Heritage Language and Dialect Maintenance among Slovene Immigrants and their Descendants in North America

NADA ŠABEC Maribors universitet Forskningsområden: dialektologi, sociolingvistik, kontaktlingvistik. MIHAELA KOLETNIK Maribors universitet Forskningsområden: dialektologi, sociolingvistik, kontaktlingvistik. Bevarande av arvsspråk och dialekter bland slovenska immigranter och deras ättlingar i Nordamerika Bevarande av arvsspråk och dialekter bland slovenska immigranter och deras ättlingar i Nordamerika ANNOTATION Artikeln fokuserar på språkkontakt mellan slovenska och engelska i Nordamerika. Den allmänna språksituationen i två slovenska amerikanska/kanadensiska samhällen (Cleveland, Vancouver) beskrivs, med tonvikt på sambandet mellan å ena sidan graden av bevarande av invandrarnas och deras efterkommandes modersmål/arvsspråk och å andra sidan deras känsla av etnisk identitet. De historiska, sociala och kulturella aspekterna av slovensk invandring till USA och Kanada behandlas. Därefter följer en detaljerad språkvetenskaplig analys av material som samlats in genom bandinspelade intervjuer med enskilda informanter från tre generationer. Vi är särskilt intresserade av de sociala varieteter av slovenska som informanterna använder (dialekt, regionalt talspråk, standardslovenska) samt förekomsten av engelska i deras tal (vilket yttrar sig antingen Straipsniai / Articles 219 NADA ŠABEC, MIHAELA KOTNIK som lån, kodväxling eller i form av avvikelser från den slovenska normen på fonologisk, morfologisk och syntaktisk nivå. Dialektens roll som en faktor i etnisk identifiering diskuteras. NYCKELORD: invandring, arvsspråk, modersmål, dialekt, språkkontakt mellan slovenska och engelska ANNOTATION Artikeln analyserar kontakten mellan slovenska och engelska i Nordamerika. Den allmänna språksituationen i två slovenska samhällen i Amerika och Kanada (Cleveland och Vancouver) beskrivs, med tonvikt på sambandet mellan bevarandet av invandrarnas och deras efterkommandes modersmål/arvsspråk och deras nationella identitet. De historiska, sociala och kulturella aspekterna av slovensk invandring till USA och Kanada behandlas. Artikeln presenterar en ingående språkvetenskaplig analys av intervjudata från tre generationer informanter, inspelade på diktafon. Särskild uppmärksamhet ägnas åt de sociala varieteterna av slovenska som informanterna använder (dialekt, regionalt talspråk, standardslovenska) samt användningen av engelska i deras tal (i form av lån, kodväxling eller avvikelser från den slovenska normen på fonologisk, morfologisk och syntaktisk nivå). Dialektens roll som en faktor i nationell identitet diskuteras. NYCKELORD: invandring, arvsspråk, modersmål, dialekt, språkkontakt mellan slovenska och engelska. 1. INLEDNING Språket är en väsentlig del av en persons identitet, vilket är anledningen till att sambandet mellan de båda utgör ett intressant ämne att undersöka både på individ- och samhällsnivå. Detta gäller under vanliga omständigheter, men ännu mer i särskilda sammanhang som immigration, där de två kan samverka på relativt komplexa och fascinerande sätt. Enligt Berrys ackulturationsteori (1990) kan invandrare anpassa sig till den nya miljön genom fyra alternativa strategier: assimilation, marginalisering, separation och integration. De tre första innebär antingen att man helt överger sin ursprungliga kultur eller håller fast vid den så till den grad att man blir fullständigt isolerad från det etablerade samhället. En betydligt mer framgångsrik strategi, som bäst beskriver den slovenska erfarenheten, är dock integration, där invandrarna gjorde allt i sin makt för att lyckas i den nya världen genom att ta till sig den dominerande samhällsgruppens kultur och språk, samtidigt som de lyckades bevara delar av sitt kulturarv (eller åtminstone en positiv inställning till det). 220 Acta Linguistica Lithuanica LXXVI Heritage Language and Dialect Maintenance among Slovene Immigrants and their Descendants in North America Vårt syfte är därför att undersöka i vilken utsträckning modersmålet har bevarats bland tidiga slovenska invandrare (och som ett arvsspråk bland yngre generationer). Detta beror på ett antal faktorer, från storleken på invandrargemenskapen till hur språket förs vidare från generation till generation, vilket leder antingen till språkbevarande, språkbyte eller rentav språkdöd. Av uppenbara skäl presenteras också hur engelskan påverkar deras språk. Lån och kodväxling, som två tydligt skilda typer av tvåspråkig diskurs som vanligtvis används av olika generationer, undersöks liksom avvikelser från den slovenska normen som påverkats av engelskan i de slovenska delarna av materialet. Alla slovenska varieteter beaktas, men i enlighet med artikelns ämne ligger huvudfokus på förekomsten av olika regionala och lokala dialektdrag i informanternas tal. 2. EN KORT HISTORISK OCH SOCIAL ÖVERSIKT ÖVER SLOVENSK INVANDRING TILL NORDAMERIKA Med undantag för vissa enskilda personer utvandrade majoriteten av slovenerna till USA i två stora migrationsvågor: den första mellan 1800-talets början och 19241 som ekonomiska invandrare och den andra efter WWII som politiska invandrare. De bosatte sig i olika delar av landet, och den största gemenskapen bildades i Cleveland, OH2. Till storleken sett är den kanadensiska motsvarigheten Toronto3, ON, där de flesta invandrarna bosatte sig efter WWII. Fler ekonomiska invandrare kom till båda länderna under 1960- och 1970-talen, men i huvudsak i obetydligt antal. De tidiga invandrarna bodde i segregerade samhällen, där de etablerade ett nätverk av etniska organisationer som fungerade både som ömsesidiga hjälporganisationer och som centrum för kulturverksamhet. Utanför arbetet kunde de till största delen fungera på slovenska; deras barn, som däremot hade nytta av det amerikanska/kanadensiska utbildningssystemet, lärde sig engelska, avancerade socialt och ekonomiskt och flyttade sedan ut till förorterna. Detta 1 År 1924 antog USA immigrationslagen, som kraftigt begränsade antalet nya invandrare. 