Daiva Murmulaitytė. Naujažodžių darybos ir morfemikos tyrimų perspektyvos (Lietuvių kalbos naujažodžių duomenyno atvejis)

JOLANTA VASKELIENĖ Vilnius universitets Šiauliai-akademi ORCID id: orcid.org/0000-0002-8516-8608 Forskningsområden: ordbildning, morfologi, textlingvistik, stilistik, variation. DOI: doi.org/10.35321/all88-17 Daiva Murmulaitytė PERSPEKTIV PÅ FORSKNING OM NYORDBILDNING OCH MORFEMIK (FALLET MED LITAUISKA SPRÅKETS NYORDBOKSDATABAS) Vilnius: Litauiska språkets institut, 2021, 184 s. DOI doi.org/10.35321/e-pub.16.naujadaros-tyrimu-perspektyvos ISBN 978-609-411-289-8 Daivos Murmulaitytės monografi är den första boken som ägnas åt Litauiska språkets nyordsdatabas¹, som började skapas 2011 och fortlöpande kompletteras, (hädanefter – ND eller databasen), samt åt att diskutera de forskningsmöjligheter som den erbjuder. För närvarande innehåller ND fler uppslagsord för nyord och illustrativa exempel än vad som fanns vid tiden för monografins utarbetande², så vissa av monografins insikter kan redan nu underbyggas och kompletteras ytterligare (eller kanske ¹ ”I denna databas samlas nya ord (lånord och nybildningar) som har uppstått i det litauiska språket sedan slutet av 1900-talet och som uppstår i dagens offentliga bruk, ordkombinationer och förkortningar, nya ordbetydelser samt information om nyordens ursprung, användning och normering.” (https://ekalba.lt/naujažodžiai/apie/ND%20%C4%AEvadas [hämtad 2023-01-25]). ² Enligt upphovspersonerna till ND fanns det i slutet av 2022 7920 beskrivna nyord och mer än 28 000 illustrativa exempel i databasen (https://ekalba.lt/naujažodžiai/apie/ND%20Duomenyno%20sandara, hämtad 2023-01-25); i monografins Inledning (”Undersökningskälla”) anges att ND i november 2020 innehöll 6300 nyord och 23 000 illustrativa exempel. 326 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Daiva Murmulaitytė. Naujažodžių darybos ir morfemikos tyrimų perspektyvos (Lietuvių kalbos naujažodžių duomenyno atvejis) och vederläggs?) på grundval av resultaten från analysen av nya data³. Monografins författare Daiva Murmulaitytė har valt att undersöka litauisk nybildning (med hjälp av ND-materialet) och att framställa denna databas som ett verktyg för forskning om ordbildning och morfemik⁴. För detta är monografins författare fullt rustad; hon har satt sig mycket väl in i det undersökta objektet – denna bok är en fortsättning och sammanfattning av de olika ND-relaterade undersökningar som Daiva Murmulaitytė inledde 2017. Det är uppenbart att hon också är väl förtrogen med arbetena av andra forskare som har valt samma forskningsobjekt och har satt sig in inte bara i de ordbildnings-, neologi- och kontaminationsundersökningar som utförs i Litauen, utan också i sådana undersökningar världen över. Den som vill utveckla den ena eller andra kunskap som presenteras i boken kan använda den litteratur som publicerats på olika språk och anges i boken (listan omfattar 111 poster). Monografins struktur är logisk, ändamålsenlig och tydlig – den består (förutom ett kort Tack) av en Inledning, två delar indelade i kapitel och underkapitel, detaljerade slutsatser som korrelerar med analysen, listor över källor och litteratur samt en 9-sidig sammanfattning på engelska⁵, som gör det möjligt för icke-litauisktalande personer med intresse för nybildning, nyord, databaser och liknande att ta del av undersökningens viktigaste resultat och insikter. Monografins innehåll är alltså mycket väl genomtänkt och konsekvent. I monografins Inledning presenteras undersökningens källa (ND), objekt och syfte samt de uppgifter som krävs för att uppnå syftet; undersökningens metodologi behandlas, en översikt över undersökningar som bygger på ND ges och