Rethinking Bezdónė, Dari̇̀nė, and Ìlma: Challenging Current Etymologies, Uncovering Cognitive Motivations

Acta Linguistica Lithuanica 2026, vol. 94, s. 1–15 Innehållslänk / Turinio nuoroda ISSN 2669-218X (online / elektroninis) OMPRÖVNING AV BEZDŌNĖ, DARINĖ, OCH ĪLMA: UTMANANDE AV AKTUELLA ETYMOLOGIER, AVSLÖJANDE AV KOGNITIVA MOTIVATIONER En ny blick på ortnamn Bezdōnė, Darinė och Īlma: ifrågasättande av befintliga etymologier, blottläggande av kognitiva motiv PAVEL SKORUPA Institutet för det litauiska språket E-post: [email protected] ORCID-ID: https://orcid.org/0000-0003-3903-7006 Forskningsområden: toponymi, kognitiv onomastik, kognitiv semantik. https://doi.org/10.35321/all94-08 SAMMANFATTNING Artikeln följer den historiska utvecklingen av litauisk onomastik och framhäver betydelsen av att balansera tradition och innovation inom området. I Litauen följde onomastiska studier traditionellt en ansats som betonade den etymologiska och derivationella analysen av egennamn; denna utvidgades senare genom grundläggande arbeten om strukturell-grammatisk och semantisk klassificering av hydronymer. För närvarande försöker en ny våg av onomastiker frigöra sig från traditionella metoder och utforskar toponymer inom kognitiv semantik. Genom att utgå från en potamonym, en oikonym och en limnonym som för närvarande officiellt används inom Vilnius läns gränser syftar denna artikel, med ett multidisciplinärt tillvägagångssätt som integrerar lingvistisk analys, historisk forskning och kulturstudier, till att visa hur en kombination av traditionella och innovativa ansatser klargör etablerade etymologier och förklarar toponymers ursprung, motivation och betydelser. NYCKELORD: litauisk onomastik, kognitiv onomastik, toponymi i Vilnius län, toponymers semantik, oikonym, potamonym, limnonym, Bezdōnė, Darinė, Īlma. ANNOTATION Artikeln behandlar den historiska utvecklingen av litauisk onomastik och betonar vikten av balansen mellan tradition och innovation inom detta område. I Litauen följde onomastiken traditionellt en syn som betonade den etymologiska och derivationella analysen av egennamn, vilken senare utvecklades i grundläggande arbeten om hydronymi genom skapandet av strukturella-grammatiska och semantiska klassifikationer. Den nuvarande generationen onomastiker avlägsnar sig från traditionella metoder genom att undersöka toponymer inom kognitiv semantik. I denna artikel, med utgångspunkt i exempel på en potamonym, en oikonym och en limnonym som för närvarande officiellt används i Vilnius län, och genom ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt som integrerar lingvistisk analys, historisk forskning och kulturstudier, är syftet att visa hur kombinationen av traditionella och innovativa metoder förklarar kända etymologier samt ortnamnens ursprung, motivation och betydelser. VIKTIGA ORD: litauisk onomastik, kognitiv onomastik, toponymi i Vilnius län, toponymers semantik, oikonym, potamonym, limnonym, Bezdōnė, Darinė, Īlma. Copyright © 2026 Pavel Skorupa. Utgiven av Institutet för det litauiska språket. Detta är en Open Access-artikel som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, vilken tillåter obegränsad användning, distribution och reproduktion i alla medier, förutsatt att den ursprungliga författaren och källan anges. // Utgiven av Lietuvių kalbos institutas. Šis straipsnis yra atviros prieigos, platinamas pagal „Creative Commons“ priskyrimo licencijos sąlygas, leidžiančias neribotai naudoti, platinti ir atkurti turinį bet kokioje laikmenoje, nurodant autorių ir šaltinį. Mottagen: / Gauta: 2026–05–18. Antagen: / Priimta: 2026–06–03. 1 Inledning Etymologierna för officiellt använda ortnamn i Vilnius län, såsom de behandlas i vetenskaplig litteratur och lexikografiska källor, omfattar ofta tolkningar som ger anledning till skepsis, särskilt i dagens digitala tidsålder, när tillgången till olika datakällor, kartor och arkiv har utökats betydligt. Den aktuella forskningen syftar till att ifrågasätta, revidera och klargöra tidigare accepterade etymologier genom att förena extralingvistiska belägg (geografisk och historisk kontext) med djupgående lingvistisk analys. Studien belyser toponomastikens föränderliga natur och betonar behovet av fortlöpande omprövning. Genom att knyta samman traditionella och moderna angreppssätt ger denna tvärvetenskapliga undersökning djupare insikter i motivationen bakom och semantiken hos tre utvalda ortnamn (ett potamonym, ett limnonym och ett oikonym), vars ursprung framstår som problematiskt mot bakgrund av nyligen tillgängliga data. Forskningsmetodik och källor. Undersökningen bygger på sakuppgifter som samlats in från flera källor (se Ortnamnkällor, lexikografiska källor och referenser). Dessa material utgör forskningens grund, kompletterar varandra och bidrar till utvecklingen av välgrundade etymologiska och motivationsrelaterade tolkningar av ortnamn. De etymologiska, avledningsmässiga, motivationsrelaterade och semantiska analyserna av ortnamn grundas på en integrering av både traditionella och kognitiva onomastiska teoretiska principer och metoder som utvecklats av forskare från Lithuania och andra länder (se avsnitt 1). Den etymologiska analysen bygger på arbeten av Kazimieras Būga (1961), Aleksandras Vanagas (1970; 1981) och andra; Dictionary of Lithuanian Place Names (LVŽ); samt litauiska, vitryska, ryska och polska (e-)ordböcker. Ortnamnens sammansättningsanalys bygger på, men begränsas inte till, A. Vanagas strukturellt-grammatiska klassificering av hydronymer (1970). Eftersom forskningen följer den kognitiva onomastikens principer hävdar vi att alla onymer har en betydelse. Vi kommer vidare att undersöka tanken att ortnamn uppstod genom språklig aktivitet, ursprungligen hade tydliga betydelser och lätt förknippades med sina rotlexikala element. I denna artikel analyseras de utvalda ortnamnen både synkront och diakront¹ I linje med tidigare litauiska regionala toponymiska studier presenterar denna artikel ortnamn som följer de etablerade kriterierna för presentation av toponymiskt material inom litauisk onomastik. Varje ortnamn förses med en hänvisning till sin geografiska lokalisering, en förklaring av sitt ursprung, ett föreslaget hypotetiskt etymon och sin betydelse. Endast de för närvarande officiellt fungerande formerna av de undersökta ortnamnen framhävs visuellt med kursiv stil och fetstil. 