2 Folkräkningsuppgifter från 1910 angav 14 332 slovener i Cleveland, vilket då gjorde staden till världens tredje största slovenska stad (efter Ljubljana och Trieste). I dag har Cleveland cirka 50 000 invånare som uppger slovenskt påbrå. 3 Toronto har cirka 10 000 invånare med slovenskt ursprung. Straipsniai / Articles 221 NADA ŠABEC, MIHAELA KOLETNIK Denna tendens förstärktes bland de yngre generationerna; språkligt har vi därför kunnat observera en typisk tre-generationscykel, där slovenskan i stor utsträckning trängdes undan av den dominerande engelskan. Den enda generation som fortfarande är (åtminstone delvis) tvåspråkig är således den andra, medan yngre generationer har antingen mycket bristfälliga eller inga kunskaper alls i sitt arvsspråk. Omfattande forskning som bedrivits i Cleveland, Washington, DC, Laguna Niguel, CA, Toronto, ON och Vancouver BC (Šabec 1995, 199, 2006, 2011, 2016; Šabec, Koletnik 2017) visar emellertid att språket, åtminstone på symbolisk nivå, fortsätter att spela en viktig roll för deras etniska identifikation. Detsamma gäller kulturen, eftersom majoriteten uppfattar sig som amerikaner/kanadensare men uttrycker stolthet över sina slovenska rötter. 3. FORSKNINGSDESIGN I enlighet med målet för vår forskning beslutade vi att jämföra det talade språkbruket hos informanter från olika delar av Slovenien, det vill säga personer som talar olika dialekter. Slovenska är ett ytterst heterogent språk (Toporišič 200). Det omfattar standardiserade och icke-standardiserade varieteter; de förstnämnda innefattar den kodifierade, formella litterära varietet som kallas standardslovenska (använd på nationell nivå, särskilt i skrift) samt en standardiserad vardaglig varietet, medan de sistnämnda består av regionala vardagliga varieteter och lokala dialekter. I Slovenien talas fler än femtio olika dialekter, och i idealfallet skulle vår studie omfatta dem alla. Det är möjligt, om än osannolikt, att vår pågående forskning kan ge ett så heltäckande material, men vår forskningsstrategi var att analysera den dialekt som de undersökta, slumpmässigt utvalda personerna talade. För att inte överskrida artikelns omfång och samtidigt presentera de dialekter som vi anser uppvisar de tydligaste skillnaderna valde vi dialekterna i Prekmurje, Styria, Rote, Notranjska och Maribor. Vårt mål var att fastställa vilken av de valda dialekterna som bevarats bäst och särskilt vilka dialektdrag som dominerar i informanternas tal. Vi ville också inkludera personer från olika generationer och genomföra forskningen i två miljöer: Cleveland, den största slovenska amerikanska gemenskapen, och Vancouver4, en av de minsta kanadensiska. Syftet var att bedöma vilken betydelse gemenskapernas storlek/livskraft har för språkbruket hos de individer som deltar i studien och att fastställa i vilken utsträckning språket hos dessa 4 I Vancouver finns cirka 2 000 kanadensare med slovenskt ursprung, varav 400 är aktiva medlemmar i stadens enda etniska organisation – Slovenian Society of Vancouver. 22 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Heritage Language and Dialect Maintenance among Slovene Immigrants and their Descendants in North America individer är en återspegling av samhällenas etnolingvistiska vitalitet (Giles, Bourhis, Taylor 1977; Ehala 2009). Materialet för vår analys samlades in genom bandinspelade intervjuer och berättelser; tolkningen stöds av deltagande observation under fältarbetet hösten 2016. Intervjuerna bestod av frågor om informanternas immigration, deras socialisationsmönster och etniska aktiviteter samt deras språkanvändning och attityder (samtal om olika ämnen, med olika samtalspartner och i formella respektive informella sammanhang).5 De var halvstrukturerade för att ge informanterna möjlighet att utveckla enskilda ämnen och friare dela med sig av sina personliga erfarenheter. Även om ett större antal informanter skulle ge en mer heltäckande sociolingvistisk bild av de undersökta samhällena6, beslutade vi, för att möjliggöra en mer detaljerad språklig analys, att endast undersöka material som samlats in från sju enskilda talare (som dock verkade vara tämligen representativa för sina samhällen). Nitton timmars material spelades in på band, och intervjuerna var i genomsnitt 2,3 timmar långa. Resultaten presenteras efter generation (tre) och dialekt. I samtliga fall presenteras de identifierade dialektdragen tillsammans med sina motsvarigheter i standardslovenska (SS). Fokus ligger på fonologi, delvis på morfologi och syntax, samt på de olika sätt på vilka engelskan påverkar våra informanters slovenska. 4. SPRÅKLIG ANALYS AV DET INSAMLADE MATERIALET 4.1. 1st generationsinvandrare Av de fyra informanterna som tillhörde den första generationen bor en i Cleveland och talar Premurje-dialekten, medan de tre andra kommer från Vancouver; två talar Rota-dialekten och en stadens regionala vardagsspråk i Maribor. Alla är arbetskraftsinvandrare och kom till USA/Kanada i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. 5 Liknar frågorna i frågeformuläret från Clevelandstudien (Šabec 1997). 6 Clevelandstudien (Šabec 1997) baserades till exempel på material som samlats in från 200 informanter. Straipsniai / Articles 223 NAD ŠABEC, MIHAELA KOTNIK 4.1.1. Prekmurje-dialekten Vår informant kom till Cleveland med mycket liten formell utbildning i slovenska (grundskola), men fortsatte sin utbildning i USA och tog en examen motsvarande gymnasieexamen. Hon är nu pensionerad, men arbetade tidigare som sekreterare på ett privat företag. Hon är fortfarande mycket aktiv i samhällets etniska liv och har många sociala kontakter med andra slovener, främst sådana som talar samma dialekt som hon. Prekmurje-dialekten tillhör den pannoniska dialektgruppen och talas i Sloveniens östligaste delar. Den används också i vissa byar öster och norr om Radgona i Österrike och längs floden Raba (den så kallade Porabje-regionen) i Ungern. Denna dialekt, som tidigare bidrog till att bevara den slovenska prägeln i området längs floden Mura, är djupt rotad bland människorna och är den mest framträdande symbolen för Prekmurje-identiteten7. Det är därför inte förvånande att den är den bäst bevarade dialekten bland slovenska immigranter i Cleveland. Följande dialektdrag identifierades i intervjun med vår informant: (1) typisk dialektal placering av betoningen med alla betoningstillbakadragningar (t.ex. začne ’det börjar’, SSl. začne) och korta vokaler som kan förekomma i vilken stavelse som helst i ett ord (t.ex. razméš ’du förstår’, SSl. razumeš);8 (2) förekomsten av alla vokaler som är typiska för Prekmurje-dialekten, tillsammans med dialektdiftongerna [e̯i] i stället för det ur-slaviska jat (t.ex. sve̯it ’värld’) och [o̯u] i stället för ur-slaviskt långt /o/ (t.ex. šo̯ula ’skola’) och nasalt /ǫ/ (t.ex. sout ’granne’); dialektalt [ü] i stället för /u/ (t.ex. drügi ’annan’, [ö] i stället för /u, i/ intill en sonant /r/ (t.ex. vöra ’timme’, šörki ’bred’) och [ü] utvecklat ur vokaliskt /l̥/ (t.ex. puno ’full’, vuk ’varg’), (3) det ur-slaviska långa /a/, som förblir öppet i dialekten (t.ex. dva ’två’), medan kort /a/ är labialiserat (t.ex. bråt ’bror’). Avvikelser från dialekten i riktning mot standardslovenska är tämligen ovanliga och omfattar enstaka bruk av följande: monoftonger i stället för 7 Efter en kort period av självständighet under den slovenske fursten Kocelj levde Prekmurje-slovenerna under ungerskt styre (874–1919). De påverkades också av kroatiska kajkaviska. Trots mycket svåra historiska omständigheter lyckades de bevara sin etniska och språkliga identitet, och i dag finns det till och med litteratur skriven på Prekmurje-dialekten. Trianonfördraget (1920) tilldelade den större delen av territoriet mellan floderna Mura och Raba till Slovenien, medan nio byar längs Raba fortfarande ligger i Ungern. 8 Standarddiakritiska tecken används: akut accent (´), breve (˘) och cirkumflex (ˆ) markerar betoningens placering. Dessutom markerar den akuta accenten längden och slutenheten hos e och o, breven – kortheten och öppenheten hos e och o, och cirkumflexen – längden och öppenheten hos e och o. Halvvokalen skrivs som ə. 224 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Heritage Language and Dialect Maintenance among Slovene Immigrants and their Descendants in North America dialektala diftonger (t.ex. to ’den här’ i stället för dialektala tou, snek ’snö’ i stället för dialektala snejk), det orundade uttalet av u i stället för det rundade (t.ex. tu ’här’ i stället för dialektala tü), och den standardsslovenska betoningen (t.ex. lepó ’fin’, samo ’bara’ i stället för dialektala lépo, samo). Konsonanter uttalas som regel dialektalt; de enda undantagen förekommer då och då med /x/, /v/ och /m/. I dialekten är /x/ antingen stumt eller ersatt av /j/, men uttalas ibland som i standardslovenska (t.ex. odili ’de gick’, stra ’rädsla’ i stället för dialektala odili, straj). /v/ före en icke-sonorant konsonant förlorar sin sonoritet, men kan i sällsynta fall förbli sonorant, som i standardslovenska (t.ex. v̩kup ’tillsammans’ i stället för dialektala fk̩up). När det gäller /m/ ersätts det i dialekten av /n/, men uttalas ibland på samma sätt som i standardslovenska (t.ex. tam ’där’ i stället för dialektala tan). I samtliga fall observerar vi användning av dialektala böjningsmönster. Detta gäller deklinationer, konjugationer och adjektivkomparation. Avvikelser förekommer hos maskulina substantiv i singularis i lokativ, där standardslovenskans ändelse -u ibland används i stället för den dialektala -i (t.ex. v domu ’i hemmet’ i stället för dialektala v domi). Detsamma gäller feminina substantiv i singularis i instrumental, där den dialektala ändelsen -of (< -ov) ibland ersätts av standardslovenskans -o (z matero ’med mor’ i stället för dialektala z materof). Dialekten har bevarat alla tre genus liksom användningen av dualis. Typiska dialektala drag är också partikelkonstruktioner, utropande meningar, interjektioner, ursprungliga dialektala adverb (t.ex. enok ’en gång’, nes ’i dag’, nikaj ’ingenting’, ple ’förr’, rano ’tidigt’, sigar ’alltid’, zajtra ’på morgonen’), partiklar (t.ex. šče ’fortfarande’, ve(j) ’men’) och konjunktioner (t.ex. ka ’att’, dokič ’tills’, da ’när’). På liknande sätt förekommer olika slags upprepningar och ett rikt pannonskt ordförråd (t.ex. belece ’ägg’, betéžen ’sjuk’, deca ’barn’, gučati ’prata’, iža ’ett hus’, bit ’lunch’, znati ’veta’). Intressant nog ersätts vissa standardslovenska lexem som komar, koruza, tukaj inte bara av sina dialektala motsvarigheter, som sumic, kukrca, eti, utan ibland även av germanismer. Dessa lånades in i Prekmurje-dialekten redan under forn- och medelhögtysk tid (t.ex. cuk ’tåg’ ← Germ. Zug, cukar ’socker’ ← Germ. Zucker, gušno ’säkert’, ← MHG. gewis, janka ’en kjol’ ← Germ. Janker ’ett slags plagg för män eller kvinnor’, kufer ’resväska’ ← Germ. Koffer, lager ’läger’ ← Germ. Lager, penezi ’pengar’ ← OHG pfennig ’mynt’, probati ’försöka’ ← Germ. probieren, zlata ’släktingar’ ← OHG slata, MHG slate, slat ’stam’. Straipsniai / Articles 225 NADA ŠABEC, MIHAELA KOLETNIK 4.1.2. Rote-dialekten Rote-dialekten talas i ett vidsträckt, kuperat och skogbevuxet område väster om huvudstaden Ljubljana. Vid tiden för den slaviska bosättningen var detta ett relativt glest befolkat område. Våra två informanter är man och hustru. De talar den lokala dialekten i Vrhnika, som ingår i Horjule-dialekten, en av de sex tämligen olikartade dialekterna i