monografins struktur presenteras. I monografins första del (”Nyordsdatabasen – en källa till nybildningar och ett verktyg för att undersöka dem”) behandlas ND som en samling nybildningar och som ett verktyg för att undersöka nybildningar. Denna del består av 3 kapitel – där presenteras de typer av nyord som ND innehåller, lexikala och semantiska nybildningar behandlas⁶, liksom återupplivad lexis, medan den största uppmärksamheten ägnas åt nyord som kan analyseras ur ordbildningssynpunkt. Här behandlas också principerna för urvalet av ND-data (regelbundenheten hos verbalsubstantiv, reflexiva avledningar och polysemi diskuteras, och en sammanfattning ges). Därefter koncentreras framställningen på ³ Det bör sägas att ND:s empiriska material ligger till grund inte bara för denna monografi, utan också för den doktorsavhandling av Agnė Aleksaitė (2022) som försvarades förra året under monografiförfattarens handledning. Avhandlingens författare utgick från 3098 avledningar, utvalda bland de 5319 enheter som leksikografiskt beskrevs i ND 2017–2019. De båda konceptuella verken (den recenserade monografin och avhandlingen) utgör en god bas och utgångspunkt för forskning om nyord; andra forskare som undersöker nyord (eller nybildningar) kan dra nytta av insikterna i båda verken (genom att jämföra och ställa resultaten av nybildningsanalysen mot varandra), vilket recensenten redan har gjort, se Vaskelienė 2022a). ⁴ Det är motiverat att författaren inte begränsar sig till nybildningar, utan även inkluderar ord som har fått nya betydelser och återupplivade ord i forskningsfältet. ⁵ Sammanfattningen översattes av Jovita Bagdonavičiūtė. ⁶ Med mycket träffande exempel visar författaren vilka av de ord som presenteras i ND som bör betraktas som nybildade ord (lexikala nybildningar) och av vilka orsaker, samt vilka som skulle kunna betraktas som resultat av semantisk utveckling. Recenzijos / Reviews 327 JOLANTA VASKELIENĖ uppgifter om ND:s ordbildnings- och morfemikdata (struktur, utforskning och forskningsmöjligheter) samt frågan om hur ND-basen kan tillämpas på en utförlig analys av nyordens ordbildning. Monografins andra del ägnas åt att presentera riktningar inom forskningen om nybildningar och pilotundersökningar. Denna del består av två kapitel, som tematiskt delas in i underkapitel. I det första kapitlet i monografins andra del (”Registrering och analys av ordbildningstendenser hos nya litauiska ord”) presenteras tendenser inom nybildning; särskilt utförligt behandlas substantivisk nybildning, med stor uppmärksamhet ägnad åt ordbildningsregelbundenheter, ordbildningstyper, den morfemiska sammansättningen hos deras basstammar samt klassifikationsproblem. Det är värdefullt att monografin inte bara analyserar nyord som uppkommit genom morfologisk ordbildning (dvs. nybildningar), utan även avledningar och kontaminanter som skapats på icke-morfemisk väg: begreppet kontamination introduceras, avledningar som kan betraktas som kontaminanter behandlas, problematiska fall diskuteras och riktlinjer för framtida forskning om kontaminanter anges7. Det andra kapitlet i den andra delen (”Undersökningar av nyordens ordbildningsrelationer”) ägnas åt att behandla och presentera undersökningar av ordbildningsfamiljer, ordbildningskategorier, ordbildningstyper och lexikal-semantiska grupper. Det är mycket ändamålsenligt att underkapitlen avslutas med sammanfattningar. I allmänhet kan det sägas att de insikter och forskningsresultat som presenteras i monografin i de flesta fall inte väcker några tvivel. Särskilt bör de 18 tabellerna och 12 figurerna nämnas, eftersom de illustrerar och kompletterar texten8. Det är motiverat att författaren, när hon överväger den ena eller andra