Unraveling Vilnius County Drymonymy: the Case of Metonymy

ALISA STUNŽAITĖ Institutet för litauiska språket ORCID-id: orcid.org/0000-0002-4816-2629 Forskningsområden: toponymi, kognitiv onomastik, kognitiv semantik. DOI: doi.org/10.35321/all89–11 ATT UTFORSKA VILNIUS LÄNS DRYMONYMI: FALLET METONYMI Analys av Vilnius läns drymonymi: fallet metonymi SAMMANFATTNING Studiens främsta syfte är att ge insikt i de metonymiska mönster som kännetecknar drymonymer i dagens Vilnius län. Undersökningen fokuserar på ett urval av 696 namn hämtade från totalt 787 officiellt brukade drymonymer i Vilnius läns territorium. Materialet samlades in från olika källor, däribland tryckta material, elektroniska resurser och interaktiva kartor. Resultaten understryker hur vanligt metonymiskt tänkande är vid bildandet av drymonymer. Analysen ledde till tre skilda metonymiska modeller: PLATS FÖR PLATS, UTMÄRKANDE EGENSKAP FÖR PLATS och PERSON FÖR PLATS. Modellen PLATS FÖR PLATS visade sig vara mycket produktiv och gav upphov till 570 drymonymer. Modellen UTMÄRKANDE EGENSKAP FÖR PLATS var knuten till 100 drymonymer. Modellen PERSON FÖR PLATS påverkade namngivningen av 26 drymonymer. NYCKELORD: Vilnius län, drymonymer, metonymi, metonymiska modeller, kognitiv onomastik. ANNOTATION Denna studie syftar till att fastställa vilka metonymiska modeller som dominerar i Vilnius läns drymonymi. 787 drymonymer som fungerar i dagens Vilnius län samlades in från skriftliga och elektroniska källor samt interaktiva kartor. Resultaten visade den metonymiska karaktären hos 696 drymonymer i Vilnius län. Nämnda 236 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Unraveling Vilnius County Drymonymy: the Case of Metonymy namn förknippas med följande metonymiska modeller: PLATS FÖR PLATS, UTMÄRKANDE EGENSKAP FÖR PLATS och PERSON FÖR PLATS. Den mycket produktiva modellen, enligt vilken 570 drymonymer bildades, är PLATS FÖR PLATS. Den metonymiska modellen UTMÄRKANDE EGENSKAP FÖR PLATS förknippas med 100 drymonymer. Enligt modellen PERSON FÖR PLATS namngavs 26 skogar i Vilnius län. VIKTIGA ORD: Vilnius län, drymonymer, metonymi, metonymiska modeller, kognitiv onomastik. INLEDNING Egennamn, resp. toponymer, utgör en integrerad del av språket, liksom alla andra lexikala enheter. Till skillnad från vanliga ord är namn laddade med särskilda konnotationer och semantiska implikationer. Även om vissa egennamn till en början kan förefalla ha rent referentiella funktioner, avslöjar en granskning genom den kognitiva onomastikens lins deras inneboende narrativa betydelse. Sådana benämningar uppstår genom samspelet mellan individer och specifika platser och tilldelar dem substantiell betydelse, särskilt för deras användare (Ainiala, Östman 2017: 5). Namn har verkligen förmågan att väcka minnen, fantasier, språklig kompetens och känslomässiga reaktioner (Nyström 2016: 40). Dessutom kan de framkalla specifika kognitiva processer genom att utvidga innehållet hos ett toponym (Berezovič 1991: 75; Langendonck 2013). Följaktligen överskrider namn rena etiketter; de bär i stället på djup kulturell betydelse och ökar därigenom det övergripande värdet hos det språk där de används. I enlighet med den kognitiva lingvistikens postulat uppstår onymernas betydelse inte isolerat; den konstrueras i stället. Med andra ord följer den processen konceptualisering, som omfattar en mängd faktorer och sträcker sig bortom redan kända begrepp och en individs unika personliga erfarenheter (Langacker 2006: 30; Boldyrev 2016: 32). Begreppet är multidimensionellt och kan liknas vid en bild med otydliga gränser (Lakoff, Johnson 1980: 3; Gudavičius 2011: 109, 112–113). Det finns emellertid en risk för feltolkning när ett begrepp likställs med ett ords betydelse (Kerevičienė 2009: 5). Den lexikala betydelsen är utgångspunkten för avkodningen av ett begrepp. Det bör dock inte förbises att begrepp är abstrakta entiteter. De kräver ett sätt att manifesteras, och här fungerar språket som det främsta mediet för deras uttryck. Liksom ordens betydelser lagras i ordböcker, har begreppen sin boning i det mentala lexikonet. I detta kognitiva förråd lagras all samlad kunskap under individens livstid. Följaktligen kan alla tänkbara hinder Straipsniai / Articles 237 ALISA STUNŽAITĖ som hindrar förståelsen avgränsas exakt och uttrycks därefter genom språket, där det konceptuella innehållet överensstämmer med de betydelser som är förbundna med särskilda ord (Karpenko, Golubenko 2015: 286; Nyström 2016: 43). Konceptualiseringsprocessen uppnås genom olika tankemekanismer. En sådan mekanism, som har diskuterats ingående under det senaste årtiondet, är teorin om den konceptuella metaforen (Gibbs 1994: 123–124; Croft 2000: 197; Lakoff, Johnson 1980: 4), vilken ligger utanför denna artikels räckvidd. I stället kommer denna studie att koncentrera sig på manifestationen av metonymiskt tänkande såsom det framträder i toponymi, resp. drymonymi. Till att börja med är det nödvändigt att klargöra själva begreppet metonymi. Metonymiskt tänkande utgör en framträdande aspekt av mänsklig kognition och belyser komplexiteten i språkbruk, förståelse och olika kognitiva interaktioner (Gibbs 1999: 61, 66). I grunden fungerar metonymi som ett kognitivt och lingvistiskt verktyg för att representera universella kategorier som är utbredda i det mänskliga sinnet; den innebär ett sätt att förstå ett objekt genom dess association med ett annat, särskilt när båda objekten samexisterar inom samma domän (Kövecses, Günter 1999: 21; Kerevičienė 2009: 14–15). Detta innebär att ett objekts närhet och sammanbundenhet beaktas i vid utsträckning. Namn överförs mellan objekt som är relaterade på olika sätt: rumsligt, situationellt, strukturellt, historiskt och så vidare. Enligt Jurij Karpenko (1980: 49) är varje toponymiskt område i sig benäget att överskrida sina gränser, främst genom migration av egennamn, analogibildningar och andra mer subtila toponymiska processer. Med utgångspunkt i uppfattningen att onymer kan analyseras genom andra namns prisma har vetenskapliga undersökningar inriktats på att förklara vanliga modeller för metonymisk namngivning. Företrädare för den kognitiva onomastiken betvivlar numera inte att metonymi verkligen är ett av de viktigaste medlen för namnbildning (Langendონck 2007: 4; Rapa 2019: 38). I detta avseende har Katalin Reszegi (2022) identifierat flera modeller utifrån toponymisamlingar på landsnivå. Dessa modeller omfattar schemat PLATS FÖR PLATS, som bygger på rumsliga relationer, tillsammans med andra scheman såsom PERSON FÖR PLATS, VEGETATION FÖR PLATS, DJUR FÖR PLATS etc. Pierre Arnaud (2022) har gjort liknande upptäckter; han har emellertid valt en mer omfattande benämning, nämligen UTMÄRKANDE EGENSKAP FÖR PLATS, som omfattar särskilda mönster observerade vid metonymisk namngivning. Med tanke på metonymins uppfattade potential som en produktiv källa inom det toponymiska området har beslutet fattats att genomföra en ingående undersökning av Litauens toponymiska