Rote-dialektgruppen. Horjule-dialekten har bevarat tonematiska och kvalitativa kontraster. Den liknar standardslovenska genom att dess vokalsystem består av monoftonger; de enda undantagen är diftongerna [je] och [wa], som används i stället för långt och öppet /e/ respektive /o/. Båda informanterna talar den centralslovenska vardagliga varieteten, uppblandad med inslag från deras modersmålsdialekt. Detta var väntat eftersom den ena hade gått ut gymnasiet och den andra en högskola i Ljubljana innan de emigrerade till Kanada. De arbetade som medicintekniker respektive auktoriserad revisor, men är nu pensionerade. De har några slovenska vänner, men anstränger sig inte särskilt för att delta i etniska aktiviteter. Även om de har förlorat dialektens tonematiska drag har de bevarat de kvalitativa. I deras tal förekommer inga dialektala diftonger; i stället uttalar de standardslovenska monoftonger, såsom kosa ’lie’ (dialektalt kusa) och sestra ’syster’ (dialektalt sestra). Förenklad syntax och reduktion av betonade korta vokaler till halvvokaler är typiska för deras regionala vardagsspråk (t.ex. jəs < ’jag’, təm ’där’, bəˈl ’mer’), liksom bortfall av obetonade vokaler (zlo ’mycket’, to ’så’, človk ’en man/människa’) och användningen av vardagliga germanismer (t.ex. familja ’familj’, penzija ’pension’, pajzl ’ett sjabbigt rum’). Informanternas vardagsspråkliga drag blandas med dialektala drag. Således uttalas betonat kort /i/ och /u/ i slutna stavelser samt /i/ som halvvokaler (t.ex. nəč ’ingenting’, kəp ’en hög’, (so) bə ’de var’). De använder också så kallat »akanje«, det vill säga övergången från obetonat /o/ till /a/ (t.ex. šasdi ’skolkamrater’, z bratam ’med bror’). Andra dialektala drag är bortfall av stavelseslutligt /i/ i pluralparticip på -l och i pluraladjektivens nominativ (t.ex. začel ’de började’, poslal ’de skickade’, dobr ’bra’), att stavelseslutligt -el, -il och -ev uttalas som [u] (t.ex. reku ’han sade’, kupu ’han köpte’, cerku ’en kyrka’), reduktion av obetonat /a/ efter en betonad stavelse (t.ex. bogat < bogat ’rik’), och palatalisering av palatala konsonanter (t.ex. pela < pela ’hon körde’, zamenal < zamenja ’de bytte’). Inom morfologin ligger det dialektala inflytandet bakom maskuliniseringen av neutrumsubstantiv (t.ex. (vsak) let < (vsako) leto ’(varje) år’), bortfallet av dualis (t.ex. to sta ble obe dve lepe punce ’de var båda två vackra flickor’) och användningen av korta 9 Dialekterna har fått sina namn efter det tyska ordet reuten, som betyder att hugga ned skog. 26 Acta Linguistica Lithuanica LXXVI Heritage Language and Dialect Maintenance among Slovene Immigrants and their Descendants in North America infinitivformer (t.ex. moram rečt ‘jag måste säga’, smo hoteli ustvar ‘vi ville skapa’). 4.1.3. Maribors regionala talspråk Vi bör notera att det språk som talas i staden Maribor inte är en dialekt utan snarare ett regionalt nordligt styrianskt talspråk. Det är i själva verket en överdialektal varietet som fyller funktioner liknande dem som standardslovenska har på nationell nivå. Den är resultatet av den direkta skärningspunkten mellan de styrianska och pannoniska dialektgrupperna; den förra står i kontakt med Maribor i söder och väster, och den senare i norr och öster. Vår informant föddes i Maribor, där hon också tog gymnasieexamen. I Kanada började hon på college och arbetade som frilansande inredningsdesigner före pensioneringen. Hon är mycket aktiv i samhällets sociala och etniska liv. Hennes data uppvisar följande drag som är typiska för Maribors talspråk: (1) nyliga (dialektala) betoningsförskjutningar (t.ex. láhko ’lätt’, préveč ’för mycket’, príšla ’hon kom’ i stället för SSl. lákọ, prevèč, prišla) och dubbel betoning i sammansatta ord (t.ex. obratóvȯja ’förman’, SSl. obratovȯja); (2) förlust av kvalitativa kontraster och variation i vokalkvalitet, där betonade e och o, som uttalas som öppna fonem i standardslovenska, uttalas som mycket slutna vokaler; (3) även om standardslovenska och Maribors talspråk endast innehåller monoftonger, använder vår informant ibland diftonger, vid sidan av monoftonger, och växlar mellan monoftonger och diftonger (t.ex. res – rȇs ’verkligen’, šola – šọ́la ’skola’, leto – lẹ́to ’år’, dobro – dùbro ’bra’), på grund av inflytandet från dialekterna i nära kontakt med Maribor. I obetonade vokaler märker vi en viss modern vokalreduktion, medan konsonantsystemet uppvisar dialektala reflexer för palatalen /lʲ/ (t.ex. posla ’säng’, prijatel ’vän’ i stället för SSl. postelja, prijatelj). Konsonanten /nʲ/ palataliseras inte i dialekten utan uttalas på samma sätt som i standardslovenska (t.ex. z njimi ’med dem’, življenje ’liv’). Den sonanta v före icke-sonoranta konsonanter och i ordslut uttalas som [f], liksom i nordstyrianska och pannoniska dialekter (t.ex. fse ’alla’, fsaki ’varje’). Detsamma gäller det dialektala uttalet av obetonat -l i maskulina particip (t.ex. reko ’han sade’, oženo ’han gifte sig’ i stället för SSl. rekel, oženil). Neutrumsubstantiv i plural feminiseras (t.ex. jaboke ’äpplen’, okne ’fönster’ i stället för SSl. jabolka, okna). Det finns också en tendens att använda den feminina ändelsen -a i maskulina böjningsmönster, även om dessa ändelser används omväxlande med standardslovenskans -i (t.ex. v bazenih ’i bassängerna’, po domovah ’i hemmen’). På liknande sätt ser vi att dialektala och standardmässiga Straipsniai / Articles 227 NADA ŠABEC, MIHAELA KOLT NIK ändelser samexisterar i dativ och lokativ singular för maskulina substantiv och i instrumental plural för maskulina substantiv; standardändelserna –u och –ov används alltså sida vid sida med den dialektala –o (na uho ’högst upp’ – proti boncu ’mot slutet’; šest tedno ’sex veckor’ – šest mescov ’sex månader’). I det sista exemplet med ov > of ser vi en förlust av sonoritet. Vi märker också att