Tillväxt och demokrati : om ekonomins politiska långtidseffekter

This is an electronic reprint of the original article. This reprint may differ from the original in pagination and typographic detail. Author(s): Title: Year: Version: Please cite the original version: All material supplied via JYX is protected by copyright and other intellectual property rights, and duplication or sale of all or part of any of the repository collections is not permitted, except that material may be duplicated by you for your research use or educational purposes in electronic or print form. You must obtain permission for any other use. Electronic or print copies may not be offered, whether for sale or otherwise to anyone who is not an authorised user. Tillväxt och demokrati : om ekonomins politiska långtidseffekter Ojala, Jari; Roitto, Matti; Karonen, Petri Ojala, J., Roitto, M., & Karonen, P. (2018). Tillväxt och demokrati : om ekonomins politiska långtidseffekter. In H. Meinander, P. Karonen, & K. Östberg (Eds.), Demokratins drivkrafter : kontext och särdrag i Finlands och Sveriges demokratier 1890–2020 (pp. 151-188, 457-464). Svenska litteratursällskapet i Finland; Appell Förlag. Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland, 819. https://www.sls.fi/sites/default/files/publications/pdf/2279.pdf 2018 151 JARI OJALA, MATTI ROITTO & PETRI KARONEN Tillväxt och demokrati Om ekonomins politiska långtidseffekter År 1890 var ett bra år för många finländare och för de flesta svenskar. Under de senaste femton åren hade den förväntade livslängden ökat med sex år för svenskarnas del och med tre år för finländarnas del. Ländernas välstånd hade också ökat: bägge ländernas bruttonationalprodukt per invånare hade sedan 1860 stigit 1,4-faldigt. Men något ännu bättre stod att vänta: länderna hade vikt in på ”det stora välståndets” stig, som gjorde livet lättare, mer välsituerat, bildat, längre och friskare.1 I efterhand kan man se att Finland och Sverige lyckades förena den ekonomiska tillväxten med utvecklingen av demokratin på ett sätt som man senare både har beundrat och förundrat sig över: de nordiska ländernas ”goda institutioner”2 har berömts, Danmark har fått stå som exempel för det goda samhället3, och Sveriges ekonomi har lyfts fram som en förebild.4 Någon enhetlig ”nordisk” modell har dock aldrig funnits trots att länderna utvecklades i samma riktning och på liknande sätt – och ofta så att man i byggandet av välfärdssamhället och demokratin tog lärdom av varandra.5 I detta kapitel analyseras såväl den internationella som den nationella ekonomins betydelse för demokratiutvecklingen. Perioden som pejlas är 1890-talet. Även om bägge länderna redan då hade institutioner som kan anses demokratiska, föddes den moderna demokratin inte förrän i början på 1900-talet i samband med att allmän och lika rösträtt infördes. Därför erbjuder utvecklingen under 1800-talets sista decennium en möjlighet att bedöma i vilken grad den internationella och nationella ekonomin påverkade demokratiseringen. Vägen till 1890-talet var kantad av stötestenar – speciellt i Finland, där man hade upplevt den sista hungersnöden i fredstid bara 20 år 152 Demokratins drivkrafter tidigare.6 De agrara samhällena industrialiserades snabbt i början av 1900-talet, Sverige var nästan bland de första länderna, Finland kom först långt senare. I början av 1890-talet var Sverige och Finland ur ekonomisk synvinkel mycket olika, även om de också uppvisade många liknande drag. I bägge länderna hade skogsindustrin gått i täten för industrialiseringen och efterfrågan på träprodukter var stor speciellt i Storbritannien. Årtiondet följdes av en utveckling som på samma gång närmade och fjärmade Sverige och Finland från varandra ekonomiskt och samhälleligt. Kring år 1930 kantades Bottniska viken på bägge sidor av två självständiga, demokratiska nationer, som trots depressionen uppvisade ekonomisk tillväxt och var på väg att bli välfärdssamhällen – men vars utveckling dramatiskt hade påverkats av geopolitiken, den internationella ekonomin, de tekniska innovationerna och ländernas politiska kultur. Världsekonomin upplevde på 1890-talet en första så kallad globaliseringsperiod, vilken brukar anses börja i slutet av Napoleonkrigen och sluta vid första världskrigets utbrott. Typiskt för tidsperioden var en kraftig ökning av världshandeln och en åtminstone delvis konvergens av de perifera områdena med de ekonomiska centrumen,7 samt en stegvis liberalisering av handeln med Storbritannien i spetsen, som inletts redan i början av 1800-talet.8 För små ekonomier – som Sverige och Finland – som var beroende av utrikeshandeln, innebar globaliseringsperioden möjligheter till ekonomisk tillväxt, speciellt som det fanns stor efterfrågan på ländernas mest centrala exportprodukter, inte minst i världshandelns maktcentrum Storbritannien. För Finland var även den ryska marknaden viktig. Kontakterna med utlandet via utrikeshandeln förändrade samhällenas ekonomi, teknologi och sociala förhållanden och påverkade dem såväl politiskt som kulturellt.9 Kontakterna möjliggjorde handel, investeringar, krig, religion, flyttrörelser och överföring av kunskap, samt spridning av både djur- och växtarter och farsoter. Både den svenska och den finska historieskrivningen har nästan utan undantag velat se denna globala integrationsprocess som ett positivt fenomen. Trots globaliseringen gick världsekonomin på 1890-talet in i kris efter kris. Börskraschen 1893 i New York hör, vid sidan av börskraschen i slutet av 1920-talet, till världshistoriens värsta. Världsekonomin växte ändå snabbt, speciellt under senare delen av 1890- Tillväxt och demokrati 153 talet – men samtidigt ökade inkomstklyftorna i många länder.10 De länder som gick i täten för den ekonomiska tillväxten hade ett efter ett tagit steget in i den andra industriella revolutionens tidevarv; mot en mer vetenskaplig produktion och elektricitetens era. 11 Men i Sverige och Finland hade man knappt hunnit med i den första, ångkraftens revolution.12 Teknologins starka stigberoenden uppstod på 1890-talet när förbränningsmotorn inledde sitt segertåg och tangentsystemet QWERTY i skrivmaskiner blev vedertaget.13 Informationsförmedlingen utvecklades och Edison presenterade den första biografen (1893). Arbetarna organiserade sig överallt där det fanns industriverksamhet, men ideologierna och aktörerna växlade. Under de sista åren av den första globaliseringsperioden visade dock den internationella handelns sammanhållare och draglok, Storbritannien, redan tecken på tillbakagång. Förenta staterna och Tyskland tävlade om att axla manteln – trots att Ryssland började knappa in på deras försprång och i själva verket under årtiondet i fråga uppvisade en snabbare ekonomisk tillväxt.14 Den moderna uppfattningen om demokrati hade formats drygt hundra år tidigare i samband med Förenta staternas självständighetsprocess och i franska revolutionens virvlar. Världen verkade dock inte vara redo för demokrati förrän på 1890-talet och under de därpå följande decennierna – så även i Finland och Sverige där diskussionerna om en utökad rösträtt blev allt hetare. Med nutida mått mätt övergick de båda länderna till demokrati i början på 1900-talet. I vilken grad var den ekonomiska tillväxten, såväl i hemlandet som internationellt, en förutsättning för demokratiseringen? Att ländernas ekonomi utvecklades i olika takt tyder på att ekonomin åtminstone inte ensam förklarar demokratiseringen. Ländernas liknande djupa historiska rötter, trovärdiga institutioner och politiska kultur är tillsammans med de geopolitiska förändringarna minst lika viktiga faktorer för att förklara hur demokratin uppstod. I detta kapitel undersöks utvecklingen i Finland och Sverige, som befann sig i spänningsfältet mellan den nationella och internationella ekonomin; hur ekonomin som en tredje drivkraft15 påverkade16 ländernas demokrati och uppkomsten av rättsstaten och folkväldet. Utvecklingen granskas utifrån både den globala och den nationella ekonomin. Utgångspunkten är 1890-talet (och året 1890), därifrån 154 Demokratins drivkrafter det sedan görs utblickar både framåt och bakåt i tiden. Under tidsperioden från sekelskiftet till andra världskriget lades grunden för Finlands och Sveriges senare samhälleliga utveckling. Under denna tid grundlades också en senare politisk kultur, korporativismen, som sedan dess varit en central del av både svensk och finsk demokrati.17 Ekonomin utvecklades särskilt snabbt just vid sekelskiftet, sporrad av industrialiseringen och utrikeshandeln. Ekonomin och demokratin utvecklades i stark växelverkan med varandra. Hur kan man då påvisa kopplingen mellan demokrati och ekonomi? I detta kapitel granskas Finlands och Sveriges ekonomiska förutsättningar att utvecklas till demokratier under den tidsperiod som föregick den moderna demokratins genomslag. Med Finland och Sverige som exempel är det också möjligt att uppskatta i vilken mån ekonomisk tillväxt är en förutsättning för demokrati. Däremot behandlas demokratins betydelse för den ekonomiska tillväxten inte i detta kapitel, eftersom frågan för Finlands och Sveriges del faller utanför den tidsperiod som diskuteras här. I kapitlet eftersträvas inte en heltäckande systematisk analys, utan en syntes skapas med hjälp av tidigare forskningslitteratur. Vi inleder med att granska den teoretiska diskussion som förts om ämnet, därpå granskas Sveriges och Finlands ekonomiska tillväxt och vad den bestod av (demografisk utveckling, industrialisering och strukturförändring, konsumtions- och utrikeshandel), den offentliga sektorns roll i ekonomin, samt det organiserade samhälle som växte fram till följd av industrialiseringen och den ekonomiska tillväxten, med medborgare som blev alltmer medvetna om sina rättigheter. I slutledningen utvärderas kopplingar mellan demokrati och ekonomi i ett bredare perspektiv med utgångspunkt i den tidigare teoretiska litteraturen och det svensk-finska materialet – och åtminstone till viss del genom att utmana tidigare teoretisk litteratur. Behöver ekonomin demokratin och tvärtom? Tidigare forskning har visat att ekonomisk tillväxt är en central förutsättning för utvecklingen av demokrati.18 Milton Friedman och neoliberalisterna har till exempel argumenterat för att kapitalism och ekonomisk tillväxt är förutsättningar för politisk frihet.19 Ur Tillväxt och demokrati 155 en sociologisk synvinkel bidrog den ekonomiska tillväxten, liksom försök att minska bristande jämlikhet, till att skapa känslan av delaktighet, vilket stabiliserade och ökade tilliten i samhällena – något som i sin tur är en förutsättning för förhandlingsbaserad problemlösning. 20 I Finland lyckades det representativa organet, enkammarlantdagen, inte med detta, utan inbördeskrig utbröt.21 Hur växelverkan mellan ekonomi och demokrati fungerar i verkligheten är en fråga som har debatterats i årtionden – om inte rentav i århundraden.22 Detta beror på att det är svårt att påvisa samband och verkningar mellan ekonomisk tillväxt och demokrati: det finns än i dag många länder i världen som inte är särskilt demokratiska, men där ekonomin ändå växer snabbt – och historien uppvisar många exempel på motsvarande utveckling. Demokrati kan alltså till och med hämma den ekonomiska tillväxten.23 Nobelpristagaren och ekonomihistorikern Douglass C. North har betonat att ekonomisk utveckling inte är möjlig utan ”spelregler” för ekonomin, som enligt honom utgörs av formella och informella institutioner. I ljuset av den empiriska forskningen verkar de formella reglerna fungera bättre i demokratiska samhällen, där dock korporativismen kan innebära utmaningar.24 Institutionalisterna, som betonar statens och demokratins roll, har utmanats av forskare som å ena sidan betonar produktivitet och teknologi,25 å andra sidan kulturella förändringar som möjliggör samhällets utveckling.26 Daron Acemoglu och James A. Robinson (2000, 2005, 2016) har i sina undersökningar framhållit att demokratin och rösträtten vid sekelskiftet 1900 utökades för att undvika social oro och i värsta fall revolutioner. Också deras forskning visar att demokratin fick fotfäste i länder som var ekonomiskt mer utvecklade.27 Den ekonomiska utvecklingen var i sin tur snabbast i demokratier som tidigt kunde skapa incitament för att utnyttja resurserna. 28 Liksom North och andra institutionalister betonar Acemoglu och Robinson att trovärdig institutionell förpliktelse till överenskommelser är av central betydelse för att ett samhälle ska utvecklas och ekonomisk tillväxt uppnås. Demokratins betydelse för ekonomisk tillväxt identifierades också i holländarnas och OECD:s storprojekt, som byggde nya tidsserier för att kunna mäta den mänskliga välfärden från 1800-talet fram till i dag. Inom projektet behandlades politiska institutioner och politisk 156 Demokratins drivkrafter delaktighet som en mätare för välfärd. Projektforskarna Foldovari och Buzasi (2014) betonar att demokrati på lång sikt är en förutsättning för ett gott styre, vilket i sin tur gör att centrala institutioner kan fungera effektivt. Dylika institutioner är till exempel lagstiftningen och äganderätten, som i sin tur har en central betydelse för den ekonomiska tillväxten och det materiella välståndet. Enligt dem tenderar ett demokratiskt styre att gynna utbildning, vilket i sin tur har en positiv inverkan på ekonomin. Demokrati minskar också risken för våldsamma konflikter inom landet, vilket är av stor vikt för ekonomins verksamhetsförutsättningar.29 Enligt Weingast (2016) har en stat som klarar av att trygga äganderätten, vanligtvis också kapacitet att låta medborgarna ta del av välståndet. Utgångspunkt för tillväxten är dock också enligt honom en äganderätt garanterad av staten.30 Även Przeworski och Limongi (1993) betonar äganderättens betydelse: enligt dem har demokratiska länder som målsättning att klarlägga regleringen av äganderätten, vilket i sin tur har en direkt inverkan på den ekonomiska tillväxten. I praktiken innebär detta att medborgarna har tydligt definierade rättigheter att äga produktionsfaktorer. Demokratier har dock en tendens att genom politiska beslut föredra omedelbar konsumtion, vilket kan minska tillväxten och investeringarna på makronivå.31 Peter Lindert har i sin tur hävdat att kostnaderna för välfärden ofrånkomligen leder till en effektivare användning av samhällets resurser. Det beror på att välfärdssamhällen satsar på att få ut potentiellt effektiva individer på arbetsmarknaden, vilket höjer produktiviteten.32 Utvecklingen av hälsovård och utbildning påverkar direkt arbetseffektiviteten och produktiviteten, vilket många forskare har visat.33 En ökning av utgifterna för välfärd ökar sam tidigt den politiska stabiliteten, vilket har betydelse bland annat med tanke på investeringar.34 Finlands och Sveriges utveckling vid sekelskiftet 1900 kan man också närma sig via Alfred D. Chandlers så kallade kapitalismtypologi eller Richard Whitleys affärsverksamhetsmodell. Ur chandleristisk synvinkel var Sverige och Finland vid denna tidpunkt exempel på ”kooperativ” kapitalism av tysk typ, som på väsentliga punkter avvek från den amerikanska ”tävlingskapitalismen” och den brittiska ”personliga kapitalismen”.35 Familje- och släktskapsnätverk Tillväxt och demokrati 157 och långvariga samarbetspartner var typiska för det svenska och finska näringslivet såväl på 1890-talet som efter det.36 Väsentligt för den kooperativa kapitalismen är att affärslivet samarbetar inte bara internt, utan också externt genom att skapa nätverk till statliga aktö - rer.37 Affärslivet deltog också i nationsbygget. Juha-Antti Lamberg (1999) har till exempel visat att efter Finlands självständighet var det representanter för näringslivet som i hög grad definierade riktlinjerna för statens handelspolitik. 38 Whitleys affärsverksamhetsmodell granskar å sin sida hur beroende företagen är av en stark stat. Enligt honom har staten en särskilt aktiv roll inom ekonomin i länder som har industrialiserats sent. 39 Till exempel har Finlands samhällsekonomiska utveckling efter självständigheten beskrivits som ”nationell kapitalism”. 40 Sökandet efter konsensus hos olika intressegrupper inom ekonomi och samhälle stärktes av den ekonomiska geografin: speciellt skogsindustrin byggdes i närheten av forsar och vattendrag, i praktiken i bondesamhällen, vilket i sin tur påverkade samarbetsviljan hos arbetarrörelser och agrarpartier under 1900-talet. För länder som Finland och Sverige, vars tillväxt är beroende av exporten, är inte bara utvecklingen av den nationella ekonomin, utan även förändringar i den internationella ekonomin särskilt viktiga – så var det på 1890-talet och så är det än i dag. Uppbyggnaden av ett välfärdssamhälle behöver i sin tur demokratiska institutioner och ekonomiska förutsättningar.41 Demokratiseringen av Finland och Sverige var också ett led i en brytningsperiod i den internationella ekonomin och geopolitiken vid sekelskiftet 1900. Den internationella ekonomin och geopolitiken var naturligt sammanlänkade och dikterade sin tids möjligheter för såväl allierade som icke-allierade små nationer. Till exempel vändes näringslivets blickar i det nyligen självständiga Finland mot Tyskland, vilket ledde till att näringslivets verksamhetsformer anpassades efter Tysklands system. Samma sak upprepades efter andra världskriget i Finlands förhållande till Sovjetunionens näringsliv.42 Demokratins utveckling gick hand i hand med förändringar i ekonomin. Grovt förenklat flyttade staten fokus från vapen till välfärd: före världskrigen och framför allt under 1800-talet var nationernas verksamhet koncentrerad på (yttre) säkerhet, medan det dröjde förhållandevis länge, faktiskt till efter andra världskriget, som social-, 158 Demokratins drivkrafter hälsovårds-, och utbildningsutgifter blev centrala poster i nationernas budgetar. I Finlands fall var förändringen dock inte så här enkel, eftersom man under den autonoma perioden inte hade någon egen armé. 43 Därtill har staternas betydelse för den ekonomiska verksamheten vuxit – och statens och den offentliga sektorns belastning har sammantaget ökat. Detta syns förenklat till exempel i nationernas skuldsättning. Sårbara samhällen på tröskeln till tillväxt Ekonomisk tillväxt är således, baserat på tidigare forskning, en central förutsättning för demokratisk utveckling. Detta var fallet även i Finland och Sverige, som på 1890-talet i grunden var agrara samhällen. Sverige var ett betydligt större och rikare land än Finland: det fanns två gånger så många svenskar som finländare, och Sveriges bruttonationalprodukt per invånare var 20 procent högre än Finlands. Finland tog dock igen Sveriges försprång under århundradet: år 2000 var befolkningsmängden i Sverige inte längre mer än en tredjedel större än Finlands och bruttonationalprodukten fem pro- Tabell 1. Sverige och Finland 1890 och 2000 1890 Sverige Finland Västeuropa Världen Invånarantal, milj. 4,8 2,4 227 1579 Befolkningens tillväxtkoefficient 1890–2000 .. .. .. .. Bnp per capita (1990 US$ ppp) 1636 1381 2506 1058 Förväntad livslängd vid födseln 50 45 43 29 Medellängd hos män (cm*) 172 167* 167 164 Inkomstskillnader (ginikoefficienten) 59,5 35,9 41 36 Skoltid, år 4,6 1,5 4,5 1,5 *) Finländarnas medellängd 1890 enligt Nummela och Penttinen (2007). För år 2000 har uppgifter för år 2014 använts (THL/HS 1.3.2015). Se Nummela och Penttinen, ”Antropometrinen sovellus kutsuntakäytäntöön”. Tillväxt och demokrati 165 gick i spetsen för världsekonomin just på 1890-talet. Redan tidigt såg både de finska och svenska aktörer, som var med och utvecklade utbildningen, de såväl samhälleliga som ekonomiska fördelarna med en grundutbildning för alla, även om man på 1890-talet i Finland ännu låg decennier från den svenska skolmodellen: i Sverige gick nästan 90 procent av barnen i skola på 1890-talet, medan andelen i Finland var högst 60 procent.72 Forskning har visat att utbildning å ena sidan gör att folket förväntar sig demokratiska rättigheter, å andra sidan att skolan lär barnen spelreglerna för ett organiserat samhälle.73 Inom den ekonomiska historieforskningen mäts utbildningens betydelse oftast genom andelen läs- och skrivkunniga, eller genom längden på utbildningen. Kring år 1890 var 20–40 procent av världens befolkning läs- och skrivkunnig, medan andelen i Europa var 60–70 procent. Bara femtio år senare hade läskunnigheten bland vuxna i de utvecklade länderna i praktiken redan nått hundra procent.74 I Sverige var läskunnigheten kring år 1870 redan 75 procent hos den vuxna befolkningen, medan andelen i Finland bara var 10 procent – visserligen är uppgifterna som ligger till grund för uträkningarna olika här. Kring år 1890 var 90 procent av alla svenskar som fyllt femton år läs- och skrivkunniga, medan andelen för finländarna var 20–30 procent. 75 I Sverige slog läskunnigheten igenom på bred front redan under andra halvan av 1800-talet, i Finland först på 1920-talet. Skoltvånget demokratiserade således samhällena, ifall läskunnighet används som indikator. 76 Sverige gick tillsammans med de övriga skandinaviska länderna i täten för läs- och skrivkunnigheten i Europa vid sekelskiftet 1900, medan Finland låg klart efter.77 De svenska skolreformerna genomfördes redan i mitten av 1800- talet, i Finland inte förrän drygt femtio år senare. Med dessa beslut lade man grunden för den kommande samhällsutvecklingen och den ekonomiska utvecklingen. Enbart läskunnighet är dock inte nog i ett samhälle som blir alltmer tekniskt. Därför har forskare vid sidan av läs- och skrivkunnigheten beaktat längden på utbildningen. Utbildning var något man gärna sökte sig till eftersom det betydde (och gör det än i dag) en möjlighet att avancera i samhället. Den genomsnittliga skoltiden var 1890 1,5 år i hela världen och 4,5 år i Västeuropa – år 2011 var genomsnittet i världen redan 7,7 år och i Europa nästan 12 166 Demokratins drivkrafter år. I Sverige var den genomsnittliga skol tiden 5 år redan 1890, det vill säga över det västeuropeiska medeltalet, medan skoltiden i Finland låg kring medelvärdet för hela världen, det vill säga 1,5 år. År 2000 var den genomsnittliga skoltiden i både Finland och Sverige 11,5 år.78 De industrialiserade samhällena på tröskeln till det moderna Den svenske industrihistorikern Lennart Schön har sammanfattat mänsklighetens ekonomiska utmaningar före den industriella revolutionen som en anpassning till naturförhållandena, och under modern tid som en anpassning till marknadens förändringar. Under den moderna, industrialiserade tiden har ekonomin enligt honom påverkats av tre i:n: institutioner, innovationer och integration. 79 Institutioner – såväl officiella som inofficiella – skapade grunden för industrialisering, tillväxt och samhällsförändring. Innovationerna har skapat nytt innehåll för tillväxten. Integrationen har sammanfört olika områden och ekonomier till ett världsomfattande system. Denna utveckling började under senare hälften av 1800-talet och pågår fortfarande. Naturförhållanden och till exempel tillgången på råvaror har dock en central betydelse för ett samhälles utveckling; Sverige och Finland stödde sig i början av industrialiseringen starkt på skogsindustrin – Finland gör det än i dag. I forskningslitteraturen delas industrialiseringen vanligtvis in i tre revolutioner, varav den första är baserad på ånga, den andra på elkraft och den tredje på automatisk informationsbehandling. Det intensivaste skedet i Sveriges och Finlands industrialisering äger rum under den andra industriella revolutionen, då elektriciteten blev den centrala drivkraften, och vetenskap och forskning kom att bli allt betydelsefullare faktorer bakom ekonomisk förändring och tillväxt. De stora ekonomiska omvälvningarna ledde till förändringar också innanför nationsgränserna. Den första industriella revolutionen möjliggjorde kolonialism och imperialism; den andra banade väg för demokratiskt styrda välfärdssamhällen, eftersom en förutsättning och följd av förändringen var att allt fler kunde ta del av den ekonomiska tillväxten. Den tredje revolutionen tvingade nationerna till samarbete och har också i betydande mån minskat nationalstaternas möjligheter till självständigt agerande. Tillväxt och demokrati 167 År 1890 arbetade tre av fyra finländare och två av tre svenskar fortfarande inom primärproduktionen: industrialiseringen syntes alltså ännu inte märkbart i sysselsättningen. 80 I Sverige stod industrin redan för nästan en femtedel av arbetsplatserna, medan den i Finland bara utgjorde en tiondedel. Ännu år 2000 sysselsatte primärproduktionen i Finland nästan 9 procent av den arbetsföra befolkningen, medan andelen i Sverige var endast ungefär 3 procent. I Sverige fanns tre fjärdedelar av arbetsplatserna år 2000 inom servicebranschen, i Finland två av tre – och i Finland var andelen arbetsplatser inom industrin en dryg fjärdedel, i Sverige en femtedel. Trots att industrin inte sysselsatte många år 1890, hade dess betydelse vuxit i de båda länderna under de föregående decennierna. Åren 1860–1890 tredubblades industrins volym i Sverige, och i Finland fyrdubblades den. Industrins tillväxtperiod låg dock ännu i framtiden; volymen steg åren 1890–2000 i Sverige 70-faldigt och i Finland 190-faldigt.81 I forskningslitteraturen har det förts en livlig diskussion om till vilken tidpunkt inledningen på industrialiseringen egentligen ska förläggas; enligt den nuvarande uppfattningen kan Sveriges industrialisering förläggas till andra hälften av 1800-talet, medan man i Finlands fall inte kan tala om en storskalig industrialisering förrän under 1900-talets första decennier. 82 Man har också inom den empiriska forskningen sett ett samband mellan industrialiseringen och demokratiseringen: Lipset visade i sin 1950-talsforskning att ju mer demokratiskt ett land är, desto mer industrialiserat är det. Även om Lipsets kategoriseringar i viss mån kan ifrågasättas, är hans resultat övertygande.83 Det industriella arbetet skapade förutsättningar för, men också krav på, uppkomsten av demokratiska institutioner. I de länder som industrialiserades var den senare delen av 1800-talet en tid som präglades av ökande inkomstklyftor, något som gällde även Sverige, men inte lika mycket Finland.84 Detta var den centrala orsaken till att man började kräva bättre arbetsförhållanden för arbetstagarna med syftet att trygga stabiliteten i samhället – och på samma gång blev den en central utgångspunkt för ländernas demokratiseringsprocesser. Industrialiseringen och uppkomsten av den moderna marknadsekonomin lösgjorde samhällena från den agrara gemenskapen: i 168 Demokratins drivkrafter stället skapades nya gemenskaper och yrken kopplade till industrin, befolkningen koncentrerades till städerna och det industriella samhället öppnade dörren för också kvinnlig arbetskraft – även om de flesta svenska och finska kvinnor vid sekelskiftet 1900 fort farande arbetade oavlönade i hemmen.85 Samhällets sociala struktur förändrades när befolkningen lösgjordes från de släkt- och familjeband som var typiska för det gamla landsbygdssamhället. Ett samhälle som baserade sig på personligt förtroende, förändrades mot ett samhälle byggt på organiserat, demokratiskt förtroende. Och i takt med att den sociala strukturen förändrades visade sig också det regerande politiska systemet ha levt ut sin tid. Industrialiseringen skapade nya identiteter och identifikationsobjekt, som av såväl samtiden som senare forskning har kallats klasser. Industrisamhällena var en naturlig grogrund för politiska rörelser, även extremrörelser. Industrialiseringen ledde samhällena mot demokratisk utveckling – i Sverige huvudsakligen fredlig, i Finland våldsam. Industrialiseringen hade alltså också sin avigsida, vilket syns såväl i den livliga samtidsdebatten som i senare forskning, som har tagit fasta på sociala följder av industrialiseringen.86 Internationella analyser av industrialiseringen passar dock dåligt in i den svenska och finska verkligheten, där industrianläggningarna och -samhällena trots allt i huvudsak var små och till och med agrara.87 I Finland var emellertid textil- och pappersindustriföretagen, som var specialiserade på export till Ryssland, stora redan då de grundades.88 Industrins tillväxt gjorde att efterfrågan på arbetskraft i både Sverige och Finland översteg befolkningstillväxten, vilket i sin tur ledde till att reallönerna steg i slutet av 1800-talet. Den internationella ekonomiska tillväxten som gjorde att reallönerna steg, innebar i sin tur att efterfrågan på konsumtionsvaror accelererade och att möjligheterna för hemmamarknaden ökade. I Sverige steg reallönerna särskilt snabbt från mitten av 1890-talet.89 Reallönen var dock nästan dubbelt så hög i Sverige som i Finland år 1890.90 Ändå var inkomstnivån i bägge länderna lägre än i världsekonomins centrum – vilket i sin tur förklarar massemigrationen kring sekelskiftet 1900 och ländernas relativa fördel på den internationella marknaden, i och med att priset på exportvaror kunde hållas nere tack vare låga kostnader för arbetskraft. Till exempel tjänade en svensk sjöman en fjärdedel, Tillväxt och demokrati 169 och en finsk sjöman en tredjedel mindre än de brittiska sjömännen på 1890-talet – och skillnaden i förhållande till Förenta staterna var ännu större.91 Sysselsättningen stod dock inför en omvälvning – och hade gjort det redan ett tag. Gamla uppskattade yrken inom till exempel hantverk och bruksarbete var vid sekelskiftet 1900 på väg att försvinna.92 Den nya teknologin polariserade arbetslivet på 1890-talet på samma sätt som i dag: ny teknologi krävde ett specifikt kunnande, samtidigt som man också behövde fler arbetstagare till uppgifter med låga krav på specifik yrkeskunskap. I denna process hamnade särskilt arbetstagare som med sitt kunnande placerade sig mitt emellan de kunskapsnivåer som efterfrågades i en besvärlig sits.93 Detta och den samtidiga industrialiseringen ledde i sin tur till att arbetarrörelsen uppstod. Ur teknologisk synvinkel levde Sverige och Finland ännu i början av 1890-talet i den första industriella revolutionen, ångkraftens tidevarv. Sverige höll dock just på 1890-talet, enligt Magnusson (2000) och Schön (2000), på att ta steget in i den andra industriella revolutionen, vetenskapens och elektricitetens tidevarv. I Sverige byggde man dessutom de första kraftlinjerna för industrin redan i början av decenniet, och användningen av ”vitt kol” (elektricitet) blev snabbt ett vanligt drivkraftmedel inom industrin. 94 I Finland experimenterade man rätt tidigt med elektrifierandet, men landet halkade ändå efter de andra nordiska länderna i slutet av 1800-talet. När man i Sverige och Norge byggde tung industri baserad på elkraft redan kring sekelskiftet, skedde detta egentligen inte förrän på 1930-talet i Finland. På randen till första världskriget var hela Finlands elproduktion ungefär 60 kilowattimmar per person mot Sveriges 258.95 Elkraften befriade produktionsanläggningarna från stela kraftaxlar och remmar och möjliggjorde en effektivare placering av maskinerna, och det elektriska ljuset förlängde i sin tur arbetstiden och förbättrade säkerheten. Trots det hade ångkraften fortfarande sitt sista genombrott framför sig: till exempel inom Sveriges handelsflotta ersatte ångan segeltonnaget i slutet av 1890-talet och i Finland ett par decennier senare.96 På järnvägarna var det i bägge länderna fort farande ångkraften som gällde och på insjöarna var ångan den viktigaste drivkraften ännu under decennier framöver.97 170 Demokratins drivkrafter Förutsättningen för att en industrialisering ska kunna ske är de resurser som finns till förfogande och hur dessa utnyttjas. Finlands och Sveriges ekonomiska tillväxt kring sekelskiftet 1900 baserade sig på en relativ fördel i fråga om produktionsfaktorer – vilket i praktiken innebar billig arbetskraft och råvarureserver. Utbildning betydde än så länge rätt lite. Därför byggde industriproduktionens tillväxt i bägge länderna snarare på mängden arbetskraft än på en högre produktivitet. I Finland ökade industriproduktiviteten till exempel tydligt först under tiden mellan världskrigen. Där emot steg den sammanlagda produktionen osedvanligt snabbt just på 1890-talet, när arbetskraft till följd av strukturförändringen flyttade över från lågproducerande branscher (särskilt primärproduktionen) till mera högproducerande branscher (framför allt industrin).98 Tillväxten i de båda länderna var snarlik den i Europas ekonomiska centrum – framför allt Storbritannien – vilket å ena sidan pekar på starka förbindelser via handelsavtal, å andra sidan på att länderna konvergerade med de ekonomiska centrumen i stället för att vara särskilda perifera områden.99 Den globala ekonomin hade således en central betydelse för ländernas utveckling. Hushållen och den exportdrivna tillväxten Samtidigt som hushållen blev förmögnare och konsumtionen ökade, gick också den demokratiska utvecklingen framåt. Allt eftersom välståndet ökade, ville medborgarna hålla fast vid och förbättra den levnadsstandard de uppnått. Den ekonomiska tillväxten ingav i sin tur tilltro och hopp inför framtiden – och gjorde kanske att man kände ett ansvar för samhällsutvecklingen. Demokratin blev ett medel för att värna om den kollektiva välfärden. Fanns det då kring år 1890 tecken på ökad konsumtion och på att hushållen började få det bättre ställt? Inom den ekonomiska historieforskningen har man under de två senaste decennierna fört en livlig diskussion om den ökade konsumtionens betydelse för industrialiseringen och den ekonomiska tillväxten. Jan de Vries teori om ”strävsamhetens revolution” (industrious revolution) har väckt mycket diskussion både för och emot. Förenklat går modellen ut på att industrialiseringen föregicks av att Tillväxt och demokrati 171 efterfrågan på konsumtionsvaror i de privata hushållen ökade, vilket i sin tur ledde till en större ekonomisk aktivitet, som sedan närde den kommande industrialiseringen. En allt större del av arbetet utfördes utanför hemmet, mängden arbete ökade och de extra inkomster som blev över användes till konsumtion.100 Man skaffade både konsumtionsvaror som kläder och även investeringsprodukter, framför allt för jordbruket som blev alltmer teknikbaserat.101 För Finlands och Sveriges del finns det tecken som tyder på en ökad inhemsk konsumtion och en ökning av arbetsmängden redan i början av 1800-talet, men tydligast ser man detta under den senare delen av århundradet.102 Efterfrågan på den inhemska marknaden stillades både genom egen produktion och genom import. Den alltmer industrialiserade världsekonomin producerade billiga produkter i form av allt från kläder och livsmedel till maskiner och apparater – och människorna upptäckte att de behövde produkter och tjänster som det tidigare inte hade funnits tillgång till, eller som inte ens hade existerat. När priserna på världsmarknaden sjönk, gjorde höga importtullar att priset på de importerade varorna steg; detta hjälpte den inhemska industriproduktionen att växa i bägge länderna. I både Sverige och Finland kan den ökade efterfrågan på den inhemska marknaden förläggas till just 1890-talet. Detta ledde till att tyngdpunkten i industriproduktionen delvis flyttade från export till den inhemska marknaden.103 Det här ser man också bland annat i den ökade mängden krediter som bankerna beviljade i slutet av århundradet.104 Efterfrågan band Sverige och Finland allt starkare till den globala ekonomin. Sammantaget var den inhemska efterfrågan trots allt fortfarande mycket anspråkslös på 1890-talet. Betydande skillnader fanns också: Sveriges textilindustri utvecklades under 1800- talet framför allt tack vare den inhemska efterfrågan, medan den i Finland utvecklades tack vare exporten till Ryssland.105 Framför allt påverkade den globala ekonomin Finland och Sverige genom exporten. Och exporten ökade i sin tur välståndet, som dock ännu under 1800-talets senare del fördelades ojämnt. Den utländska efterfrågan på svenska och finska exportprodukter var den viktigaste anledningen till de båda ländernas industrialisering och spirande välstånd. Frihandeln under den första globaliseringsperioden gjorde att 172 Demokratins drivkrafter ekonomin i speciellt de små länderna i Europas periferi kunde växa till följd av exporten.106 Så är också Sverige och Finland klassiska exempel på länder där en ekonomisk tillväxt skett tack vare export. 107 Världsekonomins tillväxt är således särskilt viktig för utvecklingen av de nordiska ländernas ekonomier – och därigenom också demokratin och välståndet. Typiskt för den första globaliseringsperioden är världshandelns snabba tillväxt, nedmontering av handelshinder och ekonomisk konvergens. Huruvida det handlade om en konvergens inom världsekonomin liknande den vi ser i dag, är en fråga som livligt har debatterats inom den ekonomiska historieforskningen. Ämnet för debatten har varit det eventuella förenhetligandet av den asiatiska och den europeiska ekonomin.108 I Europa skedde hur som helst en konvergens och i den processen var Sverige och Finland aktivt med.109 Världshandeln ökade speciellt under senare delen av 1800-talet. Priset på de industriellt framställda produkterna sjönk, transportkostnaderna gick ner tack vare ny teknik och efterfrågan ökade till följd av industrialiseringen, befolkningsökningen och det växande välståndet. Sverige och Finland var öppna ekonomier för vilka utrikeshandeln var särskilt viktig. Både i Sverige och i Finland var exportens andel av bruttonationalprodukten kring 15–20 procent på 1890-talet.110 I bägge länderna hade volymen och värdet på exporten vuxit snabbt under andra halvan av 1800-talet och tillväxten fortsatte under det följande seklet: år 2000 stod exporten redan för 43 procent av bruttonationalprodukten.111 I Finland nästan femdubblades exporten från början av 1890-talet fram till första världskriget; man har uppskattat att Finland blev en av de öppna ekonomierna först på 1890-talet, då exportens andel av bruttonationalprodukten steg till omkring en femtedel.112 Exportens betydelse blev extra stor eftersom priserna på exportvaror (främst råvaror) steg, medan priset på importvaror (till exempel säd och konsumtionsvaror) sjönk. På 1890-talet överskred importvarornas värde dock fortfarande exportvarornas – förändringen skedde vid sekelskiftet, då bytesförhållandet (med undantag för tiden under krigen) blev positivt och sedan förblev så under hela det följande seklet. Sverige och Finland sålde under 1890-talet framför allt råvaror, främst från skogsindustrin, till det alltmer industrialiserade Tillväxt och demokrati 173 Europa.113 För Finlands del hade Ryssland under andra hälften av 1800-talet blivit den viktigaste handelspartnern, och exporten bestod förutom av jordbruksprodukter också av långt förädlade industriprodukter. Handeln västerut, med framför allt Storbritannien, bestod däremot av produkter från skogsindustrin. I bägge länderna utgjorde export av sågvirke basen för skogsindustrin, men pappers- och cellulosaindustrin växte också snabbt: i Sverige lät man bara under 1890- talet bygga 24 nya cellulosafabriker. I Sverige hade också metallindustrin blivit en viktig aktör från och med 1890-talet och i båda länderna var även textilindustrin viktig. 114 Finlands pappersindustri växte också under 1890-talet till att bli en storindustri, tack vare den ryska marknaden, och samtidigt fylldes maskinverkstadsindustrins orderböcker av beställningar från öst. Denna handel upphörde helt i samband med ryska revolutionen och Finlands självständighetsförklaring. Kollapsen av utrikeshandeln var en svår prövning inte bara för Finlands ekonomi, utan också för demokratin – och en av anledningarna till att de som började bygga det självständiga Finlands utrikeshandelspolitik var representanter för exportindustrin. 115 Sverige och Finland skiljer sig från varandra i fråga om naturresurser, men det finns också likheter. I båda länderna är naturresurserna begränsade och tyngdpunkten låg kring sekelskiftet 1900 på skogsresurserna. Sveriges traditionella exportvara, järnmalm, hade redan förlorat sin relativa andel, även om den fortfarande var viktig i slutet av 1800-talet. Skogsindustrins andel av Sveriges export var i början av 1890-talet cirka 45 procent.116 Förädlade produkter, inom skogsindustrin framför allt cellulosa och papper, och i Sverige även från maskinverkstadsindustrin, blev betydande inom exporten först under 1900-talets första år.117 Stora naturresurser (eller en stor befolkning) leder inte nödvändigtvis till välstånd och ekonomisk tillväxt; förmåga att effektivt ta till vara resurserna är en förutsättning för tillväxt. Den första globaliseringsperioden baserade sig i hög grad på Storbritanniens kommersiella och ekonomiska övertag. Även i Sveriges och Finlands utrikeshandel var Storbritannien den viktigaste handelspartnern. Storbritanniens andel av Finlands utrikeshandel var på 1850-talet rentav 60 procent, 1890 ca 40 procent, men vid millennieskiftet inte mer än 11 procent. Vid samma tid ökade volymen 174 Demokratins drivkrafter på Finlands export och den blev mångsidigare. Kring år 1900 var Rysslands och Storbritanniens andelar av Finlands export lika stora (29 procent), medan Sveriges export fortfarande dominerades av Storbritannien med 43 procent.118 Utan handeln med Storbritannien hade Finlands handelsbalans västerut varit negativ.119 Handeln med Ryssland var viktig för Finland ända fram till självständigheten och inbördeskriget; framför allt för textil-, pappers- och metallindustrin. Inom dessa branscher var man efter självständighetsförklaringen tvungen att hitta nya marknader i västra Europa. 120 Sverige hade inte ett likadant strukturellt problem, även om första världskriget och den därpå följande återgången till fredstid orsakade problem för utrikeshandeln. I Sverige och Finland var man tvungen att hitta på sätt att svara på utmaningarna i den internationella ekonomin, eftersom nationella politiska institutioner inte kan stoppa, eller ens sakta ner verkningarna av en internationalisering,121 utan helt enkelt måste anpassa sig. På så sätt var den globala ekonomin en viktig drivkraft för demokratin, som kom att forma såväl de nordiska samhällena som andra samhällen. I Sverige vidtog man redan i slutet av 1880-talet de första protektionistiska åtgärderna, med vilka man försökte värja sig mot konkurrensen från tyska metallindustrin.122 Sverige och Finland knöts till den internationella ekonomin inte bara genom utrikeshandeln, utan också genom utländska lån och direktinvesteringar. De svenska och finska företagen gjorde endast få utlandsplaceringar, men däremot flödade utländska investeringar in i slutet av 1800-talet. I båda länderna var det särskilt norrmännen, britterna och tyskarna som var aktiva.123 De utländska investeringarna begränsades dock – framför allt försökte man skydda naturresurserna. Utländska investeringar avvisades redan före första världskriget; det handlade alltså inte om den protektionism som följde på kriget, utan var ett försök att svara på det tryck som internationaliseringen hade skapat.124 I Sverige var gruvindustrin särskilt bekymmersam i slutet av 1800-talet, i Finland skogsresurserna. I slutet av 1890-talet var cirka 27 procent av den svenska kapitalintensiva gruvindustrin i utländsk ägo, medan andelen för skogsindustrin var 10 procent.125 Frågan om de utländska investeringarna var ett politiskt hett ämne både i Sverige och i Finland i slutet av Tillväxt och demokrati 181 lade den ekonomiska utvecklingen under 1890-talet grunden för den senare utvecklingen. Å ena sidan bekräftar kapitlet tidigare forskares uppfattning om att ekonomisk tillväxt är en förutsättning för demokratiseringen. Å andra sidan öppnar kapitlet också för intressant vidare forskning. Finland låg nämligen klart efter Sverige på 1890-talet i fråga om ekonomisk tillväxt, mätt på vilken skala som helst, men ändå var demokratiutvecklingen i början av 1900-talet till och med snabbare i Finland än i Sverige. Mätt i bruttonationalprodukt, förväntad livslängd, läskunnighet och utbildning, var utvecklingen i Finland år 1913 till exempel klart långsammare än i Sverige, även om man hade knappat in på försprånget. Vid millennieskiftet låg länderna däremot, mätt enligt dessa kriterier, på ungefär samma nivå.155 Eftersom utvecklingen i Finland och Sverige skedde i olika takt, kan inte ekonomin ensam förklara demokratiseringen. Ekonomin hängde också samman med såväl geopolitiken som den politiska kulturen. Dessa påverkade slutligen ekonomin i Sverige och Finland på mycket liknande sätt. Anledningen till detta var att båda ländernas institutionella system i grund och botten var likadant, eftersom det byggde på den långa gemensamma historien före Finlands tid under ryskt styre. Därför kan man också anta att Finland och Sverige i början av 1800-talet stod varandra närmare ekonomiskt sett än vad de gjorde i slutet av 1800-talet, då man brukar hävda att Finlands ekonomiska och samhälleliga utveckling tog fart. Visst tog den fart, men betydligt blygsammare än i de västliga grannländerna. I och med utvecklingen av demokratin – eller oberoende av den – närmade sig de två länderna varandra på nytt ekonomiskt och samhälleligt under 1900-talet. Betraktade på avstånd ger 1890-talets Sverige och Finland intryck av att vara mycket lika varandra, men en närmare granskning av slöjar också skillnader.156 Finland blev inte självständigt förrän 1917, vilket också påverkar jämförelsen. Även om de båda ländernas välstånd per capita i slutet av 1800-talet släpade efter världens ledande ekonomier, knappade de båda in på försprånget. Finland knappade in också på Sveriges ekonomiska försprång. Finland kunde till och med vara raskare i vändningarna kring sekelskiftet, vilket förklarar den snabba demokratiseringsprocessen. Men landet var ännu 182 Demokratins drivkrafter inte redo för demokrati, och det ledde till inbördeskriget 1918, vilket också det visade sig vara ett prov på samverkan mellan tre drivkrafter: den internationella handeln hade kraschat och den inhemska ekonomin stod på randen till en katastrof, inbördeskriget var ur geopolitisk synvinkel en del av en större europeisk konflikt och slutligen var det den inhemska politiska kulturen som drev samhället mot en intern konflikt. Ekonomisk tillväxt, stabilitet och välstånd är nödvändiga byggstenar i en demokrati, men de kan inte ensamma förklara en demokratisering, utan är sammanlänkade med två andra drivkrafter – den politiska kulturen och geopolitiken. Så var fallet även i Sverige och Finland. Tillväxt och demokrati 183 Noter 1 Eloranta & Ojala, ”Suomen talous kansainvälisessä vertailussa”, passim. 2 Mokyr, ”Successful Small Open Economies”, s. 8–12. 3 Fukuyama, Political order, passim. 4 Porter, Competitive advantage of nations, passim. 5 T.ex. Fellman et al., Creating Nordic Capitalism, passim; Kettunen ”The Nordic welfare state in Finland”, s. 225–247. 6 För en sammanfattning av hungersnödstolkningar, se Voutilainen, Poverty, s. 50–73. 7 En del forskare, såsom Kenneth Pomeranz (2000), betonar den stora divergensen, världshistoriens differentiering i synnerhet mellan de österländska och västerländska kulturerna, nationerna och ekonomierna. Andra betonar den tilltagande konvergensen som har fortsatt framför allt de senaste tusen åren genom utbredningen av religioner (speciellt kristendomen och islam), expanderingen av den internationella handeln och produktionen, samt den internationella politiken. Se Northrup, ”Globalization”, s. 249–267; Pomeranz, The Great Divergence; O’Brien, ”Historiographical Traditions”, s. 3–39. 8 Se särskilt Williamson & O’Rourke, Globalization and History; Williamson, ”Globalization, Convergence, and History”, s. 277–306. 9 Se särskilt McNeill, ”The Rise of the West”, s. 1–21. 10 Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 147; Piketty, Capital in the Twenty-First Century. 11 Chandler, ”Organizational capabilities”, s. 79–100. 12 Kryger Larsen (ed.), Convergence?. 13 David, ”Clio”, s. 332–337. 14 Gerschenkron, Economic backwardness, passim; Abramovitz, ”Catching up”, s. 385–406. 15 Se ”Inledning” i detta verk. 16 Om ekonomins och samhällets gemensamma evolution, se framför allt Murmann, Knowledge and competitive advantage. 17 Se framför allt Rothstein, ”Explaining Swedish corporatism”, s. 173–191. 18 Om diskussionen, se Karvonen, Demokratisering, s. 28–46. – Se också särskilt Przeworski, Democracy and the market; Przeworski, ”Democracy and Economic Development”. – Se även Przeworski, Capitalism and social democracy; Przeworski ja Limongi, ”Political regimes”, s. 51–69. – I diskussionen under 2000-talet har länder där en ekonomisk utveckling inte har lett till demokratisering lyfts fram i diskussionen. T.ex. Gat et al., ”Which Way”; Bueno de Mesquita & Downs, ”Development and democracy”; Inglehart & Welzel, ”How Development Leads to Democracy”. 19 Friedman, Capitalism and freedom. – Se även Lipset, ”Some social requisites of democracy”, s. 75. 20 Giddens, The consequences of modernity. 21 Se ”Politiska kulturer 1430–1930” i detta verk. 22 Se t.ex. Schumpeter, Capitalism, socialism and democracy. 23 Denna ståndpunkt kritiseras av bl.a. Lindert, Growing Public. 24 North, Institutions, passim; Olson, The logic of collective action. Se även 184 Demokratins drivkrafter North, Wallis & Weingast, Violence and social orders. – För den institutionella ekonomihistoriens första finländska tillämpning, se Lamberg & Ojala, Uusi institutionaalinen taloushistoria. 25 Allen, ”The Great divergence”, s. 411–447. 26 McCloskey, ”The Great Enrichment”, s. 6–18. 27 Acemoglu & Robinson, ”Why did the West extend franchise?”, s. 1167–1199; Acemoglu & Robinson, Economic origins. Se även Lipset, ”Some social requisites of democracy”, s. 69–105; Lipset, Political man, s. 45–76; Acemoglu & Robinson,”Paths to Inclusive Political Institutions”, s. 3–50. 28 Acemoglu, Robinson & Woren, Why nations fail. 29 Foldovari & Katalin, ”Political institutions since 1820”, s. 159–178. – Om äganderättens betydelse och samband med medborgarnas välstånd, se t.ex. Weingast, ”Economic role of political institutions”, s. 1–31. 30 Weingast, ”Exposing”, s. 1–14. – Äganderätten kan också garanteras av någon annan tredje part, historiskt sett t.ex. av en stadsstat eller en organiserad sammanslutning (såsom Hansan eller maffian). 31 Przeworski & Limongi, ”Political regimes”, s. 51–69. 32 Lindert, Growing Public, s. 227. 33 T. ex. Kunnas, ”Human capital in Britain”, s. 1–24; Allen, ”American exceptionalism”, s. 309–350; Kokkinen, On Finland’s Economic Growth, s. 129–139. 34 Se t.ex. Przeworski, ”Democracy and Economic Development”. 35 Se framför allt Fellman et al., Creating Nordic Capitalism; Ojala & Karonen, ”Business”, s. 92–125. 36 Se t.ex. Stenlås, Den inre kretsen, passim; Glete, Nätverk i näringslivet, passim; Ojala et al., ”Hyvä paha sosiaalinen pääoma”, s. 13–33. 37 Chandler, Scale and Scope, passim. 38 Lamberg, Taloudelliset eturyhmät neuvotteluprosesseissa, passim. 39 Se särskilt Whitley (ed.), European business systems. 40 Kuisma, ”Government action”, s. 242–268. 41 Esping-Andersen, The Three Worlds of welfare capitalism, passim. 42 Se t.ex. Lamberg, Taloudelliset eturyhmät neuvotteluprosesseissa; Skippari, Evolutionary patterns, passim. – I Sverige diskuterades samtidigt å ena sidan hur man skulle kunna effektivera handeln och den ekonomiska relationen med de Baltiska länderna, å andra sidan försökte man utnyttja det faktum att Ryssland och Sovjetunionen drabbats av handelsrestriktioner. Marklund, ”A Swedish Drang nach Osten?”, s. 223–248. 43 Eloranta & Kauppila, ”Guns and Butter”, s. 216–243. – Se även Ferguson, The Cash Nexus, passim; Tilly, Coercion, Capital and European States, s. 96–98; Lindert, Growing Public. 44 För bruttonationalproduktsuppskattningen, se Bolt, Timmer & van Zanden, ”Gdp per Capita”, s. 57–72; Maddison, The World Economy och Maddisonprojektets webbplats: http://www.ggdc.net/maddison/maddison-project/ home.htm. 45 Om medellängder i Europa, se Baten & Blum, ”Why are you tall”, s. 144–165 och om det material som här har använts, se Baten & Blum, ”Human height since 1820”, s. 117–137. 46 I ginikoefficienten innebär 100 = fullständiga inkomstskillnader (en har alla Tillväxt och demokrati 185 inkomster) och 0 = inga inkomstskillnader alls (alla har samma inkomster). Inom forskningen finns motstridiga uppfattningar om inkomstskillnaderna i Finland och Sverige under andra hälften av 1800-talet. Det grundläggande budskapet i olika undersökningar är dock detsamma: de stora inkomstskillnaderna i slutet av 1800-talet började sjunka under 1900-talet. För det material som har utnyttjats, se Moatsos et al., ”Income inequality since 1820”, s. 199–216. 47 Piketty, Capital in the Twenty-First Century. 48 Hjerppe & Jalava, ”Economic growth”, s. 43. 49 McCloskey, ”The Great Enrichment”. 50 Mokyr, ”Preface”; Weingast, ”Exposing”, s. 1–14. 51 Edvinsson, ”Testing demand approach”; Eloranta & Ojala, ”Suomen talous kansainvälisessä vertailussa”. –T.ex. Schön ser just 1890-talet som det årtionde då Sveriges snabba industrialisering och ekonomiska tillväxt fick sitt genombrott. Se Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 220. 52 Kryger Larsen (ed.), Convergence?; Iversen & Thue, ”Introduction”, s. 10. 53 T.ex. Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 30–31, 111; Ojala & Nummela, ”Feeding Economic Growth”, s. 65–91; Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 224. 54 Se även ”Geopolitik och identitet 1890–1930” och ”Politiska kulturer 1430–1930” i detta verk. 55 Sjögren,”Welfare capitalism”, s. 33–34; Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 107; Schön, En modern svensk ekonomisk historia, 226–227. 56 Hjerppe, Suomen talous, s. 45. 57 Sjögren, ”Welfare capitalism”, s. 23–24. 58 Fellman, ”Growth and investment”, s. 141–142. 59 Uljas, Hyvinvointivaltion läpimurto; Kuusi, 60-luvun sosiaalipolitiikka; Kettunen, ”The Nordic welfare state in Finalnd”, s. 225–247. 60 Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 222. 61 Informationen har hämtats ur Clio Infras material, https://www.clio-infra.eu/ (hämtad 13.9.2016). 62 Layton, The Evolution of Upper Norrland’s Ports. 63 Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 234–235. 64 Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 111–113; Hjerppe, Suomen talous, s. 85. 65 Karvonen, Demokratisering, s. 29. För en diskussion om utnyttjande av sociala begåvningar på makronivå, se särskilt Abramovitz, ”Catching up”, s. 385–406 och på företagsnivå Teece,”Explicating dynamic capabilities”, s. 1319–1350. 66 van Leeuwen & van Leeuwen-Li, ”Education since 1820”, s. 97; Kokkinen, On Finland’s Economic Growth; Kunnas, ”Human capital in Britain”; Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 213–215. 67 Se t.ex. Cappelli, ”One size that didn’t fit all”, s. 311–343. 68 Se framför allt van Leeuwen & van Leeuwen-Li, ”Education since 1820”, s. 87–100. 69 Kunnas, ”Human capital in Britain”, s. 1–24. 70 van Leeuwen & van Leeuwen-Li, ”Education since 1820”, s. 88. 71 Allen, ”American exceptionalism”, s. 309–350. 72 Johansson, The History of Literacy in Sweden, s. 59–61, 66. – Folkskola infördes i Sverige 1842. 186 Demokratins drivkrafter 73 Se t.ex. Karvonen Demokratisering, s. 29. Se även Galambos,”Emerging organizational synthesis”, s. 279–290; Galambos, ”Technology”, s. 471–493. 74 van Leeuwen & van Leeuwen-Li, ”Education since 1820”, s. 88. 75 Crafts, ”The Human Development Index”, s. 306. – Crafts omtvistade siffror baserar sig för Finlands del på Myllyntaus (1991) och för Sveriges del på Johanssons (1977) undersökningar. Se Myllyntaus, ”Luku- ja kirjoitustaito”, s. 116–121; Johansson, The History of Literacy in Sweden, s. 59, 66. 76 Johansson, The History of Literacy in Sweden, s. 58–66. 77 Johansson, The History of Literacy in Sweden, s. 58–72. 78 van Leeuwen & van Leeuwen-Li, ”Education since 1820”, s. 95–96. – Skoltiderna har hämtats ur Clio Infra-projektets material, https://www.clio-infra. eu/. 79 Schön, Maailman taloushistoria, s. 35. 80 Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 233. 81 Eloranta & Ojala, ”Suomen talous kansainvälisessä vertailussa”; Hjerppe, Suomen talous; Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 227. 82 Magnusson, An Economic History of Sweden; Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 24, 33, 223. Lindmark & Andersson, ”An historical wealth assessment”, s. 122–137; Waldenström, ”The national wealth of Sweden”, s. 36–54; Edvinsson, Growth, Accumulation, Crisis. 83 Lipset, ”Some social requisites of democracy”. Se även Karvonen, Demokratisering, s. 31–32. 84 Nummela, ”Income inequality”, s. 261. 85 Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 234. 86 För en sammanfattning, se t.ex. Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 139–140, 177. 87 T.ex. Thompson, The Making of English Working Class. – För en finsk anpassning, se Haapala, Tehtaan valossa. 88 Se t.ex. Ojala & Lamberg, ”Challengers”, s. 107–139. 89 Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 113, 157; Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 225–226. 90 Eloranta & Ojala, ”Suomen talous kansainvälisessä vertailussa”; Hannikainen & Heikkinen, ”Labour market”, s. 169. 91 Ojala, Pehkonen & Eloranta, ”Desertions in nineteenth-century shipping”, s. 122–140; Ojala, Frigren & Eloranta, ”Lönade det sig att gå till sjöss?”, s. 434–461. 92 Uotila, Käsityöläinen kyläyhteisönsä jäsenenä; Marttila, ”Social structures defined by occupation”, s. 640–663. 93 Ojala & Pehkonen, ”Ammattiryhmittäiset palkat”, s. 167–181. 94 Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 157–158; Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 209, 211–213, 241–246. 95 Myllyntaus, ”Transfer of Electrical Technology to Finland”, s. 309–311. 96 Fritz, ”Shipping in Sweden”, s. 147–160; Kaukiainen, ”The transition from sail to steam”, s. 161–184. 97 Kivinen, Jussi, Sisävesien mikrotonnisto. 98 Hjerppe, Suomen talous, s. 95–99; Kranz, Utrikeshandel, s. 27–28; Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 235–237. Tillväxt och demokrati 187 99 Reis, ”How poor was European periphery”, s. 17–44. 100 de Vries, ”Industrial Revolution and Industrious Revolution”, s. 249–270; de Vries, Industrious Revolution, s. 26, 71, 257, 261; Ogilvie, Küpker & Maegraith, ”Household Debt”, s. 134–167; Clark & van der Werf, ”Work in Progress?”, s. 830–843. 101 Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 111. 102 Se framför allt Hemminki, Vauraus, luotto, luottamus; Dribe & van de Putte, ”Marriage seasonality”, s. 1123–1146; Rönnbäck, ”Early Modern Consumer Revolution”, s. 177–197; Hutchison, ”An Industrious Revolution in Norway?”, s. 4–26. 103 Hjerppe, Suomen talous, s. 136; Kranz, Utrikeshandel, s. 32–34; Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 113; Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 239. 104 Turunen, Konkurssi. 105 Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 130; Hjerppe, Suurimmat yritykset Suomen teollisuudessa, s. 34. 106 Hjerppe, Suomen talous, s. 148–151; Kranz, Utrikeshandel, s. 152. 107 För den exportbaserade tillväxten, se framför allt North & Thomas, The rise of the western world; North, ”Location theory”, s. 243–258; Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 34–37. 108 Pomeranz, The Great divergence; O’Brien, ”Historiographical Traditions”, s. 3–39. 109 Reis, ”How poor was the European periphery before 1850”. 110 Salmon, Scandinavia and the Great Powers, s. 5. 111 Eloranta & Ojala, ”Suomen talous kansainvälisessä vertailussa”; Hjerppe, Suomen talous, s. 134. 112 Kuusterä & Tarkka, Suomen Pankki, s. 322. 113 Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 117; Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 238. 114 Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 122–130. 115 Lamberg, Taloudelliset eturyhmät neuvotteluprosesseissa; Heikkinen, Paperia maailmalle; Hjerppe, Suomen talous, s. 140–143. 116 Salmon, Scandinavia and the Great Powers, s. 7. 117 Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 237–239. 118 Salmon, Scandinavia and the Great Powers, s. 9–10. 119 Se RICardo (Research on International Commerce), databas för världshandeln ca 1800–1938, http://ricardo.medialab.sciences-po.fr (hämtad 8.11.2016). 120 Heikkinen, Paperia maailmalle. 121 Väyrynen, Globalisaatio, s. 9. 122 Sanders, Sandvik & Storli, ”Dealing with globalisation”, s. 1213. 123 Sanders, Sandvik & Storli, ”Dealing with globalisation”, s. 1216; Hjerppe & Ahvenainen, ”Foreign Enterprises”, s. 288. 124 Hjerppe, Suomen talous, s. 138; Sanders, Sandvik & Storli, ”Dealing with globalisation”, s. 1210–1235. 125 Sanders, Sandvik & Storli, ”Dealing with globalisation”, s. 1214, 1227. 126 Sanders, Sandvik & Storli, ”Dealing with globalisation”, s. 1226–1228. 127 Karonen, Pohjoinen suurvalta; Weingast, ”Exposing”. 188 128 Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 113. 129 Hjerppe, Suomen talous, s. 111. 130 Stenkula, ”Taxation of Goods and Services”, s. 181. 131 Stenkula, ”Taxation of Goods and Services”, s. 192–195; Hjerppe, Suomen talous, s. 119; Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 188–189. – Om beskattningsförfarande i allmänhet, se Tilly, Coercion, Capital and European States, s. 87–90. 132 Henrekson & Stenkula, ”Swedish Taxation”, s. 1–11; Eloranta & Kauppila, ”Guns and Butter”, s. 227; Stenkula, ”Taxation of Goods and Services”, s. 183–184. 133 Hjerppe, Suomen talous, s. 120. 134 Finlands järnvägsstatistik 2010; Kuusterä & Tarkka, Suomen Pankki, s. 323. 135 Bantrafik 2015, https://www.trafa.se/globalassets/statistik/bantrafik/bantrafik/ 2009-2015/2015/bantrafik-2015.pdf, se även http://www.jarnvag.net/; Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 159–163. 136 Arola, Foreign capital and Finland, s. 117. 137 Hjerppe, Suomen talous, s. 138. 138 Freeman, Carroll & Hannan, ”The liability of newness”, s. 692–710; Singh, Tucker & House, ”Organizational legitimacy”, s. 171–193. 139 Arola, Foreign capital and Finland – se även Ferguson, The Cash Nexus. 140 Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 178; Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 215–216. 141 Lamberg, Taloudelliset eturyhmät neuvotteluprosesseissa; Söderpalm, Storföretagarna och det demokratiska genombrottet. 142 Tilly, Coercion, Capital and European States, s. 99–102. 143 Bergholm, SAK:n historia, s. 7, 10; Magnusson, An Economic History of Sweden, s. 185; Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s.222–223. 144 Chandler, Scale and Scope. 145 Kauppinen, Transformation of Labour Relations; Kauppinen, Suomen työmarkkinamalli. 146 Rothstein, ”Corporatism and Reformism”, s. 295–311; Rothstein, ”State structure”, s. 149–171. 147 Swenson, Capitalists against markets; Rothstein, ”Explaining Swedish corporatism, s. 173–191. 148 Sanders, Sandvik & Storli, ”Dealing with globalisation”, s. 1210–1235. 149 Se t.ex. Lamberg, Taloudelliset eturyhmät neuvotteluprosesseissa. 150 Se t.ex. Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 264–265. 151 Ojala & Karonen, ”Business”. 152 Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 257. 153 Kuusterä & Tarkka, Suomen Pankki, s. 321–326; Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 220–222, 256–264. 154 Schön, En modern svensk ekonomisk historia, s. 246–250. 155 Crafts, ”The Human Development Index”, s. 310. 156 För en jämförelse, se framför allt Osinsky & Eloranta, ”Longitudinal comparative historical analysis”, s. 10–17. Källor och litteratur 457 Tunander, Ola, ”Swedish Geopolitics. From Rudolf Kjellén to a Swedish ’Dual State’”, Geopolitics 10, 2005:3. Tunander, Ola, ”Swedish-German Geopolitics for a New Century Rudolf Kjellén’s ’The State as a Living Organism’”, Review of International Studies 27, 2001:3. Tuomi, Osmo, Uusi geopolitiikka. Geopoliittisen perspektiivin soveltuvuus kansainvälisen politiikan tulkintaan maailman ja ajattelutapojen muuttuessa, Helsinki: Gaudeamus 1996. Vares, Vesa, Kuninkaan tekijät. Suomalainen monarkia 1917–1919 – myytti ja todellisuus, Helsinki: WSOY 1998. Wolke, Lars Ericson, Svensk militärmakt. Strategi och operationer i svensk militärhistoria under 1500 år, ny, rev. uppl., Stockholm: Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, Försvarshögskolan 2009. Väyrynen, Tarja, ”Valtioiden sisäiset konfliktit ja rauhaanpalaamisen ongelmat. Rauhantutkimuksen teoreettiset ja eettiset lähtökohdat”, Petri Karonen & Kerttu Tarjamo (toim.), Kun sota on ohi. Sodista selviytymisen ongelmia ja niiden ratkaisumalleja 1900-luvulla, Historiallinen Arkisto 124, Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 2006. Ylikangas, Mikko, Mainio pikku sota. Brittilentäjät Suomessa 1919, Jyväskylä: Atena 2016. Åselius, Gunnar, The ”Russian menace” to Sweden. The belief system of a small power security élite in the age of imperialism, Stockholm: Stockholms universitet 1994. JARI OJALA, MATTI ROITTO & PETRI KARONEN: TILLVÄXT OCH DEMOKRATI, s. 151–188 Litteratur Abramovitz, Moses, ”Catching up, forging ahead, and falling behind”, The Journal of Economic History 46, 1986:2. Acemoglu, Daron & James A. Robinson, ”Why did the West extend the franchise? Democracy, inequality, and growth in historical perspective”, The Quarterly Journal of Economics 115, 2000:4. Acemoglu, Daron & James A. Robinson, Economic origins of dictatorship and democracy, Cambridge: Cambridge University Press 2005. Acemoglu, Daron & James A. Robinson, ”Paths to Inclusive Political Institutions”, Jari Eloranta et al. (eds.), Economic History of Warfare and State Formation, Singapore: Springer 2016. Acemoglu, Daron, James A. Robinson & Dan Woren, Why Nations Fail: The Origins of Power, Prosperity and Poverty, New York: Crown Business 2012. Allen, Robert C., ”The Great Divergence in European Wages and Prices from the Middle Ages to the First World War”, Explorations in Economic History 38, 2001:4. Allen, Robert C., ”American exceptionalism as a problem in global history”, The Journal of Economic History 74, 2014:2. 458 Demokratins drivkrafter Arola, Mika, Foreign capital and Finland. Central government’s first period of reliance on international financial markets, 1862–1938, Helsinki: State Treasury 2006. Bantrafik 2015, https://www.trafa.se/globalassets/statistik/bantrafik/bantrafik/ 2009-2015/2015/bantrafik-2015.pdf. Baten, Joerg & Matthias Blum, ”Why are you tall while others are short? Agricultural production and other proximate determinants of global heights”, European Review of Economic History 18, 2014:2. Baten, Joerg & Matthias Blum, ”Human height since 1820”, Jan Luiten van Zanden et al. (eds.), How Was Life? Global Well-being since 1820, Paris: OECD 2014. Bergholm, Tapio, SAK:n historia, Helsinki: SAK 2013. Bolt, Jutta, Marcel Timmer & Jan Luiten van Zanden, ”Gdp per Capita since 1820”, Jan Luiten van Zanden et al. (eds.), How Was Life? Global Well-being since 1820, Paris: OECD 2014, s. 57–72. Bueno de Mesquita, Bruce & George W. Downs, ”Development and democracy”, Foreign Affairs 84, 2005:5. Cappelli, Gabriele, ”One size that didn’t fit all? Electoral franchise, fiscal capacity and the rise of mass schooling across Italy’s provinces, 1870–1911”, Cliometrica 10, 2016:3. Chandler, Alfred D. Jr., Scale and Scope. The dynamics of industrial competition, Cambridge, MA: Harvard University Press 1990. Chandler, Alfred. D. Jr., ”Organizational capabilities and the economic history of the industrial enterprise”, The Journal of Economic Perspectives 6, 1992:3. Clark, Gregory & Ysbrand van der Werf, ”Work in Progress? The Industrious Revolution”, The Journal of Economic History 58, 1998:3. Clio Infra-projektet, https://www.clio-infra.eu/ (hämtad 13.9.2016). Crafts, Nicholas F.,”The Human Development Index and changes in standards of living. Some historical comparisons”, European Review of Economic History 1, 1997:3. David, Paul. A., ”Clio and the Economics of QWERTY”, The American Economic Review 75, 1985:2. Dribe, Martin & Bart van de Putte, ”Marriage seasonality and the industrious revolution: southern Sweden, 1690–1895”, The Economic History Review 54, 2012:3. Edvinsson, Rodney, Growth, Accumulation, Crisis: With New Macroeconomic Data for Sweden 1800–2000, Stockholm: University of Stockholm 2005. Edvinsson, Rodney, ”Testing the demand approach to reconstruct pre-industrial agricultural output”, Scandinavian Economic History Review 64, 2016:3. Eloranta, Jari & Jari Kauppila, ”Guns and Butter. Central Government Spending in the 20th Century”, Jari Ojala, Jari Eloranta & Jukka Jalava (eds.), The Road to Prosperity. An Economic History of Finland, Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 2006. Eloranta, Jari & Jari Ojala, ”Suomen talous kansainvälisessä vertailussa”, Pertti Haapala & Matti Hannikainen (toim.), Suomen rakennehistoria. Näkökulmia muutokseen ja jatkuvuuteen (1400–2000), Tampere: Vastapaino 2018. Esping-Andersen, Gøsta, The Three Worlds of welfare capitalism, Princeton, N.J.: Princeton University Press 1990. Fellman, Susanna, ”Growth and investment: Finnish capitalism, 1850s–2005”,