aspekten, inte förbigår diskussionsfrågor, utan visar på framväxande problem och föreslår möjliga lösningar; monografin ger således inte bara (och inte främst) en översikt över vad som har gjorts, utan visar också mycket motiverat och precist på olikheter samt på aspekter och möjligheter i fråga om att komplettera, förbättra och tillämpa ND för olika typer av forskning. Framställningen är dessutom inte vag, utan illustreras med konkreta exempel. Det bör sägas att såväl monografin som helhet som dess enskilda delar kan vara användbara för olika ändamål. Den som till exempel vill bekanta sig med morfologiska avledningar kan välja att läsa ett kapitel; den som är intresserad av kontamination kan läsa ett annat; den som intresserar sig för nybildning kan studera det kapitel som ägnas åt detta; och den som är intresserad av enskilda ordbildningskategorier (benämningar på verktyg, benämningar enligt könsskillnad) kan på motsvarande sätt välja de avsnitt som ägnas åt deras analys ⁷ Daiva Murmulaitytė är överlag en av de få litauiska forskare som konsekvent undersöker kontaminationsbildningar. ⁸ Exempelvis visas de typer av nyord som presenteras i ND mycket tydligt och illustrativt i tabell 2; i tabell 3 presenteras möjliga aspekter av forskning om nyord och morfemik på ett informativt sätt, tillsammans med uppgift om huruvida de (inte) kan undersökas; och för olika ändamål kan man använda uppgifterna i tabell 9 om typer av sammansättningar och exempel på dessa typer, med mera. 328 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Daiva Murmulaitytė. Naujažodžių darybos ir morfemikos tyrimų perspektyvos (Lietuvių kalbos naujažodžių duomenyno atvejis) kapitlet och liknande⁹. Daiva Murmulaitytės monografi är skriven i vetenskaplig stil, är välordnad och ändamålsenligt redigerad. Boken är också praktiskt användbar – det material, de insikter och de förslag som presenteras i den kan bidra till att förbättra och ytterligare komplettera ND – den största källan till nyord i det litauiska språket. Inte mindre värdefullt är att monografin inte bara ger ny information, utan också får läsaren att tänka, ställa frågor och diskutera. Taigi, några sådana aspekter bör också nämnas. Inom litauisk språkvetenskap finns det (tyvärr) ingen enhetlig (likadan) syn på vissa frågor inom ordbildningen (detta väntar fortfarande på en mer detaljerad granskning och diskussion, men borde inte heller förbigås i en recension). Det är utmärkt att monografins författare (se s. 14–15) skriver om skillnader i synen på ordbildningssätten, till exempel om den varierande behandlingen av avledningar med be- (begalvis, -ė), och hävdar att ”[I] denna, Duomenyno-nyaord, undersökning följer man också den traditionella synen på prefixavledningar [understruket i recensionen] [...] till stor del därför att nybildningens tendenser jämförs med de regelbundenheter i traditionell ordbildning som beskrivs i nutida språkgrammatikor”. Enligt den traditionella synen skulle avledningen begalvis, -ė behandlas som en avledning med prefixet be från ett enda basord galva¹⁰. På s. 68 i monografin återkommer man till den varierande behandlingen av avledningar med be och, beträffande avledningen bežidinis, -ė, anges två möjligheter: det skrivs att detta skulle kunna vara en avledning genom blandad ordbildning – prefix och ändelse – från židinys, eller att man här kan urskilja ett ändelsebaserat ordbildningssätt, där basen inte är ett ord (židinys), utan en ordkombination (be židinio). Det bör påpekas att suffixation–paradigmatisering (prefix–ändelsebildning) vanligtvis inte anges som ett blandat ordbildningssätt¹²; en annan fråga är varför den traditionella synen – att bežidinis, -ė är en avledning med