system med fokus på klassen drymonymer i Vilnius län. 238 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Unraveling Vilnius County Drymonymy: the Case of Metonymy Denna studie förespråkar en omfattande tolkning av drymonymer, i linje med den östeuropeiska traditionen. Denna typ av toponym betecknar namn som är förknippade med skogbevuxna områden, såsom skogar, tallskogar och alla andra områden täckta av skog (Nikonov 1966: 124; Superanskaja 1973: 186; Podol’skaja 1988: 57). Inom regional onomastisk forskning används den motsvarande termen miško vardas, som betyder skogsnamn, allmänt (Sviderskienė 2006; Mickienė 2019), och kommer även att användas omväxlande med termen drymonym. Det litauiska drymonymifältet har ännu inte behandlats heltäckande. Ilona Mickienės omfattande vetenskapliga bidrag (2001, 2004, 2006, 2011, 2012, 2018, 2019) är utan tvekan av avgörande betydelse. Under nästan två decennier har hennes forskning ägnats åt att utforska den derivationella aspekten av drymonymer i norra Litauen. Även om det har förekommit vissa begränsade och episodiska analyser av Renata Endzelytė (2003, 2005), Nerija Bartkutė (2006, 2008) och Dalia Sviderskienė (2006), är det viktigt att notera att ingen av dessa studier har närmat sig drymonymer från den kognitiva onomastikens perspektiv. Ett genomförande av det alternativa angreppssättet skulle emellertid kunna berika det litauiska onomastiska forskningsparadigmet, eftersom det kan blottlägga de narrativa aspekter som onymerna bär på. Med andra ord skulle det kognitiva angreppssättet kunna klargöra hur komplexa idéer och erfarenheter avspeglas i den lokala toponymiskan. Drymonymer har potential att avslöja intressanta särdrag i det tänkande som är inneboende i deras struktur. Därför är syftet med den aktuella forskningen att identifiera metonymiska modeller som återspeglas i drymonymerna i dagens Vilnius län. Forskningsmaterialet och källorna omfattar 696 drymonymer baserade på metonymi, vilka utgör fokus för den aktuella studien. Dessa specifika onymer valdes noggrant ut ur en korpus på 787 drymonymer som för närvarande används officiellt inom Vilnius läns geografiska gränser. Datainsamlingen omfattade både elektroniska och tryckta referenser och källor.¹ Drymonymer med en inneboende tvetydighet i sin natur har uteslutits ur undersökningen. Dessa namn kan ha påverkats av polysema appellativ eller av ett appellativ och/eller egennamn. Om sådana fall inkluderades kunde variationer påverkade av metonymiska modeller införas och därmed påverka studiens resultat. Följaktligen fattades beslutet att analysera drymonymer med klar semantik. Vid uttolkningen av ursprunget till drymonymer som bygger på appellativ fungerade ordböcker över litauiska, polska, ryska och belarusiska som centrala referenser. ¹ De huvudsakliga källorna för insamlingen av forskningsmaterial var: Litauens portal för spatial information (GP), Litauens skogars onomastikon (LMV) och Ordbok över litauiska ortnamn (LVŽ I, II, III, IV); se även Drymonym Sources & References. Straipsniai / Articles 239 ALISA STUNŽAITĖ För drymonymer som härletts från personbetecknande substantiv antogs ett heltäckande angreppssätt, med användning av elektroniska och tryckta källor för verifiering.² Forskningsmetod. Den aktuella forskningen följer den kognitiva onomastikens tradition och hävdar att alla namn har en inneboende betydelse. Den analytiska ramen för undersökningen av drymonymer är anpassad efter Nicola Dobrićs (2010) förslag, vilket innebär att konceptualiseringen av dessa onymer granskas genom käll- och måldomäner, representerade som källa → konceptuell struktur → domän. Eftersom vårt fokus emellertid uteslutande ligger på att undersöka metonymiska modeller förenklar vi modellen för förverkligandet av det konceptuella innehållet till källa → mål och framhäver därmed överföringen av begreppet från en entitet till en annan. Vissa fall som undersöks kräver en mer omfattande förklaring, och därför använder vi forskningsmodeller som introducerats av Aleksandras Vanagas (1981), Sviderskienė (2016, 2017, 2019, 2022), Ilona Mickienė, Rita Baranauskienė (2019), Pavel Skorupa (2019, 2021, 2021a, 2023) med flera. I denna studie närmas analysen av drymonymer genom tre övergripande generiska metonymiska modeller: I. PLATS FÖR PLATS, II. UTMÄRKANDE EGENSKAP FÖR PLATS och PERSON FÖR PLATS, vilka ytterligare underkategoriseras i mer specifika modeller. 1. METONYMISK MODELL: PLATS FÖR PLATS Den metonymiska modellen PLATS FÖR PLATS är väl etablerad inom det onomastiska området som transonymisering, vilket betecknar överföringen av onymer från en klass till en annan (Podol’skaja 1988: 87). Denna omfattande definition inbegriper olika möjligheter till samspel mellan egennamn och betonar därmed en bred förståelse av fenomenets väsen. Ur kognitiv synpunkt kan denna typ av övergång klassificeras som metonymi. Detta innebär att objektens närhet och kontiguitet beaktas i stor utsträckning. Sådana namn bidrar också till en bättre förståelse av relationen mellan olika toponymiska objekt och gör det lätt att känna igen manifestationen av metonymiskt tänkande (Markert, Nassim 2006: 2; Reszegi 2012: 5). Den aktuella artikeln föreslår en åtskillnad mellan två dominerande måldomäner: bebyggelser och akvatiska objekt. Denna modell är emellertid vanligtvis ² Se referenser. 240 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Unraveling Vilnius County Drymonymy: the Case of Metonymy förknippad med platsens utmärkande egenskaper.³ Den aktuella artikeln skiljer mellan drymonymer som motiveras av andra onymer och därmed knyts till en specifik plats, och sådana som motiveras av appellativformer som associerar dem med framträdande egenskaper hos platsen. Drymonymer som faller inom kategorierna baserade på andra onymer analyseras nedan. 1.1. Bebyggelse för skogen De flesta drymonymer som identifierats i Vilnius län har sitt ursprung i närliggande bebyggelser. Med tanke på denna undersöknings stora omfattning presenteras här endast de mest prototypiska och utmärkande exemplen. Totalt följer 546 drymonymer detta metonymiska mönster. Enligt Reszegi (2022: 209) kan ett nytt namn uppstå och hänvisa till ett större utrymme; det nya namnet har en nära relation till den ursprungliga betydelsen hos det namn som inspirerade det. Med tanke på det litauiska språkets syntetiska natur, där lexikala enheter ändrar form genom böjning, representeras de nybildade namnen vanligtvis genom genitiv (lit. Kilmininko linksnis), som kan uttrycka en mängd olika relationer, däribland besittning/ägande (Vaičienė 214: 320). Dessa drymonymer har också en ytterligare lexikal komponent, miškas, som översätts till skog. Därför kan följande metonymier observeras: Avižonys (Šr D) → Avižonių miškas (Šr D), Bagotėliai (El D) → Bagotėlių miškas (El D), Būikos (Šlčn D) → Būikų miškas (Šlčn D), Gelėdnė (Švčnč D) → Gelėdnės miškas (Švčnč D), Girulaičiai (V D) → Girulių miškas (V D), Kakarieka (Ukm D) → Kakariekos miškas (Ukm D), Semeliškės (El D) → Semeliškių miškas (Trak D), och andra. En jämförbar relation framträder i vissa drymonymer, där den andra lexikala komponenten har en mer specifik semantisk betydelse. Som illustration kan följande exempel betraktas: Barsūniškės (El D) → Barsūniškių eglynas (El D), där det litauiska ordet eglynas betecknar en ’granskog’ och därmed ger specifik information om vegetationsarten. I ett annat exempel, Beliōnys (Švčn D) → Belionių šilėlis (Švčn D), betecknar den andra komponenten, lit. šilas, ’en skog av höga, raka barrträd (särskilt tallar) som växer på sanddyner’. Dessutom förmedlar det litauiska suffixet -el⁴ här möjligen föreställningen om litenhet; markeringsordet šilėlis avslöjar platsens dominerande vegetationsegenskap. ³ Jfr Arnaud 2022. ⁴ Jfr Urbutis 2009: 330. Straipsniai / Articles 241 ALISA STUNŽAITĖ I ytterligare ett illustrativt exempel använder toponymförvandlingen Šešuoliai (Ukm D) → Šešuolių giria (Ukm D) det litauiska ordet giri̇̀ för att förmedla föreställningen om en ’stor skog’ och därigenom framhäva skogsområdets omfattande dimensioner. På liknande sätt används i fallet Batėnai (MIt D) → Batėnų girėlė (Ukm D) det litauiska suffixet -elis, som läggs till markeringsordet och därmed uttrycker välbehag. Båda dessa drymonymers andra lexikala komponenter återspeglar tydligt skogstypen. I Januvka (V D) → Janūv̇kos raistel̇is (El D) ger det litauiska ordet raistel̇is, en diminutivform av raistas som betyder ’en sank plats täckt av buskar eller träd, ett träsk’, ytterligare detaljer om landskapet. Dessutom förmedlar det litauiska suffixet -el i detta sammanhang föreställningen om litenhet eller välbehag.5 Ett intressant exempel på en andra lexikal komponent återfinns i Gudėliai (Šlčn D) → Gudėlių kelias (Šlčn D), där lit. kelias är förbundet med betydelsen väg. När man granskar kartan blir det uppenbart att denna markör inte har någon särskild egenskap, eftersom det tydligt framgår att vägen till Gudėliai går genom detta skogsområde. En annan fängslande illustration finns i Naujienos (Trak D) → Naujienų sala (Trak D), där lit. salà betyder ’ett landområde omgivet av vatten’. Valet av denna särskilda markör kan tillskrivas observationen att det vid en närmare granskning av omgivningarna framgår att vattendrag, däribland Grãžupis-floden och mindre bäckar, omger skogen. En parallell markör salà observeras likaså i Til̇tai (Trak D) → Ti̇ltų salà (Trak D), där skogen också omges av vattendrag. Anmärkningsvärt är att båda dessa drymonymer ligger inom samma distrikt, vilket kan tyda på en kulturell särprägel i namngivningsprocessen, med tanke på att sådana markörer saknas i andra distrikt i Vilnius län. Vissa drymonymer uppvisar användning av dubbla eller till och med tredubbla markörer, vilket exemplifieras av Antakalnis (V D) → Antakalnio šilo miško párkas (V D). I detta fall erbjuder toponymen ytterligare detaljer om den dominerande vegetationen, där lit. šilas förmedlar föreställningen om ’en skog av höga, raka barrträd (särskilt tallar) som växer på sanddyner’, medan lit. párkas betecknar en ’park’ och därmed antyder det rekreationssyfte som tillskrivs skogen. Anmärkningsvärt nog framträder en återkommande namngivningskonvention, där den andra lexikala komponenten är párkas, som en framträdande trend i stadsområden. Detta framgår av de många drymonymerna inom Vilnius kommuns distrikt som innehåller detta specifika element. Till exempel illustrerar Bukčiai (V D) → Bukčių miško párkas (V D), Gariūnai (V D) → Gariūnų miško párkas (V D), Fabijoniškės (V D) → Fabijoniškių miško párkas (V D) och flera andra detta mönster. 5 Ibid. 242 Acta Linguistica LXXXIX Unraveling Vilnius County Drymonymy: the Case of Metonymy Det är relevant att understryka att vissa drymonymer omfattar en kombination av flera bebyggelser tillsammans med ett preciserande lexikalt element, särskilt miškas (skog). Dessa sammansatta onymer antyder en nära rumslig relation till båda bebyggelserna: Nerāvai (V D), Grigiškės (V D) → Nerāvų-Grigiškių miškas (V D), Vaišėtai (Šlčn D), Trėbuškės (Šlčn D) → Vaišėtų-Trėbuškių miškas (Šlčn D). I detta sammanhang är det värt att notera förekomsten av drymonymer med flera markörer, liksom i de tidigare diskuterade modellerna. Exempel på sådana dubbla markörer, såsom miško párkas, finns i sådana skogsnamn som Višoriai (V D), Bajõrai (V D) → Višõrių-Bajõrų miško párkas (V D). I motsats omfattar vissa drymonymer bebyggelsens namn utan dess tillhörande markör. I sådana fall fungerar dessa drymonymer som förenande element i rummet och antyder en gemensam anknytning till båda bebodda områdena. Följande exempel kan illustrera detta fenomen: Mažosios Sėlos (Šlčn D), Didžiosios Sėlos (Šlčn D) → Sėlių miškas (Šlčn D), Naujosios Rakliškės (Šlčn D), Senosios Rakliškės (Šlčn D) → Rakliškių miškas (Šlčn D). Den metonymiska korrelationen mellan bebyggelsen och skogen blir tydlig i drymonymer som använder det litauiska prefixet pa-. Detta prefix förmedlar konventionellt en föreställning om närhet till det objekt som betecknas av grundtermen (LKG I 424). Följaktligen får dessa drymonymer innebörden att de ligger i utkanten av det bebodda området. Följande exempel illustrerar fenomenet: Lentvaris (V D) → Palentvario miškas (V D), Dailidžiai (Šr D) → Padailidžių miškas (Šr D). Genom tillämpning av modellen BEBYGGELSE FÖR SKOGEN kan man få insikt i landets historiska utveckling. Det kan förväntas att vissa bebyggelser blir framträdande medan andra gradvis försvinner. De bebyggelser som har försvunnit från Vilnius läns geografiska kartor lever vidare genom de drymonymer som de en gång motiverade. Dessa bebyggelser kan ha genomgått förändringar av sina officiella namn, vilket framgår av exemplet Gailiškė (Švčn D) → Gailiškės miškas (Švčn D), Ivučizna (Trak D)⁶ → Ivučiznos miškas (Trak D), eller ha avskaffats, som i Plačiavėlė (Ukm D) → Plačiavėlės miškas (Ukm D). Ett intressant exempel på den metonymiska modellen kan observeras i fallet Šveičārai (V D) → Šveičārijos miškas (V D). I detta särskilda exempel härstammar bebyggelsens toponym, Šveičārai, från nationens namn, schweizarna. Drymonymen, Šveičārijos miškas, bygger däremot på landets namn – Schweiz. Detta exempel ⁶ Nu Barbõriškės (Trak D). Straipsniai / Articles 243 ALISA STUNŽAITĖ väcker intressanta överväganden, som potentiellt kan ha sin grund i en landskapsanalog i. Det är viktigt att erkänna att Schweiz är känt för sin bergiga topografi, en egenskap som skiljer sig från Litauens avsaknad av framträdande bergskedjor. Det aktuella skogsområdet ligger emellertid i kuperad terräng, vilket anknyter till lokala urbanonymer som Aukštōji str. och betecknar Högsta gatan. Vid noggrann granskning står det klart att bebyggelsebaserad metonymi är en produktiv motivationskälla för litauiska drymonymer. Det är möjligt att tyda rumsliga samband mellan topografiska element och upptäcka de nyanserade sätt på vilka särskilda markörer ger värdefull information om skogsegenskaper och unika landskapsdrag genom modellen SETTLEMENT FOR THE FOREST. Drymonymer som har sitt ursprung i bebyggelser spelar en särskild roll som bärare av historiskt minne. De vittnar om att tidigare bebodda områden har existerat och fångar kärnan i dessa försvunna platser. Detta fenomen understryker det intrikata samspelet mellan språkligt uttryck och regionens kulturella och geografiska historia och belyser de komplexa betydelselager som är inbäddade i toponymer. 1.2. Vattengeografiskt element för skogen Vattenförekomster har stor betydelse för mänsklig verksamhet och framträder följaktligen som framträdande element i en geografisk region. Deras centrala roll i att forma landskapet och påverka mänskliga bosättningar gör dem till integrerade delar av den lokala toponymiska väven. Historiskt har vattenförekomster fungerat som källor till livsmedel, handelsvägar och platser av kulturell betydelse, vilket gjort dem till brännpunkter för mänskliga bosättningar och aktiviteter. Dessa namn ger en känsla av plats och fungerar som länkar mellan vattenförekomsten och andra toponymiska enheter i närheten (Reszegi 2022; Skorupa 2023: 231). Som ett resultat skapar den toponymiska nomenklaturen en semantisk sammankoppling som ger en djupare förståelse av regionens rumsliga relationer och kulturella landskap. Även om man skulle kunna hävda att floder, sjöar och dammar ofta fungerar som framträdande element inom en plats, är det i detta sammanhang värt att citera Vanagas (1981: 35), med tanke på hans insiktsfulla iakttagelse att floder, bland olika geografiska attribut, kan fungera som särskilda markörer för en plats när de uppvisar utmärkande egenskaper inom den vidare geografiska kontexten. Ett medvetet beslut har fattats att inordna drymonymer som hämtar inspiration från andra toponymer inom den övergripande metonymiska ramen PLACE FOR THE PLACE, dvs. AQUATIC FEATURE FOR THE FOREST, i stället 244 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Unraveling Vilnius County Drymonymy: the Case of Metonymy än att enbart koppla dessa skogsnamn till de framträdande dragen i det geografiska område som de representerar. Därför bygger 24 drymonymer inom Vilnius län på närheten till vattengeografiska element. Det är viktigt att understryka att dessa specifika drymonymer uteslutande hämtar sin inspiration från hydronymer, utan att någon eventuell påverkan från angränsande regioner med identiska benämningar inkluderas. Låt oss betrakta de mest framträdande exemplen. Eftersom Vilnius län saknar angränsande hav i sin geografiska kontext, förknippas drymonymer som bygger på hydronymer vanligen med de vattenförekomster som finns i närheten. Således framträder drymonymer motiverade av sjöar, exemplifierade av toponymer som Rašià (Švčn D) → Rašiõs miškas (Švčn D), Skrebỹs (Trak D) → Skrebio miškas (Trak D), Žīrnajai (Ukm D) → Žīrnajų miškas (Ukm D), samt sådana som har sitt ursprung i flodnamn, såsom Šalčià (Šlčn D) → Šalčiõs miškas (Šlčn D), Šventėlė (Švčn D) → Šventėlės miškas, Versekà (Šlčn D) → Versekõs miškas (Šlčn D), (Švčn D) som vanliga mönster i denna region. Som framgår av exemplen ovan följer drymonymer som har sitt ursprung i hydronymer en konventionell struktur: de står i genitiv och innehåller en lexikal bestämningsdel miškas. I likhet med det observerade fenomenet i den metonymiska modellen SETTLEMENT FOR THE FOREST kan man emellertid även här urskilja en parallell tendens, där vissa onymer har modifierat sin form men behållit sitt ursprung i vattengeografiska element. Ta exempelvis Vėrniė (Trak D) → Miškas Pāverknė (Trak D), där drymonymens morfologiska konstruktion använder det litauiska prefixet pa-, som vanligtvis uttrycker föreställningen om en perifer position.⁷ Vid närmare kartografisk granskning blir det dock uppenbart att floden rinner genom skogen. Följaktligen kan den semantiska betydelsen hos det litauiska prefixet pa förknippas med att gå genom; i detta fall flyter floden genom skogen. Ett annat anmärkningsvärt exempel är drymonymen Jūodupės raištas (Ukm D), som sannolikt härrör från potomymen Jūodupis (Ukm D). Detta fall är intressant av flera skäl. För det första uppvisar det en uppenbar diskrepans i grammatiskt genus: drymonymen härrör tydligt från en feminin form, medan potomymen är maskulin. Denna genusskillnad kan tillskrivas olika språkliga kontexter där onymerna myntades, vilket därmed ger dem skilda språkliga ursprung. För det andra ersätter den den vanligt använda markören miškas med den mer specifika termen raistas, som kan förknippas med ”en fuktig plats täckt av buskar eller träd, ett kärr” (LKŽe). Detta tillägg ⁷ Jfr LKG I 424. Straipsniai / Articles 245 ALISA STUNŽAITĖ ger ytterligare insikt i områdets landskap. Dessutom förtjänar formförändringen inom drymonymen att granskas. Medan litauiskan vanligtvis använder ūpė [flod], bygger den aktuella hydronymens källa på en alternativ form, upis [flod]. Som Vanagas (1981: 51) redogör för finns det en teoretisk möjlighet att potonymen ursprungligen kan ha utgått från genusformen ūpė. Följaktligen kan Juōdupis beteckna en förändring i fråga om term. Drymonymen kan således vara kopplad till en förändring i användningen av en lexikal form. Som de äldsta komponenterna i toponymiska enheter spelar vattengeografiska element en grundläggande roll i att motivera och forma det övergripande toponymiska datalandskapet. Drymonymer, trots sin särpräglade natur, följer denna tendens. Det är emellertid uppenbart att även om hydronymer har en betydande plats i detta sammanhang, är de inte den främsta källan till bildandet av drymonymer. Vanligen följer de drymonymer som faktiskt härrör från hydronymer en klassisk ram. I denna konventionella framställning infogas vattenförekomstens namn i genitiv och kompletteras med en ytterligare markör som anger objektets art. Detta mönster är konsekvent, med endast sällsynta undantag. 2. METONYMISK MODELL: FRAMTRÄDANDE EGENSKAP FÖR PLATSEN Även om metonymi kan fungera som en produktiv källa vid namngivning, kan den ibland framträda med lika stor tydlighet på alla nivåer av onymer. Processen att bilda ortnamn innefattar ofta användning av appellativa former. Detta mönster är särskilt tydligt inom litauisk toponymi, och forskare som Vanagas (1981: 20), Sviderskienė (2016, 2017, 2019, 2022), Mickienė (2018) och Skorupa (2021, 2021a, 2023) har utforskat denna aspekt ingående. Denna artikel gör åtskillnad mellan onymbaserade metonymier, som ansluter till den konceptuella modellen PLACE FOR THE PLACE, och appellativbaserade metonymier, som är knutna till modellen SALIENT FEATURES FOR THE PLACE. Detta avsnitt ägnas uttryckligen åt analysen av det senare tillvägagångssättet. 2.1. Skogstyp för skogen Reszegi (2022) påpekar att detta kan förknippas med den metonymiska modellen PLACE FOR THE PLACE, eftersom appellativformerna beskriver och betecknar platsen. Det är faktiskt allmänt erkänt att sådana toponymer i sig förmedlar 246 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Unraveling Vilnius County Drymonymy: the Case of Metonymy särskilda egenskaper hos platsen och klargör skogens unika kännetecken. Totalt omfattar denna kategori 36 drymonymer. I den tidigare forskningen diskuterades motivationen bakom de flesta drymonymer som hör till kategorin skogstyp.⁸ För att exemplifiera den metonymiska modellen analyserar denna artikel emellertid några drymonymer som inte har behandlats tidigare. Ett sådant exempel är drymonymen Lužynė (Šr D), som potentiellt härrör från det litauiska ordet lūža, vilket betecknar ”en tät snårskog av sammanflätade träd och växtlighet eller ett avskogat skogsområde” (LKŽe). Namnvalet belyser skogens tillstånd när namnet skapades, ger ytterligare insikt i dess beskaffenhet och representerar således den konceptuella strukturen genom Lith. lūža → Lužynė (Šr D). Ett annat intressant exempel inom kategorin drymonymer relaterade till skogstyp återfinns i Margai (Šr D). Denna onym hämtar sannolikt sin motivation från Lith. márgas, -à, som betyder ”mångskiftande, blandad, heterogen” (LKŽe). Följaktligen förmedlar detta namnval föreställningen att skogen består av olika trädarter. Under undersökningen framkom att skogens vegetation är varierad och omfattar lövträd och barrträd. Den konceptuella strukturen kan därför beskrivas enligt följande: Lith. margai → Margai (Šr D). En annan motivationskälla är dock också möjlig, eftersom drymonymen kan ha påverkats av Lith. márgas, som betyder ”en enhet för areamått”. Drymonymen kan således kopplas till bruket av markmått. Den konceptuella ramen förblir densamma: Lith. margai → Margai (Šr D). 2.2. Landskapselement för skogen Denna kategori framställer skogen genom att placera den i det omgivande landskapets kontext och därigenom beteckna den som ett framträdande områdesattribut. Följaktligen blir det tydligt att drymonymer kan förmedla information om terrängens beskaffenhet och ange om den är sank, plan, präglad av sanddyner eller kännetecknad av andra topografiska oregelbundenheter. Sådana toponymer fungerar som en transparent återgivning av konceptets primära lager. Samtidigt kan dessa namn knytas till en kategoriseringsprocess. Människor har naturligtvis sökt orientera sig i sin omgivning genom att identifiera dess utmärkande element och tillskriva landskapet betydelse. Vilnius län har 35 drymonymer som bygger på landskapsbegreppet. ⁸ Jfr Stunžaitė 2022. Straipsniai / Articles 247 ALISA STUNŽAITĖ Det effektivaste sättet att förmedla ett landskaps särpräglade egenskaper är att namnge ett framträdande närliggande element utifrån dess attribut. Denna princip framgår av drymonymen för Vilnius största och äldsta park, kallad Vingis (V D), som fått sitt namn efter en krök i floden Neris. Termen vingis översätts till loop på engelska. Parken omges anmärkningsvärt nog på tre sidor av strömmarna i floden Neris, vilket visar en tydlig konceptuell överensstämmelse: Lith. vingis → Vingis (V D). Regionens topografiska egenskaper är inkapslade i drymonymen Kapinių miškas (ŠĮčn D), som hämtar sin motivation från det litauiska ordet kāpinės, vilket betyder cemetery. Sambandet är rimligt, eftersom det finns en kyrkogård ungefär 700 meter från platsen. Enligt officiella uppgifter från kommunen Šalčininkai grundades den närliggande kyrkogården⁹ så sent som 2009. Eftersom skogselementet emellertid tillhör ett äldre lager av toponymiska data är det möjligt att det någon gång har funnits en kyrkogård i närheten. Övergången från ett landskapskännetecken till drymonymen genomförs således: Lith. kāpinės → Kapinių miškas (ŠĮčn D). 2.3. Vegetation för skogen I dessa drymonymer får föreställningen om den dominerande vegetationen betydelse. Ofta kännetecknar den dominerande arten inte bara platsen utan anger också en potentiell källa till ved, råvaror eller andra material som kan utvinnas därifrån. Sådana namn kan även bära kulturella konnotationer. Exempelvis är björkars och lindars betydelse i litauisk kultur obestridlig. Dessa trädslag förknippades med mystiska krafter: lindar betraktades som heliga, medan björksav ansågs ha läkande eller magiska egenskaper (Klimka 2011: 26–29). Följaktligen kunde skogar där dessa träd hade kulturell betydelse understryka deras centrala roll i samhället. Trädens symboliska betydelse kunde således skapa en länk mellan kulturella traditioner och själva skogsmiljön. Totalt understryker 24 drymonymer den metonymiska modellen VEGETATION FOR THE PLACE. Omnämnandet av björkar är särskilt anmärkningsvärt, eftersom det kan komma som en överraskning att åtminstone 7 skogar i Vilnius län har fått sina namn från Lith. bērzas, som betyder birch. Dessa drymonymer omfattar Beržynas (ŠĮčn D, Ukм D, Ukм D), Beržynė (Švnč D), Beržynėlis (Šr D), Beržytė (Ukм ⁹ Jfr. https://www.salcininkai.lt/data/public/uploads/2023/01/kopija-kapines-sarasas.pdf. 248 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Unraveling Vilnius County Drymonymy: the Case of Metonymy D), och Berželiai (Ukm D). Även om dessa former uppvisar variationer i böjningen påverkar sådana skillnader inte deras konceptuella representation. De ger endast kompletterande information.10 Alla förkroppsligar den dominerande vegetationen, som i detta fall avser björkträd: Lith. beržas → Beržynas (Šlčn D, Ukm D, Ukm D), Beržynė (Švčn D), Beržynėlis (Šr D), Beržytė (Ukm D), Berželiai (Ukm D). Överlag är det en utbredd tendens i litauiska drymonymer att spegla den dominerande vegetationsarten, vilket visas av exempel som Lith. liepynas [lindskog] → Liepynas (El D), Lith. bruknynė [område där lingon växer] → Bruknynė (Šlčn D), Lith. eglȳnas [granskog] → Eglynėlis (Švčn D), samt liknande exempel. 2.4. Fauna för skogen Drymonymerna i denna metonymiska modell innehåller främst zoonym, vilket visar att vissa djurarter är vanliga i de berörda områdena. I grunden ger de faunabegreppet betydelse. Dessutom kan dessa onymer förmedla ytterligare innebörd. Historiskt sett var skogar inte enbart platser för rekreation och frisk luft, utan också aktiva platser för ekonomisk verksamhet och försörjning. Djur som jagades i dessa skogar gav mat, päls och olika resurser. Följaktligen ger dessa namn värdefulla insikter i skogens resurs­potential. Endast 4 drymonymer faller inom denna kategori. Låt oss betrakta exemplet med en drymonym som kan fylla ett dubbelt syfte: å ena sidan fungerar den som en varningsindikator, å andra sidan representerar den koncentrationen av djur i området. Det är Gyvatynė (V D), som härrör från Lith. gyvatynas, gyvatynė ”en plats full av ormar” (LVŽ III 216). Denna drymonym varnar således för en hög sannolikhet att stöta på ormar. Historiskt hade ormar många användningsområden; de stektes, kokades, torkades och användes även i medicinskt syfte (TLE I 629). Det bör inte förbises att den litauiska mytologin också kretsar kring ormar; i synnerhet uppfattades Žaltys [snok] som en gestalt för underjordiska och livgivande krafter samt som en välvillig husande och väktare (VLEe). Den metonymiska överföringens konceptuella representation kan återges så här: Lith. gyvatynė → Gyvatynė (V D). 10 Se Stunžaitė 2022. Straipsniai / Articles 249 ALISA STUNŽAITĖ 2.5. Syfte för skogen Denna kategori uppvisar en viss tvetydighet, eftersom det är svårt att fastställa en exakt metonymisk modell som fångar kärnan i de drymonymer som ingår. Tvetydigheten ligger i det motiverande begreppet. Det är inte förvånande att skogar historiskt och än i dag fungerar som platser för bär- och svampplockning samt för att anskaffa olika resurser. Jakt har länge varit en omtyckt aktivitet bland litauer, först bedriven för försörjning och senare övergående till en fritidsaktivitet. En av drymonymerna i Vilnius län förkroppsligar detta begrepp och kan potentiellt ansluta till den metonymiska modellen FAUNA FOR THE FOREST. Skälet är att jaktaktiviteter skulle ha ägt rum i skogen om djur fanns där. Eftersom denna specifika drymonym, Medžiōklės miškas (Trak D), dessutom saknar zoolexem har den placerats i en separat kategori som bättre fångar dess innebörd. Denna drymonym härrör från Lith. medžiōklė, som betyder hunting, står i genitiv, vilket återspeglas i den litauiska ändelsen -ės, som om den visade denna skogs ändamål; den konceptuella överföringen är följande: Lith. medžiōklė → Medžiōklės miškas (Trak D). Den metonymiska modellen SALIENT FEATURE FOR THE FOREST kan klargöras ytterligare genom att betona den specifika egenskap som förtjänar uppmärksamhet. I denna kategori har vissa drymonymer tydliga och rättframma semantiska samband. En fördjupning i den konceptuella utvecklingen från appellativ form till drymonym kan emellertid ge ytterligare insikter. I grunden framhäver denna modell en unik egenskap hos skogen och inkapslar den i drymonymen. Även om det omedelbara sambandet mellan egenskapen och skogen är uppenbart kan en undersökning av vägen från det ursprungliga beskrivande uttrycket till den slutliga drymonymen ge en djupare kontextuell förståelse. Denna process belyser tankegången bakom valet av just denna egenskap för förbindelsen med skogen och kan avslöja kulturella, historiska eller praktiska överväganden. 3. METONYMISK MODELL: PERSON FÖR PLATSEN Dessa namn fångar ofta individers betydelse för utformningen av en regions historiska, kulturella och identitetsrelaterade aspekter. De fungerar som ett sätt att hylla och minnas dem som har spelat avgörande roller i samhällets utveckling. Sådana namn kan hedra pionjärer, markägare eller andra som i hög grad har bidragit till lokalsamhället. Ursprunget till dessa 250 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Unraveling Vilnius County Drymonymy: the Case of Metonymy namn väcker inga frågor, eftersom de direkt anger en koncentration av människor i specifika områden. Ändå ger dessa namn intressanta insikter ur kognitiv onomastiks perspektiv på grund av deras mindre uppenbara och mer komplexa konceptualiseringsmodell. För att förstå motivationen bakom dessa drymonymer är det nödvändigt att gå in på det underliggande begrepp som namnen förkroppsligar. Detta kräver en noggrann analys av varje enskilt fall, eftersom motivationerna kan variera avsevärt. Det som förblir konstant i alla antroponymiska toponymer är emellertid antydningen att en individ eller grupp av individer hade någon form av betydelse. Santa Rapa (2019: 39) påpekar exempelvis att skogvaktarnas namn kan förbli inkapslade i drymonymerna. I denna artikel ligger fokus, snarare än på möjliga orsaker till att dessa namn skapades, på att ge en översikt över drymonymer som bygger på personnamn. Totalt hör 26 skogsnamn till denna kategori; de har uteslutande sitt ursprung i antroponymer och följer den metonymiska modellen PERSON FOR THE FOREST. Vanligen kännetecknas drymonymer som återspeglar ansamlingen av människor på en plats av att pluralformer används, härledda från motiverande patronymer. Ett illustrativt exempel är Kiškėnų miškas (Švčn D), som antas ha inspirerats av den litauiska patronymen Kiškėnas (PDBe). Sambandet stärks av att den litauiska patronymen Kiškėnas är belagd i samma geografiska område, närmare bestämt inom Kaltanėnais seniūnija, där skogen Kiškėnų miškas (Švčn D) ligger. Överföringen av patronymen till drymonymen är således Lith. Kiškėnas → Kiškėnų miškas (Švčn D). På liknande sätt kan exemplet Mikáiliškių miškas (Trak D) anföras. Här baserades drymonymen på den polska patronymen Michajło, Michał (SSNO III 448–449), belarusiska Міха́йло, Міха́йла Михаил (Biryla 1966: 121) och litauiska Mikáilas (PDBe). Det kan därför återges som pol. Michajło, Michał, bel. Міха́йло, Міха́йла Михаил, Lith. Mikáilas → Mikáiliškių miškas (Trak D). Det är dock värt att notera att det även finns fall med singular representation. Exempelvis överförs den polska patronymen Lisowski (SSNO III 270), ryska Лисовский, belarusiska Лісоўскі, Лысеўскі (Biryla 1969: 253) till Lešovskio miškas (Šr D). Denna övergång kan återges på följande sätt: pol. Lisowski, ry. Лисовский, bel. Лісоўскі, Лысеўскі → Lešovskio miškas (Šr D). Denna samstämmighet mellan drymonymer inom en viss lokalitet antyder en möjlig namngivningsmotivation som bottnar i personens anknytning till landskapet. Att hävda att alla dessa drymonymer eller andra toponymer uteslutande bygger på ägandebegreppet utan ytterligare analys av register och andra dokument skulle vara ett djärvt påstående. Denna undersökning använder den metonymiska modellen PERSON FOR THE PLACE för att bättre illustrera dess produktivitet och betydelse och förhindra feltolkning av data. Straipsniai / Articles 251 ALISA STUNŽAITĖ SLUTSATSER Resultaten av denna undersökning visar flera centrala punkter: 1. Metonymi, en betydelsefull kognitiv mekanism, spelar en central roll i bildandet av drymonymer. Den förekommer i 696 officiellt erkända drymonymer inom Vilnius län, vilket utgör en betydande del av de totalt 787 drymonymerna. 2. Tre huvudsakliga metonymiska mönster har identifierats: PLACE FOR THE PLACE, SALIENT FEATURE FOR THE PLACE och PERSON FOR THE PLACE. • Den metonymiska modellen PLACE FOR THE PLACE kan ytterligare specificeras i två skilda modeller: SETTLEMENT FOR THE FOREST, som omfattar namn på omgivande bebodda områden, dominerar med 546 belägg och är därmed det vanligaste mönstret i drymonymisk konceptualisering. Den andra modellen, AQUATIC FEATURE FOR THE FOREST, representerar namn på närliggande vattenförekomster och har bidragit till 24 drymonymer. • Den metonymiska modellen SALIENT FEATURE FOR THE PLACE kan delas upp i fem specifika modeller: FOREST TYPE FOR THE FOREST, LANDSCAPE FEATURE FOR THE FOREST, VEGETATION FOR THE FOREST, FAUNA FOR THE FOREST och PURPOSE FOR THE FOREST. Dessa underkategorier representeras av 36, 35, 24, 4 respektive 1 drymonym. • Den metonymiska modellen PERSON FOR THE PLACE preciserades till PERSON FOR THE FOREST. Det är viktigt att notera att detta inte nödvändigtvis innebär ägande; snarare anger det en koppling mellan personen och skogen. Totalt faller 26 drymonymer under denna modell. Sammantaget belyser resultaten det intrikata samspelet mellan språk, landskap och mänsklig interaktion inom Vilnius län och visar den rika väv av betydelser som är inbäddad i namnen på dess skogar. FÖRKORTNINGAR Bel. – belarusiska; jfr – jämför; D – distrikt, El – Elektrėnai; m.fl. – med flera; Lith. – litauiska; Mlt. – Molėtai; Pol. – polska; Pref – prefix; Rus. – ryska; Suf – suffix; Šlčn – Šalčininkai; Šr – Širvintos; Švčn – Švenčionys; Trak – Trakai; Ukm – Ukmergė; V – Vilnius. KÄLLOR TILL DRYMONYMER GP – Lietuvos erdvinės informacijos portalas (= Portal of Spatial Information of Lithuania). Tillgänglig på: https://www.geoportal.lt/geoportal/. 252 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Unraveling Vilnius County Drymonymy: the Case of Metonymy LMV – Lietuvos miškų vardynas, del 1, Kaunas: Lietuvos miškininkų sąjunga, 1994. LVŽ I – Lietuvos vietovardžių žodynas 1 (A–B), redaktionskollegium L. Balode, V. Blažek, G. Blažienė, V. Kardelis, A. Ragauskaitė, S. Temčinas, J. Udolph, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2008. LVŽ II – Lietuvos vietovardžių žodynas 2 (C–F), förf. L. Bilkis, G. Blažienė, M. Norkaitienė, M. Razmukaitė, A. Ragauskaitė, D. Sviderskienė, ansvarig red. L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2014. LVŽ III – Lietuvos vietovardžių žodynas 3 (G–H), förf. V. Adamonytė, L. Bilkis, G. Blažienė, D. Kačinaitė–Vrubliauskienė, M. Norkaitienė, M. Razmukaitė, A. Ragauskaitė, D. Sviderskienė, ansvarig red. L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2018. LVŽ IV – Lietuvos vietovardžių žodynas 4 (I–J), förf. L. Bilkis, G. Blažienė, A. Ragauskaitė, D. Sviderskienė, ansvarig red. L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2021. LEXIKOGRAFISKA KÄLLOR LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), redaktionskollegium G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, huvudred. G. Naktinienė, elektronisk version, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005 (uppdaterad version, 2008 & 2018). Tillgänglig på: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas. REFERENCES Ainiala Terhi, Östman Jan–Ola, eds., 2017: Socio–Onomastics. The Pragmatics of Names, Pragmatics & Beyond New Series, 275, Amsterdam: John Benjamins Publishing Company. Arnaud Pierre 2022: Metaphor, Metonymy and the Nounness of Proper Names. – Lexis. Journal in English Lexicology 20. DOI: doi.org/10.4000/lexis.6617. Bartkutė Nerija 2006: The Tendencies of Change: Toponymy Derivation in Skaistgyris’ surroundings. – Proceedings of the 4th International Congress of Dialectologists and Geolinguists, Abstracts, July 28 – August 2, Riga: 2003, 56–61. Bartkutė Nerija 2008: Joniškio rajono teritorijos toponimija: daryba ir raidos polinkiai: daktaro disertacija, Šiauliai: Vytauto Didžiojo universiteto leidykla. Berezovič Elena L. 1991: Березович, Елена Л. Семантические микросистемы топонимов как факт номинации [Semantičeskie mikrosistemy toponimov kak fakt nominacii]. – Вопросы ономастики [Voprosy onomastiki] 19, 75–90. Straipsniai / Articles 253 ALISA STUNŽAITĖ Biryla Nikolaj V. 1966: Бiрыла, Николай В. Беларуская антрапанімія. Уласныя імёны, імёны-мянушкі, імёны па бацьку, прозвішчы [Belaruskaja antrapanimija. Ulasnyja imëny, imëny-mjanuški, imëny pa baćku, prozviščy], Мінск: Навука тэхніка [Minsk: Navuka tèchnika]. Biryla Nikolaj V. 1969: Бiрыла, Николай В. Беларуская антрапанімія [Belaruskaja antrapanimija] 2, Прозвішчы, утвораныя ад апелятыўнай лексікі [Prozviščy, utvoranye ad apeljatyŭnaj leksiki], Мінск: Навука тэхніка [Minsk: Navuka tèchnika]. Boldyrev Nikolaj N. 2016: Болдырев Николай Н. Когнитивная семантика [Kognitivnaja semantika], Москва, Берлин [Moskva, Berlin]: DirectMedia. Croft William 2000: Cognitive Linguistics, Cambridge: Cambridge University Press. Dobrić Nicola 2010: Theory of Names and Cognitive Linguistics – the Case of the Metaphor. – Filozofija i društvo 21, 135–147. Endzelytė Renata 2003: Šiaurės panēvežiškių vietovardžiai. – Žmogus kalbos erdvėje, 566–583. Endzelytė Renata 2005: Šiaurės vidurio Lietuvos vietovardžiai: daktaro disertacija, Kaunas: Vytauto Didžiojo universiteto leidykla. Gibbs Raymond 1994: The Poetics of Mind, Cambridge: Cambridge University Press. Gudavičius Aloyzas 2011: Reikšmė – sąvoka – konceptas ir prasmė. – Res Humanitariae 10, 108–119. Lakoff George, Johnson Mark 1980: Metaphors we Live By, Chicago: The University of Chicago Press. Langacker Roland 2006: Introduction to Concept, Image and Symbol. – Cognitive Linguistics: Basic Readings, ed. by D. Geeraerts, New York: Mouton de Gruyter, 29–69. Langendonk van Willy 2007: Theory and Typology of Proper Names, Berlin, New York: Mouton de Gruyter. Langendonk van Willy 2013: A Semantic-Pragmatic Theory of Proper Names. – Acta Linguistica Lithuanica 69, 99–130. LKG I – Lietuvių kalbos gramatika 1: Fonetika ir morfologija (daiktavardis, būdvardis, skaitvardis, įvardis), red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis, 1965. Karpenko Elena, Golubenko Lidija 2015: Problems of Cognitive Onomastics. – Записки з ономастики [Zapyski z onomastyki] 18, 285–293. Karpenko Jurij A. 1980: Карпенко, Юрий А. Признаки молодости топонимической системы [Priznaki molodosti toponimičeskoj sistemy]. – Перспективы развития славянской топонимики [Perspektivu razvitija slavjanskoj toponimiki], 254 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Unraveling Vilnius County Drymonymy: the Case of Metonymy отв. ред. А. В. Суперанская, Н. В. Подольская [otv. red. A. V. Superanskaja, N. V. Podol’skaja], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 48–57. Kerevičienė Jurgita 2009: Glossary of Cognitive Terms, Kaunas. Available at: https://www.knf.vu.lt/dokumentaifailaikatedrugermanuKereviciene%20%20kognityviniu%20ter minu%20zodynas.pdf. Klimka Libertas 2011: Medžių mitologizavimas tradicinėje lietuvių kultūroje. – Acta humanitarica universitatis Saulensis 13, 18–39. Kövecses Zoltán, Günter Radden 1999: Towards a Theory of Metonymy. – Metonymy in Language and Thought, eds. by K.-U. Panther, G. Radden, Amsterdam: John Benjamin Publishing, 17–59. Markert Katja, Nissim Malvina 2006: Metonymic proper names: A corpus-based account. – Trends in Linguistics Studies and Monographs 171, 1–17. Mickienė Ilona 2001: Telšių rajono toponimų daryba: daktaro disertacija, Kaunas: Vytauto Didžiojo universiteto leidykla. Mickienė Ilona 2004: Dėl Lietuvos asmenvardinės kilmės drimonimų darybos. – Baltu filoloģija 13(1), 121–131. Mickienė Ilona 2011: Sudėtiniai Lietuvos drimonimai: asmenvardiniai, hidroniminiai, toponiminiai. – Valoda dažādu kultūru kontekstā: Zinātnisko rakstu krājums 21, Daugavpils: Saule, 387–395. Mickienė Ilona 2019: Asmenvardinės kilmės miškų vardai: vakarinių pietų aukštaičių regionas. – Lituanistica 1(115), 30–38. Mickienė Ilona, Bačiūnaitė-Lužinienė Lina 2013: Onomastikos įžvalgos: mokomoji knyga, Vilnius: Vilniaus universitetas. Prieiga internete: http://www.khf.vu.lt/dokumentai/failai/katedru/lietuviiu/Onomastikos_izvalgos_Mickiene_Baciunaite-Luziniene_2013.pdf. Mickienė Ilona, Bankauskaitė-Sereikienė Gabija 2012: Labūnavos krašto toponimija: lingvistinės įžvalgos. – Lituanistica 2(58), 161–179. Mickienė Ilona, Baranauskienė Rita 2019: Pietų Aukštaitijos regiono toponimai, kilę iš asmenų pavadinimų. – Respectus philologicus 36(41), 60–72. Mickienė Ilona, Bieliauskaitė Rimantė 2018: Radviliškio rajono drimonimų darybos aspektai. – Respectus Philologicus 33(38), 83–92. Nikonov Vladimir A. 1966: Никонов, Владимир А. Краткий топонимический словарь [Kratkij toponimičeskij slovar’], Москва: Мысль [Moskva: Mysl’]. Straipsniai / Articles 255 ALISA STUNŽAITĖ Nyström Staffan 2016: Names and Meaning. – The Oxford Handbook of names and naming, Oxford: Oxford University Press. Podol’skaja Natalija V. 1988: Подольская, Наталия В. Словарь русской ономастической терминологии [Slovar’ russkoj onomastičeskoj terminologii], отв. ред. А. В. Суперанская [otv. red. A. V. Superanskaja], 2-е изд., Москва: Наука [2-е izd., Moskva: Nauka]. Rapa Santa 2019: Metonymy as a Basis of Toponymy. – 4ᵗʰ International Scientific Aleksandras Vanagas’ Conference “Onyms in Space and Space in Onyms”, Abstracts, November 7–9, Vilnius: 2019, 38–39. Available at: http://lki.lt/wp-content/uploads/2019/10/Vanago-konferencijos-prane%C5%A1im%C4%85-TEZ%C4%96S.pdf. Reszegi Katalin 2012: Cognitive approaches to Hungarian toponymy. – Onoma 47(1), 367–379. Reszegi Katalin 2022: Metonymic Namegiving from a Cognitive Perspective. – Acta Onomastica 63(1), 206–225. Skorupa Pavel 2019: Semantic Oppositions in Vilnius County Toponyms. – Acta Linguistica Lithuanica 81, 139–159. Skorupa Pavel 2021: Footprints of Language Contacts in the Present-day Vilnius County Hydronyms and Oikonyms: the Impact of Slavic Languages on Lithuanian Toponymy. – Acta Linguistica Lithuanica 85, 219–243. Skorupa Pavel 2021a: Vilnius County Toponyms as Signs of National and Cultural Identity, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Skorupa Pavel 2023: Semantics of Present-Day Vilnius County Toponym Oppositions: Doctoral Dissertation, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. SSNO III – Słownik staropolskich nazw osobowych 3 (Kł–M), red. W. Taszycki, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1971. Stunžaitė Alisa 2022: Manifestation of Physis in Vilnius County Drymonymy. – Acta Linguistica Lithuanica 87, 155–176. Superanskaja Aleksandra V. 1973: Суперанская, Александра В. Общая теория имени собственного [Obščaja teorija imeni sobstvennogo], Москва: Наука [Moskva: Nauka]. Sviderskienė Dalia 2006: Marijampolės apskrities drimonimų darybos ir kilmės polinkiai. – Acta Linguistica Lithuanica 54, 49–62. 256 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Unraveling Vilnius County Drymonymy: the Case of Metonymy Sviderskienė Dalia 2016: Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija, – Acta Linguistica Lituanica 75, 243–273. Sviderskienė Dalia 2017: Sudėtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija, – Acta Linguistica Lituanica 77, 78–102. Sviderskienė Dalia 2019: Priesaginių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija. – Acta Linguistica Lituanica 81, 110–140. Sviderskienė Dalia 2022: Utenos apskrities Anykščių valsčiaus (1935–1937) helonimų motyvacija. – Lituanistica 68, 1(127), 43–65. TLE I – Tarybų Lietuvos enciklopedija 1 (A–Grūdas), red. J. Matulis, Vilnius: Vyriausioji enciklopedijų redakcija, 1985. Vaičienė Agnė 2014: Lietuvių kalbos kilmininko semantikos tyrimai: rezultatai ir perspektyvos. – Res Humanitariae 16, 319–339. Vanagas Aleksandras 1981: Lietuvių hidronimų semantika. – Lietuvių kalbotyros klausimai 21, 4–153. VLEe – Visuotinė lietuvių enciklopedija (= Universal Lithuanian Encyclopedia), e. variantas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras, 2001–2020. Available at: https://www.vle.lt. Vilniaus apskrities drimonimijos analizė: metonimijos atvejis SANTRAUKA Šio tyrimo objektas – metonimijos būdu sudaryti Vilniaus apskrities drimonimai. Iš 787 atrinktų dabartinėje Vilniaus apskrityje funkcionuojančių vardų net 696 buvo inspiruoti metoniminio mąstymo būdo. Į tyrimo lauką nepateko drimonimai, kurių motyvacija siejama su motyvuojančių apelatyvų polisemija ir su motyvuojančios sąvokos apelatyvine ir (arba) onomine prigimtimi. Minėti drimonimai, įtraukti į tyrimą, potencialiai galėjo kelti abejonių, ar atitinka nustatytus metoniminius modelius, todėl jų buvo atsisakyta ir apsiribota tik visiškai aiškios semantikos miškų vardų analize. Atlikus tyrimą nustatyti dominuojantys modeliai: VIETA VIETOJ VIETOS, IŠSKIRTINĖ YPATYBĖ VIETOJ VIETOS IR ŽMOGUS VIETOJ VIETOS. 570 drimonimų yra siejama su metoniminiu modeliu VIETA VIETOJ VIETOS, jį sukonkretinus, paaiškėjo, kad drimonimų susiradymą dažniausiai inspiravo gyvenvietės (546) ir vandens telkiniai (24). 100 miškų vardų motyvacija grindžiama metoniminio modelio IŠSKIRTINĖ YPATYBĖ VIETOJ VIETOS. Minėtinos šios tyrimo patvirtintos išskirtinės ypatybės: miško tipas (36), kraštovaizdis (35), augmenija (24), gyvūnija (4) ir miško Straipsniai / Articles 257 ALISA STUNŽAITĖ paskirtis (1). Apie žmonių santalką miškingose vietovėse galima spręsti iš 26 Vilniaus apskrities drimonimų, jie siejami su žmogus vietoj vietos, t. y. žmogus vietoj miško, metoniminiu modeliu. Kadangi šis tyrimas buvo vykdomas kognityvinės onomastikos lygmeniu, jame laikomasi nuostatos, kad visi vardai turi reikšmę. Analizuotų drimonimų konceptualizavimo modelis buvo atskleistas adaptavus Nikolas Dobričiaus (2010) modelį, pagal kurį autorius siūlo numatyti koncepto kelią per šaltinio ir tikslo sritis, iš kurių šaltinis – apeliatyvas arba tikrinis žodis, o tikslas – onimas, šio tyrimo atveju – drimonimas. Taigi straipsnyje nagrinėjamų vardų konceptai atvaizduojami remiantis šia schema: apeliatyvas / tikrinis žodis → drimonimas. Panašią schemą vykdomuose tyrimuose taiko ir Vengrijos mokslininkė Katalina Reszegi (2022). Kadangi metonimijos apraiškų randama apeliatyvuose, tikimasi, kad metoniminis mąstymas būdingas ir tikriniams žodžiams. Juk metonimija yra kognityvinė ir lingvistinė priemonė universalioms kategorijoms formuotis žmogaus sąmonėje, kurios vėliau gali būti atspindėtos kalboje. Metonimija apima vieno objekto sampratos modelį susiedama jį su kitu, ypač tada, kai abu objektai egzistuoja toje pačioje paradigmoje (Kövecses, Günter 1999: 21; Kerevičienė 2009: 14–15). Toponimija ir yra būtent ta sritis, kuri parodo, kad objektai koegzistuoja, kad dėl įvairių priežasčių jai būdingas polinkis peržengti savo pačios ribas, iškaitant vardų migraciją tarp objektų klasių bei analogiją pagrįstų darinių (Karpenko 1980: 49). Metoniminiai procesai yra labai svarbūs ir įdomūs, kadangi jie atskleidžia glaudų žmonijos suvokimo, vietovės ypatybių, kalbos bei vardo formavimosi mechanizmų ryšį. Įteikta 2023 m. rugpjūčio 21 d. ALISA STUNŽAITĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT–10308 Vilnius, Lietuva alisa.stunzaitė@vilniustech.lt 258 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX