Litauische historische Personennamen in dem „Marienburger Tresslerbuch der Jahre 1399–1409“

DARIUS IVOŠKA Institutet för litauiska språket Vetenskapliga forskningsområden: onomastik, baltisk-tyska språkkontakter. DOI: https://doi.org/10.35321/a1l81-04 LITAUISKA HISTORISKA PERSONNAMN I MARIENBURGS TRESSLERBOK FÖR ÅREN 1399–1409 Litauiska personnamn i Marienburgs skattmästares bok för åren 1399–1409 ANNOTATION Denna artikel behandlar nya fynd inom den litauiska historiska antroponymistiken, nämligen personnamn hämtade ur Marienburgs Tresslerbok för åren 1399–1409. I Tyska ordens ekonomiska dokument rör det sig om litauiska krigsfångar som kunde lösas ut. De tretton litauiska personnamnen analyseras med avseende på bildning och ursprung, och möjliga rekonstruerade former anges. NYCKELORD: antroponymi, historiskt personnamn, arvord, personnamnsmaterial. ANNOTATION Denna artikel undersöker nya belägg i det litauiska historiska namnförrådet, hämtade ur MTB 1394–1409. Denna samling ekonomiska dokument från Tyska orden innehåller namn på litauer som var krigsfångar och hölls som lösenfångar i Preussen. Alla 13 personnamn som hittats i GO:s ekonomiska dokument analyseras med avseende på sammansättning och ursprung, med ett försök att fastställa deras ursprungliga former. NYCKELORD: antroponymi, historiskt personnamn, arv, namnförråd. Straipsniai / Articles 97 DARIUS IVOŠKA 1. FORSKNINGSOBJEKT OCH HISTORISK KONTEXT Detta bidrag behandlar åter litauiska historiska personnamn. Denna gång hämtas de nya fynden ur Marienburgs Tresslerbok från åren 1399–1409 (hädanefter MTB). Vad som inom litauisk historisk antroponymi är ”nytt” respektive värt att undersöka, och vad som redan är känt, kräver här en närmare förklaring. Det faktum att det hittills inte finns någon samling av litauiska historiska personnamn visar att man fortfarande måste söka efter dem i materialet i registret över litauiska historiska personnamn och i enskilda bidrag av olika författare. Om man granskar nämnda register märker man genast att de tidigaste beläggen för litauiska personnamn där är från 1500-talet. Namnen har samlats in endast från Stor-Litauens område och innehåller inga belägg från Lill-Litauen eller Preussen. Den största delen av de historiska källor som de hämtats från utgörs av kyrkböcker. I slutändan har personnamnen endast registrerats; någon tolkning av deras bildning och etymologi har inte angetts. Därför kan man dra slutsatsen att det inte bara är nya personnamn som hittills saknats i materialet om litauisk antroponymi som bör betraktas som nya och värdefulla fynd, utan även uppgifter knutna till dem, nämligen tidigare dateringar, nya lokaliseringar av personnamnen, okända bildningssätt för personnamnen med mera. Det bör än en gång understrykas att Tyska ordens historiska dokument (hädanefter DO), särskilt de handskrivna originalurkunderna, är de viktigaste källorna till litauiska historiska personnamn och fortfarande rymmer mycket som är fördolt. Ett utmärkt exempel är Marienburgs Tresslerbok från åren 1399–1409 (hädanefter MTB), utgiven 1896 av arkivarien Erich Joachim. MTB är ordensstatens kassas inkomst- och utgiftsregister, fört av tresslern eller ordensskattmästaren, alternativt av en skrivare som utsetts för uppgiften¹. Inga andra dokumentsamlingar av detta slag från DO har bevarats. Därför är det svårt att avgöra om sådana register fördes av ordenskansliet före eller efter det att MTB började upprättas. Uppgifterna som infördes i MTB måste hållas strängt hemliga. De allmänna avräkningarna mellan tresslern och stormästaren, som hade tillsyn över tresslerämbetet, ägde till en början rum vid muntliga förhandlingar. Handlingarna (lapparna) ¹ MTB S. VI. 98 Acta Linguistica Lithuanica LXXXI Litauische historische Personennamen in dem Marienburger Treslerbuch der Jahre 1399–1409 