On the Meaning of the Lithuanian Preposition po: A Cognitive Perspective

Acta Linguistica Lithuanica 2026, vol. 94, s. 1–19 Innehållslänk / Turinio nuoroda ISSN 2669–218X (online / elektroninis) OM BETYDELSEN HOS DEN LITAUISKA PREPOSITIONEN po: ETT KOGNITIVT PERSPEKTIV Betydelsen hos den litauiska prepositionen po: ett kognitivt perspektiv IEVA STASIŪNAITĖ Vilnius universitet E-post: [email protected] ORCID-ID: https://orcid.org/0000-0001-6787-2602 Forskningsområden: prepositionssemantik, akademiskt skrivande. https://doi.org/10.35321/all94-10 SAMMANFATTNING Studier av prepositionsbetydelse är tämligen omfattande inom kognitiv lingvistik. Den litauiska po ’under’ bygger emellertid fortfarande på intuitiv förklaring snarare än korpusbaserade belägg, vilket återspeglar den traditionella forskningslinjen. Föreliggande artikel fokuserar därför på: (1) att identifiera prepositionens primära betydelse, (2) att undersöka dess utvidgningar, eller huvudsakliga användningstyper, i fysiska och icke-fysiska kontexter, samt (3) att sammanlänka de fastställda betydelserna, som skiljer sig åt i status, i form av ett nätverk. 1000 konkordansrader med po från skönlitteratursegmentet i Corpus of Contemporary Lithuanian Language undersöktes. The Principled Polysemy Model (Tyler, Evans 2003) användes för att skilja mellan betydelserna och deras kontextuella varianter samt för att identifiera den primära betydelsen. Kontextuella ledtrådar spelade också en betydande roll. Resultaten visar att den primära betydelsen, baserad på en protoscen där figuren befinner sig under bakgrunden, ger upphov till prepositionens övriga betydelser. Vissa av dem är konkreta – differentierade efter typerna av F och G samt deras geometriska och/eller funktionella relationer, medan de övriga utvidgningarna är abstrakta och motiverade av metafor. Artikeln behandlar också hur betydelsen hos po samspelar med de substantivkasus som prepositionen styr. NYCKELORD: litauisk preposition po, konkreta och abstrakta betydelser, principled polysemy. ANNOTATION Inom kognitiv lingvistik ägnas betydande uppmärksamhet åt prepositionssemantiken i flekterande språk. Denna artikel har tre mål: (1) att, utifrån figur- och bakgrundstyperna samt deras geometriska och/eller funktionella relationer, fastställa den primära betydelsen hos po, (2) att urskilja prepositionens övriga betydelser relaterade till fysisk och abstrakt rymd samt (3) att undersöka deras motivationsrelationer. 1000 konkordansrader med prepositionen från skönlitteraturregistret i Corpus of Contemporary Lithuanian Language analyserades. Studien tillämpade modellen för principled polysemy (Tyler, Evans 2003) och beaktade dessutom kontextuella kännetecken förbundna med ett stabilt uttryck av po-användningens frekvens. Det fastställdes att fem andra prepositionsbetydelser kan härledas ur den primära betydelsen, som är förknippad med en protoscen där figuren befinner sig under bakgrunden. Vissa av dem är konkreta, medan de återstående är abstrakta och motiverade av konceptuella metaforer. Artikeln diskuterar också kort hur betydelsen hos po samspelar med de kasus som prepositionen styr. NYCKELORD: litauisk preposition po, konkreta och abstrakta betydelser, principled polysemy. Copyright © 2026 Ieva Stasiūnaitė. Publicerad av Institute of the Lithuanian Language. Detta är en Open Access-artikel som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution Licence, vilken tillåter obegränsad användning, distribution och reproduktion i alla medier, förutsatt att originalförfattaren och källan anges. // Utgiven av Lietuvių kalbos institutas. Denna artikel är fritt tillgänglig och distribueras enligt villkoren i licensen ”Creative Commons” attribution, som tillåter obegränsad användning, distribution och återgivning av innehållet i vilket medium som helst, under förutsättning att författaren och källan anges. Mottagen: / Gauta: 2025–11–06. Accepterad: / Priimta: 2026–04–13. 1 1. INLEDNING Denna artikel syftar till att bidra till den kognitiva forskningslinjen inom prepositionssemantik genom att fokusera på den litauiska po ’under’, som tillhör en av de mest utvecklade delmängderna och prototypiskt innefattar hänvisning till en vertikal axel (se även vertikalt rum i Dirven 1993: 74). Dess inkludering i undersökningen var inte slumpmässig utan avsiktlig och motiverades av prepositionens semantiska rikedom och mångsidighet, vilket har gett upphov till flera forskningslinjer. Exempelvis behandlar Jonas Šukys (1998: 538) po på ett mer traditionellt sätt och fokuserar på dess spatiala, temporala och distributiva användningar i modern litauiska, med normativa anmärkningar om kasusrektion. Vytautas Ambrazas (2005: 444; 2006: 300) utvidgar däremot analysen till sekventiella, gradvisa och rörelsebaserade betydelser samt mer finfördelade betydelser av närhet, och tillhandahåller även historiska och dialektala belägg. Litauiska lexikografiska källor spelar, trots skillnader i beskrivningsambition, likaså en viktig roll i kartläggningen av pos semantiska omfång. Exempelvis intar Dictionary of the Contemporary Lithuanian Language (DLKŽₑ 2021, härefter) ett mer ekonomiskt förhållningssätt och komprimerar användningen av uttrycket till en uppsättning betydelser (plats, tid, sätt, distribution osv.), där varje betydelse illustreras med några representativa exempel. Dictionary of the Lithuanian Language (LKŽₑ, härefter) erbjuder däremot omfattande data från dialekter, äldre texter, folklore, religiös diskurs och idiomatisk användning och prioriterar därmed fullständighet och empirisk dokumentation. Även om dessa verk ger värdefulla klassificerande och beskrivande insikter behandlar de betydelserna hos po som diskreta kategorier snarare än som ett radiellt nätverk. Med andra ord tycks lexikograferna anta att prepositionens betydelse är alltför komplex och osystematisk för att kunna representeras som en sammanhängande struktur. Kognitivister, som betraktar prepositionsbetydelser som motiverade utvidgningar snarare än isolerade betydelser, möter också svårigheter, särskilt i sina tidiga studier. Inesa Šeškauskienė (2001) hävdar exempelvis i sin diskussion av po och dess litauiska nära synonym žemiau, tillsammans med deras primära översättningsmotsvarigheter under och below på engelska, att allmänna begrepp (t.ex. ”lägre än”) i ordböcker och lingvistisk litteratur ofta är inexakta eller förenklade. Hon betonar därför inte bara geometri utan också funktionella relationer, eller samspelet mellan de två, i den semantiska tolkningen av uttrycken; detta tillvägagångssätt gäller dock endast deras konkreta betydelser. Andra studier av primära översättningsmotsvarigheter till po och deras synonymer visar ytterligare svårigheter. Barbara Wege (1991) diskuterar exempelvis below men finner att uttrycket är motståndskraftigt mot analys i termer av nödvändiga och tillräckliga villkor. John R. Taylor (1993) och René Dirven (1993) behandlar, när de undersöker polysemin hos flera engelska prepositioner, under, även om deras diskussion av dess abstrakta betydelser förblir skissartad. Andrea Tyler och Vyvyan Evans (2003) undersöker under och below enligt The Principled Polysemy Model; deras analys saknar dock emellanåt den argumentationsdjuphet som återfinns i deras behandling av andra prepositioner. Ieva Stasiūnaitė (2018; 2025) undersöker den motiverade polysemin hos žemiau och below med samma modell och visar hur deras primära betydelse ger upphov till både konkreta och abstrakta betydelser. Även om de fastställda betydelserna endast delvis överlappar med ordboksartiklarna tycks ett principbaserat nätverksangrepp ge en mer systematisk redogörelse än tidigare studier. Annan forskning om flekterande språk, som inte omfattar po, har också gett betydelsefulla resultat. Elżbieta Tabakowska (2010) undersöker till exempel det polska za (’bakom, bortom, för’) och visar hur prepositionen samspelar med prefix och kasusformer. Dess ryska och litauiska motsvarigheter undersöks av Daria Shakhova och A. Tyler (2010) respektive I. Šeškauskienė och Eglė Žilinskaitė-Šinkūnienė (2015), vilket