1. Litauisk onomastik från tradition till modernitet: en kort översikt Ortnamn spelar en betydande och särpräglad roll i språket och förmedlar information om landskap, terrängformationer, flora, fauna, människor med mera i ett visst område. De ger också insikter i historiska och kulturella aspekter, däribland sociala företeelser. Studiet av egennamnens grammatiska funktion och semantiska egenskaper har varit ett ämne för vetenskaplig forskning sedan antiken, och olika onomastiska skolor världen över har följt skilda forskningsinriktningar. Trots detta finns ingen enhetlig teori om egennamn. Traditionell onomastisk forskning har historiskt koncentrerat sig på egennamnens etymologi, språkliga element och historiska kontext, och har ibland utvidgats till analysen av deras semantiska aspekter: ”<…> onomastiken har traditionellt i stor utsträckning fokuserat på namnens etymologi och typologi” (Ainiala, Östman, red., 2017: 3). Först 1990 gjordes betydande ansträngningar för att undersöka egennamn inom den tvärvetenskapliga ramen för kognitiv lingvistik. Ernst Hansack (1990) var den förste att tillämpa den kognitiva vetenskapens resultat på egennamn i sin bok Bedeutung, Begriff, Name (En: Meaning, Concept, Name). Thomas Hobbes’ avhandling Of Names (2002 [1655]), i vilken ¹ För en detaljerad beskrivning av vår forskningsmetodik, se Pavel Skorupa (2021a: 259–260; 2023: 35–47). 2 han hävdar att namn, som språkliga tecken, väcker tankar hos både talaren och adressaten, betraktas som föregångaren till det moderna kognitiva angreppssättet inom studiet av egennamn. Sedan E. Hansacks banbrytande arbete inom kognitiv onomastik har betydande uppmärksamhet ägnats åt egennamnens betydelse och konceptualisering (se Coates 2006; 2012; 2015; 2016; Langendonck 2007; Karpenko, Golubenko 2015; Ainiala et al. 2016; etc.); frågorna om namnens kategorisering och prototypbildning (se Sjöblom 2006; Bölcskei 2014; etc.); problemet med namnens ursprung, identitet och kulturellt-sociala motivation (se Brendler 2012; Brendler, red., 2016; Slíz 2017; etc.); frågan om konceptuella metaforer och metonymi inom onomastiken (se Dobrić 2010; Reszegi 2012a; 2022b; 2022c; 2023; Aunga 2018; etc.). I Lithuania följde onomastiska studier traditionellt det angreppssätt för egennamn som etablerats av K. Būga, särskilt metoden ”Jämförande potamologi”, som han introducerade 1923 (Būga 1961: 510), samt den jämförande toponymiska metod som benämndes ”Jämförande studier av landnamn” och introducerades 1924 (ibid.: 736). Båda metoderna innebär att hydronymer jämförs med namn på andra floder och sjöar, eller att andra ortnamn jämförs med liknande namn, inom eller utanför Lithuanias gränser. Dessa studier fokuserade främst på den etymologiska och avledningsmässiga analysen av egennamn. En senare förskjutning mot att utforska egennamnens semantik och motivation kom till uttryck i A. Vanagas Structural-Grammatical Classification of Hydronyms (1970) och Semantic Classification of Hydronyms (1981). Dalia Sviderskienė (2006; 2016; 2017; 2019; 2022; 2024) tillämpade dessa klassificeringar i studier av litauisk regional toponymi och utvecklade en klassificeringsmodell för transparent och obskyr motivation inom lokal toponymi. Ett modernt perspektiv på litauiska onomastiska studier introducerades genom D. Sviderskienės arbeten, som fördjupar sig i etymologin och motivationen hos mikrotoponymer. Dessutom markerar etableringen av professor Grasilda Blažienės onomastiska skola och hennes studenters insatser ett avsteg från traditionella angreppssätt. De utforskar ortnamn inom ramen för kognitiv semantik och förenar detta med ett traditionellt perspektiv på egennamnens etymologi, motivation och betydelse² Vetenskapliga undersökningar av det litauiska onomastikonet visar ofta skillnader mellan studier som bygger på traditionella metoder och sådana som genomförs inom ramen för moderna teorier inom kognitiv onomastik. Som ett resultat gör tillämpningen av nya forskningsprinciper på analysen av tidigare arbeten det möjligt att upptäcka inneboende felaktigheter i de tidigare genomförda etymologierna för ortnamn. 2. Att ifrågasätta de lexikografiska källornas trovärdighet: en undersökning av potamonymens Bezdonės ursprung Vid forskning om litauisk toponymi, särskilt vid granskning av ortnamnens etymologi och motivation, bygger analysen ofta inte bara på samtida belägg i officiella dokument och på kartor utan också på arkivmaterial, såsom VK – Katalogen över litauiska ortnamn nedtecknade från talspråket. Dessutom använder forskarna vetenskapliga arbeten och lexikografiska källor, såsom LVŽ. För den som känner till ordboken är det inte överraskande att VK är dess enda källa till ortnamn. Men alla ortnamn från VK återfinns inte i LVŽ. Skälen till detta urval förblir något oklara. Bland sådana ortnamn finns potamonymen Bezdonė³, ² För en mer omfattande översikt över den litauiska onomastikens utveckling, från dess början till det aktuella forskningsläget, se P. Skorupa (2025). ³ Varje analyserad potamonym åtföljs av information om dess geografiska lokalisering, föreslagna etymologi samt en förklaring av dess ursprung och motivation. För att underlätta hänvisningar presenteras analyserade potamonymer i kursiv stil och förses, när så är möjligt, med accentmarkering. Vid det första omnämnandet framhävs de dessutom med fetstil. Historiska former och andra ortnamn som citeras i jämförande eller förklarande syfte anges enbart i kursiv stil och behåller accentmarkeringar när sådana finns i de ursprungliga källorna. Vid senare hänvisningar, analy- som benämner en 8,6 km lång biflod till Vilnia (Bezdonys eld, V D). Bäcken rinner upp i de sumpiga ängarna mellan skogarna Paskynai och Rokantiškės, slingrar sig in i den sumpiga fiskdammen Bezdonys och genom Bezdonys skogar. Den har kvar sin ursprungliga dal, som längs loppet är full av gölar, diken, fallna träd och naturliga dammar. Flera historiska former av denna potamonym är kända, jfr VK:s uppgifter (hädanefter anges vår översättning och våra förklaringar av poster på andra språk inom hakparenteser): Bezdánka up. į Nėrį [bäcken Bezdánka till Neris]; 1965 Bezdanaliẽsia žẽčka į Bezdanką [bäcken Bezdanaliẽsia till Bezdanкą]. Bezdónė nämns också i annat historiskt material, jfr: 1604, 1609, 1730, 1782 <...> село над р. Безданкою [<...> by vid floden Bezdanka: над р. Безданкою — lokativ ← nominativ Безданка] (GU 15); 1811 <...> nad rzeczką Bezdanką [<...> vid bäcken Bezdanka] (NKPRS 34). Det är uppenbart av dessa uppgifter att potamonymens former är slaviska. Enligt Vykintas Vaitkevičius kallades bäcken tidigare Juodupis: “z Bezdan – Jodupis, 1784 m., TVD 382” [från Bezdany [polsk form] – Juodupis <...>] (Vaitkevičius 2012: 111). Jonas Jurkštas (1985: 19) hävdar däremot att både potamonymen Bezdónė och oikonymen Bezdonys inte är autentiska; den äkta formen av Bezdonys kan ha varit *Bedugniai, avledd från en liknande hydronym. J. Jurkštas hävdar att potamonymen i källan från 1516 skrivs Besdenayta, Besdanayta, and Besdonayta (ibid.), men anger ingen hänvisning till det nämnda dokumentet i sitt arbete. Dokumentet, närmare bestämt en kopia av ett privilegium som upprättades 1775 på grundval av originalet från 1516, finns arkiverat i Wroblewski-bibliotekets samlingar vid Litauens vetenskapsakademi. Privilegiet utfärdades av kung Sigismund I den gamle (Pol Król Zygmunt I Stary) 1516, efter Alla helgons dag, och fastställer gränserna för godset Bezdonys (Pol Bezdany) (jfr VKF). I detta dokument nämns potamonymen Bezdanayta flera gånger. Det är här nödvändigt att korrigera J. Jurkštas läsning av denna potamonym, eftersom den genomgående förekommer som Bezdanayta i texten, snarare än som varianter såsom Besdanayta, Besdanayta, or Besdonayta, vilka citeras hos J. Jurkštas (ibid.). Detta framgår när exemplen i dokumentet jämförs, jfr (vår översättning från polska anges inom hakparenteser): Granica Dobr przerzeczonych Wsi Bezdan początek swój mieć ma od granicᶜ i Rol czterech poddanych naszych Łuczniki nazwanych rozciągając prawdziwą granicę Rzeką Bezdanayta nazwaną, i tyj Rzeki obadwa brzegi granicom wsi Bezdan przy tączyć In korporuiąc. [Gränserna för det gods som beviljats byn Bezdany ska börja vid gränserna och åkrarna till våra fyra undersåtar med namnet Łuczniki, varvid den verkliga gränsen dras längs floden Bezdanayta; båda denna flods stränder ska införlivas med byn Bezdanys gränser.] Przyłączyć także do tey wsi ziemię i rolę, która graniczy z gruntami wsi Punżam z zątą Rzeką Bezdanaytą i między tąż wielką Rzeką Wilią leżącą do wsi Bezdan z dawna przynależącą. [Till denna by bör även läggas den mark och åker som gränsar till byn Punżams marker på andra sidan floden Bezdanayta och som ligger mellan denna stora flod Wilia och byn Bezdany, till vilken den sedan gammalt har hört.] Postępując wyżej taż Rzeką Bezdanaytą aż do tego mieysca wonią druga Rzeka Trynkuciszka nazwana wpada <...> [Följ denna flod Bezdanayta upp till den plats där den andra floden, Trynkuciszka, rinner ut i den <...>] Därefter fortsätter potamonymerna att presenteras i kursiv stil och markeras med accent, men framhävs inte längre med fetstil. 4 Daley kontynuując granicę též Rzeką Bezdanaytą aż do Drogi. Która z miasta Užłan[?] przez wies Bezdany ku wsi Pundziany idzie <...> [Gränsen fortsätter vidare längs floden Bezdanayta fram till vägen, som går från staden Užłan[?] genom byn Bezdany till byn Pundziany <...>] De potamonymformer som återfinns i detta dokument uppvisar ett Suf -ayta, som liknar Lith Suf -aitė. Med utgångspunkt i denna likhet drar J. Jurkštas (1985: 19) slutsatsen att potamonymen är av litauiskt ursprung och rekonstruerar dess autentiska form som *Bedugnaitė, avledd från hydronymen (vare sig det rör sig om en sjö eller ett träsk) *Bedugnis eller *Bedugnė. Denna etymologi kan vara knuten till Lith bedugnė ’stort djup’ (LKŽė). Denna version av hydronymens ursprung tycks också godtas i LVŽ, där ursprunget till den relaterade oikonymen Bęzdonys, som benämner staden vid Bęzdōnė, tolkas som en anspelning på den historiska toponymien (jfr LVŽ I 466). Sådana tolkningar av ursprunget till både potamonymen och den associerade oikonymen är av flera skäl mycket tvivelaktiga. För det första visar de tillgängliga historiska källorna den slaviska formen av Bezdónė, som i polska och ryska återges som Bezdanka respektive Безданка (se ovan), och den äldsta tillgängliga formen är Bezdanayta med uppenbarligen en slavisk rot Bezdan och sannolikt Lith Suf -ayta (→ -aitė). Därför är det mycket tvivelaktigt att återställa potamonymens autentiska form till *Bedugnaitė enbart på grundval av suffixet. Vi menar att detta suffix endast anger betydande språkkontakt, som resulterat i en hybridiserad toponymform där en slavisk rot förenas med ett litauiskt suffix (för fler fall av hybrida toponymer i Vilnius County, se Skorupa 2021c). För det andra, och viktigast, finns det inga belägg för en sjö eller ett träsk med namnet *Bedugnis eller *Bedugnė i närheten av Bezdonys, vare sig historiskt eller i nutid. Sådana namn har inte dokumenterats i någon av de tillgängliga källor som stått till vårt förfogande. Den enda uppgiften om ett sumpigt område i närheten finns i VK: 1965 Bezdański rojst raistas, miškas, Bezdonys [Bezdański rojst [Pol] träsk, skog, Bezdonys]. Den exakta platsen för denna sumpiga skog är dock okänd. För det tredje antyder de historiska uppgifterna om staden Bezdonys (Bezdonys eld, V D) och denna oikonyms historiska former att dess ursprung, om det inte är litauiskt, är slaviserat, det vill säga sannolikt upptaget av slaver (polacker, belarusier eller ryssar) som bodde i bebyggelsen och dess omgivningar, jfr: 1744 Bezdany (SDV 40); 1775 we wsi Bezdanach [i byn Bezdan] (VVDL 35); R1872 Безданы; 1784 Bezdany (VS95 44); 1795 Bezdany (VAPRS 27v); 1804 Безданы (SŽ 43v); 1811 Bezdany (VAPRS 246); 1873 Безданы (SVg 35); 1874 Безданы (ibid.: 48); 1880 Bezdany (SGKP I 162); 1887 Bezdany (SGKP VIII 410); 1895 Безданы (KKg); Безданцы ст. [station], Безданцы, д. [village] (VG 1905: 58); 1917–1918 Bezdany (AO 14); 1932 Bezdany (SAV 476), 1974 Bezdonys (SV 728). Att befolkningen i området inte alltid har varit övervägande litauisk stöds ytterligare av en anmärkning i en av VK:s poster, som antyder att litauer bosatte sig i området relativt nyligen, jfr: 1965 Bezdāny mśl ~ Bezdōnys, Bezdoñių, į Bezdonis (kaip taria atsįkelę̨ čia gyventi lietuviai) [Bezdāny stad ~ Bezdōnys, Bezdoñių, į Bezdonis [nominativ-, genitiv- respektive ackusativformerna] (som de litauer som flyttade hit uttalar det)]. För det fjärde kan potamonymens form i de historiska källorna jämföras med namnet i VK: 1982 Bezdan̨ka, akis miške (gili vieta) – Alytaus raj., Obelnykėlių k. [Bezdan̨ka, göl i skogen (djup plats) – Alytus District, byn Obelnykėliai]. Suf -ka är sannolikt slaviskt, även om potamonymen har litauiskt uttal med betoning på slutet. Detta betoningsmönster är typiskt i denna region när betoningen ligger på sista stavelsen, vilket får potamonymen att låta litauisk. I LVŽ (I 466) relateras detta namn till Bel бяздонне ’djup, grop, kärr’, Pol bezdenny ’bottenlös’ etc. Mot bakgrund av ovanstående är potamonymen Bezdónė sannolikt en litauisk inflexionsavledd form på -ė från Rus бездонный ’bottenlös; extremt djup’ (jfr Rus бездна ’avgrund’) (SRYAₑ) eller Pol bezdenny ’bottenlös’, bezdeń ’virvel: en snabbt roterande vattenmassa i 5 en flod i vilken föremål kan dras ner’ (PSPR 34). Med avseende på dess historiska former Bezdanka och Безданка är det dock mest sannolikt en avledning av belarusiska бездань, бяздонне ’avgrund, djup plats’ (SBG I 180; Skarnik.by). Därför är det rimligt att föreslå att potamonymen Bezdōnė exemplifierar den metonymiska namngivningsmodellen DJUP FÖR FLOD, där ett utmärkande kännetecken hos flodbädden (dess djup eller upplevda bottenlöshet) används för att namnge hela vattendraget. I detta fall fungerar begreppet ”avgrund” eller ”djup plats” som det definierande kännetecken som motiverar hydronymen: belarusiska бяздонне (djup, grop, kärr) → en djup bäck → Bezdōnė. Namnet kan ha motiverats av associationer till djup eller avgrunder, vilket beläggs av polska bezdenny och belarusiska бяздонне. De äldre formerna av namnet återspeglar direkt denna etymologiska utvecklingslinje och antyder kontinuitet i associationen mellan bäcken och ett framträdande kännetecken hos dess flodbädd. Bäckens namn kan ha förstärkts av lokal folklore, där bäcken på vissa platser beskrivs som ”bottenlös”. Denna föreställning kan ha uppstått genom dess djupa, sumpiga sträckor eller dess mörka och till synes ogenomträngliga vatten i sumpiga områden, eftersom bäckens lopp kännetecknas av mader, diken och naturliga fördämningar, vilka alla bidrar till uppfattningen av djup. Att denna potamonym saknas i LVŽ, trots att den förekommer i VK, kan återspegla redaktionella beslut eller urvalskriterier som inte uttryckligen angavs. Möjliga faktorer är den form i vilken namnet registrerades eller att den nuvarande officiella formen saknas i VK. Liknande avvikelser mellan VK och LVŽ visar att inte alla dokumenterade ortnamn togs med i ordboken. 3. Att utforska det outforskade: mot ursprunget till oikonymen Darinė Ett av många ortnamn som enligt vår bedömning inte har fått tillräcklig uppmärksamhet, inte har undersökts grundligt och inte har etymologiserats korrekt är oikonymen Darinė. Denna oikonym betecknar två tidigare bosättningar inom Švenčionysdistriktet: Darinė (torp, Švenčionys eld) och Darinė (torp, Pabradė eld). Trots detta presenteras dessa namn i LVŽ utan åtskillnad, även om det finns flera poster för båda bosättningarna i VK. Dessutom presenteras dessa två oikonymer i LVŽ tillsammans med andra ortnamn som delar den gemensamma roten dar-, jfr. (våra förklaringar anges inom parentes; fetstil och kursivering är hämtade från källan): Darinė of. [officiellt namn] || Darỹnė k., vs. [by, torp] Šṽnč; Dariniai plv. [folwark] Pbrd; Dāriškė krm., pv., sod. [buskage, äng, lantställe] |Jdr; Dāriškės gn. [betesmark] |Jdr; sod. [lantställe] Kv; Dar-ò-polis dv., vs. [gods, torp] Ldk (LVŽ II 136). Alla dessa ortnamn är, såsom anges i LVŽ-posten, av dunkelt ursprung och kan vara härledda från PN Daras, Dā̀rius; belarusiska дар eller polska dar ’gåva; donation’; eller så finns det till och med möjlighet att vidare förknippa dessa ortnamn med toponymen Dārai, som är avledd av litauiska darýti ’producera, arbeta (med/på ett specifikt objekt)’ (LVŽ II 128, 136). Enligt vår uppfattning kan ingen av de versioner rörande ursprunget till Darinė som presenteras i LVŽ anses vara tillförlitlig. Med stöd i historiska, nutida lingvistiska och extralingvistiska data vederlägger vi därför den etymologi för oikonymen Darinė som föreslås i LVŽ och lägger fram vår tolkning av dess ursprung. Innan vi går in på denna oikonyms etymologi är det värdefullt att ge en bakgrund till de bosättningar som den betecknade. Darinė (Švenčionys eld) låg nära skogen Dvariškiai. Ungefär 0,4 km nordost om den tidigare bosättningen finns sumpmarker, medan sjöarna Beržinis och Mergežeris ligger bara 0,5 km norrut. Mellan dessa sjöar ligger byn Jauros, vars namn kommer från pluralformen av litauiska jāura ’sumpig plats; våtmark’, vilket anger bosättningens närhet till en sumpig och fuktig miljö. Däremot låg Darinė (Pabradė eld) bland numera utdikade fält i dalen av 6 Skerdyksna-bäcken. Nära denna bebyggelse finns skogen Naujašilis, bortom vilken Baltasamanė (Skeimis)-träsket ligger endast 1,9 km österut. I sydväst, cirka 2 km bort, ligger Eitūniškės-träsket vid kanten av Baluoša-skogen, medan ett annat namnlöst träsk ligger i nordväst, vid kanten av Kulniškės-skogen (se kartorna hos GP; UETK). De aktuella kartorna (GP; UETK) visar tydligt det omfattande nätet av dräneringskanaler som omger denna tidigare bebyggelse. Däremot visar den historiska R1872-kartan att de nutida dränerade fälten i Skerdyksna-dalen var sumpiga skogar under andra hälften av 19ᵗʰ-talet. Båda bosättningarna var relativt gamla. Olika historiska former av dessa oikonymer har dokumenterats (våra förklaringar anges inom hakparenteser). Dari̇nė (Švenčionys eld) är belagd som R1872 Дарибы; 1932 Darynia (SAV 506); 1968 Darinė vs. [torp] – pol. [polska] Darynie zaśc. [torp] och Darinė k. [by] – pol. Darynie II zaśc. (VK). En relaterad post går tillbaka till 1669 sianožec [pol., slåttermark] Darymes, Darymey (CVIA. SA. 4228b. 3660l., 3661.). Darinė (Pabradė eld) är belagd som 1795 Darym (ŠPRS 82); R1872 Подарины; 1880 Darynie (2.) [två bosättningar] (SGKP I 907); Дариня (VG 1905: 273); 1932 Darynia (SAV 510); 1968 Darynė (pol. [polska] Darynia) (VK). Den äldsta formen för Darinė (Švenčionys eld) är ryska Даривы, vilket är en translitterering från litauiska *Darybos, besläktat med litauisk pluralform darybos ← darýba, som i sin tur är besläktad med litauiska dãrymas ’sankmark, pöl’ (LKŽe), vilket också återspeglas i formen 1669 Darymes (den autentiska formen var sannolikt *Darymas). Samma etymon kan ha legat till grund för oikonymen Darinė (Pabradė eld), med hänsyn till dess äldsta form, 1795 Darym (den autentiska formen var sannolikt *Darymas). En undersökning av både historiska och nutida lingvistiska och extralingvistiska data (inklusive belagda oikonymformer, de namngivna bosättningarnas miljömässiga egenskaper samt typerna och namnen på närliggande objekt) visar att oikonymen Darinė med hög grad av sannolikhet är en avledning av litauiska dãrymas ’sankmark, pöl’ och betecknar två tidigare bosättningar i eller nära sumpiga områden. Därför kan man hävda att denna oikonym sannolikt motiveras av ett framträdande landskapselement i dess närhet, nämligen en sankmark eller våtmark, som fungerade som det framträdande kännetecknet i namngivningsprocessen. Detta motsvarar den metonymiska namngivningsmodellen LANDSKAPSELEMENT (OBJEKT) FÖR BOSÄTTNING. Avledningen kan rekonstrueras som litauiska dãrymas (sankmark, pöl) + Suf -inè → en bosättning i närheten av en sankmark, våtmark → Darinė. 4. Att utmana traditionella tolkningar av Ilmas etymologi genom ett kognitivt perspektiv Ett annat fall som enligt vår uppfattning behöver klargöras med avseende på ursprung och etymologi är den toponymiska opposition som bildas av Ilma Didžioji (Pabradė eld, Svčn D) och Ilma Mažoji (0,06 km öster om Ilma Didžioji). Dessa sammansatta limnonymer kan anses ha oklart ursprung, vilket resulterar i vag semantik och motivation. Enligt A. Vanagas (1981: 129) kan komponenten Ilma vara besläktad med den litauiska potamonymen Elmė eller limnonymen Elmis, vilka båda är förknippade med potamonymen Almė, avledd av litauiska alméti, elmėti ’långsamt läcka, droppa, sippra; långsamt flyta’ (LKŽe). Forskaren föreslår också att komponenten Ilma kan vara besläktad med den litauiska limnonymen Ilmėdas och jämför den vidare med de lettiska potamonymerna Ilmade, Ilmāde, Ilmede, Ilmatu-strauts, oikonymerna Ilmat och Ilmete samt agronymen Ilmātes, vilka, liksom den litauiska Ilmėdas, kan vara av finsk-ugriskt ursprung (ibid.). Det är anmärkningsvärt att LVŽ (IV 34) inte ifrågasätter denna version av limnonymens ursprung, inklusive det finsk-ugriska ursprung som A. Vanagas föreslår. Trots detta väcker de föreslagna ursprungen för komponenten Ilma frågor. Avledningen av denna limnonym från estniska ilm ’väder; (poetiskt) världar’ eller finska ilma ’luft; väder’, vilka båda fortsätter urfinskans *ilma (← ururaliska *ilma), som ursprungligen även förmedlade betydelsen Gud (jfr. WSD), kan betvivlas. En sådan tolkning väcker frågor om hur detta namn uppkom på litauiskt territorium, dess semantiska motivation och de betydelser som förknippas med det. Dessutom 7 Limnonymens kronologi förblir osäker, vilket gör det svårt att avgöra om den verkligen kan betraktas som belägg för ett finsk-ugriskt språkligt adstrat i det litauiska onomastikonet. För att ett limnonym ska vara av finsk-ugriskt ursprung måste komponenten Ilma inte bara förmedla betydelsen utan också vara motiverad av sjöns relativt höga läge i området jämfört med andra närliggande objekt. En sådan iakttagelse gjordes av Maks Vasmer (1986: 128) i etymologin för limnonymen Ильмень (sjön Ilmen, Novgorod oblast, Rus) och andra besläktade sjönamn i norra Europa och Ryssland. M. Vasmer härleder dessa namn från finn. Ilma-järvi, vilket översätts med ’sjö med (dåligt) väder’ eller ’himmelsk (övre) sjö’. Irma I. Mullonen (2018: 16–17) stöder en liknande ståndpunkt och föreslår att limnonymen Ильмень härrör från den vitt spridda baltisk-finska stammen *ylä- ’övre’ i regionen. Forskaren hävdar att detta namn, liksom liknande former, kan återspegla varianter som Ylä/järvi, Ylämä/järvi (’Övre sjön’) och Ylimäine, Ylimmäinen (’Övre’) som samexisterade i forntiden. Ett högt läge i rummet i förhållande till andra objekt är inte ett kännetecken för sjöarna Ilma Didžioji och Ilma Mažoji eller för något annat objekt i närheten. Båda sjöarna ligger inom 1–2 km från olika landmärken, däribland Baliulių pelkė (träsket) i nordväst, Baltasamanė (Skeimis) pelkė i söder, Mėrionių pelkė i norr och sjön Skeimis i sydost. Alla dessa objekt ligger på 152–154 meters höjd över havet, enligt mätningar som gjorts med de verktyg som finns på GP:s webbplats. Denna marginella höjdskillnad är emellertid praktiskt taget omärklig. Därför är det osannolikt att komponentens Ilma-semantik är av finsk-ugriskt ursprung. Arkeologiska belägg tyder dessutom på att språkkontakt med finsk-ugriska folk historiskt sett är osannolik, eftersom de inte bebodde Litauens territorium. Detta påstående stöds av arkeologiska fynd (jfr Jovaiša 2012; 2014; 2016; 2020a; 2020b). Följaktligen är det osannolikt att balterna namngav sina vattenförekomster på ett främmande språk. De äldsta tillgängliga beläggen för detta namn är 1784 Ilma, ež. [sjö] (jfr VS95 52), eller R1782 Rus Ильмъ большой (Ilma Didžioji) och Ильмъ малой (Ilma Mažoji). VK innehåller följande belägg: Didžioji Ilma, Didžiosios Ilmos, Didžiąją Ilmą, ež.⁴ (prie pat Piorkų k.) [Didžioji Ilma, Didžiosios Ilmos, Didžiąją Ilmą [genitiv- respektive ackusativkasusets böjningsformer], liten sjö (nära byn Piorkos)]. Det baltiska ursprunget till limnonymerna Ilma Didžioji och Ilma Mažoji väcker en viktig fråga: Vad motiverade namngivningen av stillastående vattenförekomster med ett ord som förmedlar idén om vattnets rörelse eller flöde? Ett namn som härletts från lit. almėti, elmėti ’sakta läcka, droppa, sippra; sakta rinna’ skulle trots allt tyckas passa bättre för en större flod eller bäck. Med tanke på miljöförhållandena tar de namngivna sjöarna varken emot tillflöden från bäckar eller avvattnas till andra vattenförekomster. Det finns inga förbindande kanaler som skulle kunna låta vatten rinna in i eller ut ur dessa sjöar. Dessutom är de initiala vokalförändringarna, ur språkvetenskaplig synvinkel, knappt förklarade eller förstådda när det gäller namngivningen av dessa objekt, jfr a, e → i: lit. almėti, elmėti → Ilma. Dessa aspekter får oss att tvivla på de versioner av limnonymkomponenten Ilmas ursprung som A. Vanagas föreslagit. Med utgångspunkt i limnonymformen i R1782 Rus Ильмъ большой, Ильмъ малой är vår teori att komponenten Ilma kan vara besläktad med och härledd från rus. шьмь (илм, илем), äldre f. ильма eller bel. ільма, ільмак ’stort lövträd med värdefullt, hållbart virke, vanligt i Europa – alm, skogsalm (Ulmus)’ (DRLKŽ I 791; SBG II 342; SRYAₑ; TSRJ I 1191). I olika delar av Litauen, särskilt i centrala distrikt som Prienai, Kaunas, Raseiniai, Kėdainiai, Širvintos och Kaišiadorys, växer minst tre trädarter i familjen Ulmaceae. Dessa träd finns vanligtvis i större floddalar, på sluttningarna kring vissa sjöar och i skuggiga områden (TLE II 16). Området kring dessa två sjöar är skogbevuxet och hyser sällsynta träd ur familjen Ulmaceae. Ytterligare ett, om än indirekt, tecken på dessa limnonymers slaviska ursprung är förekomsten av oikonymer med slaviskt ursprung ⁴ I VK avser detta lit. ežerėlis ’liten sjö’. 