liksom andra verifikationer från enskilda finansorgan, om sådana fanns, förstördes efter förhandlingarna. För årsredovisningarna, som vanligtvis upprättades kring jul, räckte det med sammanfattande anteckningar om de totala inkomsterna, utgifterna och eventuella överskotten eller underskotten2. Denna artikel behandlar personnamnen på släktingar respektive familjemedlemmar till litauiska hushåll, vilka befriades ur krigsfångenskap i Preussen: 1404 lösen av litauernas folk. Gandeln där har en bror lösts ut, 16 år gammal, för 4 mark. Hulyde 1 son och 1 dotter för 8 mark. Assipe 2 söner för 6 mark. Nareyken son för 2 mark. Mosebuthe 1 dotter för 4 mark. Medithen 1 bror för 4 mark. Wygayl 1 son för 3 mark. Ywane son för 2 mark. Wob alle 2 söner för 6 mark. Gibbune 1 son och 1 dotter för 8 mark. Nesdila 1 hustru med 2 barn för 10 mark. Radasch 1 hustru och 1 dotter för 8 mark. Totalt 24 mark. Från Kirstan tolken, vars folk vid Memel löstes ut av litauerna (MTB 315). De invånare i storfurstendömet Litauen som nämns i MTB fördes som krigsfångar till Preussen under DO:s vinterfälttåg mot Litauen i januari och februari 1394. Krönikören Wigand av Marburg berättade i oktober 1394 (SRP II 653)3 om otaliga män, kvinnor och barn som fortfarande hölls i fångenskap i Preussen. Det totala antalet fångar uppges ha varit 22004, varav litauerna5 ska ha utgjort 663 personer (Paravicini 1995: 103). Krigsfångarna löstes vanligtvis ut (om de var välbärgade) eller förslavades och sattes i arbete. De som var skyldiga att utföra tvångsarbete kunde säljas vidare eller bytas mot andra fångar (Weber 1878: 636–637; Paravicini 1995: 102). 2 Ebenda. 3 …adducunt in Prusziam captivos innumeros virorum, mulierum ac puerorum, de quibus plures supersunt in Prussia in hodiernum, et longe post 4 ebdomadas sunt reversi. 4 Om en lyckad färd. År 1394 drog marskalken ut med en här tillsammans med gästerna, och de intog och brände dessa hus i Rus: Cleyne Nowgardin och Lyda och Merkin och Drogoczin, och härjade mycket land däromkring, och förde bort 2200 fångar och 1300 hästar och ett stort byte (SRP III 191). 5 Antalet och förteckningen över de litauiska krigsfångarna lades fram år 1412 under förhandlingarna mellan DO:s företrädare och storfurstendömet Litauen i Vilnius (ty. Wilna). Enligt den litauiska sidan hade fångarna ”sedan många år tillbaka förts bort till Preussen, dels från Wolkowisk (vitryska Ваўкавыск), dels från Drohiczyn (vitryska Дрогичын), dels från andra sidan floden Rosseye (vitryska Рось, Рос, Роса, lit. Rosė)”. Även Merken (lit. Merkinė) nämns bland dessa orter. De preussiska orter och personer där de uppehöll sig skulle också ha angetts (SRP II 653). Straipsniai / Articles 99 DARIUS IVOŠKA 2. LITAUISKA PERSONNAMN I MARIENBURGS TRESSLERBOK FRÅN ÅREN 1399–1409. ANALYS I följande del av denna artikel försöker man analysera de nyfunna litauiska historiska personnamnen med avseende på deras bildning och ursprung samt rekonstruera deras autentiska former. Gandeln därifrån löstes en broder ut, 16 år gammal, för 4 mark. År 1404 dokumenteras namnet på en litauer Gandiln i Tyska ordens register över utgifter och inkomster. I kartoteket över litauiska historiska personnamn (lit. Istorinių asmenvardžių kartoteka, härefter – IAK) finns inga lit. PN med stammen gand. Databasen över litauiska efternamn (lit. Lietuvių pavardžių duomenų bazė, härefter – LPDB) innehåller det lit. PN Gandrìmas, vars första stam, enligt antagandet i LPDB, skulle härledas från *gant- (*Gant-rìmas)⁶. Trots att det nästan inte finns några lit. PN med stammen gand i personnamnsbeståndet, är författaren till detta bidrag benägen att tro att det lit. PN Gandiln, som återges i MTB, lästes korrekt av arkivarien Joachim och att det inte bör råda något tvivel om den återgivna personnamnsformens tillförlitlighet. Utifrån detta