Personal names in Latvian families from Būtingė and Šventoji in the 20th–21st centuries

DAIGA STRAUPENIECE Liepājas Universitātes Kurzemes Humanitārais institūts Forskningsområden: dialektologi, onomastik, språkkontakter. DOI: https://doi.org/10.35321/all82-07 PERSONNAMN I LETTERNAS BŪTINGĖ OCH ŠVENTOJI UNDER 1900- OCH 2000-TALEN Personnamn i lettiska familjer från Būtingė och Šventoji under 1900- och 2000-talen SAMMANFATTNING Artikeln behandlar de vanligaste lettiska personnamnen i Litauens gränsområde i början av 190th-talet. Den urgamla traditionen att ge namn i Kurzeme förklaras, och den kan också märkas bland de infödda i Būtingė och Šventoji. En studie har genomförts av personnamnens utveckling under fyra generationer i tio familjer med lettiskt ursprung i Būtingė och Šventoji. NYCKELORD: personnamn, tradition, letter från Būtingė och Šventoji, utveckling, 20th–21st-talet. SAMMANFATTNING I artikeln undersöks de vanligaste personnamnen bland letterna i Litauens gränsregion i början av 1900-talet. Den urgamla traditionen att ge namn i Kurzeme förklaras; den märks också bland lokalbefolkningen i Būtingė och Šventoji. I studien analyserades utvecklingen av personnamnen under fyra generationer i tio lettiska familjer från Būtingė och Šventoji. NYCKELORD: personnamn, tradition, letter från Būtingė och Šventoji, utveckling, 1900- och 2000-talen. Letterna i Būtingė och Šventoji, som tidigare utgjorde ett kompakt bosättningsområde i Litauens nordvästra del vid Östersjön, har ett språk, kulturhistoriska traditioner och levnadssätt som hör till Sydvästra Kurzeme, särskilt Rucava, Straipsniai / Articles 139 DAIGA STRAUPENIECE i kulturrummet. I den lettiska som talas i Būtiņģe och Šventoji, vilka ingår i det kuriska substratområdet, märks fortfarande att äldre språkliga särdrag hålls kvar i alla generationers ordförråd. Efter att ha befunnit sig i nästan ett helt århundrade i det litauiska kulturrummet kan man dock se förändringar i dessa invånares identitetskänsla (beskrivningen av nationell tillhörighet samt kulturell och språklig inställning), vilka också har lämnat spår i personnamnet – individens identifierare – som ”är vår identitet och symbol” (PMLP). Daivas Sinkēvičūtės (Daiva Sinkēvičūtė) 2015. gada pētījumā par Lietuvas latviešu personvārdiem atzīts, ka „populārākie personvārdi, kas doti Lietuvas latviešiem, biežāk tiek pielāgoti lietuviešu valodas gramatiskajai sistēmai“ (Sinkēvičūtė 2015: 20). Tam ir objektīvs izskaidrojums. Personvārda reģistrēšanai atbilstoši dzimtās valodas (latviešu) tradīcijām pēc Latvijas–Lietuvas robežkonvencijas noslēgšanas 1921. gadā Palangas novadā netika pievērsta atbilstoša uzmanība. Kretingas Dzimtsarakstu nodaļas izdotajās dzimšanas apliecībās latviešu bērnu un vecāku vārdi tika ierakstīti atbilstoši lietuviešu valodas gramatiskajai sistēmai, piem., Jānis → Jonas, Andrejs → Andrius, Anna → Ona, Katrīna → Kotrina u. c. Tātad šajā gadījumā vārda ārējais noformējums norāda tikai uz indivīda dzimšanas vietu. Tomēr jāizceļ kāda īpatnība: latviešu sabiedrībā savstarpējā saskarsmē tika lietots personvārda latviskais variants, t. i., Jānis, Andrejs, Anna, Katrīna u. c. Tas nozīmē, ka nesakrīta personvārda rakstu forma ar tā lietojumu ikdienā (ģimenē, latviešu sabiedrībā). Latviešu ģimenēs paralēli tika izmantoti divi personvārdi: formālais, t. i., lietuviešu personvārds, un neformālais, t. i., latviešu personvārds, piem., Ona – Anna, Kotrina – Katrīna, Kristina – Kristīne, Jonas – Jānis, Andrius – Andrejs, Simonas – Sīmanis, Laimondas – Laimonis. Sieviešu personvārdi ir universālāki, „latviešu meiteņu vārdi mazāk nekā puišu atspoguļo latviešu un lietuviešu valodu iezīmes un atkarību no dzimšanas vietas“ (Sinkēvičūtė 2015: 21). Daudzos gadījumos to lietojums abās valodās var pat neatšķirties, piem., Inga, Rita, Sandra. Syftet med studien är att undersöka personnamnens statik och dynamik i lettiska släkter i Būtiņģe och Šventoji under 1900- och 2000-talen och att ta reda på om den gamla traditionen i sydvästra Kurzeme – att ge barnet ett namn efter en gudförälder eller förälder – har bevarats. I början av 1900-talet var flest letter registrerade i dessa två byar: år 1922 var 334 letter registrerade i byn Šventoji (LVVA/1313/2/214/41), och i byn Būtiņģe omkring 600–700 letter (Mežs 2007: 169). Datainsamlingen är dock en tämligen komplicerad process. För det första genomgick de lettiskt bebodda orterna i sydvästra Kurzeme politiska förändringar under 1900-talet: den 20 mars 1921 undertecknades en gränskonvention mellan Lettland och Litauen, vilket ledde till att Būtiņģe, Šventoji och andra byar ända fram till Palanga införlivades med Litauen. Därefter följde även administrativa förändringar: byn Būtiņģe i Rucavas socken införlivades först med Darbėnai socken, 140 Acta Linguistica Lithuanica LXXXII Personnamn i släkter i Būtiņģe och Šventoji under 1900- och 2000-talen vēlāk – Palangas pilsētas teritorijā, 1972. gadā Svētājas ciems – Palangas pilsētas teritorijā (Mežs 2007: 170–172). Ja salīdzina latviešu skaitu mūsdienu Palangas pilsētas robežās, tad 1920. gadā bija 36% latviešu, 1959. gadā – 11%, 1970. gadā – 6%, 1989. gadā – 2%, 2011. gadā – 1% (Straupeniece 2018: 30). Lai izsekotu 2 konkrētu ciemu ļaužu personvārdu gradācijai, Palangas novadā reģistrētie latviešu personvārdi var veidot pētījuma fonu jeb salīdzinošo materiālu, bet nevar tikt izmantots kā vienīgais datu ieguves avots. För det andra visar statistiska uppgifter inte alltid den verkliga bilden av tillhörighet till en viss nationalitet. Detta märks särskilt bland letter i tredje och fjärde generationen i Būtiņģe och Šventoji, där individen i högre grad identifierar sig med majoritetsbefolkningen, det vill säga litauerna, än med sitt ursprung. För det tredje bor lettiska släkter från Būtiņģe och Šventoji under 1900-talet inte längre samlade enbart i Palangaområdet, utan är utspridda över hela Litauen. På 1960-talet flyttade dessutom en stor del av den medelålders generationen letter från Būtiņģe och Šventoji till Lettland, särskilt till det industriellt utvecklade Liepāja (Straupeniece 2015: 61). Det innebär att uppgifter om lettiska släkter från Būtiņģe och Šventoji måste sökas i båda länderna och numera till och med i flera länder. För att få fram statistiska uppgifter om personnamn valde författaren ut tio lettiska släkter från Būtiņģe och Šventoji och kartlade personnamnen hos dessa personer över fyra generationer i båda länderna. Som jämförelsematerial användes folkräkningsuppgifter, dop-, konfirmations- och vigselregister från den lutherska kyrkan i Būtiņģe, lingvistiskt material från expeditioner 2008–2019, lokalbefolkningens livsberättelser och personliga kontakter (artikelförfattaren är en lettiska från tredje generationen i Būtiņģe och Šventoji, född och uppvuxen i Lettland). För att genomföra studien – undersöka personnamnens statik och dynamik och fastställa hur stark namngivningstraditionen är – formulerades följande uppgifter: a) excerpera personnamn från 1900-talet i Būtiņģe och Šventoji med hjälp av olika källor, b) undersöka traditionen att ge personnamn i Nedre Kurzeme och dess livskraft, c) beskriva utvecklingen av förnamn i tio släkter från Būtiņģe och Šventoji. PERSONNAMN I BŪTIŅĢE OCH ŠVENTOJI UNDER 1900-TALET Miķelis Balčus, ordförande för Kursu kulturförening, uppger i sin bok No Svētajas pagātnes (Iš Šventosios praeities, 2016) att det i invånarregistret för Palangaområdet år 1922 finns 632 lutheraner registrerade (303 män, 329 kvinnor). Totalt registrerades 20 olika mansnamn och 26 olika kvinnonamn. Straipsniai / Articles 141 DAIGA STRAUPENIECE För männen hade ett av sju namn varit karakteristiskt i 91% av fallen – Andrejs, Ansas, Jānis, Juris eller Jurģis, Mārtiņš, Miķelis, Niklaus. Av dessa var personnamnet Jānis (32%) och Miķelis (21% av fallen) vanligast; övriga förekom i mindre än 13% av fallen. Bland lutherska kvinnor år 1922 hade däremot 91% namn som Anna, Ilze, Katrina, Ķērsta, Margrieta, Marija. De vanligaste namnen var Anna (28%), Margrieta (21%) och Ķērsta (19%). Övriga kvinnliga personnamn förekom i mindre än 11% av fallen (Balčius 2016: 60). Liksom i Palangatrakten var de vanligaste personnamnen i Lettland under 1800-talet och början av 1900-talet också Jānis och Anna (Bušs 2003: 19). Bland de sju vanligaste manliga personnamnen i Palangatrakten hade de flesta den för lettiska typiska maskulina ändelsen -s eller -is. Endast ett personnamn, Ansas, hade ändelsen -as, som är typisk för det litauiska grammatiska systemet. I Būtiņģes församlings dokument finns två former av namnet registrerade: Ansas och Ansis. Personnamnet Ansas förekommer i uppgifterna från Būtiņģes kyrkas vigselregister från 1940-talet: Ansas (fadern – Ansas, modern – Margrieta) föddes 1915, var lutheran, lett och medborgare i Litauen, bosatt i byn