Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 : utbildning, karriär och social status
Full text
This is a self-archived version of an original article. This version may differ from the original in pagination and typographic details. Author(s): Title: Year: Version: Copyright: Rights: Rights url: Please cite the original version: CC BY-NC-ND 4.0 https://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/4.0/ Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 : utbildning, karriär och social status © 2022 Rantanen Published version Rantanen, Arja Rantanen, A. (2022). Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 : utbildning, karriär och social status. Historisk tidskrift för Finland, 107(3), 256-292. https://journal.fi/htf/article/view/125942 2022
ARJA RANTANEN Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 Utbildning, karriär och social status Entisen ukkotuomarin, laamanni Aarne Kurolan pöydälle tuli päivittäin suuri nippu postia. Hän selasi heti kaikki kirjeet ja huokaisi helpotuksesta, jos yksikään kirje ei ollut Vaasan hovioikeuden kanneviskaalilta. Päivä oli pelastettu. Pahimpia kirjeitä sporttelituomareille olivat kirjeet, joissa kanneviskaalille oli kanneltu – aiheesta tai aiheetta – liian suurista lunastusmaksuista tai veroista. Myös varhempina aikoina varatuomarin arvonimen saantia lykättiin sen varalta, ettei auskultantin mahdollisesti tekemät virheet tulisi esille, valituksissa tai muutoin. Valitusta tai vetoa käsiteltäessä virheet, laadusta riippuen, annettiin tiedoksi kanneviskaalille. Suuri ja pelätty Herra kanneviskaali oli. Jotkut viranhaltijat siihen täysin sopimattomia.1 S å här berättar Erkki Rintala, hovrättspresident emeritus vid Vasa hovrätt, om relationen mellan domarna och advokatfiskalerna. En domare som uppbar stämpelskatter som tillföll kronan och som huvudsakligen fick sin lön i form av avgifter för utskrivande av officiella handlingar, lösen för dokument, eller för utförande av förrättningar, såsom syner eller besiktningar, kunde frestas att uppbära högre avgift än vad som fastställdes i taxorna. Strafflagen var entydig 1. Erkki Rintala till Arja Rantanen, E-postmeddelande 11.11.2020. ”Min tidigare förman, lagman Aarne Kurola, fick varje dag en stor bunt post på sitt bord. Han bläddrade genast igenom alla breven och pustade ut om inte ett enda brev kom från advokatfiskalen vid Vasa hovrätt. Dagen var räddad. De värsta breven en sportlerdomare kunde få var de anklagelser man gjort till advokatfiskalen – med eller utan orsak – över för höga lösen för dokument eller avgifter. Iäldre tider kunde man även för säkerhets skull skjuta upp tilldelandet av häradshövdingstitel så att fel som auskultanterna eventuellt gjort inte skulle komma fram, i klagomål eller annars. Felen som upptäcktes vid handläggningen av besvär eller vademål, beroende på deras art, kungjordes åt advokatfiskalen. En stor och fruktad herre var han, advokatfiskalen. Några tjänstinnehavare varfullständigt olämpliga för tjänsten.” Översättning: Arja Rantanen. Historisk Tidskrift för Finland årg. 107 2022:3
257 Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 i detta avseende: en ämbetsman som uppbar högre sportler2 än vad han var berättigad till kunde bötfällas, mista sitt ämbete för en viss tid eller i värsta fall bli avsatt. Dålig eller otillräcklig lön hade negativa följder även för tjänsteutövningen, om domarna åtog sig bisysslor för att kunna leva ståndsmässigt.3 Sportelsystemet slopades på 1980-talet när staten tog över domstolarna och uppbärandet av stämpelskatter och expeditionslösen.4 Inrättandet av hovrätter, permanenta domstolar med fasta tjänster i början av 1600-talet – Svea hovrätt (1614) och Åbo hovrätt (1623) för att nämna ett par – är en del av grundandet av den moderna statsapparaten och effektiveringen av förvaltningen och rättsväsendet. Med hovrätterna blev rättsväsendet hierarkiskt och en fast del av centraladministrationen. Hovrätterna var ursprungligen adelsståndets egna domstolar där adliga domare dömde sina gelikar, medan häradsrätterna utövade jurisdiktion på landsbygden och rådstugu rätterna i städerna. Inrättandet av hovrätterna var en viktig reform i de rättsliga institu tionernas utveckling, men de skapade också ordning i rättskipningen. Att de adliga häradsdomarna, som år 1569 fått privilegium på domartjänster, i stor utsträckning anställde icke-kompetenta vikarier (lagläsare) hade varit ett missförhållande. Först år 1680 förutsattes att häradsdomarna själva skötte sina tjänster. Hovrätternas övervakning av underrätterna bidrog till att de domar som fälldes i underrätterna med tiden kom att bli enhetliga och lagenliga.5 2. Sportler, Förvaltningshistorisk ordbok, https://fho.sls.fi (hämtad 28.9.2022). En av statsverket reglerad avgift som tjänstemän hade rätt att ta ut som ett lönetillskott när de ut förde vissa tjänster i sin ämbetsutövning, till exempel när de upprättade avskrifter, köpebrev och besvär. Sportlar uppbars för att dryga ut eftersläpande avlöningsinkomster och bidrog till stor osäkerhet till stor osäkerhet gällande befattningarnas lönsamhet. 3. Iisa Vepsä, Vaasan hovioikeuden perustaminen – uuden aikakauden ylioikeus? (Helsinki 2002), s.60–61; Nordisk Familjebok, Konversationslexikon och realencyklopedi 15 (Stockholm 1891), s.285–286. 4. Regeringens proposition 29/2015, https://www.finlex.fi/sv/esitykset/he/2015/20150029.pdf (hämtad 10.11.2022). 5. Sture Petrén, Kungl. Majt:s och rikets Svea hovrätt. Ur dess historia 1614–1654 (Stockholm 1964), s.49; Jukka Kekkonen, ’Itä-Suomen hovioikeus 150-vuotta’, Wiipurin Itä-Suomen hovioikeus 1839–1989 ([Kuopio] 1992), s.89–90, 250. Om problemen i lagstiftningen och inom rättsväsendet samt om grundandet av hovrättsinstitutionen i Sverige, se Mia Korpiola, ’General background. From judical crisis to legal revolution through the Svea Court of Appeal?’, Mia Korpiola et al., The Svea Court of Appeal in the Early Modern Period. Historical Reinterpretations and New Perspectives (Stockholm 2014), s.23–54.