visar hur många betydelser bildar ett motiverat nätverk kring en central spatial betydelse. Andra arbeten fokuserar på en tvärspråklig undersökning av prepositioner. E. Žilinskaitė-Šinkūnienė et al. (2019a) rapporterar till exempel att inneslutning och stöd uttrycks på olika sätt i lettiska och litauiska, medan E. Žilinskaitė-Šinkūnienė et al. (2019b) finner 2 inneslutning liknar varandra i litauiska, lettiska och estniska; stöd uppvisar däremot större likhet mellan lettiska och estniska. E. Žilinskaitė-Šinkūnienė et al. (2020) framhäver betydelsen av topologiska och geometriska drag i beskrivningar av spatiala relationer mellan två objekt och visar variation i termer för närhet, avlägsenhet och avstånd i litauiska och lettiska (jfr Škilters et al. 2020). I. Šeškauskienė och Rita Juknevičienė (2020) visar att litauiska inlärare har svårt med in och on på grund av icke-kongruenta L1–L2-mappningar formade av semantiska och böjningsmässiga drag, vilket stöder ett motiverat polysemiangrepp. E. Žilinskaitė-Šinkūnienė och I. Šeškauskienė (2021) jämför det lettiska aiz och det litauiska už ’bakom, bortom’ och visar hur deras betydelser divergerar trots ett gemensamt domänområde på grund av kasusmarkering och verbal prefixbildning, vilket framhäver prepositionsbetydelse som en del av bredare morfologisk-semantiska nätverk. Trots dessa framsteg inom kognitiv-semantisk forskning har ingen studie behandlat den litauiska po; därför är det viktigt att på nytt fastställa dess semantiska element för att ge en entydig beskrivning. Den föreliggande analysen har tre huvudsyften: (1) att identifiera prepositionens primära betydelse, (2) att undersöka dess utvidgningar, eller huvudsakliga användningstyper, i fysiska och icke-fysiska kontexter, samt (3) att visa hur de fastställda betydelserna, som skiljer sig åt i status, systematiskt kan länkas samman i ett enda nätverk. 2. DATA OCH METOD Detta kapitel beskriver datainsamlingen och det metodologiska ramverk utifrån vilket den föreliggande studiens mål har formulerats. 1000 yttranden med po (av 50 243) samlades slumpmässigt in från Corpus of the Contemporary Lithuanian Language (DLKT, härefter), med undantag för idiomatiska eller på annat sätt begränsade användningar. Endast skönlitteratur valdes dock bland flera segment, eftersom den ansågs representera ett brett spektrum av betydelser hos det studerade uttrycket (ett sådant val kan också motiveras med hänvisning till tidigare forskning; se exempelvis Šeškauskienė, Žilinskaitė-Šinkūnienė 2015). Yttrandena glossades enligt Salos glossregler, anpassade till den baltiska morfologins särdrag (Nau, Arkadiev 2015). I den föreliggande undersökningen anses en preposition uttrycka en relation mellan två entiteter i den utomspråkliga världen, t.ex. suolas po langu ’en bänk under fönstret’. Figur (F) är en entitet som konceptuellt framhävs, typiskt mindre och flyttbar (dvs. en bänk), medan bakgrund (G) fungerar som ett referensobjekt i förhållande till vilket F är lokaliserad och därför vanligtvis är större och orörlig (dvs. ett fönster) (Talmy 2000). Den kvalitativa metoden användes för att identifiera och klassificera de distinkta betydelserna, eller huvudsakliga användningstyperna, hos po, och resultaten presenteras som relativa frekvenser, eftersom metoden möjliggjorde en mer ingående betydelseanalys. I linje med detta granskades konkordansraderna under annoteringsförfarandet för att avgöra om F och G representerade konkreta objekt, personer, abstraktioner eller handlingar och processer. Rum omfattade här alltså, förutom fysiskt rum, även flera andra rum, i enlighet med Gilles Fauconniers (2007) Mental Space Theory. Utöver dessa parametrar beaktade analysen F:s och G:s spatiala konfiguration, deras idealiserade geometriska former och/eller interna strukturer samt deras funktionella samspel. Under betydelsekonstruktionsprocessen antogs således prepositionen utlösa en mängd konceptuella operationer grundade i encyklopedisk kunskap. Samtidigt kan vissa användningar motiveras av talarens predisposition eller kommunikativa avsikt, vilket gör det möjligt att tolka samma situation ur olika perspektiv. Därför beaktades även graden av specificitet och saliens som tillskrevs särskilda aspekter av en scen i förfarandet för betydelseidentifiering, i linje med Hans J. Schmids (2007) diskussion av saliens och närliggande begrepp, såsom Ronald Langackers (2000) fokala justeringar och Leonard Talmys (2007) uppmärksamhetsfenomen. 3 Den kvalitativa metoden innebar också en principbaserad åtskillnad mellan distinkta betydelser och deras kontextuella varianter. För detta ändamål antogs en modell för ords betydelse, känd som Principled Polysemy (Tyler, Evans 2003). Trots betydande kritik är den fortfarande ett av få ramverk som erbjuder en systematisk och explicit metod för att identifiera prepositionsbetydelser. För det första måste en betydelse, för att vara distinkt eller lagrad i minnet, innehålla ett ytterligare element som inte framgår i någon annan betydelse. Med andra ord måste en distinkt betydelse omfatta antingen (A) en successiv förändring i uppsättningen begrepp, såsom (a) starka beroendeförhållanden mellan prepositionen och G:s dynamiska (kinetiska) och/eller geometriska egenskaper (t.ex. statisk kontra dynamisk, dimensionell kontra adimensionell), (b) motsvarande egenskaper som definierar F, såsom krävs av den specifika relation som uttrycks, och/eller (c) relationens natur mellan entiteterna, oavsett om den är topologisk (t.ex. kontakt, närhet) eller funktionell, eller (B) projektion på en ny domän (ibid.: 42–43; jfr Wesche 1986/1987; Lakoff 1987). Medan (B) omfattar flera domäner gäller (A) förändringar inom samma domän, eftersom ett lokativt begrepp kan ge upphov till ett annat lokativt begrepp, ett temporalt begrepp till ett annat temporalt begrepp osv. Med andra ord sker övergångar mellan begrepp, eller, enligt Ignacio Navarro i Ferrando (2006: 176), skiften, gradvis. Slutligen kan en distinkt betydelse inte härledas från en annan betydelse eller den kontext där den förekommer, utan måste i stället fungera som en stabil, konventionaliserad enhet (Tyler, Evans 2003: 42–43). The Principled Polysemy Model tillhandahåller också riktlinjer för identifiering av primär betydelse (ibid.: 47–50); i denna artikel anpassades de dock för att återspegla de faktiska semantiska tendenserna: (1) F:s och G:s fysiskhet, som är relaterad till sådana principer inom kognitiv lingvistik som det erfarenhetsbaserade angreppssättet och förkroppsligande, vilka hävdar att den primära betydelsen vanligtvis är mer fysisk och närmare kroppslig erfarenhet (Johnson 1987; Lakoff 1987; Steen et al. 2010); (2) kontextuella ledtrådar förbundna med en relativt stabil förekomstfrekvens (Sinha, Kuteva 1995); (3) den tidigast belagda betydelsen, vilket överensstämmer med andra kognitivt orienterade arbeten om flekterande språk (Pawłec 2009; Tabakowska 2010); (4) prepositionens användning i sammansatta former; (5) relationer till andra prepositioner som bildar kompositionella eller kontrasterande uppsättningar och delar upp olika spatiala dimensioner, t.ex. po kontra virš; (6) användningsfrekvens i ett nätverk; den är dock inte avgörande på grund av den överväldigande förekomsten av po när den betecknar temporala relationer (jfr parameterns relevans för žemiau och below hos Stasiūnaitė 2018; 2025). För att precisera den primära betydelsen introducerar A. Tyler och V. Evans (2003: 52) också begreppet protoscen, eller ”en idealiserad mental representation av de återkommande spatiala scener” som förknippas med en preposition. Slutligen användes ett radiellt kategoriangrepp (Lakoff 1987), grundat i Roschs (1978) prototypteori, för att redogöra för den motiverade polysemin hos po. Inom detta ramverk struktureras ordets betydelse kring en central, prototypisk betydelse, från vilken andra mindre representativa betydelser utvidgas på ett icke-slumpmässigt sätt och bildar ett nätverk snarare än en lista över obesläktade betydelser. Semantiska utvidgningar förklaras med hänvisning till transformationer av bildscheman och metafor. Transformationer av bildscheman är systematiska modifieringar av ett grundläggande bildschema, såsom förändringar i skala, orientering eller perspektiv, vilka är förankrade i återkommande visuella och kinestetiska erfarenheter. Metafor innebär i sin tur att struktur projiceras från en mer konkret källdomän till en mer abstrakt måldomän (Lakoff, Johnson 1980; Lakoff 1987; Kövecses 2010), vilket gör det möjligt för spatial erfarenhet att forma abstrakta betydelser. En preposition fungerar således som ”ett utmärkt ’laboratorium’ för att undersöka hur spatial erfarenhet grundlägger många andra typer av icke-spatiala, icke-fysiska begrepp” (Tyler, Evans 2003: ix). 