Manciškės i Palanga kommun. Vid sidan av denna anteckning finns även den lettiska namnformen Ansis registrerad i kyrkans register från 1962 (Silvijas far). I dag finns personnamnet Ansas inte registrerat bland Lettlands invånare (se Personvārdu datu bāze; pmlp.gov.lv): 813 personer med det enkla personnamnet Ansis och 2 personer med den oböjliga namnformen Anssi har registrerats. Stavningen av ytterligare några manliga personnamn från 1920-talet – Andrejš, Mārtiņš, Niklaus – väcker också uppmärksamhet. Det finns skäl att tro att namnen har skrivits felaktigt på grund av deras fonetiska ljud eller återgivning i skrift. Detta bekräftas också av varianter av namnformer i kyrkoboksanteckningar från 1940-talet: Andrejš / Andrejs, Martiņš, Niklaus / Niklavs, och från 1940- och 1950-talen: Alberts / Alberts. På liknande sätt kan man tala om skriftliga återgivningar av vissa kvinnliga personnamn, såsom Anna / Ana, Katrina / Katrīna, Malle / Māle, Margieta / Margēte. Stavningsformerna av personnamnen Ana, Māle, Margēte finns registrerade först från 1960-talet. I folkräkningsuppgifterna från 2011 anges att endast fyra nyfödda i Litauen fick namnet Ana (Sinkevičūte 2015: 20). Būtiņģes församlings dokument, såsom dop-, konfirmations- och vigselanteckningar, ger mycket information om vilka personnamn som var typiska bland lettiska församlingsmedlemmar i Būtiņģe och vilka namn som användes inom familjerna. Naturligtvis finns inte alla uppgifter här (deltagande i kristna ceremonier är ett individuellt val, särskilt under sovjettiden), men dokumenten ger en bild av de viktigaste tendenserna. När man i Būtiņģes församlings dokument beaktar individens födelseort framgår det att pojkar på 1930-talet fick namn som Alberts, Andreis / Andrejš, Arturs, Arvīds, Jānis, Valdis, och flickor namn som Anna, Dzint ra, Katrina, Kristīna, Laima, Lidija, 142 Acta Linguistica Lithuanica LXXXII Personvārdi Būtiņģes un Sventājas latviešu dzimtās XX–XXI gadsimtā Marija, Olga med flera. Det är tydligt att populära personnamn som Andrejs, Jānis, Anna, Katrina, Marija bevaras hos den yngre generationen. Uppgifterna om barn födda på 1940-talet är mer omfattande. Här finns ett mer varierat utbud av personnamn bland invånarna i byarna Būtiņģe och Sventāja. Utöver de stabila och traditionella pojknamnen – Andrejs, Jānis, Juris, Miķelis, Niklaus – finns även andra namn registrerade, såsom Alberts, Alfrēds, Edvards, Edvins, Gotfrīds, Ivars, Laimonis, Rolands, Valdis, Vilis, Vilnis. En annan bild framträder för kvinnliga personnamn: på 1940-talet fick flickor inte de vanligaste namnen från 1920-talet. Följande personnamn finns registrerade i Būtiņģes församlings dokument: Alīsa, Alma, Ausma, Austra, Berta, Dalija, Dzidra, Hilda, Laima, Lidija, Lilija, Līvija, Lonija, Marta, Milda, Mirdza, Silvija, Velta, Vija, Vilma, Zelma, Zenta, Zigrīda. Det framgår att namn som Valdis, Laima, Lidija blev bestående under 1920- och 1930-talen. Under 1950-talet finns inga uppgifter om de vanligaste manliga personnamnen. På 1940- och 1950-talen dominerade namnet Alberts; även namnen Edvards och Imants finns registrerade. Valet av kvinnonamn uppvisar stabilitet: på 1940- och 1950-talen var de vanligaste kvinnonamnen i Būtiņģe och Sventāja Ausma, Austra, Lilija, Lonija, Silvija, Vilma. I kyrkoböckerna finns också namn som Elma, Elvīra, Erna, Hermīne registrerade. Det blir allt svårare och mer komplicerat att följa de vindlande traditionerna kring personnamn inom den lettiska gemenskapen i Būtiņģe och Sventāja. Detta hänger samman med att den lettiska gränsgemenskaper splittrades och skingrades: ”under sovjettiden, särskilt på 1960-talet, flyttade många letter från Būtiņģe och Sventāja till den lettiska sidan” (Straupeniece 2015: 61). Det handlade både om letter i Litauen i arbetsför ålder som flyttade till Lettland för att arbeta och om hela familjer som ville ge sina barn utbildning på lettiska. Efterkommande från Būtiņģe och Sventāja som flyttade till Lettland eller andra litauiska städer höll inte alltid aktiv kontakt med Būtiņģes församling. Trots detta ”fördes anteckningarna i kyrkoboken på lettiska ännu under 1960- till 1980-talen” (Straupeniece 2018: 26). Därför går det fortfarande att ta reda på vilka personnamn som användes inom den lettiska gränsgemenskaper. På 1980-talet konfirmerades ungdomar med följande registrerade personnamn: Aivars, Alfrīds, Arvīds, Edvīns, Elmars, Ēriks, Ernests, Harijs, Ilmārs, Ivars, Jānis, Ziedonis. Flickorna hade i sin tur personnamn som Aina, Cilda, Dzidra, Elvīra, Inara, Ingrida, Irēna, Iveta, Leonija, Liena, Lolita, Rasma, Silvija, Valija, Velta. Det måste konstateras att personnamn ända fram till 1980-talet registrerades och bevarades i Būtiņģes församling precis så som de användes i den lokala lettiska gemenskapens kommunikation. Därefter, när kyrkoherden byttes ut, gjordes anteckningarna i församlingens dokument på litauiska. Detta framgår också av personnamnen, som skrevs enligt det litauiska grammatiska systemet och därmed överensstämde med uppgifterna i officiella dokument – födelseattester, pass med mera. I konfirmationshandlingar från 1990-talet finns personnamn som Alfredas, Edgaras, Ernestas, Euvaldas, Vilius registrerade. Detta skapar en dissonans i förhållande till de tidigare anteckningarna: om det i dophandlingarna Strаipsniai / Articles 143 DAIGA STRAUPENIECE personen var Vilis, Juras son, medan samma person i konfirmationshandlingarna är Vilius, Jurijausson ‚son‘. Sporadiskt, närmare bestämt på konfirmationsbladet från 2001, förekommer också personnamnen – Aivars, Evalds – med ändelsen –s. O. Bušs har i sin studie av personnamnens dynamik noterat att namn som var populära i början eller mitten av 1900-talet inte längre förekom i Lettland på 1990-talet (Bušs 2003: 46). Denna iakttagelse gäller också valet av personnamn i den lettiska gemenskapen i Litauen: inget av de populäraste manliga eller kvinnliga personnamnen från 1920-talet har förts vidare i Būtiņģe och Šventoji. I vissa fall försvåras undersökningen av att personnamn återges inkonsekvent i den lokala församlingens handlingar. Ilga Jansone skriver på liknande sätt om detta i sin studie av anteckningarna från den evangelisk-lutherska församlingen i Ērģeme (Jansone 2018: 114). Eftersom anteckningarna i Būtiņģes kyrka fördes av någon ur den lokala lettiska gemenskapen som inte hade gått i lettisk skola, återgavs personnamn ibland i församlingens handlingar under inflytande av uttalet. Återgivningarna av personnamnet Andreis / Andrejš har således påverkats av ett dialektdrag: kombinationen av konsonanterna s och j efter diftonger och långa vokaler ger upphov till ljudet š. Analogt med ord som dziedātājs, kalējs, mācītājs, vadītājs, där ändelserna –ējs, –tājs i uttalet blir –eis // –ēis, –tais // –tāis (se Straupeniece 2018: 63). Ibland används längdtecken, t.ex. Albērts, Erīks, Harijs, eller utelämnas, t.ex. Elmars, Inara, Ingrida, Līvija, vilket inte överensstämmer med den lettiska personnamnstraditionen. TRADITIONEN ATT GE PERSONNAMN OCH DESS LIVSKRAFT I NEDRE KURZEME Redan i folkvisor nedtecknade i Nedre Kurzeme beskrivs faddrarnas roll i valet av barnets namn, till exempel: Kur kūmiņas kavējās, Ka tās lēti nepārb­rauca? Aiz kalniņa kavējās, Pādei vārdu dalījāsa. (LD 1372–1 Virga) Šorīt muti nomazgāju Rakstītāja glāzinā: Šorīt pādei vārdu jēmu Rakstītāja gramatā. (LD 1369–0, Nīca, Tosmare) Trīs dieninas es staigaju, Pādei vārda mekledama; Pādei vārdu es dabūju Baznīckunga grāmatā, Baznīckunga grāmatā Devitāja lapiņā. (LD 1368–3, Gavieze, Skulte) Kur, kūmiņas, jādīdāt Nosvīdušus kumeliņus? – Bijām Dieva baznīcā, Pādei vārdu meklējām. Atrādāmi pādei vārdu Baznīckunga grāmatā Devitāj lapiņā Desmitāj paniņā. (LD 1368–1, Gramzda, Smaži) 144 Acta Linguistica Lithuanica LXXXII Personvārdi Būtiņģes un Sventājas latviešu dzimtās XX–XXI gadsimtā Den gamla traditionen i Nedre Kurzeme – att ge barnet faddrarnas namn – levde kvar ännu i början av 1900-talet. Till faddrar valde man ofta sina allra närmaste – bröder och systrar – som vid behov skulle kunna ta ansvar för barnet. I Rucava, liksom i Būtiņģe och Šventoji, hade en flicka två gudmödrar; en pojke fick ofta en gudmor och en gudfar. De var ofta inte ett gift par, utan valdes från båda släktgrenarna. Ibland kunde två systrar eller bröder i samma familj ha inte bara samma efternamn, utan också samma personnamn. Det kunde ske om man valde personer med samma namn som faddrar åt båda barnen (t.ex. män: Andrejs, Jānis, Juris; kvinnor: Anna, Katrīna, Margrieta m.fl.) eller samma person. För att sedan kunna skilja barnen åt fick det äldre barnet ett annat namn (smeknamn), t.ex. Nuže (av Anna), Ķērsta (av Kristīne), Malle (av Marija) m.fl. I materialet från Būtiņģe och Šventoji har man inte funnit några fall där två barn i samma familj fått samma namn på grund av faddrarna. Däremot finns det exempel på att ett barn får en fadders namn (eller att namnen råkar sammanfalla), t.ex. Andrejs, Alfrēds, Jānis, Zenta. Ibland fick barnet två namn: det ena valt av föräldrarna, det andra till faddrarnas ära. Båda namnen kunde registreras officiellt, t.ex. Kristīne Zenta, Andrejs Arturs, där det första är fadderns namn. Ibland var fadderns namn ett inofficiellt namn, som kallades kyrkonamn. I en släkt fick barnen alltså sina andra namn under dopritualen: Arturs (Miķelis), Rolands (Miķelis), Ziedonis (Niklavs), Ārija (Katrīna). En av de traditionella värderingarna bland letter i Būtiņģe och Šventoji var att föra personnamn vidare till kommande generationer. I handlingarna från Būtiņģes församling kan man finna följande exempel från slutet av 1800-talet och 1900-talet: Miķelis (1894), son till Miķelis i byn Šventoji, Juris (1916), son till Juris i byn Palibģeri, Jānis (1918), son till Jānis i byn Šventoji, Miķelis (1924), son till Miķelis i byn Būtiņi, Jānis (1924), son till Jānis i byn Palibģeri, Miķelis (1925), son till Miķelis i byn Palibģeri, Miķelis (1925), son till Miķelis i byn Būtiņi, Jānis (1925), son till Jānis i byn Pasvenči. I ett släktträd från Šventoji kan man följa personnamnet Miķelis genom minst tre generationer under 1900-talet: farfar Miķelis, far Miķelis, son Miķelis. I många släkter kan traditionen att ge fadern namn åt den äldste sonen (eller en annan son) iakttas genom minst två generationer fram till mitten av 1900-talet. Oftast är det namn som Andrejs och Jānis. Ibland gäller det också kvinnliga personnamn – Anna och Katrīna – när den äldsta dottern får moderns namn. Ibland förs personnamn inte vidare direkt inom släkten, utan indirekt, det vill säga barnet får namn efter moderns (eller faderns) bror eller syster, t.ex. Alfredas (moderns bror Alfreds), Miķelis, Vilmārs (andra namn). Barnet får också namn efter farfar eller farmor: en son döps till ära för farfadern Rūdolfam, som omkom till havs, eller en dotter Kotryna i Litauen döps till ära för sin farmor från Šventoji, Katrinai. I dag får barn oftast ett namn som föräldrarna valt, och kriterierna för valet kan variera. Man kan säga att den gamla namntraditionen numera sällan bevaras Straipsniai / Articles 145 DAIGA STRAUPENIECE traditionen att barnet får faderns, moderns eller faddrarnas namn. När man studerar traditioner för namngivning är även det mervärde som tillförs viktigt – berättelsen, där namngivningstillfällen med anknytning till släktens historia och traditioner lyfts fram. FÖRNAMNENS DYNAMIK I BŪTIŅĢE OCH SVENTĀJA UR FYRA GENERATIONERS PERSPEKTIV: EXEMPEL FRÅN 10 SLÄKTER För studien av personnamnens dynamik valdes 10 släkter från Būtiņģe och Sventāja¹, och personnamnen i varje släkt undersöktes över fyra generationer. Detta gör det möjligt att studera förnamnstraditionerna och förändringarna inom denna lettiska gemenskap. Det bör noteras att alla de lettiska släkterna har sitt ursprung i Būtiņģe och Sventāja, och att de senare, efter den andra generationen, förgrenade sig på både den lettiska och den litauiska sidan. I studien användes en enkät där släkternas personnamn sammanställdes. Personnamnen i den äldre och medelålders generationen angavs oftast i lettisk form, vilket bekräftade det som nämnts ovan: i det lettiska samhället lever det inofficiella personnamnet kvar. Sammanlagt undersöktes 170 personnamn: äldre generationen – 24, medelålders generationen – 46, yngre generationen – 54, den yngsta generationen – 52. Den äldre generationen var etniskt lettisk och hade vuxit upp ”i början av 1920-talet – vid den tid då Būtiņģe och Sventāja införlivades med den litauiska staten“ (Straupeniece 2018: 33). Bland de 24 personerna i den äldre generationen förekom 10 personnamn (se tabell 1): de 11 männen hade endast 4 olika personnamn, nämligen Andrejs, Jānis, Juris, Miķelis, medan de 13 kvinnorna hade 6 olika personnamn, nämligen Anna, Katrina, Ķērsta / Kristīne, Margrieta, Marija. ¹ tabell. De populäraste personnamnen i den äldre generationen och deras antal Detta överensstämmer med det fenomen som tidigare behandlats, nämligen att dessa personnamn var de vanligaste på 1920-talet. Även om dessa personnamn senare anpassades till litauiska ¹ I studien valdes sådana lettiska släkter från Būtiņģe och Sventāja för vilka det var möjligt att samla in kvalitativa data från fyra generationer, både i Litauen och i Lettland. 