kan man hypotetiskt hävda att Gandiln kan ha varit ett personnamn av litauiskt ursprung. Man kan kanske dra slutsatsen att även andra lit. PN med stammen gand kan ha förekommit i det historiska personnamnsbeståndet. Beträffande stammen, jfr lit. gãndas ’prat, rykte’ (LKŽe) och lit. gandėti (gãnda, -ėjo) ’ha tillräckligt; lyckas, klara av’ (LKŽe, ALEWe). Lit. gandėtis (-ėjasi, -ėjosi) ’frukta, vara rädd’ kan kanske också komma i fråga här (LKŽe). Jfr även det preussiska PN från 1360 Gande (Pierson 1873: 502) och Gande, Gandike, Gandil, Gandit, som Ernst Lewy (1904: 48) härleder från lit. gastù, gandãu, gãsti ’skrämma’. Därför skulle man kunna anta att det har funnits ett lit. PN *Gand-il. Beträffande suffixet -il, jfr de lit. PN Douìlas, Gìntilas, Juñdilas, Vãidilas, Dabrìla, Gintìla (Skar-džius 1996: 181). I detta fall kan även suffixet -el inte uteslutas. Jfr. ⁶ Zigmas Zinkevičius (2008: 89) gibt zwei litauische zweistämmige PN Gañd-rimas und Jō-gandas an. Seiner Meinung nach, soll der dem Stamm Gandaus Gaudstammen. Die Behauptung ist aber fragwürdig, weil die Quellen, denen er die behandelten Personennamen entnommen hat, unbekannt sind und deren Validität nicht nachweisbar ist. 100 Acta Linguistica Lithuanica LXXXI Litauische historische Personennamen in dem Marienburger Tres-lerbuch der Jahre 1399–1409 die lit. PN Dargelỹs, Jùodelis, Juodẽlis, Juodėlẽ, Kalvẽlis, Vyrẽlis (Skardžius 1996: 177). Der diminutive lit. PN *Gandelis wäre vielleicht ganz denkbar. Hulyde 1 son och 1 dotter för 8 mark. Det lit. PN Hulyde kan kanske kopplas samman med det lit. PN Ulydà som finns i LPDB. Det härleds från det litauiska efternamnet Ulỹs/Ùlis, som i sin tur härrör från de kristna PN Julijõnas, Uljõnas. I nämnda databas anges även de lit. PN Ūlỹdas, Ūlìdas, där stammens ursprung ulals betraktas som oklart. Jfr även det ryska PN Уля, härlett från Юлиан, polska Ul och ukrainska Уль (LPDB)⁷. Ett lit. PN *Ulydė kan ha förekommit bland litauiska personnamn i slutet av 1300-talet eller början av 1400-talet. Assipe 2 söner för 6 mark. Det kan inte heller uteslutas att en av de 13 litauer som omnämns i MTB kan ha burit det lit. PN *Asipė. Jfr här de lit. PN Asipãuskas und Osipãuskas, som är kända i det litauiska personnamnsbeståndet och anses vara förbundna med de polska PN Osipowski eller det vitryska PN Ocinay samt med de lit. PN Asipãvičius, Osipãvičius, och antas bygga på det vitryska PN Acinovič (LPDB). Zinkevičius (2008: 370) betraktar Asipãvičius, Osipãvičius som personnamn av hebreiskt ursprung, vilka kommit in i den litauiska antroponymien via slaviska personnamn. Jfr också de polska PN Osipowicz, Osipowski/Osypowski (AP 2011: 245). Nareyken son för 2 mark. Det lit. PN Nareyken kan vara av litauiskt ursprung. Jfr de lit. PN Nareikã, Noreĩka, Noreĩkà, Nareĩkis, vilka härleds från lit. norėti ’önska, vilja’; norùs ’girig, längtande’ (LPDB)⁸. Det är värt att nämna att PN Nareĩka och dess varianter ofta omnämns i Tyska ordens urkunder från 1500-talet: 1540 Nareĩgka (från Berselauken⁹), ⁷ Zinkevičius (2008: 153) führt die lit. zweistämmigen PN Ūl-vidas, Ūl-vydas, deren ersten Stamm er mit den lit. PN Ūlis, Ūlenas verbindet und die letzteren auf den christlichen PN Julijonas zurückführt. ⁸ Zinkevičius (2008: 291) gibt auch eine alternative Deutung an, indem er die lit. PN Nareikã, Nareĩkis mit dem lit. PN Naras verbindet und den auf lit. naras ‘Seetaucher, jemand der taucht’ zurückführt. ⁹ Berszlack, by 2,6 km från Muldzen, kretsen Gerdauen (Blažienė 2005: 29). Straipsniai / Articles 101 DARIUS IVOŠKA Nareika (från Pawistеiczscheij¹⁰), Nareigka (från Dunilischken¹¹) (Diehlmann 2008: 172, 174, 193). Dessa belägg härrör från Türkensteuer im Herzogtum Preußen från 1540 och vittnar om att PN har haft en mycket lång kontinuitet i den baltiska antroponymien i ett visst