dualis har gått förlorad (t.ex. Midve pa sma nemško govorile < Midve pa sva nemško govorili. ’Vi två talade tyska’), de regionala icke-standardiserade korta infinitivformerna, verbändelsen –ma i första person i stället för –va (t.ex. delama i stället för SSl. delava ’vi två arbetar’), uttryck för vilja genom förmågeverb, dubblering av demonstrativa pronomen och nekande partiklar (t.ex. tota ’den här’, ne-na ’inte’ i stället för SSl. ta, ne), och ersättning av relativpronomenet ki med konjunktionen ko (t.ex. To je pa tisti človek, ko je nas apikal ’Det här är mannen som hämtade oss’ i stället för SSl.) eller med frågepronomenet kaj (t.ex. Tisto, kaj je dobila, je nam da ’Det hon fick gav hon oss’). Dessutom märker vi att tidsadverbet gda(j) används i stället för tidskonjunktionen ko (t.ex. To sn lahko opravla, gda(j) sn kaj delala ’Jag kunde använda det när jag arbetade’) samt enstaka användning av några andra regionala adverb och pronomen (t.ex. not ’inuti’, pol ’sedan’, par ’några’, najpru ’först’, večgdo ’många människor’). Eftersom den tyska gemenskapen spelade en framträdande roll i Maribors politiska, kulturella, ekonomiska och vardagliga liv,10 är det inte förvånande att vår informants språk också präglas av tyskans inflytande. Detta visar sig i den frekventa användningen av kombinationer av adverb + verb (t.ex. vun vleki ’de drog ut’, tyska ausziehen; så även vun podali ’de delade ut’, tyska aussenden), liksom i lånord (t.ex. bana ’badkar’, tyska Wanne; koštati ’kosta’, tyska kosten; špricati ’spruta’, tyska spritzen) och kalkeringar (t.ex. sem delala na tisti sliki ’jag arbetade på den där målningen’, tyska I habe an diesem Bild arbeiten; On mi je vedno vse težko naredo ’Han gjorde alltid allt svårt för mig’, tyska Er hat mir immer alles schwer gemacht). 4.2. 2nd generationen 4.2.1. Den styriska dialekten Vår informant föddes i en by nära Celje, tog examen från gymnasiet och emigrerade till Kanada, där hon fortsatte sin utbildning på högskole- och universitetsnivå. Hon är jurist, har viss kontakt med slovener, men är inte 10 Under perioden 1864–1946 levde både tyska och slovenska etniska grupper i Maribor. I och med andra världskriget förlorade den tyska befolkningen sin majoritetsstatus. 28 Acta Linguistica Lithuanica LXXVI Heritage Language and Dialect Maintenance among Slovene Immigrants and their Descendants in North America särskilt aktiv i den etniska gemenskapen, främst på grund av tidsbrist. Hennes dialekt tillhör den styriska dialektgruppen, närmare bestämt Savinjadialekten. Jämfört med första generationens invandrare visar uppgifterna från vår USA-födda informant, som bor i Cleveland i ett etniskt blandat äktenskap, en högre grad av engelsk påverkan (syntax, ordförråd, kodväxling). Hennes slovenska, som hon lärde sig av sina föräldrar, uppvisar dock följande dialektala drag: förlust av kvalitativa kontraster (t.ex. jáz ’jag’, več ’mer’, sploh ’över huvud taget’ i stället för SSl. jàz, več, splòh) och dialektala tillbakadragningar av betoningen (t.ex. rójena ’född’, sámo ’endast’, tézko ’svårt’ i stället för SSl. rojéna, samó, težkó), vilka båda är typiska för de flesta styriska dialekter; en väl bevarad dialektal diftong [ie] som används i stället för den gamla akuta proto-slaviska vokalen yat (t.ex. cesta ’väg’, lieto ’år’, smo meli ’vi hade’); vissa förekomster av modern vokalreduktion (t.ex. mela ’jag hade’, učitla ’en lärare’, tak ’så’ i stället för SSl. imela, učiteljica, tako), dialektala reflexer av de palatala /ľ/, /ń/ (t.ex. prijatl ’vän’ i stället för SSl. prijatelj, knjiga ’liten bok’ i stället för SSl. knjiga) och obetonat -l i ordslut i maskulina particip (t.ex. prišu ’han kom’, reku ’han sade’ i stället för SSl. prišel, rekel). Neutrala substantiv i plural feminiseras (t.ex. leta ’år’ i stället för SSl. leta), och dualis håller på att försvinna. Hon använder typiskt den dialektala ändelsen -i i lokativ av maskulina substantiv (t.ex. v Celji i stället för SSl. v Celju), korta infinitiver (t.ex. hočem govorit ’jag vill tala’), kombinationer av adverb + verb och den obestämda artikeln en med substantiv. De två sistnämnda kan tillskrivas kontakten med tyska (t.ex. ven skočiti ’hoppa ut’, Germ. aufspringen; pride en pater ’sedan kommer en präst’, Germ. ein Priester kommt). Dialektala adverb är också väl bevarade (t.ex. fčeri ’i går’ i stället för SSl. včeraj, pro ’först’ i stället för SSl. najprej, tuki ’här’ i stället för SSl. tukaj). Gdaj används i stället för den standardslovenska temporala konjunktionen ko (t.ex. Gdaj smo bli v šoli ’när vi gick i skolan’). Dessutom är dialektordförrådet insprängt med germanismer (t.ex. fabrika ’en fabrik’, Germ. Fabrik, šparali ’de sparade’, Germ. sparen, štrudl ’äppelstrudel’, Germ. Strudel). 4.3. rd generationen 4.3.1. Notranjska-dialekten (inre Krain). Dialekten som talas i regionen Notranjska (inre Krain) är en av de nio dialekter som hör till den vidare kustdialektgruppen (Primorska). Den talas i den västligaste delen av det slovenska etniska territoriet. De aktuella dialekterna uppvisar spår av kontakt med de närliggande romanska språken, särskilt vad gäller syntax, ordförråd och prosodi. Straipsniai / Articles 229 NADA ŠABEC, MIHAELA KOTNIK Våra två informanter, som bor i Vancouver, är bror och syster och har mycket begränsade kunskaper i slovenska. De är båda studenter i tjugoårsåldern. Som barn dansade de i en folkdansgrupp, men slutade på grund av tidsbrist. De talar engelska och den lilla slovenska de har lärt sig av sin mormor, som talar Notranjska-dialekten, samt genom att gå på slovenska språkkurser när de var yngre. De mest framträdande dialektala dragen märks i deras uttal och omfattar följande: monoftongen /u/ i stället för den proto-slaviska fixerade långa /o/ (t.ex. kaku ’hur’, lepu ’vacker’), det dialektala långa slutna /e/ i stället för SSl:s långa öppna /e/ (t.ex. žena ’törstig’ i stället för SSl. žena), ordslutligt /g/ uttalat som den sonora velara [ɣ] (t.ex. boɣ ’Gud’), monoftongering, korta infinitiver och förlusten av dualis (t.ex. dve hčerke ’två döttrar’). Ibland använder de romansk meningsstruktur (t.ex. Kličem se Marija ’Jag kallar mig Marija’ i stället för SSl. Ime mi je Marija ’Jag heter Marija’). Drag från standardslovenska märks främst i vokalernas kvalitativa kontraster, ersättningen av de dialektala diftongerna /ie, uo, ie, uo/ med standardslovenska monoftonger,¹¹ det bilabiala uttalet av sonoranten /v/ och bevarandet av de palataliserade /l, n/ (t.ex. Ljubljana, njiva ’fält’). I de flesta fall uttalas dock /l/ som [l] under engelskans inflytande (t.ex. hvala lepa ’Tack så mycket’). Deras ordförråd innehåller både dialektala och vardagliga lexem (t.ex. južna ’lunch’, korajža ’mod’, brihten ’klipsk’), men också ord från standardslovenska (t.ex. čaj ’te’, dober dan ’god dag’, družina ’familj’, hvala ’tack’, lahko noč ’god natt’, prosim ’varsågod’, stara mama ’mormor’) och naturligtvis engelska. 4.4. Engelskans inflytande Naturligtvis påverkas alla informanters språk av engelskan, som är det dominerande språket i omgivningen. Hur starkt detta inflytande märks i de enskilda informanternas tal varierar, liksom den form det tar. Den viktigaste faktorn bakom denna variation är informanternas generationstillhörighet, vilket är anledningen till att vi inte presenterar illustrativa exempel för var och en av de undersökta dialekterna, utan i stället utifrån de diskurstyper som identifierats i materialet. I fall där slovenska och engelska används i direkt kontakt är detta 11 Undantaget är det dialektala uttalet [uə] i stället för /ə/ i ordet napoti, ’på vägen’. 230 Acta Linguistica Lithuanica LXXVI Heritage Language and Dialect Maintenance among Slovene Immigrants and their Descendants in North America främst lån och kodväxling12. Delar av diskursen som helt och hållet förs på slovenska kan emellertid också visa spår av engelskans inflytande. Medan det förstnämnda främst påverkar ordförrådet, har det senare mer att göra med syntaktiska och morfologiska avvikelser från den slovenska normen. 4.4.1. Lån Lån är typiska för första generationens invandrare, särskilt de äldre, som kom till Nordamerika utan kunskaper i engelska och till en början endast kunde fungera på sitt modersmål. När de emellertid stötte på företeelser som de saknade egna ord för, eller på ord som användes mycket ofta, lånade de helt enkelt engelska lexem och försåg dem med slovenska affix. Sådana kombinationer, fonologiskt och morfologiskt anpassade till slovenskan, stack inte ut och fungerade i själva verket som vilket annat slovenskt ord som helst. Exempel: (1) In tam sem se tudi potem retjrala, you know. (retire + -ala betecknar perfektparticip, sg. fem.) ’Och där gick jag också i pension.’ (2) En intressant variant i denna tämligen vanliga process illustreras av följande exempel, där beståndsdelarna i det engelska partikelverbet pick och up används i omvänd ordning för att bilda ett enda verb, appik. To je pa isti, ki nas je appikal. (pick up > up pick + -al betecknar perfektparticip, sg. mask.) ’Det är han som hämtade oss.’ (3) Ett annat intressant fall gäller en falsk vän, krem(a), som används i betydelsen av det slovenska smetana. Slovenska använder ordet krema i den mer allmänna betydelsen ’kräm’, men inte om den mejeriprodukt som används i kaffe och som avses i följande exempel. Te maſte pa krem. O, krema si pa le natočte. (cream > krem; krem + -a betecknar genitiv, sg. mask.) ’Här är grädden. Varsågoda, ta för er av grädden.’ (4) Slutligen är det inte ovanligt att stöta på kalkeringar, ordagranna översättningar från engelska, som den nedan. Jaz sem pred leti vzel kurs o kanadski zgodovini. (i stället för Sem obiskoval tečaj o kanadski zgodovini. – Jag gick en kurs i kanadensisk historia). ’För flera år sedan gick jag en kurs i kanadensisk historia.’ 12 Tvåspråkig diskurs har varit föremål för ett stort antal studier, och dess specifika former har definierats på olika sätt beroende på vilken ansats som tillämpats (t.ex. social, pragmatisk, funktionell eller strukturell), vilket har resulterat i definitioner och terminologi som ofta är motsägelsefulla, inkonsekventa och/eller överlappande. I vårt fall har vi tillämpat Polacks (1981) begrepp lån och kodväxling. För en utförlig diskussion av frågan, se Šabecs kapitel om kodväxling i publikationen Encyclopedia of Life Support Systems (EOLSS) (2009: 312–327). Straipsniai / Articles 231 NADA ŠABEC, MIHAELA KOLETNIK 4.4.2. Kodväxling Kodväxling är vanligare bland 2nd och yngre generationer. Den innebär ett växelvis bruk av slovenska och engelska, antingen inom en och samma sats eller mellan satser. Ingen anpassning sker, som vid lån, det vill säga språken förblir åtskilda. Exempel: (1) (1) In na letališču. mednarodnem letališču, ne, je ta Reed? What, what is his first name? (kodväxling mellan satser, med en mening på slovenska och den andra på engelska) ”Och det är på flygplatsen, den internationella flygplatsen, eller hur, vid Reed? Vad, vad är hans förnamn?” (2) Jas nisem perfect, but I try my best. (kodväxling inom en och samma mening). ”Jag är inte perfekt, men jag gör mitt bästa.” (3) And zdej mam rada, da poznam žlahte tukej, da to we continue this. (kodväxling inom en sats; även en kalkering mam rada – I like it i stället för SSL mi je všeč). ”Och nu tycker jag om att jag känner mina släktingar här, så att vi fortsätter med detta.” 