146 Acta Linguistica Lithuanica LXXXII Personvārdi Būtiņģes un Sventājas latviešu dzimtās XX–XXI gadsimtā När det gäller språket har författaren betraktat individernas och deras anhörigas uppfattning om deras identitet som primär, och därför även personnamnet. Mellangenerationen, som föddes i Būtiņģė och Šventoji i mitten av 1900-talet, är till sin nationalitet lettisk. Denna generation har upplevt att personnamn har dubblerats: i skolan, på polikliniken och vid officiella myndigheter tilldelades de ett litauiskt personnamn, medan de inom familjen, i kyrkan och i det lettiska samhället hade ett lettiskt personnamn. I detta fall registrerades de lettiska personnamnen. De 46 personerna i mellangenerationen hade sammanlagt 30 personnamn: 21 män fick 12 olika personnamn, såsom Alfrēds, Andrejs, Artūrs, Āris, Eduards, Edvīns, Ernests, Jānis, Miķelis, Rolands, Rūdolfs, Ziedonis. Vissa personnamn – Jānis, Andrejs, Artūrs, Rūdolfs, Edvīns – gavs till flera nyfödda (se tabell 2). Bland de 25 kvinnorna förekom 18 olika personnamn, såsom Aina, Anna (även som andranamn), Ausma, Ārija, Hermīna, Ināra, Jautra, Kate, Katrina, Kristīne, Liena, Lilija, Lonija, Marija, Rasma, Velta, Vija, Zenta (andranamn). De vanligaste kvinnonamnen i de 10 lettiska familjerna är Ausma, Velta, Anna, Lilija. 2 tabell. De vanligaste personnamnen i mellangenerationen och deras antal Den yngre generationen föddes under 1970–1990-talen. Personnamnen i denna grupp är varierande, och färre namn återkommer. Sammanlagt hade 54 personer 49 olika personnamn: 31 män fick 27 olika personnamn och 23 kvinnor fick 22 personnamn. Eftersom personer ur samma familjer i denna generation föddes både i Lettland och i Litauen återspeglas detta även i stavningen av personnamnen. De 19 män som föddes i Lettland fick 15 olika personnamn, såsom Ainārs, Anrijs, Bruno, Dzintars, Edmunds, Emīls, Elviss, Helmuts, Imants, Jānis, Mārtiņš, Ronalds, Vilnis, Vilmārs, Vitālijs. Namnet Jānis gavs fyra gånger, och Vilnis två gånger. De 12 män som föddes i Litauen fick 12 olika personnamn, såsom Alģis, Alfredas, Andrius, Arturas, Edgaras, Edvinas, Evaldas, Giedrius, Jonas, Laimondas, Oskaras, Vladas. De 7 kvinnor som föddes i Lettland fick 7 olika personnamn, såsom Dace, Daiga, Ināra, Inga, Inta, Maija, Laima, medan de 16 kvinnor som föddes i Litauen fick 16 olika personnamn, till exempel Daiva, Diana, Ieva, Inga, Irma, Karolyna, Straipsniai / Articles 147 DAIGA STRAUPENIECE Kristīna, Līgita, Rasa, Renata, Regīna, Rita, Silvija, Valda, Vilma, Zenta. Som synes gavs namnet Inga till en flicka som föddes både i Lettland och i Litauen. Den allra yngsta generationen föddes i slutet av 1900-talet och i början av 2000-talet. Sammanlagt hade 52 personer 49 personnamn: 33 män fick 30 olika personnamn och 19 kvinnor fick 19 personnamn. De 20 män som föddes i Lettland fick 19 olika personnamn, såsom Andrejs, Dāvis, Dilans, Elvis­s, Emīls, Gunārs, Gustavs, Ingus, Kārlis, Kristers, Lūkass, Matīss, Mārtiņš, Rainer­s, Rihards, Roberts, Rūdolfs, Toms, Vilmars (andranamn). Namn som Andrejs och Rūdolfs gavs två gånger, vilket visar att namn som är typiska för Būtiņģė och Šventoji återupplivas, särskilt i familjer där de har varit i bruk. De 13 män som föddes i Litauen fick 11 olika personnamn, såsom Ainaras, Augustas, Aurimas, Edgaras, Emilis, Gabrielas, Jonas, Karolis, Simonas, Vaidutas, Valdas. Bland ättlingar till lettländare i Litauen gavs namn som Edgaras och Jonas två gånger. Personnamnet Emīls / Emilis har givits till ättlingar till letterna i Būtiņģė och Šventoji i båda länderna. De 9 kvinnor som föddes i Lettland fick 10 olika personnamn, såsom Daniela, Egija, Elīza, Ēlija, Kate, Lilu (andranamn), Madara, Marta, Paula, Sabīne, medan de 10 kvinnor som föddes i Litauen fick 9 olika personnamn, till exempel Austēja, Gerda, Gintarė, Greta, Ieva, Kotryna, Kristina, Liepa, Marta. Bland kvinnliga ättlingar till letterna i Litauen gavs namnet Ieva två gånger. Namnet Marta gavs till en flicka som föddes både i Lettland och i Litauen. En berättelse om hur föräldrar ville ge sin dotter, som föddes i Litauen, två namn – Marta Anna (Anna till ära av gammelmormodern) – har bevarats. De officiella myndigheterna tillät dock inte denna stavning och föreslog i stället formen Marta Ana. Om man jämför med O. Bušs undersökning av de populäraste personnamnen i Lettland under 1900-talet, ”till exempel män: Aigars, Aivars, Andris, Artūrs, Edgars, Juris, Kaspars, Māris, Mārtiņš; kvinnor: Anita, Ieva, Ilze, Inese, Inga, Iveta, Dace, Kristīne, Līga, Sandra” (se Bušs 2003: 19–20), kan man se att dessa namn även är typiska för ättlingarna till letterna i Būtiņģė och Šventoji. När man betraktar populariteten hos mansnamnen över fyra generationer (se tabell 3) kan man dra slutsatsen att namnet Jānis, som i början av 1900-talet var det populäraste personnamnet i Palangaområdet, har bevarats i alla generationer under 1900- och 2000-talen (nyfödda i Litauen registreras med namnet Jonas). Personnamnet Andrejs har fortfarande en stark ställning och förekommer i alla generationer. Andra personnamn – Miķelis, Rūdolfs, Artūrs / Arturas, Edvīns / Edvinas, Alfrēds / Alfredas, Edgaras, Emīls / Emilis, Elviss, Mārtiņš – har registrerats i två generationer. 148 Acta Linguistica Lithuanica LXXXII Personvārdi Būtiņģes un Sventājas latviešu dzimtās XX–XXI gadsimtā Tabell 3. Sammanfattning av de populäraste mansnamnen i 10 lettiska släkter i Būtiņģė och Šventoji under XX–XXI århundradena Äldsta generationen | Mellersta generationen | Yngre generationen | Yngsta generationen Jānis 5 | Jānis 7 | Jānis 3 / Jonas 1 | Jonas 2 Andrejs 3 | Andrejs 2 | Andrius 1 | Andrejs 2 Miķelis 2 | Miķelis 1 | | | Rudolfs 2 | | Rudolfs 2 | Artūrs 2 | | Arturas 1 | Edvīns 2 | Edvinas 1 | | Alfrēds 1 | Alfredas 1 | | | Edgaras 1 | Edgaras 1 | | Emīls 1 | Emīls 1 / Emilijis 1 | | Elviss 1 | Elviss 1 | | Mārtiņš 1 | Mārtiņš 1 | | Vilmārs 1 | Vilmārs 1 Om man betraktar kvinnonamnens popularitet sett över fyra generationer (se tabell 4), framgår det att namnet Ķērsta, som var ett av de populäraste namnen i början av XX-talet, förekommer i sina varianter Kristīne / Kristina i alla generationer. Personnamnet Katrina / Kotryna är registrerat i tre generationer. Andra personnamn – Anna, Kate, Zenta, Ieva – förekommer i två generationer. Det tidigare populära namnet Anna har inte påträffats i de yngre och yngsta generationerna. Tabell 4. Sammanfattning av de populäraste kvinnonamnen i 10 lettiska släkter i Būtiņģė och Šventoji under XX–XXI århundradena Äldsta generationen | Mellersta generationen | Yngre generationen | Yngsta generationen Ķērsta / Kristīne 2 | Kristīne 1 | Kristina 1 | Kristina 1 Anna 4 | Anna 1 (som andra namn) | | Katrina 3 | Katrina 1 | | Kotryna 1 | Kate 1 | | Kate 1 | Zenta 1 (som andra namn) | Zenta 1 | | | Ieva 1 | Ieva 2 I den litauiska lettiska diasporan läggs stor vikt vid att personnamnet ska vara igenkännbart; de ”ger oftare namn som är populära i båda språken” (Sinkevičiūtė 2015: 19), såsom Artūrs / Arturas, Edgars / Edgaras, Edvīns / Edvinas, Alfrēds / Alfredas, Straipsniai / Articles 149 DAIGA STRAUPENIECE Ieva. Just i den yngsta generationen förekommer flera mansnamn – Ingus, Matīss, Emīls, Kristers, Lūkass m.fl. – som tidigare inte varit typiska för de lettiska släkterna i Būtiņģė och Šventoji. Inte heller kvinnonamnen – Austeja, Gerda m.fl. – har tidigare noterats. Samtidigt förekommer det i den yngsta generationen personnamn som återupplivas och har förekommit i dessa lettiska släkter, till exempel Andrejs, Rūdolfs, Kristīna. Folklorforskaren Aldis Pūtelis har framfört tanken att ”de letter som bor i Palangatrakten i dag håller fast vid sin lettiskhet, om man så får säga, nästan av ren trots” (Pūtelis 2009: 160). Dessa ord kan även tillämpas på namngivningen, då småbarns namn i vardagen anpassas till sin lettiska form, till exempel blir lit. Karolis omdöpt till Kārlis, och lit. Simonas till Sīmanis (till ära för gammelfarfar Sīmanis). SLUTSATSER I början av XX-talet påverkades de lettiska släkterna i Būtiņģė och Šventoji av politiska reformer, vilket även påverkade återgivningen av lettiska personnamn i enlighet med det litauiska grammatiska systemet. Detta gäller särskilt återgivningen av mansnamn. I flera generationer av lettiska släkter i Būtiņģė och Šventoji fanns det två identiteter för personnamnet: ett litauiskt personnamn som registrerades i officiella dokument (födelseattest, pass, vigselbevis m.m.) och användes utanför den lettiska gemenskapen, och ett lettiskt personnamn som skrevs in i dokumenten från den lutherska kyrkan i Būtiņģė (dop-, konfirmations- och vigselbevis) och användes inom familjen, släkten och det lettiska samfundet. Den gamla namngivningstraditionen i Sydkurzeme, där ett barn får faderns, moderns eller gudföräldrarnas namn, var mycket utbredd i släkterna i Būtiņģė och Šventoji och levde kvar ända fram till mitten av XX-talet. Alla personnamn som registrerades i Palangatrakten i början av XX-talet – Andrejs, Ansas, Jānis, Juris eller Jurģis, Mārtiņš, Miķelis, Niklaus, Anna, Ilze, Katrina, Ķērsta, Margrieta, Marija – återfinns dock inte också i dag i de lettiska släkterna i Būtiņģė och Šventoji. Studien visar att de mest beständiga personnamnen, som förekommer i 10 släkter i Būtiņģė och Šventoji i nästan alla generationer, är Jānis/Jonas, Andrejs/Andrius, Kristīne/Kristiņa, Katrina/Kotryna. I dag förekommer en större mångfald av både mans- och kvinnonamn, medan personnamn som var vanliga i början av XX-talet mer sällan bevaras. Förändringarna i personnamnens dynamik i de yngre generationerna kan främst betraktas som en nutida tendens. 150 Acta Linguistica Lithuanica LXXXII Personnamn i de lettiska familjerna i Būtingė och Šventoji under 1900- och 2000-talet LITERATŪRA Balčius Mikelis 2016: Īš Šventosios praeities, Palanga: Palangos miesto savivaldybės viešoji biblioteka. BDD – Būtingės drauges dokumenti: Būtingės luterāņu baznīcas arhīvs, Rokraksts. Bušs Ojārs 2003: Personvārdi, vietvārdi un citi vārdi: izpētes pakāpieni, Rīga: LU Latviešu valodas institūts. Jansone Ilga 2018: Priekšvārdu dinamika Ērģemes evaņģēliski luteriskajā draudzē 19. gadsimtā. – Onomastica Lettica 5 laidiens. Zinātnisko rakstu krājums, Atb. red. Sanda Rapa, Rīga: LU Latviešu valodas institūts, 113–194. LD – Latvju dainas, Pieejams: dainuskapis.lv LVVA/1313/2/214/41: Statistikas ziņas par iedzīvotāju etnisko sastāvu, Latvijas Valsts vēstures arhīvs. 1313. fonds. 2. apraksts. 214. lieta. Mežs Ilmārs 2007: Palangas latviešu skaits XX gadsimta gaitā. – Ēlija. Sventāja, Šventoji, Klaipėda: Klaipėdos universitetas, 169–173. PMLP – Pilsonības un migrācijas lietu pārvalde. Pieejams: https://www.pmlp.gov.lv/lv/sakums/statistika/personvardu-datu-baze/personvarda-apraksts.html?name=32386 Pūtelis Aldis 2009: Kur viss kā sendienās: ieceres un rezultāti ekspedīcijās uz Kolkas pagastu un Sventāju. – Letonica 19, Rīga: SIA N. I. M. S., 148–165. Sinkevičiūtė Daiva 2015: Dažniausi Lietuvos latvių vardai – latviškumo ir lietuviškumo dermė. – Spectrum (2), 23, 19–21. Pieejams: https://issuu.com/vu_lt/docs/spectrum23 Straupeniece Daiga 2015: Naratīvie teksti un Būtingės–Sventājas latviešu identitāte. Piemarēs ļaudis un likteņi 1, Liepāja: LiePA, 61–73. Straupeniece Daiga 2018: Latviešu valoda Lietuvā – Būtingė un Sventāja, Liepāja: LiePA. Str aipsni ai / Articles 151 DAIGA STRAUPENIECE Personal names in Latvian families from Būtingė and Šventoji in the 20th–21st centuries SUMMARY Latvians from Būtingė and Šventoji, who formerly formed a compact populated area in Northwest of Lithuania at the Baltic Sea, their language, cultural and historical traditions, and lifestyle belong to the cultural space of Southern Kurzeme, particularly Rucava. One of the traditional values of Būtingė and Šventoji Latvians has been the transfer of the personal name to future generations. Men’s personal names Andrejs, Ansas, Jānis, Juris vai Jurģis, Mārtiņš, Miķelis, Niklāvs and women’s personal names Anna, Ilze, Katrina, Ķērsta, Margrieta, Marija were the most popular Latvian names in Palanga region in the 20s of the 20th century. Later, the Latvian personal names were rendered according to the Lithuanian grammatical system; therefore two personal names were used parallelly in Latvian families: the formal, i.e., Lithuanian personal name and informal, i.e., Latvian personal name, e.g., Ona – Anna, Kotrina – Katrīna, Jonas – Jānis, Andrius – Andrejs. It means that the written form of the personal name did not correspond with its daily use (in family, Latvian society). While studying 4 generations of 10 Latvian families from Būtingė and Šventoji, it can be concluded that the old naming tradition – a child (usually the eldest child) is given the name of its father or mother, or godparents – has survived in the oldest and middle generations. Today, when many family members live in both Lithuania and Latvia (in the 50s and 60s of the 20th century many Latvians moved to Latvia), different traditions of choosing personal names have developed. Įteikta 2020 m. vasario 5 d. DAIGA STRAUPENIECE Kurzemės Humanitārais institūts Kūrmājas prospekts 13, Liepāja LV–3401, Latvija [email protected] 152 Acta Linguistica Lithuanica LXXXII