258 Arja Rantanen Hovrättsreformens syfte var att legitimera rättskipningen och främja undersåtarnas förtroende för rättsväsendet. Rättskipningen, som under medeltiden och i början av nya tiden hade varit en av regentens centrala uppgifter, förblev under centralmaktens kontroll, och kungen utnämnde domarna. Inrättandet av hovrätter sammanföll i tid med grundandet av nya universitet. Universitetsutbildningen skulle nu mer än tidigare betjäna den offentliga förvaltningen, inte enbart svara mot de kyrkliga behoven. För Finlands del innebar grundandet av Kungliga akademin i Åbo att ämbetsmän kunde utbildas i Finland. Universiteten kom att bidra till att rättsväsendet hade tillgång till bättre utbildade jurister. En professionaliseringsprocess sattes därmed i gång.6 Vid hovrätterna fanns en särskild tjänsteman, en advokatfiskal, som hade till uppgift att övervaka underrätternas verksamhet och yrka ansvar om han märkte att underdomare hade gjort sig skyldiga till tjänstefel och försummelser. Advokatfiskalen bevakade det all männas rätt i syfte att varken staten eller dess invånare skulle lida ekonomisk skada. Advokat fiskalen utnämndes av kungen, hade en självständig ställning och var den högste åklagaren vid hovrätten. Tjänstebenämningen advokat fiskal kommer från orden advocatus fisci, som betyder ombudsman för statsfinanserna. Sture Petrén konstaterar att fiskaltiteln sannolikt härstammar från Tyskland, men att det också i Sverige fanns en riksfiskal under kung Karl IX:s tid. IFinland styrdes advokatfiskalernas arbete ännu på 1920-talet av de kungliga bestämmelser som gavs vid mitten av 1700-talet.7 Advokatfiskalen övervakade underrätternas verksamhet främst genom granskning av renskrivna protokoll, det vill säga diverse förteckningar och bevis som underrätterna och även andra myndigheter 6. Jukka Kekkonen, ’Korkeimman oikeuden perustaminen 1918’, Heikki Pihlajamäki (toim.), Lainkäyttöä läpi vuosisadan. Näkökulmia korkeimman oikeuden historiaan 1918–2018 (Keuruu 2018), s.9; Jukka Kekkonen, ’Suomen oikeuskulttuurin suuri linja 1898–1998’, Suomen oikeuskulttuurin suuri linja. Suomalainen lakimiesyhdistys 100 vuotta (Helsinki 1998), s.16–17; Pia Letto-Vanamo, Suomalaisen asianajolaitoksen synty ja varhaiskehitys, Suomalaisen lakimiesyhdistyksen julkaisuja A:181 (Helsinki 1989), s.42, 233, 302. 7. Yrjö Blomstedt, ’Kuninkaallisen majesteetin oikeus Suomessa’, Yrjö Blomstedt (toim.), Turun hovioikeus 1623 31/10 1973 Åbo hovrätt (Helsinki & Porvoo 1973), s.99; Petrén, Kungl. Maj:ts och rikets Svea hovrätt, s.83; Förteckning över tjänsteåtal 1:1924, Förteckningar över tjänsteåtal 1924–1926, Ae:25, Vasa hovrätts arkiv, Riksarkivet, Vasa.
259 Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 var förpliktade att inom utsatt tid sända till hovrätten. En del av ärendena kom till advokat fiskals ämbetet besvärsvägen eller när skäl därtill upptäcktes i de mål som kom till hovrättens avgörande. Advokatfiskalen förde talan i dessa besvärsmål.8 Bristerna i domarnas tjänstgöring i underrätterna, rättsförvaltningens effektivitet och arbetssätt, regelrätta tjänstebrott, korruption, efter låtenhet och slarv var under advokatfiskalens lupp. Uppdraget som åklagare gör advokatfiskalerna särskilt intressanta när man stude rar hur väl rättssystemet fungerade och i hur hög grad statsmakten och undersåtarna kunde lita på dess rättfärdighet. Att advokatfiskals institutionen var livskraftig i nästan fyrahundra år, från 1600-talet till 1990-talet, visar att den fyllde en funktion och uppfattades som viktig. Hovrätternas organisationsreform 1998 avskaffade advokatfiskals tjänsterna vid hovrätterna i Finland.9 Fokus i denna uppsats ligger på advokatfiskalerna som yrkes- och socialgrupp vid de tre hovrätterna i Finland före år 1900. Undersökningen omfattar de advokatfiskaler som anställdes vid hovrätterna från deras grundande – vid Åbo hovrätt från 1623, vid Vasa hovrätt från 1776 och vid Viborgs hovrätt från 1839 – fram till år 1900. Studiet ska ge svar på frågor om advokatfiskalernas sociala bakgrund, utbildning, karriär före utnämningen till advokatfiskal, antalet tjänsteår som advokatfiskal och karriärutveckling. En intressant fråga är även hur de sociala nätverk som man som ämbetsman kunde skapa, inte minst genom giftermål, såg ut. Man talar om ämbetsadel, men huruvida advokat fiskalerna hörde till adeln eller mer allmänt till den lokala societe ten är en fråga som ska utredas. Min prosopografiska undersökning av advokatfiskalerna och studiet av deras utbildning och karriärutveckling vid de tre hovrätterna i Finland bidrar till forskningen om hovrätterna, juristutbildningen och juristprofessionens utveckling från 1600-talet. Heikki Ylikangas har konstaterat att adelsmännen vid mitten av 1600-talet hade ensamrätt till de högsta tjänsterna, medan de lägre kunde uppnås av borgar- och prästsöner. Möjligheten till och efterfrågan på universitetsutbildning 8. Kongl. Maj:ts Nådige brev 12.11.1761, EI vol. 34 och Kungligt brev 11.12.1766, EI vol. 35, Svea Hovrätt Huvudarkivet, Riksarkivet, Stockholm. 9. Erkki Rintala, ’Hovioikeusuudistus’, Defensor legis. Suomen asianajajaliiton äänenkannattaja (1998:3), s.461.
260 Arja Rantanen skapade med tiden en ämbetsmannaklass.10 Möjligheten att få akademisk juridisk utbildning i Sverige var i början av 1600-talet begränsad, konstaterar Sture Petrén. Juridiskt kunnande hade gått så att säga i arv i adelssläkterna och förkovrats genom muntlig tradition och praktisk erfarenhet. Den rättsliga utbildningen förvärvades främst via studier utomlands.11 Marianne Vasara-Aaltonen, som studerat utbildningen och yrkeskarriären bland juristerna vid Svea hovrätt 1614–1809, ser tre klara utvecklingslinjer. För det första utökades utbildningen på universitetsnivå, för det andra uppstod det möjligheter att utbilda sig i hemlandet – vilket för Finlands del blev möjligt när akademin i Åbo grundades 1640 – och för det tredje inriktade sig yrkeskarriärerna på rättsväsendet snarare än på administrativa tjänster.12 I sin studie om synen på den svenske ämbetsmannen 1750–1780 konstaterar Maria Cavallin att den teoretiska juridiska utbildningen på universiteten kom att kompletteras med auskultering vid hovrätt erna eller ämbetsverken redan från början av 1600-talet. År 1749 infördes också en särskild rättsexamen för jurister. Cavallin lyfter vid sidan av tjänstemännens börd fram även deras kvalifikationer vid ämbetstillsättningar – såsom erfarenhet, skicklighet och meriter som uppnåtts genom studier eller arbete – och anciennitetsprincipen, som innebar att karriärutvecklingen förutsatte en lång och trogen tjänst göring.13 Byråkratiseringsutvecklingen inleddes under 1700-talet, och i Sve rige har hovrätterna traditionellt ansetts ha skapat juristprofessio nen. Iisa Vepsä, som studerat inrättandet av Vasa hovrätt år 1775, har visat hur juristkåren vid Vasa hovrätt blev alltmer professionell. Hon fram håller att professionaliseringen, utöver teoretiska kunskaper, förutsatte att yrket utövades vid en institution mot lön och enligt en särskild yrkesetik. 10. Heikki Ylikangas, Miksi oikeus muuttuu. Laki ja oikeus historiallisen kehityksen osana (Juva 1983), s.24, 158. 11. Petrén, Kungl. Majt:s och rikets Svea hovrätt, s.55. 12. Marianne Vasara-Aaltonen, ’From well-travelled ”Jack-of-all-trades” to domestic lawyers. The educational and career backgrounds of Svea Court of Appeal judges 1614–1809’, Mia Korpiola et al., The Svea Court of Appeal in the Early Modern Period. Historical Reinterpretations and New Perspectives (Stockholm 2014), s.346; se även Nils Erik Villstrands uppsats i det föreliggande numret av HTF. 13. Maria Cavallin, Ikungens och folkets tjänst. Synen på den svenske ämbetsmannen 1750–1780 (Göteborg 2003), s.77–79, 83–85, 149–150. Auskultanterna hörde inte till hovrättspersonalen i egentlig mening, men de var ett värdefullt inslag och en resurs i hovrätten, se Petrén, Kungl. Majt:s och rikets Svea hovrätt, s.86–93.
261 Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 Hon har berört såväl hovrättsdomarnas professionalisering, kompetens och juridiska utbildning som deras avlöning vid Vasa hovrätt.14 Hur professionaliseringen av juristyrket syns bland advokatfiskalskåren är en intressant fråga. Advokatfiskalerna i Finland har inte tidigare undersökts som yrkesgrupp och socialgrupp. ISverige har två undersökningar som tangerar min forskning gjorts. Särskilt David Gaunts studie över hovrättsauskultanterna vid Svea och Göta hovrätter fungerar som modell för min undersökning. Även Barbro Edlunds matrikel över Göta hovrätts auskultanter lyfter fram hovrättens tjänstemän. 15 Hovrätterna i Åbo, Vasa och Viborg har alla firat sina sekeljubileer med att ge ut ett historieverk,16 och de har även ansett det vara viktigt att samla in uppgifter om hovrättens personal samt att publicera matriklar över sina presidenter, ledamöter och tjänstemän. Wilhelm Gabriel Lagus utgav redan 1834 ett historieverk med biografier över hovrättspresidenterna, vicepresidenterna och tjänstemännen vid Åbo hovrätt.17 Även Viborgs hovrätt utgav 1889 en skrift om hovrätten och dess personal.18 År 1915 utkom matrikeln över Vasa hovrätts personal, som även innehåller biografiska och genealogiska uppgifter om de lagmän och häradshövdingar som lydde under Vasa hovrätt. Matrikeln sammanställdes av vice härads hövdingen och kanslirådet Henrik Johannes Boström, som var notarie vid Vasa hovrätt 1911–1912.19 Boströms matrikel över Vasa hovrätts auskultanter 1776–1876 publicerades 1921 i Genea logiska Sam- 14. Vepsä, Vaasan hovioikeuden perustaminen; Iisa Vepsä, Oikeuden hakijat. Tutkimus Vaasan hovioikeuden perustamisesta ja varhaisesta toiminnasta, Suomalaisen Lakimiesyhdistyksen julkaisuja A:294 (Helsinki 2009), s.243, 245. 15. David Gaunt, Utbildning till statens tjänst. En kollektivbiografi av stormaktstidens hovrättsauskultanter, Studia Historica Upsaliensia 63 (Uppsala 1975); Barbro Edlund, Göta hovrätts auskultanter. Matriklar 1635–1804, Skrifter utgivna av Juridiska föreningen i Lund 69 (Lund 1984). 16. Yrjö Blomstedt (toim.), Turun hovioikeus 1623 31/10 1973 Åbo hovrätt (Porvoo & Helsinki 1973); Erkki Rintala (toim.), Vaasan hovioikeus 1776–1976 Vasa hovrätt. Kirjoituksia ja kuvia 200-vuotistaipaleelta (Vaasa 1976); Wäinö Kannel, Viipurin hovioikeus 1839–1939 (Viipuri 1939). 17. Blomstedt, ’Kuninkaallisen Majesteetin Oikeus Suomessa’, s.31. 18. Anteckningar rörande Wiborgs hofrätts instiftelse och verksamhet: jemte förteckning öfver hofrättens presidenter, ledamöter och tjenstemän samt öfrige i dess matrikel inskrifne medlemmar, 1839–1889 (Wiborg 1889). 19. H. J. Boström, Wasa Hofrätts Presidenter, Ledamöter och Tjänstemän samt Hofrätten underlydande Lagmän och Häradshöfdingar 1776–1914 (Helsingfors 1915), s.182–183.
262 Arja Rantanen fundets i Finland årsskrift.20 IMarjatta Bergs studie om Vasa hovrätts domare och om hur finska kriget och förryskningsperioden 1902–1906 påverkade hovrättens verksamhet ingår även en matrikel över Vasa hovrätts domare åren 1776–1987.21 Åbo hovrätts matrikel i två band utgavs 1923 av Adolf Wilhelm Westerlund, som gjorde karriär som aktuarie, ekonom, viceadvokatfiskal och fiskal vid hovrätten i Åbo. Westerlund hade redan tidigare gett ut två skrifter om Finlands jurister åren 1898 och 1909.22 Matrikeluppgifterna om Viborgs hovrätts personal ingår i det historieverk som gavs ut 1939.23 Matrikeluppgifterna om alla tre hovrätternas tjänstemän har samlats in på ett liknande sätt. För var och en presenteras de tillgängliga uppgifterna om utbildning, karriär före, under och efter arbetet i hovrätten samt eventuella bisysslor, förtroendeuppdrag, utmärkelser och publikationer. De biografiska uppgifterna omfattar födelse- och dödsdatum, födelseort samt uppgifter om makar och föräldrar. Eftersom såväl hustruns som faderns och moderns sociala bakgrund ingår är det möjligt att studera sociala nätverk. Empirin för min kollektivbiografi över advokatfiskalerna vid Åbo, Vasa och Viborgs hovrätter utgörs av dessa tidigare publicerade matrikeluppgifter. Advokatfiskalernas sociala bakgrund och utbildning vid Åbo hovrätt 1623–1799 Åbo hovrätt fick sin första advokatfiskal i samband med att hovrätten grundades år 1623. Relativt snabbt besattes advokatfiskalstjänsterna av män som var födda i Finland. Uppgifterna om födelseort är dock inte kompletta. Den förste advokatfiskalen, Johan Klöfverblad, sägs ha varit dansk och några av hans efterföljare på advokatfiskalsposten var födda i Sverige, men redan under senare delen av 1600-talet var endast två av de åtta advokatfiskaler som rekryterades födda i den västra riks- 20. H. J. Boström, ”Wasa Hofrätts auskultanter 1776–1876”, Genealogiska Samfundets i Finland årsskrift V (Helsingfors 1921), s.94–133. 21. Marjatta Berg, Vaasan hovioikeuden tuomarikunta. Vertailua, selvitys Suomen sodan aikaisista tapahtumista sekä selonteko sortokauden vaikutuksista 1902–1906 (Helsinki 1987). 22. A. W. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923 I(Åbo 1923); A. W. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923 II (Åbo 1923), s.571–573. 23. Se Kannel, Viipurin hovioikeus 1839–1939.
263 Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 delen, medan sex var födda i Finland.24 På 1700-talet var majoriteten av advokat fiskalerna födda i Finland. Endast tre av de nitton advokatfiskaler som anställdes på 1700-talet var födda i den västra riksdelen.25 Tabell 1. Advokatfiskalernas sociala bakgrund utifrån faderns yrke vid Åbo hovrätt 1623–1799. Faderns yrke 1623–1699 1700–1799 Totalt Jurist vid hovrätten 2 2 4 Ämbetsman vid hovrätten 0 1 1 Officer 0 4 4 Präst 246 Professor 202 Borgmästare 134 Borgare 336 Lanthushållare 011 Uppgift saknas 4 1 5 Totalt 14 19 33 Källor: Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923 I, s.42, 119, 125, 165, 180, 184, 200, 202, 205, 209, 212, 227, 232, 244, 248–249, 256, 259, 265; Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923 II, s.377, 379, 382, 390, 404, 515–518. Vid Åbo hovrätt på 1600-talet är den sociala bakgrunden känd för tio av de fjorton advokatfiskalerna (se tabell 1). Juristsönerna var tre till antalet: Samuel Wallenstjerna och Anders Gyllenkrook var söner till adliga hovrättsassessorer och Johan Schaefer var son till borgmästaren i Åbo. Tre av advokatfiskalernas fäder var borgare, varav en även var rådman i Viborg. Av de två sönerna till professorer var den ena Magnus Rålamb stjerna, som sägs ha varit en av Sveriges lärdaste jurister. Hans far var professor i filosofi vid Uppsala universitet, Ericus Rhalam bius, och hans mor Christina Olofsdotter, dotter till ärkebiskopen i Uppsala. 24. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter I, s.164, 175, 177, 180, 184, 198–201, 204, 209, 211; A. W. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923 II (Åbo 1923), s.376, 513–515. 25. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter I, s.41, 117, 124, 227, 232, 244, 247, 249, 256, 258, 264; Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter II, s.378, 381, 390, 404, 516–518.
270 Arja Rantanen Ovan nämns att man på 1600- och 1700-talen kunde bli utnämnd till advokatfiskal eller till andra hovrättstjänster utan tidigare arbetserfarenhet i hovrätten. Med tiden blev det dock allt vanligare att karriärutvecklingen förutsatte att man skötte de olika lägre tjänsterna, ofta i flera år, innan man blev befordrad till högre poster. Maria Cavallin har konstaterat att ämbetsmännen belönades efter lång och trogen tjänst, vilket innebar att en turordning för hur man avancerade fanns inbyggd i systemet. Anciennitetsprincipen ansågs vara den säkraste grunden för befordring inom förvaltningen. Långvarig felfri tjänstgöring och arbetserfarenhet vägde tungt i utnämningsprocessen.52 Av tabell 3 framgår att hälften av advokatfiskalerna på 1600-talet inte hade skött andra tjänster vid Åbo hovrätt före sin anställning, medan endast tre av de advokatfiskaler som utnämndes på 1700-talet saknade tidigare arbetserfarenhet vid hovrätten. Tabell 3. Advokatfiskalernas första anställningsförhållande vid Åbo hovrätt 1623–1799. Tjänstebenämning 1623–1699 1700–1799 Totalt Advokatfiskal 7 3 10 Sekreterare 1 0 1 Viceadvokatfiskal 1 1 2 Fiskal 3 1 4 Notarie 033 Extranotarie 0 5 5 Aktuarie 202 Kanslist, skrivare 0 6 6 Totalt 14 19 33 Källor: Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923 I, s.41, 118, 124, 164, 180, 184, 198–201, 204, 209, 211, 227, 232, 244, 247, 249, 256, 258, 264; Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923 II, s.376, 379, 381, 390, 404, 513–518. 52. Cavallin, Ikungens och folkets tjänst, s.79–80.
271 Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 För många tog det en lång tid att avancera till advokatfiskalstjänsten – och ännu högre i rang. Exempelvis anställdes Carl Hising ( adlad Hisinger) som extrakanslist år 1757, efter den ettåriga auskul teringen vid Åbo hovrätt. År 1759 blev han vicenotarie, 1765 kanslist, 1770 nota rie och åren 1773–1775 skötte han advokatfiskalstjänsten som han nådde efter sexton års tjänstgöring. Därefter utnämndes han till asses sor vid Åbo hovrätt. Han avslutade sin tjänstekarriär vid den ny grundade hovrätten i Vasa, där han avancerade till vice president.53 Hisings efter trädare på advokat fiskalsposten i Åbo, Esaias Wechter, blev extra notarie 1757 efter den treåriga auskulteringen. Det dröjde dock ytterligare fyra år innan han fick titeln vicehäradshövding. Wechters karriär utveckling från extranotarie till kanslist tog sju år, 1770 utnämn des han först till extrafiskal och senare samma år till notarie. Advokat fiskal blev han fem år senare. Det tog med andra ord arton år för Wechter att avancera till advokat fiskal. Han skötte tjänsten i tretton år innan han sade upp sig.54 Dessa två exempel visar att det tog flera år i anspråk att klättra uppåt i karriären vid Åbo hovrätt och bli utnämnd till advokatfiskal. Detta skedde att i turordning sköta kanslist-, sekreterar- och notarietjänster samt arbeta som viceadvokatfiskal. Men var detta endast ett mellansteg i karriärutvecklingen? Hur troget förband sig advokatfiskalerna till att sköta tjänsten som domarkollegernas övervakare? Den första advokat fiskalen, Johan Klöfverblad, skötte advokatfiskalstjänsten i åtta år mellan 1623 och 1631 och fem andra advokatfiskaler tjänst gjorde under 1600-talet en ännu längre tid. Johan Wassenius, som skötte advokat fiskals tjänsten 1650–1662, innehade den längst, i tolv år, innan han befordra des till assessor av ofrälse. Av de advokat fiskaler som utnämndes på 1700-talet var det Esaias Wechter och August Krook som hade de längsta tjänsteperioderna. Advokatfiskalerna som anställdes vid Åbo hovrätt skötte under 1600-talet tjänsten i genomsnitt 5,7 år och på 1700-talet något längre, 5,8år. Nästan hälften av advokatfiskalerna på 1600- och 1700-talen tjänst gjorde dock kortare tid än fem år (se tabell 4). Fyra av advokatfiskalerna på 1600-talet skötte tjänsten i ett till två år, och på 1700-talet 53. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter II, s.404; Boström, Wasa Hofrätts Presidenter, Ledamöter och Tjänstemän, s.46. 54. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter II, s.518.
272 Arja Rantanen innehade fyra advokat fiskaler tjänsten i endast ett år och två i två år innan de avancerade.55 Att sköta advokatfiskalstjänsten kunde vara såväl betungande som motbjudande. Sture Petrén har konstaterat att advokat fiskalen kunde bli utsatt för de anklagades vrede, och denne beklagade sig över att tjänsten var hatad.56 Det är ett konstaterande som är i linje med hovrättspresident Rintalas minnesbilder. Tabell 4. Advokatfiskalernas tjänsteperioder vid Åbo hovrätt 1623–1799. Antal tjänsteår 1623–1699 1700–1799 Totalt Under 5 6 10 16 5–9 5 6 11 Över 10 3 3 6 Totalt 14 19 33 Källa: Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923 II, s.513–519. Advokatfiskalsposten verkar för hälften av tjänsteinnehavarna ha varit ett sätt att göra sig kompetent för högre tjänster i hovrätten. När man väl blivit anställd vid hovrätten var det antalet tjänsteår, liksom framgår ovan, som meriterade.57 Att avancera högre upp i tjänste hierarkin tog ytterligare sin tid. Under 1600-talet avancerade elva av de totalt fjorton advokatfiskalerna till assessorstjänsten vid Åbo hovrätt (se tabell 5). Johan Henricsson gjorde karriär utan för hovrätten. Henricsson, som anställdes som sekreterare vid Åbo hovrätt 1633 och redan samma år utnämndes till advokatfiskal, och som behöll tjänsten fram till 1637, utnämndes till assessor i ofrälse klassen och skötte samtidigt befattningen som bergmästare i Finland. Senare var han även underlagman i Norrfinne lagsaga. Han adlades med namnet Axehjelm 1651 och året därpå utnämndes han till riksantikvarie efter att hans svärfar, riksantikvarie Johannes Bureus, hade dött. Axehjelm beford rades senare till president i antikvitetskollegiet.58 55. Ibid., s.513–519. 56. Petrén, Kungl. Maj:ts och rikets Svea hovrätt, s.84–85. 57. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter II, s.516–519. 58. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter I, s.199.
273 Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 Tabell 5. Advokatfiskalernas karriärutveckling vid Åbo hovrätt 1623–1799. Tjänst 1623–1699 1700–1799 Totalt President 0 1 1 Vicepresident 0 2 2 Hovrättsråd 0 8 8 Assessor av adel 3 0 3 Assessor av ofrälse 7 0 7 Assessor 145 Advokatfiskal 347 Totalt 14 19 33 Källa: Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923 II, s.513–519. Av de tre övriga advokatfiskalerna på 1600-talet som inte avancerade inom hovrätten dog en i tjänsten, medan Klöfverblad sysselsatte sig med skattläggningsfrågor efter att han avgått och Johan Schaefter lämnade advokatfiskalstjänsten för att bli borgmästare i Åbo.59 Av de nitton advokatfiskaler som anställdes på 1700-talet vid Åbo hovrätt utnämndes femton till högre tjänster. Av de fyra som inte avance rade dog en i tjänsten, en återgick till att sköta sin tidi gare tjänst som häradshövding och två avgick från tjänsten.60 På 1700-talet var assessortjänsten inte längre höjdpunkten på hovrättskarriären. Fyra advokatfiskaler blev assessorer, men dubbelt fler utnämndes till hovrättsråd. Carl Lagerborg och Carl Sylvius (adlad Feuer stern) blev vicepresidenter. Hisinger blev som nämnts vice president vid Vasa hovrätt. Som konstateras ovan innebar de högre tjänsterna inom hovrätten en möjlighet att bli adlad.61 Den högsta tjänsten inom hovrätten nådde endast Johan Lager flycht (1701–1774), som var son till advokatfiskalen, senare assessorn Carl Paulin (adlad Lagerflycht). Johan Lagerflycht anställdes som kanslist vid Åbo hovrätt år 1721. Han hade under stora ofreden stude rat vid 59. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter II, s.513–515. 60. Ibid., s.516–518. 61. Blomstedt, ’Kuninkaallisen Majesteetin Oikeus Suomessa’, s.66, 96–97; Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter II, s.518–519.