4.4.3. Engelskans inverkan på uteslutande slovenskspråkig diskurs Detta avser främst syntax och morfologi, där vi lägger märke till den frekventa generaliseringen, förenklingen och/eller utelämnandet av slovenska böjningsmönster, engelsk ordföljd, överflödig användning av subjektiva personliga pronomen, felaktig användning av adverb, prepositioner och liknande. Exempel: (1) Oni imajo nič otroci. (SSl. Oni imajo nič otrok. Substantiv i nominativ i stället för genitiv). ”De har inga barn.” (2) Ona je nas dala knjigo. (SSl. Dala nam je knjigo. Substantiv i genitiv i stället för dativ; dessutom överflödig användning av det subjektiva personliga pronomenet – dess användning i slovenska, som är ett pro-drop-språk, skulle vara motiverad endast om pronomenet betonades eller uttryckte en kontrast. Så är inte fallet i denna mening; användningen av ona beror tydligt på engelskans inflytande. Ännu ett spår av engelsk påverkan syns i ordföljden je nas, som på slovenska borde vara nas/nam je). ”Hon gav oss en bok.” (3) On je iz tukaj. (SSl. On je od tu(kaj). Od bör användas i stället för den felaktiga prepositionen iz). ”Han är härifrån.” (4) Ko smo prišli tam. (SSl. Ko smo prišli tja. Felaktigt adverb som anger plats i stället för riktning). ”När vi kom dit.” 32 Acta Linguistica Lithuanica LXXVI Heritage Language and Dialect Maintenance among Slovene Immigrants and their Descendants in North America 5. SLUTSATSER Analysen av materialet visar hur graden och variationen av slovenska som bevarats i informanternas tal främst beror på deras generation, men också på faktorer som språklig bakgrund, utbildning och kontakt med andra slovensktalande. Alla fyra informanter av första generationen (födda i Slovenien) talar slovenska flytande; den dominerande sociala varietet de talar är en dialekt. Av de tre undersökta dialekterna är det prekmurjedialekten som bäst har bevarat sina särdrag, vilket beror på den starka sammanhållande och identitetsskapande roll som slovener från området tillskriver den. Det är också relevant att den nämnda informanten bor i Cleveland, där hon har betydligt större möjligheter att umgås med andra talare av sin dialekt än hon skulle ha i det mycket mindre samhället Vancouver. Hos talare av rote-dialekten märker vi ytterligare en dimension – relativt starka inslag av det centralslovenska talspråket och till och med vissa drag av standardslovenska, vilket kan förklaras av deras högre utbildningsnivå och uttalade kärlek till att läsa slovensk litteratur. Typiskt för den fjärde talaren är däremot en viss vacklan mellan Maribors talspråk och dialekterna kring staden, liksom vissa ålderdomliga drag av tyskt ursprung. Informantens slovenska i andra generationen är redan svagare än den hos första generationen. Hennes slovenska är den steiriska dialekt hon lärt sig av sina föräldrar, blandad med vissa inslag av standardslovenska som hon lärde sig på en språkkurs i ungdomen. Eftersom hon lever i ett etniskt blandat äktenskap, där engelska är hemspråket, talar hon engelska för det mesta. Under intervjun växlar hon ofta mellan de två språken (till skillnad från informanterna i första generationen, som vanligtvis införlivar engelska lexem i sitt tal som lånord); engelskans inflytande märks dessutom i fonologiska, morfologiska och syntaktiska avvikelser från den slovenska normen i avsnitt där hon talar uteslutande slovenska. Kunskaperna i slovenska avtar ytterligare hos de två informanterna i tredje generationen, för vilka engelska redan är modersmålet. Deras berättande innehåller ändå några slovenska ord och korta fraser som de lärt sig av sin farmor/mormor, en talare av notranjadialekten, och på språkkurser i Slovenian Society Hall i Vancouver. Den slovenska de behärskar präglas således av vacklan mellan farmoderns/mormoderns dialekt och standardslovenska, liksom av den relativa språkliga osäkerhet som kännetecknar personer som inte har språket som modersmål. Informanternas språkliga beteende i denna studie återspeglar i hög grad den allmänna språksituationen i de två undersökta samhällena. Det blottlägger diskrepansen mellan den faktiska situationen, där slovenska endast talas av äldre generationer, och den mer eller mindre allmänt Straipsniai / Articles 233 NADA ŠABEC, MIHAELA KOLETNIK uttalade uppfattningen bland alla generationer att modersmålet/arvsspråket är en viktig faktor för etnisk identifikation. I verkligheten är det kulturen som fyller denna funktion; slovenska amerikaner och kanadensare uppfattar den som något som berikar deras liv och stärker deras positiva självbild. Studien ger därmed en fascinerande inblick i hur slovenska invandrare och deras efterkommande uppfattar sig själva, liksom i den komplexa relationen mellan bevarandet av modersmålet och känslan av etnisk identitet. Den understryker också dialektens betydelse i motsats till standardslovenska, eftersom det verkar som om dialekten är ett mer autentiskt uttryckssätt för dem som fortfarande talar slovenska. LITTERATUR Berry John W. 1990: Psychology of Acculturation in Nebraska. – John J. Bremen (ed.) Nebraska Symposium on Motivation. Vol. 37: Cross-Cultural Perspectives. Lincoln: University of Nebraska Press, 201–235. Ehala Mart 2009: An evaluation matrix for ethnolinguistic vitality. – Susanna Pertot, Tom Priestly, Colin Williams (eds.) Rights, promotion and integration issues for minority languages in Europe. Houndmills: Palgrave Macmillan, 123–137. Giles Howard, Richard Y. Bourhis, David M. Taylor 197: Mot en teori om språk i relationer mellan etniska grupper. – Howard Giles (red.) Language, Ethnicity and Intergroup Relations. London: Academic Press, 307–348. Koletnik Mihaela 2005: Mariborski pogovorni jezik. – Časopis za zgodovino in narodopisje 37, 245–254. Logar Tine 1996: Dialektološke in jezikoslovnozgodovinske razprave, ed. Karmen Kenda Jež. Ljubljana: ZRC SAZU. Meško Katja 2004: Ohranjanje prekmurskega narečja med slovenskimi izseljenci v Clevelandu. Diplomsko delo. Maribor: Pedagoška fakulteta. Plut Silva 2008: 50 let Slovenskega društva Vancouver/50 years of the Slovenian Society of Vancouver. Vancouver: Slovenian Society of Vancouver. Poplack Shana 1980: Sometimes I’ll start a sentence in English y termino en español: toward a typology of code-switching. – Linguistics, 581–616. Rigler Jakob 1962: Južnonotranjski govori. Ljubljana: Slovenska akademija znanosti in umetnosti. Šabec Nada 1995: Half pa pu. The Language of Slovene Americans. Ljubljana: ŠKUC, Studia Humanitatis. 234 Acta Linguistica Lithuanica LXXVI Heritage Language and Dialect Maintenance among Slovene Immigrants and their Descendants in North America Šabec Nada 1997: Slovene-English language contact in the USA. – International Journal of the Sociology of language 124: Sociolinguistics of Slovene, 129–183. Šabec Nada 2006: Jezik, družba in kultura: slovenščina v stiku z angleščino. – Slavistična revija 54/special issue, 327–342. Šabec Nada 2009: Code-Switching. – Vesna Muhvić, Lejla Sočanac (eds.) Linguistics, Oxford: EOLSS Publishers/UNESCO, 312–327. Šabec Nada 2011: Slovene-English language contact: teaching and learn Slovene as a mother tongue in the U.S.A. and Canada. – Sonja Novak-Lukanovič, Vesna Mikolič (eds.) Slovenski jezik v stiku: sodobne usmeritve večjezičnega in manjšinskega izobraževanja. Ljubljana: Društvo za uporabno jezikoslovje, 190–203. Šabec Nada 2016: Language, literature and ethnic identity: the case of the Vancouver Slovene community. – Annales Series Historia et Sociologia, 26/1, 75–84. Šabec Nada, Koletnik Mihaela 2017: The role of dialect in mother tongue retention of Slovene Canadians: a case study. – DiG 25, 51–67. Štumberger Saša 2009: Nekaj značilnosti govorjenega jezika Slovencev v Nemčiji. – Vera Smole (ed.), Slovenska narečja med sistemom in rabo. Ljubljana: Znanstvena založba Filozofske fakultete. Thernston Stephan 1980: Harvard Encyclopedia of American Ethnic Groups. Cambridge, MA: Harvard University Press. Toporišič Jože 2000: Slovenska slovnica. Maribor: Založba Obzorja. Bevarandet av det slovenska arvspråket och dialekten bland slovenska invandrare och deras ättlingar i Nordamerika SAMMANFATTNING Artikeln analyserar kontakten mellan slovenska och engelska i Nordamerika och betonar sambandet mellan bevarandet av modersmålet/arvspråket och den nationella identiteten. En historisk, social och kulturell översikt över den slovenska invandringen till USA och Kanada ges, med särskilt fokus på Cleveland, som har den största slovenska gemenskapen i Amerika, och Vancouver, som har en av de minsta gemenskaperna i Kanada. En ingående analys av språksituationen i de båda gemenskaperna visade en övergångsprocess från slovenska till engelska. I många fall sker detta under tre generationer: första generationens invandrare talar fortfarande slovenska, deras barn är till största delen tvåspråkiga, medan den tredje generationens medlemmar inte längre talar slovenska eller endast gör det i undantagsfall. Trots detta har det slovenska språket, som Straipsniai / Articles 235 NADA ŠABEC, MIHAELA KOLETNIK modersmål/arvspråk, en särskilt viktig plats bland kännetecknen för den nationella identiteten (endast kulturen rankas högre). Amerikanska och kanadensiska sloveners höga värdering av modersmålet/arvspråket, även om den i vissa fall endast är symbolisk, visar att de framgångsrikt har integrerats i samhället utan att förlora sin nationella identitet. Den lingvistiska analysen ägnar främst uppmärksamhet åt de sociala varieteter av slovenska som informanterna använder. Därför valdes talare av olika dialekter och regionalt talspråk för att belysa förhållandet mellan icke-standardiserade språkvarieteter och standardiserad slovenska. De data som samlades in genom bandade intervjuer visar att första generationens invandrare talar slovenska flytande och huvudsakligen använder dialekt. Prekmurjedialekten har bevarats bäst och är det tydligaste kännetecknet på regional identitet. Östlig dialekt och talarna av Maribors stadsmål uppvisar däremot ett språkbruk som inte är rent: där återfinns vissa drag från centralslovenskt talspråk och till och med från standardiserad slovenska. En informant från den andra generationen talar inte längre enbart slovenska, utan växlar mellan slovenska och engelska när hon talar. Hennes slovenska är en blandning av den styrianska dialekt hon tillägnat sig från sina föräldrar och den standardiserade slovenska hon lärt sig på en språkkurs. Två informanter från den tredje generationen betraktar redan engelska som sitt modersmål och slovenska som sitt arvspråk. De talar alltså engelska, men infogar i sina berättelser vissa ord som de lärt sig av sin mormor, som talade Notranjska-dialekt, och på språkkurser som de gick på under barndomen. En jämförelse mellan företrädare för tre generationer visar att kunskaperna i slovenska snabbt försämras samtidigt som engelskans inflytande ökar. För informanter födda i Slovenien visar detta sig i form av lånord, medan det för studiedeltagare födda i Amerika eller Kanada yttrar sig som kodväxling. I den sistnämnda gruppen kan också tydliga avvikelser från slovenska språkets normer i fonologiskt, morfologiskt och syntaktiskt hänseende iakttas. Utifrån graden av bevarande av modersmålet/arvspråket kan vi hävda att dialekten är den huvudsakliga språkvarieteten hos de studiedeltagare som har de bästa kunskaperna i slovenska. Med andra ord är dialekten en social språkvarietet som utgör studiedeltagarnas mest autentiska uttrycksform och en starkare faktor för etnisk och kulturell identitet än standardspråket. Inkommen den 29 augusti 2017. NADA ŠABEC Institutionen för engelska och amerikanska studier Humanistiska fakulteten, Maribors universitet Koroška cesta 160, SI-2000 Maribor, Slovenia [email protected] MIHAELA KOLETNIK Institutionen för slaviska språk och litteraturer Humanistiska fakulteten, Maribors universitet Koroška cesta 160, SI-2000 Maribor, Slovenia [email protected] 236 Acta Linguistica Lithuanica LXXVI