4 3. RESULTAT Detta kapitel presenterar huvudresultaten av den föreliggande undersökningen av semantiken hos po. Först ges en översikt över dess betydelser tillsammans med deras relativa frekvenser i DLKT-datamängden (se Tabell 1). Tabell 1. Betydelser hos po (relativa frekvenser) Substantivkasus | GEN | ACC | INS | Totalt 3 Betydelser 1. Primär betydelse | – | – | 6,2% | 6,2% 2. Täckning | – | – | 15,2% | 15,2% 3. Genomträngning | – | 10% | – | 10% Totalt 1: Konkreta betydelser (1+2+3) | – | 10% | 21,4% | 31,4% 4. Temporal sekvens | 58,6% | – | – | 58,6% 5. Temporal kontinuitet | 3,8% | – | – | 3,8% 6. Distributiv kvantitet | – | 6,2% | – | 6,2% Totalt 2: Abstrakta betydelser (4+5+6) | 62,4% | 6,2% | – | 68,6% Totalsumma: Totalt 1 + 2 | 62,4% | 16,2% | 21,4% | 100% Som visas ovan har po sex betydelser: tre som rör fysiskt rum och tre som kodar relationer i icke-fysiskt rum. När det gäller relationen mellan konkreta och abstrakta betydelser (31,4%, Totalt 1, jämfört med 68,6%, Totalt 2) tycks prepositionen föredra utvidgningar bort från fysiskt rum. Dessutom styr po tre kasusformer: GEN, ACC och INS, där den sistnämnda dominerar i de konkreta betydelserna (21,4%, Totalt 1). GEN används däremot inte i fysiska kontexter utan förekommer i 62,4% av datan som hänför sig till abstrakta betydelser (Totalt 2). ACC är vanligare med po i fysiska än i icke-fysiska kontexter (10% mot 6,2%, Totalt 1 respektive Totalt 2), vilket ger en totalsumma på 16,2%. I konkreta betydelser kombineras prepositionen dessutom med ett substantiv i ett enda kasus, vilket visas i Totalt 3: INS (primär betydelse: 6,2%, täckning: 15,2%) eller ACC (genomträngning: 10%). I icke-fysiska kontexter framträder liknande mönster: GEN (temporal kontinuitet: 3,8%), ACC (distributiv kvantitet: 6,2%) och GEN (temporal sekvens: 58,6%). Temporal sekvens är således den vanligaste betydelsen i den sammanställda korpusen. De semantiska särdragen hos po, belagda i DLKT-data, diskuteras enligt följande. Först fastställs den primära betydelsen och dess utvidgningar i fysiska och icke-fysiska kontexter undersöks. Därefter betonas motiverade relationer mellan betydelserna, eller de huvudsakliga användningstyperna, som skiljer sig åt i status, som ett nätverk. 3.1. Fastställande av den primära betydelsen 3.1.1. Protoscenens beståndsdelar Figur 1 erbjuder en ungefärlig bild av den konceptuella spatiala relationen mellan två entiteter, sådan den kodas av po och representeras i protoscenen. 5 Figur 1. Protoscen för spatiala scener med po DLKT-data belägger flera drag hos den protoscen som förknippas med det studerade uttrycket. För det första kodar den schematiska tolkningen en relation där F är belägen lägre än G i det euklidiska rummet längs en vertikal axel: (1) <…>träduvor under takbjälken <…>. Trä. NOM.PL.M duvor.NOM.PL po tak.GEN.PL.F bjälke.INS.SG ’<…> träduvor under takbjälken <…>.’ I exemplet blir sija ’bjälke’, som åberopas genom encyklopedisk kunskap, G (en fet linje i Figur 1), medan karveliai ’duvor’, som betecknar gränsen för det vertikala rummet med sin botten vid den nedre änden, fungerar som F. Entiteterna är vertikalt inriktade i sekventiell ordning (se den vertikala streckade linjen i Figur 1)¹, så po medför inte bara geometriska relationer utan även närhet, vilket väl återspeglas i användningen tillsammans med avståndsmarkören tiesiai ’omedelbart’. I följande exempel utgör akys ’ögon’ och kakta ’panna’ delar av ett mänskligt ansikte, så frånvaron av avstånd är snarare en följd av kontexten²: (2) <…> under pannan <…> ögonen <…>. Po panna.INS.SG öga.NOM.PL ’<…> ögon <…> under pannan <…>.’ I (3) och (4) är F och G emellertid inte bara vertikalt inriktade utan påverkar också varandra på grund av sin närhet, vilket överensstämmer med funktionella, eller extra-geometriska, redogörelser (Vandeloise 1991; 1994; Coventry et al. 2001). Med andra ord tränger medicin in i människokroppen genom en arm som är ansluten till ett dropp direkt ovanför den, medan en datorkod som är placerad under fotografiet ger information om det: (3) <…> [armen låg] under droppställningen med en nål instucken i venen <…>. ¹ Som jämförelse är F:s placering under G, som fungerar som geometrisk referens, i fråga om žemiau, en till synes nära synonym till den undersökta prepositionen, inte tydligt specificerad. Detta illustreras väl av följande yttrande, där adressen (F) upptar mer utrymme än frimärket (G) men tolkas som belägen under endast i relation till frimärkets övre eller nedre gräns (Stasiūnaitė 2018; 2025): Žemiau pašto ženklo <…> adresas. Under post.GEN.SG address.NOM.SG ’En adress under ett frimärke’ ² När po och žemiau kan användas utbytbart, särskilt i kroppsliga relationer, framkallar de olika tolkningar av samma spatiala scen, jfr: Sukryžiavau rankas žemiau krūtinės / po krūtine. Korsade.PST.1SG arm.ACC.PL žemiau bröst.GEN.SG / po bröst.INS.SG ’Jag korsade armarna under/nedanför bröstet.’ I det givna exemplet återger žemiau den spatiala konfigurationen hos två diskontinuerliga objekt, eller subspaces, där det ena delrummet konceptualiseras som lägre än det andra (Šeškauskienė 2001; 2004). Po är däremot mer kontaktorienterat, eftersom armarna naturligt möter bröstet. [arm.NOM.SG ligga.PST.3SG po dropp.INS.SG med.PREP instucken.PST.PP.INS.SG.F nål.INS.SG ven.LOC.SG ’<...> [armen] med ett dropp med en nål i venen <...>.’ (4) Under fotografiet fastsatt datorkod <...>. Po fotografi.INS.SG fastlimmad.PST.PP.NOM.SG datorkod-NOM.SG.F kod.NOM.SG ’En datorkod var fäst under fotografiet <...>.’ I den föreliggande analysen illustrerar således protoscenen bakom den spatiala relation som kodas av po, där F är vertikalt lägre än G, prepositionens minst utarbetade innehåll jämfört med dess övriga betydelser. F:s och G:s sammanhängande eller spatiala närhet gör det emellertid möjligt för dem att bilda en meningsfull enhet, vilket antyder en benägenhet för funktionella relationer. Denna typ av protoscen kommer att behandlas som den mest representativa, eller primära, betydelsen hos po + INS (6,2% i Tabell 1). 3.1.2. Typer av F och G I detta avsnitt diskuteras de typer av F och G som kännetecknar den primära betydelsen hos po. Först presenteras olika kombinationer av dessa entiteter med relativa frekvenser, vilka därefter styrks av DLKL-datamängden. Tabell 2. Typer av F och G i den primära betydelsen hos po (relativa frekvenser) Som framgår av Tabell 2 är, utöver den minst elaborerade innehållsliga strukturen, den fysiska aspekten hos F och G ett viktigt kriterium för identifieringen av den primära betydelsen. I 53,2% av fallen (se Total 1) betecknar G ett konkret objekt, medan det i de återstående yttrandena (46,8%, Total 1) är en person eller mänsklig morfologi. Även om personer som fungerar som G utgör det näst vanligaste valet, framhäver deras förekomst i spatiala scener den kroppsliga erfarenhetens roll i struktureringen av vår förståelse av världen (Gibbs 2006: 9; Rohrer 2007: 25–47), vilket beläggs av studier av konceptuell metafor (Lakoff, Johnson 1980; Lakoff 1987; Kövecses 2010). Det är emellertid inte bara konkreta objekt, inklusive personer, som fungerar som G i den primära betydelsen av po; även F:s beskaffenhet är av största vikt. Materiella livlösa entiteter, som denotat, utgör 56,5% av materialet (Total 2), medan personer och mänskliga kroppsdelar utgör den näst vanligaste typen (40,3%, Total 2). Handlingar och processer, vars lokalisering bestäms med hänvisning till ett konkret objekt, förekommer i så få som 3,2% av yttrandena; i detta fall väljs dock ingen mänsklig kroppsdel som G (Total 2). Mer specifika statistiska tendenser illustreras vidare med konkordansrader från DLKT. Mänskliga kroppsdelar, som typiskt fungerar som G med po i den primära betydelsen, är exempelvis kakta ‘panna’, akys ‘ögon’, blakstienos ‘ögonfransar’, krūtinė ‘bröst’, osv. F:s position intas då också av mänsklig morfologi, t.ex. akys ‘ögon’, kumščiai ‘nävar’, rankos ‘armar’, osv. (12,9%, Tabell 2), ibland så att den till och med utgör en integrerad del av G: (5) <...> po jomis [akimis] atsirado apdribę pilki maišeliai. Po 3.INS.PL.F [öga.INS.PL] uppstå.PST.3PL hänga ner.PST.PA.NOM.PL.M grå.NOM.PL.M påse.DIM-NOM.PL ‘<...> grå påsar uppstod under de insjunkna ögonen.’ Livlösa entiteter, t.ex. akmenys ‘stenar’, pamatas ‘grund’, laiptai ‘trappa’, kilimas ‘matta’ eller kelias ‘väg’, när de används tillsammans med mänskliga drag, särskilt kojos ‘ben’, utgör G:s vanligaste denotat (33,9%, Tabell 2)3. Andra fysiska objekt kan också fungera som G och därmed bestämma lokaliseringen av personer eller delar av människans anatomi (27,4%, Tabell 2): (6) Med kinden tryckt mot den varma faderns sida. Under stjärnregnet. Nära.PREP varm.GEN.SG.M far.GEN.SG sida.GEN.SG luta sig intill.PST.PA.NOM.SG.M po stjärna.GEN.PL regn.INS.SG ‘Lutad intill den varma faderns sida. Under ett stjärnregn.’ Dessutom fungerar, när ett konkret objekt, t.ex. karnizas ‘gesims’, atbraila ‘en avsats’, osv., används som G, ett brett spektrum av materiella entiteter som F (22,6%, Tabell 2): (7) En öppning till höger, under utsprånget <...>. Hål.NOM.SG höger.LOC po avsats.INS.SG ‘Hålet är till höger, under avsatsen <...>.’ Konkreta entiteter i G:s position kan också förekomma med en dynamisk typ av F utan att tolkningen av den primära betydelsen påverkas (3,2%, Tabell 2): (8) <...> trollkarlen lyckades lyfta trådarna och spottade under dem. Trollkarl.NOM.SG lyckas.PST.3SG lyfta.INF tråd.ACC.PL och.CONJ spotta.PST.3SG po 3PL.INS ‘<...> trollkarlen lyfte upp trådarna och spottade under dem.’ Således förekommer olika typer av F och G, ordnade sekventiellt längs en vertikal linje, i protoscenen som ligger till grund för den spatiala relation som kodas av po. Betydelsens typiskhet förstärks emellertid av de berörda entiteternas fysiska beskaffenhet. Vidare kommer det att visas hur mindre typiska betydelser, eller användningstyper, är relaterade till denna betydelse genom att omforma den på olika sätt. 3.2. Täckning Täckningsbetydelsen hos po + INS är den vanligaste i fysiska kontexter och förekommer i 15,2% av DLKT-materialet (Tabell 1). Den bevarar den spatiala konfigurationen hos entiteterna från den primära betydelsen, där F är placerad nedanför och direkt under G längs en vertikal axel, och framhäver antingen rörelsens slutpunkt (9) eller statiska relationer (10): (9) <...> jag tog kniven och kastade den under bordet. Ta.PST.1SG kniv.ACC.SG och.CONJ kasta.PST.1SG po bord.INS.SG ‘<...> jag tog en kniv från skåpet och kastade den under bordet.’ (10) Liggande under filten lyssnade Virginijus uppmärksamt. Liggande.CVB.SG.M po filt.INS.SG Virginijus.NOM.SG lyssna uppmärksamt.PST.3SG ‘Virginijus låg under filten och lyssnade uppmärksamt.’ Det som emellertid skiljer den semantiska strukturen från den primära betydelsen är funktionell, eller extra-geometrisk, interaktion mellan entiteterna. Med andra ord kan G, konceptualiserat som ett tvådimensionellt objekt, täcka F, som är mindre eller åtminstone lika stort och placerat direkt under det. För att göra detta måste G också vara parallellt med F, vilket illustreras i följande exempel: (11) Kvinnan satt under tavlan. Kvinna.NON.SG sitta.PRS.3SG po bild.INS.SG 3Sådana kombinationer är omöjliga med žemiau, som kräver en mer diffus, kontaktfri placering av F i förhållande till G, t.ex.: <...> *under fötterna / under fötterna var det bar cement, inte en mjuk matta. *Žemiau fot.GEN.PL / po fot.INS.PL bar.NOM.SG.M cement.NOM.SG men.CONJ inte.NEG fluffig.NOM.SG.M matta.NOM.SG ‘<...> bar cement, men inte en fluffig matta, *nedanför/under fötterna.’ 8 ‘Kvinnan satt under bilden.’ (12) Något rosa låg på trottoaren under min sko. Obestämd.vad.NOM rosa.NOM.SG.F ligga.PST.3SG på.PREP trottoar.GEN.SG po 1SG.GEN sko.INS.SG ‘Något rosa låg på trottoaren under min sko.’ (11) illustrerar den primära betydelsen av po: bilden, konceptualiserad som ett tvådimensionellt objekt, hänger vinkelrätt på väggen i förhållande till kvinnan och täcker därför inte henne utan anger endast hennes lokalisering i nära anslutning. I (12) används prepositionen däremot i täckningsbetydelse, eftersom skon intar en parallell, tvådimensionell position direkt ovanför något rosa, förmodligen mindre, och därmed minskar dess exponering eller synlighet. I följande konkordansrader är endast deras tvådimensionella horisontella ovansidor metonymiskt involverade i konceptualiseringsprocessen, trots att jord och vatten utgör kontinuerliga massor: (13) <...> de hade inrättat sitt högkvarter djupt under jorden i sluttningarna <...>. Försvarare.NOM.PL högkvarter.ACC.SG RFL.inrätta.PST.3PL grotta.LOC.PL djupt.ADV po jord.INS.SG ‘<...> försvararna byggde högkvarter i grottor djupt under marken <...>.’ (14) <...> hon nugrimzdo po okeanu. 3.NOM.SG.F sjunka.PST.3SG po ocean.INS.SG ‘<...> hon sjönk under oceanen.’ Som adverbet giliai ‘djupt’ och verbet (nu)grimzti ‘sjunka’ visar, stöder kontextuella ledtrådar ytterligare tolkningen av po som uttryck för en täckningsrelation. Andra verb, t.ex. slypėti ‘lura’, dingti ‘försvinna’, (pa)(si)kišti ‘placera sig/något under något’, (pa)slėpti(s) ‘gömma någon/något/sig själv’, (pa)laidoti ‘begrava’, osv., är likaså betydelsefulla indikatorer, i linje med V. Ambrazas (2006: 298), som noterar samma semantiska bidrag hos prefixet pa- (15) <...> ett fotografi som låg gömt (...) under cellofanfilmen i ett litet album <...>. Fotografi.NOM.SG lura.PRS.PA.NOM.SG.F po cellofan.GEN.SG ark.DIM.INS.SG liten.LOC.SG.M album.DIM.LOC.SG ‘<...> ett fotografi som lurade under ett cellofanark i ett litet album <...>.’ (16) <...> rötterna hade trängt in under stugans grund. Rot.NOM.PL begrava.PRS.PA.NOM.PL.F po stuga.GEN.SG grund.INS.PL ‘<...> rötterna var begravda under stugans grund.’ Adjektiv, såsom neįskaitomas ‘oläslig’, eller substantiv, t.ex. užklotas ‘överkast’, sleptuvė ‘gömställe’, förekommer också ofta med po för att uttrycka täckning: (17) <...> att stinka under det där paljettprydda täcket <...>. Frysa.INF po DEM.INS.SG.M tunn.INS.SG överkast.INS.SG ‘<...> frys under det tunna överkastet <...>.’ (18) <...> de ljusa ögonen gick inte att urskilja under den långa luggen. Ljus.NOM.PL.F öga.NOM.PL NEG.läslig.NOM.PL.F po lång.INS.PL.M lugg.INS.PL ‘<...> ljusa ögon var oläsliga under en lång lugg.’ Således bevaras entiteternas successiva konfiguration längs en vertikal linje, men förändringar i G:s dimensionalitet och orientering gör att F intar en position med minskad exponering. Denna modifiering förstärker en redan latent funktionell interaktion, vilket antyder att täckningsbetydelsen hos po + INS är härledd från den primära betydelsen. 3.3. Genomträngning Po + ACC uttrycker en genomträngningsbetydelse som också gäller fysiskt rum (10%, Tabell 1). Det framträdande i den semantiska strukturen är emellertid F:s fördelade rörelse över G: 9 (19) <...> klajonės po Visatą joninėje laidojimo raketoje. Vandrande.NOM.PL po rymd.ACC.SG jonisk.LOC.SG begravnings.GEN.SG rymdskepp.LOC.SG ‘<...> vandrande i rymden i ett joniskt begravningsrymdskepp.’ (20) <...> vyrui reikia po svietą pasivalkioti. Man.DAT.SG behöva.PRS.3SG po värld.ACC.SG ströva.INF ‘<...> mannen behöver ströva omkring i världen.’ Som yttrandena ovan visar är visata ‘rymd’ och svietas ‘värld’ platser inom vilkas gränser F:s spridda rörelse, antingen raketa ‘rymdskeppets’ eller vyras ‘mannens’, äger rum. I (19) fungerar G som en tredimensionell entitet, vilket förutsätter att F rör sig antingen vertikalt eller horisontellt. I (20) är G en tvådimensionell yta, vilket gör att det andra objektet endast kan ändra position längs en horisontell axel. Denna typ av interaktion mellan entiteterna motsäger inte total affectedness och förklarar konkreta användningar av ACC, såsom riktning eller destination: “<...> [en entitet] som rör sig inuti ett ackusativiskt landmark följer inte en rak väg <...> utan rör sig slumpmässigt omkring <...>” (Luraghi 2009: 145–146, se även Janda 2002). Denna semantiska egenhet överensstämmer med annan forskning, som framhäver ett dynamiskt element som kasusets centrala drag (Serra-Borneto’s 1995a as cited in Oakley 2007: 221; se även Ambrazas 2006: 297). Hypotesen om en kinetisk aspekt i semantiken hos po bekräftas av tämligen talrika kontextuella ledtrådar, däribland substantiv som ekskursija ‘resa/utflykt’ och ett brett spektrum av verb som betecknar olika typer av rörelse, exempelvis klajoti, klaidžioti, keliauti ‘vandra’, ‘ströva’, dykinėti, slankioti, trainiotis ‘driva omkring’, ‘gå sysslolös’, blaškytis, daužytis, trankytis ‘slå omkring sig’, ‘stöta omkring’, ieškoti, naršyti, raustis ‘leta’, landžioti, šniukštinėti ‘snoka omkring’, samt många andra. F:s genomträngning av ett område kan emellertid inte bara innebära fysisk rörelse utan också en mindre konkret positionsförändring. I DLKT-materialet fungerar exempelvis žvilgsnis ‘blick’, antingen implicit eller explicit refererad till, som F: (21) Tėvai pasitikėjo ja, viena išleisdami pasidairyti po pasaulį. Förälder.NOM.PL RFL.lita på.PST.3PL 3.INS.SG.F ensam.ACC.SG låta.CVB.PL.M gå.INF och RFL.titta.INF po värld.ACC.SG ‘Föräldrarna litade på henne och lät henne gå och se sig omkring i världen på egen hand.’ (22) <...> žvilgsniu klaidžiojo po atitirpusias iš po sniego darželio loveles <...>. Blick.INS.SG vandra.PST.3SG po upptinad.AKK.PL från po snö.GEN.SG förskola.GEN.SG blomsterbädd.DIM.ACC.PL ‘<...> (Han/hon) lät blicken vandra över förskolans upptinade blomsterbäddar <...>.’ I genomträngningsbetydelsen hos po + ACC blir entiteternas spatiala konfiguration längs vertikala eller horisontella axlar således mindre betydelsefull. F förändras också vad gäller sina egenskaper, närmare bestämt mot iterativ rörelse eller fördelning snarare än lokaliserad positionering över hela G, antingen som (a) ett enda objekt, t.ex. pasaulis ‘värld’ (21), eller (b) en klunga av homogena objekt, som i darželio lovelės ‘förskolans blomsterbäddar’ (22). Genomträngning kan därför integreras i det semantiska nätverket via täckningsbetydelsen, som är relaterad till den primära betydelsen eftersom den betecknar en lokalisering under något. Även vid täckning kan emellertid en utbredning över rummet observeras, som i po okeanu ‘under oceanen’, giliai po žeme ‘djupt under marken’ eller po pamatais ‘under grunderna’, vilket belyser sambandet mellan täckning och genomträngning. 3.4. Distributiv kvantitet Utöver sin konkreta genomträngningsbetydelse uttrycker po + ACC också distributiv kvantitet, vilket förekommer i 6,2% av DLKT-materialet (Tabell 1). I denna betydelse ersätts entiteternas spatiala arrangemang av fördelning över flera deltagare, objekt eller handlingar, antingen i diskreta kvantiteter eller upprepade delar: (23) <...> į tas tolimas ir pavojingas keliones siųsdavo po du vairuotojus <...>. Till.PREP DEM.ACC.PL.F avlägsen.ACC.PL.F och.CONJ farlig.ACC.PL.F resa.ACC.PL skicka.HAB.PST.3SG po två-NOM.PL förare.ACC.PL 10 ‘<…> [de] brukade skicka två förare på de avlägsna och farliga resorna <…>.’ (24) <…> skylpai gal po tūkstantį arų. Tomter.NOM.PL kanske.ADV po tusen.ACC.SG are.GEN.PL ‘<…> tomter på kanske 1 000 ar.’ Grammatiska mönster med pronomen och adverb är också belagda: (25) Jag läste det flera gånger. Läsa.PST.1SG po flera.ACC.PL.M gång.ACC.PL ‘Jag läste den flera gånger.’ (26) Antanas började bli allt stoltare lite i taget. Anton.NOM.SG börja.PST.3SG po lite.ADV bli högfärdig.INF ‘Anton började långsamt bli högfärdig.’ Som framgår av yttrandena ovan betecknar G en mätbar enhet eller entitet, såsom förare eller marklotter, medan F representerar en kvantitet som fördelas över varje instans av G. På liknande sätt signalerar po i uttrycken po kelis kartus ‘flera gånger’ eller po truputėlį ‘lite i taget’ ett gradvis eller upprepat förekommande, vilket återspeglar distributionens gradbara natur. Betydelsen är därför nära besläktad med genomträngning, vars mest framträdande drag är iterativ rörelse eller vidsträckt spridning över ett område som fungerar som G (Luraghi 2009: 146; se även Janda 2002; jfr Ambrazas 2006: 297). Det kinetiska elementet, ett av de centrala begrepp som förknippas med ACC (Serra-Vorneto 1995a as cited in Oakley 2007: 221), motsäger inte den semantiska struktur som studeras. Det återspeglar snarare en annan typ av funktionell interaktion, där den spatiala spridningens logik överförs till icke-fysisk eller skalär progression. 3.5. Temporal sekvens Po har också utvecklat andra betydelser förknippade med icke-fysiskt rum, där temporal sekvens är den vanligaste i DLKT-datasetet (Tabell 1: 58,6% med GEN4). Följaktligen är dominans, ett centralt kriterium för identifieringen av den primära betydelsen enligt Tyler och Evans (2003: 47–50), inte en avgörande faktor i den sammanställda korpusen. I yttranden där prepositionen betecknar en temporal sekvens syftar G på ett tidsintervall som sträcker sig bortom talögonblicket, medan F är den förväntade händelse som markerar dess slutpunkt. Intervallets varaktighet kan vara oprecis men är typiskt kort och uttrycks med fraser som po kurio / kiek laiko ‘efter en viss tid’: (27) <…> vilket hallonsnår! – utropade Milda efter en stund. Vad.NOM.SG.M hallonbuske.NOM.SG po vilken.GEN.SG.M tid.GEN.SG utropa.PST.3SG Milda.NOM.SG ‘<…> vilka hallonbuskar! – utropade Milda efter en viss tid.’ När det temporala avståndet är relativt långt, men fortfarande obestämt, använder litauer ofta adjektivet ilgas ‘lång’ med po: (28) <…> efter så lång tid känner jag redan att hon förstår mig. Po sådan.GEN.SG.M lång.GEN.SG.M tid.GEN.SG känna.PRS.1SG att.CONJ 3.NOM.SG.F 1.ACC.SG förstå.PRS.3SG ⁴Även om prepositionen också förekommer med DAT i denna betydelse överensstämmer sådan användning inte med den kodifierade standardspråkets normer (Miliūnaitė 2022: 518). Den representerar snarare fossiliserade konstruktioner (Šukys 1998: 459) och uteslöts därför från analysen av temporal betydelse: Egonai, po viskam nūšauk mane. Egonas.VOC.SG po allt.DAT.SG skjuta.IMP.2SG 1.ACC.SG ‘Egonas, skjut mig när allt är över.’ Enligt Zigmas Zinkevičius (1981: 192) och V. Ambrazas (2006: 295–296) fungerade po som ett preverb i äldre texter och förekom oftare med DAT; med tiden ersattes dock denna användning av GEN. Denna historiska redogörelse verkar mer övertygande än försöken att härleda den ablativa betydelsen hos po + GEN från motsvarande prepositioner i grekiska (ἀπό) och latin (ab), som båda betyder ‘bort från’. Sådana tolkningar överensstämmer emellertid med det kognitiva förhållningssättet, där GEN behandlas som en referenspunkt (Berg-Olsen 2004). ‘<…> efter så lång tid känner jag att hon förstår mig.’ DLKT-materialet belägger å andra sidan också ett antal fall där hänvisning görs till ett mer bestämt intervall mellan två händelser; därför förekommer sekundė ‘sekund’, minutė ‘minut’, valanda ‘timme’, diena ‘dag’, savaitė ‘vecka’, mėnuo ‘månad’, metai ‘år’ i G:s position: (29) Nu sparar han pengar, och om sju år kommer han att se dem igen. Nu.ADV 3.NOM.SG.M spara.PRS.3SG pengar.ACC.PL och.CONJ po sju.GEN.PL.DEF år.GEN.PL igen.ADV 3.ACC.PL.M se.FUT.3SG ‘Han sparar pengar och kommer att se dem igen efter sju år.’ Medan po ovan anger ett tidsintervall markerar det i yttranden som (30) en specifik kronologisk tidpunkt (t.ex. ett år, en årstid eller en tid på dagen), vilket illustrerar en mer bestämd temporal sekvenseringsfunktion: (30) <…> under nödåren <…> inträffade det sällan efter år 1800. Hungersnöd.NOM.PL po 1800 år.GEN.PL komma.HAB.PST.3PL sällan.ADV ‘<…> hungersnöd <…> blev sällsynt efter 1800.’ När po hänvisar till en kronologisk tidpunkt åtföljs det ofta av avståndsmarkörer som šiek tiek, gerokai, tuoj, som i šiek tiek po aštuonių a little.ADV po eight.NUM.GEN ‘lite efter åtta/strax efter åtta’, gerokai po pusiau nakčio well.ADV po midnight.GEN.SG ‘långt efter midnatt’, tuoj po vidurnakčio immediately.ADV po midnight.GEN.SG ‘omedelbart efter midnatt’. En exakt tidpunkt kan anges inte bara med måttenheter utan också med specifika händelser uttryckta som substantiv. I sådana fall föregår prepositionen substantiv som betecknar måltider (t.ex. priešpiečiai ‘lunch’, kava ‘kaffe’), naturfenomen (t.ex. saulėlydis ‘solnedgång’, šlapdriba ‘snöblandat regn’), katastrofer (t.ex. skerdynės ‘slakt’, karas ‘krig’), kroppens och sinnets tillstånd (t.ex. miegas ‘sömn’, mirtis ‘död’), osv.⁵: (31) <…> po saulėlydžio mūša sustiprėjo <...>. Po solnedgång.GEN.SG våg.NOM.SG.M intensifieras.PST.3SG ‘<…> efter solnedgången intensifierades vågsvallen <...>.’ Det är emellertid inte bara substantiv utan också pronomen som kan fungera som temporala ankare. I sådana fall är både už (‘bakom’), med statiska eller spatiala tolkningar, och po (‘efter’), förbundet med rörliga eller temporala situationer, tillåtna. Man kan exempelvis fråga varandra i en kö: Kas už / po jūsų? ‘Vem står bakom/efter er?’ (Šeškauskienė, Žilinskaitė-Šinkūnienė 2015: 19–20). När po kombineras med GEN kan bearbetningen av temporala scener bygga på en horisontell axel, med en mental tidslinje som löper från vänster (dåtid) till höger (framtid), en orientering som sannolikt påverkas av skriftens riktning. Temporala relationer konceptualiseras emellertid oftare längs en sagittal (fram–bak) axel, vilket återspeglar människokroppens fram–bak-orientering (Torrálbo et al. 2006). Anterior uttrycks av prieš + ACC, som täcker spatial anterioritet (‘framför’), temporal anterioritet (‘före’) och betydelsen av avstånd i det förflutna (‘sedan’). Posterioritet kodas däremot på ett annat sätt: už + GEN syftar inte bara på spatial posterioritet (‘bakom’) utan också på temporal posterioritet och anger sekventiella händelser. Detta mönster överensstämmer med tvärspråkliga tendenser, där ‘front’ eller ‘framför’ motsvarar ‘före’ och ‘back’ eller ‘bakom’ förknippas med ‘efter’ (Haspelmath 1997: 56ff). Po + GEN kan likaså uttrycka temporal posterioritet, särskilt i kontexter där en händelse följer en annan (Šeškauskienė, Žilinskaitė-Šinkūnienė 2015: 24–25), jfr: (32) Ungefär en halvtimme senare stannade minibussen. ⁵Intressant nog kan i korpuset även specifika platser, som vanligtvis betecknar utbildningsinstitutioner, fungera som G. J. Šūkys (1998: 462–463) betraktar dock sådana konstruktioner som bokstavliga översättningar och föreslår att de omformuleras, t.ex. baigęs gimnaziją: Vad ska du göra efter gymnasiet? Vad.ACC göra.FUT.2SG po gymnasium.GEN.SG ‘Vad planerar du att göra efter gymnasiet?’ 12 Ungefär.ADV už halvtimme.GEN.SG stanna.PST.3SG minibuss.DIM.NOM.SG ‘Minibussen stannade efter ungefär en halvtimme.’ (33) Varken efter en halvtimme eller efter en timme kom Povilas tillbaka. Varken.CONJ po halvtimme.GEN.SG eller.CONJ po timme.GEN.SG Povilas.NOM.SG NEG.återvända.PST.3SG ‘Povilas kom varken tillbaka efter en halvtimme eller efter en timme.’ Både už och po betyder ‘efter’ i yttrandena ovan; už konkurrerar dock med po, som är vanligare i nutida litauiska. Intressant nog uttrycks temporal sekvens i vissa avledningar, såsom už-vakar ‘i förrgår’, už-pernai ‘förra året’, eller framåt i tiden, som i už-poryt ‘i övermorgon’, av už, det mindre frekventa elementet (ibid.: 25). Dialektal variation kan också påverka valet av den ena prepositionen framför den andra; exempelvis använder žemaiter už för att uttrycka framtida händelser, medan po förekommer med dåtidsformer, jfr. jis grįš už metų 3.NOM.SG.M återvända.FUT.3SG už år.GEN.PL ‘han återvänder efter ett år’ jämfört med jis grįžo po metų 3.NOM.SG.M återvända.PST.3SG po år.GEN.PL ‘han återvände efter ett år’. Talare i östra höglandet använder däremot už i båda kontexterna: jis grįžo / grįš už metų 3.NOM.SG återvända.PST.3SG/återvända.FUT.3SG už år.GEN.PL (Markevičius 2014: 78). Den temporala sekvensbetydelsen hos po + GEN kan tolkas genom den djupt förankrade metaforen TID ÄR RUM (Lakoff, Johnson 1980), där entiteternas spatiala arrangemang ger upphov till händelsernas sekventiella lokalisering och därmed aktiverar den ontologiska metaforen HÄNDELSE ÄR OBJEKT. Mer specifikt ligger metaforen DET FÖRFLUTNA ÄR BAKOM JAGET till grund för uttryck där det förflutna uppfattas som bakom snarare än under jaget, medan FRAMTIDEN ÄR FRAMFÖR JAGET motiverar förståelsen av framtiden som placerad framför snarare än ovanför jaget. Som kontrast kan tid också konceptualiseras vertikalt, vilket beläggs i vissa asiatiska språk (Boroditsky et al. 2011; Athanaspoulos 2017; Hong et al. 2017). I ryska tar dock den vertikala temporala mappningen en mer specifik form. Till exempel förfinas FUTURE EVENTS ARE UP ytterligare till REMOTENESS IS UP, medan PROXIMITY IS DOWN fångar hur händelser som närmar sig mentalt ”sänks” mot nuet. En sådan tolkning framgår av uttryck som под воскресенье ’precis före söndagen’ (ordagrant ’under söndagen’) och под праздник ’precis före festen’ (ordagrant ’under festen’), där den nedåtriktade spatiala orienteringen kodar temporal närhet (Luodonpää-Manni, Viim aranta 2010: 80–82). I betydelsen temporal sekvens, som manifesteras av po på litauiska, bevaras dock endast den successiva ordningen av händelser längs den sagittala axeln, analogt med deras vertikala ordning i den primära betydelsen. Användningen av prepositionen med GEN är också semantiskt motiverad, eftersom kasus betecknar en referenspunkt inte bara i konkreta utan också i abstrakta kontexter: ”(...) [en entitet] som rör sig inuti ett genitiviskt landmärke rör sig längs en tydligt definierad bana och kan alltid spåras” (Luraghi 2009: 146, se även Berg-Olsen 2004; jfr Langacker 2000). 3.6. Temporal konsistens En annan temporal situation som innebär användning av po + GEN avser en konsekvent sekvens av händelser, i motsats till post hoc, ergo propter hoc, som betecknar kausala relationer (3,8%, tabell 1): (34) Ett glas efter ett annat, och gårdagens stämning infann sig. Glas.DIM.NOM.SG po glas.DIM.GEN.SG och.CONJ RFL.slå-igenom.PST.3SG gårdagens.NOM.SG.F atmosfär.NOM.SG ’Glas efter glas infann sig den gårdagens atmosfär.’ Som framgår av yttrandet ovan blir en föregående händelse (F) en referenspunkt (G) för en annan händelse, som i sin tur fungerar som F för nästa, etc. Intressant nog ligger fokus, trots att glasen är konkreta föremål, på den temporala utvecklingen längs en tidslinje snarare än på entiteternas konfiguration i det fysiska rummet. 13 Sådana temporala uttryck som sprindis po sprindžio ’spann efter spann’ och žingsnis po žingsnio ’steg för steg’, som används för att mäta spatial separation mellan entiteterna, kan också användas med po i betydelsen temporal konsistens. Fokus ligger dock återigen på fortskridandet av någon handling snarare än på den spatiala inriktningen av en persons fötter på marken: (35) På skogsstigen, steg för steg, vände jag tillbaka till den avlägsna septembernatten <...>. Skogens.GEN.SG stig.DIM.INS.SG steg.NOM.SG po steg.GEN.SG svänga.PST.1SG till.DAT DEM.ACC.SG.F avlägsen.ACC.SG.F september.GEN.SG natt.ACC.SG ’På en liten skogsstig svängde jag, steg för steg, in i den där avlägsna septembernatten <...>.’ Tidsmåttenheter kan också fylla F:s och G:s position i betydelsen temporal konsistens: (36) <...> att leda hundratals människor, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad <...>. Leda.INF hundra.DAT.PL person.GEN.PL dag.NOM.SG po dag.GEN.SG vecka.NOM.SG po vecka.GEN.SG månad.NOM.SG po månad.GEN.SG ’<...> leda hundratals människor, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad <...>.’ Således kan betydelsen temporal konsistens hos po + GEN, liksom betydelsen temporal sekvens, tolkas genom metaforen TIME IS SPACE, där den linjära ordningen av entiteter i rummet ger upphov till händelsernas sekventiella positionering. Användningen av prepositionen med kasus är likaledes motiverad, där G fungerar som en referenspunkt i förhållande till vilken en annan händelse (F) är placerad i tiden (Luraghi 2009: 146; se även Berg-Olsen 2004; jfr Langacker 2000). Denna betydelse kan därför ses som en utvidgning av den temporala sekvensen, där komponenten av sekventiell lokalisering hamnar i bakgrunden, medan upprepad förankring över successiva intervall framhäver handlingens varaktighet. 3.7. Semantiskt nätverk Det semantiska nätverket för po omfattar sex betydelser, vilket beläggs av dess användning i DLKT med GEN, ACC och INS. Figur 2. Nätverk över betydelserna hos po + GEN, ACC och INS Som nätverket ovan visar används den primära betydelsen av po + INS, som innebär ett rent geometriskt innehåll, där F befinner sig direkt under G och därigenom bildar en meningsfull enhet med det, för att kategorisera nya typer av erfarenhet. För det första ger den upphov till täckning (po + INS), som uppstår genom en förändring av G:s dimensioner och orientering, det vill säga från en entitet som metonymiskt reducerats till en linje i den primära betydelsen till ett relativt stort tvådimensionellt objekt parallellt med ett mindre F. I betydelsen genomsyrning (po + ACC) måste F, i stället för att vara positionerat under G, röra sig slumpmässigt över referensenheten, som konceptualiseras antingen som ett enskilt objekt eller som ett multipelt objekt. Denna betydelse kan integreras i det semantiska nätverket genom täckning, där spridning över rummet också kan observeras. Genomsyrning ger i sin tur upphov till betydelsen distributiv kvantitet (po + ACC), som likaledes innefattar en dynamisk aspekt men i icke-fysiskt rum. 14 Vad gäller de temporala betydelserna, som bildar en ny gren av noder i nätverket, innebär deras uppkomst inte bara en förändring av F:s och G:s egenskaper utan också en förändring av axeln från vertikal till fram-bak. Betydelsen temporal sekvens (po + GEN) härstammar från den primära betydelsen, bevarar entiteternas succession i protoscenen och kan tolkas genom metaforen TIME IS SPACE. Temporal konsistens (po + GEN) härleds vidare från den temporala sekvensen, där successionen hamnar i bakgrunden till förmån för intermittent återkomst. De fastställda separata betydelserna hos prepositionen härleds alltså i själva verket direkt eller indirekt från den primära betydelsen och bildar ett sammanlänkat semantiskt nätverk som återspeglar faktiska mönster i språkbruket. Analysen av starkt idiomatiska och begränsade användningar, som för närvarande inte ingår i studien, kan dock ge upphov till andra länkar, och diakrona utvecklingar är sannolikt också relevanta. 4. SLUTSATSER Syftet med artikeln var att undersöka den semantiska mikrostrukturen hos litauiskans po, så som den återspeglas i DLKT. Detta avsnitt ger en kort översikt över de fastställda tendenserna i utvecklingen av prepositionell betydelse. (1) Po har sex huvudbetydelser förknippade med både fysiskt och icke-fysiskt rum: (1) den primära betydelsen, (2) täckning och (3) genomsyrning, vilka alla avser spatiala relationer, samt (4) temporal sekvens, (5) temporal konsistens och (6) distributiv kvantitet, vilka avser icke-spatiala relationer. Dessa starkt generaliserade betydelser kompletterar snarare än står i konflikt med den långa katalog av betydelser som återfinns i ordboksartiklar och traditionella lingvistiska beskrivningar, eftersom representationer på högre och lägre nivå kan samexistera. När det gäller instansieringsfrekvens tycks po gynna icke-fysiskt rum i den sammanställda korpusen. (2) Olika typer av F och G, såsom människor, konkreta livlösa föremål, abstrakta entiteter, processer, handlingar eller tillstånd, och deras kombinationer, visade sig vara särskilt användbara för att identifiera prepositionens primära betydelse. Det har visat sig att den betonar entiteternas fysiska snarare än icke-fysiska egenskaper, i linje med det erfarenhetsbaserade synsättet och förkroppsligandets princip. F:s och G:s geometriska konfiguration var också avgörande för identifieringen av den primära betydelsen. Däremot innebär andra betydelser, såsom täckning eller genomsyrning, inte bara geometriskt utan också kvalitativt rum förknippat med funktionella relationer. För dessa mindre centrala betydelser beaktade analysen dock inte systematiskt specifika F–G-kombinationer; i stället undersöktes endast entiteternas allmänna typer. Detta tillvägagångssätt gjorde det möjligt att fånga väsentliga distinktioner utan att överutsträcka diskussionen till mindre diagnostiska mönster. (3) Betydelserna hos po, förknippade med både fysiskt och icke-fysiskt rum, bildar ett semantiskt nätverk organiserat genom olika direkta eller indirekta relationer. Bildschematiska transformationer och metafor var avgörande för att redogöra för betydelseutvidgningen, under vilken vissa element hamnar i bakgrunden till förmån för andra som är mer relevanta för den spatiala scenen, eller uppvisar en högre abstraktionsnivå. Undersökningen försöker också preliminärt integrera ett substantivkasus roll i den litauiska prepositionens semantiska struktur. En analys av idiomatiskt eller begränsat språkbruk i ett senare skede skulle dock kunna bidra till att identifiera eventuella andra saknade länkar. Historiska data kan också ge värdefulla insikter, men att utforska dessa möjligheter lämnas till framtida forskning. Likaså vore det ett lockande företag att genomföra psykolingvistiska experiment som undersöker hur olika talare uppfattar de semantiska särdragen hos po, eftersom alla konklusiva påståenden om prepositionens betydelse bör behandlas som hypoteser om individuella konceptualiseringar snarare än som generaliseringar om hela språkgemenskapen. DATAKÄLLOR DLKT: Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas [Den samtida litauiska språkets korpus]. Internetåtkomst: http://tekstynas.vdu.lt/tekstynas/. 15 REFERENCES Ambrazas Vytautas, ed., 2005: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika [Grammar of the Contemporary Lithuanian Language], 4ᵗʰ ed., Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Ambrazas Vytautas 2006: Lietuvių kalbos istorinė sintaksė [Historical Syntax of the Lithuanian Language], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Athanasopoulos Panos 2017: Language Alters Our Experience of Time. – Conversation, June 13. Internet Access: https://theconversation.com/language-alters-our-experience-of-time-76761?fbclid=IwAR0_clgcDwx531AnM6xgrj6gVHy1hFXpgmHN utd2eLAMSWoksYDU_YvVtaU [accessed 05.11.2025]. Berg-Olsen Sturla 2004: The Latvian Dative and Genitive: A Cognitive Grammar Account: PhD dissertation, Oslo: Oslo University Press. Boroditsky Lera, Fuhrman Orly, McCormick Kelly 2011: Do English and Chinese Speakers Think About Time Differently? – Cognition 118, 123–129. DOI: doi.org/10.1016/j.cognition.2010.09.010. Coventry Kenny R., Prat-Sala Merce, Richards Lynn 2001: The Interplay Between Geometry and Function in the Comprehension of over, under, above, and below. – Journal of Memory and Language 44, 376–398. DOI: doi.org/10.1006/jmla.2000.2742. Dirven Rene 1993: Dividing up Physical and Mental Space into Conceptual Categories by Means of English Prepositions. – The Semantics of Prepositions: From Mental Processing to Natural Language Processing, ed. C. Zelinsky-Wibbelt, Berlin: Mouton de Gruyter, 73–97. DLKŽ₈ₑ 2021: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas [Dictionary of the Contemporary Lithuanian Language], vyr. red. S. Keinys, 8-as patais. ir papild. leidimas (elektroninis variantas), Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Internet Access: https://ekalba.lt/dabartines-lietuviu-kalbos-zodynas. Fauconnier Gilles 2007: Mental Spaces. – The Oxford Handbook of Cognitive Linguistics, eds. D. Geeraerts, H. Cuyckens, Oxford: Oxford University Press, 351–376. Gibbs Raymond W. 2006: Embodiment and Cognition, Cambridge: Cambridge University Press. Haspelmath Martin 1997: From Space to Time: Temporal Adverbials in the World’s Languages, Newcastle, UK: Lincom Europa. Hong Tian, He Xianyou, Tillman Richard, Zhao Xueru, Deng Yumel 2017: The Vertical and Horizontal Spatial-Temporal Conceptual Metaphor Representation of Chinese Temporal Words. – Psychology 8, 1679–1692. DOI: doi.org/10.4236/psych.2017.811111. Janda Laura 2002: The Conceptualization of Events and Their Relationship to Time in Russian. – Glossos 2, [1–10]. Johnson Mark 1987: The Body in the Mind. The Bodily Basis of Meaning, Imagination, and Reason, Chicago: Chicago University Press. Kövecses Zoltan 2010: Metaphor. A practical introduction, Oxford: Oxford University Press. Lakoff George 1987: Women, Fire, and Dangerous Things, Chicago, London: Chicago University Press. Lakoff George, Johnson Mark 1980: Metaphors We Live By, Chicago: Chicago University Press. 16 Langacker Ronald W. 2000: Grammar and Conceptualization, Berlin, New York: Mouton de Gruyter. LKŽė: Lietuvių kalbos žodynas [Dictionary of the Lithuanian Language] (1–20, 1941–2002), el. variantas, redaktorių kolegija: G. Naktinėnė (vyr. redaktorė), J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė; programuotojai: E. Ožeraitis, V. Zinkevičius, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, atnaujinta versija, 2018. Internet Access: https://ekalba.lt. Luodonpää-Manni Milla, Viimaranta Johanna 2010: Metaphoric Expressions on Vertical Axis Revisited: An Empirical Study of Russian and French Material. – Metaphor and Symbol 25(2), 74–92. Luraghi Silvia 2009: Case in Cognitive Grammar. – The Oxford Handbook of Case, eds. A. L. Malchukov, A. Spencer, Oxford: Oxford University Press, 136–150. Markevičius Aurimas 2014: Pastabos apie prielinksnio sampratą, raišką ir vartojimą bendrinėje lietuvių kalboje ir tarmėse [Observations on the Concept, Realization, and Use of Prepositions in Standard Lithuanian and Regional Dialects]. – Žmogus ir žodis 16(1), 70–80. Miliūnaitė Rita 2022: Įvairuojantys ir nauji lietuvių kalbos reiškiniai XXI a. pradžioje: sistematika ir pokyčių kryptys [Variable and New Phenomena of Contemporary Lithuanian at the Start of the 21st Century: Systematization and Trends of Change], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Nau Nicole, Arkadiev Peter 2015: Towards a Standard of Glossing Baltic Languages: The Salos Glossing Rules. – Baltic Linguistics 6, 195–241. Navarro i Ferrando Ignacio 2006: On the Meaning of Three English Prepositions. – Inroads of Language. Essays in English Studies, eds. I. Navarro i Ferrando, N. A. Crespo, Castelló de la Plana, Universitat Jaume I, 167–180. Oakley Todd 2007: Image Schemas. – The Oxford Handbook of Cognitive Linguistics, eds. D. Geeraerts, H. Cuyckens, Oxford: Oxford University Press, 214–233. Pawelec Andrzej 2009: Prepositional Network Models. A Hermeneutical Case Study, Kraków: Wydawnictwo Uniwersytetu Jagiellońskiego. Rohrer Tim 2007: Embodiment and Experientialism. – The Oxford Handbook of Cognitive Linguistics, eds. D. Geeraerts, H. Cuyckens, Oxford: Oxford University Press, 25–47. Rosch Eleanor 1978: Principles of Categorization. – Cognition and Categorization, eds. E. Rosch, B. B. Loyd, Hillsdale, New York: Lawrence Erlbaum, 27–48. Schmid Hans J. 2007: Entrenchment, Salience and Basic Levels. – The Oxford Handbook of Cognitive Linguistics, eds. D. Geeraerts, H. Cuyckens, Oxford, Oxford University Press, 117–138. Shakhova Daria, Tyler Andrea 2010: ‘Taking the principled polysemy model of spatial particles beyond English: The case of Russian za’. – Language, Cognition and Space: The State of the Art and New Directions, eds. V. Evans, P. Chilton, London, Oakville: Equinox, 267–291. Sinha Christopher, Kuteya Tania 1995: Distributed Spatial Semantics. – Nordic Journal of Linguistics 18, 167–199. doi.org/10.1017/S0332586500000159. Stasiūnaitė Ieva 2018: On the Motivated Polysemy of the Lithuanian žemiau ‘below’. – Kalbų studijos 32, 5–20. DOI: https://doi.org/10.5755/j01.sal.0.32.19290. Stasiūnaitė Ieva 2025: Encoding Vertical Space in Language: A Cognitive-Semantic Study of the English below as Compared to the Lithuanian žemiau. – Taikomoji kalbotyra 22, 156–175. DOI: https://doi.org/10.15388/Taikabot.2025.22.10. 17 Steen Gerard J., Dorst Aletta G., Hermann Berenike J., Kaal Anna A., Krennmayr Tina, Pasma Trijntje 2010: A Method for Linguistic Metaphor Identification: From MIP to MIPVU, Philadelphia: John Benjamins. Šeškauskienė Inesa 2001: Cross-Linguistic Variation of Space Conceptualization. – Translation and Meaning 5, 85–95. Šeškauskienė Inesa 2004: The Extension of Meaning: Spatial Relations in English and Lithuanian. – Imagery in Language, eds. B. Lewandowska-Tomaszczyk, A. Kwiatkowska, P. Lang, 373–384. Šeškauskienė Inesa, Žilinskaitė-Šinkūnienė Eglė 2015: On the Polysemy of the Lithuanian už. A Cognitive Perspective. – The Baltic International Yearbook of Cognition, Logic and Communication. Perspectives on Spatial Cognition 10, 1–38. DOI: dx.doi.org/10.4148/1944–3676.1101. Šeškauskienė Inesa, Juknevičienė Rita 2020: Prepositions in L2 Written English, or Why on Poses More Difficulties than in. – Nordic Journal of English Studies 19(1), 65–96. DOI: doi.org/10.35360/njes.540. Šķilters Jurģis, Zariņa Līga, Žilinskaitė-Šinkūnienė Eglė, Bērziņa Nora, Apse Linda 2020: Topologic and Geometric Structure of Spatial Relations in Latvian: An Experimental Analysis of RCC. – Baltic Journal of Modern Computing 8(1), 92–125. DOI: https://doi.org/10.22364/bjmc.2020.8.1.05. Šukys Jonas 1998: Lietuvių kalbos linksniai ir prielinksniai: vartosena ir normos [Cases and Prepositions in the Lithuanian Language: Usage and Norms], Kaunas: Šviesa. Tabakowska Elżbieta 2010: The Story of ZA: In Defence of the Radial Category. – Studies in Polish Linguistics 5, 65–77. Talmy Leonard 2000: Towards Cognitive Semantics 1–2, Cambridge, MA: MIT Press. Taylor John Robert 1993: Prepositions: Patterns of Polysemization and Strategies of Disambiguation. – The Semantics of Prepositions: From Mental Processing to Natural Language Processing, ed. C. Zelinsky-Wibbelt, Berlin: Mouton de Gruyter, 151–179. Torralbo Ana, Santiago Julio, Lupiáñez Juan 2006: Flexible Conceptual Projection of Time Onto Spatial Frames of Reference. – Cognitive Science 30, 745–757. DOI: doi.org/10.1207/s15516709cog0000_67. Tyler Andrea, Evans Vyvyan 2003: The Semantics of English Prepositions. Spatial Scenes, Embodied Meaning and Cognition, Cambridge: Cambridge University Press. Vandeloise Claude 1991: Beyond Geometric and Logical Descriptions of Space. A Functional Description. – Spatial Prepositions. A Case Study from French, ed. C. Vandeloise, Chicago, London: Chicago University Press, 3–20. Vandeloise Claude 1994: Methodology and Analyses of the Preposition in. – Cognitive Linguistics 5(2), 157–184. Wege Barbara 1991: On the Lexical Meaning of Prepositions: A Study of above, below and over. – Approaches to Prepositions, ed. G. Rauh, Tubingen: Gunter, 275–296. Wesche Birgit 1986/1987: At Ease with at. – Journal of Semantics 5, 385–398. Zinkevičius Zigmas 1981: Lietuvių kalbos istorinė gramatika [Historical Grammar of the Lithuanian Language] 2, Vilnius: Mokslas. Žilinskaitė-Šinkūnienė Eglė, Šķilters Jurģis, Zariņa Līga 2019a: Containment and Support in Baltic Languages: Overview, Experimental Evidence, and an Extended RCC as Applied to Latvian and Lithuanian. – Baltic Journal of Modern Computing 7(2), 224–254. DOI: https://doi.org/10.22364/bjmc.2019.7.2.04. 18 Žilinskaitė-Šinkūnienė Eglė, Škilters Jurgis, Zariņa Līga, Bērziņa Nora 2019b: Containment and Support: Similarities and Variation in Lithuanian, Latvian and Estonian. – Baltistica 54(2), 205–255. DOI: 10.15388/baltistica.54.2.2386. Žilinskaitė-Šinkūnienė Eglė, Škilters Jurgis, Zariņa Līga 2020: Expressing Distance in the Baltic Languages: Remarks on the Use of an Extended RCC. – Baltic Journal of Modern Computing 8(1), 69–91. DOI: doi.org/10.22364/bjmc.2020.8.1.04. Žilinskaitė-Šinkūnienė Eglė, Šeškauskienė Inesa 2021: When the Search Domain is Back Region in Baltic: The Latvian aiz as Compared to the Lithuanian už. – Studies in Baltic and Other Languages: A Festschrift for Axel Holvoet on the Occasion of His 65th Birthday, eds. P. Arkadiev, J. Pakerys, I. Šeškauskienė, V. Žeimantienė, Vilnius: Vilnius University Press, 433–466. DOI: doi.org/10.15388/SBOL.2021.24. 19