274 Arja Rantanen Kungliga akademin i Åbo som flyttats till Stockholm och auskul terat vid Svea hovrätt. Han var extraordinarie kanslist vid ambassaden för freds kon gres sen i Nystad 1721 och vistades i Tyskland åren 1722–1724, varefter han anställdes som extraordinarie notarie vid Åbo hovrätt hösten 1727. Han befordrades till notarie 1729, till advokatfiskal 1730 och till assessor 1739. År 1744 utnämndes han till hovrättsråd, 1747 till vice president och 1768, efter nitton års tjänstgöring vid Åbo hovrätt, till hovrättspresident.62 Advokatfiskalernas sociala nätverk under 1600- och 1700-talen Oscar Nikula konstaterar i Åbo stads historia att Åbo hovrätt under 1700-talet var stadens mest betydande ämbetsverk och att dess högre tjänste män åtnjöt stor uppskattning.63 Utan tvekan var situationen densamma under 1600-talet. Under 1600- och 1700-talen rekryterades advokatfiskalerna vid Åbo hovrätt från samhällets övre skikt, och studiet av deras sociala nätverk, som undersökts med hjälp av val av äktenskapspartner, visar att advokatfiskalernas makar ofta representerade välbärgade samhällsklasser (se tabell 6). Det är att märka att här inte beaktas om mannen var advokatfiskal vid tidpunkten då äktenskapet ingicks. Det är även värt att notera att på 1600-talet var en av advokatfiskalerna gift tre gånger och fyra två gånger, på 1700-talet var två av dem gifta två gånger.64 På 1700-talet var fyra ogifta.65 Trots att flera advokatfiskaler vid Åbo hovrätt var prästsöner var det endast två som gifte sig med en prästdotter under 1600- och 1700- talen. Äktenskap med såväl handelsmäns som olika ämbetsmäns döttrar förekom däremot rätt allmänt. Tidigare nämns här att Axehjelm gifte sig med riksantikvarie Bureus dotter Catharina Bureus. Axehjelm ingick sitt andra äktenskap med dottern till vicepresidenten i Wismarska tribunalet.66 62. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter I, s.41–42. 63. Oscar Nikula, Turun kaupungin historia 1721–1809 (Turku 1970), s.200. 64. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter I, s.118, 125, 184, 199–200, 205, 212; Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter II, s.515–516. 65. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter I, s.42, 232, 259; Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter II, s.518. 66. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter I, s.199–200.
275 Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 Tabell 6. Giftermålsmönster för advokatfiskalerna vid Åbo hovrätt 1623– 1799. Makas faders yrke 1623–1699 1700–1799 Totalt Vicepresident 1 0 1 Assessor av adel 2 0 2 Assessor av ofrälse 1 1 2 Assessor 022 Officer 0 3 3 Präst 112 Borgmästare 202 Borgare 437 Ämbetsman 5 5 10 Ogift 0 4 4 Uppgift saknas 4 2 6 Totalt 20 21 41 Källor: Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923 I, s.42, 118, 125, 165, 180, 184, 198–201, 205, 209, 212, 227, 232, 244, 248–249, 256, 259, 264; Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923 II, s.377, 379, 382, 390, 404, 513, 515–518. Som nämns ovan gjorde två söner till hovrättsjurister karriär inom Åbo hovrätt under senare delen av 1600-talet. De hade ett nära yrkes- och familjeförhållande med varandra. Samuel Wallenstjerna, vars far var assessor av adel, gifte sig med Christina Wernle år 1668. Hon var dotter till ränt- och proviantmästaren i Åbo, Baltzar Wernle.67 Anders Gyllenkrook, som också var son till en assessor av adel, ingick sitt första äktenskap med Wallenstjernas dotter Beata år 1683. Äkten skapet gynnade Gyllenkrook även yrkesmässigt: han efterträdde sin svärfar som assessor.68 Släkten Wernle har ytterligare en koppling till advokatfiskalerna vid Åbo hovrätt. Baltzar Wernles dotter Magdalena, som var gift med köpman Jost Schultz, var mor till advokatfiskalen Joachim Schultz som i sin tur ingick sitt första äktenskap med dottern till assessorn av 67. Ibid., s.180. 68. Ibid., s.184.
276 Arja Rantanen ofrälse, Anders Salamontaus, och det andra med dottern till kungliga livmedicus Petter Specht.69 Också biskop Isak Rothovius döttrar måste nämnas i detta sammanhang. Den första advokatfiskalen, Johan Klöfverblad, var gift två gånger, men man känner endast till namnet på den andra hustrun, Elisa beth Hansdotter, med vilken han fick sonen Aron. Aron Klöfverblad ( adlad Klöfverskiöld) arbetade en tid som assessor av ofrälseklassen vid Åbo hovrätt. Han gifte sig med biskop Isak Rothovius dotter Anna. Deras dotter Christina gifte sig med assessor Jacob Walstenius, vars första hustru var dotter till Isak Rothovius. 70 Isak Rotho vius tredje dotter, Elisabeth, var mor till advokatfiskalen Laurentius Wige lius.71 Biskop Rothovius döttrar knöt ihop hovrätten med domkapitlet. Äktenskapen med hovrättsjuristers döttrar representerar en knapp femtedel av äktenskapen på 1600- och 1700-talen. Av de två sönerna till hovrättsjurister på 1700-talet var assessor Carl Paulins son Johan Lagerflycht ogift, och August Krook, son till hovrättsrådet Carl Krook, gifte sig med dottern till en postinspektör.72 År 1775 fick Finland sin andra hovrätt när Vasa hovrätt grundades. Under 1700-talet skötte endast två personer advokatfiskalstjänsten i Vasa. Deras sociala bakgrund, utbildning, karriär och giftermålsmönster var mycket lika kollegernas i Åbo. Erik Alán hade tidigare varit notarie vid Åbo hovrätt, och han skötte advokatfiskalstjänsten i Vasa åren 1775–1782. Kyrkoherdesonen Alán hade inlett sin hovrättskarriär som auskultant vid Åbo hovrätt 1762, efter studierna vid Kungliga akademin i Åbo. Redan samma år utnämndes han till extraordinarie kanslist, två år senare blev han vicenotarie och år 1770 kanslist. Till assessor avancerade Alán inom Vasa hovrätt år 1782. Aláns hustru Margareta var dotter till landskamrer Carl Johan Stillman i Vasa.73 Den andra advokatfiskalen vid Vasa hovrätt under 1700-talet var prästsonen Anders Johan Bergvald (1744–1828) som tjänstgjorde åren 1782–1808. Bergvald, som var född i Sverige, studerade vid universitetet i Lund och arbetade som auskultant och extra ordinarie notarie 69. Ibid., s.212. 70. Ibid., s.192–193, 208. 71. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter II, s.515. 72. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter I, s.42; Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter II, s.264. 73. Boström, Wasa Hofrätts Presidenter, Ledamöter och Tjänstemän, s.94–95.
277 Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 vid Göta hovrätt 1764–1776. Han fick vicehäradshövdings titel det sistnämnda året då han även anställdes som notarie vid Vasa hovrätt. År 1780 blev han vice advokatfiskal och två år senare advokatfiskal. Hans karriär vid Vasa hovrätt avslutades 1808 när han vägrade avlägga tro- och huldhetsed åt kejsar Alexander I. Han avskedades och dömdes till arkebusering, men behöll livet när han fick tillstånd att resa till Sverige, där han adlades med namnet Wasastjerna. Bergvald var ogift.74 Advokatfiskalerna vid Åbo, Vasa och Viborgs hovrätter på 1800-talet Att Finland blev en autonom del av Ryssland år 1809 medförde inga förändringar för Finlands rättsväsen. Den svenska rättstraditionen och lagstiftningen fortsatte att gälla i Finland, och 1734 års lag var den rättsliga grunden för domstolsväsendets funktion under den autonoma tiden.75 Under den ryska tiden fick Finland sin tredje hovrätt när Viborgs hovrätt grundades 1839. Som i Åbo och Vasa ingick en advokatfiskal 74. Ibid., s.127–128. 75. Jukka Kekkonen & Heikki Pihlajamäki, ’Johdanto’, Heikki Pihlajamäki (toim.), Lainkäyttöä läpi vuosisadan. Näkökulmia korkeimman oikeuden historiaan 1918–2018 (Keuruu 2018), s.9; Kekkonen, ’Suomen oikeuskulttuurin suuri linja’, s.19. Vasa hovrätt fotograferad 1887. Källa: Åbo Akademis bildsamlingar. Fotograf: Hjalmar Sjöman.
278 Arja Rantanen från första början i Viborgs hovrätts tjänstemannakår. Under 1800-talet anställdes vid Åbo hovrätt 18, vid Vasa hovrätt 26 och vid Viborgs hovrätt 23 advokatfiskaler.76 Tabell 7. Advokatfiskalernas vid Åbo, Vasa och Viborgs hovrätter sociala bakgrund utifrån faderns yrke på 1800-talet. Faderns yrke Åbo Vasa Viborg Totalt Jurist 6 4 5 15 Officer 3 4 2 9 Präst 2 7 4 13 Borgare 3306 Ämbetsman vid länsstyrelsen 0 5 5 10 Annat 4 1 7 12 Uppgift saknas 0 2 0 2 Totalt 18 26 23 67 Källor: Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923 I, s.73, 290, 297, 300, 305, 310, 312, 317; Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter, leda möter och tjänstemän 1623–1923 II, s.425, 427, 435, 442–443, 519–521, 522–523, 525; Boström, Wasa Hofrätts Presidenter, Ledamöter och Tjänstemän, s.58, 67, 69, 73, 75, 77–78, 80– 81, 85, 87, 105, 107, 111, 115, 128, 130, 254, 260–261, 277, 287, 307; Kannel, Viipurin hovioikeus 1839–1939, s.136, 156, 159, 162, 165, 168, 170, 173, 180, 183, 187, 254, 258, 260, 263– 264, 267, 318–321, 518. Advokatfiskalernas sociala bakgrund fanns också på 1800-talet inom de högsta samhällsskikten – bland advokatfiskalerna vid landets alla tre hovrätter fanns söner till jurister, officerare och präster samt till olika ämbetsmän (se tabell 7). Från dessa samhällskretsar härstammade över hälften av alla advokatfiskaler som anställdes under 1800-talet. Var tredje advokatfiskal vid Åbo hovrätt var son till en jurist vid samma hovrätt. Endast två av fäderna var präster och tre var borgare, varav en kommerserådet Christian Trapp d.y. som var handelsman i Åbo. Bland de övriga yrken som advokatfiskalernas fäder representerade 76. Boström, Wasa Hofrätts Presidenter, Ledamöter och Tjänstemän, s.128–131; Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter II, s.519–525; Kannel, Viipurin hovioikeus, s.317–321.
279 Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 fanns flera officerare, medan en var läkare och en säteriägare. Den enda adelsmannen som utnämndes till advokatfiskal vid Åbo hovrätt på 1800-talet var friherre Lars Theodor von Hellens.77 Vid Vasa hovrätt anställdes på 1800-talet fyra advokatfiskaler som hörde till adelssläkter. Juristsönerna i Vasa var jämfört med Åbo få, men däremot fanns sju söner till kyrkoherdar bland advokat fiskalerna. Också ämbetsmännen som var verksamma vid länsstyrelsen – en landshövding, en landskamrer, en kronofogde, en expeditionsfogde och en länsman – såg sina söner bli anställda som advokatfiskaler vid hovrätten. Liksom vid Åbo hovrätt kan man såväl i Vasa som i Viborg märka att söner till officerare och andra yrkesmän, såsom lärare, läkare eller bokförare, under 1800-talet i ökande grad sökte sig till hov rätten och blev advokatfiskaler. Rekryteringen av jurister återspeglar samhällsutvecklingen som hade medfört att antalet statstjänstemän ökat kraftigt i Finland under den autonoma tiden när nya ämbetsverk grundats, och även att officersbanan blivit en möjlighet att avan cera. Att hovrättstjänstemännens sociala ställning och börd ännu i början av 1900-talet var viktig framgår av att man tiger om advokat fiskalen Frans Erikssons sociala bakgrund, trots att han år 1910 utnämndes till hovrättspresident i Vasa. Han var nämligen son till Anna Johans dotter Raukko från Lillkyro, som arbetade som piga i Vasa vid mitten av 1800-talet. Den ensamstående moderns son Frans tog efternamnet Eriksson, utbildade sig och gjorde en fin karriär vid Vasa hovrätt.78 Advokatfiskalerna vid Viborgs hovrätt behövde inte heller skämmas för sin börd, även om det bland dem fanns en son till en arbetare och en till en hovslagare. Även en blygsam start i livet kunde leda till poster i samhällets topp. Sonen till arbetaränkan Maria Eriksdotter, August Nybergh, skötte såväl advokatfiskalssom assessorstjänsten vid Viborgs hovrätt och utnämndes senare till senator inom senatens ekonomi departement samt till den första presidenten i Högsta domstolen 1918.79 77. Westerlund, Åbo Hofrätts presidenter I, s.73, 290, 297, 300, 305, 310, 312, 317; Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter II, s.425, 427, 435, 442–443, 519–521, 522–523, 525. 78. Boström, Wasa Hofrätts Presidenter, Ledamöter och Tjänstemän, s.41; Matti Klinge, Kej sartiden. Finlands historia 3 (Helsingfors 1996), s.54; Kommunionbok 1850–1856, s.512a, Vasa församlings arkiv, http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=5385701 (hämtad 10.11.2022). 79. Kannel, Viipurin hovioikeus 1839–1939, s.256–258.
286 Arja Rantanen Tabell 9. Advokatfiskalernas karriärutveckling vid Åbo, Vasa och Viborgs hovrätter på 1800-talet. Karriär inom hovrätten Åbo Vasa Viborg Totalt President 1 1 1 3 Vicepresident 0 0 1 1 Hovrättsråd 7 12 11 30 Assessor 5 4 6 15 Advokatfiskal 5 9 4 18 Totalt 18 26 23 67 Källor: Boström, Wasa Hofrätts Presidenter, Ledamöter och Tjänstemän, s.128–131; Wester lund, Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923 II, s.519–524; Wäinö Kannel, Viipurin hovioikeus 1839–1939, s.317–321. Fem av advokatfiskalerna vid Åbo hovrätt avancerade till assessorer, sju till hovrättsråd och en, Lars Theodor von Hellens, blev hovrättspresident. Fem advokatfiskaler avancerade inte inom hovrätten. Tre av advokat fiskalerna dog i tjänsten, en gick i pension och endast Carl Trapp gjorde karriär utan för hovrätten. Han var advokatfiskal åren 1836– 1841, men redan under denna tid blev han vald till direktions medlem i Finlands bank. År 1853 utnämndes han till chef för senatens kammar- och räken skapsexpedition och år 1855 till prokurator.105 Majoriteten av de tjugosex advokatfiskalerna vid Vasa hovrätt som anställdes under 1800-talet avancerade: fyra blev assessorer, tolv blev hovrättsråd och en blev hovrättspresident. Nio av de tjugosex advokatfiskalerna avancerade inte. Tre av dem dog i tjänsten och sex fortsatte arbeta i underrätterna som häradshövdingar.106 105. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter I, s.519–524. 106. Boström, Wasa Hofrätts Presidenter, Ledamöter och Tjänstemän, s.128–131, 253–254, 259–260, 277, 287, 306–307. Porträtt av Carl Trapp, målat av Johan Erik Lindh mellan 1830 och 1840. Källa: Finlands nationalmuseums historiska samlingar.
287 Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 Avancemangsmöjligheterna på 1800-talet verkar ha varit rätt liknande vid alla de tre hovrätterna. Presidenttjänsterna var sällan vakanta, men två av fem advokatfiskaler vid Åbo hovrätt och nästan hälften av advokatfiskalerna vid Vasa och Viborgs hovrätter kunde nå ända upp till hovrättsrådstjänsten. Advokatfiskalstjänsten var därmed ofta en hållpunkt och språngbräda under hovrättskarriären. Advokatfiskalernas sociala nätverk på 1800-talet Advokatfiskalerna som arbetade vid Åbo hovrätt under 1800-talet sökte sina makar i kretsar utanför arbetsgemenskapen (se tabell 10). Äktenskaps partner söktes främst bland officerarnas eller ämbets männens döttrar. Kapten Berndt Aminoffs dotter Augusta gifte sig med Adam Lager marck, och Gustaf Schybergson gifte sig med kaptenen vid livgardets finska skarp skytte bataljon Fredrik af Forselles dotter Anni, för att nämna ett par exempel.107 Kommerse rådet Trapps son, Carl Trapp, gifte inte oväntat in sig i en annan handelsmannasläkt. Hans hustru Catharina Hollmings far var vicekonsul Gabriel Hollming.108 Endast Lars Theodor von Hellens, blivande hovrätts president, gifte sig med sin kollegas dotter. Hovrättsrådet Johan af Heurlin hade visser ligen dött två år före Lars Theodor von Hellens gifte sig med hans dotter Johanna Maria. Båda makarna kom från släkter som adlats, så det var inte enbart hovrättskretsen som förenade dem.109 En fjärde del av Åbo hovrätts advokatfiskaler på 1800-talet var ogifta. 107. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter I, s.290; Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter II, s.525. 108. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter II, s.519–520. 109. Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter I, s.72, 130, 292–293. Lars Theodor von Hellens fotograferad i början av 1890-talet. Källa: Museiverkets historiska bild samlingar.
288 Arja Rantanen Tabell 10. Giftermålsmönster för advokatfiskalerna vid Åbo, Vasa och Viborgs hovrätter på 1800-talet. Makans fars yrke Åbo Vasa Viborg Totalt Jurist 1 5 4 10 Ämbetsman vid länsstyrelsen 4 7 2 13 Officer 5 1 6 12 Präst 1517 Borgare 2349 Annat 1 4 5 10 Ogift 5 3 3 11 Uppgift saknas 0 1 0 1 Totalt 19 29 25 73 Observera att en av advokatfiskalerna vid Åbo hovrätt var gift två gånger, en vid Vasa hovrätt två och en tre gånger och vid Viborgs hovrätt var två advokatfiskaler gifta två gånger. Källor: Boström, Wasa Hofrätts Presidenter, Ledamöter och Tjänstemän, s.42, 58, 67, 69, 73, 75, 77–78, 80–81, 85, 88, 105, 107, 111, 115, 128, 130, 254, 260–261, 277, 287, 307; Wester lund, Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923 I, s.73, 290, 297, 300, 305, 310, 312, 317; Westerlund, Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923 II, s.425, 427, 435, 442–443, 519–520, 522–523, 525; Kannel, Viipu rin hovioikeus 1839–1939, s.136, 156, 158–159, 162, 165, 168, 170, 173, 180, 183, 187, 254, 258, 260, 263–264, 267, 318–321. Advokatfiskalerna vid Vasa hovrätt gifte sig oftast med döttrar till länsstyrelsens ämbetsmän,110 kyrkoherdar111 eller härads hövdingar.112 Gustaf Krabbe, son till hovrättsrådet, senare landshövdingen i Vasa län Carl Krabbe, var advokatfiskal 1816–1819 och gifte sig med lands kamrer Johan Silfverbergs dotter Anna. 113 Kronolänsmanssonen, advokat fiskal Abraham Boucht från Utsjoki, gifte sig med länsarkitekt Karl Axel Setter bergs dotter Amelie. Deras son Harald Boucht arbetade som notarie vid Vasa hovrätt.114 110. Boström, Wasa Hofrätts Presidenter, Ledamöter och Tjänstemän, s.58, 67, 75, 128, 254, 277. 111. Ibid., s.77, 80, 85, 130, 287. 112. Ibid., s.81, 260, 307. 113. Ibid., s.58. 114. Ibid., s.180–181, 277.
289 Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 Två av advokatfiskalerna gifte sig med sina kollegers döttrar. Erik Åkesson gifte sig med hovrättsrådet Martin Hammarströms dotter Wilhel mina och Johan Sandman med hovrättsassessorn Johan Gottsmans dotter Matilda. 115 Vid Vasa hovrätt fanns flera släkter utöver Krabbe och Boucht där sönerna valde samma yrkesbana som sina fäder. En av dem var släkten Carp. Advokatfiskalen Carl Ludvig Carp var son till hovrättsrådet Gustaf Carp, vars far var hovrättsrådet Carl Carp. Carl Ludvig Carp gifte sig med en dotter till en häradshövding, liksom två andra av advokatfiskalerna vid Vasa hovrätt på 1800- talet.116 Också sonen till advokatfiskalen Germund Aminoff och hans hustru Maria Thuring, vars far var handelsman i Kaskö, blev assessor vid Vasa hovrätt.117 Också namnet Rewell förknippas med Vasa hovrätt. Handels mannen och rådmannen Gabriel Revells son Oskar Rewell gifte sig med en officers dotter. Sofia (Sonja) Blåfield var dotter till generallöjtnanten Ivar Blåfield, som hörde till Finlands äldsta adelssläkt, och till Nadina Gera si moff, som var född i S:t Petersburg. Advokatfiskal Oskar Rewells son Eero gick i faderns fotspår. Han utnämndes till hovrätts president i Vasa.118 Den första advokatfiskalen vid Viborgs hovrätt, Victor Federley, född i Sund 1804, gifte sig med en fiskardotter samma år som han sade upp sig från hovrättsrådstjänsten.119 Hans efterträdare på advokat fiskalsposten, Selim Ekbom, gifte sig mer ståndsmässigt med kapten Berndt Aminoffs dotter Fredrika, vars syster som sagt gifte sig med en advokatfiskal vid Åbo hovrätt. Deras son Pehr Ekbom, även han advokat fiskal vid Viborgs hovrätt, ingick äktenskap med handels mannen Vendelins dotter från Åbo.120 Äktenskapsförbindelserna med släkten Aminoff fortsatte när advokat fiskal Carl Löfgren ingick sitt första äktenskap med Fredrika Aminoff, vars far var major Gustaf Aminoff och mor Maria Ehrnrooth från Jorois. Deras son Karl blev hovrättsråd vid Viborgs hovrätt. 115. Ibid., s.73, 107. 116. Ibid., s.67–68, 81, 260, 307. 117. Ibid., s.125, 261. 118. Ibid., s.87–88; Marja-Riitta Ylikangas-Annola, Tuomari, humanisti, hovioikeudenneuvos Oskar Rewell 1857–1930. Suomenkielisen Vaasan rakentaja (Vaasa 2008), s.30. 119. Kannel, Viipurin hovioikeus 1839–1939, s.156. 120. Ibid., s.170, 318.