prefixet be från ett ord židinys – inte längre skrivs ut? Taigi, det är ändå inte helt klart, ⁹ Separat bör nämnas det av författaren använda uttrycket alternatyvių daryba (s. 66) – det verkar inte användas av andra specialister på ordbildning, men är lämpligt; sannolikt motsvarar det Vincas Urbutis (2009: 109–110) avledningar med parallella basord (används när avledningen analyseras utifrån både det ena och det andra [de andra] ordet). ¹⁰ Se även monografins s. 11, där betarmis, -ė betraktas som en avledning med prefixet be och ett sekundärt ordbildningsmedel (ändelsen); jfr i Urbutis monografi (2009: 260) avledningen bedarbis, -ė, som illustrerar det prefixbaserade ordbildningssättet, där prefixet kombineras med ändelsebyte. ¹¹ Detta är verkligen viktigt, eftersom den ena eller andra ståndpunkten avgör den nybildade ordets ordbildningssätt. ¹² Se monografins s. 13: ”[...] i litauiskan förekommer också blandad ordbildning, när två ordbildningssätt tillämpas samtidigt, exempelvis prefix–suffixbildning (prefixation–suffixation; så har de sedan tidigare belagda povestuvinis, -ė, prieškarinis, -ė, pakylėti, paeiliui med flera bildats) eller sammansättning–suffixbildning (komposition–suffixation, exempelvis: pelėkautai, žmožgėdar med flera) (Urbutis 2009: 340–342; Jakaitienė 2009: 254; Keinys 1999: 82–83, 97, 102).” Recenzijos / Reviews 329 JOLANTA VASKELIENĖ vilken ståndpunkt beträffande avledningar med be- (den traditionella13 eller Antanas Smetonas (2005), Aldona Paulauskienės (1983: 100–103; 1994: 81; 2007: 20–22) och i vissa andra fall) som följs i monografin. I verk om ordbildning förstås också reflexivitetens roll på olika sätt, vilket hänger samman med huruvida ett reflexivt ordbildningssätt urskiljs. Oftast anges två ordbildningssätt för verb – suffixation och prefixation – det vill säga man talar om suffix- och prefixavledningar (se LKE 593; Paulauskienė 1994: 363–279; LKG 1971: 247–298; R užė 2012: 53–62). I DLKG (2005: 385; 406–409) anges, utöver de två nämnda ordbildningssätten för verb, ytterligare ett – det reflexiva – ordbildningssättet. Denna ståndpunkt följs också i den recenserade monografin14. För övrigt förstås reflexiviteten, på grund av den nämnda synen, mycket brett i DLKG när det gäller verb med blandad ordbildning – som resultat av blandad ordbildning betraktas i grammatiken inte bara avledningar bildade genom prefix–suffixbildning, utan också sådana som bildats med suffix och reflexivitet samt med prefix och reflexivitet (DLKG 2005: 409–410). I monografin betraktas alltså det reflexiva sättet som ett separat, endast för verb kännetecknande15 ordbildningssätt: på s. 12 anges suffix-, prefix- och ändelseavledningar, och det skrivs att ”verb också bildas med den för dem karakteristiska reflexivitetsaffixet (reflexivpartikeln). Sålunda klassificeras avledningarna enligt det huvudsakliga ordbildningsmedlet.”16 Det råder inget tvivel om exemplen på suffix-, prefix- och ändelseavledningar, men strax därefter anges följande verb som bildade med reflexivpartikeln (?): įsikatinti ’ta hand om en övergiven katt för att föda upp den’ (: įkatinti), užsigr ybauti ’tjäna pengar på sålda svampar’ (: užgrybauti). Är reflexivitetens roll verkligen densamma här som i suffix-, prefix- och ändelseavledningar? I morfologiska verk anges ett varierande antal reflexivitetsbetydelser, men oftast nämns direkt reflexivitet (prausia – prausiasi), indirekt reflexivitet (neša – nešasi, perka – perkasi), begränsning av handlingens område till utföraren själv (kelia – keliasi) med flera (LKE 471) – dessa betydelser kan också förnimmas när man jämför de icke-reflexiva och reflexiva formerna įkatinti (’ta hand om en övergiven katt för att föda upp den’) och įsikatinti (’ta hand om [det vill säga ta den åt sig / själv – recensionens anm.] för att föda upp en övergiven katt’), užgrybauti (’tjäna pengar på sålda svampar’) och užsigr ybauti (’tjäna åt sig [det vill säga tjäna pengar åt sig själv, sin egen ¹³ Det bör påpekas att möjligheten att bilda avledningar (se s. 68 sočiapi lvis) med en ändelse från kombinationen sočių pilvu i allmänhet strider mot den traditionella synen, enligt vilken avledningar och sammansättningar (motsvarande avledning och sammansättning) just skiljs åt utifrån antalet basord och enligt vilken avledningar av typen sočiapi lvis, -ė betraktas som sammansättningar (se Keinys 1999: 18; Urbutis 2009, 333; LKE 148, 590 med flera). ¹⁴ Samma ståndpunkt framgår också av Žodžių darybos vedlys (Murmulaitytė, Aleksaitė 2021) och A. Aleksaitės doktorsavhandling (2022: 167–170). ¹⁵ Att detta ordbildningssätt uteslutande är kännetecknande för en enda ordklass och inte för alla (för avledningar i alla möjliga ordklasser) stärker också den valda ståndpunkten att inte betrakta det reflexiva sättet som separat. ¹⁶ Monografins avsnitt 1.5.2 ägnas åt reflexiva avledningar; se s. 39–41. 330 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Daiva Murmulaitytė. Naujažodžių darybos ir morfemikos tyrimų perspektyvos (Lietuvių kalbos naujažodžių duomenyno atvejis) för behov – rec.] pengar från sålda svampar¹). Det bör uppmärksammas att samma verb på s. 53 užsigrybauti redan förklaras som en avledning med prefix och reflexivitet: ”[...] några ord som bildats analogt med andra ord, med prefix och reflexivt affix (užsigrybauti ’tjäna pengar på sålda svampar’, jfr užsidirbti, atsiseimauti ’vara tillräckligt länge, tills man inte längre vill vara ledamot av Seimas’, jfr atsivalgyti)” (s. 53). Det antas att verb av typen užsigrybauti är prefixavledningar, medan reflexiviteten är ett ytterligare avledningsmedel¹⁷, en del av ett sammansatt formant; jfr verb som betraktas som prefixavledningar: užsibūti (: būti), atsivalgyti (: valgyti), išsigulėti (: gulėti) (Keinys 1999: 89–90), persivalgyti (: valgyti), užsižiopsoti (: žiopsoti) (Barauskaitė 1985: 30), atsivalgyti (: valgyti), įsiplepėti (: plepėti) (Ružė 2012: 58) m.fl. I monografin ansluter man i huvudsak till A. Paulauskienės och DLKG:s ståndpunkt, och det är författarens rätt och val (det vill säga att ståndpunkten övertygar forskaren). Ändå borde monografin ha ägnat mer uppmärksamhet åt denna reflexiva avledningstyp, som betraktas som en separat ordbildningsmetod¹⁸; dessutom borde denna metod inte ha utelämnats i redogörelsen för ordbildningsmetoderna¹⁹. Reflexiviteten berör något en annan passage i monografin, där valet av grundordet (och dess form) diskuteras – på s. 11 står det: ”Även grundordets prefix eller reflexiva affix kan utelämnas, till exempel: džiugena ’en person som gläder sig’ (: džiaugtis), išvarža ’ett enormt utbrott av solplasma’ (: išsiveržti) (mer om förändringar i avledningsbasen, se: Urbutis 2009: 231–246; Jakaitienė 2009: 243; Barauskaitė 1985: 21–25; Keinys 1999: 19–20).” Här bör två saker sägas: även om man helt instämmer i att grundordets reflexivitet ibland utelämnas och inte överförs till avledningen, borde även den i recensionen behandlade uppfattningen nämnas, enligt vilken reflexivitet i vissa forskares verk ibland betraktas som ett sekundärt avledningsmedel, en del av ett sammansatt formant. En annan sak är att när man nämner möjligheten att grundordets prefix inte överförs till avledningen borde man ge åtminstone ett exempel som illustrerar detta påstående – båda avledningarna (džiugena, išvarža) illustrerar endast att grundordets reflexivitet utelämnas. ¹⁷ Båda möjligheterna skulle kunna anges så här: už(si)grybauti ’tjäna pengar på sålda svampar genom att (sig) skaffa’ (: grybauti). ¹⁸ Monografin är just den genre där man kan (och bör) diskutera omstridda frågor som tolkas på olika sätt. ¹⁹ På ett annat ställe i monografin (i diskussionen om ordbildningsmetoder) nämns inte reflexiv avledning – på s. 13 talas det om fyra huvudsakliga och en blandad avledningstyp: ”Vid sidan av de uppräknade huvudsakliga ordbildningsmetoderna – suffixavledning, eller suffixation, prefixavledning, eller prefixation, ändelseavledning, eller paradigmation, samt sammansättning, eller komposition (Urbutis 2009: 333–340; Keinys 1999: 22–23) – förekommer i litauiskan även blandad avledning [...]” – som synes bygger detta på V. Urbutis och S. Keinys verk, men i dessa talas det inte om en separat – reflexiv – avledningstyp. Recenzijos / Reviews 331 JOLANTA VASKELIENĖ Principen för hur grundord och grundformer presenteras är inte helt klar, till exempel: agurkžuvė (: agurkas + žuvis), įvairiareligis, –ė (: įvairus, –i + religija), kalbaknisys, –ė (: kalba + knisti), men klišakalbė (: kliša kalba), kalbokūra (: kalbą kūrė) och så vidare. Eftersom avledningstyperna anges med plustecknet (+) (se tabell 9 – substantiv + substantiv, adjektiv + substantiv osv.), verkar samma presentation vara förväntad överallt²⁰. När det gäller valet av formen hos det grundläggande verbet anges på ett ställe inte bara infinitiven utan även den verbform som avledningen direkt bygger på, medan endast infinitiven anges på andra ställen; jfr t.ex. på s. 12 pojautis (: pajausti, pajautė) och keitėjimas (: keistėti), på s. 63 vargospūdis (: vargas + spaudė) och skrajutė (: skrieti) – keitėjimas bygger på stammen i preteritum (keitėjo), medan skrajutė bygger på skrieja eller skriejo osv. Principen för hur grundord och grundformer presenteras kunde under alla omständigheter ha förklarats. Ytterligare några detaljer. kūnovara och megztipaltis betraktas som sammansättningar av oklar typ; av exemplen från ND (med förklaringar) framgår att de semantiskt hänger samman med två substantiv – kūnas, vara och megztinis, paltas (alltså är de sannolikt av typen substantiv + substantiv, men disintegrationen av megztipaltis borde diskuteras); eller skulle denna avledning kunna skrivas bredvid rašyt namis osv. (se s. 85). Till de oklara kunde också räknas šokvaikštis, som i tabell 9 (s. 80) med frågetecken anges som en sammansättning av typen substantiv + verb. Det antas att det i tabell 4, vid angivandet av typen av avledningsformant²¹, hade varit mer exakt att skriva inte ”Suffix” utan ”Suffix (slutsegment)”, eftersom det på flera ställen sägs att ord med samma slutsegment kan vara både avledningar och icke-avledningar (t.ex. står det med rätta på s. 52: ”Således kan –acija inte i alla fall betraktas som ett avledningsformant; ibland har nyorden helt enkelt dessa morfem (suffixet –acij– och ändelsen –a), eftersom denna form lånades in och inte bildades i det litauiska språket.”). Avslutningsvis bör det sägas att anmärkningarna av diskussionskaraktär (övervägandena) på inget sätt förringar det arbete författaren har utfört. Daiva Murmulaitytė lyckades utarbeta en monografi på hög nivå vad gäller både innehåll och form – från valet av forskningsobjekt och syfte till en konsekvent realisering av uppgifterna för att uppnå detta syfte. Denna monografi bör betraktas som ett betydande bidrag till utvecklingen av vetenskaperna om ordbildning och neologi (delvis även lexikologi och lexikografi). Och även om Daiva 20 I grammatikor och verk om ordbildning anges vanligtvis inte ordkombinationer vid avledningar, utan två grundord (utan plustecken). Den varierande presentationen av grundorden i monografin hänger sannolikt samman med författarens val av vad som betraktas som avledningsbas: två separata ord eller en ordkombination. 21 Benämningen avledningsformant (se monografin s. 11) implicerar att ordet är en avledning (dvs. ett ord bildat av ett eller flera grundord), medan –(i)acija förekommer både i sådana ord som kan betraktas som avledningar och i lånord (om behandlingen av ord med –(i)acija och deras rotbesläktade motsvarigheter med –imas, se Vaskelienė 2022). 332 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Daiva Murmulaitytė. Naujažodžių darybos ir morfemikos tyrimų perspektyvos (Lietuvių kalbos naujažodžių duomenyno atvejis) Murmulaitytė har gett ut en bok som är mest användbar för forskare (framför allt specialister på ordbildning, morfologi och lexikologi), men den (eller delar av den) borde också vara intressant och nyttig för läsare som i allmänhet intresserar sig för nyord, nybildningar och databaser; monografin skulle lärare, studenter och lärare kunna använda på ett betalt och kreativt sätt. LITTERATUR OCH KÄLLOR Aleksaitė Agnė 2022: Lietuvių kalbos naujažodžių daryba (2011–2019 m. Naujažodžių duomenyno pagrindu): doktorsavhandling, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Barauskaitė Dalia 1985: Darybinė žodžių analizė: metodiskt hjälpmedel, Šiauliai: Šiaulių pedagoginis institutas. DLKG 2005: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, 4:e reviderade upplagan, red. V. Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Jakaitienė Evalda 2009: Leksikologija, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Keinys Stasys 1999: Bendrinės lietuvių kalbos žodžių daryba, Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla. LKE – Lietuvių kalbos enciklopedija, sammanställd av K. Morkūnas, red. V. Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2008. LKG 1971: Lietuvių kalbos gramatika 2, huvudred. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis. Murmulaitytė Daiva, Aleksaitė Agnė 2021: Žodžių darybos vedlys [elektronisk resurs], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Tillgänglig på internet: https://ekalba.lt/zo-dziu-darybos-vedlys/. DOI: 10.35321/zodziu-darybos-vedlys. ND – Miliūnaitė Rita, Aleksaitė Agnė. Lietuvių kalbos naujažodžių duomenynas [fortlöpande internetbaserat uppslagsverk sedan 2011], sammanställd av R. Miliūnaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Tillgänglig på internet: https://ekalba.lt/nauja zodziai/naujienos [hämtad 2023–01–25–27]. Paulauskienė Aldona 1983: Lietuvių kalbos morfologijos apybraiža, Kaunas: Šviesa. Paulauskienė Aldona 1994: Lietuvių kalbos morfologija. Paskaitos lituanistams, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Paulauskienė Aldona 2007: Lietuvių kalbos morfologijos pagrindai, Kaunas: Technologija. Ružė Albertas 2012: Lietuvių kalbos morfologija II, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Recenzijos / Reviews 333 JOLANTA VASKELIENĖ Smetona Antanas 2005: Om frågan om indelningen av de huvudsakliga ordbildningssätten. – Acta Linguistica Lithuanica 52, 83–89. Urbutis Vincas 2009: Teorin om ordbildning, 2:a upplagan, Vilnius: Institutet för vetenskaplig och encyklopedisk utgivning. Vaskelienė Jolanta 2022: Om litauiska substantiv med gemensam rot och suffixen –(i)acija och –imas. – Respectus Philologicus 41, 94–106. DOI: 10.15388/RESPECTUS.2022.41.46.111. Vaskelienė Jolanta 2022a: Produktiva typer av nybildningar bland avledda substantiv och adjektiv. – Acta Linguistica Lithuanica 87, 177–199. DOI: 10.35321/all87–09. Mottagen den 2 februari 2023. JOLANTA VASKELIENĖ Vilnius universitets Šiauliai-akademi, Vytauto g. 84, LT-76352 Šiauliai, Litauen [email protected] 334 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII