Plaušinait y tė. Utgåvan erbjuder alltså läsaren ett val: läsa ordbokens originaltext, återgiven i frakturstil, läsa den diplomatiska transkriptionen eller ta del av en mer lättillgänglig översättning av grammatiken. Utgåvans andra band (II. Studija, indeksai, rodyklės) ägnas åt forskning om och vetenskaplig beskrivning av ordboken och grammatiken. Bandet består av V. Zubaitienės studie ”Frydricho Vilhelmo Hako žodynas ir gramatika: istorinės pasirodymo aplinkybės, struktūra ir santykis su šaltiniais” (s. 7–123) samt index, varav tre gäller ordbokens litauiska lexikon (det första omfattar ordbokens appellativ (s. 141–262), det andra Nya testamentets egennamn, betecknade som ortnamn och var da žodžiai (s. 263–265), och det tredje ordbokens ordkombinationer (s. 266–274)). Ytterligare två index gäller Hakas grammatik: ett index över appellativ (s. 278–311) och ett över egennamn (s. 312). Därefter följer ett sakregister till grammatiken (s. 313–317) och två tvåspråkiga ordlistor över grammatiska termer (latin–litauiska, s. 318–322, och litauiska–latin, s. 323–327). Allt detta är till hjälp för läsaren, som får tillgång till en sorts användarhandledningar. Utgåvans andra band (och hela tvåbandsverket) avslutas med en tämligen kort sammanfattning (Zusammenfassung, s. 328–329) och två register (personnamn, s. 330–333, och ortnamn, s. 334–335). Vetenskaplig redaktör för hela utgåvan är Bonifacas Stun džia. Författaren drar avslutningsvis slutsatser av undersökningen (II, s. 122–123): Hakas Vocabularium… är den första tryckta tvåspråkiga ordboken i Ostpreussen (ordboken består alltså av två delar; den litauisk-tyska delen innehåller 4 886 litauiska ord, medan den tysk-litauiska delen har 500 ord färre). Det är den första ordboken med ett litauiskt uppslagsordsregister och tyska motsvarigheter, med mindre lexikala skillnader mellan de båda delarna. Makrostrukturellt är det en ordbok över religiöst ordförråd, baserad på Nya testamentets (1727) och Psaltarens (1728) lexikon och avsedd för undervisningen vid Halles seminarium i litauiska. Leksikografiskt presenteras grammatisk, fonetisk och semantisk information om orden systematiskt och konsekvent. När vi återgår till de bedömningar av ordboken som nämndes i början, bör Hakas ordboks betydelse för den senare lexikografin i Litauen mindre framhållas: 70 procent av orden i Pilypo Ruigio Lietuvių–vokiečių ir vokiečių–lietuvių žodyne (Königsberg, 1747) hämtades ur Hakas ordbok. Även om Hakas grammatik bör betraktas som en sammanfattning av Kleins grammatiker, innehåller den också nyheter som återger den grammatiska systemets särdrag mer adekvat. I denna omfångsrika och tämligen komplicerade utgåva har man inte kunnat undvika vissa ”följeslagare” – redaktionella brister och korrekturfel. Exempelvis förblir den exakta tidpunkten för ordbokens tryckning oklar: hur kunde kungen tacka Francke för den mottagna ordboken den 31 mars 1730, om Francke undertecknade dess förord den 17. Nov. 1730 (II s. 30)? Tidningens titel Neue Zeitungen… citeras inte enhetligt (II s. 27 och 28). Bland korrekturfelen kan nämnas: s. 58, 59 – adverbum; s. 60 – ett kommatecken behövs mellan praep. och praepoff.; s. 97 – Gramatica; s. 102, 103 – ablatyvas ir abliatyvas; s. 107 – Recenzijos / Reviews 185 V I N C E N T A S D R O T V I N A S vacabula; jämför även s. 57, förkortningarna active, passive, på andra ställen (s. 86) benämnda ”latinska småord”; på s. 78 betraktas copuliren som ett latinskt ord; jämför även s. 54 – med tre ändelser; s. 107 – prusas och Prusija; s. 60 – konjunktioner, s. 118 – konjunktion; s. 101 – rekommenderade; s. 318 – paradigm. Naturligtvis kan dessa småsaker inte förringa verkets vetenskapliga värde. Den som skriver dessa recensionsrader har redan tidigare intresserat sig för historien om Halles litauiska språkseminarium samt för Haks ordbok och grammatik. Sammanfattningsvis kan man därför säga att V. Zubaitienė, verkets spiritus movens, känd som forskare inom Lill-Litauens ordböcker (jfr hennes monografi Pilypo Ruigio Littauisch-deutsches und deutsch-littauisches lexicon (1747): šaltiniai ir leksikografinis metodas. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 2010), nu nu, med hjälp av specialister på äldre skriftkultur, har lagt fram en utgåva av en äldre text av betydelse för den litauiska kulturen – en källa till arvet efter Lill-Litauens tvåspråkiga lexikografi. Denna utgåva är ett exempel på kollektivt arbete för den litauiska lexikografins historia; hittills belyser den sannolikt mest ingående innehållet i Haks ordbok och grammatik, deras källor och betydelse för senare arbeten av andra. Studien utökar på ett väsentligt sätt våra kunskaper om Halles litauiska språkseminarium som ett centrum för litauistik under 1700-talets första hälft. Inlämnad den 21 maj 2014. V I N C E N T A S D R O T V I N A S Lietuvos edukologijos universitetas Taraso Ševčenkos g. 31, LT-03111 Vilnius, Lietuva [email protected] 186 A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X X