290 Arja Rantanen Såväl major Aminoffs syster Gustafva som Maria Ehrnrooths syster Catharina hade släktskapsband med Viborgs hovrätts ämbetsmän.121 Även advokatfiskalerna Nikolai Hornborg och Georg Palmroth gifte sig med officersdöttrar.122 Viborgs hovrätt skilde sig från de två övriga hovrätterna genom att många advokatfiskaler gifte sig med döttrar till hovrättstjänstemän. Följande exempel illustrerar de många släktskapsband som advokatfiskalerna var invävda i. Advokatfiskal Oskar Karstén ingick sitt första äktenskap med hovrättsrådet Johan Selins dotter. Selins son Johan Robert Selin skötte advokatfiskalstjänsten en tid, men han gifte sig liksom många andra advokatfiskaler med en officersdotter. 123 Karsténs efterträdare på advokatfiskalstjänsten, Johan Hallonblad, gifte sig med handelsmansdottern Anna Wiiger från Uleåborg. Deras son Johan Herman avancerade till assessor vid Viborgs hovrätt. Släkten Hallonblad hade kontakt med Viborgs hovrätt redan via advokatfiskal Hallon blads mormors syster, som var mor till hovrättspresidenten Claes Nordenheim vid Viborgs hovrätt. 124 Advokatfiskalen Georg Thomés dotter gifte sig i sin tur med hovrättsrådet Einar Stenius, och Oskar Wilskmans dotter med assessor Mikko Lampén. Thomé var själv gift med dottern till en officer, Wilskman med en kaplansdotter. 125 En av de många advokatfiskaler som hade koppling till Viborgs hovrätt också via sin maka var Rudolf Walldén, vars hustru Hanna Nordgren hade en bror som utnämndes till hovrättsråd på 1900-talet.126 En annan var advokat fiskal August Zitting, vars hustru Aina Andersins broder var assessor. 127 Advokat fiskalerna Georg Calonius och August Nybergh var också gifta med juristdöttrar, men deras svärfäder var häradsdomare.128 Advokatfiskalerna – en enhetlig yrkesgrupp Advokatfiskalerna vid de tre hovrätterna i Åbo, Vasa och Viborg bildar en rätt homogen yrkesgrupp. Deras sociala bakgrund var under hela undersökningsperioden mycket likartad. Deras fäder innehade oftast 121. Ibid., s.158, 168–169. 122. Ibid., s.135–136, 164–165. 123. Ibid., s.167–168, 262–263. 124. Ibid., s.106, 296, 320. 125. Ibid., s.180, 206, 208, 254, 298–299. 126. Ibid., s.191–192, 264. 127. Ibid., s.266–267, 272–273. 128. Ibid., s.172–173, 258.
291 Advokatfiskalerna vid hovrätterna i Finland fram till 1900 höga tjänster antingen inom hovrätten, andra ämbetsverk eller kyrkan, eller så var de förmögna borgare. Under 1800-talet fanns bland fäderna allt fler officerare och olika ämbetsmän som också erbjöd sina söner högre utbildning och därmed en möjlighet att göra karriär inom hovrätten. Den samhälleliga utvecklingen och inrättandet av nya ämbetsverk i Finland under den autonoma tiden inverkade alltså också på juristkårens sociala sammansättning. Ett universitet i Åbo gjorde det ekonomiskt lättare för många att söka sig till högre utbildning, vilket kunde öppna dörren till hov rätten där utbildningen kompletterades med auskulteringen, det vill säga hovrättspraktiken. De första advokatfiskalerna i Åbo hade auskulterat i Sverige, men alla de tre hovrätterna kunde snabbt efter sitt grun dande inleda handledning av auskultanter. Trots att den juridiska utbildning- en på universitetsnivå inleddes redan på 1600-talet förblev auskulteringen ett måste för karriären inom hovrätten. Juristutbildningen utvecklades under 1700- och 1800-talen för att bättre motsvara rättsväsendets behov. Advokatfiskalerna som hade till uppgift att övervaka andra domares tjänstgöring och lagskipning fick en gedigen teoretisk utbildning och de hade fördjupat sig i sitt yrke under en lång tid. Att advokatfiskalerna även hade haft domaruppdrag i häradsrätterna gav dem en djupare insyn i underrätternas verksamhet, vilket kan tänkas ha underlättat skötseln av deras övervakningsuppgift. Hovrätterna blev alltmer professionella domstolar under undersökningsperioden. Tack vare att juristutbildningen utvecklades blev juristkåren med tiden mer kompetent. Också antalet tjänster inom hovrätterna ökade när Finland så småningom fick inte bara en, utan tre hovrätter. Trots universitetsstudier och examen i juridik var det tidskrävande att avancera inom hovrätten. Antalet tjänsteår var oftast ett avgörande befordringskrav och hovrätterna hade ett stort urval tjänster som erbjöd goda framtidsutsikter. Det första steget efter auskulteringen var dock att få vicehäradshövdingstitel och en kanslisttjänst. Att arbeta sig upp i tjänstehierarkin krävde inte bara tid utan också tålamod. Efter auskulteringen, som tog åtminstone några år i anspråk, kunde det ta ytterli gare tio år eller längre att nå advokatfiskals posten, men många siktade ännu högre, mot assessors- och hovrättsrådstjänster. Meriter och anciennitet var viktiga befordringskrav. Några få lyckades nå toppen och bli utnämnda till hovrättspresident. Mödan belönades ofta med adelsvärdighet ifall man inte redan var född i en
292 Arja Rantanen adelssläkt. Antalet adliga hovrättsjurister var dock redan på 1800-talet på tillbakagång. Advokatfiskalens uppgift som åklagare i tjänstefelsärenden kan ha tilltalat en del av tjänsteinnehavarna eftersom de ibland skötte tjänsten i till och med tio till tjugo år. Skötseln av advokatfiskalstjänsten tycks dock för många endast ha varit ett måste. Under 1600- och 1700-talen skötte hälften av advokatfiskalerna vid Åbo hovrätt tjänsten kortare tid än fem år. På 1800-talet skötte fyra femtedelar av alla advokatfiskaler vid de tre hovrätterna sin tjänst kortare tid än fem år. Tjänste periodens längd blev förstås kortare om högre tjänster blev vakanta och om den egna kompetensen var konkurrenskraftig. På 1600- och 1700- talen avan cerade nästan fyra av fem advokatfiskaler till högre tjänster inom hovrätten, och under 1800-talet utnämndes nästan tre fjärdedelar av advokatfiskalerna till assessors- eller hovrättsrådstjänster och i bästa fall till hovrättspresident. En del av advokatfiskalerna sökte anställning utanför hovrätten där karriären kunde fortsätta exempelvis som häradsdomare eller ämbetsman vid senaten. Med hjälp av matrikeluppgifterna om advokatfiskalernas sociala tillhörighet, utbildning och karriärutveckling har jag skissat upp en kollektivbiografi. Advokatfiskalernas sociala tillhörighet, det vill säga deras fäders yrken och deras egen sociala status som hovrättstjänstemän kunde vara en fördel på äktenskapsmarknaden. Äktenskap med döttrar till olika ämbetsmän och borgare, men också med hov rättsjuristers döttrar, förekom särskilt ofta under 1600- och 1700-talen vid Åbo hovrätt. På 1800-talet ingicks en knapp tredjedel av äktenskapen med döttrar vars fäder var antingen jurister eller länsstyrelsens ämbetsmän vid de tre hovrätterna. Att se på släktbanden är inte ovidkommande med tanke på advokat fiskalernas tjänstgöring. Advokatfiskalerna övervakade inte bara rätts väsen det på landsbygden utan även städernas rättsinstanser – rådstugurätten och kämnärsrätten – samt länsstyrelsernas arbete. Släktskapsför bindel serna lyfter fram en lojalitetsaspekt och inte minst frågor kring jäv. Studiet av advokatfiskalernas utbildning, karriär och sociala ställning ger ett perspektiv på studiet av advokatfiskalernas yrkesutövning med fokus på korrupta beteenden, tjänstefel och slarv bland ämbetsmännen.