område. Formen av den litauiska PN *Nareike vore mycket övertygande. Mosebuthe 1 dotter före 4 mån. PN Mosebuthe kan vara ett baltiskt personnamn som varit gemensamt för litauer och preussare. Jfr de preussiska PN Massebud (OF 105 95ʳ) och 1401 Masebut (OF 105 117ʳ), dokumenterade i DO:s OF 105. I det senare fallet rör det sig om en preussare, Masebut, som tillsammans med sina efterkommande tilldelades ett stycke land i Pawsnyken¹². Trautmann (1925: 55) anger de preussiska PN Masebuth och Masebut¹³. Här handlar det om ett tvåstammigt preussiskt respektive litauiskt PN *Maze-but-. Jfr även de preussiska PN Masse (schalauer), Maze (sambier), vilka William Pierson (1873: 637) förbinder med litauiska mas ’liten’, samt det preussiska PN Mase (Trautmann 1925: 55). Beträffande den andra stammen –but, jfr de preussiska PN Bute (pomesanier), Butil (ermländare) (Pierson 1873: 297) och Bute, Buti­l (Trautmann 1925: 21, 22). Även de baltiska appellativen bör nämnas: preussiska massais ’mindre’, litauiska mažas, lettiska mas ’liten’ (Nessel­mann 1873: 101) och preussiska *mazais ’mindre’ (PKEŽe); buttas (nom.), buttan (ack.) ’hus’ (Nessel­mann 1873: 24) och *butan ’bostad, hus’ (PKEŽe). Därför kan man anta att litauer under medeltiden kan ha gett sina efterkommande PN *Mažbūte. Medithen 1 bror före 4 mån. Hittills har man inte funnit något PN Medithen i litauisk antroponymi, vare sig i det historiska kartoteket eller bland nutida personnamn. Även i detta fall kan det röra sig om ett litauiskt PN *Meditė/*Medytė respektive *Meditis/*Medy­tis, gemensamt för litauer och preussare, som skulle kunna förbindas med de litauiska PN Mēdikis, Medeikis. Jfr. ¹⁰ Lit. *Pavištvíčiai. Den försvunna byn måste ha legat i närheten av sjön Vištytis. ¹¹ Lit. *Duniliškė/*Duniliškiai. Den försvunna byn måste ha legat i närheten av sjön Vištytis. ¹² Peissnick, Kr. Gerdauen (Blažienė 2005: 138). ¹³ Båda bärarna av de personnamn som Trautmann har registrerat var preussare, som hade bott i distrikten Wehlau och Gerdauen, det vill säga i kontaktområdet mellan preussiskt- och litauisktalande invånare. Det är mycket sannolikt att talarna av de två besläktade språken också använde gemensamma personnamn. 102 Acta Linguistica Lithuanica LXXXI Litauische historische Personennamen in dem Marienburger Treslerbuch der Jahre 1399–1409 de litauiska PN Medeikà, Medeišà, Mėdikis, Medikỳs, vilka alla härleds från lit. mėdė, mėdis ’skog, skog’, mėžias ’skog, skogsmark’ (LPDB, Zinkevičius 2008: 516–517). Därför kan man tala om ett lit. eller pr. PN *Med-ī. Jfr här även mėdė ’skog, skog’, mėdis ’skog, skogsmark’ (LKŽe). Jfr även det pr. PN Medite, Pogesane, Medete, Barte, som Pierson (1873: 637) förbinder med det litauiska PN Medyte. Trautmann (1925: 57) anger också det pr. PN Medithe (familia in terra Tapiow¹⁴), och utesluter inte heller att det kan ligga ett lit. PN Medithe till grund för det. För övrigt drar Trautmann en parallell mellan det pr. PN Medyten, som han har upptecknat från en annan källa, och det litauiska PN Medit­hen från MTB 315¹⁵, som behandlas i denna artikel. Wygayl son före 3 m. Wygayl är sannolikt ännu ett tvåstammigt PN som är gemensamt för litauer och preussare: *Vy-gail- / *Vi-gail-. Trautmann (1925: 117) anger det pr. PN Wygail¹⁶ och behandlar dess bildning och ursprung genom att jämföra det med det litauiska ON Wigal. Jfr även de pr. PN Wigel, Wysinse, Witar (Trautmann 1925: 117, 120) och det litauiska PN Vy-gailas, som Zinkevičius (2008: 161) betraktar som ett arvord. Inom litauisk antroponymi är de tvåstammiga litauiska PN Vỹgantas, Vigantas med första stammen vi-/vy kända. Stammen gail ingår i de litauiska enstammiga personnamnen Gáila, Gáil­ius, Gailỹs, Gailė-vičius (LPDB). Förekomsten av de litauiska PN *Vygailas respektive *Vy-gailis i det medeltida litauiska personnamnsskicket är uppenbar. Ywane son före 2 m. PN Ywane har kristet ursprung och kom från hebreiskan via namngivningstraditionen i de bysantinsk-slaviska områdena, där det var mycket utbrett, och kan därefter också ha trängt in i det baltiska personnamnsskicket. Det ryska PN Иван, som det litauiska PN Ywane måste bygga på, uppvisar stor variation i det ryska personnamnsskicket; jfr Ивац, Ивапмей, Иваш m.fl. (Суперанская 2005: 126). Jfr även de litauiska PN Ivanauskas, Ivanãvičius, som förbinds med de polska PN Iwanowski und Iwanowicz (LPDB). Jfr. ¹⁴ När det gäller den familj från Samland som nämns i OF 107 38v, Czipel från Belauken (Behlacken, distrikt Wehlau, Blažienė 2000: 17), handlar det om en förläning av en jordlott till honom och hans efterkommande, varav en var Medithe. Det rör sig återigen om ett område bebott av litauer och preussare, där ömsesidig påverkan mellan litauiskan och preussiskan, liksom på deras antroponymi, måste ha varit oundviklig. ¹⁵ I källan anges ingen exakt lokalisering av de litauiska PN som nämns i MTB. ¹⁶ Den preussare Wygail som nämns år 1384 bodde i Samland i distriktet Wargen. Straipsniai / Articles 103 DARIUS IVOŠKA auch noch die poln. PN Iwan, Iwanowski, Iwanowic(z) (AP 2009: 89–90) sowie den PN Iwan, Onkel des Preußen Blyoth (Trautmann 1925: 38). Das zeugt davon, dass in Gebieten Preußens und Litauens, wo die Einwohner verschiedener Nationalitäten zusammen gelebt hatten, sie auch die Namen von einander übernommen haben mussten¹⁷. Daher mag auch ein Litauer mit dem PN *Ivanas benannt gewesen sein. Woballė 2 söner före 6 månader. I MTB finns även det litauiska personnamnet Woballė antecknat, vilket kan vara av litauiskt ursprung. Jfr. de litauiska personnamnen Vābalas, Vābuolas, Vobolis, som förknippas med litauiska vābalas ’insekt med hårda täckvingar’ (LPDB; Zinkevičius 2008: 513). Jfr. även litauiska vābalas ’insekt med hårda täckvingar’ (LKŽe). Parallellerna till fornlitauiska wobalne ’äppelträd’ och woble ’äpple’ skulle kanske också kunna beaktas i detta sammanhang (ALEW 2019: 825). Förekomsten av ett protesiskt ”v”, som i fornpreussiska wosee - *(v)ǯzē ’get’, kan kanske också antas (PKEŽe). Litauiska *Vabalė vore dock en mer övertygande rekonstruktion av det litauiska personnamnet Woballė, belagt i MTB. Gibbunė 1 son och 1 dotter före 8 månader. I registret över litauiska historiska personnamn finns följande personnamn med roten gib: 1640 Eua Gibowska, 1676 Joannes Gibowicz, 1681 Stanislao Gibos (IAK). Wilius Kalwaitis (1910: 10) tar i sin bok upp de litauiska personnamnen Gibins, Gibinus, Gibiszas, Gibisze. Bland de preussiska personnamnen finner man också det fornpreussiska personnamnet Gibbune, som Trautmann (1925: 32) förbinder med det litauiska personnamnet Gibbune och hänvisar till uppslaget på s. 315 i MTB. Jfr. härmed de litauiska personnamnen Gības, Gibāitis, Gibāvičius, som kopplas samman med de polska personnamnen Gibas, Gybas och härleds från polska gibas ’en lång, smärt person; en långväxt yngling’ (LPDB). Jfr. även de polska personnamnen Gib, Gibas(z), Gibola m.fl. (AP 2007: 551–552). Zinkevičius (2008: 567) tolkar ursprunget till de litauiska personnamnen Gibas, Gibys, Gibelis annorlunda och härleder dem från litauiska gyb-ti ’bli färre, minska; tillfriskna, förbättras’. Jfr. även gýbti, -sta, -o ’bli färre, minska; bli bättre, tillfriskna; bli rikare’ (LKŽe). Det rör sig återigen om ett personnamn som varit gemensamt för litauer och preussare. Ett litauiskt personnamn *Gibunė är också fullt tänkbart. ¹⁷ Ljubov Feoktistova (Любовь Феоктистова) och Dmitrij Spiridonov (Дмитрий Спиридонов) (2016: 76–92) behandlar i sitt gemensamma bidrag motsvarigheterna till det bibliska personnamnet Ἰωάννης i rysk, polsk och fransk antroponymi. ¹⁸ Ein Samländer aus dem Kammeramt Germau (Vercamer 2010: 501). 104 Acta Linguistica Lithuanica LXXXI Litauische historische Personennamen in dem Marienburger Tres-lerbuch der Jahre 1399–1409 Nesdila 1 hustru med 2 barn före 10 månader. På grund av oklar namnbildning och etymologi samt brist på belägg kan personnamnet Nesdila tills vidare inte förklaras. Radasch 1 hustru och 1 dotter före 8 månader. Ursprunget till det litauiska personnamnet Radasch, som finns antecknat i MTB, är inte helt klart, men det kan inte uteslutas att en litauer bar personnamnet *Radašas/*Radašius. I registret över litauiska historiska personnamn finner man följande personnamn med stammen rad-: 1528 Грbлогореŭ Pадаŭмус, 1670 Martinus Radaytis, 1695 Malcher Radaytis (IAK). Kalwaitis (1910: 16) uppger också de litauiska personnamnen Radiszus, Radužis. Man känner till det litauiska efternamnet Radašauskas, som förknippas med de polska personnamnen Radoszewski, Radosz, Radoszowski (LPDB). Jfr. även de polska personnamnen Radaszewski, Radosz (AP 2013: 197, 198). Suffixet -aš är mycket ovanligt bland litauiska personnamn. Pranas Skardžius (1996: 316) uppger endast två litauiska efternamn: Bālašas und Rabašius. Punkt 24: 1 man före Kirstan, tolkens hushåll från Memel, som löstes ut från Litauen. Namnet på tolkknekten från Memel, vid namn Kirstan, är av kristet ursprung. Namnet bars också av preussare under 1300–1400-talen, vilka bland annat nämns i de handfästen från Tyska orden som ingår i OF 105: 1382 Kirstan OF 105 62r, 1401 Kirstan OF 105 115v. Se även 1448 Kirstan Kippelle (Trautmann 1925: 45). Jfr. även det tyska personnamnet Kirsten, som betraktas som en lågtysk form av det tyska personnamnet Christian (Kohlheim 2014: 105, 248). Det rör sig här om ett personnamn av kristet ursprung, Kirstan, som litauer och preussare lånade från den tyska antroponymin under senmedeltiden och som kan ha upptagits bland litauiska personnamn i formen *Kirstanas. 3. SLUTSATSER 3.1. Forskningen om litauiska historiska personnamn behöver ett bredare perspektiv än det klassiska, där man brukade söka efter analoga stammar i det befintliga personnamnsbeståndet för att på ett tillförlitligt sätt kunna tolka de nyupptäckta personnamnens bildning och ursprung. Avsaknaden av stamparalleller bland nutida personnamn, som skulle kunna bidra till tolkningen av historiska nyfynd, innebär inte nödvändigtvis att de nyupptäckta personnamnen i Straipsniai / Articles 105 DARIUS IVOŠKA kan inte ha funnits i den dokumenterade formen. Större uppmärksamhet måste riktas mot appellativer som möjligen måste ha legat till grund för de historiska antroponymerna. 3.2. Den föreliggande undersökningen vittnar om namngivningstendenser bland litauer före kristnandet av Stor-Litauen. Inte bara namn av litauiskt ursprung, utan även namn av preussiskt, slaviskt och kristet ursprung valdes för att namnge de nyfödda. Det vill säga, användningen av främmande namn var inte enbart framtvingad, såsom i samband med kristnandet, utan skedde också frivilligt. Detta påverkades säkerligen av att preussare, slaver och tyskar levde tillsammans inom samma område. LITTERATUR OCH KÄLLFÖRTECKNING ALEW – Gammallitauisk etymologisk ordbok. Bd. 1–3. Under ledning av Wolfgang Hock och med medverkan av Elvira-Julia Bukevičiūtė och Christiane Schiller, redigerad av Rainer Fecht, Anna Helene Feulner, Eugen Hill och Dagmar S. Wodko. Hamburg: Baar, 2015. AP – Antroponimia Polski od XVI dońca XVIII wieku. Bd. 1 A–G. Kraków: Wydawnictwo Lexis, 2007. AP – Antroponimia Polski od XVI dońca XVIII wieku. Bd. 2 H–Mą. Kraków: Wydawnictwo Lexis, 2009. AP – Antroponimia Polski od XVI dońca XVIII wieku. Bd. 3 Mc–Pi. Kraków: Wydawnictwo Lexis, 2011. AP – Antroponimia Polski od XVI dońca XVIII wieku. Bd. 4 Pl–St. Kraków: Wydawnictwo Lexis, 2013. Blažienė Grasil̄da 2000: Die Baltischen Ortsnamen im Samland. – Hydronymia Europea. Sonderband II. Stuttgart: Franz Steiner Verlag. Blažienė Grasil̄da 2005: Baltische Ortsnamen in Ostpreußen. – Hydronymia Europaea. Sonderband III. Stuttgart: Franz Steiner Verlag. Diehlmann Hans Heinz 2008: Die Türkensteuer im Herzogtum Preußen 1540. Bd 3. Ragnit – Insterburg – Georgenburg und Saalau. Hamburg: Selbstverlag des Vereins. FN – Duden. Efternamn. Ursprung och betydelse. Bearb. Von Rosa und Volker Kohlheim. Mannheim, Leipzig, Wien, Zürich: Dudenverlag, 2005. 