8 i närheten, såsom Piorkos och Vispa (om dessa oikonymers ursprung, jfr Skorupa 2021c). Historiska källor nämner dessutom nu försvunna oikonymer av slaviskt ursprung, såsom rus. Московка, Дольники, och Сорокополь (jfr R1872). Litauerna hade dessutom kontinuerliga kulturella och språkliga kontakter med slaviska folk, särskilt belarusier, polacker och ryssar (jfr Būga 1961: 493–550; Garšva 2019; 2020a; 2020b; Skorupa 2021b; 2021c). Dessa kontakter kan ha spelat en roll i framväxten av det aktuella namnet. Det särskiljande attributet Didžióji anger sjöns storlek i jämförelse med dess motsvarighet: jfr Įlma Didžióji är 0,061 km2, medan Įlma Mažóji är 0,021 km2. Den första komponenten i Įlma Mažóji är en omkastning av Įlma Didžióji. Limnonymens andra komponent motiveras av sjöns storlek och fungerar som en antonymisk hänvisning till den större sjön: Įlma Mažóji betecknar den mindre sjön i närheten av Įlma Didžióji. Utifrån den information som presenterats är det mest sannolika ursprunget för komponenten Įlma i limnonymen slaviskt, sannolikt motiverat av den lokala förekomsten av träd ur familjen Ulmaceae. Det tycks vara en omkastning av trädartens namn: rus. ульм, ильма, bel. ilьma → sjön i skogsmarken där träd ur familjen Ulmaceae växer → Įlma Didžióji. Detta återspeglar den metonymiska överföringen av trädarten till limnonymen enligt den metonymiska namngivningsmodellen TRÄDART FÖR SJÖ. Limnonymens mindre sannolika ursprung är litauiskt, främst på grund av att det saknas en tydlig motivation bakom namnet. Den version som föreslår ett finsk-ugriskt ursprung förkastas eftersom limnonymens semantiska komponent inte överensstämmer med finsk-ugriska språkmönster. Slutsatser Den litauiska onomastikens resa från tradition till modernitet understryker toponymers betydelse för förmedlingen av kulturell och historisk information. Medan traditionella angreppssätt fokuserade på toponymers etymologi har de senaste trenderna inom kognitiv semantik vidgat de onomastiska studiernas räckvidd till att omfatta semantik och motivation, vilket utmanar etablerade etymologier och integrerar nya data. Genom detta tvärvetenskapliga angreppssätt kan felaktigheter i tidigare toponymetymologier korrigeras, vilket återspeglar den dynamiska karaktären hos onomastiska studier. Följande slutsatser kan dras av analysen av det empiriska materialet: 1. Vissa osäkerheter i lexikografiska källor och i tolkningen av toponymer förekommer, vilket framgår av analysen av potamonymen Bezdõnė. Trots att dess historiska former antyder ett slaviskt ursprung är försöken att rekonstruera detta namn som litauiskt fortfarande omtvistade. Detta understryker behovet av en kritisk utvärdering av källorna inom onomastisk forskning. 2. Studien av oikonymen Darinė avslöjar förbisedda toponymer och utmanar föreslagna etymologier. Trots att historiska former visar på skilda objekt grupperas toponymer ofta utan åtskillnad. Genom analys av historiska källor och miljömässiga kännetecken lades en alternativ tolkning av denna oikonyms motivation och semantik fram. Detta fall understryker betydelsen av grundlig forskning och kritisk utvärdering för förståelsen av otillräckligt utforskade toponymer. 3. Undersökningen av limnonymerna Įlma Didžióji och Įlma Mažóji utmanar traditionella etymologier och erbjuder nya insikter som betonar vikten av grundlig analys och kritisk utvärdering för förståelsen av toponymers ursprung. Medan tidigare teorier föreslår ett finsk-ugriskt ursprung pekar de framlagda beläggen mot ett slaviskt ursprung. FÖRKORTNINGAR Bel – belarusiska; jfr – jämför; D – distrikt; eld – äldsteskap; En – engelska; Est – estniska; f – femininum; Finn – finska; ibid. – i samma källa; Idr – Judrėnai (Klaipėda D); km – kilometer; Kv – Kvėdarna (Šilalė D); Ldk – Lyduokiai (Ukmergė D); Lith – 9 litauiska; Pbrd – Pabradė (Švenčionys D); PN – personnamn; Pol – polska; Rus – ryska; Suf – suffix; Švčn – Švenčionys; V – Vilnius TOPONYMKÄLLOR AO: Alphabetisches Ortsverzeichnis der Verwaltungsbezirkes Litauen-Nord. 1917–1918. Aufgestellt und herausgegeben von der Militärverwaltung Litauen [Alfabetisk förteckning över det administrativa distriktet Litauen-Nord. 1917–1918. Upprättad och utgiven av Litauens militärförvaltning] Avd. C. 7. CVIA SA4228b: Vilniaus ir Kauno gubernijų žemdirbystės ir valstybės turtų valdyba. LTSR Centrinis valstybinis istorijos archyvas. Fondas SA (senieji aktai), saugojimo vienetas [Lantbruks- och statsförmögenhetsstyrelsen för Vilnius och Kaunas guvernement. LTSR:s centrala statliga historiska arkiv. Fond SA (äldre akter), förvaringsenhet] SA4228b, F. 525, ap. 1, bylos [akter] 2, 31, 44, 52, 77, 83, 85, 96, 98, 100, 109, 110, 119, 159, 163, 186, 187, 190, 192, 193, 199. GK: Gamtos katalogas: Lietuvos vandens telkiniai [Naturkatalog: Litauens vattenförekomster]. Internetåtkomst: http://ezerai.vilnius21.lt/. GP: Lietuvos erdvinės informacijos portalas [Litauisk portal för geospatial information]. Internetåtkomst: https://www.geoportal.lt/geoportal/. NKPRS: Nemenčinės ir kitų parapijų revizijos sąrašas: Revizskie skazki Nemenčinskogo, Moliatskogo u dr. prihodov Vilenskogo uezda za 1811 g. [Revisionslängden för Nemenčinė och andra församlingar: revisionsprotokoll för Nemenčinė, Molėtai och andra församlingar i Vilna-distriktet för 1811], LTSR CVIA, F. 515, ap. 15, b. 192., b. 25. R1872: Rysslandskarta 1872: Arcanum Maps – historiska kartor online. Internetåtkomst: https://maps.arcanum.com/en/map/russia-1872/. SAV: Synodus archidioecesana Vilnensis ab excellentissimo illustrissimo ac reverendissimo domino domino Romualdo Jałbrzykowski [Vilnius ärkestiftssynod av den högst ansedde, lysande och vördnadsvärde herr Romuald Jałbrzykowski], Vilno, 1932. SDV: Synodus Dioecesana Vilnensis. Ab Illustrissimo, Excellentissimo ac Reverendissimo Domino D. Michaele Joanne Zienkowicz [Vilnius stiftssynod av den lysande, högvälborne och vördnadsvärde herr Michael Joanne Zienkowicz], Vilnae, MDCCXLIV (1744). SGKP I: Słownik geograficzny Królestwa Polskiego i innych krajów słowiańskich [Geografisk ordbok över Konungariket Polen och andra slaviska länder] 1: A–Der, red. F. Sulimierski, W. Walewski, Warszawa: Utgiven av F. Sulimierski och Wł. Walewski, 1880. Internetåtkomst: http://dir.icm.edu.pl/pl/Slownik_geograficzny/. SGKP VIII: Słownik geograficzny Królestwa Polskiego i innych krajów słowiańskich [Geografisk ordbok över Konungariket Polen och andra slaviska länder] 8: Per–Poz, red. F. Sulimierski, W. Walewski, Warszawa: Utg. av F. Sulimierski och Wł. Walewski, 1887. Internetåtkomst: http://dir.icm.edu.pl/pl/Slownik_geograficzny/. SV: Lietuvos TSR kaimo gyvenamosios vietovės 1959 ir 1970 metais (Visasąjunginių gyventojų surašymo duomenys) [Landsbygdsbosättningar i Litauiska SSR 1959 och 1970 (uppgifter från den allunionella folkräkningen)], Vilnius: Centrala statistikförvaltningen vid Litauiska SSR:s ministerråd, 1974. 10 SŽ: Statistinėską vedomost gubernskǫ zemlemero po Vilenskomu uezdu (1804 g.) [Provinslantmätarens statistiska redogörelse för Vilnadistriktet (1804)], LTSR CVIA, F. 526, ap. 1, b. 4. ŠPRS: Švenčionių apskrities Švenčionių parapijos revizinis surašymas (1795 m.) [Reviderad folkräkning för Švenčionys församling i Švenčonys län (1795)], LTSR CVIA, F. 515, ap. 15, b. 48, 215. UETK: Lietuvos upių, ežerų ir tvenkinių kadastras [Republiken Litauens register över floder, sjöar och dammar]. Internetåtkomst: https://uetk.am.lt. VAPRS: Vilniaus apskrities Gelvonų, Gervėčių, Inturkės ir kt. parapijų revizinis surašymas [Den reviderade folkräkningen för Gelvonai, Gervėčiai, Inturkė m.fl. församlingar i Vilnius län], LTSR CVIA, F 515, ap. 15, b. 16, 14, 191, 192. VG 1905: Vilenskaja gubernija. Polnyj spisok naselennych mest so statističeskimi dannymi o každom poselenii [Vilna guvernement. Fullständig förteckning över bosättningar med statistiska uppgifter], I. I. Goškevič, Vilna: Gubernskaja Tipografija. VK: Vietovardžių, užrašytų iš gyvosios kalbos, kartoteka [Katalog över litauiska ortnamn upptecknade ur talspråket], Lietuvių kalbos instituto Baltų kalbų ir vardyno tyrimų centro fondas, Vilnius. VKF: Vilniaus kapitulos fondas F43: Bažnytinės valdos. Bezdonys. Regestr Dokumentow <...> na Dobra Bezdany [Manuskript] [Vilnius domkapitels fond F43: Kyrkliga egendomar. Bezdanы. Dokumentregister <...> för egendomen Bezdany [Manuskript]]. Internetåtkomst: https://www.epaveldas.lt/preview?id=MAB04-000051823. VS95: Ortnamnsförteckning [Toponymförteckning] (CVIA SA 19295) Förteckningar över ortnamn i Vilnius stifts dekanat [Förteckningar över ortnamn i Vilnius stifts dekanat], 1784. – Lietuvos valstybinis istorijos archyvas, F SA-19295. VVDL: Vilniaus vaivadijos dūmų liustracija [Skattelängd över Vilnius vojvodskap] 1: Tarryffa lustratorska Podatku Podymnego woiewodztwa Wilenskiego [Inspektörens taxa för podymne-skatten i Vilnius vojvodskap], 1775 m. LTSR CVIA, f. SA., b. 3337. GU: Geografičeskij ukazatel vybornych dokumentov iz aktovych knig Vilenskogo centralnogo archiva [Geografiskt register över utvalda dokument ur Vilnius centralarkivs aktsamlingar], Vilna, 1929. SVg: Spisok volostej i sels­kuch obščestv po mirovym učastkam Vilenskoj gubernii 1873 goda [Förteckning över voloster och landsbygdssamhällen efter fredsdistrikt i Vilna guvernement år 1873], Vilna, 1874. KKg: Karta Kovenskoj gubernii [Karta över Kovno guvernement], 1895. LEXIKOGRAFISKA KÄLLOR DRLKŽ I–II: Didysis rusų–lietuvių kalbų žodynas dviem tomais [Den stora rysk-litauiska ordboken i två band] 1–2, O. Aleknavičienė, J. Kardelytė, L. Chackelis, D. Midvikienė, L. M. Sidarienė, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras, 2011. LKŽe: Lietuvių kalbos žodynas [Litauiska språkets ordbok] (1–20, 1941–2002), elektronisk version, redaktionskollegium: G. Naktinienė (huvudredaktör), J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė; programmerare: E. Ožeraitis, V. Zinkevičius, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, uppdaterad version, 2018. Internetåtkomst: http://ekalba.lt. 11 SBG I: Slounik belaruskich gavorak paunočna zachodniaj Belarusi i jae pagraničča [Ordbok över belarusiska dialekter i nordvästra Belarus och dess gränsområden] 1: A–G, red. J. F. Mackevič, Minsk: Navuka i Technika, 1979. SBG II: Slounik belaruskich gavorak paunočna zachodniaj Belarusi i jae pagraničča [Ordbok över belarusiska dialekter i nordvästra Belarus och dess gränsområden] 2: D–L, red. J. F. Mackevič, Minsk: Navuka i Technika, 1980. LVŽ I: Lietuvos vietovardžių žodynas 1: A–B, redaktionskollegium: L. Balode, V. Blažek, G. Blažienė, V. Kardelis, A. Ragauskaitė, S. Temčinas, J. Udolph, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2008. LVŽ II: Lietuvos vietovardžių žodynas 2: C–F, L. Bilkis, G. Blažienė, M. Norkaitienė, A. Ragauskaitė, M. Razmukaitė, D. Sviderskienė, ansvarig red. L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2014. LVŽ IV: Lietuvos vietovardžių žodynas 4: I–J, L. Bilkis, G. Blažienė, A. Ragauskaitė, D. Sviderskienė, ansvarig red. L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2021. LVŽ V: Lietuvos vietovardžių žodynas 5: Kabacevičynė–Kažukienė, författare L. Bilkis, A. Ragauskaitė, D. Sviderskienė, D. Tamulaitienė. ansvarig red. L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2024. PSPR: Podręczny słownik polsko-rosyjski [Polsk–rysk ordbok], M. F. Rozwadowska, Warszawa: Wiedza powszechna, 1974. Skarnik.by: Belarussko-russkij slovar (baserad på den akademiska ordboken redigerad av J. Kolas, K. Krapiva och P. Glebka 1953: Russka belaruski slounik) [Belarusisk–rysk ordbok (baserad på den akademiska ordboken redigerad av Y. Kolas, K. Krapiva och P. Glebka 1953: rysk–belarusisk ordbok)] 1–3, elektronisk version, sammanställd av A. Mazok, S. Lit, Minsk: Instytut Movaznaustva AN BSSR. Internetåtkomst: https://www.skarnik.by/ SRYA: Slovar russkogo jazyka: v 4-ch tomach [Det ryska språkets ordbok: i fyra band], red. A. P. Evgenjeva, Moskva: Poligrafresursy, 1999. Internetåtkomst: http://feb-web.ru/feb/mas/mas-abc/default.asp. TSRJ I: Tolkovyj slovar russkogo jazyka [Förklarande ordbok över det ryska språket] 1, red. D. N. Ušakov, Moskva: Gosudarstvennoe slovarno-enciklopedičeskoe izdatelstvo “Sovetskaja enciklopedija”, 1984. WSD: WordSense Dictionary: En ordbok över betydelse, uttal, stavning och etymologi, 2021. Internetåtkomst: https://www.wordsense.eu/. REFERENCES Ainiala Terhi, Saarelma Minna, Sjöblom Paula 2016: Names in Focus: An Introduction to Finnish Onomastics, transl. by L. Pearl, Helsinki: Finnish Literature Society. Ainiala Terhi, Östman Jan-Ola, eds., 2017: Socio-Onomastics: The Pragmatics of Names, Amsterdam: J. Benjamins Publishing Company. Aunga Solomon 2018: A Cognitive Linguistics Study of Ekegusii Onomastics: The Case of the Metaphor. – Linguistics and Literature Studies 6(2), 88–98. DOI: https://doi.org/10.13189/lls.2018.060206. Bö́lcskei Andrea 2014: Culture Dependent Toponym Types (The Concept of SETTLEMENT in Different Cultures). – Els noms en la vida quotidiana: Actes del 12 XXIV Congrés Internacional d’ICOS sobre Ciències Onomàstiques, Barcelona: Generalitat de Catalunya, Departament de Cultura, 1010–1018. Brendler Silvio 2012: Identity of Name(s) as a Crucial Problem in Name Studies, or: Towards the Recognition of Onymic Identity as a Principal Onomastic Concept. – Oslo Studies in Language 4(2), 29–44. Internet Access: https://journals.uio.no/osla/article/view/308/433. Brendler Silvio, ed., 2016: Cognitive Onomastics, Hamburg: Baar Verlag. Būga Kazimieras 1961: Rinktiniai raštai [Selected Works] 3, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. Coates Richard 2006: Properhood. – Language 82(2), 356–382. DOI: https://doi.org/10.1353/lan.2006.0084. Coates Richard 2012: Eight Issues in the Pragmatic Theory of Properhood. – Acta Linguistica Lituanica 66, 119–140. Coates Richard 2015: A Concise Theory of Meaningfulness in Literary Naming within the Framework of the Pragmatic Theory of Properhood. – Journal of Literary Onomastics 4(1), 31–34. Coates Richard 2016: On the Theoretical Possibility of Proper Verbs. – Linguistics 54(2), 411–431. Dobrić Nikola 2010: Theory of Names and Cognitive Linguistics – the Case of the Metaphor. – Filozofija i društvo 21(1), 135–147. Internet Access: https://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=2309953. Garšva Kazimieras 2019: Baltizmy (toponimy, familii) v Polšė, Belarusiĭ [Balticisms (Toponyms, Surnames) in Poland, Belarus]. – Droga ku wzajemnosci 20, 51–64. Garšva Kazimieras 2020a: Vilniaus apskrities kalbų interpretacijos [Interpretations of Vilnius County Languages]. – Voruta 2(868), 60–64. Garšva Kazimieras 2020b: Lietuvių kalba ir vardynas tarp Kernavės, Trakų ir Vilniaus [The Lithuanian Language and Onomasticon Between Kernavė, Trakai, and Vilnius]. – Voruta 3(869), 77–83. Hansack Ernst 1990: Bedeutung, Begriff, Name [Meaning, Concept, Name], Regensburg: Roderer. Hobbes Thomas 2002 [1655]: Of Names, ed. S. Brendler, Hamburg: Baar Verlag. Jovaiša Eugenijus 2012: Aisčiai 1: Kilmė [The Aistians 1: Their Origin], Vilnius: Edukologija. Jovaiša Eugenijus 2014: Aisčiai 2: Raida [The Aistians 2: Their Development], Vilnius: Lietuvos edukologijos universiteto leidykla. Jovaiša Eugenijus 2016: Aisčiai 3: Lietuvių ir Lietuvos pradžia [The Aistians 3: The Origins of the Lithuanians and Lithuania], Vilnius: Lietuvos edukologijos universiteto leidykla. Jovaiša Eugenijus 2020a: The Aestii. The Western Balts, Kaunas: Vytauto Didžiojo universiteto leidykla. Jovaiša Eugenijus 2020b: Kapai ir žmonės [Tombs and People], Vilnius: UAB „Unseen Pictures“. Jurkštas Jonas 1985: Vilniaus vietovardžiai [Place Names of Vilnius], Vilnius: Mokslas. 13 Karpenko Elena J., Golubenko Lidija N. 2015: Problems of Cognitive Onomastics. – Zapiski z onomastiki 18, 285–293. Internet Access: http://karpenko.in.ua/wp-content/uploads/2012/08/2015-Problematics-of-cognitive-onomastics-%D0%97%D0%97%D0%9E.pdf. Mullonen Irma I. 2018: Fonetičeskie varianty drevnej toponomnoj Ylä- ‘verchnij’ i ich genezis v gidronimii Karelii [Phonetic Variants of the Ancient Toponymic Stem Ylä- ‘upper’ and Their Genesis in the Hydronymy of Karelia]. – Voprosy onomastiki 15(2), 7–27. Reszegi Katalin 2012a: Cognitive Approaches to Hungarian Toponymy. – Onoma 47, 367–379. Reszegi Katalin 2022b: A Cognitive Approach in Onomastics: Some Notes on Metaphorical Place-Names. – Voprosy onomastiki 19(1), 235–244. Reszegi Katalin 2022c: Metonymic Namegiving from a Cognitive Perspective. – Acta Onomastica 63(1), 206–225. Reszegi Katalin 2023: Proper Names in Cognitive Onomastics: Meaning and Categorization of Proper Names. – Onomástica desde América Latina 4(1), 1–32. Sjöblom Paula 2006: A Cognitive Approach to the Semantics of Proper Names. – Onoma 41, 63–82. Internet Access: https://poj.peeters-leuven.be/content.php?url=article&id=2119611&journal_code=ONO&download=yes. Skorupa Pavel 2021a: Motivation and Semantics of the Present-Day Vilnius County Toponym Oppositions: The Concept of the Object’s Position in Space. – Acta Linguistica Lithuanica 84, 254–282. Skorupa Pavel 2021b: Vilnius County Toponyms as Signs of National and Cultural Identity, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Skorupa Pavel 2021c: Footprints of Language Contacts in the Present-Day Vilnius County Hydronyms and Oikonyms: The Impact of Slavic Languages on Lithuanian Toponymy. – Acta Linguistica Lithuanica 85, 219–243. Skorupa Pavel 2023: Semantics of Present-Day Vilnius County Toponym Oppositions: Doctoral Thesis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Internet Access: https://vb.lki.lt/object/elaba:161395333/. Skorupa Pavel 2025: Onomastikos raida Lietuvoje: nuo tradicijos iki modernybės [The Development of Onomastics in Lithuania: From Tradition to Modernity]. – Logos 122, 58–65. DOI: https://doi.org/10.24101/logos.2025.06. Slíž Mariann 2017: Personal names in medieval Hungary, Hamburg: Baar Verlag. Sviderskienė Dalia 2006: Marijampolės apskrities sudurtiniai oronimai [Compound Oronyms of Marijampolė County]. – Lituanistica 4(68), 47–59. Sviderskienė Dalia 2016: Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija [Motivation of Compound Helonyms of Marijampolė County]. – Acta Linguistica Lithuanica 75, 243–273. Sviderskienė Dalia 2017: Sudėtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija [Motivation of Composite Helonyms of Marijampolė County]. – Acta Linguistica Lithuanica 77, 78–102. 14 Sviderskienė Dalia 2019: Priesaginių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija [Motivation of Suffixal Helonyms of Marіampolė County]. – Acta Linguistica Lituanica 81, 108–138. Sviderskienė Dalia 2022: Utenos apskrities Anykščių valsčiaus (1935–1937) helonimų motyvacija [Motivation of the Helonyms of Anykščiai Country of Utena County (1935–1937)]. – Lituanistica 68, 1(127), 43–65. DOI: doi.org/10.6001/lituanistica.v68i1.4688. Sviderskienė Dalia 2024: Iškilusių žemės paviršiaus formų ir jų struktūrinių dalių įvardijimo ypatumai (Lietuvos žemės vardyno Utenos apskrities Anykščių valsčiaus anketų (1935–1937) duomenimis): mokslo studija [Characteristics of Naming Land Elevations and Their Structural Features (Insights from the Lithuanian “Land Names” Questionnaires in Anykščiai District (1935–1937), Utena County): Research Study], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. DOI: https://doi.org/10.35321/e-pub.134.kalnuotu-vietu-ivardijimai. TLE II: Tarybų Lietuvos enciklopedija [Encyclopedia of Soviet Lithuania] 2: Grūdas–Marvelės, Vilnius: Vyriausioji enciklopedijų redakcija, 1985. Vaitkevičius Vykintas 2012: Neris. 2007 metų ekspedicija [The Neris. 2007 Expedition], kn. 2, Vilnius: Mintis. Vanagas Aleksandras 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba [Composition of Hydronyms of Lithuanian SSR], Vilnius: Mintis. Vanagas Aleksandras 1981: Lietuvių hidronimų semantika [Semantics of Lithuanian Hydronyms]. – Lietuvių kalbotyros klausimai 21, 4–153. Van Langendonck Willy 2007: Theory and Typology of Proper Names, Berlin, New York: Mouton de Gruyter. Vasmer Maks 1986: Etimologičeskij slovar russkogo jazyka [Etymological Dictionary of the Russian Language] 2, Moskva: Progress. 15