106 Acta Linguistica Lithuanica LXXXI Litauische historische Personennamen in dem Marienburger Tresslerbuch der Jahre 1399–1409 GVL – Dudens stora förnamnslexikon. Bearbetat av Rosa och Volker Kohlheim. Berlin–Mannheim–Zürich: Dudenverlag, 2014. IAK – Historiska personnamnsregister vid Litauens språkinstitut, Vilnius. Kalwaitis Wilius 1910: Lietuwiškų Wardų Klėtėlė. Tilžė: Otto v. Mauderodė. Lewy Ernst 1904: Die altpreußischen Personennamen. Breslau: Buchdruckerei H. Fleischmann. LKŽe – Litauiska språkets ordbok, elektronisk version, redaktionskollegium: Gertruda Naktinienė m.fl. Vilnius: Litauens språkinstitut, 2013. Tillgänglig på internet: www.lkz.lt [hämtad 2019–12–03]. LPDB – Efternamnsdatabas. Tillgänglig på internet: http://lkiis.lki.lt. MTB – Marienburgs skatteboks år 1399–1409. Utg. av arkivrådet Dr. Joachim. Königsberg i Preussen: Thomas & Oppermanns förlag, 1898. Nesselmann Georg Heinrich Ferdinand 1873: Thesaurus Linguae Prussicae. Der preussische Vokabelvorrath soweit derselbe bis jetzt ermittelt worden ist nebst Zugabe einer Sammlung urkundlich beglaubigter Localnamen. Berlin: Ferd. Dümmlers Verlagsbuchhandlung, Harwitz & Gossmann. OF 105 – Ordensfolio nr 105, Geheimes Staatsarchiv Preußischer Kulturbesitz, Berlin. Paravicini Werner 1995: Die Preußenreisen des europäischen Adels. – Beihefte der Francia. Bd. 17(2). Hrsg. vom Deutschen Historischen Institut in Paris. Sigmaringen: Jan Thorbecke Verlag. (Online Zugang: https://perspectivia.net//publikationen/bdf/paravicini_preussenreisen_2). Pierson William. Fornpreussisk namnförteckning. – Tidskrift för preussisk historia och landskunskap. Berlin, 483–744. PKEŽe – Preussiska språkets etymologiska ordbok, elektronisk version. Vilnius: Vilnius universitets institution för baltistik och centrum för digital filologi, 2009–2015. Tillgänglig på internet: http://www.prusistika.flf.vu.lt/zodynas/paieska. Skar­džius Pranas 1996: Lietuvių kalbos žodžių daryba. Fotogra­fuotinis leidimas. – Rinktiniai raštai 1. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. SRP – Scriptores rerum Prussicarum 2. Utg. av Theodor Hirsch, Max Töppen, Ernst Strehlke. Leipzig: S. Hirzels förlag, 1863. Trautmann Reinhold 1925: Die altpreußischen Personennamen. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht. Straipsniai / Articles 107 DARIUS IVOŠKA Vercamer Grischa 2010: Siedlungs-, Sozialund Verwaltungsgeschichte der Komturei Königsberg in Preußen (13.–16. Jahrhundert). Marburg: N.G. Elwert Verlag. Weber Lotar 1878: Preussen vor 500 Jahren in culturhistorischer, statistischer und militairischer Beziehung nebst Special-Geographie. Danzig: In Commission bei Theodor Bertling. Zinkevičius Zigmas 2008: Lietuvių asmenvardžiai. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Суперанская Александра Васильевна 2005: Словарь русских имён. Москва: Эксмо. Феоктистова Любовь, Спиридонов Дмитрий 2016: Русский Уван и его «братья»: польск. Jan и фр. Jean (к вопросу об этнокультурной специфике личного имени). – Acta Onomastica. Ročník LVI. Praha. Litauiska personnamn I Marienburgs skattmästares bok för åren 1399–1409 SAMMANFATTNING I denna artikel presenteras och analyseras nya belägg för litauisk historisk namnforskning som påträffats i Marienburgs skattmästares bok för åren 1399–1409 (på tyska Marienburger Tresslerbuch der Jahre 1399–1409). Begreppet ny, när det gäller litauisk historisk namnforskning, behöver definieras närmare. Eftersom det ännu inte finns någon historisk ordbok över litauiska personnamn jämförs nya belägg för litauiska personnamn i historiska källor med de som registrerats i den historiska personnamnskartoteket och i enskilda vetenskapliga arbeten publicerade av olika författare. Det bör framhållas att namnen i den historiska personnamnskartoteket endast har registrerats; information om deras ursprung eller bildning ges inte. Det är också viktigt att personnamnen nästan uteslutande har samlats in från områden i Stor-Litauen och omfattar uppgifter från 1500–1800-talen. Personnamn på litauer som bodde i Lill-Litauen och Preussen, särskilt sådana som dateras till tiden före 1400-talet, finner man inte, eftersom de viktigaste historiska källorna från vilka litauiska personnamn samlades in är kyrkböcker. De tidigaste beläggen för litauisk namnskatt måste alltjämt sökas i Tyska ordens dokument. Nya belägg inom den litauiska historiska namnskatten är således inte bara tidigare okända namn, utan även äldre belägg för redan kända namn samt nya fall av personnamnsbildning och till och med lokalisering. Det bör än en gång framhållas att Tyska ordens dokument i dag är de viktigaste källorna till litauisk historisk namnskatt och att de, trots att de har undersökts i betydande utsträckning, fortfarande innehåller mycket värdefullt material. 108 Acta Linguistica Lithuanica LXXXI Litauische historische Personennamen in dem Marienburger Tres-lerbuch der Jahre 1399–1409 De personer som benämns med de namn som behandlas i artikeln var släktingar eller familjemedlemmar till krigsfångar från Litauen som hölls i Preussen. De tillfångatagna kom från områden kring Valkaviskis19, Merkinė20 och floden Rosė21. I början av 1394 tillfångatogs de av Tyska orden under ett angrepp på Storfurstendömet Litauen och fördes under reträtten till Preussen. Denna händelse, som omfattade inte bara de litauiska områdena i Storfurstendömet Litauen utan även Navahrudak22, Lida23 och Derečin24, beskrevs kort i oktober 1394 av den tyske krönikören Wigand av Marburg i den andra Scriptores rerum Prussicarum-volymen. Från dessa städer förde Tyska ordens marsk Werner von Tettingen tillsammans med sina trupper ett stort byte till Preussen – bland annat 2 200 fångar (varav 663 litauer) och 1 400 hästar (SRP III 191). Krigsfångar i Preussen behandlades på tre olika sätt: de sattes vanligen i tvångsarbete, löstes ut eller utväxlades mot andra fångar (Weber 1878: 636–637; Paravicini 1995: 102). I artikeln analyseras 12 personnamn med avseende på bildning och ursprung, och deras autentiska former anges: Gandeln – *Gandelis, Hulyde – *Ulydė, Assipe – *Asipė, Nareyken – *Nareikė, Mosebuthe – *Mažbutė, Medithen – *Meditė/*Medyte, Wygayl – *Vygailas/*Vy-gailis, Ywane – *Ivanas, Woballe – *Vabalė, Gibbune – *Gibūnė, Radasch – *Radašas, Kirstan – *Kirstanas. På grund av oklar ordbildning och brist på empiriskt material förklaras tills vidare inte ursprunget till Nesalila. Inkommen den 16 december 2019. DARIUS IVOŠKA Litauiska språkets institut Petro Vileišio g. 5, LT–10308 Vilnius, Lietuva [email protected] 19 På tyska Wolkowisk, på belarusiska Ваўкавыск, en belarusisk stad i Hrodna-regionens sydöstra del, vid floderna Vilkuva och Rasa. 20 På tyska Merken, Mericz. 21 På tyska Rosseye, Ros, på belarusiska Рось, Рос, Росa – en flod i Belarus, en vänsterbiflod till Njemen. Den börjar på Valkaviskis högland och rinner norrut. Den passerar Porazava, Valkaviskis, Rosė och Krasnaselsk. Den mynnar i Njemen nedanför Mosty. 22 På tyska Klein Naugarten, Nowogrodek. 23 På tyska Lyda. 24 Vok. Drohiczyn, Drogoczyn, Dereczyn, pol. Dereczyn, vitry. Дзярэчын – en by som tillhörde det polska vojvodskapet Novogródek fram till 1945 och som nu ligger i Hrodna oblast i Belarus. Straipsniai / Articles 109